semester – Sida 6 – Julia Eriksson

Paris – dag III, första halvan

Min sista dag i Paris vaknade jag av regnsmatter mot rutorna och tunga moln på himlen. Efter att ha checkat ut från hotellet fällde jag upp mitt paraply och satte kurs mot ett fik jag hört gott om, Ob-La-Di. Därinne beställde jag kaffe och avokadotoast och tillbringade en lugn stund med min bok innan jag var redo för nya äventyr.

Efter lördagens promenerande på drygt två mil bestämde jag mig för att köpa en dagsbiljett och utforska Paris metro. Ett mycket klokt beslut skulle det visa sig och mitt första stopp skedde i närheten av Jardin des Plantes. Där skimrade växthuset i lila och de grusade gångarna fylldes av söndagshurtiga fransmän på löpturer. I övrigt märktes en påtaglig skillnad mot gårdagens välfyllda gator. Kanske berodde det på vädret eller faktumet att det var söndag eller rent utav båda sakerna, men det Paris jag mötte idag var mycket mer lugnt och stillsamt.

Förbluffad över lugnet strosade jag omkring för mig själv och upptäckte nya delar av parken. Det lätta regnet fick den välansade rosenträdgården att lukta helt magiskt. Skulle jag få välja en doft att spara på flaska och sälja som parfym skulle det helt klart vara nyregnade rosor i en fransk botanisk trädgård en stillsam söndag i maj.

Galeries d'Anatomie comparée et de Paléontologie

I kontrast till de romantiska rosorna bestämde jag mig sedan för att kila in på Galeries d’Anatomie comparée et de Paléontologie (ja, jag googlade den titeln) och kolla på skelett. Muséet ligger precis intill trädgården och rymmer mängder av skelett från både nutida och sedan länge utdöda djur. Lite creepy men väldigt häftigt också.

Fossilsamlingen högst upp var i tristaste laget för min smak, med undantag för några fina koraller, men annars gillade jag verkligen muséet. Dock var det ett minus att alla skyltar var på franska och latin. Lite mer information om alla tuffa skelett hade ju inte skadat även om jag kände igen många av djuren ändå.

Efter någon timme därinne kände jag mig rätt redo för nya upptäckter så då letade jag upp en ny metro-hållplats och tog mig mot en ytterst klassisk sevärdhet. Men mer om det i ett senare inlägg innan detta blir alldeles för långt. Bonsoir!

Läs också:

Paris – dag II, andra halvan

Paris – dag II, första halvan

Paris – dag I

Paris – Generator Hostel

Paris – dag II, andra halvan

Lördagen i Paris fortsätter. Jag strosar mellan butiker och kollar på porslin och lyxiga väskor, dricker kaffe från Café Kitsuné och köper småsaker som ryms i handbagaget.

När klockan närmar sig lunchtid tar jag sikte på Café Charlot, en restaurang jag blivit rekommenderad av flera olika personer. Och jag gillar det. Mycket. Kanske inte för matens skull, den är bra men inte exceptionell. Men stämningen är precis vad jag letat efter. Fransk och livlig, på ett hemtrevligt vis.

De äldre männen vid bordet intill har buskiga ögonbryn och gör sin beställning utan att ens öppna menyn. Från baren hör jag ljudet av champagnekorkar som flyger och någon fyller lokalen med ett högt och hjärtligt skratt. Snett framför mig sitter en familj med två döttrar. Det låter som en klyscha men den franska mamman är verkligen en av de vackraste kvinnorna jag sett. Med oborstat men perfekt hår, dyra solglasögon och en rödmålad mun som ler stort.

Rosévinet i mitt glas är iskallt och utsikten över Rue de Bretagne får mig att sitta kvar länge, länge.

De mer klassiska turistområdena i Paris roar mig inte lika mycket. På Rue de Rivoli är det trångt och stressigt, utanför Louvren hastar folk förbi med selfiepinnar och systemkameror.

Jag söker skydd i Jardin des Tuileries-parken. Tittar på några barn som efter mycket tjat får åka en efterlängtad karuselltur. Äter hallon- och citronsorbet på en bänk i solen och läser ett par kapitel i min bok.

Längs andra sidan floden hittar jag mysiga torg, blomsterklädda fasader och små butiker att kika in i. Jag samlar ögonblick och erfarenheter på löpande band.

