augusti 2016 – Julia Eriksson

Popaganda – dag 1

I helgen var jag på stadsfestivalen Popaganda. Det är den ultimata krama ur det sista ur sommaren-aktiviteten tycker jag och numera också lite av en tradition. Jag tänkte att vi skulle kika på hur det såg ut första dagen av två, nämligen fredagen.

Egentligen börjar festivalen redan vid 14 på fredagen men jag hade ett viktigt möte på jobbet under eftermiddagen som jag var tvungen att vara med på. Men så fort det var klart, kvart i fem, bytte jag skor och satte fart mot festivalområdet. Vädret var det bästa möjliga tänkbara med strålande sol och tjugofem grader varmt. Östkustsfestival vs. Västkustsfestival: 1-0.

Väl inne på området letade jag upp mitt kompisgäng, sprang in i ännu fler vänner och drack öl i solen. Emelie var ungefär lika peppad som jag, dvs mycket!

Första spelningen jag såg var Markus Krunegård. Han körde ett väldigt avskalat och akustiskt set utan sitt band vilket var fint men också lite, lite segt i längden. Jag saknade energin i hans låtar som inte riktigt kom till sin rätta här, tycker helt klart han är bättre med full sättning på scen. Men bonus för fint mellanprat och allmänt mysig stämning.

Sedan letade jag upp fler glada kompisar, drack öl, åt middag och lyssnade lite på Elias i bakgrunden innan det var dags för nästa spelning.

Years & Years stod på schemat och levererade riktigt bra. Jag älskade deras energi och dans och allmänt peppiga stämning. Dessutom friade deras trumtekniker (tror jag att det var) till sin flickvän på scenen mellan två låtar så efter det var stämningen om möjligt ännu bättre.

Vänner, öl och neonljus – vad mer kan man begära en fredag i augusti? Inte mycket, konstaterade vi.

Sedan kollade vi på FKA Twigs och hon var grym men tyvärr också lite som jag i mellanstadiet: felfri men svintråkig. Det var liksom för perfekt och väldigt odynamiskt och efter ett tag även rätt slätstruket. Det kanske beror främst på att jag inte lyssnat supermycket på hennes låtar innan, men jag gillar när artister bjuder på lite mer personlighet under liveframträdanden.

Nåväl, när vi lyssnat klart större delen av konserten gick vi och köpte popcorn och sen körde vi popcornfångartävling tills hälften låg på marken istället för i våra munnar. Sedan gick vi hem till Sandra och Erik för att dricka prosecco innan det var dags för efterfestival på Nobelberget.

Där såg vi Kleerup spela, vilket var riktigt riktigt bra. Jag har sett honom live ett par gånger innan och han är ju en ganska oberäknelig artist som gör lite som han vill och kanske inte alltid spelar en traditionell konsert från A till B liksom. Så mina förväntningar var ganska låga, vilket gjorde att jag istället blev väldigt positivt överraskad. För mig är Kleerup verkligen en av de främsta låtskrivarna vi haft de senaste åren och han är ju också något av ett musikaliskt geni, ordningssam eller ej.

Efter det var det bara att svänga loss i dimman och stänga dansgolvet en gång för alla. Jag älskar för övrigt den sista bilden här. Den ser ut som ett suddigt analogt foto hämtat från ett album blandat med bilder från en solsemester på Mallorca eller liknande. Så 90-taligt och genuint och fint att jag inte kunde slänga det!

Monday motivation 30

Hej! Först tänkte jag be om ursäkt för att det varit tyst här några dagar, men så kom jag på att det är ju faktiskt helt onödigt. För det är inte som att jag brutit något avtal eller felat på något vis. Det finns ingen person högre upp som ställer krav på mig hur ofta jag ska blogga och ni har inte heller protesterat och sagt ”hallå, var är du?”. Så den enda jag ursäktar mig för är ju egentligen mig själv och mitt eget samvete, vilket är helt onödigt, så nu får det vara slut med det. Med andra ord, jag ber inte alls om ursäkt för att det varit tyst här. Men jag har saknat att skriva till er, det ska jag inte sticka under stol med.

