Konsten att sporta sig genom en kris i jakt på att finna sitt riktiga jag

vemdalen
 
Jag står i kassan i sportbutiken och känner ett plötsligt behov av att plocka fram en imaginär cirkelsåg. Med precision låter jag den skapa ett perfekt hål i golvet runt om mig där jag sedan sakta faller ner och försvinner. Mitt riktiga jag står dock kvar vid disken och låter bankkortet skära genom kortläsaren. Med kisande ögon tittar jag på displayen, som om totalsumman mirakulöst skulle bli mindre då. Det blir den inte.
 
Tidigare samma kväll har jag stegat in i butiken och omedvetet presenterat mig som deras bästa kund. Med total aningslöshet säger jag att jag vill köpa längdskidor. Detta utan att ange en budget eller ha någon större koll på materialval. Säljaren förstår på en kvarts sekund precis hur naiv jag är och strax därefter står vi vid hyllan där meter efter meter täcks av skidor. Jag tar mitt förnuft till fånga och frågar efter vallningsfria skins-skidor, för det har min bror tipsat om, samt någon form av skidpaket, för då måste det ju ändå bli lite billigare, tänker jag.
 
Skidköpet grundar sig främst i en framtida weekend i fjällen någon månad senare samt det faktum att jag kommit på att det vore kul att äga ett eget par längdskidor när friluftsfeelingen slår till och jag vill ut och åka. Inte för att den feelingen slagit till så fasligt ofta de senaste åren egentligen, men det är något som lockar ändå. Kanske är detta början på min 30-årskris? Jakten på mitt nya jag? Jag som alltid älskat dålig luft, storstäder och asfalt. Nu vill jag ut i naturen och få rosiga kinder och då behövs tydligen en komplett längdutrustning.
 
Efter att ha balanserat på flera par skidor för att testa ut de optimala för mig (givetvis inte de billigaste, vem hade kunnat ana?) och vandrat både medsols och motsols runt butiken för att hitta de perfekta pjäxorna börjar jag känna mig klar. Men då är det dags för stavar. Naiv som jag är förutsätter jag att det ska ingå i det som kallas ”skidpaket”, för vem åker ens längdskidor utan stavar? Men icke. Strax därpå har jag provat ut ett par kolfiberstavar för ytterligare tusen kronor.
 
Vad som däremot ingår i skidpaketet är bindingen. Men inte monteringen av den, det kostar extra. Jag börjar få panik över mitt nya friluftsliv, svetten pärlar sig i min panna och jag känner mig malplacerad i butiken. När det slutligen i kassan visar sig att mina vallningsfria skidor visst behöver vallas med en grundvalla för 499 kr samt impregneras med två olika små sprayburkar för 189 kr styck ger jag upp. Jag hämtar min imaginära cirkelsåg, skapar hålet, betalar snabbt och sedan går jag därifrån.
 
En vecka går. Ångesten över det budgeturspårade skidköpet börjar lägga sig. Jag kommer på mig själv med att hålla tummarna för snörika vintrar framöver och är förmodligen den enda som gläds när de första vårkänningarna i Stockholm bryts av kraftiga snöbyar.
 
Sedan inser jag att det inte räcker med skidor. Man behöver kläder också. Underställ i merinoull. Strumpor i merinoull. Vantar i merinoull. Sockar i merinoull. Jag kommer långsamt att förvandlas till ett får. Min värdighet fallerar totalt när jag lägger samma pengar på ett par vindtäta byxor som ger mig en högst osmickrande pösig rumpa, som på mina senaste jeans. Alla plagg har smarta fickor och heter saker som tech fusion smart heat dynamic pulse och jag är övertygad om att de kommer göra mig till en bättre människa. Till Julia 2.0.
 
Det sitter förvisso långt inne men jag drabbas plötsligt av en förståelse för medelåldersmännen klädda i lycra som hetsar fram på sina svindyra cyklar längs Hornsgatan. Jag har blivit längdskideversionen av dem. En person i full gång med att sporta sig genom en kris i jakt på att finna sitt riktiga jag.
 
