Julia Eriksson – Sida 103

Puerto Rico – El Yunque

En av våra dagar på Puerto Rico har vi avsatt för ett besök i regnskogen. Vi har läst på om olika leder i guideboken och funderat kring vilka som passar oss bäst. När vi vaknar på morgonen packar vi ryggsäckarna med vattenflaskor, tar på oss sportiga kläder och träningsskor – här ska minsann hajkas! Vår hyrbil har blivit uppgraderad till en svart, maffig Chrysler och med den rullar vi mot regnskogen El Yunque.

När vi kommer fram till El Yunques visitor center möts vi av turister i grupper, somliga iförda chica kilklacksskor. Efter att ha blivit hänvisade till att köra uppför berget längst den asfalterade vägen (något vi först trodde skulle bli en del av vår vandringsrutt) inser vi att den här nationalparken är något… amerikaniserad. Stora parkeringsplatser, ett antal picnic areas och på vissa platser asfalterade gångvägar.

Vi låter oss inte nedslås utan avverkar några av våra valda rutter med raska steg. Upplever porlande vattenfall, branta berg och överallt alla nyanser av grönt man kan tänka sig. Från ett utkikstorn ser vi de böljande landskapen breda ut sig åt alla håll. Vi vandrar till ett forsande vattenfall där vi stannar för ett dopp och äter sedan vår matsäck på ett litet picknickområde.

El Yunque är kanske lite mindre exotiskt än vad vi målat upp i vår fantasi, men ändå väldigt fint. Efter en dag full av grönska styr vi bilen mot västkusten och vårt sista stopp på resan: Rincon.

Queen B

När jag satt på tåget till Stockholm för att göra intervjun på den byrå där jag jobbar idag, var jag både nervös och ganska skraj. Här kommer jag, alldeles nyutexaminerad med noll inblick i reklambranschen och ska säga att jag är den bästa personen för jobbet. Men när jag klev av på Centralstationen så shufflades Beyoncés Run the World (Girls) fram i hörlurarna och plötsligt kände jag ”äsch, jag kan det här, nu kör jag”. Jobbet blev mitt och tre år senare, i förra veckan, när jag skulle ha utvecklingssamtal kom jag att tänka på lilla Julia på tåget. Så som uppladdning inför mötet kollade jag på mitt bästa och mest peppiga Beyoncé-klipp igen och ja, samtalet gick fint.

För det är något med Beyoncé som peppar mig så enormt. Hur hon fullkomligt äger scenen, levererar till hundra procent men också påverkar. Väljer att ha ett band med bara tjejer, för att hon kan. Väljer att prata feminism, rasifiering och förtryck, för att hon kan. Få artister idag tar samma ställning och få gör det med samma pondus. Så ja, gissa om jag blev glad när det bara några dagar senare trillade in en ny Beyoncé-låt och video som fick sociala medier att fullkomligt explodera. Vid en första lyssning satte sig inte Formation helt hos mig, men videon! Scenerna, kläderna, kulisserna – jag älskar det. Och låten, den växer för varje lyssning och har nu rotat sig djupt i mitt Queen B-hjärta.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=LrCHz1gwzTo]

När vi ändå pratar Beyoncé så måste jag ju nämna hennes uppträdande på Super Bowl igår. Hur hon fullkomligt utklassar både Bruno Mars (som känns som en liten… fjant) och Chris Martin (som bara är extremt pappa-pinsam med sina mjukiskläder och hoppsa-steg). Även om det var Coldplay som skulle stå för huvudakten här så är det ju rätt uppenbart vem som är stjärnan. Nu peppar jag bara inför hennes kommande turné och håller dubbla tummar för att jag får tag på biljetter till konserten i Stockholm.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=L_Hgh7sPDLM]

Min helg (à la SvD)

Jag har lite av en hatkärlek till artikelserien Min helg i SvD. Dels för att den ibland är så otroligt pretentiös och lite av ett rabblande av ”korrekta” ställen, men samtidigt är det väldigt roligt att läsa om vad folk faktiskt gör en helg i Stockholm. Med insikten att jag aldrig kommer bli intervjuad till den riktiga pappersversionen har jag därför summerat den gångna helgen i samma anda. Så här kommer Min helg vecka 5 med copywritern och kreatören Julia Eriksson.

