Till Paris, på annorlunda vis…

Har jag sagt att jag ska åka till Paris över nyår? Hm… nej, det har jag nog inte. I alla fall, så jag göra det. Åka till Paris alltså. Med buss. Japp, buss. Det kanske osar lite krisbeteende men nu blev det så i alla fall och det känns 50 % pepp och jättebra och 50 % jag kommer bli totalt ledbruten och aldrig komma fram. Men kan Greta segla tvärs över jorden och ändå lyckas posta urpixliga, glada Instagrambilder via satellit under tiden så kan jag åka till Paris i buss. Väl?

Jag och min kompis Madde åker i alla fall först tåg från Stockholm till Köpenhamn på morgonen den 28 december och efter att ha sträckt ordentligt på benen i den danska huvudstaden tar vi sedan bussen på kvällen till Paris. 18 timmar europaväg senare är vi framme, på eftermiddagen den 29 december. Väl på plats möter vi upp våra vänner Sandra och Erik (som bott där hela hösten) och en massa andra kompisar som också åkt dit för att fira nyår.

Det låter ju superenkelt nu när jag skriver det och faktum är att jag tror att det kommer gå bra. Med mjuka varma kläder, god matsäck och lite underhållning i form av böcker, film och spel. Men eftersom jag ändå har det här lilla forumet och er som kloka läsare så tänkte jag passa på att fråga om tips. Finns det något smart att tänka på? En ovärderlig pryl att ha med sig – utöver sovmask, nackkudde och öronproppar? Något snacks som är jättegott att ha som matsäck eller en riktigt sövande podcast när man bara måste komma till ro? Kanske är ni sådana som gör 18-timmars-resor med buss för jämnan och är fullblodsproffs? I så fall, lär mig! I annat fall, önska mig lycka till! Jag lovar att skriva en liten guide sen när jag tagit mig hem från resan.

En helg av liv och av att leva

Jag åkte till Köpenhamn i torsdags eftermiddag. Sa mentalt k thanks bye till kontoret, tog min rullväska och gick till stationen. Omedvetet hade jag valt helt rätt dag att lämna landet, logga ut från mailen och slippa tänka på sånt som kan vara viktigt. Mmm Köpenhamn, inte så långt bort men åtminstone något annat och just nu var det annat som behövdes. Och en Anna. Som bor där numera istället för i New York, vilket är bättre för mitt hjärta och min kalender och för miljön.

Vi var en liten grupp om fem som glömde boka stortaxi varje gång men som klämde in oss på barer och kaféer och restauranger. Som drack all öl som fanns att tillgå i Nørrebro och skrattade – ikapp och i motvind och i medioker medgång. Skrapade faten och slickade skålarna, åt långsamma frukostar, spelade drömomgången i yatzy, handlade mat i en timme, trängdes sida vid sida framför spegeln i badrummet och så ner, ut, vidare, this, this is the way i want to live. Höj volymen, vidga hjärtat, ös på, ge mig mer och nytt och annat tillsammans med de som känner mig sen gammalt, sen urminnes tider, forever and ever.

Och nu, känslan av att vara påfylld. Att se nytt omkring sig, en klarare blick, en större lust. Vill laga nya pastarätter varje dag, hitta bredrandiga färgglada påslakanset, fästa tavlor på väggen i badrummet, dricka amaro med iskuber efter middagen, våga auktionera ut hjärtat på dejt igen, sy gulrutiga kuddfodral av tyget i skåpet och fortsätta samla på de där små ögonblicken som etsar sig fast och som antagligen är just det som är livet. Vad skönt. Det blev en helg av liv och av att leva.

Ljud för december

December är en ganska klurig månad musikmässigt. Dels släpper i princip inga artister låtar, så det finns väldigt lite ny musik att upptäcka. Och dels är de låtar som väl letar sig ut ofta glättiga jullåtar, vilket ja… inte är alltid det man vill lyssna på. Samtidigt är ju december en tid för hemmakvällar och fixande och då vill i alla fall jag ha något att lyssna på i bakgrunden. Så varvat med poddar har jag två spellistor som fått gå varma den senaste tiden.

