Vad jag läste i maj & juni

Sommaren är nog min bästa läsperiod. Ett par dagar in på semestern börjar jag, smått stressad, fundera på om min uppfattning kring hur många böcker det är rimligt att ha med sig för en två veckors-period är felberäknad, innan jag lugnar mig med att det finns titlar i långa rader i mina föräldrars hyllor samt bokhandlar i Norrköping om krisen skulle slå till.

Men innan jag återvänder till semesterns tredje bok tänkte jag att vi skulle ta en titt på vad jag läste i maj och juni. Sedan årsskiftet samlar jag allt jag läser på Goodreads för att få bättre koll. När jag läst klart brukar jag sätta betyg (1-5) och skriva en kort recension om jag har feeling, så följ mig där om ni vill ha uppdateringar lite mer i realtid. Annars kommer mina samlade tankar här! De kursiverade sammanfattningarna är saxade från böckernas baksidor/säljtexter för att ge ett hum om vad de handlar om, resten är mina egna åsikter och upplevelser.

Vi for upp med mor – Karin Smirnoff

Modren har dött och vill begravas i sin hemby Kukkojärvi i norra Norrbotten. Tvillingarna jana och bror ärver hennes föräldrahem och blir snabbt varse att livet i Kukkojärvi är mycket annorlunda. De flesta människor lever enligt strikta religiösa regler där förbuden är många. Den som inte rättar in sig i ledet hamnar utanför.

Betyg: 5/5 Jag tog upp den här boken klockan två på eftermiddagen och la ifrån mig den vid sju, omtumlad och hänförd. Karin Smirnoffs språk är så fascinerande enkelt och eget, precist och tillräckligt. Historien är mörk men har en oväntad lättsamhet, en tydlighet och skärpa som tar över och går rakt in. En bok omöjlig att värja sig ifrån. Det här är andra delen i serien om Jana Kippo och den tredje boken släpptes nu i våras, jag ser verkligen fram emot att läsa den också.

Kärleksbrevet – Anna Axfors

Med sina sista ord till sin döende mamma berättar en ung kvinna vem hon blivit sedan de möttes sist. Samtidigt breder disken ut sig som ett alldeles vackert landskap och pojkvännen kommer och går.

Betyg: 3/5 Den här boken är ett kärleksbrev, onekligen. Det är vackert och välskrivet men med en handling i det snårigaste laget. Jag föredrar Axfors poesi i kortare format, exempelvis i ljuvliga Jag hatar naturen, även om det också här fanns stycken som fångade mig.

Jag ser allt du gör – Annika Norlin

På vägen mellan Jokkmokk och Kåbdalis, i skuggan av den största sorgen man kan bära, börjar en sång växa fram. Inget märkvärdigt, fem strofer bara, men kvinnan som sjunger dem känner hur stegen går lättare för varje rad. Hon går söderut. I sin skönlitterära debut skriver Annika Norlin om en samling människor i rörelse, på skav mot tillvaron.

Betyg: 4/5 Det här är en fin samling noveller där vissa glänser lite extra, exempelvis den avslutande ”Gå”. Annika Norlin porträtterar vardagliga och vemodiga händelser på ett fängslande sätt med karaktärer som är svåra att värja sig ifrån. Vissa formuleringar fastnar hos mig lite extra som:

”Hon får mig att känna mig som att det finns trägolv. Jag kan inte hitta det själv, men hon kan.”

och:

”Kunde ingen ha sagt åt en att man väljer en personlighet när man är liten och om det är en som andra trivs med blir man fast med den. Om det är en dålig personlighet vill folk i alla fall att man ska byta och då betalar staten för att skicka en till olika läger och terapeuter för att skaffa en ny. Men om det är en bekväm personlighet, en som passar andra, då får man inga läger.”

Efter ekot – Olivia Bergdahl

”Idag är det den 8 juni 2011. Det har gått 621 dagar sedan jag och Sam träffades första gången. Jag har räknat. Det är klart jag har räknat.” Fanny har åkt till sin mormor på Västgötaslätten, för hennes mormor vet ingenting om vad som har hänt. Hon bara skrapar sin potatis och dukar på verandan och anar inte hur lätt allt går åt helvete. Hur enkelt det är att komma så nära någon att den plötsligt har all makt att göra en illa. Men Fanny vet. Hon har försökt att göra allt rätt. Nu försöker hon inte längre.

