Månatliga arkiv: februari 2025

I söndags läste jag en artikel i SvD där skribenten fascinerades över fenomenet med ”mammakorvar”, det vill säga den typ av knälånga, sovsäcksliknande dunjackor som en stor andel kvinnor över 30 tycks klä sig i vintertid. Jag, som under ett par år har delat samma funderingar kring hur så många kan välja ett så formlöst och likriktat plagg, postade artikeln på min Instagram story. Det gick inte många minuter förrän min inkorg fylldes med försvarstal och tillrättavisningar om hur varm jackan är, hur bekväm den är på lekplatser och hur otroligt praktisk den är från oktober till april. Och jag förstår. Jag är inte en motståndare till jättevarma funktionsplagg (eller jo, lite när man rör sig i innerstan och det är fem plusgrader) och jag ifrågasätter inte enskilda individers val av kläder. Det är bara det att den får mig att sakna folks personliga stil, den som förmodligen göms djupt där under dunet, samtidigt som jag själv är väldigt osugen på att ha en likadan, särskilt när det finns långa ullkappor i drivor att köpa second hand.

Dessa funderingar fick mig att börja reflektera över vilka andra plagg och klädkombinationer jag undviker. Främst av personliga skäl då, eftersom jag inte tycker att de sitter bra på min kropp, framhäver mig väl eller bara inte passar in i bilden som jag har av mig själv. Andra kan passa mycket bra i dem och jag kan kasta suktande blickar åt deras håll, samtidigt som samma sak känns meh på mig. Jag vet att det egentligen är livsfarligt att skriva ett sådant här inlägg för det är bara en tidsfråga innan ni ser mig dyka upp i något av exemplen nedan och gott kan konstatera att jag inte lever som jag lär (disclaimer: det gör jag sällan). Men vet ni vad, den risken tar jag. Här är mina klädmässiga no-no:s.

Vit överdel med svart underdel
Det spelar ingen roll om det är vit skjorta med svarta kostymbyxor, vit blus till svart kjol eller vit T-shirt till svarta jeans, färgkombinationen får mig att känna mig som en servitör eller klassisk körsångare (ja, jag har varit båda). Kontrasterna blir för hårda, kombinationen för enkel. En svart tröja med ett par krämfärgade jeans däremot, det känns bättre.

Tubtopp och annat axelbandslöst
Jättefint på andra, katastrof på mig. Det är något med axlarna och armhålorna, hur det känns väldigt naket fanns det egentligen inte är det. Och så är det kanske den konstanta stressen över att den inte ska sitta kvar eftersom det inte finns så mycket som håller den uppe…

Cut-outs
En av de senare årens trender som jag absolut inte begrep mig på. Ett lustigt litet hål i midjan som i bästa fall blottar lite solbränd hud men i sämsta fall framhäver min vinterbleka småkyliga mage, nej tack.

Enarmade plagg
Samma grundtanke som kring tubtoppen men om möjligt ännu mer förvirrande. Jag kan liksom inte se när jag skulle vilja vara bar om en arm men påklädd på den andra, det känns helt ologiskt rent temperaturmässigt.

Magtröja
I mångt och mycket är detta nog en åldersgrej i kombination med att jag jobbar på bank. Även om vi inte har uttalade klädkoder så känns det som ett garderobsmässigt snedsteg att komma in på kontoret i detta. Men också på gymmet har jag svårt för att bära den typen av korta toppar som matchas med högmidjade tights. Jag har ett par i min låda med träningskläder som alltid hamnar absolut sist i rotationen av just den anledningen.

Kritstrecksrandigt
Det här är en sak som känns snyggt i teorin men inte i praktiken för mig. Jag älskar tanken på Julia Roberts kritstrecksrandiga 90-talskavaj men känner mig själv som en 18-årig kille på väg att ta studenten iförd nyinköpt Batistini-kostym alternativt en dålig statist i Gudfadern 2.

Croppade jeans
Också snyggt i teorin och även på andra, men inte på mig. Kanske har jag komplex för mina strumpkanter och fotknölar? Eller så är det känslan av att alla croppade jeans är lite för korta så när jag sitter ner så smyger de sig upp mot vaden och blir snarare någon slags piratbyxa.

T-shirt med tufft rocktryck
Jag är varken tuff eller gillar rock så det skulle kännas jättekonstigt att gå omkring i något med typ en örn, en amerikansk flagga eller guns n roses-tryck på. Tur att jag gjorde en egen Shostakovich-tröja för ett par år sedan (infoga nörd-emoji).

Hellång stickad klänning
Panik som det är i grunden, ännu mer panik om den skulle vara beige. Jag är rädd att jag skulle förvandlas till ett enda sjok, en plattrövad blobb, en anonym medlem i barba-familjen.

Vilka är era klädmässiga undvikanden? Ni får svara ullkappor och Shostakovich-tröjor, jag kommer inte att ta illa upp. Lovar!