Julia Eriksson – Sida 107

Sökes: lägenhet i Stockholm

Vissa blogginlägg avskyr jag att skriva. Det här är tyvärr ett sådant…

Idag vaknade jag tidigt för att vara en söndag – utvilad och på gott humör. Jag hade bestämt mig för att storstäda min lägenhet och var redo att sätta igång direkt. För även om det bara är 21 kvadrat så tar det sin lilla tid. Hyllor ska dammtorkas, skåpsdörrar gnuggas, dammsugaren swishas runt och alla golv tvättas med grönsåpa. När jag äntligen var klar och till och med hade avkalkat kaffebryggaren slog jag mig ned framför datorn, öppnade mina meddelanden och möttes av en mycket dålig nyhet. Jag måste flytta. Lägenheten som jag varsamt söndagsstädat och polerat ned till minsta golvlist kommer snart vara ett minne blott…

Stockholms bostadmarknad är rent utsagt ett helvete. Ändå har jag lyckats ha hyfsad tur och klarat mig bra varje gång, förhoppningsvis även denna. Att köpa en lägenhet är i nuläget omöjligt för mig. Det spelar ingen roll att jag har fast anställning, bra lön och besparingar på banken när det är närmare en halv miljon i kontantinsats som krävs och bostadsmarknaden skenar värre än någonsin. Så i väntan på fler dagar i bostadskön och ännu fler tusenlappar på sparkontot är det andrahandskontrakt som gäller.

I december måste jag flytta ut ur min nuvarande lägenhet och då behöver jag ett nytt ställe att ställa mina saker på. Helst en etta eller möjligtvis en liten tvåa till och med. Centralt belägen eller längre ut på någon av tunnelbanans linjer, det spelar ingen större roll.

Som hyresgäst är jag en utmärkt person, rent av exemplarisk om jag får säga det själv. Jag har sedan 2013 fast anställning som copywriter på en reklambyrå i centrala Stockholm och betalar min hyra på pricken den 25:e. Jag röker inte, har inga husdjur och min inredningsstil är modern, uttänkt, skandinavisk… ja, riktigt fin faktiskt. Vill du ha intyg på allt detta (utöver bilderna i bloggen) ställer mina tidigare hyresvärdar gärna upp som referenser.

Lägenheten jag flyttar in i kan vara helt, delvis eller inte alls möblerad, på den punkten är jag rätt flexibel. Men jag bor gärna på samma ställe i minst 6 månader och jag delar helst inte lägenhet med någon jag inte känner. I övrigt finns varken krav på balkong i söderläge eller lyxiga bubbelbad.

Så… Ska du finna dig själv i Asien och behöver någon som kan hålla ditt kylskåp vid liv? Vill du testa att bo ihop med den du är kär i? Äger du världens bästa lägenhet som bara står tom och väntar på mig? Hör av dig! Skicka ett mail till prickbloggen[@]hotmail.com så är jag dig förevigt tacksam!

Snabbsummering:

Sökes: 1:a eller 2:a i Stockholm

Område: Spelar ingen större roll men centralt är ett plus

Inflytt: Början eller mitten av december

Max-hyra: 8000 kr

Tillgänglig: Helst 6 månader eller längre

Elefantöra

Det här med gröna fingrar är inte riktigt min grej… Därför är jag extra stolt över att jag inte bara lyckats få min lilla, lilla elefantöraplanta att bli stor utan även lyckats plantera om den OCH ta sticklingar med gott resultat. Dessutom är de små baby-plantorna oerhört gulliga och perfekta som en liten gå bort-present. Värre är det dock med min plättar i luften-planta som totalt gett upp och numera bara har tre gröna blad. Någon som har tips på hur den kan räddas eller ska jag helt enkelt hålla mig till elefantöra fram över? Jag tar tacksamt emot eventuella räddningstips!

Ett kilo parmigiano-reggiano

Vårt uppbrott var aldrig särskilt jobbigt. Klart att det var sorgligt, men allt det där praktiska, det hade vi redan överstökat. Efter månader, ja flera år, av distansförhållande hade vi redan varsin lägenhet fylld med egna saker. Ingen gemensam bostad att hyra ut, inga möbler att dela lika på, inga prylar att ta hand om. Den där julidagen när vi väl bestämt oss för att avsluta vårt förhållande fanns det i alla fall inga materiella hinder. Jag stängde bara locket på min gröna resväska och rullade den mot stationen.

