Julia Eriksson – Sida 49

En lördag i livet

Det är en lördag i livet och den börjar med att vi vaknar upp hemma i Skärmarbrink. ”Vi” är lika med jag, Alfred och Martina, det vill säga min bror och min svägerska (herregud det är det vuxnaste ordet någonsin, dags att börja bete sig därefter). Solen flödar in genom fönstren som blivit smutsiga av sommardamm och avgaser. På köksbordet dukar jag upp en frukost med allt gott som finns i skåpen.

När frukosten är uppäten ger vi oss iväg mot stan. Först tar vi tunnelbanan till Slussen, sedan promenerar vi längs vattnet vid Skeppsbrokajen och ut mot Skeppsholmen. Stormen Knud viner till ibland men annars är det soligt och fint.

Vårt första stopp för dagen är Moderna museet. De har en ny utställning om Andy Warhol men vi känner oss inte så lockade av den utan siktar in oss på den permanenta utställningen istället. Det var ett par år sedan jag tittade på den och en hel del känns nytt (eller i alla fall bortglömt) och spännande.

Som den här tavlan av Paul Kise till exempel. Jag tycker den är så fin i sitt uttryck och sin titel: ”Will weg, muss weinen” (Vill bort, måste gråta).

Blir alltid lika klipp och klistra-sugen av Matisse sena verk. Rena klara grundfärger och organiska mönster, sånt som gör en glad.

Och så älskar jag det här pingisbordet av Claes Oldenburg. Byggt liksom in action med ett snett perspektiv och långsamt flygande bollar som blir till avlånga korvar, för att fånga tiden och rummet och känslan kring spelet.

Efter några timmar känner vi oss mätta på konst men hungriga på mat så då vänder vi tillbaka stegen mot söder igen. Upp på höjderna, in på bakgatorna och fram till den sena lunchrusningen på Ai Ramen. Men efter lite väntan får vi ett bord och varsin rykande skål med nudlar och buljong.

Sedan går vi och köper lördagsgodis och jämför blandningar och diskuterar vilka smaker som är bäst. Här ovan är min.

Jag passar också på att köpa en växt till inflyttningsfesten jag ska på samma kväll. Råkar även hitta en fin rosarandig Calathea till mig själv som får ersätta den som stod i mitt sovrumsfönster tidigare men som dog i sommarens hetta. Bra mönstermix på den här bilden förresten: prickigt, rutigt och randigt!

På kvällen åker Alfred och Martina hem till några av hennes släktingar som bor i Midsommarkransen. Jag gör mig ordning för fest hos min kollega Erik. Eftersom han älskar Britney Spears mer än något annat tar jag på mina röda lackbyxor (kända från Oops!…I Did It Again-videon) som en liten hyllning.

Och efter mycket prat och stök slutar festen här, i en bar som så många gånger förr. Därmed är också lördagen i livet slut och i skrivande stund snart söndagen likaså. En ny vecka tar vid, tur att helgen var fin! Hur var er helg, kan ni inte berätta?

Resan till Marche, Italien – del III

Det blev tyst ett tag. Livet hände, döden hände och var börjar man efter det? Jag gjorde det enkelt för mig och öppnade ett påbörjat utkast till ett blogginlägg med bilder från Italien. Lite verklighetsflykt och tillbakablickar på semestern är kanske precis vad som behövs just nu.

Dag fem i Italien fick bli en utflyktsdag. Vi tog hyrbilen och styrde mot Lago di Fiastra som är en sjö i Monti Sibillinis nationalpark. På vägen dit stannade vi i en liten by för att köpa matsäck på marknaden.

Vår ursprungliga tanke var att vi skulle hyra kajaker och paddla i vattnet, men det visade sig att uthyrningen bara hade öppet på helger. Typiskt! Så istället gick vi på en liten hike längs sjön i den tryckande hettan innan vi bestämde oss för att hitta en egen badplats att hänga på.

Där hängde vi i några timmar och läste böcker, åt matsäck, spelade spel och tog svalkande dopp i sjön som på grund av bergsvattnet faktiskt var kallare än havet.

Framåt eftermiddagen packade vi ihop våra saker och åkte upp i en av de närliggande byarna där vi sett att det skulle ligga en kyrka och ett gammalt fort. Efter lite irrande lyckades vi hitta rätt och vandrade sedan omkring bland tusen år gamla ruiner, så mäktigt ändå.

