Ett nyårsfirande vid havet och femton mål för 2022

nyår 2021

2021 skulle bli 2022 och vi bestämde oss för att fira det vid havet. Den lilla vinterbåten lastades full med packning och matkassar, lite halvdåligt fördelat av båtens lutning att döma, men vi tog oss säkert över till ön.

nyår 2021

Väl framme satte vi igång med att värma upp huset, lasta in all mat i kylen och laga en rejäl pasta till lunch. Vi hade åkt ut ganska tidigt dagen före nyårsafton för att också hinna fira Eriks 30-årsdag som inföll på torsdagen. När elementen började bli varma och disken var undanplockad kröp vi upp i sofforna för te och smågodis.

nyår 2021

Sedan spelade vi ett spel som var lite som ett escape room fast i brädspelsform. Man ska tillsammans lösa ett mysterium genom lista ut en massa ledtrådar och så får man nya tillbehör i spelet allt eftersom. Dessutom ska man klippa och skriva på materialet så man kan bara spela det en gång. Lite annorlunda men väldigt kul, kan rekommendera om man är ett gäng som gillar att klura. Här är det som vi spelade.

nyår 2021

Efter någon timme var vi tvungna att pausa spelandet för att laga middag. Vi kokade ett par buljonger, friterade pommes frites och hackade upp kött, svamp och grönsaker i småbitar för att sedan äta fondue. Så gott och mysigt och 80-taligt.

nyår 2021

Sedan lyckades vi lösa mordmysteriet och firade med tiramisu innan det var dags att krypa ner i sängarna i sovrummen som hunnit värmas upp.

nyår 2021

Nyårsafton inleddes med en lång brunch i köket. Erik fick syn på en örn i kikaren vilket kändes som ett gott tecken inför det nya året.

nyår 2021

Därefter preppade jag kvällens efterrätt och läste bok medan Anna och Majsan tände bastun och de andra pysslade med sitt. Älskar kravlöst runthasande i raggsockor tillsammans med kompisar.

nyår 2021

Sedan tågade vi ner till bryggan iförda badkläder och morgonrockar. Tre kalla dopp blev det och bastu däremellan. Svettas ut det gamla året, skölja bort det i fyragradigt vatten, göra sig redo för något nytt.

nyår 2021

Upp igen till huset för varm dusch och ombyte. Dags att bli nyårsfin i silverpaljett och väska med havsmotiv.

nyår 2021

I köket dukade vi upp till fördrink med whiskey sours och ostbricka. Jag spelade I’m Alive med Céline Dion som vi nynnat på efter våra friska dopp i vattnet och den fick sätta tonen för det nya året.

nyår 2021

Karin och Anna, sådana toppenpersoner som jag har fått ha med mig mer än halva livet nu. Och fler år ska det bli om jag får bestämma.

nyår 2021

Efter några omgångar 0-100 och en snabb runda Exploding Kittens satte vi igång med matlagningen. Först förrätt och varför göra en när man kan göra flera? Vi åt hemfriterade chili cheese-bollar, sliders med kronärtskocka & aioli, laxtartar på friterat rispapper och chips med löjrom & smetana.

nyår 2021

Sedan hade Majsan förberett en liten övning där vi fick papper och penna för att utvärdera året som varit och blicka framåt kring hur vi ville att det kommande året skulle bli. Och som alltid på nyårsafton så blir klockan plötsligt 22 och man har inte ätit huvudrätten än så då fick vi sätta full fart med den. Det blev halstrade pilgrimsmusslor med blomkålspuré, rostade hasselnötter, brynt sojasmör och forellrom.

nyår 2021 nyår 2021

Sedan ut för tolvslag med tomtebloss, champagne och några fyrverkerier i fjärran. In igen för dans, mer Céline Dion och ABBA.

nyår 2021

Till sist grand finale – efterrätten. En chokladmousse med rostad vit choklad, lingonpulver och lingon serverad i hembakad rånskål.

nyår 2021 nyår 2021

Till slut kvarstod bara att elda upp lapparna med sådant vi vill lämna bakom oss. Fonduegrytan fick komma fram igen och vi gjorde en stor gemensam lapp där det stod Covid, för må det snälla vara över snart. Och så rundade vi av vid tvåtiden med att dricka resorb och lyssna på Marie Fredriksson pga vuxna. Morgonen därpå dammsög jag festspår i form av silverpaljetter i alla rum innan vi packade båten igen och åkte tillbaka till Stockholm – redo för 2022.