Du känns som hösten

Den första heter Du känns som hösten vilket är en uppföljare på spellistan Du ser ut som våren som jag satte ihop i mars (wow, smalt jag vet, men man älskar ju ett tema och koncept). Spellistan består av ett gäng fina låtar som passar till mjukgrå himlar, tidig skymning och stillsamma kvällar. Den är snäll och lugn utan att bli tråkig eller alltför mycket kille med akustisk gitarr.

Smärtstillande i december

Den andra är något av en klassiker här på bloggen, nämligen min alternativa julspellista Smärtstillande i december. Den är den perfekta lindringen för oss som får migränkänningar av Tänd ett ljus och inte riktigt orkar med Last Christmas en gång till. Lite mer udda och lite mindre hysteriska jullåtar helt enkelt.

Snart släpps också Spotifys sammanfattning av all musik man lyssnat på och då blir det kanske ett och annat kärt återseende bland favoritlåtar från året som gått. Jag har ingen aning om vad som kommer toppa min lista i år, så hoppas på positiva överraskningar!

Kittla mitt ansikte, reta mina ögon, kasta skuggor på väggen

Jag vaknade till sol i lördags. Sol! Lät den kittla mitt ansikte, reta mina ögon, kasta skuggor på väggen. Kände mig blessed och lite morgonpigg för första gången på länge. Tidigare hade jag på riktigt börjat tvivla på om jag nog ändå köpt en bunker till lägenhet. Jag hade vaga minnen från visningen och att den faktiskt var solig då, men nu under månaden jag bott här har jag behövt ha lamporna påslagna konstant. Och så igår kom solen tillbaka och bevisade motsatsen. Tack och lov.

Tänk vad vädret kan göra med en och så mycket enklare det vore om man inte påverkas av det alls. Jag minns hur min kusins amerikanska fru berättade att hon kände sig så svensk när hon hade bott här i ett par år och kom på sig själv under en vinterdag med att stå vänd mot solen vid en husvägg och blunda. Det var något hon bara sett andra göra tidigare utan att förstå varför, men plötsligt tedde sig handlingen så självklar. Mörka vintermånader gör sådant med en.

Den här helgen har jag tillbringat med sovmorgon, promenad, loppisrunda, julpyntande, löpning, adventsfrukost, kalenderpremiär, julmarknad, matlagning och adventsmässa. Stillsamt och mysigt, färgglatt och krispigt! Känner mig nöjd men längtar faktiskt redan till nästa helg för då är jag i Köpenhamn. Är till och med ledig på fredagen (hurra, första semesterdagen sen i somras!) och ser fram emot en massa kompishäng och god mat.

Och förresten, tack för alla era kloka kommentarer på sistone. De gör mig än mer övertygad om att fortsätta på den här platsen i mitt egna lilla tempo och på mitt egna vis. Lustfyllt och opretentiöst och ibland bara för att det är fint. Som nu. En solig helg. Det räcker.

Allt löser sig, det gör det

Hej från mitt soffhörn i lägenheten. Jag har suttit här större delen av dagen, uppkrupen under en ullfilt och lyssnat på Stil i P1, ätit potatis- och purjolökssoppa, bläddrat i kokböcker och planerat veckan som kommer. Jag vet att det låter banalt men jag är så glad att november snart är över. Det här kompakta grå mörkret dränerar mig totalt, plockar bort all livsglöd och får mig att ligga vaken om nätterna med en blandning av jobbtankar, vad ska jag göra med mitt liv-känslor och cannelloni macaroni i huvudet. Ja, jag har på riktigt haft Lasse Holm på hjärnan varje natt när jag ska sova i två veckor nu och det har varit fruktansvärt (”PESCATORE VESUVIO, LA BOUSOLA POMPEI”). Hoppas det är över nu.

