semester

New York del 4 – The Met, 1 dollars-ostron och middag på Uncle Boons

Hej och välkomna till New York igen! Den här dagen var det tisdag den 21 november, alltså prick en månad tillbaka i tiden. Eftersom det var vanlig vardag så jobbade Anna, men jag, Julia och Karin passade på att roa oss.

Vi gick ner i tunnelbanan i Brooklyn och tog sikte på Manhattan. Eftersom vi skulle byta tåg vid Grand Central Station passade vi på att gå upp och kika på den gigantiska vänthallen. En helt otrolig lokal som var väldigt svår att fånga på bild… Nu tänker jag att den är ännu finare, med julpynt och allt!

Sedan tog vi sikte på The Met eller The Metropolitan Museum of Art som det egentligen heter. Vi började med avdelningen fylld av statyer. Den ovan kallar jag ”02:30 på klubben: är det jag som luktar svett?”

Sak man älskar med museum: ljuset.

Saker man älskar i världen: Karin och Julia.

Sedan gick vi till avdelningen för modern konst. Den var min favorit! Jag upptäckte dessutom flera amerikanska konstnärer som jag inte kände till sedan tidigare.

Typ Fairfield Porter som målade med stora, lite kladdiga färgfält och i fina färgskalor.

Och Jennifer Bartlett. Gillade särskilt perspektiven på dessa.

Sedan såg jag det här porträttet av Jared French, målat av Luigi Lucioni. Hur snygg?! Jag vet att det inte är rimligt att bli kär i nån på en målning från 1930-talet, men nu blev det visst så… Även French var konstnär och verkade ha levt ett ganska intressant liv när man läser på lite, men det får kanske bli ett annat blogginlägg.

Efter att ha bränt av den moderna avdelningen och den med europeiska målningar satte vi oss ned här för lunch. Så kul att spana på alla som är där med sina skissblock och tecknar av statyer.

På den egyptiska avdelningen var det ännu mer fint ljus och träden i Central Park skapade den bästa kulissen.

Sedan tog vi en sväng i shoppen innan vi gick till garderoben (hur fin?!) och hämtade ut våra jackor igen.

Därefter kilade vi rakt igenom Central Park som bjöd på novembersol och exemplariska gräsmattor.

Nästa mål var nämligen The High Line, den gamla nedlagda järnvägen som är ombyggd till park. En ganska trevlig promenadsträcka som jag dock tror är ännu finare på våren och sommaren.

Men utsikten var i alla fall fin och väldigt New York-ig. Bilden ovan skickade jag på ett vykort till min mormor med hjälp av PostNords app, en bra grej de gör i alla fall…

När vi gått klart hade solen börjat gå ned och vi skulle snart möta upp Anna för middag. Men innan dess hann vi med lite bubbel och ostron på Sel Rrose. Prosecco på fat och ostron för 1 dollar styck, vad mer kan man begära?

Sedan var klockan kvart i sex och vi hade bord på Uncle Boons, en thailändsk restaurang med en stjärna i Guide Michelin.

Och här började matfesten! Vi tog in massor av smårätter att dela på och åt så mycket gott. Gordlår med glasnudlar, pilgrimsmusslor, sallad på grön mango och avokado, grillad benmärg med jordnötssås, en mustig curry, sallad med lamm och mynta… En del låter ju lite speciellt men allt var verkligen gott! Också kul att testa mat man inte skulle ätit annars. Det var första gången jag åt grodlår till exempel och det var mycket smakligt.

Till sist var vi så här myströtta och mätta och rullade hemåt efter ett stopp på en bar runt hörnet. Tack för att ni följde med på världens bästa New York-tisdag!

