Julia – Sida 7 – Julia Eriksson

Andra helgen i juni – banana split och bengaler

Hej och välkomna till min helg! Fredagen började här, klockan 04 när jag vaknade i gryningen av fåglarna som sjöng utanför och ljuset var för fint för att inte fånga. Som tur var somnade jag om i några timmar innan jag gick upp för att gå och jobba på bankkontoret i Kungsträdgården.

När klockan slog 17 sa jag trevlig helg och gick sedan till mataffären för att handla. Jordgubb-, vanilj- och chokladglass, vispgrädde, chokladsås, bananer och körsbär. Vad blir det? Banana split såklart!

Edda hade berättat för alla på förskolan att jag skulle komma och att det skulle bli överraskning och efterrätt. Det var alltså inte bara jag som var fredagspeppad! Tillsammans gjorde vi en banana split som fick högsta betyg.

Vi vuxna åt middag först. Grillad hjärtsallad, västerbottensostkroketter, flatbread med svartkål & silverlök och honungsglaserad eldost. Drömmiddag!

Sedan fick vi också banana split såklart! En mycket festlig fredagskväll.

Natten till lördagen sov jag med papiljotter vilket var otroligt obekvämt eftersom de var i vägen så fort jag lade huvudet på kudden. Håret blev ju lockigt, men tveksamt om det var värt det. Jag ville i alla fall vara fin för på lördagen väntade konsert med oratoriekören som jag är med i.

Vi skulle uruppföra en mässa som specialskrivits till Högalidskyrkans 100-årsjubileum. Dessutom var det återinvigning av kyrkan efter att den renoverats, så det var extra högtidligt.

Efter en timme av intensivt musicerande var verket slutfört och fick stående ovationer. Det var väldigt kul med en fullsatt kyrka och att få framföra den här typen av verk, helt klart något extra!

Efteråt tog jag med min kompis Isabella som varit och lyssnat på konserten och så åkte vi hem till Karin, Fredrik & Iris som bjudit över oss på middag.

Vi fick toast skagen och rågbröd med lerpottasill till förrätt. Till huvudrätt blev det hemrökt lax med färskpotatis och sås. Alltsammans var mycket mycket gott!

Sedan satt vi och pratade om ditt och datt tills klockan nästan var midnatt och det var dags att bege sig hemåt (utan att mata duvorna på tunnelbaneperrongen).

Idag, söndag, började jag dagen med att gå på mässan i Katarina kyrka. Det var somrigt och fint.

Sedan gick jag till Söderbokhandeln för att köpa sommarens diktsamling. Varje år försöker jag ta mig an en svensk poets samlade verk som en del av min sommarläsning. Tidigare år har jag läst Werner Aspenström, Karin Boye, Edith Södergran, Tomas Tranströmer, Bruno K. Öijer, Kristina Lugn, Bodil Malmsten och Gunnar Ekelöf. I år landade valet på Nils Ferlin.

Väl hemma igen vattnade jag mina små odlingar på vädringsbalkongen som tillhör trapphuset men som jag halvt gjort till min i brist på en egen balkong. Mig veterligen är det i alla fall inte någon som ogillar att jag planterat lite örter och grönsaker där.

Efter det plockade jag med en filt och en liten kudde (så otroligt mycket skönare det blir om man gör det) och lade mig i solen för att läsa Sommaren av Elin Persson. Jag tyckte den var helt okej bra, men det känns också som att den påminner ganska mycket andra böcker på ungefär samma tema, som att det inte riktigt fanns något nytt. Vag recension, jag vet, men det är mina initiala tankar.

När min mage började kurra gick jag in och vispade ihop en aioli och tillredde lite olika saker att doppa i den. Cornichons, rädisor, sparris, halloumi, svartkål och färskpotatis.

Strax före fem bytte jag om och gjorde mig redo för match på Tele2 arena. Peking-halsduken på!

Jag stod i bortaklacken och var skapligt nervös, för på papperet såg det otroligt mörkt ut för mitt lag. Extra dimmigt blev det också när det brändes av ett gäng bengaler runt omkring oss.

Men mot alla odds (bokstavligen) slutade matchen 2-2, vilket får ses som en liten vinst i det här fallet. Tack för det Norrköping!

Urladdad på känslor och mätt på intryck efter en intensiv helg promenerade jag hem till Södermalm igen.

Och nu sitter jag här och ser en luftballong glida förbi utanför fönstret och junikvällen är ljus och mild. Jag vill tro att den bär förhoppningar om något gott, vill hoppas att den smittar av sig känslor av välvilja. Låt oss önska det.

10 second hand-fynd från Rom

När jag åkte till Italien hade jag ansträngt mig för att packa en liten och flexibel garderob, men när jag reste hem hade den fått viss påfyllning. Det visade sig nämligen att Rom var en utmärkt stad för att göra bra second hand-fynd. Låt oss ta en titt på sakerna jag köpte under min tid där.

