Julia Eriksson – Sida 27

En helg vid havet

Skepp ohoj! Här kommer några bilder från en helg vid havet. Vi åkte dit med den närmsta lilla bubblan för att fira min kompis Julia som fyllde år och det var verkligen härligt att lämna stan för en stund. Att slippa promenera i samma gamla kvarter och istället få fylla ögonen med nya intryck och lungorna med frisk luft.

När jag, Karin & Anna kom ut till ön på fredagskvällen hade Julia och hennes kille Erik varit där sedan dagen innan för att värma upp den lilla stugan. Tur det, för när de kom dit hade olivoljan på köksbänken frusit, men ett dygn senare var det i alla fall varmt och härligt. Vi samlades runt köksbordet och fick nygräddad pizza bakad på surdeg. Sedan satte vi oss vid brasan och drack vin och spelade spel innan vi kröp ner i våningsängarna och slumrade gott.

På lördagen åt vi en långsam frukost innan vi gav oss ut för en rundtur på ön. Vi gick till den lilla affären som hade öppet under två timmar dagen till ära. Där träffade vi en hundvalp och köpte tvål och bakplåtspapper.

Sedan gick vi tillbaka till stugan och eldade igång bastun. Ivrigt påhejade av varandra turades vi om att ta svalkande dopp i det fyragradiga havet och värma oss inne i bastun. Rena och behagligt trötta på det sätt som man bara kan bli av att utsätta kroppen för temperaturmässiga chocker, sjönk vi ner i soffan med varsin bok en stund och läste till det sprakande ljudet från brasan. På kvällen firade vi Julias födelsedag med presentöppning och en trerättersmiddag inklusive årets första grillning och en otrolig tiramisu till efterrätt.

På söndagen blåste det kulning men det hindrade oss inte från att gå ut. Vi gick på upptäcksfärd längs strandkanten och stod och blundade mot solen så fort vi hittade en plats i lä. Jag har svårt att förklara men det är något med havet som gör att jag känner mig väldigt grundad. Att bara sitta och blicka ut över det gör mig lugn och trygg och i kombination med släta klippor och friska vindar känner jag hur kroppen fylls på med energi.

Efter en rejäl dos av hav åt vi grillad korv och resterna av tiramisun innan det var dags att packa ihop och städa ur stugan. Sedan väntade en gungig båtresa i 20 m/s för att ta oss tillbaka till fastlandet och så åter till stan och söders trottoarer. Lite lugnare, lite mättare och lite mer saltstänkta.

Sy och snickra

Jag har kommit in i en period då jag är så trött på att sitta framför en skärm att jag nästintill äcklas av den. Det är ju lite jobbigt eftersom väldigt mycket av ens liv utspelar sig digitalt numera, kanske allra främst jobbet, men också många sociala interaktioner och även den här bloggen. Därav blir det vissa oplanerade pauser här då och då som ni kanske märker (sorry!). De senaste dagarna har jag i alla fall stängt ner datorn vid 18 och som en motreaktion börjat pyssla med analoga, kreativa saker.

En sak jag gjort är att bygga hyllor till det här skåpet. Nu syns ju det dåligt på bilden eftersom det är stängt, men ni får använda er fantasi. Jag köpte skåpet second hand förra året och då var det i rätt risigt skick, men jag målade om det, satte dit en ny låsanordning och så dröjde det sisådär sju månader innan jag orkade ordna hyllplan inuti. Fixandet av hyllorna medförde att jag var tvungen att köpa en fogsvans och när jag sågade med den blev jag så glad för att den var så bra, så nu vill jag genast såga fler saker! Jag måste bara komma på vad först.