Mmm, nytt år. Lite härligt ändå. Nya siffror att skriva, nya blad att vända. En av sakerna jag skrev på lapparna när vi blickade framåt var: inga halvmesyrer 2022. Det kanske låter märkligt, men för mig betyder det att jag vill göra saker mer och fullt ut. Ta i från tårna, tänka större, satsa högre, springa snabbare, ha roligare. Självklart finns det yttre parametrar som kan hålla mig tillbaka, men jag vill inte själv vara hindret i alla fall. Förutom det som mitt ledord har jag också en lista med några mål för det kommande året.

  • Börja ta vara på söndagar. Planera in roliga saker även då och göra dem till något extra eftersom det faktiskt är en av veckans två helt lediga dagar.
  • Fortsätta att läsa mycket även detta år. Målet är 52 böcker under 2022.
  • Springa 5 km på under 27 minuter.
  • Fixa till mitt hem så att jag trivs riktigt bra där. Planen är att spara ihop en budget och kanske ta in lite inredningshjälp för att hitta de bästa lösningarna.
  • Avsätta dedikerad tid för att skriva och sedan faktiskt också göra det.
  • Ta mer initiativ på jobbet och leda något eller några egna projekt.
  • Fortsätta att utveckla min klädstil och våga ta ut svängarna.
  • Bada ofta i havet.
  • Lära känna nya kompisar och våga fråga om folk vill ses. Hitta olika sätt att umgås på och ta mer spontana initiativ.
  • Handla så mycket som möjligt second hand istället för nytt. Fortsätta med att i möjligaste mån undvika inköp av nyproducerade kläder.
  • Laga kul mat, gärna vegetariskt, och bjuda hem vänner på middag ofta.
  • Fixa min lagade framtand som sitter löst.
  • Gå på museum, teater, konserter och andra kulturupplevelser.
  • Åka längdskidor minst en gång.
  • Fota mycket analogt.


Femton lagom kravlösa saker som mest känns roliga och inte helt omöjliga att genomföra, det var min tanke när jag skrev dem i alla fall. Vi får väl se hur det går under det gångna året. Har ni satt några mål eller ledord för 2022 som ni vill dela?

Mellandagarna, mellandagarna, mellandagarna

mellandagarna mellandagarna mellandagarna mellandagarna mellandagarna mellandagarna mellandagarna mellandagarna mellandagarna

God fortsättning! Hoppas att ni har haft fina juldagar om ni firat och att ni lyckats hålla er friska och någorlunda avkopplade. Förra veckan hoppade jag på tåget med destination Norrköping och har sen tillbringat nästan en vecka ute på landet hemma hos mina föräldrar. Vi har firat en lugn jul med bara närmaste familjen plus min moster och hennes sambo. Mest fokus hamnade på maten och vi stod flera dagar i köket tillsammans och griljerade skinka, kokade knäck och stekte brysselkål. Alla fick också ta med sig något hemgjort att lägga under granen och så spelade vi julklappsspelet. Jag fuskade också lite och gav mig själv två julklappar som jag verkligen velat ha och därför köpt till mig själv. Dels Ola Juléns diktsamling Orissa som jag lånade på biblioteket i somras och tyckte så mycket om att jag vill ha den i min bokhylla jämt, och så en prickig skjorta i silke från Acne som jag hittat second hand.

Förutom ett stillsamt julfirande så har vi gått promenader längs grusvägarna, i skogarna och genom industrilandskapet, ätit av alla rester och byggt på ett mer eller mindre omöjligt 1500-bitars-pussel. Och nu är jag tillbaka i Stockholm i ett par dagar för att packa om väskan och vattna blommorna innan jag och några vänner sätter kurs mot havet för ett litet nyårsfirande tillsammans. Om vi inte hörs innan dess så vill jag bara passa på att tacka för ert sällskap här under det gångna året och önska er en fin start på nästa. 2021 var ett turbulent år med många känslor, tankar och upplevelser och en del av dem fick jag dela här med er. Alla era kloka, uppmuntrande och tröstande kommentarer har betytt och betyder fortsatt mycket för mig och gör den här platsen till något alldeles extra. Ta hand om er och kom ihåg att det är omöjligt att vara sitt allra snyggaste på nyår, hur mycket man än försöker, men man kan ha riktigt kul ändå! Och glöm inte att dansa till guilty pleasures (jag kommer att köa både Unwritten med Natasha Bedingfield och Lady med Modjo om jag känner mig själv rätt). Gott nytt år!

