januari 2016 – Julia Eriksson

Att våga säga ifrån

Det är fredagkväll, klockan är strax före sex och jag kliver på tunnelbanan vid Östermalmstorg. Trött efter en slitig arbetsdag. Runt omkring mig ser jag lätt stressade människor, redo att ta helg. På väg hem till en myskväll i hämtpizzans lovsjungna land.

I mina öron spelas Amanda Bergman men snart överröstas hennes vemodiga stämma av en mansröst. ”Är det rätt att de kommer hit och lever på våra pengar?”, ”Utländska pojkar som raggar på våra svenska flickor, usch.”, ”Hur skulle det se ut om vi åkte till deras land och gjorde samma sak?”. Rasistiska kommentarer flödar ur hans mun på löpande band. Vidriga åsikter serverade på väg hem till semifinalen i På spåret. Hela vagnen biter ihop. Ingen säger något.

I bröstkorgen bultar mitt hjärta hårt. ”Du har fel!” tänker jag. Vill så gärna öppna munnen, säga ifrån, få honom att tystna. Men jag gör det inte. Jag vågar inte, orkar inte, kan inte. Känner mig så liten i min position som ung, svag tjej. Som en dålig debattör, enbart van att diskutera med sådana som tycker ungefär som jag. Jag förblir tyst och vid nästa hållplats kliver han av. Men orden ekar i mitt huvud länge. Skapar en klump i halsen som är svår att svälja bort.

Jag skakar av mig känslan. Samlar vänner i mitt vardagsrum, äter ost och kex, går ut på en bar. Men när jag vaknar morgonen därpå ångrar jag varken den dyra taxiresan hem, meddelandet jag kanske borde svarat annorlunda på eller kvittot på drinkarna. Jag läser om de rasistiska överfall som skett i Stockholmsnatten och hatar mig själv för att jag satt tyst på tunnelbanan.

Jag har kanske inte de bästa argumenten, de starkaste nävarna eller den högsta rösten. Men nästa gång jag hör någon prata så som han gjorde, då måste jag våga. Säga ”nej, du har fel!”. Det räcker nu. Jag måste säga ifrån.

Att vara tjugofem

En sämre sak med att vara tjugofem, på väg mot tjugosex, är att jag snart inte är det minsta ungdom längre. Hejdå billiga tåg- och flygbiljetter. Hej fullpris och vuxenliv. Men en bättre sak med att vara tjugofem, på väg mot tjugosex, är att jag är tillräckligt gammal för att bestämma middagar själv men tillräckligt ung för att inte orka vara förnuftig jämt. Det är alltså fullt legitimt att inte orka laga middag en onsdagskväll utan istället blanda dipp, skära upp grönsaker och plocka fram ett gäng ostar och kex. Eller som idag, på lunchen, när det vräker ner snöblandat regn utanför fönstret, jag har ingen matlåda i kylen och är inte alls sugen på någon hämtmat från ställena omkring. Då kan jag gå till Sturekatten, köpa en semla och bestämma att den blir min lunch. Bara för att jag vill, bara för att jag var sugen, bara för att semlor är så gott. Så ja, ibland är tjugofem, på väg mot tjugosex, den absolut bästa åldern.

Puerto Rico – Vieques 1

Ett par dagar in på det nya året har det blivit dags att lämna San Juan och ge sig vidare på nya äventyr i Puerto Rico. Vi kliver upp klockan fyra på morgonen för att packa ihop våra saker och ta en taxi till staden Fajardo. Vid 06 är vi framme vid hamnen och ställer oss i en redan lång kö. Solen har ännu inte gått upp men trots det krävs inte många lager kläder. Efter någon timme ser vi biljettluckorna öppna och vi blir sakta vallade framåt. Väl framme tittar biljettförsäljaren på oss och suckar. Ni har ju stått i fel kö. Det var resans första och sista gång som vi insåg att det hade varit bra att kunna spanska… Vi hade tagit förgivet att utropen om Vieques betydde att vi stod i kön dit, när de i själva verket gått runt och sagt att detta inte är färjan till Vieques. Aja, bara att bita ihop och börja om köandet i en ny rad.

