Min bokhög just nu

Idag är det världsbokdagen, hurra! Vad passar väl bättre då än att prata lite om böcker? Jag tror att jag likt många andra är en riktig periodare när det gäller läsning. Bäst är jag vid ledighet, då kommer jag in i ett flow som förhoppningsvis håller i sig i några veckor och sedan trappas ned successivt i takt med att vardagen och jobbet och allt det där andra äter upp min tid. Påsken var ett sådant flow för mig. Två böcker i bokhögen lästes ut och en tredje påbörjades.

Bokhögen är förresten mitt sätt att konsumera böcker. Ungefär två gånger om året, oftast i samband med bokrean och inför den längre sommarsemestern, brukar jag lägga en beställning online eller gå förbi en bokaffär och köpa ett gäng titlar. Vad jag köper baserar jag mycket på tips jag snappar upp i tidningarnas recensioner, på bloggar och i sociala medier. Sedan skriver jag ner dessa på en lista i telefonen som jag checkar av när det väl är dags att köpa en ny trave. Självklart händer det att jag spontanköper en bok också om jag är sugen på något särskilt, men alltsom oftast har jag en hög på nattduksbordet att jobba mig igenom.

Den ultimata bokhögen för mig innehåller sisådär åtta böcker med lite olika inriktningar. Jag har gärna en eller ett par kom igång-böcker som är lite mer lättlästa och tunnare, runt 2-300 sidor, och som hjälper mig att komma in i läsningen efter en svacka. Sedan vill jag ha några tjockare att verkligen fastna i under långa sommardagar. Utöver det brukar jag lägga in en klassiker som känns kul att ha läst och så vill jag gärna ha något lite nytt och hypat ockå. Jag läser inte jättemycket fackböcker men ibland kan det vara kul med en sådan i högen. Pricken över i blir en poesisamling. Jag har verkligen fastnat för det de senaste åren och tycker det är så härligt att ha en semesterbok man kan ta upp och bara läsa ett par sidor i då och då. Vika ett hundöra, fånga en känsla, börja dagen med några korta rader.

Nu kan jag inte påstå att jag följer min bokhögsstrategi stenhårt, men den är en bra riktlinje i alla fall och så här ser högen på mitt nattduksbord ut just nu:

Dolly Alderton – Everything I Know About Love

Linnéa Axelsson – Ædnan

Joan Didion – Ett år av magiskt tänkande

Amanda Kallin & Tina Mannegren – Gå vidare är silver, älta är guld

Agneta Pleijel – Doften av en man

Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Rich boy

Sally Rooney – Samtal med vänner

Alex Schulman – Bränn alla mina brev

Carolina Setterwall – Låt oss hoppas på det bästa

Hur jag tänker när jag väljer kläder

Flora gjorde ett inlägg om hur hon tänker när hon väljer kläder som jag läste och bara… mind blown. Det är egentligen ingen nyhet för mig att alla inte tänker som jag när de står framför garderoben på morgonen, men frågan är om mina strategier är helt egna? Ni får läsa och avgöra! Så här går det i alla fall till när jag väljer kläder om morgnarna.

Kolla väder & kalendern

Bland det första jag gör när jag vaknar är att kolla väderprognosen. Ofta har jag redan kollat kvällen innan och har ett hum om hur den ser ut, eller okej, jag ska vara ärlig, jag har alltid stenkoll på väderprognosen. Kollar både långtidsprognosen tio dagar framåt och den för nästa dag för att vara redo. Jag blir nästan stressad av folk som saknar termometer och bara tittar ut genom fönstret och gissar hur varmt det är. Efter jag kollat vädret kikar jag i min kalender. Har jag en viktig kundpresentation vill jag gärna klä mig lite mer uppstyrt och ska jag göra något kul efter jobbet värdesätter jag att känna mig extra fin.

Gå på känsla

När jag justerat mina parametrar efter väder och aktiviteter försöker jag sedan att gå på känsla. Egentligen älskar jag tanken på att bestämma kläder kvällen innan och sedan bara gå och upp klä på mig, men det funkar väldigt sällan i verkligheten. Jag måste nämligen känna in hur jag vill se ut. Det är inte så komplicerat som det låter utan kan mer handla om att jag är sugen på att ha på mig ett visst plagg. Kanske en jacka som det var länge sedan jag hade, ett par särskilda skor eller så känner jag bara för att bära kjol. Med detta som grund blir det lättare att bygga ihop resten av outfiten. Ganska ofta brukar jag tänka att jag klär ut mig snarare än att jag klär på mig. Ibland blir jag ung kulturtant, ibland tennisspelare och då och då högstadietjej på 90-talet.

