Julia Eriksson – Sida 41

Veckans kläder

Förra veckan påbörjade jag ett nytt projekt där jag om söndagskvällarna djupdyker in i min garderob, bläddrar igenom alla kläder och hänger fram sådant jag känner mig lite sugen på. Det kan vara plagg jag inte haft på länge, klassiska favoriter eller sådant jag vill kombinera på ett nytt sätt. Så här blev förra veckans urval.

Innan jag ger mig in i garderoben gör jag dock två saker: 1. kollar veckans väderprognos för att få ett hum om vilka temperaturer jag ska klä mig för och 2. sätter eventuella teman eller riktlinjer. Exempelvis har jag en fix idé om att jag inte vill börja med strumpbyxor förrän i oktober för att slippa känslan av att ha samma kläder från augusti till april. Därför väljer jag alltså inga korta kjolar eftersom det är för kallt för att bära dem utan strumpbyxor just nu. Dessutom tycker jag att vissa begränsningar kan öka på ens kreativitet och därför gillar jag att tillföra dessa, men det kanske bara är jag… 🙂

Här ovan är i alla fall en av mina outfits från förra veckan. Allt är second hand utom jeansen som är ett par år gamla.

En annan dag kombinerade jag ihop en svart kostym av ett par gamla byxor och en kavaj. Jag gillar tanken på att kunna känna mig stilig och fin fastän jag bara rotat längst in i garderoben.

Så här ser den här veckans klädförslag ut. Min plan är alltid att ha ett par extra outfits så att jag har fler kombinationer än veckodagar. Detta för att jag ska kunna vakna och ändå känna efter vad jag är sugen på just den dagen. Det är nämligen det största hindret till varför jag inte varit bättre på att planera mina klädval innan, men nu har jag både valfrihet och kan dessutom hitta fler och nya sätt att bära plaggen i min garderob. Jag älskar också känslan av att det känns som man har en egen stylist när man står där och bläddrar bland plaggen. Som ni ser har jag ingen klädhäst utan hänger fram allt på gavlarna till min stringhylla, vilket funkar förvånansvärt bra.

Det mest fascinerande med detta lilla projekt var att jag trodde att ganska många ändå planerade sina klädval i förväg, men med tanke på hur många kommentarer jag fick på Instagram om att det här var både smart och något av en aha-upplevelse, så är det tydligen inte så vanligt som jag trodde. Jag kan dock rekommendera det till alla som vill ha lite mer lugn och ro om morgnarna och dessutom bli bättre på att använda fler delar av sin garderob på ett kreativt sätt. Lycka till!

Det kom ord – del I

Jag har ju ett Instagramkonto under namnet Det kom ord där jag samlar korta texter jag skrivit. Enkla meningar, små textfragment och dikter som jag vill spara och dela med andra. Oftast blir det ett par bilder i månaden och nu tänkte jag att vi skulle kolla på några som jag postat från i slutet av april fram tills nu.

Typ allt som hände förra helgen

Jag känner att jag ligger lite efter i mitt bloggande just nu. Hur ska man ens hinna ikapp? Måste kanske skriva snabbare och tänka mindre, hehe. Men hellre lite gammalt än ingenting alls känner jag, så låt oss se vad jag hittade på förra helgen.

På fredagen var det soligt och fint. Jag sprang på stan på lunchen för att köpa födelsedagspresenter till min pappa och min lillebror som båda fyller år i början av september. Såg fina blommor på vägen men valde att köpa andra grejer.

Jag hann också ta en sväng förbi posten och skicka iväg paket till alla som handlat på min Instagramloppis. Förresten har jag rensat ut lite fler grejer nu i helgen som snart kommer upp där, så håll utkik!

Min klädsel för dagen fick titeln yogalärare på väg till skogsrave. Så kan det gå när man vaknar på morgonen och bara vill ta på sig bekväma saker.

Framåt eftermiddagen drabbades jag av akut fomo när jag kom på att Markus Krunegård skulle spela på Mosebacke på kvällen och jag hade ingen biljett men ville plötsligt jättegärna gå. Så med hjälp av en efterlysning i Instagram Stories, lite övertalning av min kompis Julia att hon skulle följa med och en supertrevlig tjej vid namn Ida som ville sälja sina biljetter så lyckades jag råda bot på det hela och några timmar senare stå på Mosebacke med en öl i handen framför min favorit.

Jag insåg där och då att jag lyssnat på honom i sisådär femton år, vilket också är lika länge som jag känt min kompis Julia och vad passar väl bättre än att bli lite sentimental när sommaren tar sin sista suck i september?

En pangkonsert var det i alla fall och min oplanerade tråkiga fredag blev långt mycket bättre!

Förmiddagen därpå klev jag på ett tåg vid Stockholm Central och hittade min syster som klivit på i Uppsala. Tillsammans åkte vi mot Norrköping där resten av familjen bor.

På vägen ut mot landet stannade vi dock till på Ica Kvantum och gjorde bort oss i charkdisken. Vi ville nämligen köpa sex revbensspjäll och det var oerhört viktigt att det var just sex stycken vilket förbryllade killen bakom disken något. Men till saken hör att drygt en vecka tidigare hade vår pappa trillat i trappan och brutit just sex revben och eftersom han fyllde år tänkte vi att den optimala presenten måste vara en rad nya, hela (honungsgrillade) revbensspjäll. Som ni förstår tog vår kära far fallet hyfsat bra och var vid detta lag vid tillräckligt gott mod att uppskatta ett skämt kring det hela. Ja, humortaket i min familj är nog ganska högt inser jag nu… De nya revbenen gjorde i alla fall succé.

