vår – Julia Eriksson

Klädval i mars och april

Om två dagar väntar påskledighet och jag har tittat på väderprognosen som en besatt. Följt temperaturens uppgång och fall, sett sol bytas ut mot dimma, mumlat vagt om de osäkra aspekterna och försökt att påverka något i högsta grad opåverkbart. Vädret blir ju vad det blir, oavsett hur många gånger jag går in på SMHI-appen. Det är bara det att jag är så otroligt sugen på lättare vårkläder, men det ser ut att dröja ett tag till. I väntan på det kan vi kika på sådant som jag haft på mig under mars och april.

En dag när våren kändes långt bort men jag ändå ville ha vårjacka tog jag på den inomhus som en liten kavaj. Tycker det är fint med dimblått och pistagegrönt tillsammans och så brunrutiga byxor till.

Det är inte så ofta jag går helt klädd i svart, men ibland så. Här i svart sammetstopp med knappar och svarta jeans till. Strassbälte och knallgrön väska för att bryta av, för lite färg behövs ju ändå.

Kostym och keps är en otippat bra kombination när man vill vara vuxen men inte för seriös. Jag kommer ihåg en gång när jag jobbade med en reklamkund som hade en målgrupp som hette Getting older, staying cool som bestod av typ män i 40-årsåldern som ville ”hänga med” i populärkultur. Jag tänker på det kanske en gång i veckan och hur jag med all sannolikhet är på väg rakt in i den målgruppen.

Samma pistagegröna tröja som på första bilden men den här gången över en vit-och brunrandig skjorta. Till det en mörkbrun kjol som ser svart ut på bilden, det är tyvärr något som kommer att vara en återkommande sak i dessa bilder. Måste vara något med ljuset eller kanske snarare icke-ljuset, jaja ni får använda er fantasi.

En liten detaljbild på saker jag gillar att pynta mig med. En Gucci-klocka som jag köpte på auktion för några år sedan, ett svart läderskärp med guldfärgad hästdekor och en prickig blus med pärlemorknappar.

Typisk mamma-stil med vita jeans och skärp i midjan, enkelt linne och en pastellfärgad bomullsskjorta över. Bara att byta till jeansshorts sen så har man sommarlooken klar.

Till det ett par nygamla sneakers som jag köpte för 300 kr. Fint med en lite nättare modell och brun mocka, tycker jag.

Det här är vårens vanligaste färgkombination hos mig om jag får gissa. Smörgula jeans med chokladbruna ränder och vaniljvit t-shirt. Tricket är att tänka att man ska se ut som en glassdisk. I halsen en brun silkesscarf med blommor, som jag fick lära mig av en följare på Instagram är edelweiss, fint! Gick runt en hel vecka i Alperna för två somrar sedan och kikade efter det men hittade inga så nu ser jag det här som min revansch.

Jättelånga vinterkappan har fått hänga med ett tag, men snart hoppas jag kunna släppa den helt för säsongen. Här gjorde den i alla fall ett bra jobb över min beige linnekostym tillsammans med brun t-shirt och lilla scarfen.

Är det någon avdelning jag dras till på en second hand så är det skärpen. Där finns ofta en massa kul som kan piffa till ens outfit. Det här breda tigermönstrade är precis lagom odiskret.

Dålig hållning men bra stil.™ Mer kläder på temat glassdisk, den här gången jordgubbshalsband, päronkavaj, hasselnötsjacka, salted carameljeans och nougatskor.

Öppen sko-premiär! Då är stegen mot jobbet lätta.

Ännu ett exempel på dålig färgåtergivning, jag beklagar. Den här kjolen är inte brun men däremot auberginefärgad, ni vet sådär djupt lila? Jag hade nämligen en tanke om att det skulle vara fint att kombinera med ljusblått och det var det ju, även om man inte riktigt ser det på bilden här.

Jag kände mig ung och flickig en dag och bar då detta. Långärmad randig tröja i brunt och mörkblått, svart vippig klänning, bruna mockastövlar, guldhjärta runt halsen och prickig scrunchie i håret.

Sedan återgick jag till min vanliga ålder och hade punschrulle-looken med mörkbrunt linne och marsipangrön blus.

Det är kul att prickigt är en av vårens trender för det har alltid varit en favorit hos mig. Trogna läsare kanske minns att den här bloggen tillbringade sina första fjorton levnadsår på domänen prick punkt blogg punkt se.

Oklart vad jag ska säga nu när jag kommit till den fjortonde bilden på mig själv, men kanske att jag alltid får en liten Julia Roberts på 90-talet-känsla av att bära min svarta skinnkavaj. Och att mönstrad viskosskjorta är väldigt trevligt.

Så ja, innan detta blir alldeles för långdraget, låt oss avsluta med en bild på mig på min födelsedag. Iförd vit kostym, för när annars ska man ha det?

