Det bästa jag kan åstadkomma på 280 tecken

Höjden av lathet när det gäller content måste väl vara att reposta sig själv? Men nu får det faktiskt bli så pga dåtids-Julia är roligare än nutids-Julia och dessutom tror jag att merparten av er ändå inte följer mig på Twitter. Så med det sagt: en best of mig själv på Twitter alternativt mer eller mindre skarpa reflektioner kondenserade till max 280 tecken. Enjoy!

Min personlighet är verkligen motsvarigheten till en serie där man bara ”det blir bra när du kommit fem avsnitt in”.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) May 23, 2020

Traumat som uppstår i köket varje gång man tar fram senapsflaskan och ska dekorera sin korv med en snirklig rand och det istället rinner ut någon tunn SENAPSJUICE.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) May 29, 2020

Alltid lika starkt när man gör kvartalets andra core-pass och sedan skyndar sig till spegeln för att kolla om man fått några magrutor.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) August 21, 2020

Har en lång dag med filminspelning framför mig så passade på att springa ner till Årstaviken och ta ett morgondopp. På bryggan satt bara kvinnor i 50-årsåldern med termos och pratade om Morden i Midsomer och jag kände ett instinktivt behov av att stanna hos dem resten av dagen.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) August 19, 2020

Om mitt liv hade varit en Zara-butik hade jag bett en manager att komma till kassan nu.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) August 2, 2020

Det spelar ingen roll hur mätt eller hungrig jag är eller vilken storlek brödet har, jag gör ändå alltid två mackor.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) August 11, 2020

Skulle man kunna få en liten, liten medalj för att man jämt och ständigt tar sin använda pappershandduk och – istället för att balansera den överst på berget – med kraft trycker ner alla andra handdukar i sopkorgen och därmed gör plats för många fler?

Ett diplom går också bra.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) July 20, 2020

Vem som inspirerar mig? Jo det ska jag säga er. Den som kom på att det skulle heta Marabou frukt & mandel och inte lät sig hindras av att den enda ”frukt” som finns i råkar vara ett gäng skrumpna russin.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) April 17, 2020

Det är en hårfin gräns mellan att leta efter fästingar på sig själv och att göra yoga.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) August 9, 2020

Det sägs att fingertopparna är ett av de känsligaste organen men då har ni inte träffat mina föräldrars induktionshäll. He-rre-gu-d.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) July 15, 2020

Fruktansvärt ögonblick nyss när jag, som är helt själv i ett hus på en ö, plötsligt hörde röster utanför sovrumsdörren.

Insåg sen att min telefon var kopplad till bluetooth-högtalaren i vardagsrummet och det var ljudet från en Instagram story jag tittade på som spelades upp.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) August 5, 2020

Slaskidé: Nocco gör ett samarbete med Mauro Scocco. Säljs i hörnet vid 7-Eleven.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) August 13, 2020

Åh gud varje gång man går förbi ett dörrhandtag och fastnar med ärmen i farten så man tvingas stanna upp och backa tillbaka för att lirka sig ur och sen ska man gå vidare helt oberörd som om inget har hänt det är så KRÄNKANDE!
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) August 4, 2020

Jag vill inte dö jag vill bara inte mejla.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) June 29, 2020

Ni vet när man är på en jätterolig fest och det plötsligt tänds i taket för det är dags att gå hem och man förstår inte vart tiden tagit vägen? Så är varje kväll för mig. Efter trettio år blir jag fortfarande förvånad och lite besviken över att jag behöver gå och lägga mig.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) June 24, 2020

Finns det något svårare än att hitta sina vänner i en park? Man går omkring och försöker se ut som man vet vart man ska samtidigt som man febrilt stirrar på alla filtar efter bekanta ansikten och hela tiden måste gå lite för nära för att inse att det är fel sällskap.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) May 22, 2020

Språk känns ibland som en parodi på sig själv. Som att naglar heter Nägel på tyska. Nääägel. Hahaha. Okej, ska fortsätta jobba nu.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) June 18, 2020

Nej, jag kanske aldrig blev framröstad till årets lucia men jag har blivit utvald att få göra ett antikroppstest so look at me now, Jessica & Linda.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) May 12, 2020

Kör en maskin tvätt för att uppnå känslan av att göra något utan att faktiskt göra något.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) June 28, 2020

Jahapp, då väntar ett år av att försöka uttyda om användningen av Comic Sans i folks stories görs ironiskt eller ej.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) August 5, 2020

Jag: varför är det så svårt att packa?