Mitt allra första köp gjordes redan första heldagen som jag var där. Jag hade nämligen bestämt mig för att om jag hittade något fint direkt så skulle jag inte strunta i att köpa det bara för att ”jag ska vara här länge och kommer säkert hitta bättre grejer”, för det misstaget har jag gjort förut. Så när jag och Nina gick på den stora loppmarknaden i Porta Portese och jag hittade den här gula blusen i siden, bestämde jag mig för att slå till.

Mitt andra köp gjordes helgen därpå och blev ett riktigt fynd. En tröja i ull med roliga broderier, glittertråd och fluff till det facila priset 3 euro. Först tänkte jag att det var onödigt att köpa en varm tröja i ett vårigt Rom, men den kom faktiskt till användning flera gånger under resan och även här hemma.

Ett till ljusgult köp blev den här kortärmade klänningen i vad jag tror är råsiden. Den sitter som en smäck och har redan fått följa med på ett dop och blir kanske årets midsommarklänning om vädret är på rätt sida. Jag gillar att bryta av det snälla gula med en läderjacka, tänker alltid på den ikoniska scenen i En kärlekshistoria då, vilket är en favorit.

Flera av mina fynd gjorde jag på Humana som har flera butiker runt om i centrala Rom. När jag var där hade de olika erbjudanden som blev bättre och bättre för varje dag. De började med allt för 12 euro och gick sedan ner till 10, 8, 5 och 3. I takt med det blev ju utbudet såklart mer utplockat och lite mindre fina grejer, men fortfarande med bra chans till fynd. Klänningen ovan köpte jag för 5 euro och jag tycker den är så fin med sin djupa ringning och den lilla fluffiga dekorationen som påminner om spritsad grädde.

Den här vaniljfärgade blusen påminner mig om all gelato jag åt. Det ser nämligen ut som den har små stänk av pistageglass på sig. Det i kombination med scalloperade kanter och skimrande knappar gjorde att den fick följa med hem.

Några mer färgglada köp blev det också. Två stickade pikétröjor, en med lång ärm i den perfekta bubbelgumsrosa nyansen och en kortärmad ljusturkosblå. Jag köpte också ett grönrandigt linne för ett par euro. Just linnen är inget plagg jag känner mig jättebekväm i, men jag tänker att det här är bra för att vänja mig. Extra fint blir det till vita, höga shorts och tygskor. (PS. Kan någon skicka mig på en kurs i strykning, tack?)

Med tanke på hur svårt det är att köpa jeans blev jag mycket glad när jag hittade dessa som passade perfekt. Det är ett par chokladbruna Levi’s 501:or med hög midja och raka ben. Ett prima tillskott till min stil som jag kallar 90-talsmamma.

Sist men inte minst hittade jag den här lilla bucketbagen i svart och brunt läder som jag började använda direkt. Den rymmer utan problem pocketbok, kamera, paraply, vattenflaska och allt annat nödvändigt man behöver ha med sig för en dag på stan.

Det var alla mina Italien-fynd! Har ni någon favorit?

Några butiker med bra second hand i Rom:
Porta Portese – stor loppmarknad på söndagar med både gammalt och nytt.
Pifebo Vintage Shop – otroligt välsorterade butiker som finns på två ställen. Den i Valeri är min favorit.
Humana Vintage – kedja med tre butiker i centrala Rom, jag besökte alla frekvent. Stor chans till bra fynd, särskilt när de har rea.
Mercatino Usato Roma Garbatella – stor second hand med möbler, porslin och kläder. Ligger en bit utanför centrum.
Stravaganze Romane – litet hål i väggen men med fyndpotential.
Vesti di Messalina – ganska liten men välsorterad butik i Monti, extra bra på herrkläder.

Försommarens förgänglighet

En tidig eftermiddag lyssnar jag på ett föredrag av en konstnär. Hon berättar om sin process, om att skapa något varje dag, om hur enkla föremål också får bli konst. Ett kvitto, en middagsplanering, en stapel med klossar. Sedan pratar hon om vanitas. Det är latin för fåfänglighet och tomhet. I konstvärlden handlar det om att avbilda motiv som ska påminna om livets förgänglighet.

Och jag tänker att om året är en tavla så är försommaren vanitas. Påminnelsen om alltings flyktighet, dödskallen i allt det vackra, oljelampan som slocknat, timglaset vars sand runnit ned. Jag fylls av en drabbande känsla av att gå förbi syrenbuskarna för jag vet att de varar så kort. Det här är allt vi strävar efter, det vi väntar på sedan november och snart är det förbi. Juni värker i bröstkorgen, allt är så fint att det smärtar att det ska ta slut.