På vägen hem stannade vi till i byn Amandola för att få vårt dagliga behov av gelato samt köpa tryfflar i en liten butik.

Dagen avslutades sedan traditionsenligt med fyrarättersmiddag på gården hemma hos Paolo.

Nästa morgon vaknade jag först igen och smög ut och satte mig med utsikt över hela dalen och en bok som sällskap. Denna gång en samling dikter av Karin Boye. Jag läste dikten ovan av en slump och kände att den passade så fint till semesterlivet.

Sedan gick vi för att äta frukost. På min stol låg katten Puma och sov men jag hade inte hjärta att väcka henne så jag tog fram en extra pall istället…

Efter frukosten gjorde vi en repris på en av våra första dagar och åkte till strandstaden Pedaso för att bada och äta musslor. Men eftersom jag redan hade dokumenterat det valde jag att fota en gullig papperskorg istället. Rimligt.

På eftermiddagen hamnade vi på äventyr! För två år sedan drabbades nämligen regionen Marche av en allvarlig jordbävning som förstörde flera byar rejält. Efter det har man kämpat hårt för att återställa så mycket som möjligt, men området är ganska fattigt och det är ett stort jobb att göra. För att samla regionen och hämta kraft samt tacka alla som hjälpt till i arbetet ordnar man konserter runt om i de olika byarna under sommaren och denna kväll skulle det hållas en spelning i Force, vår närmsta stad. Vi ville såklart supporta detta och åkte dit, men vad vi inte riktigt förstått var att spelningen var högst uppe på en bergstopp dit man var tvungen att gå. Så det var bara att traska fem kilometer uppför i den gassande solen… Att sjunka ned i gräset och ta en iskall öl efter det var mer än okej.

Och ja, det var ändå värt en slitig promenad med tanke på den här utsikten. Aristen som spelade hade vi aldrig hört talas om men hon påminde lite om en italiensk Marie Fredriksson. Och just den här typen av äventyr som man bara hamnar på och aldrig hade kunnat planera innan är ju bland det bästa med semestrar.

Dessutom bjöds vi på en helt magisk utsikt när vi promenerade nedåt sedan.

Som en himla tavla…

…och det slutade aldrig. Italien och Marche! ♥

Vår sista heldag i Italien tillbringade vi på vår favoritstrand i Sirolo. Här får ni ett boktips förresten. Läs Här är jag av Jonathan Safran Foer! Jag hade missat att han släppt nytt men har gillat hans tidigare grejer så jag köpte denna på chansning och insåg att han fortfarande är en mycket skicklig författare. Jag gillar verkligen hans språk och sätt att bygga historier på.

Vår sista gelato åt vi i staden Numana. Sedan åkte vi och tvättade hyrbilen skinande ren, köpte frukost till nästa morgons tidiga avfärd och åkte hem till gården för en sista middag. Dagen efter steg vi upp i gryningen och åkte mot Rom, vinkade av Anna som skulle hem till New York medan jag och Julia klev på planet mot Stockholm och därmed var Italiensemestern slut. Men fler resor får det bli! Jag älskade Marche och framför allt hela agriturismo-upplevelsen, så det vill jag gärna göra om.

Stockholm, september 2018

Ljuset i Humlegården faller sakta. Sirlar sig genom lövklädda grenar och lämnar skuggfigurer på marken. I det knastrande gruset rullas barnvagnar, på de gröna gräsmattorna rastas hundar. En man sitter på en bänk och ser ut att vänta på någon som aldrig kommer att dyka upp.

Det är något med luften och hur den luktar. Liksom friskt och sött på samma gång. En klarhet fylld av äpple och asfalt, dagg och rök. ”Folk brukar inte fatta vad jag menar, men det är något med den här doften som påminner mig om L.A.”, säger jag och andas in extra djupt. ”Jag förstår precis”, svarar du och jag tänker att du kanske säger så bara för att vara snäll, för att lindra mitt självtvivel ett tag, det är lugnt.

Taxiskylten utanför Riche ser ut att tillhöra en svunnen tid. En tid då man inte bokade sin bil i en app utan tålmodigt stod och väntade på trottoaren. Nu blänker lampan som ett ljusgult klot mot den allt mer blånande skymningen.

