semester – Sida 3 – Julia Eriksson

Två och en halv dag i Köpenhamn

Låt oss ta vid där jag slutade sist: glad i hågen på väg mot Köpenhamn. Vid halv sex-tiden på onsdagen rullade mitt tåg in på perrongen och jag promenerade mot Vesterbro för att möta upp Anna på hotellet.

Efter ett snabbt ombyte drog vi på oss kapporna och tog sikte på Vinhanen, en liten naturvinsbar med kul vin på tapp. Min vän Anna bor i Stockholm numera men jobbar fortfarande i Köpenhamn ungefär en vecka i månaden, så då passar det ju ypperligt att åka ner och hälsa på när kroppen skriker efter miljöombyte och nya upplevelser.

När vi druckit upp gick vi ut på gatan och in i porten bredvid, nämligen på restaurangen Safari. Där hade vi bokat deras avsmakningsmeny med åtta rätter. I första serveringen fick vi bröd & romesco, ceviche med apelsin, vårlök & koriander samt ett spett med grillat fläsk kryddat med satay & sesam.

Efter det fick vi rödbetor med salsa verde, hasselnötter & dill, en liten toast med bakad tomat, salvia & sardeller och en perfekt tuggig fettucine med musselsås & persilja.

Grand finalen var två desserter: en liten citronmarängpaj och förmodligen den godaste pannacottan jag ätit för den var helt fluffig med smak av vanilj och serverades med bär & flarn.

Efter alla dessa rätter var vi otroligt mätta och belåtna. Jag kan varmt rekommendera Safari om man vill ha enkel, god mat, avslappnad stämning och en prisvärd meny.

Morgonen efter var det en vanlig jobbdag, fast en lite ovanlig då eftersom jag var i Köpenhamn. Men efter ett och ett halvt år av distansjobbande så känns det ju nästan mer exotiskt att vara inne på kontoret numera. Jag promenerade förbi en fin blomsterbutik i jakt på ett ställe att slå mig ned på med min dator.

Valet föll på Rist där jag beställde frukost i form av ”bolle med ost” och kaffe. Den ser inte mycket ut för världen men den var faktiskt väldigt god. Det är något med den danska frukostserveringen som bara är så: ett bröd, en skiva ost, ett ägg, en klick smör. Superbasic men det lyckas ändå bli märkligt gott. Nåväl, där satt jag och jobbade i några timmar.

När det var lunchdags gick jag till en fransk bistro vid namn Les Trois Cochons och beställde en sallad niçoise. Lika bra att passa på med svåruttalade grejer när man ändå är i Danmark och har lite svårt med språket tänkte jag.

De sista timmarna jobbade jag från hotellsängen och när Anna kom tillbaka från sitt kontor slog jag ihop datorn och tog tidig helg. Vi gick till Sanchez, en mexikansk restaurang med olika snacks och tacos.

Där åt vi ett lass med guacamole och en kantarelltaco bland annat. Mycket gott! Sedan gick vi hem och la oss i dubbelsängen med en godispåse och kollade på Frozen 2. Precis så som jag föreställde mig att livet som 30+ skulle vara, haha. Nej men det var ett perfekt avslut på kvällen och en lagom uppladdning för Anna som skulle ha en viktig presentation dagen därpå.

På fredagen vaknade jag upp med en helt blank dag framför mig. Eftersom nationaldagen inföll på en söndag i år fick vi ta ledigt en valfri dag under året istället (tack facket!) och jag valde den här fredagen i Köpenhamn. Ganska nöjd med det faktiskt. Jag började dagen med en gigantisk croissant från bageriet Hart och lite strosande i en second hand-affär intill.

Sedan promenerade jag in mot Strøget. Köpte en kaffe på Sonny och traskade upp till Hays stora butik.

Jag hade klätt mig i min glittrigaste silverpaljettröja tillsammans med blåjeans, vita tubsockor och loafers. Det var så länge sedan jag gick på stan, liksom fysiskt promenerade runt i olika butiker lite planlöst. Kan inte minnas när det hände senast?

Jag köpte lite smågrejer så som en randig bärkasse, återanvändbara disktrasor och en stor gul smiley som jag tänkte sätta på en tygpåse.

Sedan fortsatte jag att promenera runt och smet in i lite småbutiker och antikaffärer längs vägen.

På Holly Golightly såg jag en lampa med rödrandig skärm som jag tyckte var fin. Inredningen med stöveln hoppar jag nog tillsvidare.

Efter lite mer stros gick jag och satte mig på Bottega Barlie och beställde in en otroligt god färskost med bröd och ett glas orangevin.

Sedan åt jag blåmusslor med aioli. Allt var jättegott och när jag ätit upp satt jag nöjd kvar och väntade på notan eller en fråga om att beställa något mer. Jag väntade och väntade. Restaurangen var långt ifrån full, alla sällskap precis intill mig fick hjälp flera gånger och jag försökte vänligt vifta på personalens uppmärksamhet, men icke. Det var som att jag blivit helt osynlig, trots att jag satt mitt i fönstret iförd århundradets glittrigaste tröja. Jag fick en märklig känsla av att inte finnas eller synas, vilket förmodligen förstärktes av att jag var där själv. Efter en bra stund gav jag upp och klev halvvägs in i köket och bad om att få betala. Kanske är paljettröja ett helt vanligt, anonymt basplagg som får en att smälta in i väggen i Köpenhamn, vad vet jag?