Också jag: då ska vi se, först måste jag sy klart blusen jag ska ha på lördag, sen ska vi se om den funkar med gröna hatten, frågan är om gula jackan passar alla outfits eller om jag borde ta den blå, ska jag ha höga eller låga strumpor?
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) June 17, 2020

Varför känns det som att Laleh och Miss Li har en tävling om vem som kan skriva bäst pepplåtar för barn på mellanstadiet?
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) May 31, 2020

Vad sjukt om man faktiskt skulle sätta sig en dag och läsa alla artiklar man sparat i öppna flikar och diverse bokmärkesfält.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) May 26, 2020

Kan ni också önska ibland att ni hade samma grundhumör som en norsk längdåkartjej? Sådär rosigt hurtig och glad, med genompostitiv syn på livet och kanske en framtida förmögenhet förvaltad i en släktägd räkodling.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) January 24, 2020

Cohen: There is a crack in everything, that’s how the light gets in…

Ivar: 🙋‍♂️ pic.twitter.com/eJUkkblRfd
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) May 20, 2020

Ölkorv är pingvinstång för trettio plus.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) May 10, 2020

Glömde just bort de rätta orden för snacks och mellanmål så benämnde det helt enkelt som ”småmat”.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) April 23, 2020

Matlagningssjälvförtroendet man får när man kommit ihåg att blanda ihop påsdippen i tid så den hinner stå i kylen i en halvtimme och smakerna ”riktigt sätter sig”, det är nästan tillräckligt för att söka till Sveriges mästerkock.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) March 8, 2020

Tog mig nästan 30 år att inse att när man säger att någon är ”5 cm öppen” vid en förlossning så är det alltså INUTI man mäter och därmed inte att det är fullt korsdrag i huvudentrén om vi säger så.
— Julia Eriksson (@juliaeriksson) May 5, 2020

Tack för mig – vi hörs snart igen!

I skuggan av

stannar i skuggan

vilar en stund

gräset mot huden

en smekning

ett drag

ett uns av

innerlighet

salighet

tomhet

(idel tomhet)

solen vandrar

står aldrig still

vem har sett mina skor

de skulle ta mig långt härifrån

med spring i benen

åt motsols riktning

bakåt i tiden

för att hindra att allting

rinner över

isär

(fånga regnet)

närmar mig någon

i en slinga

en harmoni

ett ackordbyte

som får strängarna att skälva

livet att skaka

en dag ska vi darra

på rösten

på läppen

varsamt bära

ett stråk

nej ett uns

av vår

evighet

Min höststil 2020

Det råder högsommarvärme utanför mitt fönster och de kommande veckorna ser ut att bli fulla av sol och värme. Perfekt om man som jag gillar att glida runt barbent och solglasögonklädd. Men med det sagt så betyder det ju inte att man kan börja fundera på höststilen, för vare sig man vill det eller inte så kommer ju den tids nog, och som vi alla vet är planering A och O. Särskilt om man gillar att göra sina fynd second hand och i vintageaffärer. Alltså har jag satt mig ner och funderat ut några olika spår eller trender som jag är sugen på. Helt och hållet utifrån min magkänsla, vad min garderob redan innehåller idag och vad som känns kul!

Partytopp & snyggbyxa

Ordet snyggbyxa känns som något min mamma kan ha sagt under min uppväxt och det är också något jag är väldigt sugen på i höst. Jag tänker långa, utsvängda fladdriga byxor i härliga material och färger. Matchat med stickade tröjor och t-shirts till vardags och när det vankas fest, då kommer partytoppen fram. Den behöver nödvändigtvis inte vara en paljettbeströd tubtopp à la Gina Tricot 2006 utan kan lika gärna vara en silkig skjorta eller skir blus. 70-talsstil på hår och smink samt ett par blanka skor till det och jag är mer än redo.