Nu håller vi tummarna för shortssäsong, vårjacksväder och fler öppna skor-promenader. Brb ska bara kika på väderprognosen.

Måndagstankar – om börsen, maten och våren

Det är måndag. Utanför fönstret en blek sol, på börsen blodröda siffror. Det är en akut känsla av vuxenhet att läsa ekonomirubrikerna och känna sig påverkad, att de där kurvorna och graferna faktiskt betyder något. Jag har inte vågat kolla mina investeringar än, försöker sitta ned i båten så som alla ekonomer säger att man ska göra. Tänker att pensionen ändå är sisådär 35 år bort och något sommarhus blir det inte än på ett tag, blicken fäst vid horisonten.

Igår kväll var jag på dåligt humör, gick runt och tjurade på ett barnsligt vis. Till sist blev jag så trött på mig själv att jag gav mig en tillsägelse och ett straff: städning. I tre timmar for jag runt i lägenheten och plockade och dammsög. Jag rensade ur kylskåpet, torkade hyllorna, slängde skrumpna morötter och gamla olivburkar. Sedan gick jag ned i förrådet och sorterade ut två kassar kläder att skänka till Myrorna och fyra plagg att plocka upp till vårgarderoben (ett par mörkbruna byxor med vita prickar, en ljusgul kortärmad t-shirt, en svart linnekavaj med vita prickar och en mönstrad viskosskjorta). Kanske är det så jag ska shoppa numera? Gå ner i förrådet en gång i månaden och plocka upp en handfull plagg som plötsligt känns roliga igen. Om inte annat är det bra för både mig och bankkontot.

Det numera tomma och kliniskt rena kylskåpet ser jag fram emot att fylla med vårmat. Antagligen beror det på att påsken är sen i år, men jag har blivit så sugen på både sill och ägg. Nu vill jag äta knallgrön sparris med pocherat ägg och kallrökt lax, matjessilltallrik med kokt potatis, rädisor och gräslök, smörrebröd med rökt makrill och krämig äggsallad eller ljummen ostpaj med massor av grönsaker till.

När den riktiga påsken väl är här ska jag och N åka till Gotland. Vi tar färjan tidigt på skärtorsdagens morgon för att maximera vistelsen på ön hos hans föräldrar. Jag håller tummarna för fint väder och tillräckligt många plusgrader för att kunna grilla och sitta ute i trädgården, kanske bära den där ljusgula långkjolen utan några strumpbyxor under och ta löpturer i shorts längs havet. Vill känna kustvind i håret och vårsol på kinderna, doften av torr aprilluft och nyvakna gräsmattor.

Det är måndag. Utanför fönstret en blek sol, i parken blommar snart magnolian. Det våras.

Mina tre vårstilar

I morgon är det den första april och därmed också den första riktiga vårmånaden. Det ska bli sjutton grader varmt i Stockholm i veckan (och snö till helgen, men det tänker vi inte på nu). I garderoben väntar ljusa jeans, korta mockajackor och tunnsulade loafers. Nyanser som smörgult, pistagegrönt och jordgubbsglassrosa står redo att matchas med ljusblått, vinrött och brunt. Äntligen är det dags för vårstil!

Likt hur jag gjorde i somras satte jag mig ned och tittade djupt in i mitt klädskåp och skapade sedan tre olika stilkaraktärer som jag vill vara i vår.

I Dylan och någon av hans tjejer
Efter att ha sett filmen A Complete Unknown lämnar jag biografen med en stark längtan av att få bära mockajacka och raka jeans. Jag vill svinga mig tillbaka till 60-talets små klubbspelningar och uppbringa tillräckligt mycket tålamod för att orka utsättas för fenomenet ”kille med gitarr”. Bluesmusiken matchar jag med prickig skjorta, scarf runt halsen och mörka solglasögon. Jag vill bära A-linjeformade klänningar, tunna randiga tröjor och roliga skärp i midjan på mina byxor. Strumpbyxor i 20 denier som håller en halv dag och klapprande boots längs Swedenborgsgatan. Kaffet är svart och starkt, håret utsläppt i naturliga vågor, i ögonvrån skymtar en tunn brun eyeliner. Mitt försök att verka mystisk förstör jag ideligen genom att vissla svajigt och tugga bubbelgum. Färgerna på mina kläder är neutrala i brunt, svart och blått med inslag av nötta djurmönster. På bordet framför mig ligger en bok av Dag Solstad tillsammans med ett slitet anteckningsblock innehållandes oklara utkast och på mina händer syns spår av svarta bläckfläckar. Håll i er, Dylan-mannen från 2016 har återvänt.