Gatorna saltas, fötterna får fäste

stockholm


Tiden har börjat knyta dubbelknutar.
Jag minns året som gått.
Minns alla promenaderna fram och tillbaka.
Ringvägen, Katarina Bangata, Götgatan, Hornsgatan, Swedenborgsgatan.
Hur jag gjorde dem till mina.
Staden vecklade ut sig under fötterna, blev scenen för allt.
Rollen var min, jag lämnade den knappt.
Mimade lydigt med i manusets repliker.
Började ett nytt jobb, var kvar på samma ställe som innan.
Samma köksstol, samma fönster med utsikt över parken.
Barn i reflexvästar, hundar i koppel.
Och träden som slog ut dag för dag, skiftade färg och fick hjärtat att blomstra i samma takt.
Att trampa genom försommaren på Lilla blå bar en känsla av evighet.
Allt var möjligt en kort sekund, sedan återgång till normaltillstånd.
Midsommarhettan med tårarna som brände bakom ögonlocken.
Att säga hejdå framför skylten med ”ta hand om varandra, håll avstånd”.
Och jag höll mig på min kant, träffade dig aldrig igen.
Promenerade bara runt i sommarkvällen längs samma gamla gator.
Allt som blev kvar var en längtan efter att få vara i fred.
Stegen tog mig upp mot Rackarbacken, en vändplats för bilar, en parkeringsplats för smärta.
Det enda stället där man får gråta offentligt utan frågor.
Ett stenkast bort föddes ert barn några månader senare.
Nya tårar, lyckotårar.
Men innan dess en segeltur på havet.
Allting så blått, blott en dag, en resa att minnas.
Och de varma dagarna vid solrosfälten som fyllde hjärtat på nytt.
Fick allting att mjukna, gav mig nya konturer.
Bilresan längs kusten i gryningen.
Östersjön som ett vykort genom fönsterrutan.
Sommarminnen samlade likt släta stenar i fickan.
Och jag minns alla tramptag på cykeln.
Hur den tog mig över Västerbron, Skanstullsbron, Liljeholmsbron.
Över båtar och vatten, till nya ögonblick i staden som var platsen för allt.
Eviga tramptag och fotsteg.
Framåt, framåt, framåt.
Hela vägen in i hösten och åter känslan av riktning.
En överenskommelse om att saker började ordna sig.
Jag jagade lyckan, ville hitta den bland bas och neon.
På dansgolv och under stjärnklara nätter ute på ön.
Och jag fångade och förlorade.
Tappade hakan och tideräkningen men vann en gnista.
Firade kärleken och livet.
Försökte hålla dagarna i min famn.
Drömde mig söderut och hamnade där en kort sekund.
Ätandes av allt livet hade att bjuda, ett girigt klunkande av rus.
Och dagarna blev kortare och nätterna längre.
Tiden sprang, jag med.
Snabbare, snabbare, du kan.
Jag vet inte hur jag
ska kunna förklara det här för dig, men 2021 var nog inte mitt år.
Det var alla andras med mig som ivrig påhejare, som applåderande publik, som coach vid sidlinjen.
Aldrig förr har väl tiden varit så stor och liten, så flytande och evig.
Och medan den slår knutar på sig själv så försvinner dagarna en efter en.
Snart har året runnit ut.
Gatorna saltas, fötterna får fäste.
Kanske blir nästa år lite mera mitt.
Kanske blir jag lite mera jag.
Kanske blir allt ännu lite mera bra.

19 bilder från en analog höst

När jag var hemma hos mina föräldrar i somras så rotade jag igenom några av lådorna i hallbyrån och fann vad jag var ute efter: en analog kamera från 90-talet. Tidigare under sommaren hade jag fotat upp ett par engångskameror och nu var jag sugen på att samla fler analoga bilder, men fortfarande på en enkel point and shoot-nivå. Så jag tog med kameran som legat orörd i sin låda sedan någon gång kring millenieskiftet och började fota med den lite då och då under hösten. Här om veckan hämtade jag ut min första framkallade rulle med 24 bilder av högst varierande kvalitet.

