oktober 2021 – Julia Eriksson

Åtta stilidéer jag vill testa

En av mina mest använda appar på telefonen är Anteckningar. Så fort jag får en tanke eller idé jag vill spara så skriver jag ned den där. För en utomstående så skulle nog de flesta av mina anteckningar vara ganska svårtolkade. Det kan stå saker som ”rostad majs och potatis”, ”brodera kudde, dagbok” eller ”ullkappa + keps”. Det sista är en av alla stilidéer jag snubblat över och skrivit upp för att testa. Jag tycker nämligen det är ett kul sätt att samla inspiration på, istället för att se ett exakt plagg och sedan gå och köpa prick samma, så försöker jag zooma ut och tänka vad i en viss outfit som jag inspireras av. Kanske är det en färgkombination, en lite otippad matchning eller ett visst typ av plagg som jag kan leta efter på second hand. Här är åtta stilidéer från mina anteckningar som jag har sparat och vill testa snart.

Vinrött + orange
En perfekt färgkombination nu på hösten när halva flödet består av pumpor och rödvin. Efter en snabb kik i min garderob insåg jag att jag har både en vinröd kostym, kjol och jacka som skulle kunna kombineras på olika sätt med en orange tröja, t-shirt eller skjorta.

Partyklänning över t-shirt
Jag gillar tanken på att kombinera en liten, glittrig partyklänning med en långärmad randig t-shirt eller en kortärmad med kul tryck. Ett ypperligt sätt att få nyårsklänningen att räcka till fler tillfällen.

Ullkappa + keps
Jag har alltid haft lite svårt för att bära mössa och tycker jag ser fånig ut i det (säkert bara en fix idé som jag borde släppt vid det här laget), men nu innan det blir riktigt kallt om öronen så är det ju jättefint att bära keps till ulljackan. En ultimat söndagslook när man strosar omkring och äter tunnbrödsrulle.

Helgrönt från topp till tå
När jag var sisådär 14 år hade jag en period där jag älskade färgen turkos och klädde mig i den flitigt. Lite samma känsla har jag inför min gröna fas som pågår just nu. Jag har blivit helt såld på både ärtgrönt och limegrönt och att köra en monokrom look i helgrönt likt ovan känns som en strålande idé.

Slipover över klänning
Slipovern stormade ju in i garderoben förra året med full fart och än har jag inte tröttnat på den. Däremot har jag insett att det också är väldigt fint att bära den över en kortare, voluminös klänning så det måste jag snart testa.

Transparent klänning över jumpsuit
För någon månad sedan klickade jag hem en hellång, tight, svart jumpsuit på Sellpy från något oklart märke. Den känns lite som ett dans- eller yogaplagg och är bland det skönaste jag haft på mig. Nu är planen att bära den så ofta som möjligt och ett sätt att komma undan med det är att dra på sig något skirt och transparent ovanpå.

Glitter – som klänning och under kostym
Min inre skata dras till allt som glittrar och något jag gillar är tanken på att bära en skimrande topp till en mer neutral kostym, allt för att addera lite aw-stämning i kontorsmiljön. Jag har också insett att en hellång glittrande klänning med axelvaddar är något som verkligen lockar och som jag ska hålla ögonen öppna efter.

Blått + brunt
En till färgkombination som känns väldigt fin till hösten är den där man blandar lite ljusare blå med brunt. Lika självklart som strand och hav eller jord och himmel. Den ska jag se till att testa inom kort!

20 saker jag tänker på i slutet av oktober

Hej och välkommen in i min hjärna. Här är 20 saker jag tänker på just nu, utan gemensam nämnare eller rankade i någon viss ordning.

1. Polly lakrits är mitt nya favoritgodis. Jag är besatt. Brukar i vanliga fall inte alls gilla sådana fusion-godisar, typ Plopp med Zoo, men de här är toppen.

2. I gymmet på mitt jobb ingår det en ren duschhandduk varje gång man tränar. Man bara hämtar en och lämnar den sedan i en tvätthög och det är nog det lyxigaste någonsin så nu har jag inte en enda ursäkt att inte träna längre. Förut kunde man alltid skylla på släpandet av den där sura handduken.