Solen stiger sakta över hamnen och nu börjar det samlas mycket människor på kajen. Och galande tuppar. Det är fullt av män som bär på tuppar i tygpåsar och jag kan för mitt liv inte fatta varför. Tills jag långt senare förstår att de var på väg för att tävla i tuppfäktning. En ”sport” som knappast känns modern eller etisk men som tydligen förekommer en del i Puerto Rico. Till slut får vi tag i biljetter till rätt färja och kommer på båten. Vi sätter oss högst upp ute på däck, fäller ned solglasögonen och slumrar i solen. För att tio minuter senare befinna oss i ösregn. Det fullkomligt vräker ned från skyn och allt är dyngsurt. Vi vet inte om vi ska skratta eller gråta men väljer ändå det första alternativet. Och efter en timme når vi vårt mål. Ön Vieques.

Vieques är magiskt grönt och vackert. Så pittoreskt med färgglada hus, vildhästar längs gatorna och de vackraste stränder man kan tänka sig. Här bor ungefär tiotusen invånare och naturen är många gånger orörd. Vi checkar in på vårt hostel och slår oss ned på vår blivande favoritrestaurang Bananas för lunch. Fish tacos smakar gudomligt gott när man inte ätit på många timmar och i väntan på att regnet ska avta spelar vi tre omgångar yatzy.

Fördelen med oväder på Puerto Rico är att de går över snabbt och snart skiner solen från en blå himmel igen. Så vi packar strandväskorna och beger oss längs havet, hittar en plats, tittar oss omkring och inser att vi har nästan hela stranden för oss själva. Medan de fuktiga kläderna hänger på tork i ett träd, snorklar vi runt, tittar på fiskar och njuter av värmen. Allting är verkligen vykortsvackert.

På kvällen gör vi en av de mest magiska utflykter jag gjort. Vi paddlar kajak i en bio bay. Det är en sjö med extremt speciella förhållanden som gör att organismer i vattnet lyser och glittrar när man rör vid det, som mareld. Ovanför oss glimmar den mest stjärnbeströdda himmel jag sett i hela mitt liv, det är hundra, nej tusentals stjärnor som blänker. Och i det varma vattnet ser vi fiskar som simmar förbi, glittret som bildas när vi drar paddeln genom det och det är verkligen svårt att förklara i ord men så otroligt häftigt. Det massiva mörkret omkring oss gör det omöjligt att fånga på bild men i mitt minne har jag sparat den där paddelturen för evigt.

En dag har gått på Vieques och vi älskar redan den här ön.

Fem badrumsfavoriter

Hej hopp! Här kommer fem favoriter från mitt badrumsskåp. Jag är ju ingen klassisk beauty-junkie men försöker sakta men säkert hitta mina bästa produkter. Här är några av mina upptäckter hittills.

Det är kanske ingen skräll att jag gillar & Other Stories, både deras kläder och skönhetsprodukter är favoriter hos mig. Särskilt tvålarna och hudlotionen har en given plats i mitt badrum. Varje gång jag besöker deras butik måste jag lukta mig igenom hela utbudet, mest för att dofterna är ganska oklassiska och jag alltid hittar en ny favorit. Nu har jag den mustiga och jordiga Arabesque Wood som handtvål, fräscha och maskulina Steel Garden i duschen och söta och blommiga Botanic Whisper som lotion.

Kraven sitta fast hela dagen och lätt att tvätta av är ingen självklar kombination när det gäller mascaror men Cliniques Lash Power Mascara checkar faktiskt av på båda punkterna. I och med att den tvättas bort med vatten som är 37 grader eller varmare så sitter den bra under långa kontorsdagar, regnskurar och gråtfester. Hade jag fått önska en sak till så är det att den hade varit lite mer volymig, nu får man jobba lite med borsten, men jag gillar den mycket ändå.

Bästa budgettipset just nu är nog H&M’s omgjorda och nydesignade sminklinje. Särskilt nagellacken är både fina och bra och kommer i mängder av färger. Jag gillar också att flaskorna inte är alltför stora, jag förstår faktiskt inte poängen med det. Tror aldrig jag hunnit använda upp ett nagellack helt innan det stelnat och blivit gammalt.