II Sport möter preppy
Nämen, en tjej som kan springa och hålla koll på styrräntan. Det är ju otroligt. Lika otroligt som kombinationen av sportiga shorts och långärmade pikétröjor med krage, höga knästrumpor på fötter iförda ballerinaskor med spännen eller bruna Nike-sneakers tillsammans med vita strumpor med en liten volangkant. Det är collegetröjor, västar, snusnäsdukar och T-shirts med tryck, ibland dragna över en tunn långärmad tröja. Hög hästsvans, osminkat ansikte, rosiga kinder och fläta. Att äta en morot rakt upp och ned för att det, citat, ”är ett bra snacks”. Vinröda loafers med ljusblå strumpor och stadiga bomullsshorts med stor stickad tröja. Pulsklocka, basfärger och Bode, fast budget. Kanske är allt bara en ursäkt för att jag låter min maratonträning spilla över på mitt vardagsliv och ett sätt att få den konstant nyduschade huden och lätt tomatröda ansiktsfärgen att framstå som ett medvetet val. Det kommer jag i så fall aldrig att avslöja fullt ut.

III Typisk mamma 1998
Bakom en glansig veckotidning och en tonfisksallad med vichyvatten skymtar hon, den klassiska mamman och den eftersträvansvärda personan. Iförd mönstrad omlottkjol, skrynklig sidenskjorta och sköldpaddsmönstrade solglasögon sitter hon och nynnar med till Marie Fredrikssons Het vind. På fötterna ett par ingångna bruna seglarskor eller ett par vita, platta tygskor. I garderoben hänger solblekta pastellfärger, raka jeans i vitt, beige och ljusgult samt ärmlösa blusar. Händerna är nyinsmorda, tålamodet stabilt och smörgåsen bredd med lättmargarin. Runt handleden sitter ett nätt armbandsur och kring halsen skymtar ett bärnstenshalsband. När den förrädiska vårkylan slår till åker en stickad kofta eller en dressad kavaj på över axlarna. Håret är samlat i en låg tofs eller draget bakåt med ett mjukt hårband. Av hårda diadem får hon dessvärre migrän, men som tur är ligger en karta tabletter i handväskan. Alltid förberedd, alltid väldoftande och prydligt sansad.

Tio saker jag vill göra i mars

I tio evighetslånga dagar vaknade jag tidigt varje morgon med feber. Näsan så täppt att jag varken kände lukt eller smak, ansiktet värkande, pannan som om den höll på att sprängas, vilopulsen ivrigt tickande uppåt. Jag vilade, vilade, vilade. Åt mina värktabletter, sköljde näsgångarna, kokade brygder på ingefära och citron, gjorde hundra sökningar på 1177, ställde in resor och umgängen, ringde till sist min vårdcentral som sa kom hit och efter besöket där började jag att må bättre.

Att läsa om andras sjukdom i influensatider är inte särskilt roligt och knappast unikt, så jag hoppas innerligt att jag nu är ute på andra sidan feberdimman. Jag vill tro att de där första dagarna av mars bara var ett undantag och att det är nu som månaden börjar på riktigt.

Här är tio saker som jag vill göra i mars.

Åka till Malmö och träffa Sardellen
Egentligen skulle jag ha tagit tåget ner den här helgen, men jag fick ställa in och boka om. Nu blir det ett par veckor senare och jag ser fram emot ett vårigt Malmö med besök på kallbadhuset, vin på kul ställen, långa diskussioner vid Sardellens köksbord och gärna någon lagom märklig kulturupplevelse.

Gå ut i naturen
Jag känner att skogen och havet kallar på mig och jag längtar efter att få göra en ordentlig utflykt. Packa matsäck och vandra en dagstur eller ge mig ut med några vänner och paddla kajak. Jag vill fylla hela mig med klar och frisk luft, tack.

Hälsa på Eva med familj
I slutet av januari föddes min brorsdotter Eva och eftersom jag varit förkyld i hundra dagar innan jag dessutom fick feber, har jag ännu inte kunnat åka hälsa på henne. Men det vill jag hemskt gärna göra när jag känner mig frisk och kry, jag måste ju passa på medan hon är sådär alldeles liten.

Ta årets första kallbad
Kanske blir det i Malmö eller så hinner jag, Anna och Linn ta ett dopp i Årstaviken här i Stockholm innan. Att det snart är dags för termoskaffe och morgondopp på bryggan är i alla fall en sak som är säker.

Planera vårens och sommarens resor
Att befinna sig i mars är att befinna sig på toppen av backen, redo för en utförstur som får det att susa i magen. Nu finns allt det roliga framför oss! Jag har en skrivresa i maj att förbereda och ett gäng semesterveckor i sommar som jag vill fylla med vandringsäventyr, Gotlandshäng och något mer. Dags att börja planera.

