Spellista: Solblekta markiser

solblekta markiser
 
Jag tänker på: långsamma helgmorgnar med klirrande teskedar i kaffekopparna, springan av sol på parkettgolvet när man ställer balkongdörren på glänt, den märkligt söta doften av het asfalt och blommande citronträd, solbrun hud som tagit smak av det salta havet och uteserveringen med randiga markiser som blekts i solen.
 
Inspirerad av det skapar jag en spellista. För de där lata lördagarna när man går omkring hemma i morgonrock, för de långa bilresorna längs torra landsvägar, för den evighetslånga brunchen tillsammans med de man gillar lite extra. Följ den här – jag hoppas att ni gillar den!
 
[spotify id=”spotify%3Auser%3Asolig%3Aplaylist%3A6Tcb3C7FNi5v7vVtABoowU” width=”300″ height=”380″ /]

Young hearts, run free

young hearts run free
Igår såg jag The xx på Hovet. En mycket bra konsertupplevelse med ett litet avdrag för den tråkiga arenan men ett stort plus för scenshowen, artisternas ödmjukhet och Romy Madley-Crofts magnifika sångröst.
 
Precis när spelningen var över drogs låten ”Young Hearts Run Free” igång och inspirerad av den och dess titel gick jag hem och gjorde en spellista. Mest innehåller den nyare låtar som jag lyssnar på just nu, men även några små guldkorn. Lyssna här och klicka följ för att spara den.
 
[spotify id=”spotify%3Auser%3Asolig%3Aplaylist%3A1nG8ZYlSNvVoTASrJbHYBl” width=”300″ height=”380″ /]

Kaffe och mjölk

morgonkaffe
God… nånting. Klockan är 14 och långt efter morgon men jag har fortfarande inte lämnat sängen. Det är en gråmulen, oplanerad lördag och jag sitter här med kaffe och mjölk. Drog fram en blommig kimono-liknande sak som jag köpte för 40 kr i en second hand-affär i Tokyo och håret är fortfarande sovrufsigt.
 
kaffe med mjölk
Att dricka kaffe i sängen är alltid en risk, men att lämna den kändes ännu farligare idag.
 
säng
I högtalarna har jag Säkert!s nya album. Jag älskar Annika Norlin, hon är ett geni. Bästa låtarna just nu är: Allting flyter, Kommer hända och Dian Fossey. Unna er en lyssning och en kopp kaffe, det är ju lördag.

Musikåret 2016

Det här med årssummeringar kan ju vara mer eller mindre spännande, men en sak som jag gillar att sammanfatta är vad jag lyssnat på under året. Tidigare har Spotify haft en site där man kan få statistik på sitt lyssnande in i minsta detalj, men i år fick man ett mail och en spellista istället. Inte lika kul men ändå lite intressant att titta närmare på, så låt oss göra det!
 
statistik
 
Min bästa musiklyssnardag är tydligen söndagar. Det måste ju bero på maximalt med ledig tid och att jag ofta är hemma då, jag lyssnar nämligen nästan alltid på något när jag hänger i min lägenhet. Totalt har jag också lyssnat i 87923 minuter vilket är 61 dygn (!) i sträck. Jag har dessutom hunnit med över 3000 olika artister och mer än 4000 låtar. Här kan man ju verkligen se att jag är en person som snarare lyssnar på enstaka bra låtar än plöjer en viss artists hela diskografi…
 
statistik
 
Bland artisterna jag lyssnat mycket på ligger jag i toppen hos både Bon Iver, Håkan Hellström och Veronica Maggio. Mer förvånande är kanske Bob Dylan och The Rolling Stones som jag nog inte skulle positionera mig som något superfan av. Alltså, jag gillar ju deras musik men att jag skulle höra till den hundradel som lyssnat mest känns nästan fel mot deras riktigt dedikerade fans. Mina bästa genrer inkluderar som alltid orden indie eller pop, inte så överraskande.
 
Vilka låtar har jag lyssnat på under 2016 då? För att svara på det har jag satt samman en spellista till er med 40 favoritlåtar från året som gått. Låtarna i listan är inte rangordnade utan ligger bara i en följd som är behaglig att lyssna på. För att göra det lite mer koncist satte jag som regel att låtarna måste släppts under 2016 (antingen som singlar eller på ett album/EP) och att jag bara fick ta en låt av varje artist. Och som sista disclaimer: hade Beyoncés album Lemonade funnits på Spotify hade det självklart funnits med en låt av henne i listan… Nåväl, här kan ni lyssna och följa listan som sammanfattar mitt 2016.
 