Igår var jag först på dop för lilla Milly och sedan på fest hos min kompis Linn. Det var så mycket folk i vartenda rum, ett rotsystem av ben på vardagsrumsgolvet. Jag drack beaujolais nouveau ur dricksglas och det kändes som saft på det bästa av sämsta sätt. I början av kvällen pratade jag och Karin om kreativitet. Om hur nivåerna har förändrats så mycket nu för tiden och hur det personliga, opretentiösa, fria skapandet inte riktigt ryms längre. Antingen ska det vara ofiltrerat och nästan ironiskt enkelt med oklippta livesändningar på Instagram, snabba bilder i farten och nedtecknade texter rakt upp och ned. Eller så ska det vara högkvalitativt innehåll, producerat av personer på heltid, som lika gärna hade kunnat platsa i ett magasin. Vackert, välformulerat och syftesdrivet.

Jag minns känslan av att gå ut på en promenad och ta med sig kameran. Fota några fina bilder, kanske ett självporträtt. Lägga sig på mossan i skogen och slå på självutlösaren. Eller att sitta hemma på sitt sovrumsgolv med en massa gamla tidningar och klippa ut bokstäver. Fota små stilleben, plocka rader ur en låttext, göra en halvdålig film i Windows Movie Maker… Det var en tid när det räckte med att det var fint för att det skulle bli ett blogginlägg. Jag kan sakna den typen av kreativitet. Den som gjordes allra främst för min egen skull. Som inte kostade en massa pengar eller tog en massa tid.

Det där mellantinget till kreativitet måste ju gå att hitta igen. Jag vill inte att de enda inspiratörerna ska vara de som har tid och råd att arbeta med det på heltid. Jag vill också vara med. Fastän jag inte är hemma och kan fånga dagsljus i november eftersom jag jobbar på ett kontor hela dagarna. Den främsta lösningen är kanske att sluta jämföra sig. Att tänka att jag inte ska hålla i närheten lika hög nivå eftersom det faktiskt inte går. Jag önskar bara att det fanns fler på samma lagom pretentiösa nivå, som lät kreativiteten skina igenom och som delade saker som kanske inte nödvändigtvis hade ett syfte, utan som bara var… fint. Make bloggvärlden 2012 again (hehe, skoja).

Nu ska jag ut i beckmörkret och gå en promenad. Jag hade först tänkt springa på gymmet men insåg att jag hellre vill ha frisk, klar luft rakt ner i lungorna. Sedan ska jag handla mat och ingredienser till en saffransrulltårta som jag uppfunnit i mitt huvud, jag hoppas den blir lika god som jag tänkt mig. Om två veckor hälsar jag på min kompis Anna i Köpenhamn. Om en vecka är det första advent. På torsdag ska jag fira Friendsgiving på restaurang. Allt löser sig, det gör det.

Världens mysigaste omysiga person

Jag kom på mig själv med att tycka att min nya lägenhet kändes mysig. Sedan påmindes jag om att jag är en av Sveriges kanske minst mysiga personer. Okej, med en viss överdrift. Jag bor trots allt inte i en bunker med lysrörsbelysning, men för att vara bloggare skulle jag hävda att jag är avvikande omysig på egen hand. I sällskap är jag ändå helt okej. Det roliga är att jag tror att detta drag är ganska dolt hos mig, åtminstone blev flera av mina kompisar förvånade när jag påtalade det, men låt mig lägga fram några bevis:

Jag byter aldrig om när jag kommer hem från jobbet. Jag har inte ett enda plagg som skulle kunna kallas lounge wear eller några mjukisbyxor. Mjuka kashmirset existerar inte hos mig. Ibland på helgerna händer det att jag går runt i min pyjamas eller morgonrock extra länge, det är allt. Jag har inga problem att krypa upp i soffan i kostym eller jeans (eller jo ett, låt mig komma till det senare).