Betyg: 3,5/5 En berättelse som börjar lite trevande men växer med tiden. Den kontinuerliga upptrappningen är intressant att följa och de regelbundna tillbakablickarna känns spännande. Stundtals stör jag mig på huvudkaraktärens sätt att alltid mäta allt i siffror och statistik, det blir en smula överdrivet. Trots det gillar jag boken och flytet i språket. Den är snabb och lättläst, en bra bok när man vill komma igång med sin läsning efter ett uppehåll.

Jag säger det ni tänker – Curtis Sittenfield

En tvåbarnsmamma i villaförorten fantiserar om att förgöra en gammal vän vars präktiga livsstilsimperium kanske eller kanske inte är byggt på en lögn. En framstående advokat vet inte hur hon ska reagera när hon och hennes man på sin smekmånad stöter på hennes gamla plågoande från skoltiden. En bortkommen Ivy League-student får veta sanningen om en kursares till synes avundsvärda liv.

Betyg: 2/5 Jag gillar Sittenfields språk och sätt att skriva, det gör jag. Men det är något med den här novellsamlingen som inte riktigt fastnar hos mig. Karaktärerna är så amerikanska att jag har svårt att ta till mig dem, det blir aldrig riktigt innerligt eller nära. Det känns som tv i bokformat, korta episoder med tydlig handling och uppmålade karaktärer, men ganska lite som faktiskt ryms däremellan.

De äter ur din hand, baby – Elis Monteverde Burrau

Cindy har stängt in sig i sitt rum. Hon skriver meningslös prosa, hon skriver dagbok, hon skriver mail, hon skriver dikter. Det måste väl gå åt helvete. Ibland är det enda moraliskt försvarbara att stjäla en identitet. Speciellt när solen och blodet och stolen bara skriker.

Betyg: 2/5 Jag blev nästan lättad när meddelandet om att det var dags att lämna tillbaka boken kom från biblioteket. Jag hade tragglat och kämpat, men gav upp, ungefär halvvägs in. En del av mig vill så gärna gilla det här, men det går inte. Jag läser och läser men det känns bara som meningslösa rader staplade på varandra, där det någon gång skimrar till, för att snabbt försvinna.

Som mest okej är boken om jag läser jättesnabbt utan att stanna upp och försöka tänka efter, men inte ens då orkar jag mer än 10-15 sidor åt gången… Jag följer Monteverde Burrau på Twitter och hans flöde av osammanhängande tweets är märkligt nog mycket bättre läsning än detta. Så jag stannar där istället.

Den där sista kommentaren i min goodreads-recension blev tydligen utplockad och omnämnd i någon tidningsrecension nyligen, varpå Monteverde Burrau utfärdade en ”liten ödmjuk fatwa” mot mig på Twitter. Är detta mitt första kulturbråk? Helt oinitierat av mig? Högst oklart. Nåväl, det slutade väl och jag planerar att läsa hans andra bok Karismasamhället i sommar med förhoppningar om att jag ska gilla den bättre.

Välsignelser – Caroline Albertine Minor

En ung förälskad mamma mister sin man när han drabbas av minnesförlust, en dotter begår självmord, en annan ignoreras av sin döende far. I sju täta och delvis sammanflätade noveller undersöker Caroline Albertine Minor sorg, förlust, skam och vänskap.

Betyg: 5/5 Det här är en otrolig bok och en underbar novellsamling. Förmodligen det bästa jag läst i år hittills. Här finns ett rakt igenom vackert språk, stillsamma skildringar av livets alla detaljer och sorgliga, gripande öden. Jag vill läsa mer, mer, mer av Caroline Albertine Minor och gärna i längre format, för det här var ljuvligt.