Jag kommer på mig själv med att längta efter min tillvaro i Rom. Det var bara några veckor sedan jag lämnade staden, men det känns redan som drömlika minnen och jag önskar mig tillbaka till min stilla vardag. Jag saknar inte att vara ensam, men jag saknar att få vara i fred. Det är så många som vill mig något nu. Så mycket som ska göras och vem är jag att klaga? Det är ju kul, det är bara jag som känner mig så tråkig. Ful i allt det vackra, trött i allt det grönskande.

Och så blir det en kväll och en fest och klockan är halv fyra när jag promenerar hem längs Hornsgatan. Jag ifrågasätter allt jag gör, men vet att jag måste greppa varje natt, är försent ute i livet för att säga nej, för att gå hem i tid och vänta på vad som inte kommer hända. Fåglarnas kvitter gör mig sällskap när himlen sakta ljusnar och varje blommande buske jag passerar tycks mumla ord om alltings fåfängliga förgänglighet.

asfalt / grönska

Det luktar utomlands när jag kliver ut från tunnelbanan
barnen trampar med tändsticksben längs trottoaren
i väntrummet till protetiken sitter jag och tre farbröder
vitt hår glasögon magasin om segling
maj kastar långa skuggor
kastanjerna brister

//

01:21 ligger vaken och googlar eltandborstar i jakt på livets mening

//

Tryggheten i de gula boksidorna, de vikta hörnen, den röda pärmen blir något att klamra sig fast vid. Vissa meningar flyttade in för flera år sedan, andra lägger sig bekvämt tillrätta en måndagsmorgon mellan Gamla stan och Slussen.

”allt är inte bestämt
men nätterna ska sitta vid ljusa bord
och det blir helt och hållet din stad
den har din ögonfärg
ditt sätt att gå”

//

Alla tiderna, alla datumen. Det är så mycket med det kroppsliga.

//

Jag har en present till dig, säger hon plötsligt. Till mig? Jag blir förvånad. Det är mer än en månad sedan min födelsedag, det är jag som varit bortrest, som borde komma hem med gåvor. Från en hylla i vardagsrummet lyfter hon ner en inslagen passepartout. Jag vänder på den och motivet får ögonen att tåras. Där är ju min italienbalkong. Platsen där jag suttit och ätit frukost i en månad med dörrarna på glänt. Den flätade stolen, det lilla bordet, kaffekoppen på kanten och espressokannan med dess röda handtag. Allting avmålat i detalj av hennes farmors snart 90-åriga händer. Det är bland det finaste jag fått och det gör mig glad på en plats djupt nere i själen.

Guide: 10 favoritställen för mat och dryck i Rom

Efter en månad i Rom har jag lyckats utveckla ett starkt tiramisu-beroende och ätit några av mitt livs bästa pastarätter. Jag har upptäckt och förälskat mig i grönsaken puntarelle och hittat restauranger jag vill återvända till om och om igen. Här är tio av mina favoritställen som jag fastnade för lite extra.

Trattoria Da Enzo al 29 – Trastevere
På Da Enzo går det inte att boka bord så det är bra att komma dit i skaplig tid. Utanför restaurangen ringlar det nästan alltid en kö, men räds inte, den är väl värd att stå i. Dessutom går det runt en man som tar upp dryckesbeställningar så att du kan ta en liten drink i väntan på ditt bord. Väl inne på den lilla charmiga trattorian serveras du enkel men otrolig mat i klassisk romersk stil. Deras tiramisu är den godaste jag ätit och min bordsgranne beställde till och med en extra att ta med sig hem och äta till frukost dagen därpå.

Pizzeria Remo A Testaccio – Testaccio
Vid första anblick är det här bara en enkel pizzeria, belägen på ett hörn med inplastade uteserveringar på varje sida. Men den stora gruppen av människor som samlats utanför på lördagskvällen i väntan på att få sitt namn uppropat från listan talar för att den är något alldeles extra. Här trängs lokala kompisgäng, stora familjer och par, servicen är snabb och charmig och pizzorna lövtunna i romersk stil. Mina favoriter är den vita med sardeller och zucchiniblommor eller husets egna specialare Remo med aubergine, svamp och salsiccia. Rödvinet som serveras i karaff och enkla dricksglas är lätt och josigt. Hit går jag gärna en gång i veckan.

Gelateria Fassi – Esquilino
Den här anrika, familjeägda gelaterian grundades år 1880 och vid det här laget vet de sannerligen hur man gör god glass. Lokalen är stor och glassdisken tiotals meter lång. Här ställer du dig först i en kö och betalar för den glass du vill ha och i nästa kö får du komma fram till disken och välja dina smaker. Mina favoriter är mjölkchoklad, pistage och tiramisu. Strutarna är generösa och du får också grädde på toppen om du inte säger till.