Efter den märkliga fadäsen gick jag ut och möttes av ömsom regn, ömsom sol och en hel del blåst. Alla väder helt enkelt.

Jag klev in i en liten vinaffär i Nørrebro för att köpa med mig något kul hem. Där fick jag provsmaka några olika sorter och landade till sist i ett rött från Sicilien.

Sedan plingade det till i min telefon och min kompis Emelie meddelade att hon snart var framme i Malmö. Så då styrde jag stegen mot Hovedbanegården, tog en snabb och solig in the moment-selfie när jag väntade vid ett övergångsställe och gjorde mig redo att avrunda min Köpenhamnsvistelse.

Kvart i fem hoppade jag på tåget mot Malmö, men vad som hände där är en annan historia som förtjänar ett eget inlägg!

En vecka i en villa i Toscana

Hej, låt oss åka bakåt i tiden och på semester till Italien. Men innan vi gör det så kommer en liten disclaimer, för jag har velat och tvekat och tänkt att om jag ska skriva något om den här resan så vill jag i alla fall göra en liten förklaring först.

Jag tycker absolut att man kan ifrågasätta att åka utomlands under en pandemi, även om det inte finns några restriktioner som förbjuder det i nuläget. Ska jag vara helt ärlig hade jag nog inte heller bokat en ny utlandsresa för sommaren 2021 om jag visste hur läget såg ut, då hade jag lagt pengarna på en fin resa i Sverige istället. Men den här resan och dess boende bokades i början av 2020, när Corona var ett abstrakt virus i Kina och vi var lyckligt ovetandes om hur de kommande åren skulle bli. När pandemin sedan slog till och vi insåg att vi inte skulle kunna åka förra sommaren valde vi att flytta fram bokningen ett år för att slippa förlora pengar och krångla med försäkringsbolag och för att vi var övertygade om att sommaren 2021 skulle Corona vara ett minne blott. Om vi bara vetat… Så nu när juli närmade sig hade vi alltså hela resan bokad och betald. Vi hade hunnit få minst en dos vaccin var och Italien hade lägre smittspridning än både Norge, Danmark och Sverige för stunden. Alltså valde vi att åka. Vi gjorde alla nödvändiga tester både innan resan och efter att vi kommit hem, bar munskydd utanför hemmet och följde såklart alla lokala restriktioner. Slut på disclaimer, tror jag. Jag känner bara att det var viktigt att lyfta detta innan jag postar 24 bilder och berättar hur härligt allt var, för ja, livet är ju mer komplext än så. Nåväl, nu börjar vi.

Huset vi hyrde heter Villa Gourmet och ligger i Toscana, ungefär en halvtimme från Pisa och med Lucca som närmsta lite större stad.

Att hitta ett hus som checkade hela vår kravlista var inte det lättaste, men jag är så glad att vi hamnade här. Vi var totalt 10 personer som åkte och på den gemensamma önskelistan stod det: Gärna Toscana, hyfsat nära havet (max 45 minuter med bil), ordentliga sängar & sovrum till alla, air condition, pool, bra möjlighet att laga mat + säkert en massa saker till som jag glömt nu.

Huset låg längs en liten grusväg som sträckte sig förbi vinodlingar och åkrar, ner till stora solrosfält. Under tiden vi var på semester så fyllde min mamma år och hon älskar solrosor, så på morgonen promenerade jag hit och ställde mig framför alla blommor och facetimeade henne.

Intill huset fanns det också en trädgård med olika örter och ett stort grönsaksland där vi blev informerade att vi fick plocka precis vad vi ville av allt som var moget. Dröm! Man känner sig aldrig så rik som när man kan gå ut och hämta en solmogen tomat att ha på frukostmackan eller späda zucchinis och auberginer att lägga på grillen.

En liten bit nedanför huset låg saltvattenpoolen där vi tillbringade den mesta av tiden när vi var hemma. Intill den fanns också ett hus med extra badrum och dusch, ett stort utekök och en fin matplats.

Varje kväll samlades vi för drink och middag nere vid poolen. Det är verkligen min bästa semesterstund: när man duschat av sig saltvattnet, dragit på sig en klänning, fått en fördrink i handen och glider ner till det dukade långbordet för middag.

Innan resan hade vi delat upp oss två och två i matlag med ansvar för varsin kväll. En perfekt grej när man är många och så mysigt, dels att få överraska de andra med sin meny och att få bli överraskad resten av kvällarna. Här är det förberedelser på gång uppe i köket som för övrigt hade den största spis jag lagat mat på.

Anna och Majsan på väg ner för middag.

Jag med fördrink och paljettkjol, redo för min och Annas matlagningskväll.

Vår meny var: burrata med fikon, rostade hasselnötter och rosmarinhonung till förrätt. Sedan grillade vi grönsaker från landet och hela fiskar med citron, örter och vitlök, till det hade vi chimichurri och en stor sallad. Som efterrätt bakade tarte i två versioner, en med björnbär och en med aprikoser och serverade med glass.

En kväll hade vi omedvetet välmatchande middagsgäster.

Älskar att äta gott, dricka gott och må gott med en massa vänner samlade runt samma bord.