På väg hem till hotellet efter två mil på parisiska gator kommer plötsligt regnet. Jag dyker in på ett litet café bara några kvarter bort och väntar ut det över en kopp kaffe. Väl tillbaka ordnar jag min egen förfest. Dricker mineralvatten och målar naglarna till tonerna av Veronica Maggio innan jag ger mig ut på äventyr.

Middagen äter jag sent på en asiatisk restaurang som serverar sin mat fluffiga bao-bröd. Något som verkligen slår mig efter en dag helt på egen hand är hur mycket man hinner tänka. En resa själv känns om tio terapitimmar och jag fortsätter fylla mitt anteckningslock med insikter.

”Vi var bara två personer som saknade någon att hålla om”, skriver jag innan jag bestämmer mig för att gå ut i Paris-natten. Klubben alldeles intill är som en blandning av Trädgården och Yaki-da. En villa med olika rum, kristallkronor i taket och uppstoppade djur på väggarna. I ena hörnet har man rivit upp parketten och planterat ett gäng växter.

Det är säkert 35 grader därinne, alla dansar, jag köper öl. Efter någon timme bestämmer jag mig för att ge upp. Att klubba själv i ett främmande land är svårt, fransmännen envisas med att hålla en i händerna när man dansar och värmen gör mig trött. Så jag kilar hem strax efter midnatt. Från hotellrummet ser jag sedan hur ett åskoväder drar in över staden. Himlen lyses upp av blixtar och regnet smattrar hårt mot rutan. Strax därefter somnar jag lugn.

Läs också:

Paris – dag II, första halvan

Paris – dag I

Paris – Generator Hostel

Paris – dag II, första halvan

Att vakna upp i en helt ny stad och ha en öppen dag framför sig, det är en ynnest. Att dessutom få tillbringa den på egen hand känns extra härligt. Ingen som säger åt mig vad jag ska göra, vart jag ska gå eller när det är dags att äta. Bara jag som promenerar omkring på känsla.

Jag knyter på mig skorna och tar sikte på Marais. Passerar barn på skateboards, färgglada små gator och vackra hus. Place de la République börjar sakta fyllas av människor och solen värmer upp trottoarerna. Uteserveringarna dukar fram sina bord och stolar, en servitör visslar glatt.

På Rue de Bretagne hittar jag en mysig matmarknad bland husen. Här trängs färsk fisk med ceriserosa rädisor, varsamt staplade morötter blandas med spretande kronärtskockor och apelsinerna doftar solmoget och har sina gröna blad kvar.

Pioner står uppradade i hinkar längs med golvet. Hade jag stannat längre än bara över helgen hade jag köpt mig ett knippe, bara för att de är så fina.

Det är lördag i Paris. Folket på gatorna är trevliga, solen skiner och jag har hela dagen för mig själv. Kameran fylls sakta med bilder, i anteckningsboken gör jag små noteringar och mina tidigare så stilla sinnen fylls nu med inspiration. Här mår jag bra.

Läs också:

Paris – dag I

Paris – Generator Hostel

Paris – dag I

Efter att ha landat i Paris på fredagskvällen plockar jag upp min telefon, öppnar anteckningar och tar fram en ny sida. Där skriver jag ned allt jag kommer att tänka på under resans gång. Det här är ett utdrag från dag 1.

Att vara i en helt främmande stad och inte känna någon är spännande. När folk frågar vem jag är och vad jag gör här kan jag svara precis vad som helst. Ingen vet om det är rätt eller fel. Än så länge har jag bara sagt sanningen.

Att gå in på en restaurang och fråga om ett bord för en person var inte så jobbigt. Så nu sitter jag här i baren på Ober Mama och väntar på min mat: bruschetta och mini-pizza. Drinken är god, volymen är hög. Kvällen till ära har de något slags banantema så bardisken är klädd i gröna blad och från taket hänger gula klasar.

Det svåra är att veta vad man ska göra under tiden man väntar. Den annars så tvångsmässiga instagram-scrollen funkar inte nu utan wifi. Inte heller har jag någon att småprata med. Istället skriver jag ner dagens tankar hittills här. Det får mig kanske att se lite mindre ensam ut i alla fall. Och så har jag ju en bok i väskan. Det finns något härligt klyschigt med att vara en person som sitter själv i en bar och läser en bok på ett främmande språk. Jag gillar det.