Kolla premiären av Allsvenskan
Ett klassiskt vårtecken är att Allsvenskan drar igång och således påbörjas ännu en säsong av grusade förhoppningar, oväntade lyckokast och evighetslånga slutminuter. Det är lika vidrigt härligt varje år. <3

Sätta vårstilen
En sak jag har hunnit med under mina sjukdagar är att skriva långa listor på mina planer för vårstilen. Plaggmässigt har jag redan det mesta jag behöver, det handlar mest om att skapa nya kombinationer och kanske komplettera med ett par accessoarer. Ett eget inlägg kommer såklart framöver.

Fortsätta att torpdrömma
En av mina drömmar sedan länge är att ha en egen liten stuga någonstans, ett ställe dit jag kan åka (själv eller med sällskap) på helger och bara vara. Kanske odla lite och snickra något, grilla korv och kratta löv, sitta och läsa och skriva, lyssna på radio och lägga pussel. Det ultimata vore att få långtidshyra något på lagom avstånd från Stockholm, men hur sjutton hittar man ett sådant ställe? Det ska jag försöka lista ut nu i mars, hojta gärna till om ni har några tips.

Gå på fest och ha middag
Kanske är det mina dagar hemma i isolering som spökar, men jag längtar efter sociala sammanhang. Som tur är har N och jag blivit bjudna på hemmafest nästa vecka och det känns väldigt kul! Jag hoppas på bra musik och många okända ansikten. Dessutom har jag bjudit över några kompisar på middag en helt vanlig måndag snart. Så mysigt att samla vänner runt sitt köksbord och laga mat till dem.

Hitta på ett kreativt projekt
Jag brukar fastna i att sådana här listor ska innehålla ganska konkreta saker, men varför då egentligen? Nu slänger jag in en punkt som jag själv inte har någon aning om hur den ska ta sin form, men saken är i alla fall att jag gärna skulle vilja ha någon typ av skapande projekt under mars. Lite så som jag hade Adrenskalendern i december, där jag gör något kreativt som helst går att dela med andra. Oklart – ja. Kul – förhoppningsvis!

Den enda gula kvadraten i ett hus av släckta rutor

Det var en tisdagskväll och vi stod i gatukorsningen utanför teatern, människor som sett samma konsert ringlade sakta ut, jag hälsade på två, sedan tre till och så ett par andra, det var känslan av att alla var där, alla hade sett samma sak och nu hade vi brutit upp och gjort oss redo att säga hejdå, försökt flera gånger men det tycktes som om munnarna bara gick, det fanns hela tiden mer att säga och musiken och textraderna vi nyss upplevt hade bosatt sig i bröstkorgen, det var något de ville tala om, en känsla att bevara och hålla fast i, kulturen som en motreaktion och en stöttepelare, ett tvärtom i ett frivilligt blundande love is blind-samhälle, i en tid där så mycket är så dumt, hej smalnorm våldsbrott köpkraft gala jag blir galen och under den djupblå himlen gjorde vi ett nytt försök att ta farväl, skiljas åt varsina håll, den sträckta skrapan framför mig och jag tänkte att höga byggnader och stora städer ovanifrån säger mig så lite, inget med en skybar berör mig, håll mig på marken och låt mig sväva i tanken och väl hemma så drabbades jag av nattens förbannelse, den som säger att sömnen är en tråkig parentes man kan strunta i så jag lät bli, stannade uppe och gled omkring i trivseln som uppstår i sovande kvarter, att vara den enda gula kvadraten i ett hus av släckta rutor, smyga fram på parketten och vattna blommorna läsa tidningarna skrubba fogarna vika tröjorna bada fötterna på en tid att ångra dagen därpå, men det var då och nu är nu och jag har alltid varit en nattuggla säger jag och du tittar på mig och säger att du förstår precis, att nätterna drabbar dig också och jag ber om ursäkt på förhand för mitt dåliga inflytande, en annan gång ska jag bli en morgonmänniska och tv-tittare, en sådan som sätter punkt både i texter och för dagen och jag tänker på hon som blev tipsad om min blogg och skrev att hon läst men inte fattade grejen alls tyvärr och är inte det en komplimang va att i dagens välpaketerade tidsanda vara helt obegriplig, jo jag blev glad måste jag erkänna och visst förstår jag att det gör mig pretentiös och förmer men stäm mig då, gärna i g-moll (förlåt) jag vill bara att det ska vara något mer något annat något som sticker ut och känns, kanske inte tusen nålar men i alla fall fem, okej jag kan sluta när jag vill men ett litet tag blir jag kvar, måste lyckas greppa aprilkylan förstå varför våren dröjer, kanske behöver jag hänge mig fullt och totalt låta den svala lyften fylla lungorna till ljudet av helikoptern ovanför, surr surr surr som sorlet utanför salongen den där tisdagskvällen ni vet.

Elva saker jag vill göra i april

1. Klä mig extra kul
”Från och med nu blir det extra mycket knödel”, väste jag till mig själv här om dagen. Väderoptimisten i mig längtar efter att ha sportiga shorts med dressad kavaj, knästrumpor (både halvtransparenta och tjockare) och så har jag införskaffat ett par riktigt fulsnygga solglasögon.

