Jag…

jag gör: ligger i sängen med datorn i knät, är lite sömnig så tänker nog ta en powernap när jag skrivit klart detta. Älskar att ta tupplurar på helgeftermiddagarna.

jag ska: planera kommande veckans middagar och gå och handla mat.

jag kan: vrida fötterna 90°, både utåt och inåt. Extremt bra partytrick.

jag köper: kläder jag blir glad av.

jag borde: skaffa ett lås och en hjälm till min cykel så jag kan börja cykla.

jag måste: uppdatera layouten på min blogg. Har en massa tankar och idéer men inte riktigt tiden att göra det. Och jag vill inte börja och göra det halvfärdigt för då kommer det ju se alldeles galet ut för er.

jag vet: inte vad jag vill göra i framtiden. Jag har ingen femårsplan eller ens en plan för de kommande fem månaderna. Borde man ha det?

jag tycker: att det var fint att någon satt upp budskapet ”I AM OK” längs vägen jag tar till jobbet.

jag tänker: att killen som sa ”alla män är douchebags” till mig har en viss poäng.

jag förbrukar: en burk gröna oliver i veckan.

jag lyssnar: på musik, ny musik. Älskar att göra det! Gå igenom en spellista och hitta nya favoritlåtar.

jag drömmer: om allt möjligt. Här om natten drömde jag att jag blev bjuden på middag av Rodebjer och de serverade korv stroganoff med ris och gröna ärtor.

jag längtar: till slutet av maj då jag ska åka till Barcelona med några kompisar och gå på festivalen Primavera.

jag fasar: för det världspolitiska läget och vad som kan hända.

jag använder: appen Sleep Cycle för att mäta hur djupt och bra jag sover. Tycker att det är kul att kolla siffrorna när jag vaknar och jämföra olika nätter med varandra.

jag njuter: av sol och värme. Jag kan känna rent fysiskt hur min kropp bara lapar i sig sol när jag är utomhus och att det gör den gott.

jag blir: glad av tanken på att vi har hela sommaren framför oss.

jag äter: mestadels vegetariskt när jag lagar mat själv. Det främsta undantaget är korv. Älskar Salami Milano och stekt/grillad korv med bröd.

jag dricker: kaffe och vatten på vardagarna, öl och vin på helgerna, fanta lemon på sommaren.

jag brukar: ta med ett nagellack i väskan och måla naglarna på förfesten pga konstant tidsbrist när jag gör mig i ordning hemma.

jag tittar: sällan på serier men nu följer jag fjärde säsongen av Skam. Har dock inte sett de två senaste veckornas avsnitt så tänkte plöja dem ikväll.

jag läser: Glöm mig av Alex Schulman.

jag vill: träffa någon med bra musiksmak som jag kan få dela mina bästa låtfynd med. God musiksmak är oerhört attraktivt i min bok.

Lista från Sandra

Vårskor x2

Jag orkar knappt kommentera det faktum att det snöar i maj, vad ska man göra liksom? Men lite mer vårvärme nu hade ju inte varit fel om jag fått önska. Särskilt med tanke på att jag införskaffat två par nya vårskor som jag längtar efter att få inviga.

Det första paret är ett par Stan Smith Bold från adidas. Helt enkelt en klassisk Stan Smith men med en liten platåsula.

Jag har ett par vanliga Stan Smiths sedan tidigare och jag tycker de är både sköna och passar till det mesta. Men eftersom det kändes lite tråkigt att köpa ett par exakt likadana nu när de började bli slitna så slog jag till på dessa. Jag beställde dem från adidas.se och efter ett antal utskällningar av PostNord kom de äntligen hem till mig. Så konstigt att paketleverans år 2017 ska vara så krångligt och tidskrävande. Kan någon bara fixa en posttjänst som funkar på riktigt?!

Mitt andra par är mer åt det hysteriska hållet. Eller helt enkelt något jag hade älskat som barn och som jag bara inte kunde lämna bakom mig när jag väl fått syn på.

Det är ett par röda sandaler från Zara med gigantiska pärlblommor som skimrar. Just röda skor tänker jag är en underskattad grej som kan göra vilken outfit som helst lite roligare.

