Julia – Sida 91 – Julia Eriksson

Lunchbox

Få saker signalerar ju vardagens återkomst mer än matlådan. Helt plötsligt står man där på kontoret i kö till mikron och inväntar de efterlängtade pipen. Ganska ocharmigt och uttråkande, ja. Men vet ni vad? Jag älskar faktiskt matlåda. För bara tanken på att behöva lägga 95 kronor på någon menlös sallad flera gånger i veckan gör mig deprimerad. Och trots att jag jobbar i Stockholms innerstad så är inte lunchutbudet roligare än att man hinner avverka sushi, hamburgare, sallad, dumplings, meze och pasta för att sedan behöva upprepa sig. Även om jag rent ekonomiskt skulle kunna äta ute varje dag, om jag verkligen ville, så har jag absolut ingen lust med det. En eller två gånger i veckan räcker gott och väl och jag lägger hellre de där kronorna på att laga extra goda middagar.

Senast jag var på Ikea passade jag också på att köpa ett gäng nya matlådor i glas. Inte främst för att jag är rädd för plast, då finns det grejer jag är mer rädd för (Donald Trump till exempel), men det känns ju lite extra bra. Dessutom är de ju mycket snyggare än den där vita plastvarianten som blir missfärgad efter en omgång tomatsås och aldrig går att få ren igen. Och som en bonus tänkte jag att om jag köper dessa, lite mer rejäla, så kanske jag inte tappar bort dem första veckan på kontoret igen. Vi får väl se om jag lyckas… Nu ska jag slänga in min box med black bean tacos (recept från Lovisa) i kylen och längta efter morgondagens lunchtimme. Länge leve matlådan!

Bröllopstal till A & M

Som tidigare nämnt så gifte sig ju min bror i helgen och alldeles snart ska ni få se fler bilder ifrån bröllopet! Men tills jag hunnit gå igenom alla tänkte jag att ni skulle få en tjuvkik på hur mitt tal till Alfred och Martina lät. Att hålla tal som syster är ju kanske inte en självklarhet men jag kände att jag ändå ville ta tillfället i akt och säga några ord. Det blev ett ganska kort och personligt tal som lät ungefär så här (plus en liten introduktion och några avslutande ord som fick bli mer improviserade):

När jag var drygt tre år fick jag en bror. En brunögd, busig och fullkomligt charmerande lillebror – något som jag är väldigt glad för idag. Men jag såg det inte bara som att jag fick en bror. Det var också lite som att jag hade fått en elev. Och för någon som älskade att leka skola så var det ju självklart drömmen.

Tidigt försökte jag lära dig allt jag kunde. Hela alfabetets bokstäver med hjälp av en djurprydd plansch och en linjal till pekpinne. Jag visade hur man kunde bygga kojor under skrivbordet i källaren och var i skafferiet kakorna fanns. Jag hejade på dig om vintrarna när du åkte runt huset på ett par gamla träskidor med ständigt glappande bindningar. Och jag lärde dig att man helst ska låta bli att fråga pappa hur det egentligen går med företagsdeklarationen i maj månad.

Jag var, och är, en av dina storasystrar och jag tog min roll som lärare, coach och beskyddare på största allvar. Men det är underligt det där. För trots att jag fortfarande är tre år äldre och fortfarande gillar att få lära dig nya saker, så är det som om mina uppgifter ändrats.

En dag kom du hem och hade programmerat en app, utan att jag hade en aning om hur du egentligen lärt dig det. Helt plötsligt kunde du köra bil med släp och segla stora båtar. Du introducerade mig för en fantastisk person vid namn Martina, och jag förstod snabbt att hon något alldeles extra. Och i vintras så ställde du dig på ett par skidor igen, men den här gången fick jag inte heja på dig när du åkte runt, runt huset. Istället for du nio mil mellan Sälen och Mora som om det vore den mest självklara saken i världen.

Nu för tiden lär du dig saker på egen hand och när du inte gör det, är det du som istället utbildar mig. Dessutom har du fått en ny coach vid din sida och det finns ingen jag hellre lämnar över detta uppdrag till, än till dig Martina. Du kommer göra ett strålande jobb, det är jag säker på.

Alfred, med tiden så har våra roller skiftats. Det finns något fint i det – att först få lära och sedan få läras. Och idag har du lärt mig en sak till. Kanske det viktigaste av allt. Vad riktig kärlek är och hur fint det är att få dela den med någon annan, hela livet ut. Tack för den lektionen. Ni två är underbara och jag älskar er.