2. Fira min födelsedag
April betyder födelsedagsmånad men jag tänker att jag begränsar firandet till max en helg. Just nu består min plan i att sätta mig på en lämplig bar och skriva ”kom hit och ta ett glas med mig om ni vill” och så håller jag tummarna för att folk kan och vill dyka upp. Plus att jag nog ordnar en liten hemmamiddag. Meny ännu oklar, kanske smörrebröd? Kanske en stor pasta och tiramisu? Kanske en ostig paj, krispig sallad och gräddtårta?

3. Gå till Reimersholme vinbar
Det känns bara som en trevlig, vårig grej att göra. Traska över bron hand i hand, dricka något lagom grumligt funky vin, prata om det senaste som skrivits på kultursidorna, citera en konstig tweet, äta oliver, ta ett glas till.

4. Springa långt, långt utomhus
Jag fortsätter att knata vidare på mina löprundor. Matar benen med kilometer och känner hur det successivt går lite, lite bättre och lite, lite lättare. Under april håller jag tummarna för många soliga söndagar så att jag kan springa behagliga långpass. Kanske ha shortspremiär till och med?

5. Gå på konsert och teater
Ingen månad utan lite kultur. I april ska jag gå på spelning med Jonathan Johansson och så ska jag se Svindel på Dramaten. Egentligen skulle jag gått på den redan i mars men premiären blev framflyttad.

6. Laga roliga sallader
Efter en lång vinter vill min kropp ha grönsaker så jag fyller korgen med allt färgglatt inne i matbutiken. Sedan gör jag en dressing på olivolja, citron, dijon och örter, hackar ner torkade aprikoser och salta mandlar, toppar med smulad vitost, fyller på med oliver och inlagd citron, kastar i en näve brödkrutonger… ni förstår.

7. Ta igen tid med Malin
Min kompis Malin fick för sig att tillbringa vintern i Köpenhamn. Kul för henne, mindre kul för mig, men nu är hon snart tillbaka i stan och då ska vi ta igen all förlorad tid. Min plan är att vi bara sätter oss på Café och avverkar timme efter timme i ett konstant surr.

8. Planera resan till Japan
I mars 2020 skulle jag och ett par kompisar åkt till Japan och firat våra 30-årsdagar, men bara någon vecka före avfärd fick vi ställa in resan på grund av ett virus som hade börjat sprida sig. Planen var att åka till hösten istället, inte visste vi då att det skulle ta flera år för gränserna att öppna och för oss att hitta nya passande datum. Men i maj åker vi och blir borta i två och en halv vecka. Jag är så peppad! Det mesta är redan bokat (8 dagar i Tokyo, 4 dagar i Osaka & Kyoto, 4 dagar vandring längs Kumano Kodo-leden) men lite mer planering finns att göra. Senast jag var i Japan var 2016 så de flesta av mina tips är kanske lite daterade. Om någon har varit där mer nyligen får ni gärna komma med råd kring sådant vi inte får missa.

9. Gå i second hand-affärer
Sellpy i all ära, men den senaste tiden har jag känt mig sugen på att handla second hand i fysisk form. Gå och bläddra i butiker och snubbla över något jag inte hade någon aning om att jag letade efter, prova hundra par jeans i jakten på de perfekta och kunna syna sömmar och tyger in i minsta detalj.

10. Fota upp min analoga kamerarulle
När jag åker till Japan vill jag ha med min analoga kamera och en helt ny rulle i den, så därför har jag gett mig själv i uppdrag att fota upp den som sitter i nu. Jag tror att jag har ungefär åtta bilder kvar vilket inte borde vara så svårt att lösa, jag måste bara komma ihåg att ta med den hemifrån.

11. Ta årets första dopp
Är det i april vi plockar upp traditionen igen med morgondopp på onsdagar och termoskaffe på bryggan? Jag hoppas det.

Lista med inspiration från Flora.

Myten om den kravlösa påsken

Folk tycks vara besatta av att berätta om hur mycket de älskar påsken för att ”den är så kravlös, allt är så härligt!” Och med största sannolikhet har även jag gjort mig skyldig till klyschan men i år kom jag tillbaka hem med en lätt känsla av besvikelse. Visst, jag har haft en trevlig påsk där jag fått umgås med min familj och äta sill, men fyra dagar av ledighet försvann i ett nafs och lämnade ett stråk av jaha, det var det.