En kväll eldade Julia och Erik igång vedugnen som fanns i uteköket och lagade pizza åt oss. Det blev mycket, mycket gott.

Den sista kvällen fick vi en otrolig middag signerad Fabricio som jobbar som kock och som man kunde boka om man önskade. Vi fick en extremt god cacio e pepe, perfekt grillad tonfisk och en hallonbakelse samt hans hemgjorda limoncello till efterrätt. Även om vi var väldigt nöjda med våra egna middagar under veckan så var det här något alldeles extra.

Men ja, även gårdagens rester hade ju smakat toppen med den här utsikten…

Jag är så glad att vi kom iväg på vår resa och fick tillbringa en vecka tillsammans på den här platsen. Det kändes verkligen drömmigt. I ett inlägg framöver tänkte jag berätta om några utflykter vi gjorde under dagarna, så gör er redo för lite mer Toscana framöver.

Gotland runt på fyra dagar

I början av veckan gav jag mig iväg på en resa tillsammans med min kompis Madde. Vi har som årlig tradition att göra en roadtrip och med undantag för förra året har vi varit iväg de flesta somrar. Jag och Madde lärde känna varandra när vi klev in i samma föreläsningssal på universitetet för nästan exakt tolv år sedan. Efter den stunden har vi tillbringat mängder av tid ihop. Under några år arbetade vi på samma byrå och träffades då varje dag och ofta även på kvällarna efter jobbet. I början av 2020 bestämde hon sig dock för att flytta tillbaka till sina hemtrakter i Hälsingland där hon köpt ett torp. Tanken var ju att vi skulle kunna ses mycket på helgerna och hälsa på varandra ändå, men så kom en pandemi och ställde till allt. Så att få ses nu i flera sammanhängande dagar och bara ha en massa tid tillsammans och upptäcka nya saker var därför så, så fint!

Här kommer ett försök till en sammanfattning av de fyra dagar när vi åkte Gotland runt och fyllde minnesböckerna med äventyr.

Vi började resan tidigt på måndagsmorgonen. Lite orimligt tidigt om jag ska vara ärlig. Klockan 02:30 lämnade färjan Nynäshamn och vi kröp ner i våra sovsäckar i den bokade kupén. Strax efter 05 väcktes vi av ett meddelande om att vi snart var framme och genom det lilla fönstret såg vi solen gå upp.

Så vad gör man klockan 06 i Visby när man sovit knappt tre timmar? Vi bestämde oss för att åka och ställa hybridbilen på laddning och sova en stund under tiden. Men efter att ha åkt till fyra olika platser längs kusten där samtliga laddstolpar var ur funktion eller icke-befintliga gav vi upp och parkerade vid en strand, fällde bak sätena och slumrade i några timmar.

Utvilade och hungriga åkte vi sedan till Rute Stenugnsbageri för frukost och kaffe mot en varm husvägg i solen.

Sedan fortsatte vi norrut, tog färjan över till Fårö och stannade i en liten by för ett dopp.

Vädret var ganska omväxlande med en del mörka moln och skurar, men hyfsad värme så fort solen tittade fram. De fina stränder vi fått tips om på Fårö kändes dock inte så lockande att lägga sig på så istället åkte vi till Langhammars naturreservat.

Där promenerade vi runt en stund och tittade på Langhammarsgubben och den fina karga naturen. Sedan åkte vi till Fårögården och åt grillat lamm till lunch.

Väl tillbaka på norra Gotland stannade vi till på Fint o Fult i Bunge som hade väldigt lite fula saker och desto mer fina.

Sedan checkade vi in på vårt boende i Valleviken, åkte på en liten loppisrunda, tog en välbehövlig powernap och gjorde oss redo för kvällen. Då styrde vi bilen mot Bungenäs och kalkladan som hade burgarmåndag. Lagom till solen gick ner rundade vi av vår första (riktigt långa) dag på Gotland.

Nästa dag startade med morgondopp i hamnen och frukost i solen. Det bästa sättet att börja en tisdag om ni frågar mig.

Därefter åkte vi till Furillen, dels för att se naturen och det häftiga landskapet, men också för att de hade en laddstolpe. Jakten på ställen att ladda bilen skulle komma att bli ett återkommande inslag under vår resa. Egentligen hade Fabriken i Furillen stängt igen för säsongen helgen innan vi kom, men parkeringen fanns ju kvar och sladden räckte precis…

Medan bilen laddade promenerade vi omkring i naturreservatet bland stränder och hästar och tång. Jag kan inte låta bli att bli fascinerad av naturens palett på sådana här ställen, den är så fin och självklar, den bästa inspirationen. Kalkvita stenar, rödbrun och ockragul tång, gråbeige sand och ett dämpat blått hav. Bara att plocka med sig till närmsta färgaffär.

Efter någon timme kunde vi fortsätta resan söderut på Gotland. På vägen stannade vi till i Sysne där vi fått tips om ett bra rökeri. Där köpte vi lunch i form av räkor, makrill, aioli och en halv meter baguette. Mycket gott!