Igår kväll påbörjade jag ett nytt, lite oklart syprojekt. Jag har länge haft en tanke om att jag vill ha någon slags väggbonad ovanför sängen. Obs kanske inte riktigt en sådan man tänker på först när man hör ordet ”väggbonad” utan något lite mer modernt och grafiskt, fast fortfarande i textil. Så jag bestämde mig för att öppna lådan med stuvbitar och skapa en på känn. Här ovan ser ni någon slags work in progress-bild. Jag kom en bit på väg men har nog ett par goda timmar kvar innan jag blir klar. Tur det, för min skärmskräck kommer nog att fortsätta ett litet tag till, men rätt vad det är så är jag tillbaka med scrollsugen tumme och fyrkantiga ögon, hehe. Vi hörs då!

Spegelstilen x 6

Ibland vill jag dokumentera vad jag har på mig lite snabbt och enkelt. Då blir det bilder i den ovala furuspegeln med soffan i bakgrunden, lite plottrigt men ganska härligt också. Här är ett urval av bilderna och kanske också lite inspiration till hur man kan klä sig i den envisa övergången mellan vinter och vår.

En dag var jag Södermalmscowboy i vintagefyndad western-skjorta med silverbroderier. Till det en gammal scarf från & Other Stories, jeans jag fått av min kompis Graziella när hon rensade sin garderob och vita boots från H&M.

I söndags åt jag brunch iförd en mörkblå klänning med prickar som jag köpt second hand och kortat lite. Förutom den bar jag bruna mockastövlar och en chunky guldkejda (som jag skrev att jag var på jakt efter här) och sedan lyckades hitta på Myrorna.

En av de där första dagarna i mars då man trodde att det var vår klädde jag mig i ljusblå prickig klänning och stickad väst med broderade blommor. Båda från Monki men för ett tag sedan.

I början av den här veckan testade jag en kombination som kändes lite märklig i huvudet men som blev fin på, tycker jag i alla fall. Den blå- och rödrandiga tröjan är från H&M och den olivgröna silkesskjortan är köpt second hand. Jeansen är från Monki.

I tisdags åkte den rutiga kavajen på. En second hand-fyndad sådan till ingens förvåning. Till den bar jag supergamla jeans, svarta loafers och gula strumpor från Monki. Under hade jag en långärmad stickad pikétröja från Zara.

Och igår såg jag ut så här med prickar och rutor i en mix. Kavajen är ett gammalt second hand-köp, midjeväskan kommer från Cos och Gucci-klockan har jag köpt på auktion. Den prickiga långklänningen är ett Sellpy-fynd. Under mitt köpstopp av nya kläder har jag upptäckt hur extremt mycket som finns där och vilka kap man kan göra om man har lite tålamod. Kanske att det får bli ett eget inlägg om det ifall ni är intresserade?

Nu ska jag såga till några hyllplan och äta halloumitacos. Hoppas att ni har en fin helg!

På tallriken på sistone

Igår åt jag korv med mos framför Sveriges mästerkock. Kanske inte så kulinariskt, men precis vad jag var sugen på. Som tur är så är inte alla dagar korv med mos-dagar och därför tänkte jag att vi skulle göra några nedslag och se vad jag lagt på tallriken den senaste månaden.

Vi börjar ambitiöst med bao buns fyllda med rödkål, gurka, salladslök, koriander och så stjärnan: friterad blomkål i gochujangmajo. Receptet hittade jag på Instagram hos Gottigheter.

Efter att ha ätit det i några dagar var mina bao-bröd slut men jag hade friterad blomkål kvar. Den fick dyka ner i en matig sallad tillsammans med svartkål, gurka, krutonger, caesardressing och parmesan.

En solig söndag gick jag till Garba och åt deras tagliatelle i gravad citronsås med stracciatella, kronärtskocka och salvia. Den var helt otroligt god! Till efterrätt delade jag och Sandra på en vaniljmunk och en briochebulle med tonkakaramell som också var 5 av 5.

Efter den kulinariska utflykten återvände jag hem till köket där jag körde in en bit lax i ungen tillsammans med en skvätt vatten och lite kryddor som chiliolja, ingefära, paprikapulver & lime. Den åt jag sedan i tortillabröd med en mangosalsa, pico de gallo, chilimajo och koriander.