Kanske lurades jag av klyschan och ställde för lite krav på påsken i år? Vädret bjöd inte på några ljuvliga sitta ute i solen-stunder, det blev inga långpromenader bland vitsippebackar eller genom fårhagar. Jag hann inte till kyrkan och lyckades inte se 70-talsmusikalen Jesus Christ Superstar. Det byggdes inga pussel (om man inte räknar tvåbitarspusslen som jag lade med min systerdotter) eller spelades några brädspel. Jag bytte knappt om till finklänningen jag tagit med, tog nästan inte en enda bild och gömde inga ägg. Istället scrollade jag mitt Instagramflöde, spelade det dumma mobilspelet 2048, tittade på Miraklet i Gullspång och läste. Om nätterna drömde jag stressade drömmar om jobbet. Där gick allt åt skogen men större delen av dagarna tillbringade jag inomhus. Jag var en ytterst medioker påskfirare i år och nu ångrar jag mig.

Uppenbarligen är det inte en kravlös påsk jag ska ha. När den består av fyra korta dagar kan den inte vara till för att försummas. Hade jag fått göra om allt hade jag fortfarande åkt och hälsat på min familj såklart, men innan dess hade jag börjat med en liten påskdrink tillsammans med vänner på skärtorsdagskvällen. Jag hade tagit fram 1000-bitarspusslet på långfredagen och lagt telefonen att vila i väskan så gott som hela helgen. Burit en påskgul skjorta med kjol och nästa dag en nystruken klänning tillsammans med de bruna inneskorna i sammet. Jag hade släpat mig iväg på midnattsmässan eller påskdagsgudstjänsten och föreslagit en långpromenad i ett naturreservat (och självklart hade vädret i min reviderade påsk varit mycket bättre än i verkligheten). Jag hade inte ägnat en tanke åt jobbet och jag hade ätit exakt lika mycket sill och kramat om mina syskonbarn lika ofta som jag faktiskt gjorde.

Nu är påsken över och förbi och utanför mitt fönster samlas drivor av snö. Vinden tjuter i ventilationen och det känns mer som januari än april. Kanske är det ett tecken på att jag snart får en ny chans att göra lite mer av allt det där härliga? Styra upp några kravfyllda, underbara dagar där saker händer och blir som jag tänkt mig. Jag ska bara låta stormen bedarra först.

Hur var er påsk? Hoppas att den var fin och alldeles lagom kravlös.

Rosa fönster, vårens tvekan och allt som kom emellan

Hej hej, hemskt mycket hej. Jag har tänkt att jag ska skriva det här inlägget i ungefär en veckas tid men det är som att det hela tiden har kommit saker emellan. Exempel på sådana grejer kan vara: en prenumeration på DN som inte bara väcker mig 02:30 genom att dunsa in på mitt hallgolv utan också får mig att på ett Pappa Åbergskt vis vilja lägga mig raklång på soffan med både kultur-, sport- och nyhetsdelen i knät när jag kommer hem från jobbet. Det kan också vara en bokad karaoketid kl 19:15, inte för att det var den enda tid som fanns utan för att det finns något väldigt kul i att intensivt och dedikerat mötas tre personer i ett litet rum direkt efter arbetsdagens slut och sedan skråla med stor inlevelse i nästan två timmar. Och så allt det vanliga då: tvätten, disken, maten, sömnen, städet, springet, jobbet, hunden, katten, glassen, okej stryk de tre sista.

Jag håller fortfarande på och gör om hemma och har nu kommit till segmentet kring textilier där jag ska byta matta (ni ser kanske inte spåren av en halvliter kryddstark orangeröd nudelsoppa som landade på den men ni ser i alla fall den där tunna, repade kanten som fransar upp sig lite mer för varje dag). Sedan är jag i valet och kvalet kring ifall jag ska hänga upp gardiner vid sängen som en liten avskärmande tygvägg. Det kan bli fint men det kan också bli en väldig massa tyg som bara hänger (ni bara: ja det är så gardiner fungerar). Och som vanligt är frågan vilken matta, vilka gardiner, vilka soffkuddar? Hur kan kläder vara så enkelt och inredning så svårt? Hjälp.

Vad som är enkelt dock: hoppa på tåget till Uppsala, promenera trettio minuter från stationen, komma hem till min systerdotter och leka. Läsa boken med rim, äta plättar till middag, köra med bilarna, ta på pyjamasen med korvar, vinka i fönstret och åka hem igen.

Lite mer halvkrångligt är att måla fönster, de har så många fler delar än man först tänker, men det blir också lite otippat och kul. Det svåra är bara att bestämma när man ska sluta, räknas elementet som fönster, nej väl? Kan jag undvika att måla element så vill jag nog göra det.

Jag gillar i alla fall hur det rosa förstärker solnedgången och gör den mjukare, varmare och mer livfull. I takt med att sommaren anländer tänker jag att det kommer bli ännu mer effektfullt.

Nu matchar i alla fall både dörrar och fönster i färgen old rose och jag tänker att jag ska ställa undan kassarna med målargrejer för ett tag.