Om inte annat så passar de perfekt in i min klädfilosofi, nämligen att köpa saker som man håller upp och säger ”var inte den här lite rolig” om. Kläder och accessoarer som man blir glad av är bra saker!

En helg på Vätö

Igår fick sakerna ovan flytta ner i en stor väska och sedan in i en bil. Bilen tog sikte på Norrtälje och Vätö. Här ute har nämligen min kompis Sandra en sommarstuga där vårt lilla kompisgäng ska tillbringa hela helgen. Vi började med storhandling och åkte sedan hem och lagade en enorm moules frites, drack vin, spelade en massa sällskapsspel och skrattade fram till klockan tre.

Idag står brunch, långpromenad och grillning på schemat. Däremellan lär det bli en och annan spelomgång och förhoppningsvis lite häng i solen. Hoppas ni får en fin lördag!

Bok: Glöm mig – Alex Schulman, Rosa keps – H&M, Handduk – Merci, Tights – Reebok, Silverbikini – Asos, Tröja med brody – Zara, Stjärnscarf – H&M, Hoodie – H&M (fast egentligen långlånad från Hornhuset men det är en annan historia), Randig tröja – adidas, Yatzyspel i plåtask – second hand, Rosa tröja – Uniqlo, Prickiga byxor – Zara.

Över- & underskattad mat

Det har cirkulerat en lista i bloggvärlden med mat/ingredienser man ogillar eller tycker är överskattade. Det roligaste är nästan att läsa alla kommentarer och hur folk på ren reflex börjar ”beskydda” maten de själv gillar och försöka övertyga bloggaren om att hen har fel (jag tänker exakt likadant själv). ”Huuuuur kan hon inte gilla räkor, det som är så sjukt gott?!”. Som att min kommentar ska vara det som får bloggarens smaklökar att göra en helvändning…

Aja, det är ju i alla fall värt ett försök, för när det gäller goda grejer är allt tillåtet. Så välkommen att rätta mig i kommentarsfältet nedan om ni tycker att jag är ute och cyklar. Nu tänkte jag att ni skulle få min lista på saker jag tycker är överskattade och sedan ska jag avsluta med ett recept på en riktigt underskattad rätt.

Överskattad mat

Äggröra/omelett

Jag vet inte om det här är ett normalt beteende men ibland när jag äter ägg kan jag tänka ”mmm, vad gott” för att sedan halvvägs in bara ”euw, ägg” och bli typ äcklad av smaken. Ett perfekt löskokt/pocherat/stekt ägg kan vara supergott men är de för hårdkokta och ännu värre, kalla, så går det bort. Både äggröra och omelett innehåller dessutom alldeles för mycket ägg så det undviker jag direkt. Jag avskyr även när folk lite random skalar ett kokt, kallt ägg och äter det som om det vore en frukt. Herregud. Sluta.

Mandarin

I början av hösten kommer alltid satsumas. De är små och gula med tunt skal, oftast lite sura och smakar toppen. Sedan kommer clementinerna som är mer orangea, lite sötare, mer lättskalade och smakar gott. Sist, sådär framåt jul, kommer mandarinerna. Stora, med tjockt skal och ”köttigare” klyftor. De är inte alls lika goda, ibland tråkigt torra och fulla med kärnor. En sann besvikelse.

Kyckling(filé)

Från och med 2016 har jag undvikit att äta kyckling helt. Eller jag skulle nog äta det om jag blev bjuden och inte kunde välja bort det snyggt, men hittills har jag klarat mig. Det är något med de oproportionerligt stora, rosa kycklingfiléerna som får det att äcklas i min mun. Guldfågelns reklamannonser har verkligen haft motsatt effekt på mig…

Keso

Okej, jag ska vara ärlig: jag har aldrig smakat keso. Men konsistensen och det gryniga, lite vattniga utseendet får mig att absolut inte vilja göra det heller. Särskilt inte i kombination med blodpudding som vissa gör, kan knappt tänka mig något konstigare och äckligare.

Gurka

När jag var 14 kom jag på att jag inte gillade gurka och slutade äta det fram tills jag var 22 (stark tonårsrevolt Julia). Nu har jag dock mognat lite och äter det igen. Bäst är saltgurka eller inlagd gurka (som jag alltid gillat) men vanlig går också okej och jag gillar det mest för den krispiga konsistensen som den tillför i rätter. Den slajmiga mittdelen får man dock mer än gärna ta bort och saker som ”gurkvatten” (på riktigt – vad är det?!) behöver man verkligen inte bjuda mig på.