Addera något nytt

En kollega sa här om veckan ”Julia, jag tror jag aldrig sett dig i samma kläder två gånger”. Det är nog inte riktigt sant men nästan. Jag förstår att det låter absurt men jag har väldigt sällan exakt samma klädkombination på mig två gånger och har jag det så går det ofta några veckor eller månader mellan varven. För mig blir det som en liten utmaning att alltid försöka addera något nytt eller byta en detalj och jag ser det som ett sätt för mig att våga ta ut svängarna lite mer. Ofta brukar jag öka successivt och det är sällan de första utan snarare de lite mer vågade kombinationerna som jag gillar bäst i slutänden. Säg till exempel att jag köpt en knallgrön vintageblus. Då känns det ganska givet att första gången para den med ett par svarta jeans. Nästa gång bär jag den med ett par beigerutiga byxor och tredje gången bryter jag av totalt med ett par röda lackbyxor… Det är kanske inte den första kombinationen jag skulle provat, men absolut en jag gillar och ett sätt för mig att pusha min stil åt olika håll.

Ha en stor garderob

En till förklaring till varför min kollega sällan ser mig i samma outfit flera gånger är också för att jag har en väldigt stor garderob, det ska jag inte hymla med. Jag är så imponerad av folk som lyckas med kapselgarderob och minimalistiska urval, men jag fungerar precis tvärtom. Jag är superdålig på att rensa ut och sälja saker, mest för att jag själv ofta återkommer till dem även om det kan dröja ett år eller så. Älskar känslan av att hitta ett bortglömt plagg i garderoben och bli kär i det på nytt… Sen ska jag inte sticka under stol med att jag gillar att ”ha något nytt” på mig och ibland är det väldigt lockande att gå en sväng på stan och köpa ett plagg, även om jag övar mig på att undvika detta. I min telefon har jag en lista över saker som jag varit sugen på länge/behöver och får köpa om jag springer på det rätta. Just nu står bland annat en klänning till min kompis bröllop, ett par gula byxor och en regnhatt på den listan. Sedan försöker jag komplettera detta med att handla mer och mer second hand och där ger jag mig själv större utrymme för spontanköp och att ta ut svängarna. Dels eftersom det sällan blir så dyrt, pengarna gå till något bra och så belastar det miljön mindre. Just nu tycker jag det är väldigt kul att utmana mig själv i detta och jag har gjort många roliga fynd den senaste tiden.

Våga snarare än att fega

Tvärtemot alla less is more-regler så försöker jag alltid att våga istället för att fega. Jag känner mig nämligen sällan så tråkig och obekväm som när jag har väldigt enkla kläder på mig. Ett par basic jeans och en tröja är mitt värsta. Det kan vara superfint på andra men jag känner mig verkligen inte som mig själv i det. Denna strategi innebär (på gott och ont) att det i princip finns noll gränser i min garderob för vad som är finkläder och vardagskläder, allt flyter ihop till ett och samma. Jag tycker att jag kan ha silverkostym en tisdag om jag känner för det, det är ju bara kul att känna sig fin. Den enda gången jag ångrar detta är när jag faktiskt ska på något riktigt festligt evenemang, men då brukar jag lägga extra krut på hår och smink istället för att kompensera.

Säkra kort

Självklart har jag också några säkra kort att ta till när jag vaknar upp och inte känner för något särskilt eller fantasin bara är slut. Ett av dessa är min prickiga kostym som jag älskar för den känns väldigt mycket jag, ett riktigt signaturplagg. Den funkar dessutom i viktiga möten, på fest eller bara för att liva upp en vanlig vardag. En annan favorit är en svart sammetsjumpsuit som jag haft i minst fyra år nu och som är supermjuk men väldigt fin på. Annars är min bästa strategi (som jag också använder när jag packar och inte vet vad jag kommer vilja ha flera dagar framöver) att bara ta ett av mina favoritplagg för tillfället och försöka kombinera det på lite olika sätt. Pricken över i blir oftast en kul väska och sen är jag redo att ta mig an dagen!

Nämen hej igen!