Jag tycker det är deppigt att tända ljus när jag är själv hemma. Jag gör det gärna när jag har besök för att skapa lite trevlig stämning (lol) men att tända en massa ljus och sen sätta sig i samma rum och bara vara… Nej, det känns som en minnesstund. Det finns inget harmoniskt i det för mig. Lite smålampor funkar bra, men där går också min gräns.

Jag dricker enbart te när jag är sjuk eller om jag blir bjuden. Jag har nog aldrig blivit sugen på en kopp te. Det är varmt vatten med svag smak och det är det minst exalterande jag kan tänka mig. Inte så att det är äckligt, jag kan dricka en kopp om jag erbjuds men jag kommer aldrig på tanken själv.

Jag tycker det är jättetråkigt att krypa upp i soffan och kolla på en serie. Jag sitter hellre och scrollar på datorn vid köksbordet eller lägger mig i sängen och läser. Min soffa är inte i närheten av sliten efter fyra år och ja, min undermåliga koll på serier ska vi inte ens prata om. Jag är ett hopplöst fall.

Jag skjuter helst upp att gå lägga mig så länge som möjligt. Jag är ingen person som tvättar bort sminket, tar en varm dusch och sen går runt och myser i väntan på att få krypa ner i sängen. Istället sitter jag uppe tills klockan plötsligt är kvart över tolv och jag inser att jag glömt bort att gå och lägga mig i god tid igen (det har på riktigt hänt i princip varje kväll i 29 år nu och jag har gett upp på bättring).

Nu när jag läser det här känner jag mig som en extremt steril och tråkig person. Varför kan jag inte gilla mjukisbyxor, tända ljus och te som alla andra? Vara lite varm och harmonisk? En självälskande romantiker? Men så inser jag att det faktiskt finns en anledning till varför jag tyckte min lägenhet kändes mysig och att det finns andra saker som framkallar den känslan hos mig. De kanske inte bara är de första man tänker på, men här är några av dem:

☾ Sitta uppe sent med något kreativt projekt i sällskap av gatlyktorna utanför fönstret.

☾ Lyssna på kloka och reflekterande podcasts, en av mina favoriter är Text och musik med Eric Schüldt.

☾ Laga mat länge, så att fönstren immar och det verkligen får ta tid.

☾ Gå runt och plocka med grejer i lägenheten, ställa i ordning, vika kläder, diska lite.

☾ Sitta i en stimmig bar med ett glas vin och läsa en bok.

☾ Ta del av kloka blogginlägg och spara fina bilder på Pinterest.

☾ Hitta nya favoritlåtar att ha på repeat en hel kväll.

Sådärja, nu känner jag mig som världens mysigaste omysiga person igen och sådana behövs ju också här i världen. Men vilka är era mysigaste saker? Finns det några mer som inte gillar mjukisbyxor och tända ljus, eller är ni storkonsumenter av te hela bunten? Jag känner att det är dags att bredda spektrat och ge utrymme för fler mys-personligheter!

Vill vara ett barn som längtar efter snö

November och känslan av att nånting måste hända samtidigt som jag inte vill göra något alls. Vi säger att vi borde ta en helg och barrikadera oss under täcken och kuddar, se tecknad film och äta brunch i slow motion. Tar fram kalendern och bläddrar, bläddrar, jamen det blir väl någon gång i januari då. Jag hatar att vara vuxen med förpliktelser och krav. Vill vara ett barn som längtar efter snö. Räkna plogbilar i fönstret, se träden i parken bäddas in under ett tjockt vitt täcke, bli insnöad så jag slipper alla måsten.

Jag delar med mig för mycket, borde inte berätta rakt ut så ofta om hur saker känns, hälla ut livet på internet som smet på en plåt. Varsågoda och ät. Tugga i er av det som är jag. Men jag vill inget annat än att bara skriva nu för tiden. Orkar inte tänka saker i innehåll, dela klädval, maträtter, spellistor eller böcker. Vill inte konsumeras, paketeras eller konceptualiseras.