Capellini

Pasta ska ha textur tycker jag. En överkokt pasta är ju sällan kul och av samma anledning går riktigt tunna pastasorter, som capellini, bort i min bok. Det blir bara klibbigt, sladdrigt och slingrigt i munnen ju. Ibland tycker jag till och med att vanlig spaghetti är i tunnaste laget, min bästa standard-pasta som jag alltid har hemma är linguine.

Underskattad mat

Låt oss prata lite om smörgåstårtan. Den har fått utstå extremt mycket hat och ibland är det befogat, det kan jag faktiskt hålla med om. En smörgåstårta med skinkrullar, leverpastejfyllning och apelsinskivor som man äter på en begravning är nämligen rätt deppigt och oaptitligt. Men smörgåstårta kan ju också vara som världens lyxigaste räkmacka och det är också så jag tycker att den ska behandlas.

I helgen fick jag ett akutsug på smörgåstårta och lagade en riktigt smarrig variant – bara till mig själv. Det kanske inte är helt rimligt men med tanke på att det är perfekt frukost-, lunch- och nattmat så var jag ändå rätt nöjd och nu är den slut och så även min craving. Inspirationen till min smörgåstårta hämtade jag från Siri Barjes eminenta recept på Grön smörgåstårta och sedan justerade jag det lite efter smak och känsla.

På undre lagret hade jag en fyllning med ägg och krasse (samma som i Siris recept) och på övre lagret fyllningen med gurka, dill och pepparrot som också står med där. I mittenlagret valde jag dock att göra en sparriskräm som jag hittade på själv. Jag bröt av den hårda delen på en bunt sparrisstjälkar och delade dem i 4 cm stora bitar. Sedan kokade jag dem i lättsaltat vatten i 2-3 minuter för att sedan, när de fortfarande hade lite motstånd kvar, lyfta över dem till en skål med iskallt vatten. När de svalnat mixade jag dem tillsammans med några matskedar crème fraîche, lite finhackad rödlök och en skvätt citronsaft. Till sist smakade jag av med salt och peppar.

På toppen av min smörgåstårta valde jag att bre färskostkräm och sedan dekorera med gurkrullar, handskalade räkor, rädisor, rom, finhackad rödlök och krasse. Väldigt fint och gott om jag får säga det själv. Hurra för smörgåstårtan – må den gå en ljus framtid till mötes, fri från underskattning och begravningar!

En hommage till Trädgården

Det fanns en svensk kvinna som gifte sig med Berlinmuren och höll fast vid äktenskapet i 30 år. Vid en första åtanke var det bland det konstigaste jag hört, numera förstår jag henne. Jag är också kär i ett objekt. I Trädgården.

Kanske handlar det inte så mycket om platsen i sig. Kanske är det mer tidpunkten, sammanhanget, omgivningen. Framför allt är det nog känslan av sommar. Det är som att hjärtat pustar ut för i samma stund som grindarna slås upp blir det klart för mig: vi har överlevt ännu ett halvår av vinter. Välkommen ljusa nätter, tygskor mot asfalt, konfettiregn, cavabubblor och solnedgångar.

Det är juli och alla är där och jag har skrubbsår på knäna som är svåra att förklara och vi styr mot det stora dansgolvet. I Jonathan Johanssons låt Sent för oss finns textraden ”och under discokulan orkar vi att skratta igen” och den har bosatt sig inom mig. Jag tror egentligen inte den syftar på Trädgården men varje gång jag blickar upp mot det gigantiska klotet som kastar reflektioner omkring sig så kommer jag att tänka på den.

Alldeles intill dansgolvet finns en stor träpyramid och jag slungas iväg till förförra sommaren. Vi hade klättrat högst upp på toppen, återförenade efter några semesterveckor på olika håll, satt tätt intill med varsin öl i handen. Du såg på mig och frågade hur sommaren varit. ”Jag har gjort slut”, sa jag. ”Jag ska bli pappa”, sa du. Sedan kramades vi länge. Där och då var det den perfekta platsen för livets stora händelser.

