oktober 2015 – Sida 2 – Julia Eriksson

Favoritingredienser

Det finns vissa ingredienser som jag alltid har hemma i kylskåpet, utan dem blir det liksom ingen matlagning. Dessutom sätter de smaken på de flesta av mina maträtter och gör dem extra goda. När jag fotade kom jag fram till sex olika favoriter, men så fort jag började skriva det här inlägget dök det så klart upp fler. Aja, med dessa kommer man väldigt långt i alla fall!

Lök – nästan alla middagar börjar ju med att man hackar lök känns det som. Vitlök, gul lök och rödlök är tre sorter som jag alltid har hemma.

Chili – kombinerar man löken ovan med finhackad röd chili har man en bra start till en god pastasås eller en gryta.

Ägg – min inställning till ägg är väldigt tudelad. Ibland tycker jag det är hur gott som helst och ibland kan jag nästan bli illamående av tanken på att äta kokt ägg. Det blir liksom för… äggigt. Därför gillar jag inte äggröra eller omelett, men däremot smakar det utmärkt i pasta carbonara, pannkakor eller bara stekt med lös gula.

Lime & citron – det här är inte bara bästa drinktillbehöret (förutom is) utan också perfekta smaksättare i mat. Lime slinker ner i nästan alla mina asiatiska rätter och citronen i de italienska. Dessutom gillar jag att man kan använda både skalet och saften.

Parmesan – med en bit parmesan i kylskåpet och spaghetti i skafferiet kan man alltid slänga ihop en cacio e pepe, Italiens motsvarighet till mac ’n’ cheese. Dessutom blir nästan alla rätter godare med lite parmesan på toppen.

Mjölk – sist men inte minst: ekologisk mellanmjölk. Utan den, inget gott kaffe. Och inte heller några frukostpannkakor…

Förutom de här sakerna så har jag gärna en massa kryddor, buljong, färska örter, oliv- och rapsolja, smör, balsamvinäger, konserverade tomater, bönor, matvete, pasta, risottoris och annat hemma. Men ni fattar, det skulle blivit världens längsta inlägg! Vad klarar ni er inte utan?

Monday motivation 21

Av många kloka råd jag läst så är det här nog ett av mina absoluta favoriter. Kanske för att det är så självklart på något vis. I jakten på att lista ut vem man ska vara, vad man ska göra och hur det ska gå till så är det väldigt lätt att tappa bort sig. Men bara genom att tänka på vem man själv behövde när man var yngre, tror jag att man kommer väldigt långt.

För det finns något fint med att hjälpa yngre människor. I förra veckan var jag på en föreläsning som ett kvinnligt nätverk höll i. På scenen satt fyra kvinnor som alla jobbar inom reklam-, design- eller tech-branschen och berättade om sina historier och sina liv. Det var så oerhört inspirerande att höra om hur just de hamnat där de var idag och vad som lett till dessa val. När jag satt där och lyssnade tänkte jag först att oj, vad skönt det skulle vara med en mentor som kunde ge en alla de där kloka råden och komma med smarta tips. Och sedan, tänk den dagen då jag själv får vara där och inspirera andra yngre människor med min resa.

Kanske gör jag det redan idag, om så på en väldigt liten nivå. Men om inte annat så ska jag hädanefter sträva ännu mer efter att vara just den där personen som en sextonårig Julia hade efterfrågat. Det tror jag är ett bra mål och ett sätt att bli en ännu bättre person. Vad tror ni?

Sökes: lägenhet i Stockholm

Vissa blogginlägg avskyr jag att skriva. Det här är tyvärr ett sådant…

Idag vaknade jag tidigt för att vara en söndag – utvilad och på gott humör. Jag hade bestämt mig för att storstäda min lägenhet och var redo att sätta igång direkt. För även om det bara är 21 kvadrat så tar det sin lilla tid. Hyllor ska dammtorkas, skåpsdörrar gnuggas, dammsugaren swishas runt och alla golv tvättas med grönsåpa. När jag äntligen var klar och till och med hade avkalkat kaffebryggaren slog jag mig ned framför datorn, öppnade mina meddelanden och möttes av en mycket dålig nyhet. Jag måste flytta. Lägenheten som jag varsamt söndagsstädat och polerat ned till minsta golvlist kommer snart vara ett minne blott…

Stockholms bostadmarknad är rent utsagt ett helvete. Ändå har jag lyckats ha hyfsad tur och klarat mig bra varje gång, förhoppningsvis även denna. Att köpa en lägenhet är i nuläget omöjligt för mig. Det spelar ingen roll att jag har fast anställning, bra lön och besparingar på banken när det är närmare en halv miljon i kontantinsats som krävs och bostadsmarknaden skenar värre än någonsin. Så i väntan på fler dagar i bostadskön och ännu fler tusenlappar på sparkontot är det andrahandskontrakt som gäller.