New York del 1 – skyskrapor i skymningsljus, museibesök och nattpizza

Hej vänner. Jag åkte till New York och blev kär. I staden alltså, annan kärlek har jag inte tid med just nu. Och medan jag fyllde mina dagar med välbehövlig semester och kanske ännu mer med välbehövliga kompiskramar så fick den här platsen vila. Men min kamera rymmer 920 nya bilder och min hjärna svämmar över av minnen, så nog finns det historier att berätta. Jag tänker att vi börjar så smått nu. För min kropp är fylld av jetlag och jag kämpar mot sömnen, vill bädda ner mig under täcket, men det får jag inte på flera, flera timmar. Då är det här en bra syssla att göra under tiden. Välkommen till mina två första dagar i New York!

På fredagen, vid lunchtid, satte Karin, Julia och jag oss på ett plan med destinationen New York. Efter en väldigt snabb och smidig resa bjöds vi på en inflygning med utsikt över Manhattan (ser ni Frihetsgudinnan ute i vattnet?) innan vi landade tryggt.

När vi tagit oss igenom alla passkontroller och formulär hittade vi en taxi som kunde köra oss och vår packning mot Brooklyn och Greenpoint. Där bor nämligen vår kompis Anna numera. Rutinerade läsare kanske redan vet detta, men jag, Karin, Julia och Anna började alltså lära känna varandra i Norrköping i nian när vi gick i samma klass. Sedan dess har vi hängt ihop, mer eller mindre utspridda över världen.

Här någonstans blev jag kär i New York första gången. Skyskrapor i skymningsljus har tydligen den effekten på mig…

Efter lite kämpande genom den tjocka fredagstrafiken var vi äntligen hemma hos Anna. Vi började med kramkalas och en snabb rundvisning i lägenheten innan vi gav oss ut på matjakt. Valet föll på Five Leaves och deras hamburgare med tryffelpommes som i kombination med min hunger var alldeles för lockande för att jag skulle orka ta en bättre bild än det här.

Sedan började vi kämpa emot jetlaggen och i ett försök att hålla oss vakna lite längre gick vi till en bar något kvarter bort.

Efter en stund kom vår kompis Majsan som också bor i New York dit och då spelade vi en rafflande omgång jenga innan vi lämnade baren och deras brasa och gick hemåt för att sova.

Nästa dag vaknade vi inte alltför tidigt, så vår jetlag-plan hade funkat ganska bra. Efter lite frukost hemma virade vi in oss i halsdukar och satte sikte på Queens.

Ungefär halvvägs mötte vi upp Majsan igen och traskade vidare mot MoMA PS1 som är ett museum för samtida konst.

Vi kollade igenom utställningarna och när vi började bli mätta på konst men hungriga på mat gick vi till deras café och köpte tomatsoppa.

Jag gillade livsfilosofin här: ”Read the books written by the wise. Spend your evenings with the unwise.”

Sedan gick vi hemåt och passerade lite småbutiker på vägen. Min favorit var den här som är kombinerad vintagebutik och återförsäljare av fiskeutrustning. Helt rimligt. Jag hittade så många fina saker här och blev lite sur för att mitt bagage var begränsat i både vikt och storlek när det kom till möbelshopping.

På kvällen hade vi bokat bord på en restaurang med Korean Barbeque vilket var sjukt gott. Efter några timmar där testade vi ett par olika barer i närheten och drack allt från blaskig amerikansk lager till starka välgjorda cocktails.

Framåt två hade matkoman från den tidigare middagen lagt sig så då kände vi att det bästa sättet att avsluta kvällen var med varsin pizzaslice på väg hem genom natten. Ett mycket bra beslut.

Montenegro del 4 – bergsbestigning i Kotor

De sista nätterna på vår Montenegro-resa tillbringade vi i staden Kotor. Det är en av världens bäst bevarade medeltidsstäder och den ligger belägen i en väldigt fin bukt.

Vår lägenhet låg bland de smala gränderna i gamla stan med vinbarer precis utanför och torg med livemusik om kvällarna.

I Kotor kan man ta trapporna högt upp på höjden till ett gammalt fort med utsikt över hela staden och bukten. Vår hyresvärd som även jobbade som turistguide hade dock tipsat oss om att ta den gamla stigen upp istället för trapporna. Då får man mer av en hikeupplevelse och slipper dessutom betala de 3 euro per person som det annars kostar.

