Något av det tråkigaste jag vet är när folk tittar på en tavla och säger ”det där hade jag kunnat måla själv” eller kommenterar nytt mode med ”haha, ska man gå klädd sådär?”. Det är något med oförmågan att kunna analysera modern kultur som jag finner extremt oattraktivt. Och ja, innan någon går i taket så vill jag understryka att det är skillnad på att nödvändigtvis gilla allting och att vilja förstå, tänka varför och se saker ur ett större perspektiv.

 

För länge sedan skrev jag ett blogginlägg om en idé jag hade kring ett kreativt gym. Ett ställe där man fick utlopp för sitt skapande och till skillnad från i ett vanligt gym där man mest tränar kroppen, skulle man här kunna träna sin hjärna. Nu hände ju inte så mycket efter det inlägget, men jag tycker fortfarande att det är en otroligt viktig sak. Att öva sig på att tänka kreativt, analysera och försöka förstå. Just konst tycker jag är en väldigt bra sak att träna på eftersom den ofta utmanar det normativa och ligger ganska långt i fram i tiden. Den kan vara riktigt provocerande, enkel eller obegriplig och det är viktigt att den får vara så.

 

 

Liksom stora delar av Sveriges befolkning har jag försökt ta tag i min träning efter årsskiftet och blippar numera mitt svindyra Sats-kort lite mer frekvent än i höstas. Vi får se hur länge det håller i sig, men jag skulle tippa på ett par intensiva veckor för att sedan fasas ut till förmån för roligare saker… I kombination med detta har jag också försökt att addera mer kreativ och analytisk träning i mitt liv. I skrivkursen jag läser ingår det en hel del analys av noveller, böcker och andras texter. Sådant jag inte gjort på ganska länge efter att jag slutade universitet, men som jag faktiskt tycker är intressant och ganska kul att grotta ned mig i. Utöver detta har jag även tänkt att jag ska bli bättre på att besöka museum och utsätta mig för konst av olika slag för att träna. Senare ikväll ska jag gå på Liljevalchs Vårsalong och jag hoppas att jag hittar både lättsmälta och mer krävande verk för att komma igång.

 

Exakt vad kontentan med detta inlägg är vet jag inte. Jag vill inte att det ska bli ett skrytande om hur bra jag är på att analysera modern kultur (för jag är långt i från något proffs), men kanske kan det fungera som en liten uppmaning att titta lite mer noggrant på den där tavlan som består av ett enda färgfält. Och istället för att tänka ”jag hade kunnat måla det där” ställa sig frågan ”om jag nu kan måla det där, varför har jag då inte gjort det?”. Som en början till att vidga sina tankar lite.

 

Avslutningsvis vill jag visa några uppslag ur boken We go to the gallery som jag köpte på MoMAs museishop i New York. Den är en parodi på klassiska brittiska läroböcker och handlar om två barn som följer med sin mamma till ett galleri för att se på konst. Helt enkelt modern konstanalys på lågstadienivå. Hela boken är fantastisk och finns att köpa här.