Vi har haft aktivitetsdag på byrån så fredagskvällen inleds tillsammans med mina kollegor. Först en öl på Bouqeria där det är fullt av folk, alla på gott fredagshumör. Vid nio har vi bord på Niklas, försent enligt mångas kurrande magar, men jag som älskar sena middagar är mer än nöjd. Menyn är jämtländsk och både förrätten med gravad ren och huvudrätten med sotad röding smakar himmelskt. Vi firar lyckade kampanjer och framför mig radas glasen upp ett efter ett. När ljudnivån blir lite väl hög går vi tio steg in i lokalen och dricker gin & tonics på Kåken. Min plan är att ta det lugnt så döm om min förvåning när jag klockan två står på K Karaoke och skriksjunger till 80-talsballader… Fredagsnatten avslutas på Under Bron där min mörkblå pälsjacka marineras i blaskig öl. Alla runt omkring mig har feeling – själv tänker jag mest på hur jag ska ta mig upp till morgondagens brunch. När klockan är fyra och smskonversationerna tystnat tar jag en Uber Pop hem.

På lördagen vaknar jag och tackar mig själv för resorben jag drack innan jag somnade. Efter en snabb dusch och lite fix tar jag tunnelbanan in till city och möter upp mina vänner på Berns Asiatiska. Vi firar Karin och Annas kommande födelsedagar genom att äta orimliga mängder sushi, ostron och desserter. På vägen hem smiter jag förbi jobbet för att plocka upp min dator och köper bubbel och öl på Systembolaget. Sänkt av matkoma och sömnbrist lägger jag mig på sängen och sover två timmar. På kvällen stundar ännu en fest så efter att ha dragit på mig min glittrigaste klänning, lockat håret och fixat naglarna åker jag till Mariatorget. Mindre elegant lyckas jag krossa två ölflaskor i rulltrappan innan jag med andan i halsen möter upp mina vänner. Tillsammans åker vi till Midsommarkransen där 40 personer trängs bland glitter, glowsticks och gnuggisar på en stökig hemmafest. Jag tatuerar en sleeve på vänsterarmen och proseccokorkarna flyger i taket. Vid fyra är vi bara ett litet gäng kvar och jag somnar till flera gånger i taxin på väg hem.

Söndagen väcker mig med vårsol och plusgrader. Kanske är det vädret men jag mår oförskämt bra när jag släpar mig upp vid elva. Brygger kaffe, äter knäckemackor och dricker juice med citron och ingefära. Duschar av mig en massa silverglitter men låter gnuggis-sleeven vara kvar. Med solglasögon och svarta gubbskor lämnar jag hemmet i Skärmarbrink och promenerar in till Söder. Den friska luften på Skanstullsbron gör mig gott. Jag köper lite småsaker till hemmet från Granit och en skiftnyckel på Clas Ohlson. Plockar ihop en påse med smågodis och tar tunnelbanan hem igen. Äter cheez crunchers tills läpparna svider och somnar sedan på sängen vid 16. Tupplurer på eftermiddagarna tycks vara helgens signum. Jag vaknar och spelar wordfeud, värmer en bit vegetarisk lasagne och plöjer igenom min blogg-feed. Framåt kvällen svarar jag på några jobbmail och feedbackar på den senaste klippningen av en filmproduktion vi gör. Min sista energi lägger jag på att spika upp en moodboard-vägg i köket innan jag sätter mig för att skriva blogginlägg, planera den kommande veckan och skratta åt gårdagens festincidenter.

Bouqeria – Jakobsbergsgatan 17

Niklas/Kåken – Regeringsgatan 66

K Karaoke – Odengatan 87

Under Bron – Hammarby Slussväg 2

Berns Asiatiska – Berzelii park 9

Granit – Götgatan 31

Clas Ohlson – Drottninggatan 53

Trump Donald

Som många av er redan vet så jobbar jag på en reklambyrå vid namn Animal. Oftast gör vi finfin reklam för kunder som Reebok, Volvo eller Svenska Spel, men ibland slinker även andra projekt igenom. Sådana som bara är roliga, galna eller smarta. Idag presenterade vi vårt senaste påhitt – kanske det löjligaste någonsin, tillägnat den löjligaste personen som lever på vår jord.