November och hala spår, signalfel, stora blaffor av snöblandat regn som öser ner på gatorna. Ingenting är vackert nu, allra minst jag. Sommarens lyster känns oändligt avlägsen. Vädret får mig att tänka på Ulf Lundell, på stjärnor och taxibilar och barn. Folk kommer med råd på hur man gör hösten mysig, som om gröt och tända ljus skulle innebära någon egentlig skillnad när man vet att det handlar om att ta sig igenom, uthärda, få tiden att gå.

Jag har sju minuter på mig tills jag måste vara ombytt, borstad och på väg ut till jobbet. Ändå sitter jag kvar på sängkanten och skriver. Fortsätter lägga varannan låt i en spellista utan att förstå vad det betyder. Klär mig varmt, säger ja till allt som kan vara kul, drömmer om snö. Och livet som går är livet som är och det kan inte stoppas kan bara passeras likt en tunnel med gatlyktor som blinkar vi åker.

00:57 – Känna. Know och feel.

Jag brukar aldrig ha svårt att sova. Enligt min sömnapp är min genomsnittliga insomningstid 2-3 minuter, men i natt tar det tid. Söder torn i Fatbursparken lyser svagt in genom mitt fönster, jag känner ljuset fastän jag blundar, trots att jag kniper ihop ögonen så finns det där. Några gardiner har jag ännu inte köpt, jag tänker att det behövs inte förrän till våren, det är så mörkt nu ändå, både om kvällarna och morgnarna.

I huvudet snurrar tankarna, om allting och ingenting. Snurr snurr. Jag önskar mig mer tid att läsa, vill fortsätta på min bok, försvinna in i en annan tid, minns ett stycke som satte sig.

– Jag längtar efter att känna dig.

– På vilket sätt då?

– På alla sätt. Känna. Know och feel.

Jag tänker att jag vill lära känna någon på det sättet. Know och feel. Så enkelt, så självklart, så oerhört svårt att få båda två. Det måste vara det som är hemligheten på hur man lyckas. Det och att skratta mycket ihop.

I Söndagsintervjun i P1 berättade Yvonne Lombard kärleksfullt om hur hennes man Lennart Hellsing hade utbrustit ”Det finns inga vardagar!” i deras hem och jag tänker att det är så november ska levas. Vardagslöst och fullt ut. Så jag handlar extra god mat, bjuder hem vänner på middag, struntar i några av de där sakerna jag borde och dukar med tabletter.

Lägger tabletter under tallrikarna och tabletter på tungan. Magnesium mot de små ryckningarna i ögonlocket som letar sig fram nu, precis som de gjorde förra året. Och jag vet att receptfria tuggtabletter inte är lösningen på hur man får tiden att räcka men det hjälper åtminstone lite när livet är som mest.

Om tiden räckte ännu längre skulle jag vilja skriva. Sätta mig ner och låta orden dansa ut på papperet, göra någonting av alla lösa trådar som fransar sig i huvudet. Skriva så som jag gjorde i kökssoffan i sommarstugan i somras. För att jag vill och måste, för att det är rena nödvändigheter att sätta ord ibland.

Och nu är det natt och egentligen borde jag sova, samla ihop timmarna för att orka i morgon och övermorgon och dagarna efter det, men det går ju inte så då skriver jag. För det är trots allt det näst bästa mot snurrande tankar och längtan efter att känna. Godnatt Söder torn, godnatt Yvonne och Lennart, godnatt alla ord. Vi ses i morgon.