I december måste jag flytta ut ur min nuvarande lägenhet och då behöver jag ett nytt ställe att ställa mina saker på. Helst en etta eller möjligtvis en liten tvåa till och med. Centralt belägen eller längre ut på någon av tunnelbanans linjer, det spelar ingen större roll.

Som hyresgäst är jag en utmärkt person, rent av exemplarisk om jag får säga det själv. Jag har sedan 2013 fast anställning som copywriter på en reklambyrå i centrala Stockholm och betalar min hyra på pricken den 25:e. Jag röker inte, har inga husdjur och min inredningsstil är modern, uttänkt, skandinavisk… ja, riktigt fin faktiskt. Vill du ha intyg på allt detta (utöver bilderna i bloggen) ställer mina tidigare hyresvärdar gärna upp som referenser.

Lägenheten jag flyttar in i kan vara helt, delvis eller inte alls möblerad, på den punkten är jag rätt flexibel. Men jag bor gärna på samma ställe i minst 6 månader och jag delar helst inte lägenhet med någon jag inte känner. I övrigt finns varken krav på balkong i söderläge eller lyxiga bubbelbad.

Så… Ska du finna dig själv i Asien och behöver någon som kan hålla ditt kylskåp vid liv? Vill du testa att bo ihop med den du är kär i? Äger du världens bästa lägenhet som bara står tom och väntar på mig? Hör av dig! Skicka ett mail till prickbloggen[@]hotmail.com så är jag dig förevigt tacksam!

Snabbsummering:

Sökes: 1:a eller 2:a i Stockholm

Område: Spelar ingen större roll men centralt är ett plus

Inflytt: Början eller mitten av december

Max-hyra: 8000 kr

Tillgänglig: Helst 6 månader eller längre

Elefantöra

Det här med gröna fingrar är inte riktigt min grej… Därför är jag extra stolt över att jag inte bara lyckats få min lilla, lilla elefantöraplanta att bli stor utan även lyckats plantera om den OCH ta sticklingar med gott resultat. Dessutom är de små baby-plantorna oerhört gulliga och perfekta som en liten gå bort-present. Värre är det dock med min plättar i luften-planta som totalt gett upp och numera bara har tre gröna blad. Någon som har tips på hur den kan räddas eller ska jag helt enkelt hålla mig till elefantöra fram över? Jag tar tacksamt emot eventuella räddningstips!

Ett kilo parmigiano-reggiano

Vårt uppbrott var aldrig särskilt jobbigt. Klart att det var sorgligt, men allt det där praktiska, det hade vi redan överstökat. Efter månader, ja flera år, av distansförhållande hade vi redan varsin lägenhet fylld med egna saker. Ingen gemensam bostad att hyra ut, inga möbler att dela lika på, inga prylar att ta hand om. Den där julidagen när vi väl bestämt oss för att avsluta vårt förhållande fanns det i alla fall inga materiella hinder. Jag stängde bara locket på min gröna resväska och rullade den mot stationen.

Väl tillbaka i Stockholm väntade tårfyllda, sorgliga dagar. Orkeslösheten stod som ett faktum och matlusten var som bortblåst. Så när jag väl bemödade mig att öppna kylen efter några dagar hade jag lyckats förtränga det som fanns där i. Osten. Den jag fått av dig. Nästan ett kilo parmigiano-reggiano, direktimporterad från Italien. Någon expert på förhållanden och uppbrott är jag knappast, men ost däremot, för det bultar mitt hjärta mycket hårt. Och visst vet jag att ett kilo fin parmesanost, det gör man sig inte av med hur som helst.

Så långsamt har det sista spåret av vårt förhållande suddats ut. Rivits ned i portioner med pasta carbonara, blandats i stora kastruller med trattkantarellrisotto och strötts över mustiga bolognese-såser som kokat i timmar. Bit för bit har förhöjt mina maträtter, tagit smakerna till nya höjder och räddat tråkiga vardagskvällar. Under en middag i goda vänners lag kallade jag den skämtsamt för skilsmässo-osten. Kanske var det mest för att locka fram ett skratt, men det fanns något fint med det. Jag gillade den tanken, hur du fortfarande var en liten del av allt gott.