I slutet av förra veckan var jag på reklamfilmsinspelning. Det var långa dagar omgivna av en massa människor, sladdar, tejprullar, kameror, monitorer och fika.

På grund av platsbrist satt jag och mitt team en hel dag i en avstängd bastu med utsikt över havet och tittade på en skärm och godkände regi via en walkie-talkie. Vinden ven utanför och regnet smattrade mot rutorna men med tillräckligt stora lampor kan man fejka ett varmt dagsljusinsläpp. Kanske är budgetvarianten av att ställa en sådan lampa utanför sitt fönster mellan oktober och mars att måla insidan av det rosa.

Den sista scenen för dagen var ett kalas så när vi skulle åka tillbaka mot stan fyllde vi hela bilen med heliumballonger. Jag som skulle gå på fest plockade med mig ett stort knippe och gav till födelsedagsbarnet. ”Grattis! Och förlåt om jag luktar furu, jag har suttit i en kall bastu hela dagen”, sa jag. Sedan åt vi tårta och drack bubbel och när vi gick hem blåste det sådana starka kastvindar att vi fick hålla hårt i halsdukarna.

Dagen därpå var en vårig illusion. Soligt och ljuvt men ack så kallt. Känner ni till fenomenet med star-urar förresten? Enligt gotländsk sed ska det från starens ankomst i januari, februari någon gång, ske sju star-urar innan våren är här på riktigt. Det vill säga sju lågtrycksperioder med högtrycksperioder emellan. Sedan jag fick lära mig det har det blivit lite enklare att acceptera de plötsliga snöfallen som kan uppstå i mars. Varje sådant tar oss nämligen närmare den riktiga våren. Nu tror jag att vi precis klarat den fjärde star-uren i Stockholm, så bara tre kvar. Håll ut!

I söndags kväll fick jag slå mig ner i Sadias vardagsrum och äta middag. Det borde man alltid göra på söndagar. Jag tänker på Sardellen och hennes stående pasta med tomatsås-middagar som hon brukar bjuda in till. Ett så genialiskt koncept i all sin enkelhet, ändå känns det som att söndagskvällar är en mycket bortglömd tid för inbjudningar i min värld. I alla fall så sågs vi där hemma hos Sadia för att boka resan till vår vandring i sommar. Den blir i Pyrenéerna, så nu ska vi bara lyckas tåga oss ner till Frankrike.

Just det, en sista sak som också kom emellan tiden och det här inlägget var att jag gick till café efter jobbet med avsikten att skriva det här men så började jag läsa en bok istället och det var så trevligt att sitta där och vända blad efter blad med en kanna te så nästa dag gjorde jag samma sak igen och ja, nu är det ju ett rent under att det här inlägget blev av för vet ni hur mycket te det finns att dricka och hur många böcker som måste läsas? Åh. Men jag hoppas att vi hörs snart igen.

En lista på tre

Kommer ni ihåg förr i tiden i bloggvärlden när man skickade runt olika utmaningar till varandra? Det känns som ett helt utdött fenomen men jag kom att tänka på det idag när jag läste Floras blogg och hon uppmuntrade sina läsare att svara på ett gäng frågor i kommentarsfältet eller på sin egen blogg. Utmaningen var ju såklart inte enbart riktad till mig, men jag kände mig manad att skriva ner mina svar, så här kommer de.

Tre saker jag har skjutit upp

1. Att planera påsken. Jag skyller det helt på att jag inväntar att andra i min familj ska sätta sina planer så att jag kan anpassa mig efter dem eftersom jag är mest flexibel och har kortast resväg.

2. Att köpa nya löparskor. Mest för att det är dyrt och för att jag inte vet vilka jag borde ha.

3. Att bära ner de två kassarna med målargrejer som har stått i hörnet av mitt vardagsrum i en halv evighet. Det dyker ju upp nya saker att måla hela tiden, men nu är jag snart klar. Tror jag. Kanske.

Tre saker jag längtar efter

1. Första uteserveringsstunden med sol i ögonen och något kallt i glaset.

2. Vårmat. Grön sparris, pocherat ägg, gravad lax, dillstuvad potatis, rökta räkor, rädisor, örtaioli, smörgåskrasse, matjessill, smörrebröd.

3. Skatteåterbäringen. Den blir ett trevligt tillskott i vårbudgeten. Kanske får en del gå till nya löparskor.

Tre saker som gör mig glad

1. Mailet från biblioteket som berättar att en bok som jag reserverat står och väntar på mig.

2. Att min systerdotter lärt sig säga ”moster Julia”.

3. Alla trevliga kommentarer som dyker upp här inne. Eller ännu mer surrealistiskt: när någon kommer fram till mig och berättar att den läser min blogg. Blir alltid lika chockad men glad.

Tre saker jag vill rekommendera

1. ICA Basics sockerkaka, skivad i centimetertjocka skivor, förvarad i frysen. Jag brukar ta en skiva eller två direkt ur frysfacket och äta till en kopp kaffe eller te.