Sedan rullade vi vidare med ett antal loppisstopp längs vägen. Efter sisådär tio olika slutade jag räkna, men nog fanns det gott om skyltar att svänga in vid och lador att botanisera i. Jag blev lite sugen på att köpa ett Orup-album på vinyl men avstod eftersom jag inte har någon LP-spelare. Istället blev det en glasvas och Madde köpte en hatthylla.

Framåt eftermiddagen var vi framme i Ljugarn där vi bokat vårt boende för natten. Eftersom solen sken gick vi ner till stranden där det slutade med att vi spelade några bedrövliga omgångar yatzy, satt och småfryste i snålblåsten och hörde en familj i närheten bli osams. Ah, semester. Efter en stund tittade vi på varandra och bestämde oss för att strunta i strandhäng och gå och ta ett glas istället.

Sagt och gjort. Sommarhatten åkte på och ett glas intogs på Lilla Trägårn. Sedan kikade vi runt i det lilla samhället och åt middag på Bruna Dörren. Jag åt en lammkorv som var godare än den såg ut och drack ett vin som var lika gott som väntat.

Natten tillbringade vi på ett gulligt litet pensionat vid namn Lövängen med bra läge men som dessvärre var otroligt lyhört. Det hade kanske varit okej om det inte var för det faktum att det låg en karaokebar precis under. När de drog igång vid 01-tiden lät det exakt som att någon stod i rummet och vrålade. En stark upplevelse som jag tyvärr inte kan rekommendera.

Lite dålig sömn är ju dock inget som får förstöra ens semester, så nästa dag var det bara att välja glädjen, äta en god frukost och rulla vidare på roadtripen. Den här gången åkte vi allra längst söderut till Sudret och nådde Hoburgen. Där såg vi Hoburgsgubben med sin röda näsa och ett antal stora rovfåglar på himlen. Landskapet kändes nästan grekiskt och solen strålade trots att prognosen varit mer negativ.

Vid lunchtid svängde vi in på Körsbärsgården där vi laddade bilen, åt en sallad med burrata, fikade och kollade i skulpturparken.

Sedan åkte vi till Burgsvik för att ta ett eftermiddagsdopp på den långgrunda stranden och ligga och läsa i någon timme.

Därefter rullade vi jämte regnbågar och majsfält till resans sista mål: Visby. Inte utan ett och annat loppisstopp på vägen och bilallsång till Orup och Lill Lindfors.

I Visby hade vi unnat oss riktigt hotell och checkade in på Clarion och njöt av fluffiga sängar och lyxig duschtvål. Sedan traskade vi ut bland kullerstenarna och blev varse medeltidsveckan som pågick. Jag hade ingen aning om att den var så här sent på sommaren, men det var rätt kul att se alla som gått in för det så mycket och verkligen ansträngt sig till max.

Vi åt en sen middag på Surfers och beställde allt gott på menyn. Mmmm…

Nästa dag strosade vi omkring i ett soligt Visby och köpte gotländsk gelato.

Vi besökte Botaniska trädgården, drack iskaffe och spelade några rafflande omgångar yatzy.

Till middag åt vi pizzaslices på 800 grader som öppnat en filial i Visby. De var så goda och vi såg antagligen så nöjda ut att en polisbil som körde förbi, sakta in, vevade ner rutan och frågade om vi kunde rekommendera stället, haha. Det gjorde vi.

Vi avslutade dagen med att gå längs strandpromenaden och sedan var det dags att rulla bilen på färjan med sikte på Nynäshamn. Fyra intensiva Gotlandsdagar var till ända och vi hade fått se i princip hela ön och en hel massa fina platser. Så härligt att vara på semester tillsammans med en bästis. Vart vi styr bilen nästa år återstår att se!

Nyår i Paris – slutet på ett decennium och fortsättningen på en tio år lång vänskap

Vi tog tåget mellan Stockholm och Köpenhamn. Susade fram genom ett vintergrått landskap i hundratals kilometer i timmen, drack kaffe och träffade vänner och pratade om hur julen varit. Väl framme på Hovedbanegården mötte vi upp fler delar av vårt resesällskap och stegade mot Kødbyen för vinlunch på Paté Paté. Någonstans mellan Nässjö och Lund hade vi kläckt den kloka idén att gå och simma innan vi tog oss an nästa etapp på resan – 18 timmar på buss. Så ekiperade med baddräkter och handdukar klev vi in på Vandkulturhuset intill stationen och simmade 1000 meter i den ellipsformade poolen signerad Piet Hein. Bastu, ombyte och middag på stationen och sedan klev vi på bussen, spända inför nattens resande.

Dagarna innan hade jag grämt mig, ångrat mig en smula och skrivit oroliga listor kring allt som behövde tas med. Men när vi väl satt där och rullade genom Danmark, vaggades av den vajande vinden på bron över Stora Bält och möttes av mobiloperatörens meddelande som välkomnade oss till Tyskland så kändes allt bra. Och natten kom och natten gick och jag som trodde jag skulle vara vaken hela tiden kunde sova i timslånga etapper för att sedan mötas av den mest magiska av gryningar i Eindhoven. Två poddar, en film, en bok, en omgång yatzy och en massa matsäck senare var vi framme i Paris.