Så vi ställde klockan på sju och snörade på oss bekväma skor för att hikea upp innan solen stod för högt på himlen. Men först ett snabbt fotostopp bland de smala gränderna.

I takt med solen klev vi uppåt längs berget. Så här fin var vägen vi hade framför oss.

Och tittade man nedåt såg det ut såhär. Ganska magiskt ja.

I en av dalgångarna såg vi betande getter. Och nästan högst upp låg ett litet, litet hus där en man bodde. Ganska jobbig väg hem om man kommer på halvvägs att man glömt köpa mjölk…

Efter ungefär 40 minuter var vi uppe här.

En sista klättring in genom ett gammalt fönster tog oss in på fortområdet.

Sedan slog vi oss ned på ett upphöjt stenblock och åt vår frukost som vi tagit med. Tänk att yoghurt, mackor och juice kan smaka så gott efter en rejäl promenad och med bra utsikt.

Efter en liten rundtur återstod bara att ta alla trapporna ned, vilket faktiskt var mycket tråkigare än att gå stigen uppför. Efter denna hurtiga utflykt bestämde vi oss för att resten av resan skulle ägnas och sol och bad.

Så vi tog vår lilla bil och körde längs bukten. Stannade till i gulliga små städer och hittade till sist en egen liten strand där vi fick ligga helt själva. Där varvade vi salta bad med korsordslösande och slumrande i solen – en perfekt avslutning på en härlig semestervecka. Jag kan verkligen rekommendera Montenegro som resemål. Så mycket fin natur, väldigt vänliga människor och härliga stränder. Åk dit!

Att plötsligt elda upp sig över en skylt där det står ”Keramik”

Det börjar lite smygande. Man köper en korsordstidning att ha med på semestern. På omslaget finns en leende Sanna Nielsen och slagkraftiga rubriker om storvinster i form av trisslotter och presentkort på Cervera. Har ni tänkt på att majoriteten av alla korsordstidningar har Sanna Nielsen på omslaget. Inte? Det har jag. Kanske för att jag köpt flera stycken bara den senaste månaden. Nåväl, sedan sitter man där på en solig strand och klurar på vad Hundras på nio bokstäver kan vara (rätt svar i detta fall var retriever) och man njuter. Man har det så trevligt med sin tidning, ja man använder ordet ”trevligt” på ett helt oironiskt sätt för det är så det känns. Trevligt.

Sedan är man på roadtrip längs västkusten och förflyttar sig mellan olika små pärlor. Glöm partyresor och pulserande storstäder, det här är en annan typ av resa. Man upptäcker skärgårdsöar med handelsträdgårdar och skulpturparker med diffusa konstverk och rätt vad det är får man syn på en skylt längs landsvägen. ”Keramik” står det och man ropar till ivrigt. ”Sakta ner bilen, sväng in! Det ligger en ateljé här borta!” På den korta lilla avtagsvägen hinder det bildas en nästan euforisk stämning i bilen. ”Åh… keramik. Lergods och drejeri. Är det inte härligt?! Jag tror jag ska köpa mig ett fat.” Vi sitter i bilen, tre tjejer med ett par år kvar till trettio och vi eldar upp oss över keramik. Jag vet inte exakt när det hände, det har nog legat lite latent hos mig under ett par år, men nu har det blommat ut totalt. Jag har blivit en kulturtant och jag älskar det.

Jag kommer på mig själv med att gå ensam på museum och njuta av konstnärlig stimulans och tillfredsställelse. I en klädbutik nyper jag försiktigt i en kaftan av linne som jag känner en oväntad dragning till. Jag drömmer om vinresor till Provence med väninnorna och googlar keramikkurser på Medborgarskolan. Svepande tyger, färgglada stenar, antika möbler – allt får mitt hjärta att banka lite hårdare. Och jag tänker, kanske är det så att jag hoppat över de gyllene åren mellan 30 och 60 för att segla rakt in på livets efterrättsbuffé. Eller så är det här bara en brinnande del av min personlighet som nu äntligen fått ta plats. En sak är i alla fall säker. Min kulturtant har anlänt och hon är här för att stanna. Frågan är hur mycket keramik jag kommer ha hunnit samla på mig när jag är 70?