Närhetsprincipen – Hanna-Linnea Rengfors

I april 2017 kommer den moderna terrorismen till Sverige. Den typ av händelser vi vant oss att följa på avstånd har till slut också inträffat »hos oss«. Medier som rapporterar. Telefonnät som slås ut. Kaos på Facebook. Ett torg som täcks i blommor. Närhetsprincipen är en storslagen och hjärtskärande berättelse om närhet och omsorg i en globaliserad samtid.

Betyg: 3/5 Kanske är det svårt att läsa om katastrofer när man befinner sig mitt i pågående kriser? Jag vill tänka att det är därför jag har svårt att helt absorberas av den här boken just nu. Det är en fin och tankeväckande diktsamling, men den kryper aldrig riktigt in under huden så som jag vill att poesi ska göra. Om tiden finns ger jag den kanske en chans till senare i år.

Emil – Johan Heltne

En man döms för våldtäkt. Sedan frias han. Han byter namn, säger upp kontakten med familj och vänner, börjar ett nytt liv på en annan plats. Emil är en berättelse om att leva med att ha skadat den man älskar. Roman handlar om det kanske mänskligaste av allt, det att vara obegriplig inför sig själv.

Betyg: 3,5/5 En lättläst bok om ett tungt ämne, paradoxalt nog. Heltne lyckas skriva fram en historia som både engagerar och provocerar. Här finns inget tydligt facit, inga enkla lösningar, bara en malande känsla av att något inte stämmer.

Den rödaste rosen slår ut – Liv Strömquist

Leonardo DiCaprio har dejtat femtioelva svinheta baddräktsmodeller men blir aldrig kär i någon. Varför? Beror det på konsumtionssamhället? Narcissism? Biologi? Eller har han bara inte träffat den rätta? Och: börjar vi alla mer och mer bli som Leo?

Betyg: 5/5 Liv Strömquist undersöker kärleken i senkapitalismens tid och gör det på ett helt briljant sätt. Välgrundat med teorier från filosofer, forskare och författare, med referenser från antikens Grekland, 1800-talsdramatik och Leonardo DiCaprio. Allt i ett perfekt avvägt, lika delar fascinerade och underhållande, seriealbum. Jag lånade boken på biblioteket men efter att ha läst klart den känner jag att jag behöver köpa mitt eget exemplar, för den här vill jag ha i min bokhylla och återkomma till med jämna mellanrum.

Semesterstart i skärgården

Semester om 3, 2, 1… nu. Världens längsta, konstigaste vår är snart till ända. Fyra veckor av sommarlov hägrar. Jag sitter vid det gulmålade skrivbordet i skärgårdshuset. Blickar ut över rönnen som vajar i vinden, havet som skymtar mellan dess grenar. Östersjön är djupt blå och fylld av vågor som krusar vattenytan. Jag kom hit torsdags natt. Mina föräldrar hämtade mig i Stockholm och sen körde vi fyra timmar söder ut. Volvon längs europavägarna, Roxette på radion och jag i baksätet. En så tydlig bild av trygghet. Ett halvår sedan vi sågs och nu är allting lite mer som vanligt, vi är här som vi brukar, en del saker är i alla fall som de borde.

Internetuppkopplingen är i det närmaste obefintlig här ute, så strax ska jag lägga datorn i skrivbordslådan och låta den stanna där de närmsta dagarna. Fortsätta insupa juli som om jag vore ett sommarlovsbarn. Bada i det 17-gradiga havet varje dag, leta efter fler kantareller i skogen och ta tupplurar på eftermiddagarna. Hoppas att ni också har fina dagar framför er – nu eller snart eller framöver.

Ett citrongult skåp

För några veckor sedan berättade jag att jag hade köpt ett nytt skåp till mitt hem. Det var lite av ett renoveringsobjekt och nu har jag fixat klart!

Så här såg det ut på bilderna när jag köpte det från Refurn. Slitet ytskikt och ett ickefungerande lås utan nyckel, men en fin form, bra storlek och ett rimligt pris – så jag slog till.