Förra veckan var nämligen en riktigt stressig vecka med tusen saker att göra, alldeles för många övertidstimmar och helt klart för lite sömn. Det suger, men så är livet ibland. En av de bästa stunderna var dock när jag mötte upp Anna, Karin & Linn på Pom & Flora för att äta avokadomackor och planera vår Japan-resa. Vi bokade boende i Tokyo och även en tre dagars-utflykt till Hakone där vi ska bo på ett ryokan. Det är ett traditionellt japanskt värdshus där man sover på futon-madrasser, går runt i tofflor och får middag serverad på rummet enligt en massa traditioner. Dessutom är Hakone fullt av varma källor där man kan bada och en helt fantastisk natur. Gissa om jag längtar ihjäl mig efter detta?! Det ska bli så mysigt och avkopplande samtidigt som det ska bli väldigt kul att få uppleva något helt nytt.

Jag är så glad att vi bokade den här resan och det hjälper verkligen att kunna se fram emot detta när vardagen känns lite för stressig och hektisk. Sen är det klart att man inte alltid kan ha en stor resa i sikte (det är ju verkligen ett privilegium), men så länge man har något att se fram emot och längta efter så tror jag att livet blir lite enklare. Att leva i nuet har sin charm men just nu lockar det mig mer att flytta blicken längre fram, så det ska jag fokusera på nu. Vi hörs!

Saker jag inte gjorde sommaren 2016

Som en liten, tyst röst i förhållande till alla beskrivningar av soliga dagar fyllda med färgglada fotografier, långa reseskildringar från andra sidan jorden och smultron på strå-romantiserande. Här kommer listan över det som inte blev av, det som undveks och det som inte spelade någon roll i mitt liv denna sommar. Hur ser din lista ut?

På båttur genom Stockholm

För några veckor sedan fick jag ett meddelande från Anna på GoBoat som undrade om jag var sugen på att låna en av deras båtar i några timmar och åka på utflykt i Stockholms vatten. Eftersom jag gillar både havet och utflykter och desutom har en liten grupp vid namn Onsdagsklubben som jag brukar hitta på saker med, slängde jag ut en fråga till alla medlemmar där i och tackade sedan ja. Så i söndags fick vi låna en båt (tusen tack för det!) och gav oss således ut på sjön.

Vädret var disigt men varmt när vi lämnade kajen, alla mycket peppade! Jag måste bara passa på att slå ett slag för det här med kompisklubbar. Onsdagsklubben består av ett gäng nära vänner som jag pluggade med på universitet och som alla bor i Stockholm nu. Eftersom vi insåg att det vore kul att ses och göra mer aktiviteter och inte bara då och då ses för middag och öl, bestämde vi oss för att forma en liten klubb. Så nu ses vi varannan onsdag och gör alltifrån att gå på konserter till att besöka museum eller spela kubb i en park.

Först satte vi kurs mot Djurgårdskanalen och gled längs med Djurgården, förbi Nordiska Museet och ett gäng svanar. Båten tuffade på sakta men säkert och den lilla elmotorn var nästan helt tyst så vi kunde prata på om allt möjligt precis som vi alltid gör.

Efter en stund hade vi lärt känna båten ordentligt och bestämde oss för att duka upp vår picknick. Så perfekt med ett stort bord i mitten att sitta och äta kring, för en som tycker att maten är en viktig del av upplevelsen är ju sådant viktigt.

Emelie hade packat med hallonlemonad och ostar, chark, caprese, oliver och kex… Ja, typ allt som är gott helt enkelt. Sådan här mat är nog min allra bästa snabbmat, bara att slänga upp på fat och plocka det man vill ha.