[spotify id=”spotify%3Auser%3Asolig%3Aplaylist%3A6qzOaJRn9zH1R62gX5miCl” width=”300″ height=”380″ /]

Smärtstillande i december

pepparkakor
 
Ni vet känslan när man är nära ett migränanfall om man hör Last Christmas eller Mer jul spelas en gång till? När hysteriskt bjällerklang får en att rysa av obehag och man inser att man kan Michael Bublés julskiva utantill, även om man aldrig slagit på den frivilligt?
 
Julmusik är ju en genre som både hatas och älskas – just av dessa skäl och så även av mig. Ibland blir det liksom bara för mycket och därför har jag satt ihop en spellista med lite annorlunda jullåtar. Sådana man kanske inte hört en miljon gånger innan och som man faktiskt mår bra av att lyssna på. Så varsågoda: en timme och trettiotre minuter som lindrar som två alvedon men ändå försätter dig i en behaglig julstämning. Följ, spela och må bra ända fram till jul. ♥
 
[spotify id=”spotify%3Auser%3Asolig%3Aplaylist%3A6rUNI52DwtlMBpaQyeCmjV” width=”300″ height=”380″ /]

Snön faller och vi med den

vinter
 
Jag har gjort en spellista. Igen. Jag gör nog en ny spellista åtminstone varannan vecka, det är bland det bästa jag vet. Att hitta rätt låtar som hör ihop, lägga dem i en genomtänkt ordning och sätta musik till en viss känsla. Varje tillfälle förtjänar ett eget soundtrack och tills jag tonsatt alla känslor kommer jag nog hålla på att skapa nya spellistor. Sen finns det ju också få saker som är hetare än någon med riktigt bra musiksmak. Vill man ragga på mig med framgång ska man skicka en riktigt välgjord spellista med musik jag gillar (eller kan tänkas börja gilla) – varsågoda för tips, hehe.
 
Ibland undrar jag dock hur många som tar till sig av mina musiktips och spellistor. Inte för att det spelar jättestor roll, ärligt talat gör jag det lika mycket för min egen skull, men ibland känns det lite som att man tipsar ut i tomma intet. Nästan dagligen på Twitter brukar jag kasta ut låtfynd jag gjort, men här inne försöker jag hålla det lite mer strukturerat, det hoppas jag att ni uppskattar. Nåväl, min senaste lista har fått sitt namn efter förstaspåret Snön faller och vi med den, men skräms inte för mycket av Ulf Lundell nu. Resten av spellistan är faktiskt rätt icke-gubbig och passar väldigt bra till mörka vinterkvällar.
 
Orkar ni inte lyssna på hela så har jag plockat ut fyra favoritlåtar som jag tycker ni ska fokusera lite extra på (ja, att läsa den här bloggen ska vara lite som att gå i skolan, så gör nu era läxor):
 
Jag kan inte bestämma mig för om artistnamnet är genialiskt eller supertöntigt, men det här är i alla fall en perfekt söndagslåt. Släpig, sensuell och sorgsen – precis som man vill ha det.
 
Jag har ju gillat allt Amanda Bergman gör, ända från den tiden hon kallade sig Hajen, och det här är inget undantag. I förra veckan släppte hon en ny EP och den bästa låten därifrån är Dead Angels. Den är fylld av svepande stråkar, ett mjukt piano och hennes otroliga röst – som en varm filt att krypa in under.
 
Den här låten är lite annorlunda från de andra jag tipsar om, men sjukt bra. Det är något med refrängen som är så extremt hookig och har väldigt snygga harmonier. Dessutom låter det 90-talssoul på allra bästa vis och det är man (läs: jag) ju svag för.
 
Tänk Beatles Strawberry Fields Forever, fast under ett täcke av snö. Så låter den här låten om jag får beskriva den. Rytmiskt pulserande, melankoliskt och oerhört vackert. Dessutom växer den lite för varje lyssning så ge den en ordentlig chans.
 