Sedan närmade sig fettisdagen och då åt jag semlor såklart.

Alla hjärtans dag firade jag med kompisar hemma hos mig. Det är även Annas födelsedag så hon hade fått önska mat och valde skaldjur. Det bästa man kan välja! Vi gick all in och började med ostron, chips med löjromsdip och ett par ostar.

Sedan fortsatte vi med gratinerade havskräftor, räkor & aioli och moules frites. Det fanns inte en centimeter bordsyta kvar när vi dukat upp allt och efter ett tag var det omöjligt att pilla i sig en enda räka till.

Men efter lite paus plockade jag fram efterrätten som var en blodapelsinkaka med brynt smör och muscovadosocker från Garbas kokbok. Den serverades med lättvispad grädde och italiensk likör. Diskberget i mitt minimala kök efteråt tog sin tid att jobba sig igenom, men det var det värt!

Sedan hade jag en vecka med filminspelning och produktion då jag åt mat på jobbet eller ospännande saker hemma som snabbnudlar och rostad potatis (inte tillsammans dock). Men vips var det fredag eftermiddag och då välkomnade jag helgen med lite chips och en snygg-öl.

Oftast består mina hemmaluncher av mat från dagen innan som jag värmer på, men ibland hinner jag laga något på den där snabba timmen mellan 12 och 13. Ett säkert kort är råraka. Bara att riva och steka två stora potatisar och under tiden hackar man lite rödlök, skär upp citron samt plockar fram crème fraîche, dill och rom.

I förra veckan lockades jag av matbutikens rabatt på Oumph och bestämde mig för att testa några kebabstrimlor som jag inte smakat förut. Jag bakade ett snabbt stekpannebröd, rörde ihop en vitlökssås och skar upp sallad, gurka, tomat, rödlök och koriander. Till sist lade jag på de stekta kebabstrimlorna och vek ihop allt. Gott och snabbt!

En inte riktigt lika snabb rätt, men väldigt god, var den här vegetariska tikka masalan som jag lagade med paneer. Det blev typ tre liter gryta så jag åt den under ett antal dagar den veckan. Märkligt nog har jag inga problem med att äta samma mat flera dagar i rad, jag tycker tvärtom att det nästan kan vara lite tråkigt att inte få äta samma sak igen om jag åt något riktigt gott. Men med kläder däremot skulle jag aldrig ha samma outfit två dagar i rad, det är knappt att jag vill ha samma kombination två gånger på en månad för att det känns tråkigt. Hur funkar ni på den fronten? Är ni likadana eller tvärtom?

Slutbilden här får bli en klassisk helgfrukost i sol med allt gott samlat på en bricka. Och så kaffe och lemonad vid sidan av. Det är mycket möjligt att det blir en repris på det nu i helgen.

Ekonomi, jämställdhet och varför jag jobbar på bank

När jag valde att ta ett reklamjobb på en bank fanns det flera anledningar men en var extra tydlig: jag älskar pengar. Nej, jag skojar bara. Däremot tycker jag att pengar är otroligt intressant ur ett kommunikationsperspektiv. Det är något alla människor berörs av, vare sig man har mycket eller lite. Det skapar känslor – av glädje, ångest, trygghet, förvirring och frihet. Det bidrar till makt, och till utanförskap. Vårt samhälle bygger till stor del på pengar och vi alla måste förhålla oss till det, vare sig vi vill eller inte.