Lapptäcke & quilt

Det är väl knappast någon som missat sytrenden som svept in över landet och gett stora avtryck på Instagram i form av puffärmar och volanger. Den givna uppföljaren i min bok stavas lapptäcke. Både i inredning och i kläder vill jag se quiltade rutor och mönstermixar utan dess like. Primärt vill jag hitta en jacka, men på sikt kan jag tänka mig en hel garderob gjord av stuvbitar. Dags att leta på loppis eller börja trä symaskinen.

V-ringad klänning

På klänningsfronten vill jag nog låta mina puffiga klänningar vila lite till förmån för den mer raka, v-ringade varianten. Jag tänker att den är fin både över en tunn ribbad tröja eller en mer volumiös blus. Att ha en i svart är ju ett säkert kort, men känner jag mig själv rätt kommer jag förmodligen leta upp någon som är både färgglad och mönstrad.

Lager på lager på lager

Kylan i detta land är ju ett faktum, förr eller senare dyker den upp och då vill man inte frysa. Därför är min plan att klä mig i lager på lager på lager. Lite inspirerat av när man flög med bara handbagage och hade för full väska så man var tvungen att klä på sig en massa kläder… Att ha klänning med byxor under, väst över och en kofta på det känns givet. Eller byxor, skjorta, pullover, kavaj och scarf. Ju mer desto roligare.

Utöver detta finns det några mindre grejer jag är sugen på. Typ färgen limegrönt som jag äntligen känner mig redo för efter en lätt överdos i 9-årsåldern. Jag tror också på hemligheter som en trend. Exempelvis att ha en väst med jättemånga små fickor som man fyllt med olika saker, innerfickor i alla kavajer och jackor eller bara att brodera in initialerna på den man är kär i i ett plagg. Slutligen vill jag hylla min inre scout och hålla kvar i friluftstrenden som svept över oss genom att fortsätta blanda in vandringskängor, Helly Hansen-tröjor, campinghattar och scarves lite här och var. Och vem vet, snart är det väl jag som ber att få mitt take away-kaffe i medhavd kåsa. (Skoja! Eller…?)

Vad är ni sugna på till hösten?

PS. Källor till alla bilder finns på min Pinterest-board som du hittar här.

Första gryningen är en befrielse // Sista skymningen är en sorg

Första gryningen är en befrielse. En lättnad i sinnet. Mörker och rädslor trängs undan, ersätts av ljus, bröstkorgens tunga draperier dras isär. Nu finns ingen oro, bara en ostruken dag att tämja, en ö att utforska på egen hand, en puls att balansera. Och fötterna rotas, det är som att jag landar, som att jag hittar mig själv utan att veta att jag varit vilsen. Vin och vändtia. Salt och solkräm. Ros och rådjur. Tiden går och jag känner klipporna som om de vore min hemtrakt. Vet hur de bäst formar sig efter min kropp, hur solen vandrar under dagen, hur vågorna slår efter att båtarna åkt förbi. Jag hittar till insjön, till skolan och till hembygdsgården. Vet var blåbären växer och fåren betar, vilka stenar på botten som är täckta av sjögräs och var vägen delar sig i två. Jag känner mig hemma här och inuti, har en nyckel gömd någonstans utanför, är redo att låsas upp av den som vet hur man letar. Och i ett vingslag är skärgårdssommaren förbi och jag står på bryggan för att ta båten hem och sista skymningen är en sorg.

Torpveckan i Roslagen

Hej från Svartsö där jag tillbringar min sista semestervecka. Jag sitter uppkrupen i kökssoffan med datorn i knät. Det känns som ett återkommande tema under min ledighet, att sitta uppkrupen i kökssoffor i olika hus på landet. Med en bok, ett glas vin, ett sällskapsspel eller, ganska sällan, en dator. Sommaren 2020 var helt klart kökssoffans och landsbygdens sommar. Men innan vi börjar rota i livet på Svartsö så tänkte jag att vi skulle kika tillbaka på förra veckan då jag och några kompisar hyrde ett hus i Roslagen.

Här är själva huvudbyggnaden på torpet. Utöver den fanns även en liten lada som kallades ateljén samt ett hus med bastu.

