Min mormor har ett litet torp långt ute på landet. När jag var där för någon sommar sedan såg jag en stringhylla ligga nedmonterad ovanpå ett skåp. Jag frågade om jag kunde få ta hem den till min lägenhet i Stockholm och det fick jag. Efter några månaders funderan på placering och inväntan på förälder med borrmaskin har den nu kommit upp på min sovrumsvägg.
Från början var hyllan min morfars och tydligen ska den ha suttit på väggen i hans ungkarlslya. Jag tycker det är så fint med möbler med en historia som får leva vidare i flera generationer och jag är säker på att han hade blivit glad om han visste att den satt på min vägg nu. ♥
På det nedre hyllplanet står en samling med lite oklara keramikföremål som jag köpt second hand. Jag tycker de gör sig rätt fint såhär i grupp och i samma färgskala. Nu ska jag bara hitta lite fina torkade kvistar, strån och blommor att sätta i vaserna tänker jag.
På den övre hyllan står en vas med palettbladssticklingar som vuxit till sig. Bredvid ligger en välformad bokhög. Jag vet att många ”riktiga” läsare har invändningar mot att man gör så här med sina böcker eftersom man då inte kan se titlarna. Men för mig som blir stressad av för mycket mönster i sovrummet (väljer enbart helvita påslakan därför) så ger det här ett mycket lugnare intryck. Dessutom har jag ganska bra koll på vilka böcker som ligger där i, även om högen växer stadigt eftersom den innehåller sådant jag ska läsa när jag får tid över. Någon som sett den där tiden?