Jag vill tro att det går att prata om pengar och sprida ekonomisk kunskap på fler sätt än vad man gjort tidigare. För det är och har varit en exkluderande värld, ett område som skrämmer många, som får dem att backa undan. Jag är universitetsutbildad och har varit heltidsanställd i snart tio år, ändå lät jag mitt orange kuvertet stå oöppnat på hatthyllan förra året för att jag kände att jag inte orkade ta tag i det. Jag skulle nog ändå inte fatta vad siffrorna betyder…

Och det är till stor del därför jag vill jobba med reklam på en bank. För att göra ekonomi enklare och mer tillgängligt. Jag vill skapa kommunikation som fler kan förstå, som tar upp viktiga saker och som når ut till många. Det låter kanske naivt och godtroget, men jag vill i alla fall försöka.

Idag den 8 mars, på internationella kvinnodagen, släpps den första kampanjen som jag har varit med och skapat tillsammans med mina otroliga kollegor. Den handlar om kvinnligt ägande och varför statistiken ser ut som den gör. För i Sverige äger kvinnor hälften så mycket som män, de får 30 % lägre pension och 10 % lägre lön. Det är siffror som talar ett tydligt språk, men som går att förändra. Mycket till stor del med ökad kunskap, genomtänkta beslut och en förändrad syn på hur en typisk ägare ser ut. Det här är ett litet steg på vägen.

Mest jobb och lite annat

De senaste veckorna har mitt liv i princip bara bestått av jobb. Jag vet inte om det är en av få saker som är positiva med pandemin – att det inte finns så mycket annat som pockar på min uppmärksamhet gör att jag kan lägga nästan all min tid på jobbet. Särskilt nu när kontoret också är mitt hem och hela tiden finns tillgängligt. Då är det lätt att sitta sent in på kvällarna och klura på olika formuleringar eller tillbringa en söndag på detaljnivå i klippningen av en film, utan att få fomo för att jag missar något kul. Samtidigt förstår jag ju att det inte är hållbart i längden och självklart längtar jag också tills kvällarna och helgerna kan bestå av något mer än timmar framför skärmen. Men det är ju ofta kul att jobba och herregud vad svårt det är att göra något kreativt utan att vilja lägga ner hela sin själ i det. Kommer jag någonsin att lära mig? Jag tvivlar på det.

Och med det sagt, låt oss titta lite på hur de senaste veckorna varit, med en förvarning om att de mest bestod av jobb, jobb, jobb och lite annat däremellan.

Under två långa dagar i mitten av februari var jag på filminspelning. Vi spelade in på fyra olika locations och avslutade med en scen som skulle utspela sig på ett dansgolv. Vi fyllde lokalen med rök, färgat ljus, blinkande strobar och musik med en bas som fick rutorna att vibrera. För en liten stund kändes det som att faktiskt vara på klubb, men sedan blev det tisdag kl 19 igen i en värld utan fest. Det kändes fint ändå att veta att det sitter kvar i muskelminnet, känslan av att stå på ett dansgolv och vara uppslukad av kvällen.

När vi väl filmat allt material började nästa del i skapandet av en reklamfilm. Först lägger man några dagar på att klippa ihop allting. Man bestämmer exakt vilka bilder som ska vara med, hur lång varje scen ska vara, vilka vinklar man vill ha, hur de olika versionerna av filmen ska bli osv osv. När klippningen väl sitter och har godkänts av alla så börjar fas två. I den sätter man musik och ljudeffekter, spelar in voice over och lägger på, justerar grade (det vill säga filmens färgtoner, kornighet och sånt), retuscherar bort oönskade föremål, lägger på grafik och gör klart allt. Det låter kanske enkelt men varje steg innefattar en eller flera människor som är experter på just det och så ska det löpande godkännas och tas beslut. I slutänden är det ofta många personer och många timmars jobb som ligger bakom en film som kanske bara är någon minut lång, så även i detta fall. Varsågoda för en liten oombedd inblick i reklamfilmsbranschen.

En dag när jag inte jobbade gick jag på en liten second hand-runda på Södermalm. Jag har haft en fas när jag känt mig trött på alla prylar och färger i min lägenhet och tänkt att jag ska börja med någon slags japansk minimalistisk inredning. Men så står jag på Röda korset och dras till den här tavlan som är allt annat än avskalad med sina kladdiga blommor och inser att jag nog faktiskt måste ha den.