Och i Paris var livet ljuvt. En efter en möttes vi upp i staden och till slut var vi tolv vänner som trängdes runt borden, delade flaskor av vin och promenerade längs avenyerna. Erik och Sandra som bott där hela hösten guidade oss till sina favoritplatser och tog oss upp på toppen i Belleville där vi spanade ut över Eiffeltornet och pekade ut stjärnbilder på himlen. Och vi åt oss genom restaurangerna, drack oss runt barerna och tog dagarna som de kom. En obrydd planlöshet med utrymme för att sitta kisandes mot solen vid Sacré-Cœur och känna sig levande igen.

Årets sista dag firades på en charmig restaurang med anka och tartar, pinot noir och tiramisu. Musiken skruvades upp och vi höjde glasen ännu högre, räknade ner på franska och skrek Bonne Année! Och vid Triumfbågen brakade fyrverkerierna loss men i vår bubbla hördes ingenting förutom vårt skålande med servitörerna, med kockarna och med gästerna. Två flaskor champagne på väg till klubben och sedan inåt, uppåt, vidare. Ta över ett dansgolv, äg en natt, varsågoda här har ni ett helt nytt decennium.

Och jag tänker att om en resa kan definiera en tio år lång vänskap så gjorde den här resan det. Vi möttes över borden och i fascinationen för kulturen, i de sammetsröda stolarna på nyårsdagens biomatiné och i skratten åt en rolig bild, ett dåligt skämt, ett gammalt minne och ett nytt som just bildats. Att få sluta och börja året med dessa människor i Paris var allt jag kunde önska.

PS. Ett lite mer detaljerat inlägg om hur det var att åka buss till Paris (inklusive alla bra tips jag fick av er när jag frågade) kommer framöver.

En julidag i Köpenhamn

God morgon! Det är sista dagen i stugan på Svartsö och jag drar mig för att åka hem. Det har varit så fint här, långa soliga dagar, svalkande klart vatten och en känsla av att tiden står still. Men mer om det lite senare, nu tänkte jag att vi skulle ta oss till Köpenhamn där jag var förra veckan. Hoppas att allt är bra med er förresten – att ni dricker ordentligt med vatten i värmen, gör roliga saker och njuter av sommaren!

Vi började dagen med att ta tåget från Malmö Centralstation och sedan kliva av på Nørreport i Köpenhamn. Här är mitt eminenta ressällskap Madeleine.

Vi började med att kika runt i lite olika butiker. Det här är Stilleben vars färgkombinationer jag verkligen gillade.

Sedan gick vi i antik- och vintageaffärer, mest längs Ravnsborggade som är en favoritgata i Köpenhamn när det gäller sådant. I en affär träffade vi en gullig, rufsig hund som vägrade lämna mig när jag väl börjat klappa den och i en annan butik köpte jag en perfekt vit blus, ett riktigt Elsa Billgren-moment (hon är ju queen av vita vintageblusar).

Vid lunchtid stannade vi på Aamanns för lyxiga smørrebrød och iskallt vin. Det var väldigt, väldigt gott. Och danskt.

Sedan promenerade vi genom hela staden och ut mot vattnet. Är man på semester så väljer man gatorna som ser finast ut och inte nödvändigtvis den rakaste vägen.

Jag önskar att det fanns mer färgglada hus, stockrosor och hemliga, igenvuxna dörrar även i Stockholm. Så fint ju.

Vi gjorde en snabb sväng förbi Den lille havfrue för att kolla att hon satt kvar. Det gjorde hon så klart, omgiven av turister.

Sedan tog vi färjan över till Refshaleøen som jag inte varit på innan men hört mycket gott om. Vi började med ett stopp på Baby Baby Bar och lade oss i solen och spelade domino.

När vi blev glassugna promenerade vi bort till Reffen som är ett stort foodcourt-område. Tycker uttrycket foodcourt lätt kan låta lite onice men det här var verkligen supertrevligt och väldigt stort.

Fullt av folk i alla åldrar, perfekta solstolar att sitta och läsa i precis vid vattnet och en massa god mat att välja på. En glass blev snabbt några fler timmar och vi åt både middag och drack öl här ute. Perfekt för en sommardag i Köpenhamn.

När solen började gå ner promenerade vi tillbaka genom klassiska Nyhavn och tog sikte på Kødbyen.

Där tillbringade vi dygnets sista timmar men eftersom det var onsdag och semester var det ganska lugnt, så strax efter midnatt gick vi till stationen och tog tåget tillbaka till Malmö igen.

Ett sommarkort

Om jag tittar rakt ner från sängen i sovrummet ser jag havet. Östersjön. Blå och alldeles krusig på vattenytan. När jag var nere vid bryggan förut såg jag spigg intill strandkanten. Små fiskar som flöt upp och ned, livlösa och skimrande. Hur mår havet egentligen? tänker jag, fastän jag redan vet svaret. Sämre än jag. Jag mår bra.

I hörnet av det stora rummet står en kökssoffa med randigt tyg och rutiga kuddar. Längst in i den sitter jag och skriver, med ett fönster på varje sida och surrande flugor omkring mig. Väggklockan tickar på ett sätt som får mig att tänka på evigheten. Tick TACK tick TACK. Själv sätter jag en timer på 25 minuter och sedan skriver jag utan att riktigt veta på vad. Bara antecknar det som faller mig in, intensivt tills det blir som att tappa andan, skrivandan, innan jag hittar tillbaka igen. Så håller jag på tills klockan ringer och jag tar fem minuter paus innan jag fortsätter på nytt. Det är främmande och skrämmande och lustfyllt på samma gång. En berusning av ord.