Torpet var ganska enkelt med bara kallvatten, utedusch och torrdass, men samtidigt mysigt och bekvämt nog för att kunna vara där en vecka.

Första kvällen när vi kom dit åkte vi till kalkbrottet tio minuter bort för ett dopp. Här är Erik, Sandra & Madde – hälften av torpgänget, omedvetet uppställda som någon slags Ellos-reklam, haha.

Och här är Gördis. Carro & Fredriks femton veckor gamla kattunge som fick testa på livet på landet.

Vi fiskade inte. Lovar!

Ett återkommande inslag blev frukost på trappan i solen. Träskor och kaffekopp och lite bok tills någon mer i stugan vaknat och kommit ut för att göra sällskap.

Vi tog en tur runt området och hittade blåbär i skogen.

Och fina fält längs vägen.

Annars blev det också mycket sånt här, särskilt när vädret var lite sämre. Sitta och läsa i kökssoffan (♥) på en fårskinnsfäll. Någon spelar lite gitarr. En annan leker med Gördis. En tredje hämtar snacks. Det tar alltid några dagar men sedan kommer man liksom in i torp-lunken. När man bara kan vara, för sig själv eller i grupp, då är det semester på riktigt.

Jag vet inte hur många omgångar Catan vi spelade heller men det var många. Ungefär lika många gånger som vi slog huvudet i den där hornlampan…

När vädret var fint åkte vi på badutflykter. Och till Ljusterö, Norrtälje och Wira bruk som alla låg nära.

Och några kvällar tände vi bastun där uppe på höjden och svalkade oss i uteduschen.

Och Gördis såg lika trumpen och sorgset gullig ut som alltid. Självklart har hon ett eget Instagram-konto, så om några kattfantaster vill följa kan ni göra det här.

En kväll hade vi italiensk afton på torpet med spriz gjorda på Averna Amaro.

Och inne i torpet var pizzabakningen i full gång.

Vilket man kunde se på röken från skorstenen.

Där inne blev det favorit i repris från midsommar med Fredriks vedugnsbakade surdegspizza.

Extre-e-emt gott.

När solen skiner bakom den blommiga rullgardinen vet man att det är dags att gå upp och fånga dagen. Kanske åka på loppis? Vi hittade en bra med en härlig tant som pratade oavbrutet och prutade ner sina egna saker för att hon inte ville ta betalt. ”Jag gillar inte femmor så vi säger att den kostar noll kronor istället.”

Annars kan man springa eller gå till den närliggande tjärnen och läsa bok och bada.

Eller bara vara ute i naturen.

En kväll lagade jag red pesto pasta till hela gänget.

Perfekt torpmat – snabbt, gott och enkelt.

Slurp! sa alla. Även Gördis. Och det var livet i en vecka på torpet.

Utvalda delar av sommarmaten

Plockmiddag med bruschetta, mozzarella, castelvetrano-oliver, ugnsrostad potatis med chili, vitlök, persilja & gräddfil samt bakad färsk vitkål. Liten öl till.

Bao buns fyllda med varmrökt röding, fänkål, avokado, dill och sojamajonnäs.

Litet snack i form av knippmorötter och boursinostdipp.

Gnocchi med pesto gjord på blasten från knippmorötterna och ett moln av parmesan.

Hembakad vinbärskaka med trädgårdens bär.

Ett stort lass Spaghetti alla Puttanesca.

Glassmiddag på Smultronstället i Söderköping med smak av lakrits och choklad.

Lördagslunch i form av bánh mí med marinerad tofu.

Hemma-en-dag-i-stan-ramen från Ai Ramen.

Kylskåpsrensarmiddag med persiko- och mozzarellasallad, avokado, kokt ägg och rostat bröd med röra på varmrökt röding, vårlök och dill.

Snabb torpmiddag i form av pasta med röd pesto och caprese.

Blåbär och smultron. Från skogen och rakt ner i frukostfilen.

Italiensk afton i stugan med Averna Spritz, Eros Ramazzotti och Fredriks vedugnsbakade surdegspizza. Napoletana med sardeller, oliver & kapris samt klassisk Margherita.