3. Blir det här året då jag köper en ordentlig vinterjacka? En riktigt varm dunsak att borra in sig i, dock inte en sådär vadlång pga är inget större fan av sovsäcksmode på mig själv.

4. Killar med en liten snusnäsduk knuten kring halsen får mig alltid på fall. Är det för att den får dem att se ut som snälla labradorer?

5. Jag tror att jag måste skaffa glasögon. Kollade på en fotbollsmatch på en sportbar här om dagen och insåg att bilden inte var helt skarp. Tittar ju aldrig på tv annars så har inte märkt det förrän nu. Kanske förklarar det varför jag haft en liten ryckning i mitt högra ögonlock sedan i juli också…

6. Åt min första Pressbyrån-korv på typ två år i måndags. Ett klassiskt sådant i-farten-köp som görs när jag är på väg ut på aw direkt efter jobbet utan tid att äta middag. Den var jättegod som vanligt.

7. Jag har hittills inte känt ett endaste litet julpirr i år. Är det för att jag är vuxen på riktigt nu? Eller kommer det när jag minst anar?

8. Jag glömmer alltid bort hur lång tid det tar att blogga fastän jag har gjort det sedan 2006 och således borde ha lärt mig. Får för mig att börja runt kl 22 när jag jobbat klart, lagat & ätit middag och pustat ut en stund i soffan. Sedan tar det ju nästan alltid två timmar att välja bilder, redigera dem, ladda upp på Flickr, skriva text, hitta ett flyt, läsa igenom, ändra upprepningar eller slarvfel och sedan publicera.

9. Att rensa vattenlåset i badrummet kräver alltid 3-6 månaders mental förberedelse där jag på slutet vant mig vid att ha en rätt svag stråle på kranen när jag tvättar händerna. Sedan tar själva rensningen fem minuter och så är allt frid och fröjd i typ ett halvår innan det är dags att börja om igen.

10. Bröd, smör, citron och sardiner på burk är en riktig femplusmåltid.

11. När jag blir osäker på vad jag vill ha på mig i klädväg så kollar jag på Gucci och sedan kommer jag på att det är ju sammetskostym med sidenskjorta, långa glittrande paljettplagg och blanka ridstövlar jag vill bära.

12. Ska jag ha hemmafest snart? En liten, småstökig, trång och varm… Tanken lockar.

13. Varje gång jag läser något riktigt platt debattinlägg eller ser ett reklamsamarbete för något så banalt som typ påsklämmor så mumlar min hjärna ”Tomhet, idel tomhet. Allt var tomhet, ett jagande efter vind.” Sedan återgår jag till min blogg där jag skriver om att jag äter korv och rensar avlopp.

14. Jag hatälskar att springa på löpband för det är så otroligt mekaniskt och själsdödande men samtidigt också perfekt för man behöver bara fästa blicken och sedan mata minut för minut, meter för meter, tills man är klar.

15. Jag är så sugen på att gå och se en föreställning. Måste boka något på Dramaten eller Operan eller var som helst där man får sig en liten kulturinjektion.

16. Mina drömmar om nätterna har börjat bli jättetydliga och märkliga. Jag minns dem nästan alltid när jag vaknar, vilket jag vanligtvis inte gör. Kanske ska jag ta över Sandra Beijers drömdagbok nu när hon fått sin bebis? Nattens dröm handlade om att jag flyttade in i en lägenhet och upptäckte att den tidigare ägaren hade lämnat kvar sin gigantiska samling med Barbie-hästar.

17. Jag såg Dune på bio. Recension: svinfet. Alltså visuellt. Storyn var okej men själva filmen var en fröjd att bara titta och lyssna på.

18. Jag måste fota mer med min analoga kamera så att filmrullen tar slut och jag kan framkalla bilderna för jag är så nyfiken på att se hur de blir.

19. I morgon ska jag steka plättar till lunch och äta dem med vispad grädde och hallonsylt. Längtar!

20. Jag känner mig fortfarande tacksam och livspepp och tillfreds och kommer på mig själv med att vilja leta anledningar, men kanske finns det inte så mycket att rota i. Kanske är livet bara rätt bra just nu och det får räcka? Vi säger så.