Montenegro del 2 – en vecka vid Adriatiska havet

Vi bor vid Adriatiska havet. Tömmer den lilla lokala matbutiken på allt som ser gott ut. Dukar upp frukostar med yoghurt, valnötter och hallon. Blandar pulverkaffe i omaka koppar, bryter bröd och brer smörgåsar. Om kvällarna ser vi solen gå ned från terassen. En tunn månskära högst upp på himlen, fiskebåtarna på väg in mot hamn. Vi äter grillad fisk och musslor på restauranger, dricker vin odlat i bergen. På dagarna fyller vi vår hyrbil med handdukar, badkläder och parasoll. Snirklar oss fram längs vägarna i jakt på de bästa stränderna, det klaraste vattnet. Försöker gång på gång att lära oss texten till Despacito utan att lyckas. ”…al oído! …manuscrito!” Vi pratar om allt och inget, sitter stundtals tysta med varsin bok i handen. Somnar till luftkonditioneringens surrande, vaknar till morgonsolens strålar. Vi är fyra vänner sedan högstadiet, en välordnad kvadrat som känner varandra utan och innan, har blivit sedda in på skinnet. Dagarna flyter långsamt men veckan går snabbt. Det här är vår semester i Montenegro och den är ljuvlig.

Montenegro del 1 – genom mobilen

Hej semester, hej minimalt med tid vid datorn. Jag tycker det är ganska skönt faktiskt, så då får det vara så och ni får stå ut med lite tystnad här. Nu är jag i alla fall precis hemkommen efter en vecka i Montenegro och har fyllt hårddisken med bilder från Adriatiska havet. Men i väntan på att jag går igenom och redigerar dem så tänker jag att vi kikar på hur resan sett ut ur min telefon.

Under första halvan av resan bodde vi i en liten by som hette Przno. Där hade vi en lägenhet högst upp med stor terass, perfekt för frukostar, efter-stranden-vin och middagar. Här startar vi måndagen på bästa vis.

Från vår lägenhet i Przno hade vi gångavstånd till två olika stränder, annars åkte vi runt en del i vår hyrbil i jakt på de allra bästa. Här är vi på väg till en av de lokala stränderna med gympapåsar på ryggarna och matsäcksväskan i högsta hugg.

Minst en glass om dagen är regel när man är på semester.

Framåt skymningen började det bli dags att lämna stranden. Då var det fortfarande runt 30 grader varmt…

Väl hemma igen ropade Anna ut oss på terassen för att titta på solnedgången. Den var minst sagt magisk.

Ganska snabbt upprättade vi bra rutiner för vad vår strandlunch skulle innehålla. Man vill ju inte ödsla onödig tid på att lämna stranden för att äta någon tråkig sallad. Istället packade vi bröd, tonfisk i tomatsås, massor av vatten, salta chips (från vårt lokala favoritmärke Chipsy), frukt och små godispåsar. Hela kostcirkeln. Varje dag.

Montenegro är ju minst sagt bergigt med höga höjder och djupa dalar. Här stannade vi bilen vid kanten av en slingrig väg för att dokumentera vår utsikt från toppen.

En dag åkte vi till Skadarsjön, ett stort vattendrag som ligger i både Montenegro och Albanien. Där hyrde vi kajaker och paddlade runt i några timmar. En perfekt aktivitet.

När vi blev badsugna stannade vi på någon av de små stränderna längs sjön där vi kunde hänga helt på egen hand. Vi drog upp kajakerna och slog oss ned med varsin bok.

Sista dagen i Przno hängde vi på den andra av våra lokala stränder. Dessutom passade vi på att dagdrömma om att äga huset längst ut på klippan där och att vi i så fall skulle ha en badstege rakt ned i vattnet.