Och runt pingisbordet springer folk som om det gällde livet och i fotoautomaten klämmer vi in oss kanske lite för många och fyller remsa efter remsa med ihopträngda kroppar. Bilder som sedan får pryda mitt kylskåp, som jag tittat på hela året med saknad, längtan och förväntan och nu plötsligt är vi där igen. Tillbaka på platsen för hemligheter, dans och glitter. Och rätt vad det är så är klockan tre och vi vandrar därifrån med sommarlätta fötter i gryningen, tar kanske vägen mot kolonilotterna vid Årstaviken för ett nattdopp och jag har blivit som Berlinmurs-kvinnan: kär i ett objekt och kanske lite lite galen.

Utkast april 2017

Ord alltså. Ibland har man inga och ibland har man mer än brukligt. Men här är i alla fall några i ganska lagom mängd som jag valt att skriva ner. Direkt från mina mobilanteckningar till er. Här finns fler om ni vill ha: del 1, del 2 & del 3.

Fyra favoriter just nu

Här kommer ett litet samlingsinlägg med fina saker som jag hittat den senaste tiden. Bon appétit!

Ett

Bilderna från Guccis pre-fall-kampanj går under temat ”Soul Scene” och speglar känslan av en riktigt bra festkväll i slutet på 60-talet. Det är glittrer och spex som möter leguaner och breakdance och jag får en känsla av fomo för att jag inte var där…

Två

Skönhetsredaktören Emma Unckel på Elle har lagt vantarna på ett helt magiskt hus som hon håller på att renovera och på Instagram kan man följa resan under namnet unckelhouse. Jag får någon slags A singel man-vibb av hela stilen vilket känns extra kul nu när allt annat i inredningsvärlden är ljust och blått.

Tre

Wilderness-Sara har formgett nyutgåvan av Annika Thors bokserie En ö i havet och resultatet blev otroligt fint. Jag älskar färgvalen, de mjuka illustrationerna och typsnittet. Imponerande!

Fyra

Det här med barn känns ju som en ganska avlägsen historia just nu, men man kan ju alltid inspireras av andras. Under aliaset coco_pinkprincess visar Coco, 6 år, upp sina bästa outfits och jag blir typ avundssjuk? Nu vet jag inte hur mycket hennes föräldrar är inblandade (säkert en hel del) men hon har ju helt klart en coolare stil än vad jag någonsin haft.

Tjugofjärde april

Det kanske är en jättevanlig måndag i april fast inte en sån där vårvädershärlig utan en sån där det öser ner iskallt regn i sidled och är två plusgrader. Och sen plötsligt börjar det snöa också och du orkar inte, du blir sur, du känner dig rent utav kränkt av vädret och dessutom luktar det nu blöt hund, blöt ryggsäck och blöt människa överallt runt omkring dig på tunnelbanan. Självklart har du inget paraply, för det är ju måndag.

Men så möter du upp dina vänner på Hemköp i Skanstull och först är ni kanske lite oense om vad ni ska äta. En tänkte libanesiskt och själv kunde du bara komma på att du ville ha ost men så bestämmer ni er för att köpa ”allt som är gott” för att ”allt som är gott” är bland det bästa man kan äta. Och i takt med att ni strosar fram i affärens gångar så fylls matkorgen och bara en gång råkar nån köra på en främlings hälsena fast det verkligen inte var meningen, vilket nån också understryker.

Sedan tar du tunnelbanan hem och inklämd mellan passagerare bryter du ihop av något kul din kompis sagt och du skrattar inte ens, nej du gråter och flämtar och det går inte hålla tillbaka det komiska längre. Till slut är ni framme och du kliver ut får luft och får också käftsmällen av det genomvidriga aprilvädret igen, du som nästan hade glömt det.

Väl hemma är lägenheten snart tjugoåtta grader varm för ugnen går på högvarv och i den bakar ni en gyllene pumpa och färgglada tomater varvade med vitlök och basilika. Du arrangerar ett fat med tre sorters korv, oliver, tryffelbrie och prosciutto, får lite beröm för ditt upplägg och säger med nöjd röst att ”just såna här små uppläggningar är något av en specialitet”. Sedan skrattar du åt din egen fånighet och de andra stämmer in.