Circoletto Roma – Circo Massimo
Det kryllar av vinbarer i Rom och många är mer av det klassiska slaget, vilket förvisso kan vara trevligt, men ibland vill man ju ha något skoj. Circoletto är naturvinsstället med neonskyltar på väggarna, hiphop i högtalarna och dagsfester på söndagar. Här kan du få kul och bra vin för runt 7 euro glaset och kan också köpa en riktigt god macka till.

Dar Filettaro A Santa Barbara – Centrum
Är du ute efter en snabb middag är Dar Filettaro ett perfekt val. Här skjutsas maten ut på nolltid, mycket tack vare den otroligt korta men väl genomtänkta menyn. Deras specialitet är en perfekt friterad torsk som smälter i munnen och till det beställer du olika tillbehör. Min favorit är salladen med puntarelle, en mild och krispig grönsak som påminner om en blandning av fänkål och sparris, och som serveras med en dressing på sardeller, vitlök och citron. Lokalen är liten och enkel, men stämningen är varm och välkomnande. Är man på språng kan man också köpa enbart en fiskfilé som take away.

SantoPalato – Re di Roma
SantoPalato är en lite finare restaurang som serverar traditionell romersk mat med fine dining-inslag. Här är det bra att boka bord i god tid, för platserna fylls upp snabbt. I stilen känns SantoPalato lite som Roms svar på Främmat i Stockholm, med vällagade kulinariska rätter. Det hindrar dem dock inte från att servera en perfekt gyllengul och krämig carbonara. Vinlistan är kul och lång och rätterna många och utmärkta att dela på.

Il Baretto – Campo de Fiori
I en liten lugn gränd på en av gatorna nära Campo de Fiori ligger baren Il Baretto. Ett ganska litet ställe med uteservering och god stämning. Här serveras trevliga drinkar till bra pris och det bjuds ofta på lite aperitivo att snacksa på. Perfekt för en drink eller två före maten.

Trapizzino – Trastevere
Trapizzino är en liten kedja som finns på flera ställen i Rom, men jag hann bara besöka den i Trastevere. Här serveras trapizzino, så kallade pizzapockets, i form av triangulära bröd med olika fyllningar. Perfekt att köpa med sig och äta i farten. Min favorit är den som heter Doppia Panna och innehåller vispad burrata och sardeller.

Osteria da Zi Umberto – Trastevere
En av Trasteveres alla små trattorior, men helt klart en av de bättre. Här är stämningen opretentiös och maten vällagad. När jag åt söndagslunch fylldes borden av italienska familjer som sjöng med till Antonello Venditti och beställde in fat efter fat. Deras pasta amatriciana är alldeles utsökt.

Pastificio Guerra – Centrum
Kvarteren kring Spanska trappan och Fontana di Trevi är knappast mina favoriter, här är det trångt och stökigt med mängder av folk. Men en höjdpunkt i myllret är det lilla pastastället Pastificio Guerra. Här serveras det varje dag två olika pastarätter (alltid en vegetarisk) med start kl. 13. Portionerna är mycket generösa och kostar 4,50 euro styck. En god pasta i sin enkelhet som äts på stående fot innan man återvänder till någon av Roms lugnare delar.

Några snabba bonus-tips:
Supplizio – säljer den romerska favoriten suppli, friterade risbollar med mozzarella, i olika smaker. Perfekt lunch on the go.
Tram Depot – liten mysig kiosk med bra kaffe och drinkar. Ligger i hörnet av en stor park.
Tonnarello – klassisk trattoria i Trastevere med bra, vällagad mat.
Gelateria dell’Angeletto – god glass i Monti-området.
L’Oasi della Birra – vinbar där du också kan köpa med dig kul vin och öl hem. Serverar en mycket god pinsa med stracciatella och sardeller.

Insikter från en plastinklädd uteservering

Pizzerian ligger på hörnet. Utanför den, längs de två gatorna som möts, står varsin uppbyggd uteservering. Något slags robust partytält med väggar av genomskinlig tjock plast. Små bord och fällstolar och servitörer som väller in och ut från restaurangens kök med pizzatallrikar. Rött vin i dricksglas och senapsgula pappersdukar som får fettfläckar.

Det är tredje gången på min resa som jag är här. Stället har kommit att bli en favorit, just för den där enkelheten. För välviljan som tycks genomsyra alla i personalen och för att pizzorna är lövtunna och får munnen att sjunga. Jag sitter själv vid bord 305, betraktar de andra gästerna nyfiket, ser mig själv utifrån, lyssnar till känslan inuti. Det är som att den talar med en tydligare röst här.

En insikt landar, slår sig till ro och kanske för allra första gången förstår jag. Att jag faktiskt får göra saker bara för min egen skull. För att jag vill. Inte för att det är duktigt eller bra eller förväntas av mig. Utan för mitt eget nöjes skull. Det låter så banalt, men jag har nog inte fattat, aldrig kunnat relatera till hur andra gör när de drömmer fritt. Andra får väl, kan väl, men inte jag.