Mer glass! Den här påminde exakt om en tröja som min storasyster hade när hon var typ femton. Den var bredrandig i orange och rosa och oerhört fin.

Vårt andra boende var i gamla stan i Kotor. Den ligger precis i en bukt och är en oerhört välbevarad medeltidsstad som finns med på UNESCOs lista över världsarv. Kring staden och upp i bergen finns en lång mur som ringar in den. En morgon vandrade vi upp längs berget för att se på utsikten.

En liten kyrka låg uppe på toppen också. Vi var rätt glada att vi startat vår promenad tidigt för även om den inte var så lång hann det bli ganska varmt när solen började gassa på.

Och ja, med tanke på den gassande solen tillbringade vi våra sista dagar i Montenegro på egna små stränder vid det perfekt turkosgröna havet.

Salt, svalkande och alldeles ljuvligt. Montenegro var verkligen ett fint resemål med vacker natur och väldigt gästvänliga människor. Här var en första kik på allt vi gjorde, men mer får ni veta sen!

Halv fem igår eftermiddag fällde jag ihop datorn, satte på mitt autosvar på mailen och gick på semester. S-E-M-E-S-T-E-R. Ljuvligt. Nu väntar 23 lediga dagar med en del vila och massor av roliga saker. Jag börjar med en ganska oplanerad vecka i Stockholm där jag ska göra sånt som jag tänker att jag ska hinna på helgerna men aldrig får till. Typ besöka olika museum, hänga i parker, ta kvällsdopp, fixa i ordning här hemma, hitta den bästa gelaton och annat kul.

Nästa söndag åker jag till Montenegro med kompisar i en vecka för sol, bad och upptäcksfärder. Vi kommer bo i en liten by vid namn Przno samt några dagar i den lite större staden Kotor. Har ni några Montenegro-tips så hojta! Vi kommer ha bil och således kunna åka omkring en del. Min sista semestervecka tillbringar jag på roadtrip längs västkusten med stopp på Koster, Marstrand, Tjörn, Göteborg, Varberg och Falkenberg. Så ser i alla fall grundplanen ut, sedan stannar vi nog på vägen så fort vi ser något trevligt.

Med allt detta framför mig tycker jag det känns som en ultimat semesterplan. En perfekt mix mellan stränder och stadsliv, planerade dagar och utrymme för spontanitet, olika kompisgäng och tid på egen hand. Jag är så redo, nu börjar det!

Sommardagbok – del 2

Jag vaknar upp i våningssängen i det blåmålade rummet. En gammal kakelugn står i hörnet mittemot, ett fönster sitter precis intill min huvudkudde. Halvt sovandes gläntar jag på rullgardinen och skapar en springa ut mot omvärlden. Tillräckligt smal för att inte väcka de andra i rummet med det bländande morgonljuset, tillräckligt bred för att kunna skymta allt blått utanför utanför. En klarblå himmel, ett lätt krusat hav. Det är måndag, solen skiner och jag är ledig.

Mitt armbandsur är mekaniskt och behöver dras upp, helst varje dag, men åtminstone efter 36 timmar. Störigt och omodernt kan vissa tycka, men jag gillar det. Hantverket, den dagliga processen, känslan av att tiden faktiskt går. Sedan jag kom ut till skärgården har jag visst slutat bry mig om klockslag. Ganska snabbt tog jag av mig uret och la det på en byrå. När jag tittade på det nyss stod det fortfarande på 9 juli 08:42. Här står tiden still.