Din kompis steker pimientos de padróns med en kökshandduk på sig som skydd mot den heta oljan, för ett förkläde är tydligen inget du äger men det är okej ändå. I takt med att mat dukas fram på bordet avhandlar ni ämnen som egentligen är allvarliga men ni gör det på ert egna vis. Blandar skämt med djup och humor med frågor och du inser att vid det här laget finns inga filter längre. Tolv års vänskap har rivit ned allt sånt och visst är det förbannat fint att det är så.

Till sist är pumpan färdigbakad och kvällens distansmöte med tyska konsulter avklarat så ni slår er ned vid bordet och det ena hörnet gnisslar som alltid när man hänger lite på det men du har vant dig vid det här laget. Ni skickar runt pumpan med smör, pimientos de padróns, rostade tomater med stora klickar krämig burrata, späda sparrisstjälkar, frasig baguette och fatet med charkuterier. Snart är tallrikarna fulla och ni säger ”låt oss fokusera på att äta och återta konversationen om tio minuter igen”, halvt på skämt, halvt på allvar. Och utanför fönstret äcklar sig aprilvädret men inomhus sitter ni med tända ljus och ett dignande bord och du konstaterar att den jättevanliga måndagen faktiskt blev riktigt bra. Så det så.

En lördag i april

Jag vaknade upp i lördags till en helt tom dag. En sån lyx ändå. Jag började den med att inte gå upp utan låg kvar i sängen fram tills klockan var elva. Sedan hasade jag ut i köket och lagade frukost.

Egentligen hade jag ingen frukost hemma, men är det något jag är bra på så är det att trolla fram frukostar ur ett till synes tomt kylskåp. Trots avsaknad av mjölk, pålägg, frukt, yoghurt eller juice till exempel blev det en helt duglig frukost. Rostat bröd med smör, nybryggt kaffe och stekt grönkål plus ett ägg.

Sedan duschade jag länge och valde kläder. Volang gånger två blev det visst. Tycker att pudrigt rosa passar extra bra tillsammans med grönt och så är det fint att bryta av en lite skimrande partyklänning med en stramare skjorta.

Svart väska, trenchcoat och gubbskor till det, sen var jag klar att ge mig iväg.

Men först tömde jag min väska på roliga sminkgrejer som jag fått kvällen innan. Jag var nämligen hemma hos min kompis Sandra då och hon jobbar på Glossybox och hade nyligen rensat bland alla tusen beauty-grejer hon samlat på sig. Alltid kul att leka loss med lite nya saker!

Till sist promenerade jag hemifrån mig och in mot stan. Vid Skanstull stannade jag på Pressbyrån och köpte en glass med mintchokladsmak. De hade nämligen halva priset på alla glassar så då var jag ju tvungen att slå till. Den här var en nyhet och ganska god men inte överväldigande. En typisk 3/5-glass.

Jag fortsatte förbi Slussen-kaoset och sedan vidare mot Gamla stan. När jag ser ombyggnationen av Slussen skickar jag alltid en tanke till den som projektleder hela alltet, det måste vara jättesvårt… Var börjar man ens?

Vid tretiden var jag framme vid mitt första stopp: Konstakademien. Det var premiärbesök för min del.

Bäst gillade jag nog entréhallen med de stora skulpturerna. Och sedan var det väldigt fint att det pågick en master class i piano samtidigt som jag var där, så klassisk pianomusik strömmade ut från övervåningen under hela mitt besök. Mycket stämningsfullt och härligt!

Det fanns också en utställning av stipendiaten Idun Baltzersen som jag gillade mycket. Verken hade så många små, små detaljer och man upptäckte något nytt hela tiden när man tittade.

Jag vet att jag har nämnt det tidigare här i bloggen men jag tycker verkligen det kan vara härligt att gå på museum själv ibland. Det handlar inte om att gå runt i flera timmar utan en halvtimme kan räcka gott och väl. Jag känner att det är så fint att få en liten dos av kultur och få fylla på mitt inspirations- och kreativitetsförråd. På samma vis som min kropp mår bra av att träna och få frisk luft med jämna mellanrum så känner jag verkligen att det är bra att aktivera hjärnan och fantasin på det här sättet. Kultur alltså, fina grejer! ♥

Sedan hamnade jag vid Kungsträdgården där Körsbärsblommans dag pågick och för en kort sekund kändes Stockholm väldigt mycket som Tokyo.