Resan hit gick bra. Att resa själv är inte svårt, snarare enklare än med sällskap. Ingen grupp att hålla ihop på flygplatsen. Ingen som sitter och är rädd på planet. Ingen att dividera med hur man ska ta sig till hotellet när man väl har landat. Med bara sig själv och sitt handbagage går allt ganska smidigt.

Lista över saker jag älskar just nu:

– Drinkar

– Pizza

– Paris

– Mig själv

Det är som att jag fysiskt kan känna hur jag åldras, nej inte åldras – mognar – när jag sitter här i baren själv i Paris. Jag gjorde det. Shit vad grym jag är. Och det här är bara början. Hade någon frågat om jag kunde ta över världen nu hade jag sagt ja.

Luften är ljummen, barerna är stimmiga och fastän klockan närmar sig midnatt är det fullt av folk längs kanalen. Här går jag på främmande gator, sicksackandes mellan cyklister och cigaretter, och njuter av att vara en okänd iakttagare till alltihop.

Era bästa Paristips, merci!

Om nio dagar hoppar jag på ett flyg mot Paris, alldeles själv. Jag bestämde mig ju, efter support från er, för att testa på att resa någonstans ensam och gav således mig själv en weekend i Frankrikes huvudstad som present när jag fyllde år. Nu börjar det alltså dra ihop sig och jag är fylld av förväntan!

Små planer börjar sakta ta form i mitt huvud och jag försöker spara ned alla tips jag springer på. Men självklart finns det säkert många guldkorn jag missar och därför vill jag gärna ha er hjälp. Vilka är era bästa Paristips? Restauranger, museum, caféer, områden, affärer, parker, barer… allt! Jag undviker gärna de största turistfällorna (typ åka upp i Eiffeltornet eller kika på Mona Lisa, det känns bara ovärt), så ge mig gärna de där insidertipsen jag lätt skulle missa annars.

Mitt hotell ligger nära Saint Martin-kanalen i 10:e arrondissementet (vilket inte säger mig så mycket egentligen), men finns något fint i närheten så är det alltid en bonus. Jag är säker på att ni sitter inne på grymma tips, så hjälp mig nu. Som tack så lovar jag att leverera det allra bästa från Paris, direkt till er sen. Bisous!

Puerto Rico – Rincon

Lite motvilligt kommer här sista bilderna och berättelsen från min Puerto Rico-resa. Nu är det lite drygt en månad sedan jag kom hem och jag är verkligen så glad att jag unnade mig den där semestern över jul och nyår, utan den hade vintern känts som en evighet tror jag.

Våra sista dagar på Puerto Rico tillbringar vi på västkusten. Staden Rincon är känd för sina magnifika stränder med stora vågor och surfare, så hit styr vi hyrbilen med Justin Biebers Sorry på högsta volym. Vi har lyxat till det genom att hyra två lägenheter precis vid stranden och somnar varje natt till ljudet av de svallande vågorna.

Vi har medvetet valt att boka in så lite saker som möjligt för att verkligen hinna varva ned. Det enda som står på våra scheman egentligen är att få prova att surfa. Tyvärr går vågorna alldeles för höga under de dagar vi är där och inga nybörjare släpps ut i havet. Istället ägnar vi oss åt body boarding, hoppar runt i vågorna och läser mängder av pocketböcker i solstolar på stranden.

På kvällarna dricker vi iskall Medalla och äter tacos. Slurpar ginger beer på stadens favoritpub och beställer in skaldjur. Från vår balkong har vi perfekt utsikt över solnedgången och lika exalterade som barn inför Kalle Anka på julafton ropar vi till varandra ”nu börjar det, nu börjar det!” när det stora klotet sänker sig ned i havet.

De här dagarna går ut på att bara vara. Ladda på med solenergi och värme innan vi återvänder hem igen. När vi lämnar Rincon och färdas mot San Juan och flygplatsen är vi brunbrända, utvilade och lyckliga. Att en försenad och komplicerad flygresa (tack Norwegian) väntar oss har vi ingen aning om så det väljer jag att inte prata om här. Istället sparar jag bilderna av lata stranddagar, magiska naturupplevelser och många fina stunder med ett gäng underbara vänner. Tack och hej Puerto Rico, du var bäst!