Ju längre det går mellan inläggen desto svårare blir det att ta sats och skriva. Att slå upp den vita rutan och formulera sig och rätt vad det är har det gått tre dagar, en vecka, nästan två, så nu skriver jag igen för att riva min egen mur, för att nästa inlägg ska bli enklare. Sedan vi hördes sist har jag hunnit gå på fotboll och äta middag med vänner, fått en riktigt usel start på veckan och haft flera dagar fyllda av urtråkighet och tristess. Som tur var vände det lagom till jag fyllde år (29, en riktig icke-ålder på något vis) och hade en massa kompisar över på fest och bjöd på korv med bröd-buffé som visade sig vara ett genidrag. Och så kom mamma och pappa på besök och vi åt brunch på Berns och gick på Nationalmuseum och spelade Alfapet och vips så var helgen slut.

Sådär, då var det avklarat. Nu tänker jag att ni ska få hjälpa mig att bestämma vad nästa inlägg ska handla om så att det inte tar lika lång tid att få ihop som detta. Rubriken med flest röster tänker jag får bli den första efter detta och så tar vi resten därefter som det passar.

1. Boktips: Vilka böcker finns i min bokhög på nattduksbordet

2. Mina bästa/roligaste/oklaraste loppisfynd från den senaste tiden

3. Hur jag tänker när jag väljer kläder (inspirerat av Floras fina inlägg, vi har ganska olika strategier insåg jag)

4. Valfritt önskeinlägg, var god motivera

Jag hade tänkt få in en såndär fin liten omröstningsruta som man kan klicka i direkt här i inlägget men misslyckades tyvärr fatalt och nu är klockan snart midnatt så ja, får ni använda den gamla hederliga kommentarsfunktionen istället. Hoppas det är okej och att ni orkar. Tack! 🙂

Det kom ord

I april 2017 registrerade jag ett nytt instagramkonto och la en mapp på mitt skrivbord. Sedan hände ingenting. Jag blev feg, tänkte varför ska jag, vem skulle följa? Men orden fortsatte komma, jag skrev ner dem, delade några med er här på bloggen. Formulerade och ventilerade, för det var ju svårare att låta bli.

Två år har passerat och jag vet fortfarande inte om jag är redo, kanske blir man aldrig det, men nu kan ni i alla fall följa @detkomord på Instagram. Ett konto där jag samlar korta texter jag skrivit. Fragment av känslor, fiktiva anteckningar och högst verkliga ögonblick. Formen har min kompis Sara hjälpt mig med och hon är något av ett designgeni. Jag hoppas ni kommer gilla det!

Andra dagarna i Paris – franska matklassiker, fotbollsfest och Sacré Coeur

Låt oss hoppa tillbaka till mars och andra delen av min och Sofies helg i Paris. Här var det söndag och vi satt på en solig uteservering och jag åt croque monsieur som sig bör i Frankrike.

Sedan tog vi bussen till Galeries Lafayette, genom områdena som dagen innan blivit rejält tilltufsade av Gula västarnas demonstrationer. Det var trasiga skyltfönster och provisoriska lagningar lite här och var, men varuhuset var lika glammigt som vanligt.

Vi gick upp på takterassen och spanade ut lite över stan. Blå himmel åt ena hållet, förädiska regnmoln åt det andra.

Efter att Sofie köpt en PSG-halsduk i deras affär på Lafayette åkte vi tillbaka till Marais. Kikade på Maison Kitsuné där allt är dyrt men fint, till och med golvet.

Sedan åt vi tacos på ett litet mexikanskt hål i väggen, köpte lite mer ost i mataffären och gick tillbaka till hotellet för att byta om till våra varmaste kläder.

Kvällen skulle nämligen tillbringas här, på Parc des Princes, Paris Saint-Germains hemmaarena där de skulle möta Marseille. Ett riktigt stormöte, på franska kallat Le Classique. Vi värmde upp med kaffe i minikoppar och konstaterade att vi lyckats få tag på ganska bra platser.

Vid nio drog det igång och det blev en match som hette duga. Flera riktigt fina mål, en oerhört fransk hejarklack och lite dramatik såklart. Men med 3-1 i vinst kunde vi ta tunnelbanan hem igen och gå och lägga oss nöjda.

Vår sista dag började med frukost på Ob-La-Di. Jag åt rågbröd med jordnötssmör och bär och Sofie en avokadotoast med granatäpple.

Sedan promenerade vi hela vägen till Montmartre och upp till Sacré Coeur.