Jag tänker mycket på platserna som definierar olika personer. För på något vis tror jag att man kan summera sin person via särskilda koordinater, via en prick på en karta, ett mål att besöka. I tjugosju år har jag tänkt att den här platsen definierar en del av mig. Jag kan varenda vrå, varje liten detalj. Vet hur fötterna ska placeras på klipporna vid badbryggan. Var de bästa, sötaste körsbären finns. Vilka dörrar som gnisslar högre än andra. Jag känner den här platsen så väl, den är som en del av mitt DNA, en byggsten i min kropp. Och ändå vet jag inte om det är den som definierar mig längre, för nu när jag är här händer det att jag känner mig fel. Som en avart. Som en besökare på min egen mark. Det är plötsligt inte lika självklart att det här stället är mitt. Och kanske är det så att med tiden byter man platser som definierar en. Kanske är definitionen av mig nu att jag inte definieras av detta längre?

I morgon återvänder jag till Stockholm men innan dess ska jag ägna mig åt myggbettet på fotknölen, de perfekt slipade klipporna, den saltklibbiga huden och det blåa vattnet

Den stora sommarlistan 2017

Ett tydligt sommartecken är när alla bloggare plockar fram Den stora sommarlistan, en klassisker som hängt med i ett par år nu. Och med helgens strålande väder vill inte jag vara sämre, så här kommer min version för 2017!

Mina planer för sommaren:

Jag inleder starkt innan sommaren nästan är igång med att åka till Barcelona och gå på festival. Det blir fyra dagar av musik, sol och god mat – som en riktig sommar-kickoff. Sedan lugnar jag mig lite fram till midsommar då jag ska fira tillsammans med mitt vanliga midsommargäng (de flesta av oss pluggade tillsammans på universitetet). Den här gången har vi hyrt ett stort hus utanför Jönköping med egen pool och massor av plats att härja på.

Sedan jobbar jag lite till fram till andra helgen i juli då jag åker ut till Misterhults skärgård. Det är lite av en tradition som jag, min släkt och en massa vänner gjort sedan 70-talet. Eftersom jag inte har så mycket semester injobbat så tar jag en långhelg där, lördag till tisdag, innan jag återvänder till kontoret i Stockholm.

Den 23 juli börjar min semester på riktigt. Då åker jag till Montenegro i en vecka tillsammans med Julia, Anna & Karin. Så peppad på detta! Vi har hyrt två olika boenden, dels i den lilla byn Przno och i medeltidsstaden Kotor. Sen tänkte vi fixa en bil och åka runt i landet, hitta de bästa stränderna och bli hänförda av naturen, typ.

Väl hemma i Sverige igen lutar det åt en liten roadtrip mot västkusten med några kompisar. Just nu är den ganska oplanerad, men jag tror det kan bli härligt! Sedan blir det nog Stockholmshäng för hela slanten. Ett bröllop i mitten av augusti och Popaganda i början av september. Klart slut, sommartjut!

Bästa sommarstället:

En solvarm klipphäll i skärgården, under ett parasoll på en knastrig sandstrand eller på en balkong med rosé, salta chips och yatzy efter en hel dag i solen.

Här badar jag helst:

I salta hav eller turkosa pooler. Är ju uppvuxen med pool hemma och således något av en badkruka…

Hur länge ska du vara ledig?

Lite oklart men typ 3,5 vecka totalt fast lite uppdelat då. Vill spara minst en semestervecka till i höst för att kunna åka på en resa då.

Vad ser du mest fram emot?

Massor bra konserter, sena kvällar med kompisar, att alla har massor av energi, första doppet, att vakna på morgonen till en solig dag och äta frukost utomhus. Och midsommar, det ska bli jättekul!

Vad kommer du köpa inför semestern?

En uppblåsbar badleksak till vår midsommarpool och antagligen jättemånga plåster eftersom jag alltid får skoskav. Några böcker också att läsa på stranden.

Vad kommer du äta?

Jordgubbar, vattenmelon, sill, färskpotatis, glass, korv med bröd.

Vad kommer du dricka?

Fanta Lemon, iskallt vatten, rosé och riktigt gott kaffe.

Vad kommer du ha på dig?
Baddräkt och hatt, tunna klänningar, jumpsuits.