En fredag när jag suttit i ljudmixning hela eftermiddagen och skulle gå hem till min tomma, mörka lägenhet för att tillbringa kvällen där, drabbades jag av den totala uppgivenheten och en första gradens tredje vågen-ångest. Jag minns att jag hade känt mig fin och glad, det var en dag med sol och vårkänslor i luften och i kontrast till ännu en kväll hemma själv kändes det nog extra hårt. Jag vet inte ens varför jag skriver om det nu som att det var en specifik händelse, men kanske för att jag någon dag i framtiden ska kunna gå tillbaka hit och minnas hur hopplöst det kunde kännas.

En lördag som också var fylld med sol tog jag årets första löptur. Fem trevande kilometer på isfria gator.

Sedan drack jag vin, sydde om två klänningar i garderoben och läste Ocean Vuong. Rekommenderar alltsammans.

Förra söndagen bjöd på tio grader och strålande sol. Jag följde med Karin och Fredrik på utflykt till Flatenbadet och vandrade runt sjön. Karin hade gjort muffuletta-mackor till oss som var otroliga och det gick att sitta utan jacka en stund. <3

I onsdags var jag på kontoret. Vi samlades där i vårt lilla team på fem personer för att slutföra en massa saker kring kampanjen vi jobbar på nu, sådant som är svårt att göra över länk. Eftersom hemmajobb är starkt rekommenderat just nu har jag bara varit på kontoret tre gånger under de två månader som jag hunnit vara anställd. Det innebär att jag ännu inte lärt mig hitta alls i de gigantiska lokalerna. Som tur är finns det gott om konstverk utspridda, så förutom att man får en liten kulturell upplevelse som man annars är så svältfödd på nu, så är de också bra för hjälpa en att hitta rätt.

Tillbaka på hemmakontoret så har jag stått i fönstret och jobbat, ätit lite blodapelsinkaka för att hålla energinivån uppe och strukit punkt efter punkt på att göra-listan. Och i parken utanför mig börjar våren sakta att anas. Dunkandet från basketplanen ekar i kvällen och om några veckor kommer de första träden att knoppas. För snart prick ett år sedan började jag jobba hemifrån och såg under våren hur parken sakta slog ut i blom, dag för dag, timme för timme. I år kommer jag stå på samma plats och bevittna samma sak. Det känns både hopplöst och hoppfullt, så som livet tycks vara just nu.

Februarislask – ord som blev

Det går en vecka utan ord. Jag saknar något att berätta. Jag saknar hur livet brukade hända mig. Förr var dagarna en balansgång mellan arbete och fritid. Fritid som i tid för frihet. Nu är tillvaron bunden. Inramad mellan fyra väggar. Platsen för dramat är ett rum och kök. Pjäsen är en monolog. Jag spelar den enda rollen. Allt som spelar roll är jag. Dra ner ridån, tack.

”Tomhet, idel tomhet, allt är tomhet. Vad som har varit kommer att vara, vad som har skett skall ske igen. Det finns ingenting nytt under solen. Säger man om något: ”Det här är nytt!” så har det ändå funnits före oss, alltsedan urminnes tid.”

Dricka tre öl, komma hem till en nedsläckt lägenhet, känna inget inför att känna något, dansa i slowmotion på fiskbensparketten, det var inte du det var bara jag, det kommer aldrig att bli bra.

Jag saknar söndagsmässan i kyrkan på höjden. Att sjunka ner i en av bänkarna under fladdrande ljuskronor och bjälkar av trä. Att gå ut därifrån vid 19 och känna hur veckan fått en slutparantes. Att få nåden att börja om. Lite mindre skuldtyngd. Lite mera fri.