Puerto Rico – Vieques 2

Efter frukost på en terass i skuggan börjar vi vår andra dag på ön Vieques. Vi går för att hyra cyklar, simfötter och cyklop, packar väskorna fulla med matsäck och badkläder och ger oss iväg. Vägarna slingrar sig brant uppför och nedför och då och då dyker det upp en vildhäst i vägrenen. Vi turas om att ropa ”bil!, hund!, bromsa!”, stannar ofta för att dricka vatten och når vårt mål efter ungefär en och en halv timme.

Den stora piren sträcker sig långt ut i havet och på den står några tålmodiga fiskare. Men vi är inte där för att fiska, vi har nämligen blivit lovade att i vattnet häromkring kan man få se havssköldpaddor. Så vi spänner på cyklopen och simmar ut i det stora blå. Vid piren möter vi några dykare som fångar fisk med harpun. De tecknar åt oss att fortsätta framåt under piren, där ska de tydligen sett två sköldpaddor alldeles nyligen. Långsamt simmar vi omkring, kikar på färgglada fiskar och vackra rev. Jag förundras över havet, hur det kan kännas så fritt från gränser, så skyddat från vad som händer där ovan. Och så plötsligt, en stor nästintill svävande varelse bara några meter bort. En havssköldpadda. Den långa cykelturen var värd mödan, naturen levererar och fascinerar på nytt.

Om San Juan var en blandning mellan palmer och snabbmatskedjor så är Vieques paradiset med sina pittoreska hus, lummiga skogar och vita stränder. Vi lever drömlivet med stora strandremsor för oss själva, äter grillad fisk och dricker puertoricansk öl. Plockar snäckor, läser böcker och slumrar i solen. Det är lite motvilligt vi lämnar byn Esperanza för att ta färjan över till Fajardo igen. Men samtidigt vet vi att fler upptäckter väntar och än har det bara gått några dagar på 2016. Dags för nya äventyr!

Puerto Rico – Vieques 1

Ett par dagar in på det nya året har det blivit dags att lämna San Juan och ge sig vidare på nya äventyr i Puerto Rico. Vi kliver upp klockan fyra på morgonen för att packa ihop våra saker och ta en taxi till staden Fajardo. Vid 06 är vi framme vid hamnen och ställer oss i en redan lång kö. Solen har ännu inte gått upp men trots det krävs inte många lager kläder. Efter någon timme ser vi biljettluckorna öppna och vi blir sakta vallade framåt. Väl framme tittar biljettförsäljaren på oss och suckar. Ni har ju stått i fel kö. Det var resans första och sista gång som vi insåg att det hade varit bra att kunna spanska… Vi hade tagit förgivet att utropen om Vieques betydde att vi stod i kön dit, när de i själva verket gått runt och sagt att detta inte är färjan till Vieques. Aja, bara att bita ihop och börja om köandet i en ny rad.

Solen stiger sakta över hamnen och nu börjar det samlas mycket människor på kajen. Och galande tuppar. Det är fullt av män som bär på tuppar i tygpåsar och jag kan för mitt liv inte fatta varför. Tills jag långt senare förstår att de var på väg för att tävla i tuppfäktning. En ”sport” som knappast känns modern eller etisk men som tydligen förekommer en del i Puerto Rico. Till slut får vi tag i biljetter till rätt färja och kommer på båten. Vi sätter oss högst upp ute på däck, fäller ned solglasögonen och slumrar i solen. För att tio minuter senare befinna oss i ösregn. Det fullkomligt vräker ned från skyn och allt är dyngsurt. Vi vet inte om vi ska skratta eller gråta men väljer ändå det första alternativet. Och efter en timme når vi vårt mål. Ön Vieques.

Vieques är magiskt grönt och vackert. Så pittoreskt med färgglada hus, vildhästar längs gatorna och de vackraste stränder man kan tänka sig. Här bor ungefär tiotusen invånare och naturen är många gånger orörd. Vi checkar in på vårt hostel och slår oss ned på vår blivande favoritrestaurang Bananas för lunch. Fish tacos smakar gudomligt gott när man inte ätit på många timmar och i väntan på att regnet ska avta spelar vi tre omgångar yatzy.