Att äta upp ett kilo parmigiano-reggiano tar tid. Att lämna långa förhållanden bakom sig likaså. Igår rev jag ned det sista av osten över en krämig pastarätt. Den smakade himmelskt. Och visst, jag är inte en sådan person som tror på tecken, särskilt inte sådana som yttrar sig i ostform. Men på något sätt känns det som jag äntrat en ny del av livet. Med tacksamhet för det som varit och med ögon öppna för vad som väntar. I mitt kylskåp finns plats för nya delikatesser, vi får se vad det fylls med härnäst.

Och hörrni, de som säger att mat och kärlek inte hör ihop, de har inte förstått någonting.

En helg i Hälsingland

Prick klockan elva på lördagsförmiddagen rullar tåget in på Bollnäs station. Två timmar senare, med mat i magen, kaffe i termosen och stövlar på fötterna, ger jag och Madde oss ut i svampskogen. Solen värmer och korgarna dinglar trivsamt på armen. Ganska snart hittar vi de första trattkantarellerna och sedan fortsätter jakten under glada tillrop och tysta pauser. Vi äter blåbär och diskuterar svampplockarstrategier. Efter drygt en timme är korgarna halvfulla och vi fikasugna, så vi åker till hembygdsföreningens lilla stuga och sätter oss på farstukvisten. Dricker kaffe ur emaljmuggar och äter kanelbullar kisandes mot oktobersolen. Lämnar ett avtryck i gästboken och rullar sedan vidare hemåt.

Det börjar skymma över gården och vi matar grisarna Hilda och Torun som äter glatt, viftandes på knorrarna. Alla hönsen räknas in och tar plats i sitt hus och på sina pinnar. Vi plockar in nylagda ägg, sådana som fortfarande är varma när man håller dem i handen. Från frysen i ladan hämtar vi en regnbåge fiskad i den närliggande sjön och i landet drar vi upp grönsak efter grönsak. Morötter, polkabetor, salladsblad, krasse, persilja, rabarber… allt lägger vi i en korg och tar med in. I vedspisen sprakar en brasa och bredvid ligger katterna Rut och Bricken, halvslumrandes i värmen.

Att laga mat i ett stort kök, helt utan tider att passa, är en lyx för oss båda. Så vi vispar och kokar, ugnsbakar och steker, smakar av och piffar till under lugn och ro i flera timmar. Ett glas vin i handen, en lugn spellista i högtalarna och tid att prata om allt det där som annars aldrig hinns med. Till slut slår vi oss ned och äter. Smörstekta trattkantareller på levainbröd med persilja och krasse. Hel ugnsbakad röding med dill och citron, kokt färskpotatis, sallad på gårdens grönsaker och nyslagen majonnäs. Rabarberkompott med vit chokladkräm, söta hallon och mandelbiskvier. Efter middagen slår vi oss ned i soffan framför en dokumentär. En kvart senare slumrar vi båda, mätta och belåtna efter en härlig dag.

Söndagen väcker oss med sol. Vi äter en långsam frukost och ger sedan djuren sin mat innan de släpps ut från sin nattvila. Hönsen kacklar glatt ute på gården och tupparna galer sitt kuckli-ku. Vi plockar fram varsin stol, vänder den mot solen och spelar sedan tre omgångar yatzy med omväxlande tur. Luften är krispig och klar, träden börjar sakta ändra färg. Vi är långt borta från Stockholms gator och möten på kontoret. Här råder bara lugn och ro.

På eftermiddagen går vi grusvägar fram i den lilla by där gården finns. Vandrar längs åkrar och intill forsen. Hälsar på åsnor, får och hästar som går och betar i sina hagar. Tar ideligen av och på våra tröjor när solen värmer mer än väntat. Vi går ned till sjön som blänker lockande. Båten är full av vatten och löv men vi lånar två öskar och tömmer den på en kvart. Sedan ror vi ut en bit, försiktiga i avsaknaden av flytvästar och våra föräldrars förnuftiga ord i huvudet. Allt är stilla och lugnt. Hade vi haft en harmonimätare inom oss hade den garanterat stått på hundra. Efter en stund återvänder vi hemåt, dricker helgens sista termoskaffe och plockar ihop våra saker. Med mig hem till Stockholm har jag tolv handplockade ägg, en påse trattkantareller, en bukett trädgårdsblommor och minnen från en underbar helg.

15.09 september

Början av en ny månad betyder att det är dags att sammanfatta vad jag lyssnat på tidigare, så här kommer min spellista från september. Den blev inte särskilt lång och dessutom är den ganska blandad. Kanske beror det på att jag går och väntar på bra skivsläpp i oktober, som Deportees och Titiyos nya album. Jag hoppas i alla fall att ni hittar någon ny favorit att lyssna på! Nu ska jag också ta tag i era önskespellistor så håll utkik för inom kort kommer den första.