Jag är så bra på att vara själv, tänker jag. Har inga problem med att stiga upp, äta frukost, skriva, läsa och springa i skogen fastän jag hamnar lite vilse och löpturen blir längre och lerigare än jag tänkt. Jag badar i havet, lagar mat, bakar en kaka, dricker ett glas vin, ser en halv fotbollsmatch och tar en tupplur. Finner mig i lugnet. Behandlar redan stigen, gräsmattan, trägolven som om de vore mina. Välkommen till min stuga, säger jag när jag får besök. Här bor jag.

Om jag fick ha ett till liv så skulle det pågå här. Bland bryggor och båtar, längs stigar och grenar, avskärmat från stadens brus. Det närmsta man kommer ett vibrerande technogolv är Waxholmsbåtarnas dova muller från motorerna, det som liksom letar sig in i hörselgången och blir en rörelse snarare än ett ljud. Jag vet att det kommer att ändras men just nu saknar jag inget. Här finns allt jag behöver och har jag det inte redan så ligger lanthandeln tvåhundra meter bort. Allt är fint på min skärdgårdsö. Jag blir kvar veckan ut.

Två dagar i Malmö

Förra måndagen började min semester på riktigt. Tidigt på morgonen mötte jag upp Madde vid Södra station för att hoppa på tåget mot Malmö och så här så våra första dagar ut.

Via Instagram hade vi sett att våra kompisar Ella och Joel befann sig i samma stad, så när vi lämnat våra väskor på hotellet vid Centralstationen tog vi sikte på saluhallen där vi mötte upp dem för lunch. Valet föll på nudlar från Pink Head Noodle Bar vilket visade sig vara ett riktigt bra beslut. Till och med ärtorna i min skål var oerhört goda!

Sedan blev vi kaffesugna och gick till Noir Kaffekultur där vi blev sittandes i flera timmar för att diskutera viktigheter som vem som var först i Sverige med uttrycket ”intresseklubben antecknar” och vem av hos som har flest brottslingar i sin släkt. Därefter vinkade vi hejdå till Ella och Joel som skulle åka hem till Jönköping igen.

En sväng in i några second hand- och antikaffärer bjöd på ett fynd i form av sex coupeglas (eller ja, fem för ett gick sönder på vägen hem). På kvällen hade vi storslagna planer på att gå ut och äta på Dubbel Dubbel men det var megafullt och omöjligt att få en plats så istället gick vi till vårt favoritfalafelställe som vår föredetta kollega och Malmöexpert Ib tipsat om. Det ligger på hörnet på Claesgatan 3 och deras bröd är helt otroligt gott. Vi hade båda på riktigt längtat efter den här falafeln sen vi var i Malmö i augusti förra året, så att det blev middag här var egentligen ingen större besvikelse. Efter det fortsatte vi kvällen med vin på Metro och öl på Mikkeller innan vi cyklade hem till hotellet igen.

Nästa morgon startade vi storstilat med löptur ner till Ribersborg för ett morgondopp. Ursäkta men hur hurtig får man ens bli? Typiskt början på semestern-beteende som fallerar raskt därefter.

Det smakade dock riktigt bra med hotellfrukost efteråt och det är ju alltid skönt att använda de där löparskorna man tvunget packar ner i tron om att man ska bli en annan person så fort man lämnar sitt trygga bo.

Efter den pigga starten tillbringade vi en del av förmiddagen i Malmö Slottsträdgård. Där inspekterade vi odlingar och fotade cirka hundra bilder på olika blommor bara för att det var så fint.

Ja men kolla, det var ju svårt att låta bli!

Sedan satte vi sikte på Ribban igen för nu strålade solen för fullt och är det något man vill ha på sin semester så är det en ordentlig stranddag med sommarprat och körsbär och korsordstidningar och yatzy, vilket vi också fick.

Efter ett antal strandtimmar åt vi en sen lunch på Blå Hoddan i form av fish & chips vilket var oerhört gott. Kanske var det hungern eller den kritvita fisken eller alltihopa som gjorde det. Glada och nöjda la vi oss i alla fall i en park sen med varsin bok och läste en stund.

På kvällen cyklade vi till Far i hatten där det ordnades quiz kvällen till ära. Vi insåg raskt att quiz i Stockholm inte är riktigt samma sak som quiz i Malmö, i alla fall inte den här kvällen. För vi är vana med att folk typ elitsatsar, handplockar deltagare till sitt lag och pluggar in en massa fakta på ett ganska nördigt och tråkigt vis. Men quizzet här var snarare ”om ni lyssnar noga så säger de svaret 1:30 in i den här låten”. Så alla lyssnade och skrev ner samma svar, vilket innebar att typ alla fick alla rätt. Väldigt gulligt ändå. Sen åt vi pizza och därefter fick dagen vara slut!

Andra dagarna i Paris – franska matklassiker, fotbollsfest och Sacré Coeur

Låt oss hoppa tillbaka till mars och andra delen av min och Sofies helg i Paris. Här var det söndag och vi satt på en solig uteservering och jag åt croque monsieur som sig bör i Frankrike.