Dan före dan

Ni vet dagen innan julafton? Det bor ett visst pirr i kroppen. En vibrerande känsla blandad med lätt stress, för plötsligt är det tusen saker som ska hinnas med innan nästa dag är här. Koka knäck, slå in paket, klä granen… Alla förberedelser ska landa innan man kan krypa till sängs och vakna upp till julafton.

Precis samma pirr har funnits i min kropp idag. Den där stress-peppande känslan dagen före något stort. Och jag har gjort 600 snittar, hängt upp ljusslingor, strukit min klänning, övat på tal och sisådär tusen saker till. Nu återstår bara att sova och i morgon vakna upp till en högtidsdag.

För i morgon gifter sig min bror. Då blir Alfred + Martina lika med sant. Och det lär bli gråtfest och skrattfest och en dag fylld med kärlek från alla håll och kanter. Långt mycket bättre än julafton om ni frågar mig. Hurra för kärleken! ♥

Spellista: sommaren tvåtusensexton

Den här sommaren har varit en riktig höjdpunkt musikmässigt för min del. Jag har lyssnat på så extremt många låtar, hittat massor av nya favoriter och satt några gamla klassiker på repeat. Till skillnad från förra sommaren då jag nästan enbart lyssnade på Marie Fredrikssons 80-talsalbum och en playlist med sorgsen americana, så har det verkligen varit ett lyft. Och eftersom sharing is caring så tänkte jag dela med mig av mina sommarfavoriter i en spellista till er.

Jag har alltid haft så svårt att sätta fingret på vilken slags musik jag gillar, det finns liksom inte bara en genre eller en artist som prickar in min musiksmak. Men gemensamt för de flesta låtarna är nog att de grundar sig på snygga melodier, är relativt välproducerade och gärna innehåller många olika instrument. Vi säger så i alla fall. Hoppas att ni också kan hitta några favoriter här: sommaren tvåtusensexton!

[spotify id=”spotify%3Auser%3Asolig%3Aplaylist%3A1JnAZosICsn98apLzRNZGk” width=”300″ height=”380″ /]

Tio matfrågor

Lovisa skickade mig en utmaning om att svara på tio matfrågor och utnämnde mig dessutom till ”kreativ, allätande inspiratör”. Tusen tack säger jag och redovisar mina svar här:

Tre ord som beskriver mig i köket.

Självständig, stökig och säker.

Jag gillar bäst att laga mat själv och har svårt att instruera andra om de frågar ”kan jag hjälpa till med något?”. När jag lämnar köket ser det mer eller mindre kaotiskt ut med grejer överallt och kladd högt upp på kaklet. Jag följer ofta recept ganska noga och när jag väl väljer att improvisera gör jag det med en sådan säkerhet att jag vet att det blir gott.

Vad äter jag helst till frukost.

En kopp starkt kaffe med en liten skvätt mjölk. Ett gott bröd med vällagrad prästost och tomat, alternativt avokado med salt och chiliflakes. En halv blodgrapefrukt.

Tre köksredskap jag inte klarar mig utan.

· En riktigt vass kniv. Det låter supertrist men det är faktiskt stor skillnad och hackandet blir så mycket roligare.

· Stavmixer med utbytbara enheter (kan man säga så?). Den har allt ifrån en visp, till en liten burk med vassa knivblad till ett vanligt mixerhuvud.

· Mini-rivjärn. Fattade verkligen inte poängen med dessa förrän för något år sedan. Nu använder jag det jämt. Till att riva citronzest, vitlöksklyftor eller parmesan.

Två köksredskap jag skulle vilja ha.

En mandolin att skära grönsaker på och lite fler snygga kastruller.

Fyra råvaror som är ett måste på min pizza.

Har nog inga måsten, men detta är gott: mozzarella, karamelliserad rödlök, tryffelolja, ruccola.

Vad är det konstigaste man hittar i mitt kök.

En vitlöksskalsrullare. Det är som ett litet mjukt rör man lägger vitlöksklyftor i och sedan rullar man det så de skalas. Jag vann den i en julklappslek som går ut på att hitta en så konstig sak som möjligt och sedan får alla gissa vad det är i paketet men bara genom att ställa ja- och nej-frågor. Har aldrig använt den men det kanske är dags nu.