På flätade stolar på Stockholms kanske minsta uteservering sitter ni med rödvinsglas framför er. Jag hälsar med självsäker röst och småpratar en stund. I verkligheten tvivlar jag på att jag ens är där, min existens i detta sammanhang var en gång så avlägsen, den är nog det fortfarande.

Porten slår igen bakom mig och jag sjunker ned i en av fåtöljerna. Andas tio djupa andetag. Dricker ett glas vatten som lämnar blöta cirklar på marmorbordet. Försöker skriva men har så svårt att hitta orden. Vill men kan inte. Måste inte men borde.

Och det blir fredag, lördag, söndag, måndag. Rastlösheten tickar i mitt blod, får mig att säga ja till allt som kan bli något mer. Kassen med ren tvätt står orörd på mitt sovrumsgolv och jag vandrar över Skeppsbron, förbi bageriet där de förbereder nattens bullbak, över det gigantiska hål som numera är Slussen, bygget som beräknas vara klart år 2025, kanske kommer hålet i mig också vara helt då?

23 klädval under sommaren

Det finns något skönt med återkommande format. Ordning och reda liksom, man vet vad man får och slipper obehagliga överraskningar. Därför kommer nu fortsättningen på min dokumentation över olika klädval jag gjort den senaste tiden, samtliga fotade i min hall rakt in i spegeln med fläckar som är omöjliga att tvätta bort. Jag hoppas ni inte tycker det är alltför enformigt bara. Hade jag haft mer tid och en egen fotograf hade jag letat upp spännande locations att fota på, men nu är jag blott en heltidsarbetande copywriter som lägger 45 sekunder av min dyrbara morgontid på att knäppa dessa bilder och då blir det tyvärr inte bättre än så här. Nåväl, det är ett bekant format i alla fall och det är ju alltid tryggt.

En fördel med att vara sämst i Sverige på att rensa sin garderob är att man helt plötsligt kan få syn på gamla plagg och vilja bära dem. Som den här klänningen som köptes under en semester i Hongkong år 2013 och som nu plockades fram igen.

| klänning: Forever 21 | tofflor: Zara | skärp: Gucci |

Den här klänningen är gjord i samma tyg som en riktigt skön mjukisbyxa vilket på sätt och vis är ännu bättre för då kan man vara mjukisklädd utan att behöva ta på sig byxor. Score! Dessutom har den en fin passform som är oversize upptill så det ser ut som man har stora armmuskler även om man råkar vara en klenis.

Antagligen kommer jag se tillbaka på sommaren 2018 som värmeböljans och cykelbyxans tid. Från en lite trevande start blev jag helt fast och bar den jämt och ständigt. Till exempel så här.

När den här bilden togs var det bara millimeter kvar till min semester. Dagarna var en evig kamp om att försöka klä sig någorlunda anständigt utan att svettas ihjäl på det extremt varma kontoret. Då är jag ändå glad att vi inte har några särskilt strikta klädregler på byrån och med kreatör som titel tänker jag alltid att jag kan ta ut svängarna liiite extra. Det är ju en del av mitt jobb, typ…

| jumpsuit: Zara | hatt: Indiska |

Hurra! Så här såg jag ut när jag firade in min semester på fredagskvällen. Kjolen kom att bli en trogen följeslagare denna sommar vilket ni kommer se om ni fortsätter scrolla…

| kjol & slip-in-skor: Monki | linne: Zara | örhängen: H&M |

Man kan tänka att när man har semester så har man massor av tid att fota outfitbilder, men icke. Knappt en enda blev det under mina lediga dagar, kanske främst för att jag inte var hemma och hade tillgång till min spegel. Men också för att jag upprepade ganska många av de outfits som jag visat upp tidigare under sommaren. En fredagsoutfit lyckades dock fastna så här är den!

Någon gång i april fick jag frågan om att ge klädtips till någon som skulle på en 30-årsfest och då tipsade jag visst om den här klänningen. Sen hann jag glömma bort den och efter några månader hamnade den på rean och då klickade jag hem den med en vag känsla av att jag sett den tidigare men utan att minnas var. Så var det i min egen blogg. Lol.

| klänning: Zara | solglasögon: H&M | sneakers: adidas Stan Smith |

Den gröna kjolen är tillbaka! Intressant är också att jag bara tycks använda dessa skor på bilderna jag tar. Jag lovar att jag inte haft dem varje dag (även om det ser ut så), det är bara att de ständigt lyckas vara med i de outfits som fastnar på bild.