Tids nog torkar allt

Vakna klockan fyra, klockan sex, klockan åtta. Gå upp och läsa Ulf Lundell. Flytta stolen efter solen. Sträcka på pyjamasbenen. Gräset mellan tårna, fuktigt efter nattens regn. Tids nog torkar allt. Strån och vantar och tårar.

Kom att tänka på ett mail jag aldrig svarade på. Ett halvår efteråt är försent väl? Förmodligen var det försent redan när det kom.

Ständigt i mitt huvud: detta ältande kring att skriva. Hur jag borde, vad jag skulle. Så lätt i tanken, men sen. Paus bland orden, radavstånd på flera veckor. Alltid ett snart inom räckhåll.

Vi talar om framtid. Pratar drömmar, pratar mål. Och mitt mål är nog att drömma mer och min dröm är nog att kunna sätta mål. Våga lämna rutan jag hamnat på.

I slutändan är allt liv och död. Startpunkter och mållinjer. Just nu: fördel liv. Nyfödda blickar att bekanta sig med. Det minsta som blir det största, det överväldiga, livsomvälvande. Framtida tårar att torka, berättelser att skriva, drömmar att uppfylla. Jag ska finnas här för er, jag lovar.

Sommarens mildhet fri utan vassa kanter

Svårt att skriva när allting är mjukt när orden saknar stavelser flyter ihop blir en flod som rinner över sidorna. När det är slöjmoln och björnmossa och finkornig sand. Sommarens mildhet fri utan vassa kanter och solen som går upp och ned går går går vandrar likt tankarna på oändliga dagsturer. Jag rör mig otåligt ömtåligt springer landsväg grusväg skogsväg springer från ett jag i jakt på ett annat hinner ikapp för att börja om. Att vilja veta bliva är det svåraste att göra tydligt av allt som är mjukt att definiera konkretisera låt mig hårdra nej låt mig klappa stryka smeka sommarens mildhet över en ännu okänd panna en outforskad kind en hand jag inte funnit.

En intervju med mig själv

Inspirerad av bloggmästarna Sandra & Hanna kommer här en intervju med mig själv. Direkt från den östgötska landsbygden. Varsågoda!

Hej Julia, hur är läget?

Jo tack, det är bra. Jag är hemma hos mina föräldrar och har hängt med min familj för första gången sen i julas. Är glad att alla är friska och mår bra, så vi kan ses tillsammans.

Vad skönt! Har du kommit i semesterstämning än då?

Mja, jag vaknar fortfarande 7:30 de flesta dagarna, på ren vana liksom, men kan somna om i alla fall. Annars känns det faktiskt som att jag släppt jobbet rätt bra så här en vecka in.

Vad har du hittat på de senaste dagarna?

Igår firade jag min mammas och mosters 60-årsdag. De är tvillingar så vi hade ordnat en tvekamp och så åt vi jordgubbstårta i trädgården och middag på restaurang i Söderköping.

Jaha, vad kul! Vad fick din mamma i present?

Jag och mina syskon gav henne en kikare som hon önskat sig. Hon gillar att fågelskåda och är alltid på jakt efter nya arter, särskilt på semestern.

Du då? Vad tycker du om fåglar?

Ehm, intresset har väl inte direkt gått i arv om vi säger så. Inte heller min pappas stora passion för förgasare har jag tagit över. Men det är ju tur att man är olika.

Hur ser de närmsta dagarna ut?

I morgon ska jag åka ut till min kompis Annas landställe som ligger ungefär 40 minuter härifrån. Jag ska hänga där i några dagar tillsammans med henne, Julia & Karin – vilket ska bli väldigt mysigt eftersom vi inte setts allesammans på flera månader.

Kul! Vad hittar ni på där då?

Vädret ser lite halvsvajigt ut men jag hoppas att vi kan hänga mycket ute. Det blir nog en del bastu och bad i havet, kanske spela lite spel och laga god mat. Att bara skrota runt i deras sällskap är ju det bästa.

Jag förstår, vad gör du idag då?

Idag är det första dagen med regn på ett tag, så min plan är bara att ligga inne och läsa böcker. Inte svårare än så. Kanske att jag springer en runda på eftermiddagen om det slutar regna och om jag orkar… Vi får se.

