Livet rakt upp o ner va

Hej och välkomna till livet rakt upp o ner va. Jag kände att ett sådant inlägg kunde vara på sin plats, liksom bara hallihallå, inget riktigt tema, bara lite högt och lågt från hjärnbarken, eller det kanske inte alls är där tankarna kommer ifrån, jag orkar inte kolla upp hjärnans uppbyggnad, orkar inte återvända till högstadiets biologiklass, vi går vidare istället.

Idag har det varit strålande sol och fjorton grader ute, vilken ynnest, en sån glädje. Jag premiäranvände mina låga converse på lunchpromenaden och hade egentligen tänkt ha min beiga trenchcoat till men den hade legat slarvigt ihoprullad i jacklådan och var alldeles skrynklig från topp till tå, så den fick vänta lite. Jacklådan förresten, jo jag har en sådan under sängen där jag lägger undan alla ytterplagg som varken är i säsong eller får plats i hallen och när jag drog ut den idag drabbades jag av en liten pinsam välbehagsrysning då jag såg alla fina jackor som väntar, på mig och på varmare väder. Det är absolut en svag punkt hos mig, att köpa jackor, helst en i varje färg, men så gör de ju mig glad också. Jag njuter av att tänka på att jag snart får plocka fram den ljusblå boxiga, den gula i mockaimitation, den svarta med fransar, den vita ulliga, den vinröda stiliga, den orangea i sammet, den olivgröna praktiska… Ja, ni hör ju, det är inte rimligt, men där har de legat och väntat hela vintern och är nu redo för ännu en säsong i mitt sällskap.

Det har inte bara varit vår utanför mitt fönster utan jag bestämde mig också för att flytta in den i kylskåpet igår när jag var och handlade. Jag slog upp mina blå på morgonen med ett otroligt sug efter mat som kändes vårig och skrev en inköpslista med magkänslan i fokus. Det blev bara saker som rädisor, sparris, potatis, fänkål, spenat, citron, dill, spetskål, krasse, hollandaisessås, rom, gravad lax, ägg, färskost, rågbröd och räkor (varsågod att skriva av och ta med till affären om ni vill). Gissa om jag ska veva egen pasta och servera med citronsmörsås, dill och forellrom i veckan? Det var en otroligt dåligt ställd retorisk fråga, jag ber om ursäkt, men det ska jag i alla fall.

Idag hände två saker som kändes väldigt signifikanta för att vara 30 år och liksom lite ung och lite gammal på samma gång. Först hade jag bolånemöte med min rådgivare på banken och förhandlade räntor och joxade med bolån och sånt supervuxet och viktigt och ganska tråkigt. Strax därefter fann jag mig själv joggandes efter glassbilen för att lyckas komma ikapp den, vilket jag tyvärr inte gjorde. Jag upptäckte nämligen sent igår kväll att de har fått in en ny sorts glassbåtar med smak av lakrits och viol, vilket är min favoritkombination när det gäller glass, så då var det bara att kolla upp tidtabellen och försöka pricka in när glassbilen skulle vara på min gata. Men tydligen hade jag missat detaljen att man måste stå redo med skorna på och plånboken i högsta hugg när den anländer, för när jag kastat på mig jackan och sprungit mina tre trappor ner såg jag den bara bränna iväg, varpå jag kubbade efter en kort stund innan jag insåg att jag är en vuxen person med bolån som inte borde springa efter glassbilen. Men nästa gång den kommer förbi är det jag som köar på trottoaren för att få fylla frysen med glassbåtar. Lite pengar på amortering, lite pengar på glass, det är min filosofi.