Två fullmatade dygn i Malmö

I slutet av mitt förra blogginlägg hoppade jag på tåget från Köpenhamn mot Malmö och lagom till att solen började sjunka klev jag av på Centralstationen och traskade mot Story Hotel. Där mötte jag upp Emelie och efter lite snabbt fixande gav vi oss ut på stan.

Vår första destination var Scandwine där vi grundade med lite plock och drack vin. Ett mycket mysigt ställe!

Kvart över nio hade vi bord här, på Aster. Jag är alltid team sen middagstid om jag får välja, så detta passade mig perfekt.

Vi beställde in lite olika rätter att dela på. Det blev en helgrillad fisk med romesco och sallad, ett gäng havskräftor och några otroliga bönor i en xo-sås. Mycket av ingredienserna i Asters mat odlar de själva och smakerna var verkligen fantastiska.

När klockan började närma sig midnatt sa vi tack & hej och traskade några minuter tillbaka till hotellet för att strax därefter somna omedelbums.

Nästa morgon vaknade vi upp i ett strålande Malmö och högg in på frukostbuffén. Emelie och jag lärde känna varandra när vi pluggade på universitet i Norrköping och jag är så glad att ha henne vid min sida och få göra sådana här saker tillsammans. Hon är verkligen en sådan person som säger ”klart du kan” när jag tvivlar, som kommer med idéer när livet känns tråkigt och som kan lösa ens problem utan att bagatellisera dem. En stjärna!

Efter en stabil frukost gav vi oss ner på stan igen och ut på en second hand-runda som jag dessvärre misslyckades helt med att dokumentera så därför får ni en bild på en cykel istället. Rimligt. Nåväl, vi hann med både Björk & frihet, Myrorna, Öppen famn och Humana.

Sedan var vi helt slut och kilade till Ruths för att äta lunch. Vi delade på en tarte med sallad och ett grillat bröd med kycklingleverpaté och inlagda körsbär. Sedan tog vi varsin soppa med svamp, bönor och parmesan som var perfekt rustik och höstig. Jag vill bara laga sådana här klara, matiga soppor från och med nu och fram till mars.

Efter en lunch som hette duga gick vi till Slottsträdgården och spanade lite på slottet och odlingarna. De hade kålfestival med 25 sorters kål som växte och frodades.

I en annan del av trädgården var det dahliafestival. Efter denna fröjd för ögat gick vi tillbaka till hotellet och tog en tupplur innan vi gjorde oss redo för kvällen.

Det första kvällsstoppet gjorde vi på vinbaren Julie som jag dessvärre missade att fota och därefter gick vi till Far i hatten och beställde pizza.

Sedan hamnade vi på Mikkeller med utsikt över korvtillbehören.

Efter varsin balja öl gjorde vi tummen upp, kastade in handduken och promenerade hemåt igen.

Nästa morgon åt vi en hyfsat tidig frukost och lånade sedan varsin cykel från hotellet. Sedan trampade vi mot Ribersborg och kallbadhuset.

Vi gjorde oss hemmastadda på badhuset och i bastun och tog flera uppfriskande dopp i havet. Den här typen av ställen är nog min bästa terapi mot utseendehets. Dels för att så många olika slags kroppar syns och är välkomna där, det är vanlighet och människor som levt och de flesta bara är. Dels för att det handlar så mycket om hur kroppen känns, inte hur den ser ut. Känslan av hur det sticker i bröstkorgen och längs ryggraden när blodet rusar efter att man kliver upp ur det kalla vattnet. Skärpan när man räknar sekunderna i vattnet, försöker lugna andningen och sedan energipåslaget som kommer därefter. Där och då kände jag mig tacksam över att ha en så pass liten blogg att ingen på plats förmodligen skulle känna igen mig, för annars hade jag nog känt mig hämmad i min kallbadande nakenhet och det hade varit tråkigt.

Pigga och rusiga efter våra bad gick vi till Noir och drack kaffe på deras uteservering.

Sedan besökte vi saluhallen och åt en rejält lass pasta på Papi.

Nästa stopp var Moderna Museet!

De visade två olika utställningar just nu. En med Beate Wassermann, en tysk konstnär som var verksam från slutet av 1970-talet fram till hennes död 2018. Som jag förstod det har Wassermanns verk inte ställts ut i Sverige tidigare och Balansakter är hennes första retrospektiva utställning.