Det mest tidskrävande och tråkigaste arbetet var att slipa skåpet. Eftersom jag bor i en etta innebar det också att jag fyllde hela min lägenhet med ett tunt lager av slipdamm… Hade skåpet inte varit så tungt hade jag nog tagit ut det på gården för att slipa av det, men nu fick jag hålla mig inomhus. Jag räknade till tre olika färger som det tidigare varit målat i. Ändå fint att tänka på att samma möbel sett olika ut och förmodligen också stått i olika hem innan den hamnade hemma hos mig.

Sedan var det dags att måla! Jag valde en halvblank färg i nyansen Toddy från Alcro, som är milt gul, lite som insidan av en citron. Totalt gjorde jag fyra strykningar över hela skåpet. Till sist skruvade jag dit ett magnetlås från Clas Ohlson som fick ersätta det icke-fungerande nyckellåset.

Och så här blev det färdiga resultatet! En fin liten färgklick som rymmer alltifrån pussel, vaser och ljusstakar till en liten samling vin. Nu får vi se vilket projekt som blir nästa hemmafix…

Mina sommarplaner 2020

Man har ju fått tänka om både en och två gånger under den här våren. Väldigt lite har blivit som planerat men mycket har blivit helt okej ändå, så även sommarplanerna. Tidigt i vintras bokade jag och nio kompisar en stor villa med pool i Toscana dit vi skulle åkt i mitten av juli. Efter det skulle jag mött upp hela min familj i Danmark där vi hyrt ett hus för att fira min mammas 60-årsdag. Inga av dessa resor blir av nu, för även om det inte är totalt förbjudet att åka känns det inte rätt och vistelserna skulle ändå inte bli de vi drömt om. Huset i Italien har vi dock behållit bokningen på, men ett år senare, så förhoppningsvis blir den av 2021. Ändå fint att ha något att se fram emot!

Som tur är har jag gjort upp lite andra sommarplaner för hur semestern ska firas. Är det fint väder så älskar jag de svenska somrarna och har inget emot att hålla mig inrikes. Jag gjorde det hela förra sommaren (minus en dagsvisit i Köpenhamn) och det var fint på alla sätt och vis. Ska man hitta något positivt i allt detta elände så är det väl förhoppningsvis att vi blir bättre på att upptäcka vad som finns i våra närområden och vad vi vill ha kvar. Med det sagt, över till planerna.

Min första semevestervecka är vecka 29 och helgen innan är planen att ta mig neråt i landet för ett par dagar i Misterhults skärgård med mina föräldrar. Därefter följer jag med dem hem och tillbringar början av semestern i huset på landet utanför Norrköping. Än så länge är dagarna ganska oplanerade men jag vill åka på loppis, äta glass i Söderköping, kanske göra någon naturutflykt och så ska min mammas (och mosters) 60-årsdag firas såklart. När jag är där tänkte jag också passa på att hälsa på min kompis Anna som har landställe i närheten och träffa henne under några dagar.

I slutet av juli har jag och fem kompisar (en del av de jag firade midsommar med) hyrt ett torp i Roslagen under en vecka. Jag hoppas på riktigt bra väder så vi kan göra massor av badutflykter och hänga ute i trädgården. Det finns också vedugn, så Fredrik har lovat att reprisera sin surdegspizza från midsommar och jag tänkte styra aperitivo på eftermiddagarna. Lite sällskapsspel och krocket på det så är vi nog hemma.

Min sista semestervecka ska jag tillbringa ute på Svartsö, där jag även var förra året. Det är en ö i Stockholms skärgård där jag fått hyra ett hus ett stenkast från havet. Min plan är bara att läsa, vila, bada, skriva, äta god mat och kanske få besök av någon kompis eller två. Det känns som den perfekta avslutningen på semestern och en förhoppningsvis fin sommar.

Men först fortsätter nedräkningen till semestern, 6 intensiva jobbdagar kvar. Kämpa, kämpa!

Två nya källor till inspiration

Puffiga klänningar med volumiösa ärmar i all ära, men ibland är man ju faktiskt sugen på något annat. Lite ny inspiration helt enkelt. Tro därför att jag blev glad när jag tog ett virtuellt snubbelsteg över ett, för mig, nytt klädmärke vid namn Bode. Att jag missat det tidigare beror kanske främst på att de bara gör herrkläder, men det är ju fritt fram att inspireras ändå. Mest fastnade jag för vårkollektionerna från 2018 och 2019.