Det här var min ultimata när det är för varmt för något annat-outfit som varvades flitigt denna sommar. En favorit kan man faktiskt säga!

| kjol: & Other Stories | blus & väska: second hand | sneakers: adidas Stan Smith |

Ännu en dag av svett som jag minns det. Dock en fredag vilket med största sannolikhet betyder smørrebrøds-lunch på Mikkeller, en mycket bra jobbtradition.

| klänning: & Other Stories | kortärmad polotröja & skor: Monki |

På kvällen bytte jag om till detta och gick och åt middag på Racamaca. Det var även denna kväll som vi spontanbokade en resa till Malmö kommande dag, typiskt bra outfit för konstiga infall.

Så morgonen därpå såg jag alltså ut såhär, redo att sätta mig i en bil och bränna ner 60 mil till Malmö.

Tillbaka i Stockholm och verkligheten igen. Ordning och reda. Tjocktröja och långklänning. Brandgult och blått.

När temperaturen börjar krypa nedåt något är min filosofi att klä sig mycket på vissa delar av kroppen. Typ barbent men med långärmad klänning och kavaj samt lite varmare skor. Då får man en ganska bra medeltemperatur trots allt.

Okej, jag erkänner. Det här med att spara alla outfits från sommaren och lägga i samma inlägg börjar bli lite mäktigt. För det första kommer jag knappt ihåg vad gjorde när jag bar respetive plagg och för det andra börjar jag få slut på saker att säga. Men nu måste jag ju slutföra detta projekt så det är bara att mata på. Ni som har kämpat er ända ner hit kan väl markera det på något vis? Typ posta er favoritemoji i kommentarsfältet eller berätta om ert bästa par strumpor eller så. Nästa inlägg blir kortare, jag lovar.

| blus: Zara | kjol: Monki | sneakers: adidas Stan Smith |

Låt mig presentera: inläggets första byxa! En grisrosa sådan som jag håller mycket kär.

| set i rosa fuskmocka: Zara | mockajacka med stjärnor: vintage | slip-in-skor: Monki |

Nu börjar vi ändå hamna så pass långt fram i tiden att jag minns vad jag gjorde om dagarna. Det här hade jag på mig när vi plåtade en vårkampanj för en kund och jag sprang omkring och kollade så att allt såg fint ut och sa saker som ”lite mer spända muskler” och ”kanske mer flare om det går”. Helt normalt jobb.

| klänning: Monki | t-shirt: Uniqlo | sneakers: Reebok Furylite |

Och det här hade jag på mig när jag protesterade mot NMR på Kungsholmen. Kläder må vara kul men det finns faktiskt ännu viktigare saker här i världen. Medmänsklighet och anti-nazism till exempel.

| klänning, väska & jacka: Monki | keps: Åhléns | sneakers: adidas Stan Smith |

På kvällen efter demonstrationerna gick jag på kräftskiva och tog därför på mig mina kräftigaste (men inte häftigaste) kläder.

Den gröna kjolen är tillbaka! Sista gången, jag lovar!

Det här är nog den höstigaste klädseln jag äger. Eller det som mest ser ut som att man försöker illustrera höst i alla fall. Löv och blommor i dova färger samt senapsgula strumpor. Slå upp höst i en visuell ordbok och detta kommer visa sig.

Välkommen till det tredje setet i detta inlägg. Det kanske inte är någon nyhet men jag gillar verkligen set. Det här är dessutom smaragdgrönt och i sammet vilket gör det till någon slags mysuniform.

| grönt sammetsset & tofflor: Zara | skärp: Gucci |

Och nu är vi i mål! Hurra vad långt det blev, det var verkligen inte meningen. Jag hoppas i alla fall att ni fick lite inspiration. Om inte så ska ni få ett sista tips här: blanda brunt och gult, det är fint!

| klänning & jacka: Zara | örhängen: eBay | sneakers & väska: Monki |

Gnocchi med morotsblastpesto, smörstekta kantareller & parmesan

Tiden går fort, ja livet går snabbare än stora kattdjur springer, för att citera Markus Krunegårds mamma (tillika min gamla bildlärare i högstadiet, varsågoda för trivia). Vad passar då bättre än att bjuda på ett recept som tar minimalt med tid att laga och som på ett fint sätt sammanfattar den smakmässiga övergången mellan sommar och höst? Låt mig presentera: gnocchi med morotsblastpesto, smörstekta kantareller och parmesan.