Mitt hår är inget jag lägger jättemycket tid på. Jag har aldrig färgat eller tonat det och gör sällan avancerade frisyrer. Men trots det vill jag ändå att det ska se fint ut, lukta gott och kännas rent. Nu har jag testat Aussies Mega Shampoo i några veckor och tycker helt klart det gör jobbet.

Sist men inte minst, det bästa och snabbaste sättet att höja en tråkig look: läppstift. Mina favoriter kommer från Mac och är något dyrare men desto bättre. Just nu växlar jag mellan den klassiskt röda Ruby Woo och den knallrosa och småknäppa Candy Yum Yum.

Staycation i Midsommarkransen

Recept på en bra helg:

4 vänner

1 stor lägenhet

massor av mat

1 sällskapsspel

ett flertal glas vin & drinkar

1 Taylor Swift-album

1 film

många skratt

1 vinterpromenad

obegränsade samtal om högt och lågt

Gör så här:

Samla alla vännerna och handla mat och dryck. Stäng in er i lägenheten, tillaga middagen (förslagsvis meze) och ät. Skratta och prata massor tills klockan är mycket. Gå och lägg er och unna er en lång sovmorgon. Ät en långsam helgfrukost och lyssna på Taylor Swift. Masa er ut på en promenad till Vinterviken och snurra runt en stund på isen. Gå hem och blanda en varm äppeldrink. Laga en sen lunch beståendes av chèvre chaud. Spela två omgångar med sällskapsspel (kanske Pandemic) och ät godis. Börja laga middagen, tacos med marinerad halloumi, mangosalsa och guacamole är sjukt gott och kommer försätta er i garanterad matkoma. Fortsätt samtalen, gärna på oklara ämnen (”hur floatar man i en dejtingrelation?”, ”mansfötter”, ”vad är tjänstepension och hur hanterar man den?”). Se en film (kanske Room, lagom obehaglig och tänkvärd) och somna sedan i mjuka sängar igen. Vakna utvilade, gör en repris på gårdagens frukost och inse att ni haft världens bästa helg.

Mina mål

Så, nytt år = nya mål, dags att förverkliga sig själv, bli en fantastisk människa och bla bla bla… Helt ärligt, vad är grejen med att man tror att man ska förvandlas till sitt perfekta jag så fort man träder in i ett nytt år? Det är ju både orimligt och ganska taskigt mot sig själv. Men ja, ett nytt år leder onekligen till lite eftertanke och det i sig är ju sällan fel, fast någon personlig revolution kommer jag knappast räkna med…

I alla fall, i min telefon har jag en lista i anteckningar som hängt med sen typ 2012. Där fyller jag då och då på med nya mål, både stora och små saker. För det mesta grupperar jag sakerna efter tidpunkt och försöker sätta någon sorts rimlighet så det ska bli sådant som kan göras inom ett år. Saker som är mer flytande (äga en drinkvagn) och stora (bo utomlands ett tag) får en egen lista längst ned så jag inte behöver titta på den och känna mig dålig som inte klarat av något.

Det bästa med att ha haft samma lista sedan 2012 och inte börja en ny varje år är att det ligger punkter som jag klarat av utan att knappt tänka på dem (flytta till Stockholm, köpa en iPad, springa en mil på under en timme, äta mer vegetariskt…). Och ska jag vara ärlig kollar jag sällan aktivt på listan, när punkterna väl står där är det som att de finns i mitt bakhuvud och checkar jag av dem så är det bara bra. Rätt vad det är sitter jag där med listan nästa år och inser att jag gjort en massa grejer. Och det som inte blivit av struntar jag i eller sparar till något annat år.

Så tänker jag kring mål. Ganska kravlöst, rimligt och mer något att ha i bakhuvudet än uppmålat framför mig på väggen. Här är några av sakerna som står på min lista nu:

Ta ett till hål i örat. Jag vill ha ett andra hål i min högra örsnibb, precis bredvid det enkla som jag har där nu. Har tänkt göra det sen i somras men inte kommit till skott och sen ville jag inte ha läkörhängen i Puerto Rico. Men nu så, snart blir det av.