TRUMPDONALD.ORG

Trump Donald är helt enkelt en liten musikalisk sajt, tillägnad en av de amerikanska presidentkandidaterna. Idén kommer ursprungligen från två kreatörer på mitt jobb och har sedan fintrimmats och test-blåsts tusentals gånger. Det bästa sättet att förstå hur det funkar är att höja volymen, klicka på länken och testa själv. Sjukt enkelt, roligt och ganska beroendeframkallande om jag får tycka till. Det bästa är att övriga internet verkar vara redo att hålla med för just nu är vi uppe i över tolv miljoner trumps. Vad Donald själv tycker återstår att se… Tut tut!

Puerto Rico – Vieques 2

Efter frukost på en terass i skuggan börjar vi vår andra dag på ön Vieques. Vi går för att hyra cyklar, simfötter och cyklop, packar väskorna fulla med matsäck och badkläder och ger oss iväg. Vägarna slingrar sig brant uppför och nedför och då och då dyker det upp en vildhäst i vägrenen. Vi turas om att ropa ”bil!, hund!, bromsa!”, stannar ofta för att dricka vatten och når vårt mål efter ungefär en och en halv timme.

Den stora piren sträcker sig långt ut i havet och på den står några tålmodiga fiskare. Men vi är inte där för att fiska, vi har nämligen blivit lovade att i vattnet häromkring kan man få se havssköldpaddor. Så vi spänner på cyklopen och simmar ut i det stora blå. Vid piren möter vi några dykare som fångar fisk med harpun. De tecknar åt oss att fortsätta framåt under piren, där ska de tydligen sett två sköldpaddor alldeles nyligen. Långsamt simmar vi omkring, kikar på färgglada fiskar och vackra rev. Jag förundras över havet, hur det kan kännas så fritt från gränser, så skyddat från vad som händer där ovan. Och så plötsligt, en stor nästintill svävande varelse bara några meter bort. En havssköldpadda. Den långa cykelturen var värd mödan, naturen levererar och fascinerar på nytt.

Om San Juan var en blandning mellan palmer och snabbmatskedjor så är Vieques paradiset med sina pittoreska hus, lummiga skogar och vita stränder. Vi lever drömlivet med stora strandremsor för oss själva, äter grillad fisk och dricker puertoricansk öl. Plockar snäckor, läser böcker och slumrar i solen. Det är lite motvilligt vi lämnar byn Esperanza för att ta färjan över till Fajardo igen. Men samtidigt vet vi att fler upptäckter väntar och än har det bara gått några dagar på 2016. Dags för nya äventyr!

Listan om sömn

Nu är det egentligen hög tid att sova, men först kommer en lista om sömn som jag lånat från Elsa.

När brukar du gå och lägga dig?

☾ Någon gång mellan midnatt och 02.

När vaknar du?

☾ Runt 07-08 om det är vardag.

Är du morgonpigg?

☾ Nej, fast det beror kanske mest på att jag sover lite för lite. Men generellt är jag rätt seg på morgonen, behöver mycket tid för mig själv och vill helst inte prata med någon. Det tar minst en timme för mig att mjukna till och bli trevlig, men sedan är det fullt ös.

Vad gör du i sängen innan du somnar?

☾ Scrollar i olika flöden på iPhonen, typ Twitter och Instagram. Önskar jag läste en bok istället, ska nog börja med det.

Vad finns på ditt nattduksbord?

☾ En gammal väckarklocka och min telefon. I själva bordet står ett gäng pocketböcker travade tillsammans med en iPad.

Hur är din säng bäddad?

☾ Med helvita påslakan och en turkos filt slängd ”lite nonchalant” ovanpå. Blir stressad av att sova i färg och mönster och tycker det känns finare och hotelligare med helvitt.

Vilken låt är allra bäst att somna till?

☾ La Ritournelle med Sébastien Tellier på absolut lägsta volym

Vad är ditt bästa sova gott-tips?

☾ En nybäddad säng och ett rum som vädrats lite innan. Sen tror jag att det bästa tipset om man inte kan sova är att inte bli stressad för att man ligger vaken. Istället brukar jag tänka att det viktiga är att jag ligger still och vilar, det är kanske inte lika bra som att sova, men också okej. Plus att om man har en massa saker man ligger och tänker på: skriv ned dem direkt, sätt punkt och släpp det för stunden.

Hur sover du egentligen?

☾ På rygg eller sidan, aldrig på mage för jag fattar liksom inte hur man kan andas när kudden är i ansiktet? Ganska tyst och stilla vill jag tro, men jag snor dock täcket om jag sover bredvid någon annan.