Favoritdessert.

Glass. Alltid glass.

Något jag skulle kunna äta varje dag.

Skaldjur, om det inte hade varit så mycket pill bara. Och ostbricka. Älskar ostbricka!

Det lagar jag helst nu för tiden.

Lättare sommarmat, gärna vegetarisk sådan. Typ vattenmelonsallad med fetaost, halloumi med tabbouleh och hummus eller bara en sjukt god macka.

Något jag tycker om men inte lagar så ofta.

Smörgåstårta. Jobbigt att göra men så gott!

Louisiana

Under en av mina semesterdagar i Köpenhamn tog jag och Sara tåget ut till Louisiana. Det ligger precis vid havet, ungefär en halvtimme bort med pendeln. Om man inte är överförtjust i museum så är nästan bara platsen i sig värd ett besök. Den stora grönskande parken, det turkosgröna vattnet och de vackra byggnaderna är verkligen fängslande.

Vi såg ett helt gäng utställningar med alltifrån Picassos allra första teckningar till mer surrealistiska verk, som ett kolsvart rum med ljudet av isberg och Poul Gernes färgstarka konstverk. Vi gick där i timmar men hann nästan inte med allt, så att ha gott om tid på sig är ett bra tips.

Vårt Lousiana-besök avslutade vi med en runda i deras musei-shop. Där fanns det så mycket fina saker, perfekt om man ska köpa presenter till någon annan eller sig själv. Jag köpte en liten träfågel till min mamma och en utställningsaffisch från Poul Gernes till mig själv. Har ni några dagar i Köpenhamn och gillar konst så tycker jag absolut att ni ska avsätta en halvdag för ett besök på Louisiana.

90s beach tour

Förra tisdagen hämtade jag upp min kompis Madde på stationen i Norrköping. Vi skulle nämligen åka på roadtrip tillsammans och hade fått låna en bil av mina föräldrar. De följande fem dagarna tillbringades således på vägarna med stopp på ett gäng utvalda platser: Färjestaden → Åhus → Värnamo. Vår lilla resa fick namnet 90s Beach Tour, en liten ordlek med vårt smeknamn 90s bitches (från Icona Pops I Love It, ni vet) som vi brukar få dras med eftersom vi ofta är de enda 90-talisterna i ett gäng med 80-talister. Men eftersom vår resa hade en tydlig strandprägel tyckte vi det passade att skruva till namnet något och därmed började 90s Beach Tour.

Vår första resa gick till Öland och Färjestaden där vår gamla klasskompis Emelies familj bor. På Öland stannade vi i två dagar och hann både med en heldag på stranden, pizza och glass inne i Borgholm, grillkväll ute vid deras sommarstuga och lite loppisstopp.

På torsdagen åkte vi sedan vidare, ner mot Skåne och Åhus. Där stannade vi till på stranden Äspet och åt rökta räkor, baguette och aioli. Sedan badade vi i det svalkande havet, plöjde böcker i solen och spelade yatzy. Mot kvällen gjorde vi ett kort glasstopp i Åhus innan vi åkte ut till Landöns camping där vi slog upp vårt lilla tält och övernattade.

Dagen därpå packade vi ihop vårt tält, åt frukost i sällskap med en arg svanfamilj och satte kurs mot Värnamo. Där har vår andra gamla klasskompis, Ella, sitt barndomshem. Fredagen ägnades åt häng på badplatsen (bad i en insjö kändes som en varm pool efter alla kalla havsdopp), fotboll i trädgården, rökt makrillsmiddag och på kvällen fick vi följa med Ellas pappa ut och fiska. Det var en perfekt stilla kväll, alldeles ljummen och med en magisk solnedgång. Ett bättre och mer idylliskt avslut på vår roadtrip kunde vi inte få!

The Formation World Tour

I tisdags var jag och såg Beyoncé på Friends Arena. The Formation World Tour gjorde ett stopp i Stockholm och jag var där tillsammans med mina syskon och deras respektive. Att beskriva konserten så här i efterhand är svårt, jag tycker liksom synd om alla de som inte var där och fick uppleva showen med egna ögon. För man måste nog göra det för att förstå på riktigt. Det här var tredje gången jag såg Beyoncé och hon är utan tvekan den absolut bästa liveartist jag sett. Det är perfektion utan att bli tråkigt och det hon gör är faktiskt oslagbart.