Jag har absolut haft lapptäcke och patchwork som sökord på Tradera under våren och blev ju inte mindre sugen nu. Hur fin jacka?

Skjortor och shorts i matchande set med känslan av att vara sytt av någon gammal duk. Att vara ett levande kafferep i sommar känns som en bra idé.

Eller bara att matcha från topp till tå i linne som en sval och elegant person utan svettningar och glassfläckar. Och gärna mixa blommigt och randigt i lager på lager när temperaturerna kryper nedåt lite.

Mer mönster- och färgfest! Som en godishylla i garderoben.

Eller varför inte bara smårutigt under storrutigt? Det måste jag testa snart. Plus jättestor hatt.

Jag har ju en prickig kostym sedan innan, men nu blir jag lite sugen på en rutig. Och overall är alltid fint, har både en beige och en mörkblå som jag gillar mycket.

Ge mig allt tack. Och låt mig aldrig bära ängsliga kombinationer i svart, grått och vitt igen. Det här är ju så fint?!

Kortärmad skjorta, shorts och sandaler är den ultimata semesteruniformen. Som en turistande pappa med stil.

Ett uns av pyjamas i looken är alltid trevligt. Man vill ju ändå inte se ut som någon som gillar att gå upp tidigt och lyssna på Framgångspodden.

Skjortan?! Rosa jackan?! Lapptäcksbyxorna?! Jag kommer absolut cirkulera som en falk kring hyllan märkt Personligt på Myrorna för att hitta något liknande.

Det gula setet påminner mig om att jag har ett bananmönstrat shortsset i linne som är en given sommarlook. Och skjortan får mig att tänka att jag borde lära mig brodera igen…

Ett annat märke som inspirerat mig är spanska La Veste. De gör småskaliga produktioner och har synts på en rad olika influencers. En del av mig tänker att vissa av plaggen inte borde vara omöjliga att försöka sy själv och en annan del vill bara klicka hem allt på studs (men som tur är, så är det mesta utsålt).

Ja, som ni förstått vid det här laget gillar jag set med matchande skjorta och shorts.

Hästens-rutiga byxor och matchande solgul hatt. Absolut ja.

Ett par fina byxor som jag är lite sugen på att försöka sy en egen version av och en krage som inte heller borde vara omöjlig att lyckas med. Eller…? Klipp till att Julia bryter ihop vid symaskinen.

En fin blus och samma byxor men i annan färg. Det känns lite som dockkläder men på riktigt – på ett bra sätt. För någon som fluktuerar mellan att klä på sig och klä ut sig går det i alla fall raka vägen hem.

Midsommar i Hälsingland

Midsommar ändå. Kanske är det en av de bästa högtiderna vi har? Flera dagar lång, med god mat (sill <3), blommor i håret, utelekar, idyll och dans. Och dessutom i år: fint väder!

I torsdags eftermiddag packade vi in oss i en bil och rullade upp mot Hälsingland. Vi som åkte tillsammans har umgåtts regelbundet hemma under våren och var alla friska (såklart). Väl på plats sov vi uppdelat, hängde nästan hela tiden utomhus och höll avstånd – fördelen med att vara på en stor gård. Slut på corona-disclaimer, men ville bara lyfta det med tanke på hur viktigt det är och hur tydligt det präglar tiden vi lever i. Något att se tillbaka på, om inte annat, när man scrollar i bloggen om några år.

Vi har firat här uppe i Västansjö tidigare år, men nu var det faktiskt ett tag sedan sist. Jag blev så glad att vi kunde komma iväg, det här var nog min första plan i år som inte blev inställd.

En av mina bästa vänner, Madde, kommer från Hälsingland och för ett gäng år sedan skaffade hennes föräldrar en gård här. Förra året köpte Madde ett torp i närheten och i april slutade hon på sitt reklambyråjobb i Stockholm och flyttade hit för att renovera torpet och bo här. Så modigt och inspirerande! Även om jag saknar att träffa henne nästan varje dag, kan jag inte låta bli att vara extremt stolt.