Djurgårdskanalen var verkligen supervacker att åka igenom. Det disiga vädret och de klargröna träden fick hela omgivningen att kännas som en maffig oljemålning. Helt klart ett instamoment på det. Jag kan bara tänka mig hur fint det skulle vara att åka här igen om några veckor när träden skiftar i gult, orange och rött. Måste kanske ta mig tillbaka då…

Efter två och en halv timme till sjöss var vi fyllda med havsluft och ny energi, så vi avslutade vår lilla tur med ett varv kring Skeppsholmen och förbi Gröna Lund. Sedan var det dags att lämna tillbaka båten och kliva i land igen, mycket nöjda och välbelåtna efter en perfekt söndagsutflykt. Stockholm är ju verkligen vackert i sig men det blir något alldeles extra när man upptäcker det från vattnet kunde vi konstatera. Och jag kan verkligen rekommendera att samla ihop ett gäng kompisar, packa en god picknickkorg och åka iväg på en utflykt, det är så kul!

Monday motivation 29

Det är inte bra när det är klart. Det är klart när det är bra.

Hej! Det är måndag igen och inte vilken måndag som helst utan måndagen på helt galet jättestressiga veckan i mitt liv. Hurra! Jag har verkligen supermycket att göra på jobbet de närmsta dagarna och det är med skräckblandad förtjusning jag kastar mig in i allt. För som så ofta i mitt ganska kreativa jobb så är det ju roliga saker som ska göras, men även sådana saker tar tid och just tid är ju något av en begränsad vara här i livet.

När det kommer till kreativa yrken och hur mycket tid man ska lägga så tycker jag att det finns både utmaningar och möjligheter. Exempelvis så kan tiden det tar att komma på en bra idé till en reklamkampanj ta allt ifrån fem minuter till femtio timmar (eller ännu mer). Det går liksom inte att producera fantastiskt kreativa lösningar på beställning mellan 9 och 18 för att sedan kila hem och sträckkolla hela Netflix-utbudet. Så funkar åtminstone inte min hjärna och även om det finns verktyg och metoder för att snabba på processen så föds idéerna lite när de själva vill.

Min förra creative director hade ett uttryck som han ofta använde och det fastnade verkligen hos mig. Det är inte bra när det är klart. Det är klart när det är bra. För mig är det precis så jag måste tänka när det gäller kreativitet och jag tror även att det går att applicera på många andra yrkesroller. Det är så lätt att titta på klockan, se att ens åtta timmar har gått och sedan konstatera ”vad bra, nu är jag klar”. Men ska man göra saker man kan vara stolt över på riktigt, som verkligen är bra, då handlar det ofta om att lägga den där extra tiden. Inte ge sig förrän det är hundra procent bra, för det är först då som det är klart.

Sedan kanske det innebär att det blir ett par sena kvällar här och där, att man inte helt kopplar bort jobbet när man lämnar kontoret eller att vissa saker tar mycket längre tid än man önskar. Men i utbyte får man också känna kreativitet, passion och stolthet och det är något som i alla fall jag värdesätter högt med mitt jobb. Så, nu ska jag ta mig an den här veckan med full fart, vi får väl se när jag blir klar…

Jag minns alla växterna och hur min mamma brukade ta på dem

Väntrum hos tandläkaren, den långsamt slingrande kön på Posten, en lunchrestaurang någonstans längs E4:an. Samma offentliga platser, samma marmorerade fönsterbrädor, samma småvissna krukväxter. Och så mammas fingrar där. Snabbt framme för att knipsa av en torkad pelargonblomma, plocka ett brunt blad på en saintpaulia.

”Sluta, det är pinsamt”, väste den tonåriga Julia alltid. ”Man kan faktiskt inte gå och peta på andras växter hur som helst”. Men det var som att mamma drogs till de där vissna bladen, en instinkt att göra fint, sköta om och se till att varenda liten begonia skulle må bra.

Då förstod jag inte alls – nu är jag likadan. Det tar emot att säga men det är sant. Från att vara helt ointresserad av blommor och trädgårdar har ett intresse långsamt vuxit fram. Det började mikroskopiskt sakta när jag flyttade hemifrån men tog egentligen fart på riktigt när jag blev med både balkong och tre långa fönsterbrädor att fylla med liv.

En stickling blev till flera, känslan av att driva fram något nytt var triggande. Plötsligt kunde jag få saker att blomstra, jag såg nya frön gro och långa rötter slå rot. Jag har alltid trott att jag inte haft gröna fingrar, men faktum var att jag aldrig testat på riktigt.