Det jag älskar med henne är att hon liksom är allt. Ilska, glädje, tacksamhet, sex, sorg, makt, passion, musikalitet, energi… Som en enorm urkraft. Och när jag står där i publikhavet växlar jag mellan att höja händerna av glädje, knyta näven i ren förbannelse över samhället och torka ett par tårar när det blir kärleksfullt. Man får känna saker och även om det skiftar snabbt i tempo, låtar och känslor så hänger allt ihop.

Sedan är helheten så proffsigt utförd i allt från hennes stora gäng med fantastiska dansare och den gigantiska roterande kuben med videoprojiceringar till ljud, ljus och musikerna i bandet. Det är lekfullt, självsäkert, påkostat och perfekt.

Och när jag lämnar Friends Arena den kvällen är jag utmattad av känslor men också fylld av ny energi. Att se någon uppträda på det här sättet med glädjen, känslan och inte minst musikaliteten är så oerhört inspirerande. Tack igen, Queen B!

PS. De tre första bilderna är lånade härifrån, gifarna är mina egna.

Onsdag i rött

Tjena tjena! Efter att ha roadtrippat runt halva södra Sverige är jag nu tillbaka i min lägenhet i Stockholm. Jag var säker på att supervärmen skulle tagit kål på alla mina växter under tiden jag var borta, men det enda som inte gick att rädda var en liten smultronplanta. Förutom att ägna mig åt projekt växtåterupplivning så har jag sett Beyoncé på Friends Arena (herregud, herregud, herregud – mer om detta senare!), badat i Gröndal, jagat Pokémons och hängt på Trädgården. När jag gjorde det sistnämnda igår såg jag ut såhär.

Jag fick en stark längtan efter att bära något rött (kan jag måhända ha inspirerats av salsa-tjej-emojin?). Tycker det är extra fint när man är lite solbränd plus att det alltid är kul med en färg som syns, så på eftermiddagen kilade jag iväg till Globen Shopping. Det må vara en av platserna i världen som inspirerar mig minst, men en fin röd klänning hittade jag ändå på H&M.

Dessutom råkade jag få syn på en brun hatt på Lindex som jag bestämt skulle ha. Tänker att den funkar lika bra nu som i höst och kan kamouflera vilken dålig hårdag som helst. Till det bar jag låga vita converse, en brun liten skinnväska jag köpte second hand för typ tio år sedan och ett brunt skärp från H&M.

Naglarna målade jag matchande röda i nyansen Fifth Avenue från Essie och sedan sprätte jag iväg mot Trädgården, rosévinet och dansgolvet. En bättre onsdag i rött helt enkelt!

Sommardagar

I samma stund som min semester började kom sommarvärmen på riktigt. Den svepte in över landet, fick kvicksilvret att krypa uppåt på termometrarna och badstränderna att fyllas med folk. Och den blev startskottet på en ny fas. Om förra sommaren var en flykt från allt så handlar denna om att landa. Mjukt och tryggt.

Jag fyller mina dagar med idylliskt innehåll. Åker i en guldfärgad Volvo längs stora vägar, från kuststad till kuststad. Tillbringar hela dagar på stränder, grillar om kvällarna, somnar tidigt på nätterna. Fiskar gös i solnedgången, slår upp ett tält nära havet, spelar yatzy i skuggan. Cyklar längs gyllene åkrar, äter glass till middag, vänder blad efter blad. I takt med att mitt hår bleks av solen och min hud skiftar nyans så bosätter sig ett lugn hos mig.

Det tidigare behovet av att dokumentera allt med kameran finns inte längre. För hur många solnedgångar, sandstränder och semesterdagar orkar folk att se? Hur gör man för att allt inte ska smälta samman i en solkrämsdoftande, myggsurrande kliché? Jag bär runt på min kamera men låter den vila i väskan så gott som hela tiden. Behovet är mättat, de mentala bilderna sparar jag för mig själv.

Däremot är det något annat som kliar inom mig. Längtan efter att skriva, få sätta ord på saker som känns. Så jag fyller min telefon med anteckningar, jag skickar sms med känslofragment och beskrivningar av tillvaron, och då och då plockar jag fram min dator. Öppnar ett nytt textdokument, skriver en hälsning till er och postar det sedan som ett blogginlägg. Jag hoppas ni nöjer er med det, för just nu har jag fullt upp med att fånga sommaren. Gör det ni med!