Livet sen sist

Vad kul det är att ha en blogg när man känner att man hinner ägna den ca 2 minuter på en hel vecka. Jag har på riktigt joggat mig genom livet den senaste tiden. Ville ringa upp den som gjort mitt schema och gasta HALLÅ HUR TÄNKTE DU?! i luren men någon sådan person existerade tyvärr inte så det var bara att mata på, ta sig igenom, sak för sak, dag för dag. Och nu har jag ett par lediga timmar för första gången på länge så jag ignorerar det faktum att mitt hem ser ut som ett fullproppat lager i en second hand-butik och kikar in här istället. Men okej, vad har jag gjort hela dagarna egentligen? Låt mig berätta.

Jag jobbar ju med reklam och den senaste veckan har jag spelat in två olika reklamfilmer. Det är sällan produktioner brukar ligga så tätt men nu var det två kunder som jag jobbar med som ville få ut film i princip samtidigt. Då kommer man helt plötsligt på sig själv med att stå med ett filmteam i en park mitt i natten för att få till bra bilder.

Filmdagar tenderar också att bli ganska långa eftersom det ofta krävs många personer och avancerad utrustning och då vill man få ut så mycket som möjligt av allas tid. Här är en tidig morgon på väg till vår första location.

Vi filmade på två ställen som jag trivdes väldigt bra på – Kungliga biblioteket och i källaren på Stadsarkivet. Jag mår så bra av den här typen av gamla, klassiska miljöer. Det är en trygg känsla att någon har sparat jättemånga register och papper från typ 1600-talet som ligger här sorterade i fina rader. Dessutom så skönt att jag slipper hålla ordning utan att någon annan styr upp och håller koll. Något som kanske späddes på extra av att jag samtidigt som vi spelade in film höll på att flyttpacka hela kvällarna och gå igenom alla mina egna lådor och arkiv.

Min roll som kreatör på filminspelningar är mest att vara på plats och se att allting blir som vi tänkt, ofta som en mellanhand för kunden som har sina krav att uppfylla och filmteamet med regissören som har sin tolkning. Alla ska ju helst bli nöjda i slutändan. 🙂 Mycket av tiden sitter man och tittar på en monitor som visar det som filmas i kameran för att kunna se att det blir som man vill. Kaffe i plastmugg till det, glammigt värre! Om ni är nyfikna på slutresultatet kan jag säga till när filmerna är ute för allmän beskådan.

I torsdags var filmandet avslutat och vi hade aktivitetsdag på eftermiddagen med hela byrån. Alla fick ta på sig skyddsdräkter och så åkte vi till en studio i Sundbyberg där vi fick testa på drejning.

Jag gjorde en skål som blev helt okej, eller rättare sagt, jag slutade innan det gick helt åt skogen. Sedan åkte vi till Punk Royale för en fördrink, därefter vidare till Pings Sakura där vi åt yaki som man tillagar själv på en bordsgrill och så rundade vi av allt med ett tretimmarspass karaoke. Perfekt aktivitetsdag om ni frågar mig.

På fredagen var jag lite post-karaoke och -filminspelningssliten så då gick jag till Misshumasshu på lunchen och köpte ramen. Bästa comfort-maten efter mac & cheese. Sedan ägnade jag prick hela kvällen och en del av natten åt att flyttpacka.

Dagen därpå gick nämligen flyttlasset. Jag fick så bra hjälp av kompisar och familj som hjälpte till att bära, köra släp och få in alla saker i nya lägenhten. Evigt tacksam för det. <3

Som ni ser har jag en del saker som ska på rätt plats och det har tagit sin lilla tid men det börjar sakta men säkert reda ut sig. Eller så har jag bara blivit hemmablind för nu när jag ser mig om står det minst sju kartonger i mitt synfält men jag tycker ändå att det känns någorlunda strukturerat. Jag varvade uppackning med klippning av film och snart är jag förhoppningsvis klar med båda.

Igår morse var jag uppe i ottan för att släppa in flyttstädarna i min gamla lägenhet och när de var klara lämnade jag tillbaka nycklarna till hyresvärden och sa tack och hej för fyra fina år på Skärmarbrinksvägen. Slutet på en era och början på en ny.