Läsa fler böcker och kanske gå med i en bokklubb. Det här med läsningen är ju ett vanligt mål, men jag märker hur mycket mer inspirerad jag blir att skriva när jag läser längre texter. Bokklubben tänker jag kan vara en bra motivationsfaktor, eller så blir det bara stressigt, vi får se.

Fortsätta träna. Inte träna mer, träna hårdare, träna något annat… Bara fortsätta som jag gjorde förra året med en del gruppass och en del egna träningspass. Två eller tre gånger i veckan är bra, noll är okej för ibland får det bli så. Det viktiga är att inte tappa motivationen helt och att känna mig stark i kroppen.

Göra en riktigt bra reklamkampanj. Eller flera. Jag försöker såklart alltid att göra mitt jobb på allra bästa sätt, men ibland är det ju direktiv, pengar, kunder, tid och annat som styr och ställer. Så jag har som mål att göra något jag kan känna mig sjukt stolt över och som riktigt känns i magen när man ser/hör/upplever det.

Ta ett möte med banken och se över mina sparanden. Ska jag någon gång under detta millenium kunna köpa en lägenhet tänker jag att det kan vara schysst att ha lite koll på mina pengar. Och kanske sitter jag på kassa sparanden utan att veta om det. Det ska styras upp i så fall.

Göra något kul på söndagar. Helgen består av två helt lediga dagar och en högt älskad fredagskväll. Att jag då lägger en av de åtråvärda lediga dagarna på att sova alldeles för länge, skrota runt hemma i pyjamas och ha småångest framåt kvällen är ju inte okej. Kanske någon söndag då och då, men inte varje. Därför ska jag blir bra på att hitta på söndagsaktiviteter. Typ besöka museum, äta brunch, gå hurtiga promenader, se biofilmer eller något annat.

Utveckla min stil mer. Jag tror jag sakta men säkert börjar förstå vilken sorts kläder jag verkligen gillar och hur jag vill se ut, men det är inte helt enkelt. Därför känner jag att jag nog måste tänka och våga lite mer. Hitta ännu fler sätt att skapa den stilen som jag gillar bäst och minimera antalet dagar då jag går omkring och känner mig ful och tråkig.

Skaffa en mentor. Jag vill ha en vuxen-på-riktigt-person att bolla tankar och idéer med. Någon mer erfarenhet och kunskap, gärna inom min bransch, som kan komma med kloka och utomstående tips. En person som inte känner mig alltför väl innan utan kan komma med nya infallsvinklar. Jag tror det är supernyttigt för att utvecklas ännu snabbare och bli ännu bättre.

Skriva något längre eller något som publiceras. Exakt vad och hur är inte så viktigt, men jag vill skriva mer för själva skrivandets skull. Öva på att ta fram något annat än snappy copy och personliga blogginlägg. Det blir kul.

Puerto Rico – San Juan

Det är något visst med värmen som möter en när man kliver av flygplanet på en annan kontinent. Den omedelbara temperaturförändringen som på en sekund får en att känna sig totalt felklädd. Den fuktiga luften, lite sötare doften – som att få en varm kram. När vi landar i San Juan är klockan tio på kvällen och värmen fortfarande påtaglig, det är säkert 25 grader, om inte mer. Vi hämtar ut vårt bagage, tar en taxi från flygplatsen och hittar till vår lägenhet. Belägen precis på stranden i Isla Verde, med havet alldeles utanför. Där somnar vi gott och vaknar tidigt, tidigt nästa dag, lurade av tidsskillnad och jetlag.

Nedanför balkongen pågår ett bootcamp i det tidiga morgondiset. Vi betraktar dem på avstånd och går sedan för att handla frukost. Vädret lovar både sol och regn så beslutar oss för att vår första dag i San Juan får bli en utflyktsdag. Med karta, kameror och vattenflaskor gör vi oss redo för att promenera längs stränderna och in till området Old San Juan. Vägen är lång, nästan två mil, men vi har gott om tid och njuter av värmen. Gömmer oss ibland för plötsliga skyfall som är borta lika snabbt som de kom. Stannar då och då för att titta på lekande hundar, kitesurfande människor och palmer i motljus.