Ganska maffig ändå, men inte alls så gammal som vi trodde. Bara drygt 100 år (varsågoda för fakta).

Den sista middagen i Paris åt vi på klassiska Café Charlot, givetvis på uteserveringen. Jag avslutade min franska matresa med tartar och pommes frites och ett glas lunchvin till det.

Sedan lämnade vi våra franska kvarter, tog tåget till flygplatsen och därmed var Parishelgen slut.

Musik och poddar på samma ställe

Nu blir det reklam här på bloggen. Inte sådan med blinkande banners eller fria insättningar på casinon, utan en som jag har gjort. De flesta av er vet säkert redan att jag jobbar som copywriter och då är ens uppgift att hitta på och skriva reklam. Byrån jag jobbar på heter Animal och en av kunderna som vi jobbar med är Spotify, på nordisk nivå. Den senaste tiden har de valt att fokusera mycket på podcasts och nu ville de göra en kampanj som uppmärksammar att alla dina favoritpoddar även finns på Spotify.

Resultatet blev en kampanj med mängder av poddar och rimmande rubriker som talar om att musik och poddar finns på samma ställe. Jag lade ganska många timmar i vintras på att lyssna på olika poddar för att få en uppfattning om vad de handlar om och kunna summera dem med ett par ord. Dessutom satt jag med ett rimlexikon i högsta hugg och synonymlistan alldeles intill för att få allt att hänga ihop. Totalt tror jag att vi gjorde ut ungefär 25 olika varianter som har synts i kollektivtrafiken, utomhus på stan, på sociala medier och hörts i radio.

Den här kampanjen var väldigt rolig att göra, dels för att den är kopplad till ett ämne som ligger mig nära – musik och poddar – och för att den fått synas på så många ställen. Dessutom var begränsningen i rimmen en utmaning, men en rolig sådan och jag tycker att slutresultatet blev väldigt fint.

Är det någon av er som har sett den?

14 klädval under vintern

Det är svårt att minnas nu, men under en rad morgnar lämnade jag hemmet innan solen hunnit gå upp. Det var mörkt och glödlampsupplyst och omöjligt att ta en vettig bild på sig själv i hallspegeln. Men så vips en dag i februari så gick det bra igen och jag kunde återuppta mitt projekt med att fota av mig själv och mina kläder för att senare visa upp för er. Så här kommer fjorton klädval från februari och mars.

Det mesta jag har på mig är inte sprillans nytt utan sådant jag köpt på rea, trogna garderobsfavoriter eller second hand-fynd. Men jag skriver ändå ut inköpsställena under om ni vill få hjälp på traven med att hitta ett plagg eller bara inspiration till var jag handlar.

Den första dokumenterade veckan deltog jag i Just Wanna Have Fun’s Style Challenge. Den gick helt enkelt ut på att varje dag fick ett tema och så skulle man göra sin tolkning och klä sig därefter. Måndagens rubrik var Mixa mönster vilket ni kan se att jag gjorde genom att blanda både prickigt och blommigt.

| byxor & blus: Zara | skärp: Gucci | skor: Monki |

Tisdagens tema var Lager på lager vilket fick mig att rota loss i garderoben klä på mig både byxor, klänning och kavaj.

Strax därefter följde temat Dubbeldenim vilket jag löste genom att dra på mig en blå jeansoverall från topp till tå. Det komiska med denna är att den inte är helt olik de blå Biltema-overaller som min pappa har på sig när han grejar i garaget… Nåväl, fint är det i alla fall!

En annan av dagarna hade temat Vintagefynd och då klädde jag mig i denna extra allt-blus som jag köpte i New York. Den är liksom i siden med ett ganska pråligt kedjetryck och en stor blingig knapp som pricken över i. Säkerligen en vattendelare, men jag älskar den och matchade dessutom med ett par ganska odiskreta lackbyxor.

Det sista temat jag deltog i var Leopard, vilket jag gjorde en lördag när jag gick på museum, åt moule frites-middag och körde barturné på söder. Typiskt bra aktiviteter.

| leopardklänning & boots: Zara | kortärmad polotröja & väska: Monki | keps: Åhléns |

En dag fick jag komplimangen ”Du ser ut som våren” och det var när jag såg ut såhär. Rosa och grönt är helt klart en bra kombination.

Ännu mer manchester men kanske lite mindre vår blev det även dagen efter.