Jag har insett att jag har en hel del att lära men också att det är något väldigt charmigt med det analoga formatet som gör mig sugen på att fortsätta komplettera allt vardagsfotande i mobilen med detta. Och framöver ska jag försöka komma ihåg att ta fler bilder vid samma tillfälle, inte bara för att det är dumt att förlita sig på att den enda jag tar blir bra, utan också för att jag snabbare ska kunna framkalla rullen och se resultatet. Det är ju lika spännande varje gång.

erik & vendela

Den allra första bilden blev en favorit. Det här är min syster Vendela och hennes Erik samma dag som deras bröllop. Bregottpaketet framme för en stödmacka i köket innan det var dags att byta om och åka för att fotograferas. Så mycket pirr och pepp och kärlek i den här stunden.

erik & vendela

Och här är de direkt efter vigseln som hölls ute en solig och ljummen septemberlördag.

erik & vendela

Stolarna längs väggarna och brudvals i det stora rummet på prästgården.

safari safari safari

Suddiga middagsbilder från Safari i Köpenhamn. Jag måste bli bättre på att ta skarpa närbilder har jag insett. Det finns en makroknapp på framsidan av kameran så jag kanske ska testa med den.

köpenhamn

Mer Köpenhamn. En fin huslänga som jag strosade förbi en ledig fredag i oktober när jag var där.

bottega barlie

Mer suddig mat och jättegott orangevin. Den här gången på Bottega Barlie.

malmö malmö

Fortsatt höst i Malmö. Här på kallbadhuset och i Slottsträdgården med Emelie. Att fota ute i dagsljus är rätt tacksamt ändå. Synd bara att jag har en lång vinter framför mig, jag får försöka fånga varenda liten soltimme som bjuds.

stockholm stockholm

Tillbaka i Stockholm längs Skeppsbrokajen och utanför Kungliga biblioteket.

stockholm

En kväll i baren på Tranan när två kompisar spelade skivor. Ett typexempel på när jag borde tagit fler bilder så halvstängda ögon hade kunnat undvikas.

countryklubben countryklubben

In i dimman på Countryklubben tillsammans med Anna. Här finns det lite rum för fotomässig utveckling känner jag, även om jag fångade ordningsvaktens alla reflexer perfekt.

gävle

Rut och Madde i Gävle. Och noll skärpa tyvärr. Borde jag använt makroknappen igen?

stockholm stockholm

Vinter i Stockholm, fint! Men ännu ett nybörjarmisstag med kameraremmen med i bild…

stockholm

Men vi slutar helt okej med Globen och Skanstullsbron i en lågt stående decembersol.

Hur nästa rulle blir återstår att se, men några saker har jag förhoppningsvis lärt mig. Framför allt att fota ofta och mycket för att fortsätta att samla minnen i analog form. Det är ju trots allt så man lär sig bäst!

En musikalisk rapport från mina högtalare

För någon vecka sedan släppte Spotify Wrapped 2021, summeringen av ens lyssnande under året som gått. Efter att ha jobbat med kampanjen under ett par av de senaste åren kunde jag nu sitta tillbakalutad på andra sidan och fokusera fullt ut på mina egna resultat. En ganska skön känsla.

spotify wrapped

Årets summering bjöd inte på några jättestora skrällar rent statistikmässigt för min del. Det mest anmärkningsvärda var nog antalet lyssnade minuter som rasslade in på 133 735 stycken, något jag helt och hållet skyller på Corona och hemmajobb. All tid jag tillbringat själv hemma har helt enkelt resulterat i extra mycket musiklyssnande och alla långa promenader har fått sällskap av olika poddar. Bland mina topplåtar hittar vi bara svenska artister och en del ganska små sådana. Smalt, bra och repeatvänligt får summera den listan.

spotify wrapped

Min ljudaura (vad nu det är för något?) beskriver Spotify som sentimental & happy. Ganska träffande och beskrivande för året kan jag ändå känna. Bland mina toppgenrer hittar vi mest pop och indie men även, lite förvånande, visor.

spotify wrapped

Även bland de fem toppartisterna blev det bara svenskt, vilket jag inte hade kunnat gissa på förhand. Jag tänker inte på att jag lyssnar på så mycket svensk musik, men å andra sidan finns det otroligt många begåvade artister i det här landet så det är kanske inte så konstigt ändå. Högst upp i toppen hittar vi Prinsen av Peking: Markus Krunegård. Vad är det man säger? Man kan ta tjejen från Norrköping, men man kan inte ta Norrköping från tjejen, hehe.