Med skuld, skam, norm och duktighet som drivkraft kommer man långt. Det är effektivt och bra, det gör det lättare att bara göra, men det kan ju inte vara allt. Resan hit gjorde jag med ursäkten att jag skulle skriva klart B-uppsatsen i kursen jag läser, utöver mitt ordinarie jobb för att vara duktig såklart. De trettio sidorna är klara och inskickade, men jag förstår ju nu att det inte bara är därför jag är här. Det finns något mer, något i hela upplevelsen som enbart är härligt, fint och njutbart, men som jag inte har fattat att jag får ha. I varje tugga, varje steg längs floden bor något större.

De tunna vita pappersservetterna färgas röda av tomatsåsen. Italienska fraser sorlar runt omkring mig. I morgon kommer allting säkert att kännas som vanligt igen, men just nu, just den här kvällen, känns det som att jag förstått något. Trettiotre år gammal på en plastinklädd uteservering till en pizzeria i Rom.

Helgbesök – två dygn av mat, vin och second hand

I fredags morse vaknade jag tidigt fastän det var min lediga dag och studsade upp för att städa, bädda rent och göra mig redo inför min gästs ankomst. Som en typisk pappa satt jag på Flightradar och kollade att avgången gick som den skulle och några timmar senare promenerade jag till tågstationen för att möta upp Emelie som skulle hälsa på mig över helgen.

Innan Emelie kom hit hade hon fått skriva en önskelista på vad hon ville göra och eftersom hon varit i Rom innan innehöll den inte så många klassiska turistgrejer, däremot punkterna: äta gott, dricka gott och second hand-fynda. Vi började på Pifebo Vintage som har ett otroligt välsorterat utbud.

Vid 13:30 hade jag bokat bord till oss på SantoPalato. En liten romersk trattoria som öppnade 2017 och drivs av kocken Sarah Cicolini.

Menyn är enkel men otroligt vällagad och innehåller klassiska rätter med en liten twist och en rolig vinlista med mycket naturvin. Vi enades om att det kändes som ett italienskt Främmat.

Till förrätt plockade vi in sauterade cikoriablad, lever i buljong och en oxsvansköttbulle med kakao och jordnöt.

Sedan delade vi på deras carbonara som var helt fantastisk och så avslutade vi med grillad biff med rödkål och rosépeppar (om jag minns rätt).

En kaffe på det och sedan rullade vi i princip från restaurangen, mycket mätta och belåtna.

Nästa punkt på listan var ett besök i San Giovanni-basilikan för att få en liten dos av kultur. Den var lika mäktig som sist och imponerade med alla sina dekorationer.

När maten sjunkit undan en aning gick vi till Gelateria Fassi och köpte varsin glass. Jag tog smakerna citron, mango och jordgubb som alla var goda men egentligen tycker jag att kombinationen pistage, tiramisu och mjölkchoklad som jag tog sist var ännu bättre. Om jag får välja så vill jag inte blanda fruktiga och choklad/nötiga smaker, det är något med det som skär sig tycker jag. Chokladdoppade jordgubbar till exempel, det är verkligen ingen hit.

Efter en liten siesta hemma gjorde vi oss redo för att promenera in mot centrala Rom. Vi gick förbi Colosseum, Forum Romanum och Vittorio Emmanuele-monumentet för att sedan hamna på baren Il Baretto.

Efter ett par drinkar promenerade vi över till Trastevere med Trattoria Da Enzo al 29 som mål, men där ringlade sig kön lång och vi var för sent ute för att få sätta upp oss på listan. Vi snurrade runt lite bland de närliggande kvarteren och lyckades hamna på ett annat mysigt ställe vars namn jag glömt, men där vi fick äta både friterad kronärtskocka, broccolini och pasta.

Sedan strosade vi hem längs Tibern under fullmånen och slocknade direkt efter en intensiv heldag i Rom.

På lördagen stod det second hand-shopping i Monti på schemat och gissa om vi hade tur som möttes av skyltarna ”Tutti 5 euro” inne på Humana? Perfekt! Emelie fyndade för glatta livet och jag köpte en svart klänning med dekoration som påminner om spritsad grädde. Synd att jag redan varit på operan här, annars hade den varit perfekt för mitt besök.

Efter några intensiva fyndtimmar gjorde vi ett nytt försök på da Enzo och den här gången gick det bättre! Vi fick köa i knappt en halvtimme innan vi blev placerade vid ett bord på den lilla trattorian.

Där åt vi friterad zucchiniblomma, varsin pastarätt (jag valde cacio e pepe) och så köttbullar i tomatsås. Till efterrätt fick vi den godaste tiramisun jag ätit hittills. Allt vi serverades var jättegott men den var något alldeles extra.