Lyssna på 15.09 september

Monday motivation 20

Efter en superfin helg på gården i Hälsingland (mer om den i veckan) sitter jag här, laddad för måndag. Framför mig har jag en minst sagt fullspäckad arbetsvecka och därutöver en massa andra roligheter på schemat. Jag har ganska nyligen börjat jobba med en stor och rolig kund på jobbet (lovar att avslöja vilken så fort jag får) och det är både peppande, klurigt, roligt och ganska tidskrävande. Så någonstans i allt arbete tycker jag det är skönt att ha citatet ovan med mig…

Mitt jobb som copywriter handlar ju mycket om att komma på idéer samt att sätta rätt ord på rätt plats och herregud vad mycket dåligt man skapar i jakten på att lyckas. För att komma fram till den där magiska guldidén måste man liksom passera tio, trettio eller hundra dåliga idéer på vägen. Alltifrån flygande drönare med tatueringsnålar till koncept helt baserade på gotländska ordvitsar (nej, ingen av dem togs vidare). Och för varje dålig idé kommer man förhoppningsvis lite, lite närmare en bra lösning.

Detta tänk går ju såklart att applicera på fler saker än kreativa idéer. Kanske försöker du lära dig att stå på händer? Övar du på att fota snygga stillben? Eller kämpar du för att få till det perfekta surdegsbrödet? Kom ihåg, varje misslyckande är ett steg framåt, det handlar bara om att misslyckas lite bättre för varje gång. Så låt oss starta denna vecka med ett par rejäla snedsteg, då är vi förhoppningsvis närmare målet snart!

Mot Hälsingland

Att jag är vaken vid sju en lördag hör inte till vanligheterna men idag ställde jag klockan och studsade upp. Nu sitter jag nämligen på tåget mot Hälsingland, mer exakt destination Bollnäs, för att tillbringa resten av helgen där. Min kompis Madde kommer nämligen därifrån och hennes föräldrar har för några år sedan köpt en gård som de håller på att renovera. Eftersom de är bortresta i helgen är Madde där för att ta hand om djuren och då passar jag på att hälsa på.

Så nu hoppas jag på en mysig oktoberhelg med svampplockning, hönsmatning, stickade tröjor, sällskapsspel, coq au vin på gårdens ungtupp, frisk luft, grisutfodring, bokläsande, sprakande brasor och spaning efter björn. En perfekt start på hösten helt enkelt. Hoppas ni också får en fin helg!

Öppen äppelpaj

Förra helgen hade jag middag här hemma runt det slitna träbordet och på mina tjugoen kompakta kvadratmeter. Det kanske inte var superuppstyrt eller helt perfekt, men det var så mysigt. Jag tycker verkligen vi ska slå ett slag för fler hemmamiddagar i höst. Det behöver inte vara så pretentiöst. Saknas det en stol så låna en från innegården under några timmar. Om du inte orkar, hoppa över dammsugningen och satsa på nedtonad belysning med tända ljus istället så märks det inte. Och är tiden knapp så be någon av gästerna att ta med efterrätt. Allt ovan gjorde jag och det visade sig vara smarta drag. Särskilt det sista.

Min kompis Madde kom nämligen med ingredienser till en supergod efterrätt och turligt nog blev det också lite över så jag kunde svänga ihop samma sak dagen efter. Jag har ingen aning om vad det riktiga namnet är eller var receptet kommer ifrån, men eftersom det påminner om äppelpaj (fast utan den där krångliga biten där man gör en deg och lägger allt i en form) så kallar jag det för: öppen äppelpaj. Här får ni ett ungefärligt recept.

Hacka en näve hasselnötter i mindre bitar och rosta i torr panna på ganska hög värme. Under tiden, skär äpplen i tunna skivor (gärna svenska, syrliga som är i säsong nu). Det är lagom att räkna med ungefär ett äpple per person. Häll de rostade nötterna i en skål och ställ åt sidan. Ta fram stekpannan igen och lägg i en klick smör. Stek äpplena i några minuter och häll sedan över ett par matskedar sirap. Krydda med kanel och låt äpplena glaseras och mjukna. Ta ett gäng digestivekex och bryt över stekpannan i mindre bitar. Vänd runt äpplen, kex och sirapssås så att det blandas och häll sedan upp allt på ett stort fat. Servera med vaniljvisp och lite nötter på toppen.

Lätt som en plätt och ytterst kompatibelt för mitt kök som saknar både ugn och frys. Glöm nu inte att bjuda era nära och kära på fler hemmamiddagar och våga fuska lite under kvällen. Det viktiga är att alla är där och har kul. Puss!