[spotify id=”spotify%3Auser%3Asolig%3Aplaylist%3A5Nl4lwD1qMCDdvnGrUYFP9″ width=”300″ height=”380″ /]

Måndagsgodis

Får man äta godis på måndagar? Hm, näe det kanske man inte får. Men en digital godispåse kan jag väl få bjuda på i alla fall? Varsågoda!
 
tessa perlow
Jag och min kompis Herman snackade broderi på jobbet och att det vore kul att sy på t-shirts och sånt. Då visade jag honom mitt bästa inspirationskonto på Instagram just nu: Tessa Perlow. Hon är sjukt grym på att brodera och allt hon gör blir som små konstverk. Jag känner att jag har lite övning att göra – min Restless bitch face-tröja tog typ 2,5 timme att brodera, bara det där lilla. Vill inte tänka på hur lång tid blommorna skulle ta…
 
historieätarna
Historieätarna är tillbaka med en ny säsong som rullar igång idag. Man är ju smått utbränd på Erik Haags humor vid det här laget, men faktumet att Lotta Lundgren är fenomenal väger ju upp. Starkt. Jag älskar dessutom teaserbilderna från 2000-talet, de här outfitsen är magiska.
 
astrid lindgren louise hartung

Astrid Lindgren och Louise Hartung träffades under 50-talet i Berlin och började sedan brevväxla med varandra. De blir mycket goda vänner och ganska snabbt blir även Louise förälskad i Astrid, något som kommer fram i breven, som nu ska släppas i bokform. Utöver den obesvarade kärlekshistorien så innehåller de mer än 600 breven en skildring av omvärlden, deras tankar kring kultur och vardagen i Tyskland och Sverige. Jag som är svag för skrivande i brevform ser verkligen fram emot den här boken. Läs hela artikeln här.
 
jonathan johansson
Ingen godispåse utan lite musik. Jag som annars brukar ha rätt bra koll på nya releaser och skivsläpp blev lite förvånad i fredags när ett nytt album från Jonathan Johansson plötsligt fanns att lyssna på på Spotify. Men jag fann mig snabbt och har redan hittat några favoriter på skivan Love & DevotionAllra mest gillar jag Du så fin och Rosa himmel.

Weyes Blood

 
Jag snubblade över en fantastisk låt och artist i början av veckan som jag inte kunnat sluta lyssna på sedan dess. (Mer exakt hur det går till när jag snubblar över låtar kan du läsa här). Nu känner jag alltså att det är min plikt att tipsa vidare till er så att ni också får höra.
 
Tänk dig att året är 2016 och Enya möter Karen Carpenter i en kalifornisk gryning. Resultatet av detta möte skulle jag säga är artisten Weyes Blood. Det är välproducerat, vackert, drömskt och samtidigt nutidsrefererande. Som min nya favoritlåt Generation Why där kören smygande sjunger ”Y-O-L-O” i bakgrunden och vi möts av raderna ”Going to see end of days, I’ve been hanging on my phone all day”. Det låter kanske superklyschigt men nej, det blir bara skimrande och snyggt.
 
Hade jag varit music supervisor (som nog är det drömjobb jag skulle satsat på om jag inte var copywriter) för någon tv-serie hade jag lagt den här i en stark slutscen. Typ långsam soluppgång, någon vandrar hem längs tomma gator efter att ha tagit ett avgörande beslut… Ni fattar.
 
Turligt nog har också Weyes Blood släppt ett nytt album idag, så det var det sista jag la i en offline-spellista innan jag satte mig på min elvatimmars-flight. Generation Why är fortfarande min favoritlåt därifrån men jag har också fastnat för Do You Need My Love. Här kan ni lyssna på hela albumet om ni vill, jag tror ni kommer gilla det.
 
[spotify id=”spotify%3Aalbum%3A0C5B78Md4VINWGAdgv1sF3″ width=”300″ height=”380″ /]

Alone, not alone

djurgården
Igår gjorde jag något sjukt revolutionerande: jag tog en promenad på lunchen. Jag gör verkligen det alldeles för sällan, på sin höjd springer jag till & Other Stories och köper en tvål liksom, men nu kände jag att det var dags. Så jag styrde stegen mot Djurgården, gick runt där lite och sedan tillbaka igen.
 