Och igår kom jag på mig själv. Sittandes på vardagsrumsgolvet omgiven av krukor, jord och gröna blad, i full fart med att plantera om alla mina växter. En skvätt näring i vattnet, en större kruka, ny och bördig jord. Så mindes jag alla växterna och hur min mamma brukade ta på dem. Jag förstår henne så väl. Nu är vi två om att plocka bort vissna blad på offentliga platser.

Om Plura var vegetarian

När jag lagar mat gillar jag att göra det ordentligt, gärna från grunden och omsorgsfullt. Mest för att det blir så mycket godare då och för att jag kan uppskatta att det tar tid när jag väl ställer mig i köket. Sen lagar jag hellre mycket mat från scratch och äter samma sak ett tag än att laga något snabbt och nytt varje dag, ska det va så ska det va, liksom.

En rätt som man märker extra stor skillnad på om man gör den själv vs om man tar lite genvägar är den klassiska pyttipannan. Den kan antingen vara supergod eller riktigt tråkig om man väljer påsvarianten. Trots det är det varken komplicerat eller dyrt att laga, alltså helt klart att lägga lite extra kärlek på. Min favoritpyttipanna är den här rejäla, vegetariska varianten med kantareller och massor av persilja. Jag tänker lite att det känns som något Plura skulle kunna trolla fram i sitt kök.

Till två stora portioner använde jag:

5 mellanstora potatisar

2 morötter

½ blomkålshuvud

1 rödlök

2 nävar kantareller

½ kruka persilja

2 ägg

Smör eller rapsolja att steka i

Salt och peppar

Själva tillagningen är väldigt enkelt. Först och främst, skala allt som behöver skalas. Tärna det sedan i småbitar och stek i en panna i den ordningen som allt blir klart (först potatis och morötter, sedan blomkål, sist kantareller och rödlök). Smaka av med salt och peppar, ös över persilja och servera med ett stekt ägg på toppen. Ätes med fördel på balkong i söderläge med en öl till, precis som Plura skulle gjort.

Monday motivation 28

Nämen hej! En gammal prickbloggs-klassiker är tillbaka, nämligen Monday Motivation. Jag började ju med det någon gång förra året och publicerade sedan ett inlägg varje måndag med någon form av inspirerande citat (obs ej carpe diem) tillsammans med en kort reflektion. Vad jag vill minnas blev det ganska uppskattat så nu tänkte jag sparka igång traditionen igen. Dessutom känns det som att det passar extra bra så här i hösttermin- och nystarttider.

Eller hösttermin, jag vet inte, ordet tar lite emot att säga. För mig är det nämligen inte höst på ett bra tag. Trots att den där sommarvärmen tycks ha lämnat oss och semestern börjar lida mot sitt slut för de flesta så är jag inte riktigt överens med hela vurmandet för hösten som pågår nu. För mig är augusti en sommarmånad och det tycker jag den ska få vara. Därför vill jag att vi lugnar oss lite med nystarter och höstprojekt och självförverkliganden. Vi har nämligen jättemycket tid till sånt i både september och oktober. It ain’t over ’til it’s over som Lenny Kravitz säger. Eller sommaren är inte slut förrän augusti är slut som jag säger.

Därför tänkte jag maxa de sista veckorna av augusti och fylla dem med sensommarsaker. Här kommer en liten lista på sådant jag vill hinna med:

· Gå på Popaganda

· Äta kräftor

· Ta ett sista kvällsdopp

· Äta nyskördade tomater från min balkong

· Planera höstens Tokyoresa

· Laga en riktigt god kantarellmacka

· Åka på skördemarknad

Om glitter, lördagen och folk på Trädgården

Tjena tjena från söndagsångestens högkvarter i Skärmarbrink. Jag sitter här med en låda glass, håret i en boll på huvudet, en vän på andra sidan luren (luren? Sånt 90-talsord!) och kontemplerar över livet utan att egentligen komma fram till något.

