Julia Eriksson

 

Det här inlägget grundar sig i en kommentar jag fick på mitt inlägg med sommarplaner. Den kom från L och löd:

 

 

Hej L (och alla andra). Av en slump snubblade jag över en lista med 10 anledningar att se fram emot en singelsommar för någon vecka sedan. Den var fullkomligt vidrig. Där fanns punkter som ”spela minigolf med en främling” och ”ta kontroll över ditt liv” och det är ungefär det sista jag vill ägna min sommar åt, vare sig jag är singel eller inte. Så någon pepplista i stil med den kommer jag inte erbjuda men däremot lite tankar.

 

Ska jag vara helt ärlig var min spontana reaktion när jag fick frågan att rygga tillbaka lite. Är jag verkligen en sån som är bra på att vara själv? Har jag blivit bloggvärldens ansikte utåt för ensamhet och hur blev det så? Min kommande ensliga vecka långt ute i Stockholms skärgård kändes plötsligt deppig och tänk om jag skriver den här bloggen år ut och år in bara för att jag inte har några vettiga relationer att ägna mig åt? Men så kom jag på vad den grundläggande insikten är för mig: det är skillnad på att vara ensam och att vara själv. Att vara ensam är för mig att sakna någon. Att vara själv är att vara den enda personen. Och där det första är jobbigt kan det sistnämnda vara otroligt skönt emellanåt.

 

Självklart beror det till viss del på hur man är som person. Jag, som är mer introvert än extrovert, inte bara vill, utan behöver vara själv med jämna mellanrum. Det är så jag laddar om och får energi. Även om jag är på en semesterresa med mina bästa vänner där jag kan vara mig själv fullt ut hela tiden så måste jag få mina egna stunder emellanåt, så fungerar jag. Och detta har såklart bidragit till att det blir lättare för mig att vara själv än för andra.

 

Men jag tror också att det handlar om att hitta aktiviteter som man gillar att göra på egen hand. Helst saker som faktiskt lämpar sig bäst att göra själv och inte blir halvdana bara för att man inte har sällskap. Ganska många av mina intressen är sådana när jag tänker efter. Att läsa och skriva, att blogga (jag har alltid tyckt att det är jättejobbigt att göra när någon annan är med, vet inte varför men jag hittar aldrig flowet och känner mig bara fånig), att lyssna på podcasts och musik, att springa och ta ett kvällsdopp, att gå i matbutiker och second hand-affärer, att göra fint, möblera om, bygga ett stilleben, sy, testa en ny outfit… Som ni märker är det inga särskilt avancerade intressen, vissa saker är rena vardagssysslor som jag bara genomför men som jag kan gilla att göra själv. Att hitta några sådana tror jag är en bra start och ju fler desto bättre, så länge det inte blir stressande.

 

Jag pratade med en vän för ett tag sedan och han sa något som fastnade hos mig. ”Jag har nästan aldrig tråkigt.” Först blev jag en smula provocerad för vem säger ens så, vem har ett sådant härligt liv? Men sedan förklarade han och jag förstod, blev inspirerad och tog till mig. Han berättade att han har så många aktiviteter han gillar att göra att han alltid kunde hitta på något att sysselsätta sig med. Och det behövde inte vara något avancerat utan kunde vara saker som att rita, spela gitarr eller kolla på sport. Han bara valde något innan han hann bli uttråkad.

 

”Only boring people get bored”, finns det ett citat som lyder och det är kanske en tung börda att lägga på sig själv, för visst kan allt vara riktigt pissigt trist ibland, men det finns ju också någon liten poäng i det. Att istället för att hänge sig åt tristessen (eller ensamheten för den delen) så kan man göra något annat. Ett litet projekt som kanske bara är ens alldeles egna, något som kittlar ens kreativitet. Och vill man göra det enkelt för sig så lär man sig gilla att göra saker som man ändå måste göra, typ laga mat eller fixa i ordning hemma. Då blir det plötsligt något positivt istället för ett ensam-projekt.

 

Självklart älskar jag att vara med mina vänner och min familj, att umgås i stora sammanhang, ta en aw efter jobbet, äta middag med ett kompisgäng, träffa någon och bara prata prata prata. Men däremellan kan jag verkligen längta efter att ha tid själv och hålla på med mina projekt. Skrivtid, sovmorgon, timmar till att rensa garderoben, utrymme att göra ett långkok eller att få sitta nedsjunken i en bok så länge jag vill. För mig är det en gåva att kunna hänge sig fullt ut till något utan att bli störd eller avbruten.

 

Så försök hitta några saker som du gillar och vill göra själv. Fokusera inte på att du är ensam utan på att du gör just den här aktiviteten som du valt. Lyssna på en podd i bakgrunden om du är van att ha någon som pratar omkring dig. Och däremellan, träffa folk som får dig att må bra. Du kommer överleva sommaren, inte ensam men stundtals själv, och det kommer att gå fint. Kram!