Den andra utställningen heter Mannen med det blå ansiktet och lyfter fram verk ur museets samling med fokus på konstnärer som experimenterat och förnyat konsten.

Jag gillade båda utställningarna och framför allt blev jag pepp på att gå på museum igen! Bästa helgaktiviteten och inspirationsdosen.

Sedan var helgen plötsligt nästan slut men innan det var dags att hoppa på tåget hem till Stockholm kilade vi in på Ruths igen för ett sista glas vin. Därefter köpte vi varsin falafelrulle och sjönk ner i sätena, laddade till max med goda malmöupplevelser!

Två och en halv dag i Köpenhamn

Låt oss ta vid där jag slutade sist: glad i hågen på väg mot Köpenhamn. Vid halv sex-tiden på onsdagen rullade mitt tåg in på perrongen och jag promenerade mot Vesterbro för att möta upp Anna på hotellet.

Efter ett snabbt ombyte drog vi på oss kapporna och tog sikte på Vinhanen, en liten naturvinsbar med kul vin på tapp. Min vän Anna bor i Stockholm numera men jobbar fortfarande i Köpenhamn ungefär en vecka i månaden, så då passar det ju ypperligt att åka ner och hälsa på när kroppen skriker efter miljöombyte och nya upplevelser.

När vi druckit upp gick vi ut på gatan och in i porten bredvid, nämligen på restaurangen Safari. Där hade vi bokat deras avsmakningsmeny med åtta rätter. I första serveringen fick vi bröd & romesco, ceviche med apelsin, vårlök & koriander samt ett spett med grillat fläsk kryddat med satay & sesam.

Efter det fick vi rödbetor med salsa verde, hasselnötter & dill, en liten toast med bakad tomat, salvia & sardeller och en perfekt tuggig fettucine med musselsås & persilja.

Grand finalen var två desserter: en liten citronmarängpaj och förmodligen den godaste pannacottan jag ätit för den var helt fluffig med smak av vanilj och serverades med bär & flarn.

Efter alla dessa rätter var vi otroligt mätta och belåtna. Jag kan varmt rekommendera Safari om man vill ha enkel, god mat, avslappnad stämning och en prisvärd meny.

Morgonen efter var det en vanlig jobbdag, fast en lite ovanlig då eftersom jag var i Köpenhamn. Men efter ett och ett halvt år av distansjobbande så känns det ju nästan mer exotiskt att vara inne på kontoret numera. Jag promenerade förbi en fin blomsterbutik i jakt på ett ställe att slå mig ned på med min dator.

Valet föll på Rist där jag beställde frukost i form av ”bolle med ost” och kaffe. Den ser inte mycket ut för världen men den var faktiskt väldigt god. Det är något med den danska frukostserveringen som bara är så: ett bröd, en skiva ost, ett ägg, en klick smör. Superbasic men det lyckas ändå bli märkligt gott. Nåväl, där satt jag och jobbade i några timmar.

När det var lunchdags gick jag till en fransk bistro vid namn Les Trois Cochons och beställde en sallad niçoise. Lika bra att passa på med svåruttalade grejer när man ändå är i Danmark och har lite svårt med språket tänkte jag.

De sista timmarna jobbade jag från hotellsängen och när Anna kom tillbaka från sitt kontor slog jag ihop datorn och tog tidig helg. Vi gick till Sanchez, en mexikansk restaurang med olika snacks och tacos.

Där åt vi ett lass med guacamole och en kantarelltaco bland annat. Mycket gott! Sedan gick vi hem och la oss i dubbelsängen med en godispåse och kollade på Frozen 2. Precis så som jag föreställde mig att livet som 30+ skulle vara, haha. Nej men det var ett perfekt avslut på kvällen och en lagom uppladdning för Anna som skulle ha en viktig presentation dagen därpå.

På fredagen vaknade jag upp med en helt blank dag framför mig. Eftersom nationaldagen inföll på en söndag i år fick vi ta ledigt en valfri dag under året istället (tack facket!) och jag valde den här fredagen i Köpenhamn. Ganska nöjd med det faktiskt. Jag började dagen med en gigantisk croissant från bageriet Hart och lite strosande i en second hand-affär intill.