Efter ett lunchstopp och ytterligare en timmes promenad når vi den gamla delen av San Juan. Där möts vi av hus i alla tänkbara färger, kullerstensgator och neonlysande juldekorationer. Det är lätt att glömma bort att det fortfarande är december när solen värmer och palmerna vajar, men såklart att julfiranden pågår även här, fastän vi är långt från vinterland och renar. Vi slår oss ned på en uteservering och dricker svalkande mojitos. Letar upp Puerto Ricos bästa lilla kaffebar och strosar upp och ned längs gatorna. Bestämmer oss för att ta lokalbussen hemåt och efter lite jakt hittar vi till stationen, betalar 75 cent var och någon timme senare är vi hemma igen.

San Juan är en mix av amerikansk skräpmat (Burger King, Taco Bell, KFC, Subway, Wendy’s… alla snabbmatskedjor du kan tänka dig finns här) och otroligt vackra stränder. Sanden är kritvit, havet varmt och vågorna mjuka. I staden blandas turister som kommer hit med stora lyxkryssningsfartyg och den lokala befolkningen som alltid är lika vänlig och tillmötesgående. Vi lär oss snabbt att inte chansa utan istället googla fram de bra restaurangerna. Då hittar vi både utsökt ceviche, kryddiga bönburgare och musslor.

Nyåret skålar vi in på stranden med bubbel och fyrverkerier, följt av efterfest på en klubb i gamla stan med massor av skrymslen och vrår. Det puertoricanska folket har tagit emot oss med värme och efter bara några dagar trivs vi utmärkt. Nyårsdagen tillbringar vi på stranden i varsin solstol med böcker, kokosnötter och svalkande bad. 2016 började på ett strålande vis och vi har många dagar kvar på resan.

Söndagstips

När jag loggade in i min Feedly-reader efter nästan två veckors semester hade jag över 700 olästa blogginlägg. Jag gick inte igenom inte alla. Det skulle tagit mig säkert ett dygn och dessutom känns det inte så inspirerande att läsa om julmat och årssummeringar i mitten av januari. Men några inlägg hann jag med och en del av dem fastnade jag lite extra för. Så här kommer ett gäng samlade länkar och lite random tips jag snappat upp – varsågoda att inspireras och fördriva resten av söndagen med detta.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=k5nJzTqmAoE?rel=0]

Fotografen Nirrimi har följt med Johanna och Klara i First Aid Kit på deras sommarturné i USA och filmat bakom och under resan. Så fint och inspirerande ur ett musik-, mode- och kreativitetsperspektiv tycker jag. Här finns också fler foton från turnén.

Jag har följt Siri Barje (aka Olive Hummer) på Instagram ganska länge, men av någon anledning inte läst hennes blogg förrän sedan någon månad tillbaka. I vilket fall så gillar jag den mycket, mest för att den har en sån personlig och rak ton. All mat känns okomplicerad, god och full av grönsaker vilket är tre egenskaper jag verkligen gillar.

Gamla bloggräven (← obs komplimang) Tigerlilys har återupptagit sin blogg igen. Förutom snygga semesterbilder från Australien där hon tillbringat julen så finns även en del riktigt fina texter. Jag fastnade lite extra för den här.

Jag gillar ju svensk pop och den här veckan blev därför extra bra när både Little Jinder och Maja Francis släppte nytt material. Jinders album Allting suger är förvisso bara 29 minuter långt, vilket gör att det känns i kortaste laget, men då får man kompensera med att lyssna två gånger. Maja Francis EP Come Companion innehåller två tidigare släppta låtar och två nya. Där har titelspåret blivit min favorit.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=Nck6BZga7TQ?rel=0]

På tal om musik, har någon mot all förmodan missat det här klippet på Adele när hon åker bil och sjunger med till sina egna låtar, drar skämt och är allmänt härlig? Kolla genast i så fall.