Det var en liten inblick i vad jag lyssnat på under året, men innan vi rundar av tänkte jag bjuda er på ett par musiktips. Sedan 2017 samlar jag mina 20 bästa nysläppta låtar i en lista som uppdateras ett par gånger i månaden och den spellistan snurrar fortfarande flitigt. Idag fyllde jag på den med 20 nya låtar och för er som inte upptäckt den innan så hittar ni den här.


Jag har också passat på att knåpa ihop en ny jullista med låtar av det nyare slaget. Den heter Jul på nytt och innehåller lite mer alternativ och nysläppt julmusik vilket jag tycker kan vara ett skönt komplement till de klassiska hitsen som man hör om och om igen. Hoppas att ni gillar!

En helg i början av december

Hej december! Den kanske snabbaste månaden av alla. Tiden springer och jag joggar efter med någon slags förhoppning om att hinna ikapp lagom till julafton. Det är ändå kul med allt som händer nu och jag vill absolut inte byta mot makliga sitta hemma-dagar eller stillsamma myskvällar. De får jag min beskärda del av ändå.

julbord

December började här. På Den Gyldene Freden med julbord.

julbord julbord

Jag är en sann julbordsälskare och som tur är har jag hittat min like i min kompis Emelie. Så numera har vi en liten tradition att vi går hit i början av december och äter ett riktigt klassiskt julbord. Ni vet ett sånt med minst fem tallrikar och mängder av sill.

julbord julbord

De två första tallrikarna med sillar följt av andra fiskrätter är mina favoriter.

julbord

Lycklig tjej med laxtallrik, absolut. Klipp till två timmar senare då vi i princip rullade hem genom Gamla stan, mycket mätta och belåtna.

countryklubben countryklubben

Sedan blev det helg och dags att gå på klubb. Närmare bestämt Countryklubben. Jag rotade fram allt countryaktigt jag hade ur garderoben och hittade till sist något som kändes bra.

countryklubben countryklubben

Jag och Anna gick dit tillsammans och lyckades absolut bli kvar till stängning. Men det var så roligt! En massa bra uppträdanden från olika artister och ett lagom trångt och stimmigt dansgolv. Omöjligt att gå hem då ju.

gävle

Något jag fick ta konsekvenserna för dagen efter när jag efter tre och en halvtimmes sömn skulle kliva upp och promenera till Centralstationen för att sätta mig på tåget till Gävle. Jag tar verkligen på mig rollen som kompisgängets hopplösa singel med bravur…

gävle

Men väl på plats var det dock väldigt mysigt! Vi gick hem till Madde och Kristian som bjöd på lunch och sedan strosade vi omkring i snön.

gävle

Tog självklart vägen förbi bocken för att inspektera den. Höll mig i kragen och tände inte eld på honom, inte ens en gnista!

gävle gävle

Sedan gick vi och kollade på gigantiska pepparkakshus och satte oss på ett mysigt fik för att dricka varm choklad. Rut var nöjd och gosig som vanligt. Sandra också!

gävle

Därefter pulsade vi genom snön tillbaka till stationen och tog tåget hem till Stockholm igen. Jag gick raka vägen hem till soffan och tillbringade slutminutrarna av helgen halvt slumrandes, halvt läsandes en bok.

Och nu är det helg igen men en ny sådan med plats för andra äventyr och upptåg. Vi hörs!

Måste ha mer, är inte nog

countryklubben

Stå på dansgolv
känna livet
trängsel, blickar
öl i handen
fotsteg, gnistan
självantända
brinna snabbt i natten.

Och där är
han med luggen och
han med skjortan och
han med hatten
och jag är halm och strå.

På scenen går de ner på knä
och tiden upp i rök
för kärleken är evig
och klockan för mycket
men livet för lite
för länge
nästan noll.

Måste ha mer
är inte nog
vill bara
leva leva leva
helt fullt
helt slut
rinna över och ut.