Har du något annat du tänker på?
Jag är lite småirriterad för min dator har klappat ihop och batteriet vägrar ladda. Den går att använda med strömsladden ikopplad hela tiden, men den blir ju inte så bärbar då. Nåväl, det är min jobbdator och jag ska ju inte jobba nu, så det är inte världens största problem, men hade varit skönt om den funkade sen i augusti.

Ah, typiskt. Hoppas det löser sig!

Tack, det hoppas jag med.

Annars då?

Vadå ”annars då”?

Ja, men finns det något mer du vill säga?

Hm, kanske att jag är lite pirrig för två nära kompisar får barn vilken dag som helst nu. Jag håller dubbla tummar för att allt går bra där!

Det får vi verkligen hoppas! Ska vi avsluta där idag?

Ja, det tycker jag. Nu ska jag äta lasagne.

Sen sist: pizza, kompisar & nya restauranger

Jag har kommit på att jag verkligen gillar de små sammanfattande inläggen med vardagliga saker som hänt sen sist, både hos mig och hos andra. Så här kommer ett sådant fyllt med aktiviteter de sista skälvande dagarna före semestern.

Vi börjar med en kvällspromenad uppe på Mariaberget med utsikt över hela Stockholm.

Jag hittade ett nytt litet drömhus med den bästa av portar. Hur fint?

En riktig fempoängare till entré.

En annan kväll såg jag ut såhär då jag istället för promenad gick på en liten pubrunda utomhus med Sandra & Erik. Det var högsommarvärme och ingen mening att ta med sig varken jacka eller tröja.

En fredag när det var 30 grader varmt beordrade jag mig själv att äta glass till lunch. Det blev smakerna vanilj & tonkabönor samt dulce & basilika, från Aryam på Söder.

På helgen åkte vi ut till Stora sand på Ingarö för att bada. Det var ganska mycket folk men vi lyckades hitta en bra plats en bit från alla barnfamiljer och tog sedan några av de varmaste havdoppen jag upplevt i Sverige.

Jag såg ut såhär i solhatt, teva-sandaler och luftig klänning/kaftan/tunika/nånting.

I mitt kvarter ligger Allhelgonakyrkan, alldeles inbäddad i allt grönt och lummigt. Jag saknar faktiskt att gå dit nu när allt är stängt, var där lite i vintras och det är så fint och fridfullt.

En kväll var det både sol och regn på samma gång utanför mitt fönster. Som vädermagi. Ett perfekt väder för oss ambivalenta mellanbarn som vill ha allt på samma gång och att alla ska vara nöjda men samtidigt inte kan bestämma oss eller fatta beslut, som jag skrev på min Instagram.

En torsdag hade jag Karin, Julia & Sofie över på middag. Eller ja, hämtpizza från Omnipollos Hatt och vin. Gott och mysigt.

Två dagar senare kom Sofie tillbaka, den här gången i sällskap med Märta. Jag sminkade mig, gjorde mig i ordning länge och kände mig… fin kvällen till ära. Höll på att börja en utläggning här om att tycka det är kul med kläder, vikten (eller snarare o-vikten) av att tycka att man är snygg, att ogilla att ta selfies och vilken roll ens utseende egentligen bör spela, men det är kanske ett framtida inlägg eller inget alls. Vi får se.

Vi åt allt som är gott, badade i lägenhetens kvällssol och drack saftigt vin och lambrusco.

På tal om selfies så kommer här en chockad sådan med schvung i håret. Min sista jobbmåndag var jag nämligen på kontoret och fastnade sedan i en hagelstorm när jag var på väg till Savant för att träffa Gabriella. Regnet öste ner och hagelkulor studsade åt alla håll, inte hjälpte det att jag kollat väderprognosen och klätt mig i converse och mockajacka då. Men till slut kom jag fram och det blev en väldigt fin kväll! Så kul att träffa internetkompisar.

En annan kväll gjorde jag sällskap med sju kompisar på Ön – Adam & Albins nya utomhuskoncept på Långholmen. Det här var premiärkvällen och trots lite plötsliga regnskurar så var det väldigt mysigt och fint uppstyrt. Lite Trädgården-känsla, men ännu vuxnare typ.