Väl tillbaka i Stockholm väntade tårfyllda, sorgliga dagar. Orkeslösheten stod som ett faktum och matlusten var som bortblåst. Så när jag väl bemödade mig att öppna kylen efter några dagar hade jag lyckats förtränga det som fanns där i. Osten. Den jag fått av dig. Nästan ett kilo parmigiano-reggiano, direktimporterad från Italien. Någon expert på förhållanden och uppbrott är jag knappast, men ost däremot, för det bultar mitt hjärta mycket hårt. Och visst vet jag att ett kilo fin parmesanost, det gör man sig inte av med hur som helst.

Så långsamt har det sista spåret av vårt förhållande suddats ut. Rivits ned i portioner med pasta carbonara, blandats i stora kastruller med trattkantarellrisotto och strötts över mustiga bolognese-såser som kokat i timmar. Bit för bit har förhöjt mina maträtter, tagit smakerna till nya höjder och räddat tråkiga vardagskvällar. Under en middag i goda vänners lag kallade jag den skämtsamt för skilsmässo-osten. Kanske var det mest för att locka fram ett skratt, men det fanns något fint med det. Jag gillade den tanken, hur du fortfarande var en liten del av allt gott.

Att äta upp ett kilo parmigiano-reggiano tar tid. Att lämna långa förhållanden bakom sig likaså. Igår rev jag ned det sista av osten över en krämig pastarätt. Den smakade himmelskt. Och visst, jag är inte en sådan person som tror på tecken, särskilt inte sådana som yttrar sig i ostform. Men på något sätt känns det som jag äntrat en ny del av livet. Med tacksamhet för det som varit och med ögon öppna för vad som väntar. I mitt kylskåp finns plats för nya delikatesser, vi får se vad det fylls med härnäst.

Och hörrni, de som säger att mat och kärlek inte hör ihop, de har inte förstått någonting.

En helg i Hälsingland

Prick klockan elva på lördagsförmiddagen rullar tåget in på Bollnäs station. Två timmar senare, med mat i magen, kaffe i termosen och stövlar på fötterna, ger jag och Madde oss ut i svampskogen. Solen värmer och korgarna dinglar trivsamt på armen. Ganska snart hittar vi de första trattkantarellerna och sedan fortsätter jakten under glada tillrop och tysta pauser. Vi äter blåbär och diskuterar svampplockarstrategier. Efter drygt en timme är korgarna halvfulla och vi fikasugna, så vi åker till hembygdsföreningens lilla stuga och sätter oss på farstukvisten. Dricker kaffe ur emaljmuggar och äter kanelbullar kisandes mot oktobersolen. Lämnar ett avtryck i gästboken och rullar sedan vidare hemåt.

Det börjar skymma över gården och vi matar grisarna Hilda och Torun som äter glatt, viftandes på knorrarna. Alla hönsen räknas in och tar plats i sitt hus och på sina pinnar. Vi plockar in nylagda ägg, sådana som fortfarande är varma när man håller dem i handen. Från frysen i ladan hämtar vi en regnbåge fiskad i den närliggande sjön och i landet drar vi upp grönsak efter grönsak. Morötter, polkabetor, salladsblad, krasse, persilja, rabarber… allt lägger vi i en korg och tar med in. I vedspisen sprakar en brasa och bredvid ligger katterna Rut och Bricken, halvslumrandes i värmen.

Att laga mat i ett stort kök, helt utan tider att passa, är en lyx för oss båda. Så vi vispar och kokar, ugnsbakar och steker, smakar av och piffar till under lugn och ro i flera timmar. Ett glas vin i handen, en lugn spellista i högtalarna och tid att prata om allt det där som annars aldrig hinns med. Till slut slår vi oss ned och äter. Smörstekta trattkantareller på levainbröd med persilja och krasse. Hel ugnsbakad röding med dill och citron, kokt färskpotatis, sallad på gårdens grönsaker och nyslagen majonnäs. Rabarberkompott med vit chokladkräm, söta hallon och mandelbiskvier. Efter middagen slår vi oss ned i soffan framför en dokumentär. En kvart senare slumrar vi båda, mätta och belåtna efter en härlig dag.

Söndagen väcker oss med sol. Vi äter en långsam frukost och ger sedan djuren sin mat innan de släpps ut från sin nattvila. Hönsen kacklar glatt ute på gården och tupparna galer sitt kuckli-ku. Vi plockar fram varsin stol, vänder den mot solen och spelar sedan tre omgångar yatzy med omväxlande tur. Luften är krispig och klar, träden börjar sakta ändra färg. Vi är långt borta från Stockholms gator och möten på kontoret. Här råder bara lugn och ro.