”I stared at my feet, at the shoes you bought me, the ones with red lights that flashed on the soles when I walked. My forehead pressed to the seat in front of me. I kicked my shoes, gently at first, then faster. My sneakers erupted with silent flares: the world’s smallest ambulances, going nowhere.”

Google-sökningar: global knivset, sartre sommaren längst inne i vintern, bortoluz frizzante, frysa ägg, prada solglasögon, beurre blanc, yoga with adriene headache, kärnavfall, badrum fogar, tutti frutti 100 år, gustav den andre, uv index.

Tecken på liv, spår av död

Alla böcker jag läser tycks handla om döden
Döden döden döden
Ständigt närvarande med frånvaron den saluför
Strax efter fjorton gör den sig påmind igen
Nyhetsrapportering med svarta siffror
Siffror som bara är nummer
Jag tittar men kan inte förstå
Har slutat greppa tid och ålder
Man kan köpa Sara Danius Pradaskor på auktion
Blodröd sammet
Mossgröna klackar
Klampa runt i livsglädje
Vart ska mina fötter gå?
Det är snömodd på trottoarerna
På ett tak står två silhuetter med skyfflar
Livlinor fästa i taknocken
Jag ser upp
Tar det varsamt
Går hem och fortsätter läsa
Man har landat en rymdsond på Mars
Den söker efter vatten
Letar tecken på liv
Ja vem gör inte det
Ett stilla februariregn fyller mitt fönster
Snart ska även vinterns drivor smälta ner och dö

Fem dagar, hundra känslor

Helg, igen. En vecka har gått. En vecka fylld av känslor, ja jag tror faktiskt att jag känt nästan allt. Det blir så märkligt när man inte har någon annan omkring sig för ens egna känslor tar liksom upp 100 % av utrymmet. Det finns ingen som kan vara på motsatt humör, som kan balansera det man tänker eller smitta av sig. Och eftersom jag tillbringar dagarna själv blir det så stort fokus på mig och jag har så mycket tid att känna efter. Vad vill jag äta, vad vill jag göra, vad vill jag lyssna på, vilket humör vaknar jag på, vad känner jag när jag läser det här, vad tycker jag om allt? Gud vad jag är trött på mig själv och mitt sällskap. Är det nu jag skaffar ett husdjur? Nej, det kommer inte hända, jag lovar, det är inte för mig.

Jag börjar känna mig mer än klar med det här årslånga sociala experimentet som vi utsatts för. Slutsatserna har dragits, rapporten är sammanställd. Jag har kommit fram till att jag förvisso är introvert i grunden men mår bra av att ha människor omkring mig. Jag älskar att få gå till en arbetsplats, att ha kollegor och att kunna gå därifrån för att lämna jobbet mentalt. Jag mår bra av att planera in saker och att kunna blicka framåt. Jag tycker inte att digitala möten till fullo kan ersätta sociala sammanhang. Jag kan uppskatta att styra över min tid och arbeta hemifrån någon gång ibland. Jag behöver nya intryck för att göra ett bra jobb och för att känna mig som en levande människa. Jag tycker att kultur spelar en viktig roll i mitt liv och känner mig tom utan den. Jag mår bra av att veta att jag är en liten del i ett större sammanhang. Typ så ungefär. Faxar in detta till något universitet inom kort.

Och nu, när jag redan är utled på mig själv och trött av min blotta existens, tänkte jag fortsätta detta inlägg med ett gäng bilder på mig själv. Jag har nämligen dokumenterat min klädsel under veckan som gått och jag vet att ni brukar uppskatta sådana inlägg, så jag hoppas att ni gör det även nu.

Måndag i grön fejkskinnbyxa och second hand-köpt paisleyskjorta. Fleecestrumpbyxor under pga iskallt ute och i huvudet ett hyfsat gott sinne. Jag fick feeling och höll mitt första rum på Clubhouse. Vi pratade om kändisviner och olika sätt man råkade skada sig på som barn.