Det dröjer nog något år till innan vi kan fira midsommar i torpet, så tills vidare fick vi hålla till på gården. Men är ni nyfikna på renoveringsresan kan ni följa den här på Instagram.

På midsommarafton vaknade vi till en klarblå himmel och strålande sol. Då finns inget annat att göra än att åka ner till sjön för morgondopp följt av frukost i gräset.

Sedan plockade vi blommor och band kransar (ju yvigare och vildare – desto bättre) och började förbereda midsommarlunchen.

Madde hade hälsingedräkt dagen till ära.

Och jag hade min loppisfyndade Madicken-klänning med hålbroderad blus och träskor. Kände mig som tagen ur en Carl Larsson-tavla.

Dags för midsommarlunch i skuggan!

Sedan följde vi upp med krocket.

Och en intensiv kubbturnering där Fredrik och Johan till sist stod som segrare.

På kvällen åkte vi ner till sjön för ett dopp innan vi tände grillen och åt en sen men traditionsenlig grillmiddag. Det är lika förvirrande varje år när man kollar på klockan och den plötsligt är 23 utan att man märkt det eftersom det fortfarande är dagsljust ute.

Nästa morgon var lika strålande solig och klarblå, så det blev ett morgondopp även då.

Jag, Madde & Zaza tog varsin cykel ner till sjön och fick sällskap av hundarna Alfa & Garbo.

Jag blev lite sugen på att frilägga den soldyrkande Alfa och trycka upp en sån varg-tröja som man kan köpa på marknader…

Efter frukost hemma på gården fick vi med oss resten av midsommargänget och tillbringade större delen av dagen på stranden. Det blev picknick på grillresterna från gårdagen, yatzy-spel och många dopp i det 24-gradiga vattnet.

Väl tillbaka började vi elda i vedugnen i bagarstugan inför kvällens pizzabak.

Fredrik hade fixat en surdeg efter alla konstens regler och vi andra hjälptes åt med tillbehören.

Några tut i näverhornet för att valla in hungriga midsommarfirare till bordet.

Och sen åt vi otroliga pizzor som skjutsades ut på löpande band. Helt klart början på en ny midsommardagstradition.

Resten av kvällen tillbringades uppe på lodgen där vi spelade dart och biljard och åt rabarberpaj med vaniljsås.

Sedan var det helt plötsligt söndag och dags att åka hemåt igen. Vi sa hejdå till de mjuka, mjuka kycklingarna i hönshuset.

Gick en promenad längs ån med hundarna, packade ihop våra saker och tog ett sista dopp i sjön innan vi rullade mot Stockholm, uppfyllda av några perfekta midsommardagar på en av de finaste platser som finns.

Sånt som hänt sen sist

När jag tittar igenom bilderna i min telefon inser jag att det blivit sommar. Den är här nu. Jag badar, äter glass, sitter på balkonger, hänger i parker och ligger på en filt i solen och läser. Men innan semestern är ett faktum återstår tre veckor av jobb. Tur då att man kan hitta på somriga saker däremellan. Här är lite sånt som hänt sen sist i bild och text.

En kvällspromenad i klänning och kofta med hundkex i handen. Äntligen kan man gå barbent utan att frysa.

Jag har säkert 300 bilder på solnedgångar utanför mitt fönster men det är som ett nytt skådespel varje kväll. Dessutom är allt så grönt och lummigt nu. Jag flyttade ju in i november när parken utanför var som fulast och sedan dess har jag sett träden knoppas och slå ut ett efter ett.

Motsatsen till grönt och lummigt är mina krukväxter. Jag tänkte att jag skulle ta hand om dem ordentligt efter en lång vinter, så jag planterade om i ny jord och gav lite extra näring med resultatet att flera av dem tvärdog. Tydligen kan man näringschocka sina växter och ny jord innehåller redan en massa näring, så att tillsätta extra blev lite väl mycket. Ett par klarade sig dock och nu tänker jag att jag får fylla på med ett gäng nya, men kanske först efter semestern.