På eftermiddagen går vi grusvägar fram i den lilla by där gården finns. Vandrar längs åkrar och intill forsen. Hälsar på åsnor, får och hästar som går och betar i sina hagar. Tar ideligen av och på våra tröjor när solen värmer mer än väntat. Vi går ned till sjön som blänker lockande. Båten är full av vatten och löv men vi lånar två öskar och tömmer den på en kvart. Sedan ror vi ut en bit, försiktiga i avsaknaden av flytvästar och våra föräldrars förnuftiga ord i huvudet. Allt är stilla och lugnt. Hade vi haft en harmonimätare inom oss hade den garanterat stått på hundra. Efter en stund återvänder vi hemåt, dricker helgens sista termoskaffe och plockar ihop våra saker. Med mig hem till Stockholm har jag tolv handplockade ägg, en påse trattkantareller, en bukett trädgårdsblommor och minnen från en underbar helg.

15.09 september

Början av en ny månad betyder att det är dags att sammanfatta vad jag lyssnat på tidigare, så här kommer min spellista från september. Den blev inte särskilt lång och dessutom är den ganska blandad. Kanske beror det på att jag går och väntar på bra skivsläpp i oktober, som Deportees och Titiyos nya album. Jag hoppas i alla fall att ni hittar någon ny favorit att lyssna på! Nu ska jag också ta tag i era önskespellistor så håll utkik för inom kort kommer den första.

Lyssna på 15.09 september

Monday motivation 20

Efter en superfin helg på gården i Hälsingland (mer om den i veckan) sitter jag här, laddad för måndag. Framför mig har jag en minst sagt fullspäckad arbetsvecka och därutöver en massa andra roligheter på schemat. Jag har ganska nyligen börjat jobba med en stor och rolig kund på jobbet (lovar att avslöja vilken så fort jag får) och det är både peppande, klurigt, roligt och ganska tidskrävande. Så någonstans i allt arbete tycker jag det är skönt att ha citatet ovan med mig…

Mitt jobb som copywriter handlar ju mycket om att komma på idéer samt att sätta rätt ord på rätt plats och herregud vad mycket dåligt man skapar i jakten på att lyckas. För att komma fram till den där magiska guldidén måste man liksom passera tio, trettio eller hundra dåliga idéer på vägen. Alltifrån flygande drönare med tatueringsnålar till koncept helt baserade på gotländska ordvitsar (nej, ingen av dem togs vidare). Och för varje dålig idé kommer man förhoppningsvis lite, lite närmare en bra lösning.

Detta tänk går ju såklart att applicera på fler saker än kreativa idéer. Kanske försöker du lära dig att stå på händer? Övar du på att fota snygga stillben? Eller kämpar du för att få till det perfekta surdegsbrödet? Kom ihåg, varje misslyckande är ett steg framåt, det handlar bara om att misslyckas lite bättre för varje gång. Så låt oss starta denna vecka med ett par rejäla snedsteg, då är vi förhoppningsvis närmare målet snart!

Mot Hälsingland

Att jag är vaken vid sju en lördag hör inte till vanligheterna men idag ställde jag klockan och studsade upp. Nu sitter jag nämligen på tåget mot Hälsingland, mer exakt destination Bollnäs, för att tillbringa resten av helgen där. Min kompis Madde kommer nämligen därifrån och hennes föräldrar har för några år sedan köpt en gård som de håller på att renovera. Eftersom de är bortresta i helgen är Madde där för att ta hand om djuren och då passar jag på att hälsa på.

Så nu hoppas jag på en mysig oktoberhelg med svampplockning, hönsmatning, stickade tröjor, sällskapsspel, coq au vin på gårdens ungtupp, frisk luft, grisutfodring, bokläsande, sprakande brasor och spaning efter björn. En perfekt start på hösten helt enkelt. Hoppas ni också får en fin helg!

Öppen äppelpaj

Förra helgen hade jag middag här hemma runt det slitna träbordet och på mina tjugoen kompakta kvadratmeter. Det kanske inte var superuppstyrt eller helt perfekt, men det var så mysigt. Jag tycker verkligen vi ska slå ett slag för fler hemmamiddagar i höst. Det behöver inte vara så pretentiöst. Saknas det en stol så låna en från innegården under några timmar. Om du inte orkar, hoppa över dammsugningen och satsa på nedtonad belysning med tända ljus istället så märks det inte. Och är tiden knapp så be någon av gästerna att ta med efterrätt. Allt ovan gjorde jag och det visade sig vara smarta drag. Särskilt det sista.