Vad har du på dig när du sover?

☾ Mörkblå herrpyjamas med vita prickar från Acne eller orange och turkos sidenpyjamas från Monki.

Hur är din sovfrisyr?

☾ Slarvigt inbakad fläta, en lös knut eller bara utsläppt.

Vad har du för säng?

☾ En mjuk 140 cm bred säng från Ikea, utan sänggavel.

Vad gör du mitt i natten?

☾ Ingenting förutom drömmer och sover. Jag vaknar typ aldrig och är törstig eller kissnödig utan sover som en stock.

Hur gör du för att få ett mysigt sovrum?

☾ Plockar bort allt krafs och stänger garderobsdörrarna (← mycket viktigt! Blir stressad av att ligga och stirra in bland klädkaos). Ingen tv-apparat heller utan gärna lite böcker och personliga saker som smycken.

Vad är det konstigaste stället du har sovit på?

☾ När jag var sexton fick jag och några kompisar för oss att vi skulle sova på Annas garagetak. Det var helt plant och man kunde klättra ut på det från ovanvåningen så vi släpade ut en massa madrasser och filtar och bäddade ned oss under stjärnhimlen. Väldigt mysigt och ganska konstigt när de morgonpigga grannarna i området gick ut för att rasta sina hundar och fick syn på oss…

Tre tavlor

Förrförra söndagen lyckades jag äntligen köpa lite ramar och spika upp några tavlor på mina tomma vardagsrumsväggar.

Blommigt och naturigt fick vara temat här inne.

Jag var stensäker på att dessa planscher var 50×70 cm så jag köpte sådana ramar på Granit. Men så fattades det visst en ynka centimeter på höjden, så störigt. Vet inte om det är ramen eller affischerna det är fel på men gissar nog på det sista. Aja, vi kan väl låtsas som att det inte syns?

Printarna köpte jag för två år sedan i Millesgårdens museumshop när jag bodde på Lidingö. Minns att jag betalade typ 30 kr styck, ett himla bra kap måste jag säga!

Så skönt med lite liv på väggarna. Nu har jag bara köket, sovrummet och hallen kvar… puh!

Att våga säga ifrån

Bildkälla

Det är fredagkväll, klockan är strax före sex och jag kliver på tunnelbanan vid Östermalmstorg. Trött efter en slitig arbetsdag. Runt omkring mig ser jag lätt stressade människor, redo att ta helg. På väg hem till en myskväll i hämtpizzans lovsjungna land.

I mina öron spelas Amanda Bergman men snart överröstas hennes vemodiga stämma av en mansröst. ”Är det rätt att de kommer hit och lever på våra pengar?”, ”Utländska pojkar som raggar på våra svenska flickor, usch.”, ”Hur skulle det se ut om vi åkte till deras land och gjorde samma sak?”. Rasistiska kommentarer flödar ur hans mun på löpande band. Vidriga åsikter serverade på väg hem till semifinalen i På spåret. Hela vagnen biter ihop. Ingen säger något.

I bröstkorgen bultar mitt hjärta hårt. ”Du har fel!” tänker jag. Vill så gärna öppna munnen, säga ifrån, få honom att tystna. Men jag gör det inte. Jag vågar inte, orkar inte, kan inte. Känner mig så liten i min position som ung, svag tjej. Som en dålig debattör, enbart van att diskutera med sådana som tycker ungefär som jag. Jag förblir tyst och vid nästa hållplats kliver han av. Men orden ekar i mitt huvud länge. Skapar en klump i halsen som är svår att svälja bort.

Jag skakar av mig känslan. Samlar vänner i mitt vardagsrum, äter ost och kex, går ut på en bar. Men när jag vaknar morgonen därpå ångrar jag varken den dyra taxiresan hem, meddelandet jag kanske borde svarat annorlunda på eller kvittot på drinkarna. Jag läser om de rasistiska överfall som skett i Stockholmsnatten och hatar mig själv för att jag satt tyst på tunnelbanan.

Jag har kanske inte de bästa argumenten, de starkaste nävarna eller den högsta rösten. Men nästa gång jag hör någon prata så som han gjorde, då måste jag våga. Säga ”nej, du har fel!”. Det räcker nu. Jag måste säga ifrån.