Tisdag är alltid veckans sämsta dag och denna vecka var inget undantag. Urk. Försökte verkligen pigga upp mig med alla medel: gick en långpromenad i solen på lunchen, tog på mig ordentliga kläder, lagade snäll comfort food och bäddade ner mig tidigt, men nej, inget hjälpte. Inte ens tanken på att jag fyndat den här mörkblå linnekostymen för 30 kr och att den satt perfekt utan att jag provat innan. Pfft, så mycket för materiell lycka.

Onsdagen blev bättre, tack och lov. Jag drog på mig sammetsbyxor, vita boots och en silkesblus som jag köpte i en vintageaffär i New York.

Torsdagen var svartvit och effektiv! Jag jobbade hela dagen och hann sedan hämta ut böcker på biblioteket, handla mat, tvätta fyra maskiner tvätt, städa lägenheten grundligt, prata i telefon med mamma i en timme och äta en semla. Lyssnade på italo disco och svängde runt i ett huj.

Och så blev det fredag och jag tog på mig en jumpsuit som nästan är som en pyjamas. Jag hade en bra jobbdag men gud vad deppigt det är med oplanerade fredagskvällar. Gillar inte att leva det här ofrivilliga, medelålderspräktiga enstöringslivet där man förväntas tycka På spåret är veckans höjdpunkt. Nej, jag vägrar! Ge mig spontana aw:s som aldrig tar slut och dimmiga nätter på trånga dansgolv. Åt i alla fall linsbågar och drack ett glas vin framför Mulan (den tecknade såklart) och det var… helt okej.

I morgon ska jag ha några kompisar över på middag och på måndag och tisdag ska jag jobba utanför mina fyra väggar. Hur jag känner för det? 100 % glad, det fyller hela rummet.

En vinterhelg på landet

Det blev helg och klockan slog fem och jag blev upphämtad i bilen och höll den sista kvarten av videomötet från baksätet när vi susade E18 norrut. Helg, en efterlängtad sådan, med den närmsta lilla bubblan. Vi åkte ut på landet, tog färjan över till Ljusterö, Vinyl FM på radion och runt om oss höga tallar täckta av snö. Hade jag slumrat till och förvånat slagit upp ögonen för att blicka ut hade jag trott att vi var uppe i fjällen. Framme möttes vi av golvvärme mot strumplästen, en sprakande brasa, rödvin i en udda samling glas och fredagstaco på högrev. Axlarna sänkte sig, musiken skruvades upp, smågodis och margaritas dukades fram.

Nästa morgon vaknade vi till strålande sol, klarblå himmel och Karins hembakade frukostbröd. Det var hon som planerat hela helgen för att fira sin trettioårsdag och även om det blev småskaligt och närliggande så blev det ändå ett firande och ett väldigt fint sådant. Vi gick på en promenerad i vinterlandskapet, pulsade fram genom snön och tog oss ned till vattnet. Såg rådjur och hundar, snöskotrar och barnvagnar, istappar och gångstavar. Jag vände ansiktet mot solen och slöt ögonen, lät huden sakta värmas av dess strålar. Hela bordet fylldes med lunch, paj med tomat och brie, ostar och chark, kex och oliver. Sedan kaffe på terassen, Forrest Gump på dvd, ett varmt bad följt av rullande i snön, ett ombyte inför kvällen, inför födelsedagsmiddagen.

Timmar, timmar, timmar av god mat och stämning. Av samtal i allvar, diskussioner i dur. Bubbel och babbel och Beyoncé, rödvinssås och polenta, ceviche och granita. På mina fötter ett par silverskor med klack, minns inte när det hände senast, klack alltså, mådde bra av att låta det hända. Irish coffee före läggdags på ett inte helt genomtänkt vis men vi somnade gott ändå och vaknade upp till ännu en vinterdag i ett vitpudrat snölandskap att köra hem igenom. Nyligen påfyllda av sol och skratt och sällskap under en vinterhelg ute på landet.