gnocchi med morotsblastpesto, smörstekta kantareller och parmesan

Till 2 portioner behöver du:

1 pkt gnocchi

2 hekto kantareller

1 stor näve blast från knippmorötter

½ dl skalade solroskärnor

½ dl olivolja

1 vitlöksklyfta

1 msk citronsaft

parmesan

smör

salt & peppar

Gör så här:

Börja med att koka vatten till gnochhin (om du inte har en såndär supersnabb induktionshäll, ledtråd: det har inte jag). Mixa sedan en pesto av morotsblast, solroskärnor, olivolja, vitlök, citronsaft, salt och peppar. Stek skogs- eller butiksplockade kantareller i en panna tillsammans med mycket smör. Koka gnocchin i ett par minuter och blanda den sen med peston. Servera med kantarellerna och valfritt berg parmesan (jag valde Mount Fuji). Klara, färdiga, ät!

För att Stockholms gator ska bli våra igen

Min trygghet

har jag alltid tagit förgiven

Stockholms gator

har sedan länge varit våra

Torgen och trottoarerna

har varken lås eller staket

”Håll er borta från city”

säger en vän

och jag vet att hon bara vill väl

men det är något som skaver.

En grupp män i huvtröjor

ska inte sätta agendan för våra kvarter

hindra folk från att röra sig fritt

krossa våra drömmars stad.

För när ondskan har fritt spelrum

på bästa sändningstid

är vår passiva skrämda tystnad

deras bästa megafon.

Så sida vid sida

med vänner och okända

skanderar vi från hjärtat

likt en medmänsklig svallvåg.

”Inga nazister på våra gator!”

”Ni kan gå hem nu!”

”Vad ska vi göra?”

”Krossa nazismen!”

Och jag skriker för att jag måste

och för de som inte vågar

och för de som inte kan.

För att historien

aldrig får upprepas

För att godheten

alltid bör segra

För att Stockholms gator

ska bli våra igen

Banan & choklad

Augusti brukar vara en ganska trevlig klädmånad. Inte sådär supersvettig men ändå tillräckligt varm för att man ska kunna gå barbent. Eller som Johanna Swanberg så smart beskrev det: ”man kan ha på sig kläder men man behöver inte ha på sig KLÄDER”. En fin men ack så viktig skillnad som gör hela påklädningsprocessen ganska trevlig.

Igår bestämde jag mig för att klä mig efter ledorden banan och choklad. Jag vet inte riktigt hur det går till när jag får dessa idéer men helt plötsligt är de där och känns självklara. Gult och brunt liksom, klart det är fint ihop?!

Mina sneakers och strumpor är nya från Monki och bananlampan är köpt i en liten butik i Paris.

Hårbandet och jackan är från Zara, men inte särskilt nya. Den bruna stickade tröjan kommer från H&M och svarta mockakjolen ifrån Beyond Retro. Örhängena är köpta på eBay.

Efter att jag jobbat hela dagen iförd detta gjorde jag det enda rimliga och åkte hem till min kompis Sofie, parkerade mig i hennes soffa och åt marängswiss med banan och chokladsås. 2018 är ju trots allt swissens år… även klädmässigt.

Resan till Marche, Italien – del II

”Berätta mer om Italien!”, ropar ni. Nej, det gör ni kanske inte, men jag tänker göra det ändå. Om musslorna och havet och de trånga gränderna i Sirolo. Om fikonen och solnedgången och fotbollsmatchen mitt ute i ingenstans. Nu börjar vi.

Italien-tisdagen startar här. Jag har vaknat före de andra, ovan att sova mer än åtta timmar, så jag smyger upp, tar med anteckningsbok och penna ut och sätter mig på en av uteplatserna. Där och då skriver jag vad som sedan kommer att bli det här inlägget.

Hunden Trilly kommer och sätter sig vid mina fötter som sällskap. Hon ska ha valpar vilken dag som helst och vi går spänt omkring och väntar på att den rätta tidpunkten ska infinna sig…

Runt hörnet är åsnan Piccola i full fart med att tugga i sig en buske, envis som få… Vid halv nio vaknar mina rumskamrater och vi äter frukost och lägger oss sedan vid saltvattenpoolen på gården med varsin bok.