Sedan tog vi bussen till Galeries Lafayette, genom områdena som dagen innan blivit rejält tilltufsade av Gula västarnas demonstrationer. Det var trasiga skyltfönster och provisoriska lagningar lite här och var, men varuhuset var lika glammigt som vanligt.

Vi gick upp på takterassen och spanade ut lite över stan. Blå himmel åt ena hållet, förädiska regnmoln åt det andra.

Efter att Sofie köpt en PSG-halsduk i deras affär på Lafayette åkte vi tillbaka till Marais. Kikade på Maison Kitsuné där allt är dyrt men fint, till och med golvet.

Sedan åt vi tacos på ett litet mexikanskt hål i väggen, köpte lite mer ost i mataffären och gick tillbaka till hotellet för att byta om till våra varmaste kläder.

Kvällen skulle nämligen tillbringas här, på Parc des Princes, Paris Saint-Germains hemmaarena där de skulle möta Marseille. Ett riktigt stormöte, på franska kallat Le Classique. Vi värmde upp med kaffe i minikoppar och konstaterade att vi lyckats få tag på ganska bra platser.

Vid nio drog det igång och det blev en match som hette duga. Flera riktigt fina mål, en oerhört fransk hejarklack och lite dramatik såklart. Men med 3-1 i vinst kunde vi ta tunnelbanan hem igen och gå och lägga oss nöjda.

Vår sista dag började med frukost på Ob-La-Di. Jag åt rågbröd med jordnötssmör och bär och Sofie en avokadotoast med granatäpple.

Sedan promenerade vi hela vägen till Montmartre och upp till Sacré Coeur.

Ganska maffig ändå, men inte alls så gammal som vi trodde. Bara drygt 100 år (varsågoda för fakta).

Den sista middagen i Paris åt vi på klassiska Café Charlot, givetvis på uteserveringen. Jag avslutade min franska matresa med tartar och pommes frites och ett glas lunchvin till det.

Sedan lämnade vi våra franska kvarter, tog tåget till flygplatsen och därmed var Parishelgen slut.

Första dagarna i Paris – uteserveringar, shopping åt sitt inre barn och burratafest

Jag var i Paris i helgen tillsammans med min kompis Sofie. Vi var främst där för att kolla på fotboll men också för att äta oss igenom goda restauranger, sitta på uteserveringar och kisa mot vårsolen i Marais. Så här såg våra första dagar ut.

Vi började med uteserveringarna direkt på morgonen i sällskap av croissanter och café crème. Jag känner mig alltid så oerhört svensk när jag sitter ute så fort det är möjligt. ”Det gäller att passa på”, mumlar jag och ignorerar att merparten av de andra gästerna sitter inne. Är man svältfödd på ljus och frisk luft så är man.

Efter att ha letat oss fram till hotellet, checkat in och lämnat våra väskor gick vi ett par kvarter bort för lunch på Chez Janou.

Hej Sofie och en sen tvårätterslunch med små vinglas fyllda till bredden på grönrutiga dukar. Det gjordes oss väl.

Sedan letade vi oss tillbaka till hotellet via en mataffär i närheten. Vi bodde på Villa Beaumarchais där jag även bott en gång tidigare. Återvände på grund av det perfekta läget (oerhört mysigt i Marais med nära till allt, men på en lugn liten gata), det helt okej priset (bra standard på rummen och sköna sängar) samt den vänliga personalen. Är ej sponsrad för att tycka detta såklart, bara ett bra tips för er som letar boende i Paris.

Väl inne på rummet tog vi en välbehövlig tupplur pga uppstigning klockan halv fem på morgonen. Sedan kylde vi en flaska crémant med hjälp av hinken i badrummets papperskorg och iskallt vatten. Det funkade ändå oväntat bra!

Till detta dukade vi upp en liten ostbricka på sängen (även här med hjälp av diverse hotellrumsprylar – man får vara händig på semestern) och satt bara och pratade och åt kex och ost och tog in det faktum att vi var i Paris.

Rätt vad det var så hade klockan blivit elva och vi gav oss ut mot Oberkampf och hamnade på en liten bar och sedan på Le Comptoir Général där jag hittade ett fint bord innan det var dags att gå hem och sova.

Lördagen började vi ett kvarter från hotellet på Fragments, ett mysigt litet fik med extremt goda avokadotoasts.

Sedan gick vi på en liten shoppingrunda i Marais. Via Merci, Fleux och ett gäng vintagebutiker.

Hej från en som gjorde årets bara anklar-premiär och hade vårkappa hela helgen. Dessutom: låga converse! Blev så sugen på det efter flera års uppehåll och mitt tonårs-jag känner sig numera oerhört lycklig.

Vi gick även förbi Acne-butiken där jag köpte den här pyttelilla Kånken-väskan från deras samarbete med Fjällräven. Om ett par converseskor gör mitt tonårs-jag lycklig så är det här nog ett köp för mitt inre barn. Jag tycker den är så fin i sin färgkombination och med den klassiska designen men buren på ett helt nytt sätt. En liten karamell att bli glad av. Dessutom känns det extra kul att göra ett sånt köp på en resa, för då kommer jag alltid tänka på Paris när jag har den.