Min kompis Madde kom nämligen med ingredienser till en supergod efterrätt och turligt nog blev det också lite över så jag kunde svänga ihop samma sak dagen efter. Jag har ingen aning om vad det riktiga namnet är eller var receptet kommer ifrån, men eftersom det påminner om äppelpaj (fast utan den där krångliga biten där man gör en deg och lägger allt i en form) så kallar jag det för: öppen äppelpaj. Här får ni ett ungefärligt recept.

Hacka en näve hasselnötter i mindre bitar och rosta i torr panna på ganska hög värme. Under tiden, skär äpplen i tunna skivor (gärna svenska, syrliga som är i säsong nu). Det är lagom att räkna med ungefär ett äpple per person. Häll de rostade nötterna i en skål och ställ åt sidan. Ta fram stekpannan igen och lägg i en klick smör. Stek äpplena i några minuter och häll sedan över ett par matskedar sirap. Krydda med kanel och låt äpplena glaseras och mjukna. Ta ett gäng digestivekex och bryt över stekpannan i mindre bitar. Vänd runt äpplen, kex och sirapssås så att det blandas och häll sedan upp allt på ett stort fat. Servera med vaniljvisp och lite nötter på toppen.

Lätt som en plätt och ytterst kompatibelt för mitt kök som saknar både ugn och frys. Glöm nu inte att bjuda era nära och kära på fler hemmamiddagar och våga fuska lite under kvällen. Det viktiga är att alla är där och har kul. Puss!

Allt är inte guld som glimmar

Min inre skata tycks ha haft en hel del att säga till om den sista tiden. Eller jag har åtminstone fokuserat lite extra på det glimmiga och glittrande när det kommer till accessoar-fronten. Här är några av de nya sakerna som fått landa i mitt bo.

Halva ringar med dubbla pluppar från H&M. Vette tusan hur man förklarar dessa på ett bra sätt men de känns i alla fall lagom coola för någon som har ordet piercing långt bort och som knappt vågar ta ett till hål i öronen…

De här tunna små sakerna från Monki är nästan raka motsatsen. Lätta och nätta men ändå lite speciella! Jag tycker det vore fint att kombinera dessa med några mindre pluppar bredvid, men det var ju det här med att ta fler hål…

Från Monki kommer också den här kopparfärgade väskan. Jag har precis samma modell i svart också och det är verkligen en favorit. Den har tre olika fack (varav ett är med dragkedja) och kan liksom expandera på bredden. Med andra ord är det den perfekta partyväskan där man får plats med typ allt – jag har till och med fått ned ett litet paraply!

Plus att den livar upp vilken helsvart outfit som helst och det kan ju behövas så här i hösttider. Det var allt på glitterfronten!

Hur jag sorterar & redigerar bilder

Efter era önskemål tänkte jag att vi skulle ha en liten genomgång i hur jag sorterar och redigerar mina bilder. Det är egentligen inga direkta konstigheter, men alla har ju sina egna sätt och det är alltid spännande att se hur andra tänker. Så här gör jag i alla fall!

Efter att ha fotat nästan uteslutande i vanligt jpeg-format och sedan redigerat skiten ur mig för att få snygga bilder kom jag på att jag kunde testa den där RAW-funktionen på kameran. Detta infall fick jag någon gång i våras (ehm ja, sisådär sex år efter att jag fick min systemkamera) och vad ska man säga – bättre sent än aldrig? Jag tycker i alla fall att det är mycket lättare att få till snygga bilder när man fotar i RAW och det är definitivt lättare att ”rädda” dåliga bilder. Den stora nackdelen är dock att originalfilerna tar en himla massa plats och fyller ens hårddisk rätt snabbt. Ovan ser ni två helt oredigerade bilder i jpeg vs RAW. Just där ser RAW-versionen rätt livlös ut, men vänta bara…

Tidigare läste jag in alla mina bilder i iPhoto och sorterade dem där, men sedan jag började fota i RAW, Apple bytte ut iPhoto mot nya programmet Bilder och jag bytte dator, har jag gått över till Adobe Bridge. Mest för att jag inte får förhandsvisningen av RAW-foton att funka i Bilder och för att jag tycker det programmet är sådär. Bridge är väl ingen estetisk fröjd direkt, men likväl fyllt av bra funktioner. Så när jag kopplar min kamera till datorn för jag över alla bilderna med hämtningsverktyget Photo Downloader och sedan hamnar de i Bridge.