djurgårdenFörutom den ganska uppenbara anledningen som stavas frisk luft så gjorde jag det för jag kom på att jag ville hinna se Djurgården i höstfärger. Jag åker ju nämligen till Tokyo snart och när jag kommer hem sen är det typ november och då tänker jag att träden har tappat alla sina löv. Så det var carpe hösten som gällde helt enkelt.
 
djurgården
Jag passade också på att rasta mina kanske konstigaste skor. Ett par svartvitprickiga boots i ponyhair. 30 % fina, 20 % clown, 25 % fashion och 25 % knäppa, skulle jag vilja kategorisera dem som. Ändå kul!
 
djurgården
I öronen hade jag en ny spellista som jag knåpat ihop och som passar extra bra för höstpromenader. Vill ni lyssna på samma sak som jag så kan ni prenumerera på den här eller klicka play här nedanför. Ha det fint och ta hand om er!
 
[spotify id=”spotify%3Auser%3Asolig%3Aplaylist%3A4IeSCWzlyXuwyjrtKZ2c28″ width=”300″ height=”380″ /]

Popaganda – dag 2

Hej alla ni kloka, snälla, fina, peppiga och roliga som läser här. Tack för att ni kikar in med jämna mellanrum och lämnar små spår efter er, det får mig att gilla den här plattformen lite mer för varje dag som går. Nu är det lördag kväll, klockan är strax efter elva och jag ligger i sängen iförd en stor svart hoodie som ”lånades” från Laika en iskall februarinatt (jag var värd den, jag lovar, men det är en annan historia) och lyssnar på Whitney Houston. Varsågoda att visualisera. Idag har jag förmodligen haft den tröttaste lördagen i världshistorien pga hade en jätterolig fredagskväll. Var ute till halv fem, studsdansade, tog en del bra och en del kanske mindre bra beslut, chillade i en hängmatta, somnade till techno, sov längst ut på en soffkant (lovar att 48 % av min kropp faktiskt var utanför och jag fick ligga och spänna mig för att hålla mig kvar), lyckades stänga av tidigare nämna techno halv sju på morgonen genom att snubbla på sladden till högtalarna (grannarnas hjälte) osv osv osv. Idag har jag således inte gjort mycket annat än att dricka kaffe, äta tre wraps vid olika tillfällen, gått hem i solen längs Götgatan i sammetsjumpsuit, sovit, pratat i telefon och läst ikapp alla bloggar. Varsågoda för en av de kanske ärligaste och mest raka uppdateringarna någonsin i denna blogg.
 
Nu tänkte jag att vi skulle kolla på bilder från en mycket piggare lördag, nämligen den under Popaganda. Jag hade helt glömt bort dessa bilder och hittade dem, redigerade och klara, i en mapp på skrivbordet. Så throwback till den sista lördagen i augusti när det fortfarande var varmt och soligt och jag var på festival.
 
pizza
 
pizza
 
skor
Vi började dagen med onlinepizzabuffé (bästa tipset: beställ en massa pizzor, slicea upp och servera med extra såser och ruccola) och drinkar hemma hos mig innan vi kilade iväg till festivalområdet och hängde lite i solen.
 
konstsim
 
hej
 
konstsim
 
konstsim
På plats bänkade vi oss på läktarna och kollade på konstsim – en årlig Popagandatradition. Det här får man kanske inte säga, men jag tycker ärligt talat att de är rätt dåliga? Eller det är verkligen sim-sim, *lägga sig och sprattla i en cirkel*, sim-sim, *någon ställer sig på någon annans axlar och hoppar iväg* sim-sim osv. Men det är ju lite gulligt och de ser ut att ha väldigt kul och det är ju det viktiga, right?
 
linn
 
deportees
 
[ingenting]
Sen sprang jag in i Emil och Linn och hängde med dem ett tag. Vi lyssnade på Amanda Bergman och uppdaterade varandra om livet på en kulle en bit bort från scenen, så mysigt. Sen såg jag Deportees (som är ett av mina bästa svenska band att se live, men de var ännu bättre förra året) och sedan [ingenting] som var nostalgi på hög nivå.
 
crystal fighters
 
niki & the dove
 
jonathan johansson
Slutligen avslutade vi festivalen med Crystal Fighters (bra!) och Niki & the Dove (bäst!) innan vi gick på mellanfest och gjorde hotshots och till sist åkte till Nobelberget. Där såg vi Jonathan Johansson, dansade och åt meze innan det fick vara slut på festivalande för i år.