Rom bjöd på sitt allra bästa väder under helgen med 25 grader och strålande sol, så vi passade på att sitta i skuggan på en uteservering med varsitt glas vin en stund, innan vi gick hemåt för att ladda om inför kvällen.

Framåt skymningen promenerade vi genom Celio till Testaccio och Pizzeria Remo. Där var det högtryck men vi skrev upp oss på listan (”Giulia, due”) och väntade utanför tillsammans med alla Giovanni, Paradisi och Alessandro som blev uppropade i turordning.

Väl till bords beställde vi varsin pizza och en sallad med min nya favoritgrönsak puntarelle som jag absolut ville visa för Emelie. När maten var slut var klockan nästan midnatt, så som den blir när man äter middag sent i den här staden, och det var bara för oss att vagga hemåt och ställa klockan på sju, försöka stänga igen väskan med alla second hand-fynden och sedan skiljas åt efter två underbara dygn i Rom.

Tjugo dagar i en ny stad

Bit för bit lägger jag samman staden. Hittar jag till Colosseum så hittar jag hem. Följer jag Corso Vittorio Emanuele II till torget så hittar jag biblioteket. Från stora fyrkantiga parken hittar jag floden, hittar jag mataffären, hittar jag två vägar som leder till min gata. Jag övar mig på att gå mer och mer utan karta, låter telefonen ligga i fickan, blir nöjd när byggnaderna plötsligt känns bekanta.

På biblioteket får jag ett kort med mitt namn. Varje gång jag kommer dit skrivs jag upp för hand på en lista och när jag går därifrån för dagen stryks mitt namn från papperet. På innergården finns en porlande fontän och apelsinträd som bär på en massiv söt lukt. Grenarna tyngs av de solgula kloten och ibland hörs en dov duns när ett av dem faller ner i det vita gruset. Jag sitter ute vid borden med datorn framför mig. Sätter timern på tjugofem minuter och växlar mellan att skriva, redigera och fylla anteckningsblocket med nya idéer. Ibland upplever jag något som känns som flow och då njuter jag, inbäddad i doften från vita apelsinblommor.

Jag skapar mina egna små ritualer. Om morgnarna lämnar jag sängen och slår upp balkongdörrarna, drar undan gardinerna, släpper in lite luft, låter ljuset flöda in. Sedan går jag och lägger mig i igen och läser i tjugo minuter innan jag sakta börjar dagen. Om söndagarna går jag till olika kyrkor, försöker att hitta en plats av samhörighet, ser det som ett sätt att grunda själen som annars så lätt börjar fladdra. Efteråt äter jag lunch själv på en restaurang jag sett ut innan. Beställer förrätt och primi, ett glas vin, ibland en dessert.

I födelsedagspresent av mina vänner har jag fått biljetter till premiären av en balett på operan. Jag bläddrar i min begränsade resegarderob och valet faller på en ljus kostym i linne. Innan föreställningen går jag till en restaurang och äter middag. Menyn är enkel, en sorts fisk och några smårätter. Servitören är charmerande och på borden ligger tunna dukar av gråvitt papper. Jag beställer in en bit friterad torsk och en sallad med puntarelle och maten gör mig lycklig med sina rena smaker. I operahuset bär damerna sammet och glitter, deras hår är lagda i voluminösa frisyrer och runt dem bor små moln av parfym. Jag kan inte låta bli att titta på dem, dras med blicken till deras genomtänkta elegans. På scenen har dansarna en imponerande spänst i stegen och jag undrar hur det känns att kunna snurra sig fram genom livet.

Det är morgon och jag ställer alarmet tidigt, kliver i träningskläderna direkt när jag vaknar. I samma stund som kyrkans klockor börjar slå vid kvart över sju ger jag mig ut på Roms gator. Jag viker ner mot Colosseum, springer längs folktomma trottoarer, passerar den gigantiska byggnaden som ligger fri från trängsel i morgonsolen. Tar vägen genom en gränd och så upp mot Fontana di Trevi där det visst alltid är folk, trots den tidiga timman. Viker av mot Spanska trappan som är överröst av blommor. Tar mig upp till toppen av den och blickar ut över staden och dess kupoler. Känner hur jag bär ett fånigt leende i mitt ansikte, hur jag fylls av känslan av att vara här och nu. En tidig morgon i Rom. Sedan springer jag vidare längs en tvärgata och tar vägen förbi Santa Maria Maggiore hem, utan att behöva kolla kartan.

Ett bord för en, tack

När klockan slår sex stänger jag ner datorn. Då har jag suttit vid den under större delen av dagen, ryggen krökt framför den lilla skärmen, fingrarna konstant stegandes över tangentbordet. Jag lägger mig på sängen och tänker ”nu då?”. Känner ett skriande behov av umgänge, av att ha någon att föra ett samtal med. Tänker att jag borde ta mig ut. Lämna lägenheten, gå en promenad, äta middag, passa på att upptäcka ett nytt ställe. Samtidigt tar det emot för jag har varit här i en och en halv vecka nu och hittills är det ingen, verkligen ingen, som pratar med mig och det är något med att känna sig ensam i ett offentligt rum som tar så mycket energi.