2. Abundo. Jag hade ett abonnemang där förut och nu är jag sugen på att ta upp det igen. För knappt 300 kronor i månaden får man gå på en massa kulturevent (om man bor i Stockholm eller Göteborg). Jag tror man kan få testa en månad gratis om man använder den här länken, men obs det är inget samarbete, bara ett tips i all kulturell välmening.

3. Salvan LHP. Det är en liten tub med antiseptisk kräm som gör att sår läker snabbare. Funkar bra på skavsår eller andra små sår och är en stapelvara i min medicinlåda sedan ett par år tillbaka.

Tre saker jag vill göra snart

1. Ha en hemmamiddag som smyger över i en festlig hemmakväll.

2. Lägga undan vinterjackorna, kängorna och stövlarna.

3. Åka till havet. Vill alltid till havet.

En vuxen födelsedag

Igår var det min födelsedag men också en ganska vanlig onsdag, så som födelsedagar tenderar att bli när man blir äldre. Även om jag i ganska stor dos har barnasinnet kvar så är det ju inte riktigt samma sak som när man var liten. Särskilt inte då jag råkat få en massa präktiga vuxenaktiviteter som tandläkarbesök och bankrådgivning bokade på min dag… Men det visade sig bli en fin onsdag och födelsedag ändå!

Jag bestämde mig för att börja dagen på bästa sätt och ge mig själv en riktigt god frukost när jag vaknade. Det blev en eggs royale på rostad kavring med gravad lax, pocherat ägg, hollandaisesås, rädisor och dill. Jag lagade en likadan i måndags så såsen hade jag redan färdig och ägget blir ju klart på några minuter.

Sedan var det dags att göra sig redo och hoppa i lite kläder. Jag ville känna mig fin men inte för fin, så det blev blåjeans, rutig blus och skinnkavaj.

Strax efter åtta klev jag ut genom porten och promenerade genom ett soldisigt Stockholm. Vissa av gatorna var nysopade från grus och staden sände äntligen ut lite vårkänslor. Är det något jag lärt mig så är det att det kan vara exakt alla slags väder på min födelsedag. Det har både snöat, varit 20 grader varmt och haglat i sidled. Att få en mild och solig vårdag kändes därför som en vinst.

Målet för min promenad var Eastmaninstitutet på Dalagatan. Där finns en massa specialisttandläkare, bland annat käkkirurgen som jag skulle träffa idag. Jag fick smärtstillande, ett par bedövningssprutor (de rakt upp i gommen är mina värsta) och sedan bäddades jag in i en operationsduk med bara ett litet hål för munnen. Efteråt skämtade jag om att jag kände mig som en födelsedagspresent till mig själv eftersom jag blivit både inslagen till paket och fått snöre i form av stygn i munnen.

Jag kan rekommendera att plocka ut en framtand om man har åldersnoja, tycker det drar ner ens utseendemässiga ålder ganska rejält! Skämt åsido, när jag var färdigopererad skickades jag till protetiken som fixade min låtsastand så jag slipper gå med glugg.

Halvt bedövad och svullen vinkade jag hejdå och åkte hem för att jobba i ett par timmar. Jag tackade mig själv för att jag ätit en så god frukost när jag satt och bet på en kompress samtidigt som jag försökte leverera en massa olika uttag för en ny reklamkampanj.

Efter några timmar hemma hade bedövningen släppt och blödningen avtagit så då bestämde jag att det var dags för lunch. Jag tog mig ut på söder för att köpa en bakelse, lämna tillbaka biblioteksböcker och ta ut lite euro till min resa.

Sedan lagade jag en lättuggad lunch i form av matjessill, potatis, ägg, gurka, rödlök, rädisor och brynt smör.

På eftermiddagen filade jag på en printannons och lite olika banners tills det var dags att ha rådgivningsmöte med banken. Säg något vuxnare att göra på sin födelsedag? Vi pratade om upplägg på bolån och pensionssparande, viktiga men inte jätteroliga saker, även om det alltid känns bra efteråt när man har lite mer kontroll och koll på läget. När vi var klara gav jag mig själv en klapp på axeln och åt min hallontartelett.

Sedan tog jag mitt uppstyrda, finansiellt mogna jag och bytte om till klänning, boots och tunna strumpbyxor.

Med The Avalanches på hög volym stövlade jag iväg till Bar Ubu där jag bokat ett långt bord för mig och ett gäng vänner. Vi fick sitta i en egen avdelning och det kändes lite som när man var på McDonaldskalas som barn fast nu var det äntligen min tur att få fylla år. Så mysigt att samla alla och avsluta den vuxna födelsedagen på ett sprudlande, pirrigt vis.

Det var första dagen som trettiotre och början på resten av mitt liv. Nu börjar äventyret!