Sedan promenerade jag in mot Strøget. Köpte en kaffe på Sonny och traskade upp till Hays stora butik.

Jag hade klätt mig i min glittrigaste silverpaljettröja tillsammans med blåjeans, vita tubsockor och loafers. Det var så länge sedan jag gick på stan, liksom fysiskt promenerade runt i olika butiker lite planlöst. Kan inte minnas när det hände senast?

Jag köpte lite smågrejer så som en randig bärkasse, återanvändbara disktrasor och en stor gul smiley som jag tänkte sätta på en tygpåse.

Sedan fortsatte jag att promenera runt och smet in i lite småbutiker och antikaffärer längs vägen.

På Holly Golightly såg jag en lampa med rödrandig skärm som jag tyckte var fin. Inredningen med stöveln hoppar jag nog tillsvidare.

Efter lite mer stros gick jag och satte mig på Bottega Barlie och beställde in en otroligt god färskost med bröd och ett glas orangevin.

Sedan åt jag blåmusslor med aioli. Allt var jättegott och när jag ätit upp satt jag nöjd kvar och väntade på notan eller en fråga om att beställa något mer. Jag väntade och väntade. Restaurangen var långt ifrån full, alla sällskap precis intill mig fick hjälp flera gånger och jag försökte vänligt vifta på personalens uppmärksamhet, men icke. Det var som att jag blivit helt osynlig, trots att jag satt mitt i fönstret iförd århundradets glittrigaste tröja. Jag fick en märklig känsla av att inte finnas eller synas, vilket förmodligen förstärktes av att jag var där själv. Efter en bra stund gav jag upp och klev halvvägs in i köket och bad om att få betala. Kanske är paljettröja ett helt vanligt, anonymt basplagg som får en att smälta in i väggen i Köpenhamn, vad vet jag?

Efter den märkliga fadäsen gick jag ut och möttes av ömsom regn, ömsom sol och en hel del blåst. Alla väder helt enkelt.

Jag klev in i en liten vinaffär i Nørrebro för att köpa med mig något kul hem. Där fick jag provsmaka några olika sorter och landade till sist i ett rött från Sicilien.

Sedan plingade det till i min telefon och min kompis Emelie meddelade att hon snart var framme i Malmö. Så då styrde jag stegen mot Hovedbanegården, tog en snabb och solig in the moment-selfie när jag väntade vid ett övergångsställe och gjorde mig redo att avrunda min Köpenhamnsvistelse.

Kvart i fem hoppade jag på tåget mot Malmö, men vad som hände där är en annan historia som förtjänar ett eget inlägg!

Livsgnistan & tacksamheten

Hej från tåget på väg mot Köpenhamn. Utanför fönstret: en klarblå himmel, orangegula träd, villaområden, åkrar och sjöar. Inuti mig: en blandning av pepp och nöjdhet, en glödande livsgnista, en bultande hoppfullhet. Jag drabbades av en insikt här om dagen, det var en plötslig och stark känsla av tacksamhet. Över att livet känns lättare igen. Över att faktiskt kunna göra saker. Att få blicka framåt, planera in dagar och kvällar av kul. Att hitta restauranger att besöka, utflykter att åka på, fester att hålla i. Allt som jag en gång tog för givet, som jag sedan ägnat tid åt att sakna.

Jag glömmer så snabbt men vintern och våren var tung. Den konstanta rädslan för att göra fel, alla resonemang som kantade vartenda beslut ner till minsta mataffärbesök. De långa dagarna, kvällarna och nätterna hemma själv. Jag tänkte ofta att det fanns de som hade det värre, att det inte var min sak att klaga. Men samtidigt blir det så tydligt att det är mycket bättre nu. Jag mår mycket bättre nu.

Ikväll ska jag möta upp min kompis Anna i Köpenhamn. Vi ska gå på restaurang och äta en ännu hemlig avsmakningsmeny. I morgon ska jag hitta några trevliga frukost- och lunch-ställen att jobba ifrån. Sedan ska tillbringa helgen i Malmö med Emelie och fortsätta att fylla livet med allt jag saknat. Det blir fint. Eller som Peter LeMarc skulle sagt: Ååh, det är så gott att må gott igen.