I helgen var vi ute i spåret för första gången, mina nya längdskidor och jag. Och en sak är säker, man blir inte Charlotte Kalla bara för man har dyra skidor och merinoull från topp till tå. Vad man däremot blir är lätt blåslagen, en aning frustrerad och några det här hade kunnat vara en scen ur Sällskapsresan-ögonblick rikare. Men också lite hurtigare, lite gladare och lite mer sugen på en riktigt snörik vinter nästa år. Och det säger jag faktiskt inte bara för att motivera det där ångestfyllda köpet. Jag lovar.
0

Livsnjutarhelgen

västansjö
I fredags efter jobbet packade jag, Madde, Sandra, Emelie och Graziella in oss i en hyrbil och styrde norrut. Målet var Hälsingland, närmare bestämt den lilla orten Västansjö utanför Bollnäs. Där, med blåa berg och höga granar som horisont, bor nämligen Maddes föräldrar på en gård och nu skulle vi få låna den över helgen.
 
god morgon
 
katt
Efter en lugn fredagskväll med ostbricka, chark och vin vaknade jag upp utvilad i ett soligt sovrum. Katten Bricken hade parkerat sig på mitt täcke och låg och slumrade.
 
frukost
Nere i köket doftade det redan nybryggt kaffe och vi hjälptes åt att ställa fram en stor frukost med allt man gillar, inklusive små ägg värpta av hönsen på gården.
 
hundar
Sedan var det dags att dra på sig underställ och täckbyxor för att ge sig ut i solen. Allra mest taggade var nog hundarna Garbo och Alfa, men strax därefter kom vi.
 
västansjö
 
åka spark
Vi plockade fram ett gäng sparkar plus selar till hundarna och sedan bar det av! De var så duktiga på att springa före och dra en och jag kände mig som en riktig hundförare med Alfa där i täten, haha.
 
västansjö
Kolla vilket glatt gäng!
 
hund
 
västansjö
Efter någon timme var vi tillbaka på gården igen. Vi hade verkligen lyckats pricka in ett par perfekta vinterdagar och vill ta vara på dessa ännu mer, så vi tog oss upp här och in bakom bagarstugan.
 
snösoffa
Där tog vi oss an det drygt meterhöga täcket med snö och skottade fram en snösoffa som vi bäddade med renfällar. Mittemot gjorde vi ett litet bord där vi dukade upp nyponsoppa, varm choklad och korv med bröd.
 
korv
Glöm umami och avancerade buljoner, den bästa smakhöjaren måste ju ändå vara att äta utomhus på detta vis. Allt smakar extra gott då!
 
västansjö
När solen gick ned lyssnade vi på Lill Lindfors och lagade lasagne tillsammans. Den här typen av kompishäng är ju det bästa, när alla bara myser omkring, man har gott om tid att prata om allt och inget och man får göra saker tillsammans. Så härligt att få komma iväg på detta vis och bara hänga.
 
marängswiss
Till efterrätt lagade vi marängswiss (ni kommer väl ihåg att 2018 är swissens år?) och sedan såg vi en film innan vi kröp ned i våra sängar igen.
 
skidor
 
västansjö
På söndagen bytte vi sparkarna mot längdskidor men behöll samma perfekta utsikt över de blå bergen.
 
skidor
 
puss
Madde åkte skidor bakom Alfa och Garbo som växlade mellan att hjälpa till att dra henne framåt och att bli lite väl ivriga och välta henne ur spår. Men efter ett par vurpor fick de in rätt takt och riktning.
 
korv
Och sedan avslutades helgen med lite mer häng i snösoffan innan vi gick in för att äta lunch. Jag lyckades fixa den perfekta korven med bröd och övervägde ett snabbt karriärbyte till matstylist.
 
hund
Men lika snabbt som jag övergett de tankarna var det dags att säga hej då till hundarna, katterna, hönsen och Maddes föräldrar som hunnit kommit tillbaka. Vi packade in oss i bilen igen och tog sikte på Stockholm, fyllda med energi efter en riktig livsnjutarhelg på landet.
0