Vid lunchtid åker vi till den närmsta kuststaden, Pedaso. Där går vi till en av strandrestaurangerna och beställer in två stora kastruller med musslor som är så goda att vi är tvungna att åka tillbaka ett par dagar senare.

I Pedaso hittar vi också en lite avskiljd stenstrand där vi tillbringar eftermiddagen med salta dopp, bokläsning, korsord och sommarprat.

Framåt kvällen åker vi hemåt igen och stannar till vid ett av de enorma solrosfälten som finns längs vägen. Det går knappt att fånga på bild, men det är helt gult och fullt av solrosor som står med sina blomsterhuvuden vända mot solen.

När solen gått ned serveras vi i vanlig ordning en fyrarättersmiddag tillagad på lokala råvaror. Vid det här laget har vi börjat lära oss att komma riktigt hungriga till bordet för att orka all god mat. Denna kväll bjuds vi bland annat på bruschetta med griskind och helt makalösa fikon som smälter i munnen samt en pasta pesto som får mig att ifrågasätta all tråkig pesto jag ätit genom åren. Efter det är det inte svårt att somna mätt och belåten.

Nästa dag packar vi in oss i bilen hyfsat tidigt och ger oss av på en längre utflykt längs kusten, nämligen upp till Portonovo. Där ska det finnas en fin kyrka som vi vill besöka men dessvärre är den stängd för dagen, så vi inspekterar stranden istället och tar ett, två, tre perfekt svalkande dopp.

Sedan jobbar vi oss vidare mot nästa mål på kartan: Sirolo. En liten kuststad som jag fått tips om av min kollega Victor och det förstår jag för det här turkosblå vattnet skojar man inte bort.

Inte heller skämtar man om den här finfina skaldjurspastan med havskräftor och musslor som jag åt på strandrestaurangen Da Silvio.

Efter det var det bara att lägga sig raklång på stranden och smälta allt ända tills tidvattnet steg och de började fälla ihop parasollen.

Då passade vi på att besöka Sirolos lilla stadskärna och köpa den dagliga struten med gelato.

Helt okej glassätar-vy.

Sedan strosade vi omkring bland pastellfärgade hus och smala gränder en stund innan det var dags att hoppa in i bilen igen. Och i takt med att solen sjönk rullade vi längs Adriatiska havets kustvägar med Adeles bästa låtar i högtalarna som vi ylade med i för fulla muggar och där och då kände jag ett så genuint ögonblick av ren och skär lycka som man bara kan göra ibland. :’)

Lyckan höll i sig, om än kanske inte fullt så intensivt, när vi sent på kvällen stannade på en pizzeria och gick loss på menyn. Det här var nämligen Paolos lediga kväll då han inte skulle laga mat till oss och de andra gästerna, så då passade vi på att ha pizzafest i Ortezzano.

Och när vi gick ut från pizzerian pågick någon slags amatörmässig fotbollsmatch med femmanna-lag och bristande passningsspel. Men trots detta och att klockan var halv elva var det fullt av publik som hejade på, så då stannade vi också och gjorde det en stund. En fin liten avslutning på en ännu finare dag.

Augusti-musik

Om jag ska hitta en dålig sak med min favoritsäsong sommaren så måste det ju vara att det rent musikmässigt är en ganska svag period. Väldigt få artister släpper nya låtar och samma nötta sommarhits snurras på repeat för att inte tala om sommarvärdarna i P1 som i många fall skulle behövt lite hjälp med musikvalen. Den fjärde gången jag hörde någon spela Release Me med Oh Laura höll jag på att skrika rakt ut… Men nu är det augusti och helt plötsligt har musikvärlden börjat vakna till liv igen, så även på denna blogg. Detta firas med två nya spellistor, rakt i era händer.

Julia väljer: 20 bästa nysläppen

Den första är kanske inte en ny-ny spellista utan snarare en uppdatering av mitt lilla projekt som fått vila under sommaren. Varje vecka gör jag nämligen en spellista med 20 nya bra låtar som är värda att upptäcka. Gillar ni att få tips på ny musik är det alltså denna lista ni ska följa och kika in på med jämna mellanrum.