Och efter det gick jag och luktade på minst femton dyra handtvålar utan att köpa en enda (fastän jag tänkt att jag skulle göra det) eftersom jag inte kunde bestämma mig. Men det gjorde verkligen inget, så jag åkte hem tomhänt och tog en tupplur vid femtiden. Sedan gjorde jag mig fin och mötte upp min kompis Madde på Racamaca för middag och vin. Där togs det inga bilder men jag kan ändå rekommendera stället varmt. Så litet, mysigt och opretentiöst med extremt goda smårätter att dela på och perfekt service. Gå dit! Hade det varit en restaurang man upptäck under en utlandsresa i typ Paris hade det varit något man kommit hem och varit lyrisk över, men nu kommer jag bara tipsa vidare till er såhär.

Så, ska ni ta med två saker från detta blogginlägg så är det: 1. Gymma er hjärna genom att utsätta den för kultur. Det är jätteofta gratis dessutom och inte alls lika hetsigt och krävande och ångestladdat som vanlig träning kan vara. 2. Ät middag med en vän på något mysigt ställe (jättegärna Racamaca) och dela på flera smårätter. Det är sällan gratis men väldigt bra för själen och relationen. Slut på livsråd och lördagssummering!

Söndag i Amsterdam

För prick en månad sedan vaknade jag upp här: i ett gråmulet Amsterdam. Faktum är att det var så gråmulet att jag dragit mig lite för att redigera och blogga dessa bilder. Men nu var ju vädret inte på topp och allting kan ju faktiskt inte vara soligt, inte ens i bloggvärlden, och dessutom finns det några fina Amsterdam-tips gömda här, så vi kör ändå!

Jag och Ella började med frukost i vårt hotellumskök. Holländska ostar, bröd, grapefrukt, yoghurt, müsli, kaffe och juice.

Sedan checkade vi ut och satte sikte på De Negen Straatjes igen. Vi passerade lite fina hus på vägen…

…och streetart i form av gigantiska vattenkranar och fin typografi.

Sedan orkade vi inte eländigt marsväder längre utan tog skydd inne på caféet Pluk (Reestraat 19).

Där hade de pinterest-stylat med en massa frukt, marmor, blommor och bakverk. Väldigt Instagramvänligt!

Efter en god fika sa jag hejdå till Ella som skulle ta ett tidigare flyg tillbaka till Stockholm och började strosa lite på egen hand.

In på Wildernis (Bilderdijkstraat 165F) till exempel. En mycket fin blomsteraffär med växter överallt, särskilt i taket.

Eftersom jag var lite hungrig tog jag sikte på Foodhallen (Bellamyplein 51) som jag fått en del tips om. Vad jag inte visste var att det förutom en massa matställen också fanns en stor marknad att kika på.

Här kunde man få ett par jeans uppsydda (tror jag i alla fall) och en bit bort köpte jag min väska.

Sedan var det matdags och efter att ha vandrat tre varv bland alla matstånd med extrem beslutsångest tog jag till sist falafel. Ångrade mig lite efteråt men då var det ju försent, haha…

Mätt och med en ny väska i min ägo lämnade jag i alla fall Foodhallen och gjorde ett sista stopp på Tulpanmarknaden. Den var dock proppfull med turister och jättetråkig så det är inget jag rekommenderar. Istället tog jag vägen genom Jordaan tillbaka till hotellet för att hämta upp min väska.

På Prinseneiland mötte jag den här tuppen som spatserade fritt. Helt orädd till skillnad från mig som har djurskräck…

Och sen var det även dags för mig att lämna Amsterdam. Nästa gång jag är där hoppas jag på massor av sol och varmare temperaturer. För det är absolut en stad jag kan tänka mig att åka tillbaka till! Den är så mysigt med sina små hus, kanalerna som knyter samman allt och alla roliga butiker och caféer. Även om det gick fint att promenera nästan överallt så skulle jag gärna vilja se den från cykel också. Det får bli nästa gång – på återseende Amsterdam!