En kväll mötte jag upp några kollegor i en park. Så mysigt att träffas lite på riktigt nu när man jobbar på distans och bara har en massa videomöten. Hunden Esther var där också. 🙂

En annan kväll åt jag och Sofie middag på Racamaca, en ständigt återkommande favorit. Sedan gick vi till Vänster-baren på Häktet (ja, inte vänster-baren som i politiskt vänster utan den heter Vänster för att man går in till… vänster) och blev placerade distanserat vid ett hörnbord och ägnade resten av kvällen åt att spela yatzy.

En dag var jag på produktion! Min första sen hemmajobbandet började och det har jag verkligen saknat. Den här dagen skulle vi göra en fotografering för Spotify och en av deras nya podcasts. Planen var att fånga mycket sommarkänsla med högt gräs och mjukt ljus. När jag trampade runt här kände jag mig ytterst nöjd med att i år äntligen ha fått tummen ur och vaccinerat mig mot TBE. Eller ja, jag har en sista spruta kvar om 8 månader innan jag är helt skyddad, men har nästintill fullgott nu i alla fall.

Snett emot mitt hus, på andra sidan parken, ligger en liten glassbar som har haft stängt sedan jag flyttade hit men nu har den äntligen öppnat för säsongen. Jag gick dit och köpte tre kulor: smörkola, polkagris och pistage vilket var väldigt gott bortsett från att jag insåg att jag egentligen inte gillar pistage. Eller alltså, jag gillar i princip inga nötter. Tycker det är oerhört överskattat i allt utom typ jordnötssmör.

Jag har hittat en ny springrunda där jag springer drygt fyra kilometer och sedan avslutar med ett dopp från en brygga som ligger rakt nedanför mitt hus. För att det ska gå snabbt har jag badkläderna under och en liten gympapåse med en handduk på ryggen. Sedan traskar jag bara fem minuter hem när jag är klar, en perfekt start på dagen.

På nationaldagen gjorde jag absolut inget festligt förutom att laga en liten smörgåstårta med ägg, krasse, lax, rädisor och rom. Gott!

Va, va, va… En till utsiktsbild jag vet, men kolla. Trivs så bra här uppe på min lilla höjd.

Så gott som varje kväll försöker jag ta mig ut på en promenad för att få lite miljöombyte i hemmasittandet och jag har nog gått på alla söders gator vid det här laget. Men man hittar alltid ett fint träd eller nytt hus om man tittar noga.

Eller en smörgul rosenbuske som doftar otroligt.

Sedan jag flyttade har jag varit på jakt efter ett bra skåp till lägenheten. Briefen var: som Ivar från IKEA storleksmässigt (och gärna prismässigt) men helst inte Ivar för att alla har dem… Efter mycket letande hittade jag detta lilla renoveringsobjekt på Refurn. Det syns inte så bra på bilden men det är rejält slitet så jag har slipat och tänkte måla det citrongult samt fixa ett nytt lås så jag slipper hålla dörrarna stängda med tejp, haha. Fortsättning följer alltså, men hittills är jag mycket nöjd med mitt köp.

I fredags mötte jag upp Julia, Karin & Sofie på Julias balkong. Det blev kvällssol och drinkar och snacks innan vi gick vidare till Två små svin för att äta smörrebröd.

Skål i amaretto sour och det bästa av sällskap. Kände mig oerhört tacksam den här kvällen för att jag har så fina och smarta kompisar, det är så tryggt att bli vuxen tillsammans med dem.

Och i lördags var jag ju på loppisrunda med Julia och Karin, vilket avslutades med dopp i Långsjön. Varmaste badet hittills i år.

Stråväska och blött hår, nu ÄR det sommar.

Puss från en glad prick som strax ska hoppa in i bilen och rulla upp mot Hälsingland för midsommarfirande! Jag har längtat så mycket och nu är det äntligen dags för soliga dagar tillsammans med några av de roligaste jag vet. Hoppas att ni får det fint!