Och jag tänker att det säkert handlar om min utstrålning. Jag måste skaffa en sån där härlig aura som bjuder in till samtal, hur man nu gör det? Jag testar mitt leende i spegeln, funderar på om det kanske handlar om att välja neutrala, trevliga kläder, att ofta och öppet se sig nyfiket omkring. I ett försök att uppmuntra mig själv häller jag upp ett glas vin och hämtar sminkväskan. Dags att bygga självkänslan med yttre medel.

Jag öppnar min begränsade resegarderob och försöker hitta något att ha på mig. Byter om säkert sju gånger i jakt på den rätta känslan. Ifrågasätter varför jag packat inte bara en utan två västar i min relativt nätta packning. Till sist lyssnar jag på Magaluf med Orup för att uppbåda någon slags energi och ger mig sedan ut på Roms gator.

Kvällen är mild och det har redan börjat skymma. Fjäderlätta moln likt penseldrag syns på himlen. Jag passerar Colosseum och Forum Romanum. Promenerar längs den stora gatan som börjar bli bekant nu, hittar nästan helt utan karta till restaurangen som jag sett ut sedan innan. Den är liten men inbjudande, har samma skarpa belysning som så många andra ställen här, artiga servitörer i väst och fluga som hälsar med ett buonasera! Jag ber om ett bord för en och blir placerad intill ett franskt par som inte gör något större väsen kring min ankomst.

Jag beställer en bruschetta med tomat, spaghetti alle vongole och tiramisu till efterrätt. Allt är gott, men inget sensationellt och jag äter i hungriga, snabba tuggor. Lokalen är fylld av par. Jag påminner mig själv om min nya härliga aura, men det finns inget naturligt sätt att prata med någon utöver servitörerna som skyndar sig runt i restaurangen. Men så halvvägs in i min middag kliver det in ett par som sätter sig bakom mig. Det tar bara några sekunder, sedan hör jag att de är svenskar.

Samtalet är omöjligt att inte lyssna på, inte bara för att det sker på ett språk jag förstår utan också för att de har en så ofantligt tråkig ton mot varandra. Kort, dryg och snäsig på det vis som parrelationer så lätt kan bli på semester. Jag hör deras dividerande kring menyn, det vassa ”jamen hur ska jag kunna veta vad du vill ha?” och det tillbakakastade ”du kan ju fråga kanske?”. Och jag tänker på den härliga aura som jag uppenbarligen saknar, min förmåga att bjuda in till spontana samtal som tycks vara på noll, men i kontrast till detta så känns min ofrivilliga ensamhet ändå inte så illa. Den känns nästintill helt okej.

Strax därefter ber jag om notan och ler mina trevligaste leenden till servitörerna. Tackar både en och två gånger för besöket och går sedan hemåt själv under Roms mörkblå himmel.

De första dagarna i Rom

Drygt en vecka har passerat sedan jag kom till Rom. I mitt förra inlägg skrev jag att jag hade mycket tid, men sen dess har den visst runnit på ändå. Dagar har gått, minnen har skapats. Låt oss se vad jag hittat på under min första tid här i staden.

När jag kom fram på lördagskvällen blev jag visad runt i lägenheten av min hyresvärd Francesca. Hon berättade hur jag skulle använda gasspisen och tvättmaskinen, på vilket sätt balkongdörrarna ställs upp och var närmsta mataffär ligger. Jag frågade henne om det fanns någon restaurang i närheten och hon berättade att det låg en i porten bredvid. Efter en snabb dusch gick jag dit och beställde en carbonara som var bland det godaste jag ätit. Kanske var det den långa resan och den lättade känslan över att vara framme som gjorde sitt, men den salta krämiga pastan lade sig som en mjuk filt i magen. Resten av kvällen ägnade jag åt att packa upp alla mina saker ur väskorna och hitta rätt plats för allt.

På söndagsmorgonen gick jag till den närliggande matbutiken och handlade frukost. Espressokaffe till den lilla bryggaren, tomater, ost, ägg och citronyoghurt.

Sedan satte jag mig här och sträckte ut benen i solen och insöp Rom-atmosfären. Jag noterade att en duva tagit sig friheter på min balkong och beslöt mig för att tidigt markera vem som bestämmer genom att torka upp allt noggrant och sedan klappa argt när den kom för att slå sig ner på räcket igen.

Vid 12 promenerade jag hemifrån, fick min första chock över Colosseums närhet och storhet, såg Viktor Emanuel-monumentet, korsade Tibern och kom fram till Porta Portese.