En dag i vintras kom min kollega Carro till jobbet med en stor kasse kläder som hon köpt på Cheap Mondays utförsäljning. När hon visade upp allt hon köpt fastnade jag för skorna ovan som jag tyckte var väldigt fina och roliga. ”Vet du vad”, sa hon, ”du kan få dem om du vill. De kostade bara tio kronor och jag tror inte de är riktigt min stil ändå”. ”Tusen tack!” sa jag och ställde dem i garderoben i väntan på våren. Sen var den plötsligt här och skorna kunde plockas fram. Det bästa är att de får mig att känna mig som någon som går på casting för en show med ABBA-låtar.

Jag älskar att 90-talsmode är tillbaka nu eftersom jag bara var en liten skit på nittiotalet och knappast hade coola kläder då. Nu känner jag mig som nån som heter Nathalie och går i 8B och är kär i Sebbe i 9A.

Den här outfiten hade jag en gång före jul och kallade den då för Delicato-looken eftersom den har lite samma färger som en punschrulle. Och precis som intaget av bra bakverk så är det något som kan upprepas flera gånger under året.

Varje gång jag tar på mig den här overallen går jag in i mitt alterego Julle Meck, en muttrande verkstadsperson med en stor samling verktyg som fixar och donar med något obestämbart och kommer ut med oljiga händer när det är dags för dagens sjunde kopp kaffe.

| overall: H&M | kängor: Zara | väska: Monki |

Knallgrön knytblus! Undrar vad Nathalie i 8B skulle sagt om det… Förmodligen är detta looken som den understimulerade skolbibliotekarien på landsortshögstadiet bar när hon gjorde den årliga visiten på bokmässan i Göteborg. Något hon fick ägna resterande delen av året åt att tjata på rektorn om att få pengar avsatta i budgeten för, trots att det var en marginell kostnad i förhållande till inköpen av lössnussanering som ideligen sköt i höjden. (Förlåt, hur hamnade vi ens här?)

Från landsortsskolan till en vårdag i Paris! Hade min blogg haft en signaturoutfit hade det nog varit denna prickiga kostym.

Och så slutligen, en våroutfit som jag provade mig fram till någon gång i julas och sedan la på vänt i garderoben. Tänk snart kanske jag kan göra samma sak fast med de efterlängtade sommarkläderna, det blir fint det!

| jeans: Monki | skor: Cheap Monday | skjorta: Zara |

Konsten att sporta sig genom en kris i jakt på att finna sitt riktiga jag

Jag står i kassan i sportbutiken och känner ett plötsligt behov av att plocka fram en imaginär cirkelsåg. Med precision låter jag den skapa ett perfekt hål i golvet runt om mig där jag sedan sakta faller ner och försvinner. Mitt riktiga jag står dock kvar vid disken och låter bankkortet skära genom kortläsaren. Med kisande ögon tittar jag på displayen, som om totalsumman mirakulöst skulle bli mindre då. Det blir den inte.

Tidigare samma kväll har jag stegat in i butiken och omedvetet presenterat mig som deras bästa kund. Med total aningslöshet säger jag att jag vill köpa längdskidor. Detta utan att ange en budget eller ha någon större koll på materialval. Säljaren förstår på en kvarts sekund precis hur naiv jag är och strax därefter står vi vid hyllan där meter efter meter täcks av skidor. Jag tar mitt förnuft till fånga och frågar efter vallningsfria skins-skidor, för det har min bror tipsat om, samt någon form av skidpaket, för då måste det ju ändå bli lite billigare, tänker jag.

Skidköpet grundar sig främst i en framtida weekend i fjällen någon månad senare samt det faktum att jag kommit på att det vore kul att äga ett eget par längdskidor när friluftsfeelingen slår till och jag vill ut och åka. Inte för att den feelingen slagit till så fasligt ofta de senaste åren egentligen, men det är något som lockar ändå. Kanske är detta början på min 30-årskris? Jakten på mitt nya jag? Jag som alltid älskat dålig luft, storstäder och asfalt. Nu vill jag ut i naturen och få rosiga kinder och då behövs tydligen en komplett längdutrustning.

Efter att ha balanserat på flera par skidor för att testa ut de optimala för mig (givetvis inte de billigaste, vem hade kunnat ana?) och vandrat både medsols och motsols runt butiken för att hitta de perfekta pjäxorna börjar jag känna mig klar. Men då är det dags för stavar. Naiv som jag är förutsätter jag att det ska ingå i det som kallas ”skidpaket”, för vem åker ens längdskidor utan stavar? Men icke. Strax därpå har jag provat ut ett par kolfiberstavar för ytterligare tusen kronor.

