När vi tog öl och charkuterier med oss ut till Mannes båt. Gled genom Stockholm en av de där tidiga sommarkvällarna, under broarna, genom slussarna. Lade till vid Djurgården och tog en taxi därifrån för att se U21-finalen. Förträngde vardagen, firade guldet på Trädgården och jag insåg att vi skulle göra slut.
Kvällarna och nätterna på Häktet. Baren allra längst in. Med den okända ryssen som bjöd alla på cava, om och om igen. Natten då klockan slog över till vintertid, vi vann en extra timme och dansade själva i mörkret. Kvällen då jag var Sveriges sämsta wingman men drack öl med en angenäm främling.
Begravningen i Silverdals kapell, den där soliga dagen i juni. Vi hade ätit lunch tillsammans innan, grillad tonfisk. Jag gillade inte den smaken tidigare, än mindre nu. Vi grät bakom solglasögon, kapellet var proppfullt och sången brast i varenda psalm. Du var så hopplöst saknad och är än idag.
Dagarna i Tokyo med dålig dygnsrytm och musikvideos på tv:n. 6-pack med isglassar i frysen, en kickbiketur klockan sju på morgonen när vi kommit hem från klubben. Hur jag fick öva på att viska när vi åkte tunnelbana, de magiska regnbågarna och världens bästa ramen.
Midsommarfirandet i torpet utanför Nyköping. 20 vänner samlade i en liten stuga mitt ute i ingenstans. Med iskallt väder, regn och en gigantisk fårhage utanför. Fester som aldrig ville ta slut och drinkar i dubbelsängen.
När vi satt på Trädgården, högst upp på den där pyramiden av trä. Sommaren hade svept förbi och vi återvänt till stan. Du frågade mig hur semestern varit. ”Jag har gjort slut”, sa jag. ”Jag ska bli pappa”, sa du.
Helgen i Svedmyra med snöstorm utanför fönstret och förtroliga samtal på köksgolvet. Gråt, skratt och pasta rosso. Två januaridagar inkapslade i en lägenhet. Som vårt egna lilla vakuum.
Taxibilar. Alltid taxibilar. Längs gatorna i Göteborg för att se Kleerup spela mitt ute i ingenstans. Längs Stockholms motorvägar med en ständigt ökande volym, ökande hastighet. Nattsvart och lampor som flimrar förbi när vi åker genom tunnlarna.