Det här lyssnar jag på i sommar:

Live kommer jag höra Solange, Bon Iver, Arcade Fire, Jamie XX, Van Morrison, Weyes Blood, Alt-J och Håkan Hellström. Annars har jag en mycket bra feel good-lista som lämpar sig väl till roadtrips och så blir det väl ett och annat avsnitt av Sommar i P1.

Favoritsommardoft:

Niveas solkärm mot sommarvarm hud. ÄLSKAR den här doften, så mycket barndom och sommarnjut kopplat till den.

Hur kommer du att göra dig illa?

Skoskav, blåmärken, kanske något skrubbat knä. Hoppas jag slipper allvarliga olyckor.

Vad oroar du dig för?

Att sommaren ska regna bort eller gå alldeles för snabbt. Ska kämpa för att carpa varenda minut!

Den ultimata sommardagen:

Vaknar upp till strålande sol och fastän det är morgon är det redan varmt ute. Vi äter frukost ute och går sedan till stranden. Ligger där i timmar och läser böcker, halvslumrar, spelar spel, lyssnar på sommarprat. Äter glass och vattenmelon. På kvällen grillar vi och sitter ute, kanske uppstår en spontan liten fest. Allt avslutas med nattdopp.

Hur kommer du minnas din semester sen i september?

Som en mix av allt det bästa och en solskenshistoria.

Söndag i Amsterdam

För prick en månad sedan vaknade jag upp här: i ett gråmulet Amsterdam. Faktum är att det var så gråmulet att jag dragit mig lite för att redigera och blogga dessa bilder. Men nu var ju vädret inte på topp och allting kan ju faktiskt inte vara soligt, inte ens i bloggvärlden, och dessutom finns det några fina Amsterdam-tips gömda här, så vi kör ändå!

Jag och Ella började med frukost i vårt hotellumskök. Holländska ostar, bröd, grapefrukt, yoghurt, müsli, kaffe och juice.

Sedan checkade vi ut och satte sikte på De Negen Straatjes igen. Vi passerade lite fina hus på vägen…

…och streetart i form av gigantiska vattenkranar och fin typografi.

Sedan orkade vi inte eländigt marsväder längre utan tog skydd inne på caféet Pluk (Reestraat 19).

Där hade de pinterest-stylat med en massa frukt, marmor, blommor och bakverk. Väldigt Instagramvänligt!

Efter en god fika sa jag hejdå till Ella som skulle ta ett tidigare flyg tillbaka till Stockholm och började strosa lite på egen hand.

In på Wildernis (Bilderdijkstraat 165F) till exempel. En mycket fin blomsteraffär med växter överallt, särskilt i taket.

Eftersom jag var lite hungrig tog jag sikte på Foodhallen (Bellamyplein 51) som jag fått en del tips om. Vad jag inte visste var att det förutom en massa matställen också fanns en stor marknad att kika på.

Här kunde man få ett par jeans uppsydda (tror jag i alla fall) och en bit bort köpte jag min väska.

Sedan var det matdags och efter att ha vandrat tre varv bland alla matstånd med extrem beslutsångest tog jag till sist falafel. Ångrade mig lite efteråt men då var det ju försent, haha…

Mätt och med en ny väska i min ägo lämnade jag i alla fall Foodhallen och gjorde ett sista stopp på Tulpanmarknaden. Den var dock proppfull med turister och jättetråkig så det är inget jag rekommenderar. Istället tog jag vägen genom Jordaan tillbaka till hotellet för att hämta upp min väska.

På Prinseneiland mötte jag den här tuppen som spatserade fritt. Helt orädd till skillnad från mig som har djurskräck…

Och sen var det även dags för mig att lämna Amsterdam. Nästa gång jag är där hoppas jag på massor av sol och varmare temperaturer. För det är absolut en stad jag kan tänka mig att åka tillbaka till! Den är så mysigt med sina små hus, kanalerna som knyter samman allt och alla roliga butiker och caféer. Även om det gick fint att promenera nästan överallt så skulle jag gärna vilja se den från cykel också. Det får bli nästa gång – på återseende Amsterdam!