Tropisk natt

Den andra spellistan har fått titeln Tropisk natt men lämpar sig även bra för lite svalare sensommarkvällar. Den innehåller en finfin blandning av disco, släpande rytmer, italiensk smörsång och samba. Det låter extremt splittrat hör jag, men tro mig, det funkar bra. Vi körde denna på shuffle när vi bilade ner till Malmö och Madde utsåg den till en ypperlig roadtrip-lista dessutom. Hoppas ni också gillar den!

Ett dygn i Malmö

Förra helgens äventyr började av en slump här. På Racamaca, en av mina favoritrestauranger i Stockholm med världsgoda tapas, härlig stämning och perfekt trånga lokaler. Jag, Madde och Sandra satt och åt middag när vi plötsligt konstaterade: ”Längesedan man var i Malmö”, ”Ja, jag tror knappt jag har varit där…” Sagt och gjort, två timmar senare hade vi bokat ett hotellrum och en liten hyrbil att hämta ut morgonen därpå. Spontanitet när den är som bäst.

På lördagsförmiddagen rullade vi alltså E4:an söderut med sikte på Malmö. Enkel väg tar det sex timmar att åka, ganska lång tid för att bara vara borta en natt. Men å andra sidan är ju även resan en del av äventyret och med tre kaffetermosar, ett ordentligt lunchstopp, en helt otrolig omkörning där vi av upptäckte att vi känner de som sitter i den andra bilen och bra musik så gick det ändå fort.

Framåt eftermiddagen checkade vi in på vårt hotell och tog en sväng ner på stan för att lära känna den lite bättre. Malmöfestivalen var i full gång och vi stannade till på ett torg för att lyssna på Ane Brun tillsammans med Malmös symfoniorkester.

Sedan drack vi prosecco och bytte vi om till våra varmaste kläder för sommarvärmen var plötsligt helt försvunnen och det blåste kalla vindar.

Nästa stopp skedde på Far i hatten där vi åt middag. Det ska erkännas att det inte var helt av en slump som vi valde att åka till Malmö. Sandras kille Erik har nämligen ett band tillsammans med ett gäng gamla universitetsvänner till oss och de skulle spela här senare samma kväll. Så ja, man kan även kalla oss för ett par riktigt spontana groupies om man så vill…

Vid tio var det alltså dags för Westwood Sound att spela, så då bänkade vi oss ganska långt fram med varsin öl. Vi har ju sett dem med jämna mellanrum sedan vi tog examen 2012 och det är så kul att höra hur väl de utvecklats sedan dess. Deras senaste album är riktigt fint och är ni sugna på lite drömsk americana tycker jag att ni ska lyssna här.

Så mysig location också med discokulor, trädäck och ljusslingor. Vi trivdes fint där! Sedan skrev jag och Madde till vår gamla kollega Ib att vi var i stan och då kom han cyklandes för att möta upp oss. Vi hade inte träffat honom på länge så vi recappade allt som hänt sedan sist innan Malmövindarna till sist blåste genom alla våra klädlager och tvingade oss hem framåt tvåtiden och lika bra var nog det…

Söndagen inleddes med hotellfrukost i sann Scandic-anda med ett antal barnfamiljer omkring oss och pannkakor på buffén. Sedan kikade vi en sväng i olika affärer och jag hittade ett hörn med massor av fina växter som jag undvek att köpa med mig av logistiska skäl.

För att få lite bättre koll på staden promenerade vi runt lite, upp mot Folkets park och sedan till Sorgenfri för att möta upp våra vänner i bandet som satt och brunchade, något slitna efter gårdagens bravader.

Ib hade tipsat oss om var vi hittade den allra bästa falafeln, så vår sista utflykt fick bli till Möllan och det lilla haket på hörnet. Där spenderade jag mina kanske mest prisvärda 20 kronor på denna utsökta falafelrulle vilket också resulterade i en rejäl matkoma.

Så sedan återstod bara att packa in sig i bilen och rulla de 60 milen norrut. Denna gång med ett pitstopp hos våra vänner Ella och Joel i Jönköping. Framåt kvällen var vi tillbaka i Stockholm igen efter ett otroligt roligt och fint dygn i Malmö. Nästa gång kanske vi planerar resan lite längre i förväg, men mer Malmö, det blir det garanterat!