Och slutligen. När januarikylan ätit upp en inifrån fastän man klätt på sig lager på lager med långkalsonger, tröjor och vantar så måste den bästa räddningen vara att laga något varmt och mustigt. Jag är sugen på den här curry-grytan som Elsa bloggade om, så den ska jag testa den kommande veckan.

På väggarna

När jag flyttade i slutet av november var prio ett att fylla mina utökade ytor med möbler. Nu har jag lyckats få det mesta på plats och det är dags för steg två i inredningsarbetet – nämligen att få lägenheten att kännas ombonad. För luftiga ytor i alla ära, men det är en fin linje mellan avskalat och kalt. Just nu ekar väggarna tomma, golven ropar efter mattor och den där hemtrevliga känslan saknas ännu. Men samtidigt som jag vill fylla alla rum med fina saker så vill jag inte heller rusa fram. Jag vill inte köpa en random matta bara för att jag borde ha en, då väntar jag hellre tills jag hittar någon jag verkligen gillar. Samma sak med tavlor och saker på väggarna, det är ändå ganska klurigt och jag drar mig både en och två gånger innan jag spikar upp något. Dessutom är det en konst att hitta tavlor till överkomligt pris som inte exakt alla andra redan har (typ Andy Warhol-affischen från Moderna Museet som är väldigt fin men också ganska… välbekant vid det här laget). Därför försöker jag bli bättre på att tänka utanför boxen och leta unika motiv på lite andra ställen. Det tar tid, men det får det gärna göra så länge det blir bra!

Mitt första köp till väggarna här är skissen ovan. Jag såg den på Instagram hos Madde, en bekant till mig från Norrköping som är superduktig på att skissa. Hon hade gjort den på en kroki-kurs och jag kände direkt den vill jag ha på min vägg! Så jag frågade om jag fick köpa den av henne och det fick jag.

Nu har jag originalet hemma hos mig, redo att ramas in och spikas upp på en vägg. Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad jag gillar med den, men jag tror att det är de enkla linjerna och den lugna positionen. Den kändes rätt i magen helt enkelt och så tycker jag att konst ska kännas. Nu fortsätter jakten på fler konstverk, om någon har bra tips på var man hittar lite unika saker – tipsa gärna!

Tio år med prick.blogg.se

Den trettonde januari 2006 inleddes den här bloggen med rubriken ”Ett oskrivet blad”. Sedan dess har jag skrivit ytterligare 2531 inlägg. Jag har vuxit upp, tagit studenten, pluggat på universitet, flyttat och fått ett jobb. Allting mer eller mindre dokumenterat här. Tio år av tankar, känslor, inspiration och kreativitet – samlat på ett och samma ställe.

Mycket har hänt både på den här bloggen och i bloggvärlden under ett decennium. Små brusiga bilder fotade med VGA-kamera har bytts ut mot högupplösta, redigerade foton som skulle kunna platsa i magasin. Enkla inlägg med tre rader om vad man åt till lunch har utvecklats till nästintill redaktionellt material. Och synen på bloggare har hunnit ändras flera gånger om.

När jag bläddrar i mitt arkiv gör jag det med blandad stolthet och pinsamhet. För tio år är trots allt en lång tid och mänga saker är väldigt annorlunda idag mot hur de var då. Sättet man bloggade på, hur samhället såg ut och framför allt hur jag var. Men jag är så glad att ha en stor del av mitt liv och mina tankar nedtecknade. Resor, minnen och dagar samlade i bilder och text, ett arkiv att ständigt komma tillbaka till.

Under dessa år har bloggen kommit att bli min offentliga dagbok, min kreativa plattform och ett av mina huvudsakliga intressen. Den är en del av mig. Och en stor del av bloggen är också ni. För utan er skulle jag nog inte skrivit, fotat och skapat här i tio år. Era besök är långt mer än små siffror i statistiken och era kloka kommentarer och hurrarop har inspirerat mig tusen gånger om.

Tack för tio år tillsammans!