10 diktsamlingar jag gillar

För ett tag sedan fick jag en önskan om att tipsa om tio diktsamlingar som jag gillar. Väldigt fint tema på önskning ju. Och kul! För jag gillar att läsa poesi och tänker att fler än jag också borde vilja fastna för det. Men så förstår jag om det kan kännas lite svårt och pretentiöst att närma sig den hyllan. Var börjar man ens? Tänk om man inte fattar något? Om det man möts av bara är sidor fyllda av märkliga ord och radbryt?

Precis som med alla typer av böcker så finns det enklare och svårare läsning och sådant man gillar mer eller mindre. Viss lyrik som jag läser känner jag ingenting för och ibland är det bara… konstigt. Men rätt vad det är så slår jag upp en sida vars ord liksom golvar mig. Jag läser dem en gång, två gånger. Jag känner. Det känns.

Tidigare har jag skrivit ett inlägg med tips om hur jag läser poesi och vad man kan tänka på om man är lite ovan. Det hittar ni här. Och här följer tio diktsamlingar som jag gillar och som jag tror kan falla fler i smaken. Ett tips är att kika efter dem på biblioteket för en första läsning. Det som jag verkligen fastnar för brukar jag sedan köpa hem för att ha i min egen bokhylla och kunna läsa om och om igen.

Ædnan – Linnea Axelsson
Ædnan är kanske inte den lättaste diktsamlingen, rent formatmässigt. Den är nämligen 766 sidor lång men ett makalöst diktverk som är ganska enkelt att ta till sig. Längs sidorna får vi följa berättelsen om två samiska familjer och deras öde, från 1900-talet fram till nu. Språket är vackert, känslosamt och konkret.

Och natten viskade Annabel Lee – Bruno K. Öijer
Ett av mina första starkare möten med poesi skedde i samband en skrivkurs som jag gick. Då skulle vi läsa den här diktsamlingen av Öijer och jag minns att den verkligen slog an hos mig. Mörka städer möter naturens magi och varje ord ligger tryggt på rätt rad.

Det här är hjärtat – Bodil Malmsten
Få diktsamlingar har citerats så mycket på svenska bloggar som Malmstens Det här är hjärtat. Förmodligen för att den är så enkel att känna igen sig i om man någon gång gått omkring med ett brustet hjärta. Den är lättläst och drabbande och ett bra verk att börja med för att sedan återkomma till gång på gång.

Jag hatar naturen – Anna Axfors
Det skrivs mycket bra poesi just nu och en av mina mer moderna favoriter är Anna Axfors Jag hatar naturen. Jag gillar att den är rak, okonstlad och väldigt samtida i sina skildringar. Den är här och nu och den gör mig sugen på att sätta ord på saker.

Med rätt att dö – Mattias Alkberg
I den här samlingen blandas något längre texter med korta dikter och genomgående är språket på en väldigt hög nivå. Det är en vass samhällsskildring som går rakt in, utan att be om ursäkt för sig. Kanske en bra bok för den som vill läsa poesi utan att hela tiden tänka på att den läser poesi.

Yahya Hassan 2 – Yahya Hassan
Hassans diktsamling är mörk och arg och ärlig. Den skildrar våld, svek och kriminalitet på ett brutalt bra sätt. Det här är långt ifrån det stereotypiskt vackra (röda rosor och blå violer) som man kanske tänker att poesi måste handla om och det går inte att värja sig.

Något i tiden håller på att ta slut – Victor von Hellens
Den här diktsamlingen av von Hellens plockade jag på måfå, utan att ha hört eller läst något om den innan, men den dröjde sig helt enkelt kvar hos mig. Det är personlig och eftertänksam lyrik som är lätt att läsa och ta till sig. En bra samling om man är en lite ovan poesiläsare.

Orissa – Ola Julén
Orissa är kanske det jag läst i år som gjort störst avtryck på mig. Samtidigt är det också det mest fåordiga verket. Varje uppslag består av en kort mening men däremellan ryms allt. Sorg, saknad och smärta, helt makalöst skildrat.