Genomgång av två bokhögar

I början av oktober drabbades jag av känslan av att allt jag läst sedan slutet av sommaren bara varit två eller tre plus. Det var böcker jag tagit mig igenom som känts okej, ibland bra, men aldrig riktigt wow. Jag ville hitta något som kunde göra mig golvad! Sagt och gjort så travade jag till mitt bästa ställe, biblioteket, och lånade den största högen jag kunde bära. Här skulle minsann hittas otrolig litteratur! Hur det gick? Låt oss se. Jag har summerat böckerna i ordningen jag läste dem tillsammans med ett betyg och mina korta Goodreads-recensioner.

bokhög

Ömhetsmarker – Lina Hagelbäck & Ulrika Nielsen
Betyg: 3,5/5
En bok som är lika mycket ett koncept. En samverkan mellan två författare vars ord vävs samman, smälter till en helhet, stryker varandra längs sidorna.

”Skrivandet är ett rymmande och en rymd.
Man måste vara starkare än det man skriver.
Någonstans i djupet
på vid gavel
en djurisk självklarhet.”


Hängiven – Patti Smith
Betyg: 2,5/5
Jag gillade dagboksbitarna och reflektionerna mycket, men novellen i mitten desto mindre. Generellt var boken inte riktigt vad jag väntat mig.

Stoft – Lars Norén
Betyg: 3/5
Existentiellt och dagboksaktigt. Stundtals guldskimmer, stundtals dammkorn.

En flickas memoarer – Annie Ernaux
Betyg: 4/5
Unikt skriven i sin form genom ett återberättande som sätter fingret på händelser som definierat ett liv. Ett tema som är svårt att värja sig för, det är dåtid och 50-tal men känns fortfarande nära. En välbehövlig skjuts i rätt riktning för mitt läsande.

På väg från Atocha – Ben Lerner
Betyg: 4/5
Det är omöjligt att inte störa sig på huvudkaraktären Adam Gordon. På hans hopplösa tvivel, oförmågan att nå andra eller bli nådd, på lögnerna, flykten och dikten. Men det är också där en stor del av behållningen finns. I narcissismen och självtvivlet, sökandet efter bekräftelse och ett sammanhang. Alltsammans är paketerat på en hög litterär nivå med en lekfullhet som får sidorna att sjunga.

Himlen till munnen tången till hjärtat – Gabriel Itkes-Sznap
Betyg: 3/5
Vackert, ibland vardagligt, ibland metaforer som går långt förbi mig. Jag blev nyfiken på debuten Tolvfingertal.

Jag äter mig själv som ljung. Flicksinne. – Olga Ravn
Betyg: 2,5/5
Rått, mäktigt och gripande men också vasst, komplext och oreglerat.

Presens Maskin – Gunnhild Øyehaug
Betyg: 5/5
Ljuvligt märklig! Det är en språklig fröjd att befinna sig bland dessa sidor, i två parallella universum varsamt sammansvetsade av sina detaljer: en syrenbuske, ett stycke av Satie, en gata. Den allvetande berättaren kan ibland bli lite väl högljudd, men på det stora hela skapar Øyehaug en värld där jag mer än gärna stannar kvar.

Sov du så diskar jag – Stig Claesson
Betyg: 2/5
Jag gillade titeln och flödet men historien kom mig aldrig riktigt nära. Det blev en betraktelse på avstånd, en trivsam tavla som varken upprör eller berör. Ett vackert korsstygnsbroderi på en vägg.

Makens skönhet: en fiktiv essä i 29 tangos – Anne Carson
Betyg: 5/5
Som alltid: hänförd av Carsons språk, hennes förmåga att bygga en sanning, ett skimmer. Det är gränslöst och befriande, vackert och intimt. Att läsning KAN vara så här, FÅR vara så här, det är en fröjd.

Yann Andréa Steiner – Marguerite Duras
Betyg: 4/5
Duras lyckas verkligen vara otrolig i sin enkelhet. De små medlen, den språkliga varsamheten, hur berättelsen vävs fram i kärlek och parallella historier. Och havet slår mot stranden, det drar in och sköljer bort som om tiden vore evig.

Hennes ord: Värk I-III – Tove Folkesson
Betyg: 4,5/5
En smärtsamt ärlig och språkligt lyrisk berättelse om liv, död, arv och släkte. Jag gillar hur vi får komma nära, nära i allt som känns – det fula och det fina och det helt vardagliga. Formen är fri och ibland kan det kännas snudd på övermäktigt med alla metaforer och naturskildringar men samtidigt är det 420 sidor som jag plöjer mig igenom med fröjd och förundran.

