Ett

Varför är det så otroligt pinsamt att vara en existerande människa vissa dagar? Det är svårt att sätta fingret på känslan men det är som en konstant, mild skamsköljning över allt jag gör och tänker. Idag är en sådan dag. Jag skulle gå in på Filippa K för att prova en ullkappa jag sett på rean men halvvägs in fick jag pinsamhetspanik. Det var tomt i butiken förutom personalen och jag kände hur mina kängor bildade pölar på det blanka golvet, hur min väska var för färgstark och mitt snöblöta ansikte för fult. Jag skämdes över saker jag egentligen inte borde skämmas för men där och då kändes det rimligt.

På samma vis kan jag tycka att det är otroligt pinsamt att ha en blogg. Det är ju ambivalent för jag älskar den här platsen, men kreativiteten kommer alltid med en skavande baksida. Att ha skrivit ett inlägg med någon slags litterär ambition och få noll kommentarer, att dela bilder och historier ur sitt liv som om det vore inspirerande fakta eller att göra en trendspaning? Nej men usch, det är så pinsamt, varför utsätter jag mig ens? Kanske är det bara jag som känner så här då och då, för som tur är går det ju över, men det är en så otroligt märklig och i stunden fullkomlig känsla.

Två

Hur kommer det vara att börja på ett nytt jobb i morgon? Just nu känner jag mig oväntat lugn, men det kommer säkert att bli lite pirrigt när det väl är dags att ställa klockan och släcka lampan. Hela kontoret är för närvarande stängt för allt utom den affärskritiska verksamheten och eftersom det inte direkt är fondförvaltning jag ska syssla med, kommer jag få jobba hemifrån den största delen av tiden i början. Undrar hur det kommer bli? Att komma in i en ny organisation och att lära känna nya kollegor på distans. Att vara på ett nytt jobb men på prick samma plats som på förra jobbet, det vill säga hemma. Jag hoppas i alla fall att jag snart kan få sitta sida vid sida med människor igen och jobba tillsammans.

Tre

Vad ska jag egentligen ha för gardiner i mitt fönster? (Ja, det är högt och lågt här bland tankarna.) Hur kan en så enkel sak som två långa tygbitar vara så komplicerad? Jag känner liksom inte för någonting, har ingen intuitiv känsla när det kommer till gardiner så som andra tycks ha. Det enda jag vet är att jag inte vill ha tunna, skira, vita. Snart (snart, snart, snart!) kommer ju vårljuset tillbaka och då tänker jag att jag behöver något som kan fungera för mörkläggning också. Men ska det vara färgglatt och mönstrat? Eller neutralt och dämpat? Kan någon gardinexpert rycka ut och hjälpa till tack.

Fyra

På tal om fönster, får man slänga krukväxter som inte har dött men som har blivit ganska tråkiga, rangliga och fula? Det tar ju emot att göra sig av med något som lever och växer, men samtidigt vill jag att det ska vara fint här hemma. Kanske kommer en hel armé med växtgäris och skäller ut mig om jag slänger några av dem, eller så inser jag att alla människor gör sig av med sina krukväxter ibland. Förresten, om jag lyckas hitta några gardiner kan jag ju gömma de fulaste växterna bakom dem, då har jag löst två problem i ett… Skoja. Eller?

Nu ska jag fortsätta att skämmas över min existens (och att jag bloggade om min skamkänsla dessutom), laga en middag med svartkål och lax och välja kläder inför min första jobbdag i morgon. Hoppas att ni har en mysig (och grubbelfri) söndag!