Fyra onsdagstips

Dags att fylla på inspirationsbanken lite? Här kommer fyra tips att konsumera – helt gratis.

Titta på

I fyra år har Louis Vuitton renoverat sin ursprungsbutik och nu har den öppnat igen. Jag tycker att utsidan är helt fantastisk med den gyllene solen som sträcker sig över hela huset. Här om dagen sa jag att jag inte hade något behov av att åka till Paris, nu har jag nog ändrat mig igen…

Lyssna på

Min favorit Ane Brun har släppt ett album där hon gör covers på sina guilty pleasure-låtar. På Leave Me Breathless får vi höra bland annat I Want To Know What Love Is, Hero och Show Me Heaven i nya tappningar. En perfekt skiva att ha på i bakgrunden under en mörk höstkväll.

Läs

New York Magazine har skrivit en artikel om Maryellis Bunn som har grundat Museum of Ice Cream. Ett museum som snarare är en interaktiv miljö anpassat för att besökarna ska kunna ta perfekta Instagram-bilder.

Jag tycker det är oerhört intressant att fundera över hur våra nya beteenden förändrar vårt sätt att konsumera kultur och vad man plötsligt värdesätter som besökare. Ta bara Yayoi Kusamas och Olafur Eliassons utställningar på Moderna Museet förra året som instagrammades rejält, det är ju absolut en del av den här nya trenden och jag som bloggare och användare av sociala medier bidrar också till den. Jag skulle kunna prata mycket mer om detta, men rekommenderar er att läsa artikeln till att börja med.

Laga mat till

Il Podino beskriver sig själva som en italiensk matpod på svenska. Här får vi följa med kocken Anders Strand och journalisten Jonas Malmborg in i köket där de lagar mat och spelar in pod samtidigt. Har man kärlek till italiensk mat så är det ljuv lyssning, om än lite köttig ibland. Varje avsnitt innehåller minst ett nytt recept och man får också lära sig mycket om matens och råvarornas historia. En väldigt trivsam podcast att ha på i bakgrunden när man själv lagar mat (det rekommenderas eftersom i alla fall jag blir hungrig av att lyssna på den).

Höstdagbok – del 2

Det är måndag och jag tänker på resmål. Paris, Köpenhamn och Rom. Något i mig kliar och längtar efter att åka iväg. En weekend på egen hand i en annan stad. Ett par dagar av ännu oupptäckta restauranger, färgglada trånga gator, nya miljöer att fylla kameran med. Jag vill ha höstens sista solstrålar i mitt ansikte, en resväska i handen. Det är en vision som känns helt perfekt.

Men så tvekar jag, för igår fann jag mig ståendes på en konstutställning som jag inte ville vara på. Jag gick omkring och läste på några av skyltarna, tittade med spelad entusiasm på verken, försökte känna något. Men det var som att själva tanken på att gå på konstutställning var mer givande än att verkligen vara där. Jag gillade bilden av mig själv som någon som klär sig i röd basker, trotsar gråtungt söndagsregn och tillbringar eftermiddagen på museum. Fast i själva verket ville jag bara kura ihop mig inomhus, långt därifrån. Efter fyrtiofem minuter gav jag upp, ringde och beställde pizza och åkte hem till en vän. Slut på fasad för stunden.

Och tänk om det skulle bli samma sak där i något annat land. Att jag skulle inse att jag plötsligt stod där bara för att gillade tanken på det så mycket. Långt mer än själva verkligheten. Nej, jag vet inte om det är värt att chansa. Kanske ska jag hålla mig till Stockholms gator under oktober. Nöja mig med att testa ett nytt café, åka till en stadsdel där jag aldrig varit och strosa omkring bland främmande hus. Flykten behöver inte alltid bli så lång, för när risken finns att man ångrar sig är det skönt att ha nära hem.

Titta! En ny design!

Ja, som den uppmärksamme redan har noterat så har min blogg fått nya kläder under natten. Det låter ju väldigt enkelt när man skriver det så, men jag har på riktigt slitit mitt hår i veckor för att få allt på plats. Min förra bloggdesign byggde på en hundra (nja, men åtminstone fem) år gammal layout från blogg.se som hade sett sina bästa dagar, så när jag väl kände att det var dags för en uppdatering valde jag att göra det ordentligt. Mot slutet fick jag också hjälp av min fantastiska bror som jobbar med kod, tusen tack för det.

Jag begär inte att ni ska ha närstuderat min gamla bloggdesign på samma vis som jag gjort de senaste åren, så därför har jag gjort en liten lista med saker som jag ändrat.

Nyheter

☾ Anpassning för små skärmar. Nu ser allt mycket bättre ut för de som läser i mobilen (vilket faktiskt är ganska många, nästan hälften av alla besökare till och med).

☾ Meny i överkant som följer med när man scrollar nedåt.

☾ Nya inlägg läses in i takt med att man scrollar. Man kan alltså inte komma till botten på bloggen på samma vis som man gjorde förr.

☾ Överlag en mer avskalad layout. En spalt i mitten med allt innehåll där bild och text får vara i fokus, färre knappar och inte en massa stökigt innehåll runt omkring.

☾ En stor grafisk header som jag kan byta ut och anpassa efter tema och säsong eller bara när jag får feeling.

Om ni tycker om hur det ser ut får ni gärna lämna ett tryck på gilla-knappen så blir jag glad! Skulle ni fullkomligt avsky allt behöver ni inte säga något (skoja), men saknar ni någon väsentlig knapp, hittar något som inte funkar eller bara vill skicka allmänna hurrarop är ni såklart välkomna att göra det. Hoppas ni ska trivas!

Mitt favoritgodis

Det är fredag, helgen är på ingång och som alla vet betyder helg = godis. Därför tänkte jag att vi skulle djupdyka ner i min godisskål och se vilka favoriter jag har. Jag tänker att ens godissmak avslöjar rätt mycket om vem man är och vad man gillar, så varsågoda att döma mig nu.

Mitt allra bästa godis är nog nappar. Både de med colasmak och de med fruktsmak, särskilt de gulröda! Om jag orkar petar jag medvetet fram extra många av de gulröda med skopan när jag tar…

Rött och rosa godis gillar jag generellt. Både skumsvampar och löständer brukar jag dock få höra är ”tantgodis” men sen är jag ju också lite av en tant i övrigt, så det är okej.

När det gäller lakrits föredrar jag söt sådan framför salt. I Gott & Blandat-påsen tar jag alltid den där sötlakritsen som har massor små hål i sig. Sedan älskar jag mintstänger med lakrits, men de finns sällan i lösvikt där jag brukar köpa godis, annars hade de varit med här på bild också. Utöver det är peacemärken med hallon- och lakritssmak samt lakritskola en favorit.

Välkommen till barnpåsen, hehe! De här gulgröna trocaderoflaskorna är ett lite nyare godis som jag älskar (mycket godare än 90-talets fizzyflaskor). Zoo-apor och Palle Kuling/Knattar i olika färger är perfekta för att de är så små. Generellt tycker jag att de flesta godisbitar är för stora. Jag hade till och med en period då jag klippte allt mitt godis i mindre bitar för att jag tyckte det smakade bättre… Syrliga kastanjer är också gott!

På den här bilden är rabarberstängerna min favorit. Ferriaribilar tar jag ofta ett par stycken men blir alltid lika besviken för att de oftast är alldeles för hårda, även om smaken är väldigt god. Den lilla regnsbågsfärgade remmen får representera att jag nästan alltid slänger ner något oväntat som jag inte smakat förut.

Choklad är nog det som jag har svårast för när det gäller lösviktsgodis. Jag tycker nämligen att den lätt blir lite torr och dammig alternativt att allt löst salt eller surt socker fastnar på den och gör att den smakar konstigt. Därför tar jag bara choklad i papper, typ små marabou-bitar, twix eller dumle.

Pastellfiskar är egentligen inte så kul men något jag tar av gammal vana tror jag (så oklart beteende). Violpistoler däremot är något jag jublar över när jag hittar. Det är inte jättevanligt och känns som en riktig vattendelare. Själv älskar jag den blommiga småartificiella smaken och mjuka konsistensen.

Det var min godisskål det! Vad tycker ni om min smak, är den helt uppåt väggarna eller till och med bra? Själv tror jag att den är ganska barnslig och sötsliskig med några oklara inslag (som typ skumsvamparna och violpistolerna).

Små saker i lera

Här om veckan fick jag ett infall och gick till butiken Material på Folkungagatan och köpte ett kilo lufttorkande lera. Jag hade nämligen fått för mig att jag ville lära mig skapa i keramik, men alla kurser var fullbokade sedan länge, så då fick alternativet bli detta. Ändå rimligt att testa lite smått hemma vid köksbordet innan man signar upp sig på flera veckors kurs.

Jag bestämde mig från början att ha exakt noll förväntningar och krav på mitt skapande. Bara se det som några timmar av fri kreativitet där resultatet inte är det viktiga. Och ja, vissa lerklumpar blev visst bara en hög med skärvor, andra formades till en liten skål och så blev det nån slags hund också tror jag.

Nästa steg är att köpa lite färg och glasyr för att testa loss med det. Efter det kanske jag ger mig på något lite större, även om flingsaltskålar och olivfat är oerhört trevligt att ha. Den där riktiga keramikkursen känns ganska avlägsen, men jag tänker att jag leker mig fram med detta tills jag tröttnar i alla fall. Fortsättning följer (kanske)!

Din guide i musikdjungeln

Att leta ny musik är lite av en favoritsport för mig (önskar man kunde få friskvårdsbidrag för det, ping Skatteverket). Varje fredag brukar jag klistra mig vid Spotify och lyssna igenom alla nya låt- och albumsläpp som kommer i min väg. Mina favoriter drar jag sedan till en låååång spellista som helt och hållet saknar struktur, men nu är det ändring på det.

Jag har nämligen förstått att det är fler än jag som gillar att upptäcka ny musik, men att alla kanske inte riktigt har samma tid och ork att gräva runt i Spotifys bibliotek. Därför presenterar jag idag Julia väljer: 20 bästa nysläppen. En spellista med mina favoritlåtar som har max två veckor på nacken. Perfekt för er som vill få bättre musikkoll och hitta nya favoriter. In och följ så uppdaterar jag den kontinuerligt åt er!

Höstdagbok – del 1

Oktober. Där sommardagboken en gång tog slut får höstdagboken försöka ta vid. En liten inblick i mitt liv så gott som varje måndag, varsågoda att stiga på.

Oavsett hur hårt vi klamrade oss fast vid sommaren så är den över nu. Hösten har anlänt och solen har slutat väcka mig om morgnarna. Idag möttes jag bara av en gråtung himmel och snart kommer det vara ett kompakt becksvart mörker istället. Tänk att man förvånas lika mycket varje år. Förmågan att glömma bort är nog det som gör att vi överlever och det gäller inte bara årstiderna.

Något har hänt sedan sommardagboken tog slut. Jag har börjat skriva. Eller, jag har ju alltid skrivit och gör det varje dag i mitt arbete, men nu har jag påbörjat en kurs vid sidan av mitt jobb. En kurs där jag får lära mig att analysera litteratur och skriva skönlitterärt. Det är kanske det svåraste och bästa jag gör just nu. Svårt på så sätt att jag aldrig skrivit på det viset tidigare, på riktigt liksom. Att blogga eller skriva reklamfilmsmanus eller annonser är inte alls samma sak (hur mycket man än vill inbilla sig det). Igår satt jag i sex timmar med 800 ord och kastade dem fram och tillbaka utan att bli nöjd. Min respekt för författare växer varenda sekund kan jag lova. Men det är också bra, ja till och med bäst, för att det är ett så konkret lärande. Jag har saknat den där tydliga utvecklingskurvan som är svår att kräva när man arbetar. Nu har jag angivna boksidor att läsa, övningar att göra, feedback att ge och det är så tydligt hur jag lär mig nya saker för varje gång. Det enda negativa, förutom att det är svårt och gör mig otroligt självkritisk, är att jag får mindre tid till bloggen. Men det får vi faktiskt stå ut med.

För att vakna till liv ur mitt komaliknande sömntillstånd försöker jag att promenera till jobbet så ofta som möjligt. Nyvaken går jag vägen till Gullmarsplan, förbi Koleraparken, över Skanstullsbron och Götgatan upp. Varje morgon passerar jag alltså förbi Trädgården, den kanske tydligaste markören för sommar. Idag när jag kikade in över staketet såg allt stängt och övergivet ut. Gungorna hängde stilla i sina grova rep. Discokulorna glittrade bland trötta höstlöv. Kontrasterna var slående. Kanske är det en metafor för hur vi borde vara – lite glitter bland allt det vissna.

Nej usch, det blev alldeles för smetigt. Dessutom har min nya kurs lärt mig att man ska vara sparsam med metaforer. Vi stryker det. Nu ska jag fortsätta skriva.

Randiga tröjor & dystra miner

Här står jag och ser dyster ut. Med all rätt, för jag har blivit förkyld och krasslig vilket är hemskt trist. Dessutom var jag det för bara några veckor sedan och det gör det hela ännu mer tråkigt. Nåväl, min plan är att vila så mycket som möjligt och satsa på att bli frisk till helgen. Hur mår ni?

Förutom min sura uppsyn har jag klätt mig i nya klumpiga Oxfordskor från Monki, även den gamla jeanskjolen och min stora ring kommer därifrån. Skärpet är från Gucci och den randiga tröjan med blixt och jättelånga ärmar är också ny och ifrån H&M.

Det är ju extra viktigt med stora halsdukar när man är förkyld, så jag virade in mig i den här rosa som gör mig både glad (pga sin färg) och varm. När jag köpte den trodde tjejen i kassan först att det var en pläd, det kanske säger något om storleken på den. Nu ska jag dricka varm choklad och fortsätta att bygga på min hög av pappersnäsdukar. Har ni några experttips på hur man blir frisk på nolltid så får ni gärna säga till! ♥

Helgen vecka 38

Låt oss se vad jag hittat på i helgen! Jag kan avslöja att det har varit en väldigt mysig, planerad och kul helg med många olika vänner att hänga med.

Min fredag inleddes i rött och rosa. Jag kände att den gråa dagen behövde en färgklick och gillade kontrasten mellan fluffigt ljusrosa och lackglansig röd kjol. Efter en ganska snabb jobbdag slog jag ihop datorn och tog helg klockan fem.

Inne på Monki, som ligger tvärs över gatan från mitt jobb, sprang jag på den här ringen och köpte den för den gjorde mig så glad. Blingig och fulsnygg och 90-talig.

Sedan mötte jag upp min kompis Sandra på Bar Hommage för en aw. Efter en stund anslöt vi till Erik och Fredrik som hade satt upp oss på kölistan till ett bord på Racamaca. I väntan på våra sittplatser tog vi in ett par mindre rätter och studerade menyn noggrant. Racamaca är en av mina favoritrestauranger med supergoda smårätter som man delar på, allt är väldigt okomplicerat (på ett bra sätt) och med supertrevlig personal. När vi var mätta avslutade vi kvällen med drinkar på Paradiso ett stenkast därifrån. Tycker för övrigt att Bar Hommage → Racamaca → Paradiso → Häktet är en ultimat runda om man vill hålla sig i ungefär samma kvarter under en kväll, så varsågoda för mikroguide till Mariatorget.

På lördagen tog jag på min höstigaste finklänning och matchade den med en liten grön väska, kängor och guld.

Sedan gjorde jag en stor frukost/brunch med kokt ägg, yoghurt och müsli, kaffe, clementin och det bästa: våffeltoast. Perfekt om man inte har ett toastjärn men har craving för smält ost. Jag gjorde en med prästost, grönkål & persilja och en med prästost, tomat & basilika.

Sedan mötte jag upp Emelie, Madde och Grazzi i Liljeholmen för att ge oss iväg på roadtrip. Målet var Örebro där min kompis Zaza bor och nu var det dags för namngivningsfest för hennes son Marlon. Han var så mysig och glad dagen till ära och här är han i famnen på sin fadder Elin. Jag älskar att han ser ut som en liten liten businessman med sin slips…

Festen hölls i Zazas föräldrars hus som ligger superfint till precis vid en sjö. Örebros egna Yasuragi, typ.

Efter kaffe, tårta, presentöppning och Marlonmys blev det en liten kräftskiva på kvällen. Kräftorna var egenfångade och supergoda och helt gigantiska, nästan som små humrar. Så gott! Vid niotiden rullade vi bilen tillbaka mot Stockholm igen och spelade alla våra favoritlåtar fram tills vi var framme vid midnatt.

På söndagen klädde jag mig i långklänning igen (helgens oplanerade tema?) och gjorde mig snabbt i ordning för att sedan ta tunnelbanan till Hornstull.

Där var det nämligen dags för frukostbio på Bio Rio. Världens smartaste koncept där man får en liten frukostbricka på köpet i sin biljett. Vi såg dokumentären Silvana – väck mig när du vaknat och den var så bra. Jag gillade verkligen hur de skildrade relationen till hennes familj och kärlekshistorian som pågick under hela tiden, så fin och gullig!

Efteråt möttes vi av strålande sol, så jag, Majsan, Julia och Sofie tog en promenad längs Årstaviken och kollade på alla gulliga hundar som var ute och skuttade.

Sedan handlade jag lite mat och promenerade över Skanstullbron och hem med dokumentären Kidnappad av al-Quaida i mina öron. Väldigt intressant men ganska tung lyssning eftersom lillasystern Ella som medverkar är en av mina närmsta vänner. Ändå skönt att hela historien fått sitt slut nu, kan inte understryka den lättnaden nog. Resten av kvällen har jag tillbringat i soffan med bok och dator omväxlande i knät och ramslökschips i en skål bredvid.

Hoppas att ni också haft en fin helg!

Fredagshypnos

I samma hus som den förra reklambyrån jag jobbade på, satt det ett gäng bröder. En av dem, Andreas Wannerstedt, är superduktig på design och motion graphics. Ibland hjälpte han oss med animationer och grafik till filmer, men de grejerna tycker jag inte vi ska kika på nu. Istället vill jag visa några gif:ar från hans serie Oddly Satisfying vol. 1, en högst passande titel. Jag kan sitta och stirra på dessa så länge, det är verkligen designhypnos på hög nivå. Vill ni se mer så kan jag rekommendera hans Instagram, den här med korven är en stor favorit.

oddly satisfying vol. 1 - andreas wannerstedt

PS. Ska bli kul att se om snitt-visningstiden för det här inlägget blir längre än vanligt eller om det bara är jag som fastnar…