Som en strålande avslutning på min extremt hektiska vecka vaknade jag upp igår med en rejäl förkylning. Ah, grand finale! Tur att jag har en fin utsikt att titta ut på och förhoppningsvis lite lugnare dagar framöver, för nu börjar ju allt det roliga! Finliret i möbleringen, jakten på de rätta sakerna (har redan hunnit buda hem några hyllor på auktion) och första inflyttningsmiddagen med kompisar. Längtar!

Min söndag i fjorton bilder

Hej! Följ med mig under min söndag vettja.

Jag började den strax efter tio med frukost. Ägnar mig just nu åt projekt äta ur skåpen inför flytten så det fick bli bake off-croissanter som jag hittade i frysen. Två små med grönkål och parmesan och en med philadelphia och björnbärsmarmelad. Kokt ägg och kaffe till det så står man sig bra sen.

Klädde på mig och blev ovanligt icke-färgglad för att vara jag. Vägde upp med att blanda både rutigt, prickigt och randigt.

Sedan begav jag mig ut på utflykt. Tog först tunnelbanan till Odenplan och Metropol Auktioner för att kolla på ett par bokhyllor jag eventuellt vill buda på till lägenheten. Känns ju mycket roligare att inte köpa nyproducerat men man blir ju lite mer begränsad i sina val…

Hittade även den här fina furupallen som jag dock inte kommer buda på pga har förbjudit mig själv att köpa fler sittmöbler, har redan alldeles för många. La upp en bild på min Instastory och fick flera kommentarer från gravida att det ser ut som en förlossningspall, haha. Fick googla och lära mig vad det var, dagens lektion!

Sedan promenerade jag till Strandvägen och in på Svenskt Tenn för att få lite inredningsinspiration.

Inte för att jag hade tänkt köpa deras möblering rakt av, det är lite utanför min budget om vi säger så, men för att jag gillar hur de mixar färg och mönster på ett vågat sätt som ändå känns klassiskt.

Fina kuddar, jättespretig bukett och en rolig matta – det kan man ju ändå åstadkomma på egen hand.

Den här soffan fastnade jag också för. Blev lite sugen på att flytta in, rätt in i butiken.

Jag måste börja samla på större och pampigare strandfynd insåg jag när jag såg det här skåpet.

Och det här hörnet var nog min favorit av alla. En av de första sakerna jag bestämde att jag vill ha i nya lägenheten var en stor väggbonad över sängen. Så fint att rama in med det istället för en sänggavel, måste bara hitta den perfekta.

Efter att ha laddat med färg- och inredningsinspiration tog jag tunnelbanan till Ropsten och kilade till Myrorna. Jag ville kolla om de också hade några lämpliga bokhyllor men hittade inga. Däremot hamnade jag på klädavdelningen och plockade på mig några plagg, hälften av det ovan fick följa med hem.

På vägen hem stannade jag på söder och köpte en besticklåda till nya lägenheten (baby steps!). Handlade även med en kardemummabulle och gick dit för att lämna lådan, äta bullen och inspektera målarnas jobb. Är glad att jag tog hjälp med väggarna och taket för jag hade aldrig hunnit och klarat av att göra det ens hälften så bra.

Väl hemma hängde jag upp mina tre fynd på galgar. En smaragdgrön, en knalligt rosa och en skimrande aprikos blus. När jag kollade på bilderna nu senare på kvällen insåg jag att plaggen har nyanser plockade rakt av från miljöerna på Svenskt Tenn. Kan jag ha valt det undermedvetet eller är det bara en slump?

Resten av dagen ägnade jag åt att kolla fotboll (IFK Norrköping – Kalmar) samtidigt som jag packade ett par flyttlådor fulla med porslin. Åt också en svamp- och grönkålspasta och gjorde min allra sista visit i tvättstugan i det här huset. Nu ska jag snart krypa ner i nymanglade linnelakan och sova gott den sista söndagen här i Skärmarbrink. Hoppas att ni haft en fin helg!