I total avsaknad av skönhet idag tänkte jag att vi istället skulle titta på hur jag såg ut igår. Planen för kvällen var: middag på Bananas → heja på deltagarna i Midnattsloppet → stöka runt på Trädgården. Den fullföljdes utomordentligt kan jag meddela. Att klä sig efter de tre ovanstående aktiviteterna var desto svårare men inspirerad av OS-gymnasternas strassprydda, tighta bodys tog jag fram det mest glittrande plagget i min garderob. Kombinerat med sparka grus-vänliga kängor, min svarta mockajacka som nog sett alltför mycket vid det här laget och en liten silverväska som en gång beskrevs som ”innerpåsen till ett bag in box-vin” (jag blev mycket sur då, nu i efterhand är det mest kul), var looken *fulländad*.

Eftersom min kompis som jag skulle möta upp var lite sen hade jag typ hundra år på mig att göra mig i ordning. Jag lade således onödigt lång tid på att locka håret (det var spikrakt när jag kom hem sen) och tricksade med ögonskugga. Sånt som är kul när man har oändligt med tid och som resulterar i att jag knappt kände igen mig själv. Som tur var gjorde alla andra hundra pers jag sprang in i på Trädgården det. Och by the way, man tänkte kanske att det skulle vara lite, lite mindre folk och lite, lite ”osnyggare” folk nu när halva Stockholm invaderat Göteborg och Way Out West? Men icke. Har nog aldrig sett så många med fördelaktigt utseende någon kväll där innan. Dessutom, 70/30 majoritet snygga män. Ens WOW-FOMO lindrades ju lite där och då i alla fall.

Nåväl, det var ett litet sidospår! Nu, åter till glasslådan och söndagsångesten. Förresten, vad gör ni idag, förutom att läsa den här bloggen? Låt mig veta, jag är genuint intresserad av era söndagssysslor. Taco hej!

God morgon från soffan

Hej från soffkanten! Här sitter jag under mitt fluffiga täcke och äter frukost. Mina föräldrar sov över hos mig i natt för att ha närmare till Arlanda då de skulle flyga tidigt idag. Så då lät jag dem ta min ganska stora säng och parkerade mig själv på soffan i natt. Tycker det är väldigt mysigt, dels för att min soffa är rätt skön att sova i men också för att det är spännande att sova på ett nytt ställe. Jag känner mig lite som ett barn när jag gör det. Jag tror dessutom det är ett väldigt enkelt och bra sätt att trigga sin kreativitet, att göra något lite annorlunda mot hur man brukar, även om man bara är hemma. Så testa att sova på soffan eller balkongen, ät middag på en filt på golvet eller sätt dig och spela gitarr i badrummet för att testa akustiken där. Det får bli dagens kreativitetstips!

Jag håller på och fixar och trixar lite här hemma. Just nu är jag på jakt efter ett nytt soffbord då jag känner att detta inte passar helt hundra i den här lägenheten. Och så har jag låtit min soffa bli blå som ni kanske ser? Fördelen med att ha en ganska vanlig Ikea-soffa är ju att de ofta har utbytbara klädslar och nu släpptes en ocean-blå variant med lite sammetskänsla som jag fastnade för. Billigare än att köpa en ny soffa och ett snabbt sätt att förändra rummet. Så här såg den ut innan.

Frukost, klocka, dator och bok inom nära räckhåll. Då klarar man sig fint ett tag. Har dessutom den här nya Bon Iver-låten i högtalarna. Ett perfekt lördags-soundtrack.

Idag fick frukosten bestå av nektarin, kaffe och två mackor. Den ena med brie, persilja och balkongodlade tomater. Den andra har leverpastej och saltgurka på sig. Just den här vita saltgurkan är en grej som jag kan sakna i Stockholm. Jag hade ingen aning om det innan men tydligen finns det främst bara i Östergötland där jag är uppvuxen. Samma sak är det med min favoritsenap Korvgubbens finsenap som jag letade mig galen efter i butikerna här uppe innan jag insåg att det var en lokal delikatess. Därför blev jag extra glad när mina föräldrar överraskade mig med både saltgurka och senap från hemtrakterna igår kväll, bästa presenten. Hoppas ni får en fin lördag!