Lördagens loppisfynd

Igår hoppade jag och Julia in i Karins bil och tillsammans rullade vi iväg på loppisrunda. Vi fyllde våra korgar på två ställen innan vi svängde in på McDonalds vid motorvägen för lunch, för att sedan åka och bada. En mycket mysig dag! Det mesta i mina kassar gick i samma färgskala upptäckte jag när jag kom hem, kanske hade jag en omedveten radar inställd på rött och rosa? Låt oss ta en titt på vad jag fyndade.

Mest nöjd är jag nog med alla delar ur den här serien i korallrosa glas. Jag har ett par skålar och några kaffekoppar sedan tidigare, men blev så glad när jag hittade fler.

Vill bjuda på iskall lemonad eller Pimm’s i de där små glasen i sommar.

Ett annat fint fynd var den här filten i rött och rosa för orimligt billiga 19 kronor. Just nu ligger den slängd över min soffa som en liten färgklick.

På klädfronten hittade jag en rödrutig skjorta med fina detaljer.

Jag gillar särskilt den lilla rundade kragen, så gullig.

Jag hittade också en ytterst mjuk mörkblå kofta i 100 % lammull för en femtiolapp.

Och kolla här! En förklädesklänning som andas picknick och Madicken. Den ska jag ha på midsommar över vit hålbroderad blus tillsammans med träskor och krans i håret.

Så fin i tjock, stadig bomull, volanger på ärmarna och knappar längs hela ryggen.

Det var alla lördagens fynd! Nu ska jag ut i solen och läsa lite. Sedan cyklar jag till Julia för att se premiären av allsvenskan på hennes balkong. Blir alldeles pirrig när jag tänker på det, äntligen!

Jag vill ta mig till havet och göra mig ung

Huvudet under ytan och Årstaviken ovan nedan runt om mig. Sexton grader i vattnet sjutton i luften trettiosexkommaåtta inuti. Stannar på bryggan en stund i solen andas in ut in ut känner kroppen vakna hungern riva kaffe och smörgås när jag är tillbaka tunna gurkskivor skurna med osthyveln fönstret på glänt tunna barnröster skär genom luften de leker och skrattar. Det är något med skrattet tänker jag som om det inte längre finns hos mig som om det aldrig tar sig upp från mellangärdet genom halsen ut ur munnen numera för det blir konstigt att skratta när man sitter själv och inte har någon att göra det med eller åt och jag saknar det vill hitta tillbaka till ett riktigt hahahahahahaha ett bullrande från magen nej från tårna ända nerifrån botten av Årstaviken och rakt genom hela kroppen ut ut ut. Måste ut och fånga solen fånga dagen bära den i min ficka som en ovanligt len sten känna på den då och då låta fingertopparna glida över det ljust grå det massivt hårda gömma den i tyget linda in den tillsammans med känslorna med skuld och skam med frustration och sorg med inte ska väl jag vad är det jag kan. För dig var himlen oskyldigt blå för mig är den längtan och omsorg en upp och nedvänd ocean jag vill ta mig till havet och göra mig ung bli barn på nytt med tunn röst och obehindrat skratt om så bara för idag.

Jag syr en liten quiltad dubbelsidig väst

Efter att ha kört plattan i mattan på symaskinen och ganska enkelt svängt ihop fyra klänningar och en blus av liknande modell, kände jag att det var dags för något mer utmanande. Typ en liten quiltad dubbelmönstrad vändbar väst. Ja, just precis en sån som jag sett i outfitbilder på Pinterest och försökt hitta i alla vintageaffärer det senaste året utan att lyckas.

I vanlig hopplös ordning hade jag inget mönster eller några instruktioner utan gick på känsla och vad som kändes logiskt. Och jag som ville ha en utmaning fick det garanterat. För särskilt enkelt var det inte att fodra, quilta, sy ihop och fästa kantband på en väst för första gången.

Men efter en hel del trix och lite frustration blev jag klar och också ganska nöjd. Den kanske inte är perfekt i varje söm men den är skön att ha på sig och precis den lilla färgklick jag var ute efter.

Så nu kan jag toppa alla mina outfits med en mörkblå blommig eller ljusrosa småmönstrad väst. Till klänning, över blusar, med t-shirt och när som helst då något behöver bli lite roligare. Ja, som strösslet på självaste garderobsglassen.