Alla mappar döps automatiskt efter datumet när de är fotade men jag brukar lägga till ett eget litet namn, i detta fall Elefantöra, som egen påminnelse också. Dessutom delar jag in alla mappar efter månader så den här hamnade i 2015 – September.

Nästa steg är att gå igenom alla bilderna i mappen och välja ut mina favoriter. Som ni ser fotar jag alltid ett helt gäng likadana bilder vid samma tillfälle för att säkerställa att någon blir skarp och bra. De versioner som jag blir nöjd med och vill fortsätta att redigera markerar jag med rött så att de blir lätta att hitta.

När första urvalet sedan är klart väljer jag att visa enbart de bilder med röd etikett och sedan är det dags att börja redigeringen. Då markerar jag bara den bild jag vill börja med och drar den till Photoshop.

Där öppnas programmet Camera Raw som hjälper till att justera RAW-bilder. Så här ser min bild innan jag börjat ändra på något. Eftersom jag använde manuell vitbalans när jag fotade är det också den som är inställd från början.

En bra grej med Camera Raw är att man kan spara inställningar så innan jag börjar dra i alla reglage brukar jag testa om det är någon av mina tidigare redigeringar som funkar även på denna bild.

Denna gång kände jag mig inte helt nöjd med någon av de tidigare alternativen så jag bestämmer mig för att finlira på egen hand istället. Det finns säkert något superkorrekt sätt att göra detta men jag brukar mest testa mig fram och dra lite fram och tillbaka tills det känns bra. Generellt brukar jag alltid öka exponering, kontrast och klarhet något för att få krispigare bilder.

Jag brukar också använda toningsverktyget och göra hödagrarna i bilden lite, lite orangea och skuggorna något lilablå.

När jag är nöjd sparar jag sedan min redigering som en ny förinställning. På så vis kan jag enkelt lägga samma redigering på alla bilder i en serie och få ett enhetligt intryck. Det går mycket snabbare och blir väldigt smidigt – perfekt när man har långa blogginlägg med många bilder.

Sedan kan man tänka att jag är klar här men nix, nu är det dags för lite pill i Photoshop. Så efter att jag sparat mina förinställningar klickar jag på knappen ”Öppna bild”. Jag förresten precis fått Photoshop på svenska, så himla klurigt när man alltid haft det på engelska tidigare och lärt sig alla verktyg och funktioner med helt andra namn.

Som tur är gör jag inte jätteavancerade saker så det går bra ändå. En grej som jag ofta gör är att dra lite i bildens kurvor för att få till den där sista touchen. Här kan man också spara sina tidigare kurvor och jag återanvänder ofta gamla favoriter, som den här som jag kallat ice cream august.

I Photoshop brukar jag också ta bort ”skräp” i bilden (typ störande smulor på ett bord) med healing brush tool eller smart lagringspensel som det heter på svenska. Dessutom ser jag till att räta upp bilderna om de exempelvis har en sned horisont och så beskär jag dem om det behövs.

När jag är nöjd väljer jag funktionen Spara för webben (eftersom det är typ där alla mina bilder hamnar i slutänden) och så sparar jag ut dem i jpeg-format i högsta kvalitet och full storlek. De färdiga bilderna lägger jag sedan i en ny mapp som jag döpt och sorterat på samma vis som i Bridge och som är enkel att komma åt.

Därefter skjutsar jag upp mina bilder i full storlek på mitt flickr-konto, såvida de ska publiceras på bloggen alltså.

Även där sorterar jag i album efter månad för att det ska bli enkelt att hitta. Detta plus bloggarkivet hjälper mig så sjukt mycket att hålla koll på händelser i mitt liv och att minnas under vilken period som olika saker skedde. Hur gör folk utan bloggar och fotoarkiv, minns ni ens någonting?! Haha…

När jag sedan infogat bilderna i mitt blogginlägg och skrivit klart är det dags för en tråkig men ack så viktig detalj: utrensningen. Då går jag helt enkelt tillbaka till Bridge, markerar alla bilder som inte fått etikett på sig och slänger dem. Vips blir datorn lite mindre full och man slipper gå igenom stora sjok av bilder när man väl bestämmer sig för att rensa. Är det mindre viktiga bilder som jag inte tror att jag kommer återanvända eller vilja redigera om så brukar jag ibland även slänga RAW-filerna. Det är ju ändå extremt sällan jag går tillbaka och tittar på de gamla oredigerade bilderna…

Puh! Detta var hela min grundläggande sorterings- och redigeringsprocess. Hoppas ni kunnat hänga med och kanske lärt er något nytt till på köpet!