Vad som däremot ingår i skidpaketet är bindingen. Men inte monteringen av den, det kostar extra. Jag börjar få panik över mitt nya friluftsliv, svetten pärlar sig i min panna och jag känner mig malplacerad i butiken. När det slutligen i kassan visar sig att mina vallningsfria skidor visst behöver vallas med en grundvalla för 499 kr samt impregneras med två olika små sprayburkar för 189 kr styck ger jag upp. Jag hämtar min imaginära cirkelsåg, skapar hålet, betalar snabbt och sedan går jag därifrån.

En vecka går. Ångesten över det budgeturspårade skidköpet börjar lägga sig. Jag kommer på mig själv med att hålla tummarna för snörika vintrar framöver och är förmodligen den enda som gläds när de första vårkänningarna i Stockholm bryts av kraftiga snöbyar.

Sedan inser jag att det inte räcker med skidor. Man behöver kläder också. Underställ i merinoull. Strumpor i merinoull. Vantar i merinoull. Sockar i merinoull. Jag kommer långsamt att förvandlas till ett får. Min värdighet fallerar totalt när jag lägger samma pengar på ett par vindtäta byxor som ger mig en högst osmickrande pösig rumpa, som på mina senaste jeans. Alla plagg har smarta fickor och heter saker som tech fusion smart heat dynamic pulse och jag är övertygad om att de kommer göra mig till en bättre människa. Till Julia 2.0.

Det sitter förvisso långt inne men jag drabbas plötsligt av en förståelse för medelåldersmännen klädda i lycra som hetsar fram på sina svindyra cyklar längs Hornsgatan. Jag har blivit längdskideversionen av dem. En person i full gång med att sporta sig genom en kris i jakt på att finna sitt riktiga jag.

I helgen var vi ute i spåret för första gången, mina nya längdskidor och jag. Och en sak är säker, man blir inte Charlotte Kalla bara för man har dyra skidor och merinoull från topp till tå. Vad man däremot blir är lätt blåslagen, en aning frustrerad och några det här hade kunnat vara en scen ur Sällskapsresan-ögonblick rikare. Men också lite hurtigare, lite gladare och lite mer sugen på en riktigt snörik vinter nästa år. Och det säger jag faktiskt inte bara för att motivera det där ångestfyllda köpet. Jag lovar.

Första dagarna i Paris – uteserveringar, shopping åt sitt inre barn och burratafest

Jag var i Paris i helgen tillsammans med min kompis Sofie. Vi var främst där för att kolla på fotboll men också för att äta oss igenom goda restauranger, sitta på uteserveringar och kisa mot vårsolen i Marais. Så här såg våra första dagar ut.

Vi började med uteserveringarna direkt på morgonen i sällskap av croissanter och café crème. Jag känner mig alltid så oerhört svensk när jag sitter ute så fort det är möjligt. ”Det gäller att passa på”, mumlar jag och ignorerar att merparten av de andra gästerna sitter inne. Är man svältfödd på ljus och frisk luft så är man.

Efter att ha letat oss fram till hotellet, checkat in och lämnat våra väskor gick vi ett par kvarter bort för lunch på Chez Janou.

Hej Sofie och en sen tvårätterslunch med små vinglas fyllda till bredden på grönrutiga dukar. Det gjordes oss väl.

Sedan letade vi oss tillbaka till hotellet via en mataffär i närheten. Vi bodde på Villa Beaumarchais där jag även bott en gång tidigare. Återvände på grund av det perfekta läget (oerhört mysigt i Marais med nära till allt, men på en lugn liten gata), det helt okej priset (bra standard på rummen och sköna sängar) samt den vänliga personalen. Är ej sponsrad för att tycka detta såklart, bara ett bra tips för er som letar boende i Paris.

Väl inne på rummet tog vi en välbehövlig tupplur pga uppstigning klockan halv fem på morgonen. Sedan kylde vi en flaska crémant med hjälp av hinken i badrummets papperskorg och iskallt vatten. Det funkade ändå oväntat bra!

Till detta dukade vi upp en liten ostbricka på sängen (även här med hjälp av diverse hotellrumsprylar – man får vara händig på semestern) och satt bara och pratade och åt kex och ost och tog in det faktum att vi var i Paris.