Där mötte jag upp min kompis Nina som var i stan över helgen och tillsammans gick vi på den stora loppmarknaden som är där på söndagar. Jag köpte en gul blus i silke och precis när vi hunnit gå igenom alla stånd kom ett ösregn. Vi sökte skydd och hamnade på en restaurang i Testaccio där vi åt lunch.

Sedan kom solen tillbaka och vi gick till en liten kiosk som sålde både kaffe, drinkar och lemonad. Vi köpte varsin dryck och satte oss på en bänk och löste korsord samt analyserade samtiden.

Framåt kvällen kom jag på att jag hade en del text att skriva, så då promenerade jag hem under apelsinträden och satte mig med det resten av dagen.

Under min resa jobbar jag halvtid på mitt vanliga jobb för att ha mer tid att skriva. Måndagar är dock min långa arbetsdag då jag arbetar från 9 till 17:30 för att hinna beta av så mycket som möjligt i början av veckan. Med andra ord satt jag mest framför datorn hela dagen och hade olika möten. Men på kvällen tog jag en tur till den stora mataffären som jag lyckats googla fram.

Där strosade jag omkring i säkert en timme och köpte allting som kändes gott. Sedan lagade jag middag och skrev det sista på min inlämning som hade deadline samma kväll.

På tisdagen jobbade jag fram till lunch och när jag var klar stack jag ut på en löprunda. Det var gråmulet och inte särskilt varmt, men eftersom jag inte packat några andra träningskläder än shorts och linne var det bara att pinna på. När jag kom tillbaka lagade jag en sallad med sparris, cannellinibönor, tonfisk och ägg.

På kvällen promenerade jag till Monti för att titta i några second hand-butiker, men gick fyndlös därifrån. Sedan satte jag mig på en liten vinbar med min bok och beställde in en plocktallrik.

När jag gick hem sedan var Colosseum upplyst och alla moln nästan borta.

Det blev onsdag och jag vaknade upp i mitt soliga sovrum under takmålningarna. Jag känner mig inspirerad och sugen på att inreda min lägenhet hemma både i gult och med diverse utsmyckningar, även om jag förstår att det gör sig lite bättre här.

Vädret var varmt så jag satte mig vid de uppslagna dörrarna för att jobba. Att sitta ute på balkongen är svårt om man vill se något på skärmen, men att sitta precis innanför och låta solen flöda in funkar fint.

När jag jobbat klart kände jag att det var dags för en liten utflykt så då gick jag till basilikan San Giovanni in Laterano som ligger precis över torget. Enligt min hyresvärd är det den näst viktigaste kyrkan i Rom efter Peterskyrkan och om hon säger så, ja då är det väl så.

Det är svårt att fånga på bild men den är helt enormt stor med gigantiska valv och svindlande takhöjd.

Jättemycket dekor också i form av målningar, statyer och en massa guld. Så mycket detaljer att ta in i varenda hörn.

En gullig marmorduva i golvet också. En sån här kan få bo på min balkong, det är jag okej med.

Tack för titten! Jag ska nog se till att hinna med ett besök till innan jag åker hem bara för att det finns så mycket att se och det känns som att jag bara hann ta in en bråkdel.

Efter kyrkobesöket stack jag ut på en lite varmare löptur än förra gången. Lite opraktiskt är det att behöva väja för alla klungor av turister men samtidigt känns det väldigt mäktigt att få byta utsikten över Årstavikens vatten mot detta.

Låt oss strax runda av och avsluta med torsdagen innan det här inlägget blir världens längsta. När klockan slår 14:30 på torsdagar tar jag nämligen helg här i Rom. Tack vare min långa måndag är jag helt ledig på fredagar, vilket känns som ett genidrag. Solen strålade och mitt humör var på topp så jag promenerade in mot centrum och köpte en glass.

Kollade lite på Forum Romanum och försökte ta in exakt hur gammalt allt är, men det är ju omöjligt. Får svindel av tiden.

Promenerade sedan vidare längs Tibern och det var så nyp mig i armen-vackert. En helt perfekt ljummen kväll och alla blad som små knallgröna explosioner. Kände mig så tillfreds med livet.

Mitt mål för kvällen var Pizzeria Remo A Testaccio. Ett ganska anspråkslöst men underbart litet ställe som charmade mig. Servitören bar svettband och tre par glasögon ovanpå huvudet, en rejäl mängd buntband i skärpet (varav han använde ett för att låsa fast min handväska vid min stol utan att jag märkte det), två armbandsur samt en gigantisk ficklampa. Han var otrolig. Jag beställde en diavola och rödvin. Mannen vid bordet bredvid mig tog in två pizzor och åt upp båda inom loppet av en kvart. Ett gott betyg.

Mätt och glad och belåten traskade jag sedan hem, bärandes på den bästa av känslor. Där och då var det ingenting som fattades mig, stunden var en mjuk inandning i livet, ett ögonblick av nåd.