Fördelen med oväder på Puerto Rico är att de går över snabbt och snart skiner solen från en blå himmel igen. Så vi packar strandväskorna och beger oss längs havet, hittar en plats, tittar oss omkring och inser att vi har nästan hela stranden för oss själva. Medan de fuktiga kläderna hänger på tork i ett träd, snorklar vi runt, tittar på fiskar och njuter av värmen. Allting är verkligen vykortsvackert.

På kvällen gör vi en av de mest magiska utflykter jag gjort. Vi paddlar kajak i en bio bay. Det är en sjö med extremt speciella förhållanden som gör att organismer i vattnet lyser och glittrar när man rör vid det, som mareld. Ovanför oss glimmar den mest stjärnbeströdda himmel jag sett i hela mitt liv, det är hundra, nej tusentals stjärnor som blänker. Och i det varma vattnet ser vi fiskar som simmar förbi, glittret som bildas när vi drar paddeln genom det och det är verkligen svårt att förklara i ord men så otroligt häftigt. Det massiva mörkret omkring oss gör det omöjligt att fånga på bild men i mitt minne har jag sparat den där paddelturen för evigt.

En dag har gått på Vieques och vi älskar redan den här ön.

Puerto Rico – San Juan

Det är något visst med värmen som möter en när man kliver av flygplanet på en annan kontinent. Den omedelbara temperaturförändringen som på en sekund får en att känna sig totalt felklädd. Den fuktiga luften, lite sötare doften – som att få en varm kram. När vi landar i San Juan är klockan tio på kvällen och värmen fortfarande påtaglig, det är säkert 25 grader, om inte mer. Vi hämtar ut vårt bagage, tar en taxi från flygplatsen och hittar till vår lägenhet. Belägen precis på stranden i Isla Verde, med havet alldeles utanför. Där somnar vi gott och vaknar tidigt, tidigt nästa dag, lurade av tidsskillnad och jetlag.

Nedanför balkongen pågår ett bootcamp i det tidiga morgondiset. Vi betraktar dem på avstånd och går sedan för att handla frukost. Vädret lovar både sol och regn så beslutar oss för att vår första dag i San Juan får bli en utflyktsdag. Med karta, kameror och vattenflaskor gör vi oss redo för att promenera längs stränderna och in till området Old San Juan. Vägen är lång, nästan två mil, men vi har gott om tid och njuter av värmen. Gömmer oss ibland för plötsliga skyfall som är borta lika snabbt som de kom. Stannar då och då för att titta på lekande hundar, kitesurfande människor och palmer i motljus.

Efter ett lunchstopp och ytterligare en timmes promenad når vi den gamla delen av San Juan. Där möts vi av hus i alla tänkbara färger, kullerstensgator och neonlysande juldekorationer. Det är lätt att glömma bort att det fortfarande är december när solen värmer och palmerna vajar, men såklart att julfiranden pågår även här, fastän vi är långt från vinterland och renar. Vi slår oss ned på en uteservering och dricker svalkande mojitos. Letar upp Puerto Ricos bästa lilla kaffebar och strosar upp och ned längs gatorna. Bestämmer oss för att ta lokalbussen hemåt och efter lite jakt hittar vi till stationen, betalar 75 cent var och någon timme senare är vi hemma igen.

San Juan är en mix av amerikansk skräpmat (Burger King, Taco Bell, KFC, Subway, Wendy’s… alla snabbmatskedjor du kan tänka dig finns här) och otroligt vackra stränder. Sanden är kritvit, havet varmt och vågorna mjuka. I staden blandas turister som kommer hit med stora lyxkryssningsfartyg och den lokala befolkningen som alltid är lika vänlig och tillmötesgående. Vi lär oss snabbt att inte chansa utan istället googla fram de bra restaurangerna. Då hittar vi både utsökt ceviche, kryddiga bönburgare och musslor.

Nyåret skålar vi in på stranden med bubbel och fyrverkerier, följt av efterfest på en klubb i gamla stan med massor av skrymslen och vrår. Det puertoricanska folket har tagit emot oss med värme och efter bara några dagar trivs vi utmärkt. Nyårsdagen tillbringar vi på stranden i varsin solstol med böcker, kokosnötter och svalkande bad. 2016 började på ett strålande vis och vi har många dagar kvar på resan.