När vi gått färdigt i butiker gick vi till hotellet och kollade på nyheterna om kravallerna som inträffade under Gula västarnas demonstration vid Champs-Élysées. Dramatiskt såklart och vi var glada över att vi hållit oss i andra områden under dagen. Därefter gjorde vi oss i ordning och sen drack vi naturvin på en mysig bar som hette Le Clown Bar.

Kvart över tio hade vi bord på Ober Mamma som är en italiensk restaurang. Den går inte att boka i förväg utan man får gå dit vid öppning och skriva upp sig på en lista, men där är det värt. Vi åt nämligen en helt otrolig burrata till förrätt och sedan åt Sofie en pizza med ytterligare lite burrata till huvudrätt medan jag tog en pasta vongole. Efter denna sena middag rullade vi bokstavligen hemåt och sov gott och länge.

Resan till Marche, Italien – del III

Det blev tyst ett tag. Livet hände, döden hände och var börjar man efter det? Jag gjorde det enkelt för mig och öppnade ett påbörjat utkast till ett blogginlägg med bilder från Italien. Lite verklighetsflykt och tillbakablickar på semestern är kanske precis vad som behövs just nu.

Dag fem i Italien fick bli en utflyktsdag. Vi tog hyrbilen och styrde mot Lago di Fiastra som är en sjö i Monti Sibillinis nationalpark. På vägen dit stannade vi i en liten by för att köpa matsäck på marknaden.

Vår ursprungliga tanke var att vi skulle hyra kajaker och paddla i vattnet, men det visade sig att uthyrningen bara hade öppet på helger. Typiskt! Så istället gick vi på en liten hike längs sjön i den tryckande hettan innan vi bestämde oss för att hitta en egen badplats att hänga på.

Där hängde vi i några timmar och läste böcker, åt matsäck, spelade spel och tog svalkande dopp i sjön som på grund av bergsvattnet faktiskt var kallare än havet.

Framåt eftermiddagen packade vi ihop våra saker och åkte upp i en av de närliggande byarna där vi sett att det skulle ligga en kyrka och ett gammalt fort. Efter lite irrande lyckades vi hitta rätt och vandrade sedan omkring bland tusen år gamla ruiner, så mäktigt ändå.

På vägen hem stannade vi till i byn Amandola för att få vårt dagliga behov av gelato samt köpa tryfflar i en liten butik.

Dagen avslutades sedan traditionsenligt med fyrarättersmiddag på gården hemma hos Paolo.

Nästa morgon vaknade jag först igen och smög ut och satte mig med utsikt över hela dalen och en bok som sällskap. Denna gång en samling dikter av Karin Boye. Jag läste dikten ovan av en slump och kände att den passade så fint till semesterlivet.

Sedan gick vi för att äta frukost. På min stol låg katten Puma och sov men jag hade inte hjärta att väcka henne så jag tog fram en extra pall istället…

Efter frukosten gjorde vi en repris på en av våra första dagar och åkte till strandstaden Pedaso för att bada och äta musslor. Men eftersom jag redan hade dokumenterat det valde jag att fota en gullig papperskorg istället. Rimligt.

På eftermiddagen hamnade vi på äventyr! För två år sedan drabbades nämligen regionen Marche av en allvarlig jordbävning som förstörde flera byar rejält. Efter det har man kämpat hårt för att återställa så mycket som möjligt, men området är ganska fattigt och det är ett stort jobb att göra. För att samla regionen och hämta kraft samt tacka alla som hjälpt till i arbetet ordnar man konserter runt om i de olika byarna under sommaren och denna kväll skulle det hållas en spelning i Force, vår närmsta stad. Vi ville såklart supporta detta och åkte dit, men vad vi inte riktigt förstått var att spelningen var högst uppe på en bergstopp dit man var tvungen att gå. Så det var bara att traska fem kilometer uppför i den gassande solen… Att sjunka ned i gräset och ta en iskall öl efter det var mer än okej.

Och ja, det var ändå värt en slitig promenad med tanke på den här utsikten. Aristen som spelade hade vi aldrig hört talas om men hon påminde lite om en italiensk Marie Fredriksson. Och just den här typen av äventyr som man bara hamnar på och aldrig hade kunnat planera innan är ju bland det bästa med semestrar.

Dessutom bjöds vi på en helt magisk utsikt när vi promenerade nedåt sedan.

Som en himla tavla…

…och det slutade aldrig. Italien och Marche! ♥

Vår sista heldag i Italien tillbringade vi på vår favoritstrand i Sirolo. Här får ni ett boktips förresten. Läs Här är jag av Jonathan Safran Foer! Jag hade missat att han släppt nytt men har gillat hans tidigare grejer så jag köpte denna på chansning och insåg att han fortfarande är en mycket skicklig författare. Jag gillar verkligen hans språk och sätt att bygga historier på.

Vår sista gelato åt vi i staden Numana. Sedan åkte vi och tvättade hyrbilen skinande ren, köpte frukost till nästa morgons tidiga avfärd och åkte hem till gården för en sista middag. Dagen efter steg vi upp i gryningen och åkte mot Rom, vinkade av Anna som skulle hem till New York medan jag och Julia klev på planet mot Stockholm och därmed var Italiensemestern slut. Men fler resor får det bli! Jag älskade Marche och framför allt hela agriturismo-upplevelsen, så det vill jag gärna göra om.