Annars då? Jo, jag är sugen på att börja på en ny bok efter att ha tragglat mig igenom Lena Nymans dagböcker och brev. Inte för att den var dålig, nej det fanns en del fina saker med den, men det blev bara väldigt mycket med 460 sidor av personligt dagboksskrivande och killar som heter Janne, Bosse, Rolf och Stig osv. Jag borde kanske växelläst den med något annat samtidigt, men jag brukar nästan aldrig göra så, här är det en sak i taget och fullt fokus åt ett håll. Det här fick mig förresten att tänka på att det var länge sedan jag skrev om vad jag läst i bloggen. Nog får det bli ett litet uppsamlande bokinlägg snart tror jag, stanna kvar och håll utkik så kommer det när ni minst anar, lite som glassbilen, fast ni slipper jaga den, jag lovar.

Just det, en till anekdot innan jag slutar, jag lovar att det ska bli den sista. Igår var jag och tog den tredje dosen av mitt TBE-vaccin. Jag kom på det på morgonen, att det nog var dags att ta den där sista sprutan nu för att få fullgott skydd, för hur var det, 9-12 månader efter, jo men det var verkligen dags. Så jag bokade en tid på vaccinmottagningen redan samma kväll, smidigt värre, och travade dit till 18:30. Eftersom det var dagens sista tid var det bara jag i väntrummet och efter lite knappande på datorn för att intyga att jag var jag och inte var allergisk eller sjuk blev jag visad in till sköterskan. Hon lyste upp när hon fick se mig och utbrast glatt ”jaha, dagens sista covid-dos då!” varpå jag för en tusendels sekund fick min moral kraftigt testad innan jag skakade på huvudet och svarade henne att ”nej nej, jag är här för en TBE-spruta, det lär nog dröja ett bra tag innan det är min tur att vaccineras mot covid”. Så nära men ändå inte. Nåväl, en vacker dag är det nog också min tur att få den där efterlängtade sprutan, till dess ska jag rulla runt i gräset och vandra genom de snårigaste skogarna utan någon fästingskräck.

Okej, nu är klockan tio och jag undrar lite vad jag skrivit men tänker att det är lika bra att trycka på publicera innan jag ångrar mig. Kanske finns det något kul ändå med det ofiltrerade rakt upp och ner, utan bilder och puts, bara lite vanligt liv, en tisdag år 2021. Vi säger så, berätta något om er dag vettja, hej på er!

+108

Delta i diskussionen

14 kommentarer

  1. jättefint inlägg!! och bra påminnelse om tbe sprutan hehe…

  2. Blev så glad på tanken av glassbilen! Blev också glad av inlägget<3

  3. Jag missade också glassbilen igår. Hade bestämt mig för att handla för första gången på över 15 år, men när den välkända melodin spelades utanför mitt fönster stod jag med köttfärskladdiga händer i full färd med att forma järpar. Besvikelse. Nästa gång är det jag och grannungen som står redo i hallen.

  4. Mysigt inlägg! Uppskattar det ofiltrerade, utan bilder, rakt uppochner. Skäms på glassbilen som körde ifrån dig – den borde stanna oavsett ålder eller bolån. Känns för övrigt tryggt att veta att det faktiskt finns de som snällt inväntar sin covid-dos. Fattar inte hur vissa människor kan med?

  5. Där jag bor har glassbilen en helt annan sång (bor på Åland men är från Sverige). Blir så förvirrad varje gång, det är liksom nästan lite rätt fast ändå inte alls. så springer inte efter den utan står bara och känner mig rotlös, haha.

  6. Haha skrattade gott av detta inlägg! Och du borde verkligen få en moral-medalj, du har säkert räddat något tant eller farbror istället – heja dig!

  7. Du är inte ensam om att missbruka jackor. Här är en till som småler åt vad som komma skall. Och en i varje färg har jag inte ens tänkt på. Blir till att köpa fler. Köper 90% av mina jackor second hand så brukar inte ha dåligt samvete mer än för min ekonomi

  8. Så mysigt inlägg! Jag är också en jack-missbrukare, men det gör ju mycket för humöret att kunna komplettera en snygg outfit med en jacka som passar till!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *