Hej! Jag tänkte att vi skulle ha en liten poesifredag här och läsa hexameter. Ja, jag är seriös men gör detta endast efter påtryckningar från vänner och twitterföljare (lovar att det inte ska bli en vana). I höstas fick jag nämligen uppgiften berätta en rolig historia på hexameter, längd 1-1,5 sida i min skrivkurs. ”Inga problem!”, tänkte jag absolut inte. Snarare hade jag ågren i flera veckor inför denna uppgift. Vad är ens en rolig historia? Och hur bemästrar man hexameter? Till slut beslöt jag mig för att scrolla bland mina gillade tweets och hittade faktiskt en ganska kul story som jag valde att återberätta. Här är originaltweeten och efter den följer min lilla hexameter. Ett tips inför läsningen är att läsa i en slags valstakt, dvs 1-2-3, 1-2-3, 1-2-3 med betoning på första stavelsen så blir det rätt. Trevlig poesifredag!

 

Originaltweet här 

 

Hamsterdramatik på hexameter

Hamstern i buren satt stilla i hörnet och stirrade sorgset.

Senaste tiden så hade den inte ens rört sig ur fläcken.

Maten stod orörd och skålen var full utav kvarlämnad sallad.

Hjulet av plast som ju annars var ständigt i snurrande tempo,

vilade dystert på sågspånets ljusgula, fluffiga matta.

Timmar passerade, inte ett ljud från det harmlösa djuret.

Morgonen efteråt började alla att bli lite rädda.

Tänk om det faktiskt var någonting allvarligt med deras hamster?

Barnet i hemmet var ledset och sörjde sin livfulla kompis,

Coco som jämt var så hungrig och snabb på att springa…

Dags att de uppsökte någon som visste vad som inte stämde.

 

Bilen for tryggt längs de slingrande vägarna, stan var i sikte.

Bakom ett höghus låg veterinären som brukade hjälpa

hundar och katter och andra små fyrbenta skadade vänner.

Uppe på britsen var Coco så pigg och så lycklig som alltid.

Maten gick lätt ner och ingenting verkade fel eller konstigt.

Veterinären såg tveksamt på djuret som sprang längs med bordet.

”Finns det nåt särskilt som hänt det de senaste dagarna kanske?”

frågade hon med sin blick fäst på pappan och hans lilla dotter.

”Måndagen bjöd på en snabb eskapad när vår Coco blev frisläppt

ut på det högblanka köksgolvet fick hon sen springa helt ensam.

Dock smet hon in bakom kylskåpets vägg men blev utlockad snarast.”

 

Hamstern såg lurigt på veterinären som granskade henne.

Pälsen var guldbrun och nosen ljust rosa med milslånga morrhår.

Kinden till höger i ansiktet buktade aningen utåt.

Fingrar med handskar fick leta sig in där och tänk vilken upptäckt!

Kylskåpsmagneten i kinden på Coco var boven i dramat.

Burens metall hade gjort att hon fastnat i gallret på sidan.

Veterinären brast ut i ett gapskratt som spred sig i rummet.

Pappan och barnet gick glatt från kliniken med buren i handen.

Åh en sån lättnad att allting var bra med den älskade Coco!