Lite golvad blev jag allt! Framför allt framåt slutet vilket var härligt. Den uppmärksamme ser att två av böckerna i högen inte fick någon recension och det var Celestine av Olga Ravn och Saknade av Merethe Lindström. Den sistnämnda hann jag inte läsa innan lånetiden gick ut och Celestine fastnade jag inte riktigt för efter några sidor, så då bestämde jag mig för att släppa Ravn som jag redan läst till förmån för andra författare. För jakten på fler bra läsupplevelser fortsätter och nu ligger en ny hög på mitt nattduksbord. Inte riktigt lika stor, men den känns lovande.

bokhög

Här finns Undergången av Malte Persson, Moderkakan av Elinor Torp och En gång kände jag av Sofia Elie. Snö och potatis av Cecilia Hansson, Den stora kyrkan av Tove Folkesson samt Elegi över en lördagskväll på Söder av Gösta Friberg. Överst ligger Kungsbacka Ultras av Johan Espersson som är en omläsning eftersom jag minns att jag gillade den mycket vid första läsningen och inspirerades av dess tempo och stil.

Vad läser ni just nu och när blev ni golvade av en bok senast?

I väntan på advent

utsikt

Hej och hå, vad har hänt sen sist? ”INGET har hänt sen sist”, vill jag ropa upprört men det är inte sant för en (1) sak har hänt och det är att jag har varit magsjuk. Hu. En hel vecka tog det att återfå aptiten igen. Jag låg hemma och stirrade ut genom fönstret från gryning till skymning och petade i mig smörgåsrån i småbitar och vätskeersättning på tesked. Lyxade till det med en kokt potatis på lördagskvällen och hörde grannarna yla till hits samma kväll som jag själv fått ställa in min hemmafest. Fick blunda varje gång en matbild dök upp i Instagramflödet, plötsligt oförmögen att se det goda i ostron, pastarätter och vinglas. Muntert var det inte, men nu är jag på banan igen.

hem

Idag tog jag upp lådan med julsaker ur förrådet för att kunna hänga upp min adventsstjärna i fönstret och i morgon tänkte jag gå till kyrkan på mässa. Det är ju ändå något visst med första advent. Det första tända ljuset som följs av bjällerklang och janssons frestelse, luciatåg och julfester. Kanske behövdes det en vecka av ett stilla ingenting för att göra sig redo inför allt som komma skall? Tro bara inte att jag tänker göra det till någon årlig tradition.

Scener ur november

Vi befinner oss i den nedsläckta konsertsalen. En ton skär genom luften, ett ackord staplas upp, tar form, börjar om. En ansats, en hymn. Ljudet från scenen skapar ett korsdrag rakt in i bröstkorgen. På min vänstra sida sitter hon med ögonen slutna, en lätt darrning på hakan. Jag kramar hennes axel och lägger huvudet intill. Signalerar ett ordlöst allt kommer bli bra. Själen fladdrar.


and evenings steep’d in honeyed indolence
John Keats


En kväll bestämmer jag mig, nu får det lov att vara. Jag orkar inte leta mer. Inte bli hoppfull igen för att bli besviken. Läsa rum och läsa tankar. Det händer när man minst anar det, säger någon och jag har minst anat så länge. Kanske var det såhär det skulle bli och förbli. Det gick inte bättre. Tråkigt men sant. Så kan det gå.


du går
fram till havet
öppnar och

stänger efter dej
Bruno K. Öijer


När klockan slår midnatt är jag oändlig energi mellan lägenhetens fyra väggar. Inget i mig vill att dagen ska ta slut, att liv ska övergå i vila, så jag trycker hörlurarna djupt in i öronen och skruvar upp volymen. Slår på den sex timmar långa spellistan som jag fyllt med mina allra bästa låtar. De som får saker att kännas – för när är en tid för saker som känns om inte nu? Och med musiken i öronen ställer jag mig i fönstret och tittar ut över den tomma gatan, över parkens träd som tappat alla sina löv, över tysta rum i lägenhetshuset mitt emot, över blinkande torn i natten. En del av mig önskar att jag kunde vara en sådan som mumlar att det är dags att knyta sig vid tjugotvå, som förstår att dagar har ett slut. Men nätternas varsamhet hägrar alltid.


We don’t sleep much, we’re looking for trouble.
Loney Dear


November och dess vardagar
ett sakta regn av
vi som blev kvar-dagar.

Livet står stilla med
handen på ledstången
längtan i trapphuset
packningen staplad på hög.

Hissens spegel saknar oss.