Rätt vad det var så hade klockan blivit elva och vi gav oss ut mot Oberkampf och hamnade på en liten bar och sedan på Le Comptoir Général där jag hittade ett fint bord innan det var dags att gå hem och sova.

Lördagen började vi ett kvarter från hotellet på Fragments, ett mysigt litet fik med extremt goda avokadotoasts.

Sedan gick vi på en liten shoppingrunda i Marais. Via Merci, Fleux och ett gäng vintagebutiker.

Hej från en som gjorde årets bara anklar-premiär och hade vårkappa hela helgen. Dessutom: låga converse! Blev så sugen på det efter flera års uppehåll och mitt tonårs-jag känner sig numera oerhört lycklig.

Vi gick även förbi Acne-butiken där jag köpte den här pyttelilla Kånken-väskan från deras samarbete med Fjällräven. Om ett par converseskor gör mitt tonårs-jag lycklig så är det här nog ett köp för mitt inre barn. Jag tycker den är så fin i sin färgkombination och med den klassiska designen men buren på ett helt nytt sätt. En liten karamell att bli glad av. Dessutom känns det extra kul att göra ett sånt köp på en resa, för då kommer jag alltid tänka på Paris när jag har den.

När vi gått färdigt i butiker gick vi till hotellet och kollade på nyheterna om kravallerna som inträffade under Gula västarnas demonstration vid Champs-Élysées. Dramatiskt såklart och vi var glada över att vi hållit oss i andra områden under dagen. Därefter gjorde vi oss i ordning och sen drack vi naturvin på en mysig bar som hette Le Clown Bar.

Kvart över tio hade vi bord på Ober Mamma som är en italiensk restaurang. Den går inte att boka i förväg utan man får gå dit vid öppning och skriva upp sig på en lista, men där är det värt. Vi åt nämligen en helt otrolig burrata till förrätt och sedan åt Sofie en pizza med ytterligare lite burrata till huvudrätt medan jag tog en pasta vongole. Efter denna sena middag rullade vi bokstavligen hemåt och sov gott och länge.

Välkommen till samma lilla hörn av internet som det alltid varit

Jag tänker på förr i tiden. När jag bloggade nästan varje dag, eller åtminstone varannan. Det var som att timmarna räckte längre då på något vis. Eller kanske var kraven lägre? Mina egna i alla fall. Jag kunde titta in och skriva ”hej”, dela en bra låt jag lyssnade på för stunden eller berätta något halvkryptiskt om min dag.

Nu känns det som att alla idéer blir så stora, de finns där men själva genomförandet tar flera, flera timmar. Alla inlägg jag vill skriva tycks plötsligt så komplicerade. Det ska fotas bilder som ska redigeras, laddas upp och bäddas in tillsammans med smarta, roliga och engagerande texter. Den som ändå hade tre timmar om dagen att lägga på detta…

Men vet ni vad? Trots att jag älskar min blogg oerhört mycket är jag så glad att den här platsen inte är mitt jobb. Jag hade nog varit så dålig på det. Jag vill ha er som mina vänner, inte min publik. Jag vill inspirera till kreativa beslut, inte sälja varor. Jag vill ha en dialog, inte staplar i statistiken.

Folk har förutspått bloggdöden så många gånger. Förklarat mediet både trött och utgående. Och även om den här platsen inte spritter av energi utan snarare jäser på som en mycket långsam surdeg, så lever den för mig. Jag gillar det långa formatet, kombinationen av text och bild och det faktum att bara min blogg ser ut så här.

Här finns ingen casinoreklam, inga blinkande banners och inga adlinks. Men inte heller några frekventa uppdateringar, proffsbilder tagna av fotograf eller inlägg som skulle platsa i ett magasin. Min blogg är samma lilla hörn av internet som den alltid varit. Stundtals tyst, ibland högljudd. Något som sköts i mån av tid och när inspirationen dyker upp. Och så får det faktiskt lov att vara. Jag vill tänka att det finns något fint i det hela. Det långsamma och sporadiska, det mestadels kravlösa, det genuina som bara är jag.

Jag tänker på förr i tiden. På att jag förmodligen skulle bli oerhört förvånad om jag visste att både jag och ni var kvar här fortfarande. Men det är vi, och det gör mig väldigt, väldigt glad.