Att vara tjugofem

En sämre sak med att vara tjugofem, på väg mot tjugosex, är att jag snart inte är det minsta ungdom längre. Hejdå billiga tåg- och flygbiljetter. Hej fullpris och vuxenliv. Men en bättre sak med att vara tjugofem, på väg mot tjugosex, är att jag är tillräckligt gammal för att bestämma middagar själv men tillräckligt ung för att inte orka vara förnuftig jämt. Det är alltså fullt legitimt att inte orka laga middag en onsdagskväll utan istället blanda dipp, skära upp grönsaker och plocka fram ett gäng ostar och kex. Eller som idag, på lunchen, när det vräker ner snöblandat regn utanför fönstret, jag har ingen matlåda i kylen och är inte alls sugen på någon hämtmat från ställena omkring. Då kan jag gå till Sturekatten, köpa en semla och bestämma att den blir min lunch. Bara för att jag vill, bara för att jag var sugen, bara för att semlor är så gott. Så ja, ibland är tjugofem, på väg mot tjugosex, den absolut bästa åldern.

Puerto Rico – Vieques 1

Ett par dagar in på det nya året har det blivit dags att lämna San Juan och ge sig vidare på nya äventyr i Puerto Rico. Vi kliver upp klockan fyra på morgonen för att packa ihop våra saker och ta en taxi till staden Fajardo. Vid 06 är vi framme vid hamnen och ställer oss i en redan lång kö. Solen har ännu inte gått upp men trots det krävs inte många lager kläder. Efter någon timme ser vi biljettluckorna öppna och vi blir sakta vallade framåt. Väl framme tittar biljettförsäljaren på oss och suckar. Ni har ju stått i fel kö. Det var resans första och sista gång som vi insåg att det hade varit bra att kunna spanska… Vi hade tagit förgivet att utropen om Vieques betydde att vi stod i kön dit, när de i själva verket gått runt och sagt att detta inte är färjan till Vieques. Aja, bara att bita ihop och börja om köandet i en ny rad.

Solen stiger sakta över hamnen och nu börjar det samlas mycket människor på kajen. Och galande tuppar. Det är fullt av män som bär på tuppar i tygpåsar och jag kan för mitt liv inte fatta varför. Tills jag långt senare förstår att de var på väg för att tävla i tuppfäktning. En ”sport” som knappast känns modern eller etisk men som tydligen förekommer en del i Puerto Rico. Till slut får vi tag i biljetter till rätt färja och kommer på båten. Vi sätter oss högst upp ute på däck, fäller ned solglasögonen och slumrar i solen. För att tio minuter senare befinna oss i ösregn. Det fullkomligt vräker ned från skyn och allt är dyngsurt. Vi vet inte om vi ska skratta eller gråta men väljer ändå det första alternativet. Och efter en timme når vi vårt mål. Ön Vieques.

Vieques är magiskt grönt och vackert. Så pittoreskt med färgglada hus, vildhästar längs gatorna och de vackraste stränder man kan tänka sig. Här bor ungefär tiotusen invånare och naturen är många gånger orörd. Vi checkar in på vårt hostel och slår oss ned på vår blivande favoritrestaurang Bananas för lunch. Fish tacos smakar gudomligt gott när man inte ätit på många timmar och i väntan på att regnet ska avta spelar vi tre omgångar yatzy.

Fördelen med oväder på Puerto Rico är att de går över snabbt och snart skiner solen från en blå himmel igen. Så vi packar strandväskorna och beger oss längs havet, hittar en plats, tittar oss omkring och inser att vi har nästan hela stranden för oss själva. Medan de fuktiga kläderna hänger på tork i ett träd, snorklar vi runt, tittar på fiskar och njuter av värmen. Allting är verkligen vykortsvackert.

På kvällen gör vi en av de mest magiska utflykter jag gjort. Vi paddlar kajak i en bio bay. Det är en sjö med extremt speciella förhållanden som gör att organismer i vattnet lyser och glittrar när man rör vid det, som mareld. Ovanför oss glimmar den mest stjärnbeströdda himmel jag sett i hela mitt liv, det är hundra, nej tusentals stjärnor som blänker. Och i det varma vattnet ser vi fiskar som simmar förbi, glittret som bildas när vi drar paddeln genom det och det är verkligen svårt att förklara i ord men så otroligt häftigt. Det massiva mörkret omkring oss gör det omöjligt att fånga på bild men i mitt minne har jag sparat den där paddelturen för evigt.

En dag har gått på Vieques och vi älskar redan den här ön.