Dimman av allt – Bruno K. Öijer
Jag kunde inte låta bli att ha med två diktsamlingar av Öijer på listan. Förmodligen för att han är den som bäst lockar fram den där träffande känslan hos mig. Det är mörkt och vemodigt och samtidigt otroligt drabbande och vackert.

Hej då, ha det så bra! – Kristina Lugn
I somras läste jag igenom Lugns samlade verk och den diktsamling jag fastnade mest för är Hej då, ha det så bra! som blev hennes sista. Jag tycker att det finns få som lyckats med sina metaforer bättre. Det är vardagliga betraktelser men aldrig banala, det är sorgset men också vackert. Så som livet faktiskt är.

Det var alla mina tips just nu. Hoppas att ni hittade något som gjorde er sugna på att läsa en dikt eller två!

Livets början och alltings till slut – ett septemberbröllop

Den sista lördagen i september. Himlen tycks högre än barndomens björkar och badplatsens hopptorn. Dagen rymmer en evighet. Det är solens strålar och pappas tårar. Vad är det med kärlek som får oss att gråta? Som gör att rösten stockar sig i halsen när vi talar om er? Ja det måste väl vara att det är ni. Ni ni ni. Så självklart ni. It’s only you ljuder över gräsmattan. Ni är centrum för dagen och vi rör oss runt er. Nära, de närmsta. En liten skara men fönstren skallrar när vi sjunger. Ett plus ett är två och tal blir ord blir skratt och sanning. Kväll rinner över till natt och tiden går snabbt men vad gör det när resten är för alltid? Idag är alltings början och livets till slut. Ett äntligen. At last. Etta sjunger och ni dansar och jag nynnar med där jag betraktar er från mitt hörn. Snart ska klockan passera midnatt och dansgolvet fyllas av fötter men här och nu är det den sista lördagen i september och er första dag som gifta. Livets fest har bara börjat.

Alla klädval vecka 39

Hej och tack för alla fina tips på önskeinlägg! Här kommer ett som flera ville ha: nämligen outfits och en veckas olika kläder. Så här är vecka 39 i klädform. En vecka som enligt prognosen såg ut att bli rätt grå, så då passade jag på att bära extra mycket färg.

På måndagen testade jag en ny favoritkombination av färger, nämligen ljusblått och chokladbrunt. Jag kände att jag fick till en bra ratio mellan uppstyrd och avslappnad i kostymbyxor, oversize skjorta, stora smycken, en kul väska och låga converse.

Under tisdagen fortsatte jag med det blåbruna temat (obs ej politiskt, hu och nej tack). Den här tröjan är en favorit för den är liksom udda men samtidigt typ ett basplagg som passar till allt. Okej, typisk Julia-ribba för basplagg: randig tröja i starka färger med trumpetärm och glittertrådar, men ni fattar. Jag köpte den på Sellpy precis som lackkjolen. Den gröna väskan bar jag på bröllopet i lördags. Jag har haft den hemma i flera veckor och gått och suktat efter att få använda den, men ville inte råka skada den på något sätt innan bröllopet så jag lät den vila. Men nu ska den ut och rastas ordentligt!

Inspirerad av min kärlek till den blåbrunrandiga tröjan klickade jag hem den här lila varianten med röda och gröna ränder. En ljusgrön linnekostym fick också följa med i paketet från Sellpy. Byxor och kavaj i 100 % linne för 170 kr, det är ju toppen! Jag ska bara se till att steama den lite bättre nästa gång.

Det blev torsdag och jag klädde mig i tre av mina favoritfärger som barn: lila, orange och limegrönt. Jag var inne på kontoret och upptäckte några timmar in på arbetsdagen att jag hade kjolen bak och fram. Oops. Skyller på för mycket hemmajobb och ovana vid publika sammanhang. Men på bilden hamnade den i alla fall på rätt håll, alltid något!

Igår hade jag fredagsfeeling i ärtgrön klänning och vita boots. När jag jobbat klart drog jag på en mockajacka med fransar och gick till Café Cuveé för att dricka vin och äta ostron, pommes frites och några smårätter. Sedan vidare till Häktet och längst in i lilla ölbaren där det var tjockt och stimmigt med folk för första gången sedan pandemins start. Kvalmig luft och ölklistriga golv, det har jag saknat ändå. <3