Födelsedagsfirande betyder inte helt sällan smörgåstårta hos familjen Eriksson så efter att ha spontanbesökt en loppis i våra grannars lada högg vi in på den här skapelsen.

Jag vet att jag har gjort det tidigare, men jag villl bara återigen slå ett slag för den riktigt goda smörgåstårtan. För ja, jag förstår att man kan tycka det är rätt äckligt om man får varianten med frukt, ost- och skinkrullar, grädde och leverpastej. Men en hemlagad med lax, räkor och sparris är ju faktiskt extremt gott!

För att råda bot på matkoman som infinner sig efter smörgåstårta OCH prinsesstårta (är det kalas så är det) så gick vi en promenad. Genom de gamla vikingagravfälten som numera är en fårhage och upp i skogen där vi lyckades hitta lite kantareller. Resten av kvällen spelade vi spel och skrattade ikapp runt köksbordet.

Söndagen tillbringade jag med att putsa min loppisfyndade sockersked och att sitta i soffan och plöja boken ovan, vilken var oerhört bra. Rekommenderar den varmt!

På eftermiddagen tog jag tåget hem till Stockholm igen och hann bara hem och vända innan det var dags att åka till Friends Arena för att träffa några kollegor och se Sveriges landslagsherrar möta Norge i EM-kvalet. Prestationsmässigt var det bland det sämre jag sett, men som tur var hade jag trevligt sällskap i alla fall. Och med ett 1-1-resultat vid 23-tiden åkte jag hemåt och därmed var förra helgen slut!

En tisdag i september

Hej det är jag! Såklart det är jag. Det är alltid jag här inne. Såhär såg jag ut idag, en vanlig tisdag i september. Jag kände mig fin på ett okonstlat vis, tillfreds i mitt klädval. En bra känsla, värd att dokumentera.

Uppifrån såg det ut såhär. Jag vet att folk brukar vilja veta varifrån saker kommer och det är ju alltid trixigt när inget är sprillans nytt och finns i butik, vilket oftast är hur jag jobbar (pga ej seriös modebloggare). Men för att svara på frågan ändå så är kjolen vintage, jackan från Zara, tröjan köpt på Monki, skorna av märket Puma och väskan från Acnes & Fjällrävens samarbete.

Nu över till två listor (wow, smidig övergång).

Lista på saker jag är sugen på i höst: cowboyboots, rosa kostym, ljusgula byxor, blå mascara, jättestor trenchcoat, den perfekta mjukfluffiga stickade koftan (gärna rosa, grön eller röd) samt en platt hatt.

Lista på saker jag har: köpstopp på nyproducerade kläder. Sen i juli, oklart hur länge men ett tag till i alla fall. Mest för att jag har så mycket saker redan och vill bli bättre på att använda dessa, samt att det känns roligare och lite mer utmanande att handla eventuella tillskott vintage eller second hand. Som en förlängning av detta säljer jag av en del saker ur min garderob på ett Instagramkonto. Just nu är det lite utplockat men jag planerar att rensa lite till snart och fylla på framöver. Kika gärna in och se om ni hittar något ni vill ha!

Ett universum på trettiofyra kvadrat

Nu är det en månad sedan jag skrev på papperena till lägenheten. Och det är lite mer än en månad kvar tills jag får flytta in. Jag befinner mig i det lugna mellanrummet före flyttkaos och efter bankförhandlingar. Sakta men säkert växer min anslagstavla på Pinterest fram. Jag granskar alla golv jag står på, skulle det här funka i köket kanske, eller vill jag ha något mjukare? Jag funderar på hur mina 52 kvadrat ska bli till 34. Var alla saker ska ta vägen, hur det kommer vara att ha ett stort rum istället för två och väljer att se det som något fint. Hur den lilla lägenheten ska bli mitt hem. Mitt mitt mitt, hundra procent jag.

Jag vill göra den till ett universum där varenda sak betyder något, men där det fortfarande finns en enhetlig känsla. Där mitt favoritporslin står i skåpen, böckerna trängs på hyllorna och tavlorna klättrar på väggarna. Med utsikt över trädtopparna och en lagom knarrig fiskbensparkett under fötterna. Jag vill behålla mina favoritsaker och byta ut några som passar bättre där jag bor nu. Jag vill ha mer gammalt än nytt. Föremål med historia, som kan knytas till mig och den jag är.

På visningen och i prospektet var lägenheten sparsmakat inredd, näst intill sorglig. Men där bakom finns en grund jag förälskade mig i. Ett vackert golv, små välbevarade detaljer och en rymlighet. Ett lite halvknepigt kök som jag klurar på hur jag ska få till på bästa vis. Ett fräsch och relativt nytt badrum. En liten klädkammare som slukar saker. Jag tittar om och om på bilderna och försöker placera in mina saker där istället. Det är svårt, kanske krävs det att man flyttar in på riktigt för att verkligen kunna bestämma hur det ska bli. Oavsett så tror jag att det kommer bli bra i mitt lilla universum.

Jag såg främmande fjäll med dånande älvar

Före sommaren köper jag en tegelsten till bok. Jag dras till omslaget, de oändliga hyllningarna och dess unika upplägg. Förr Ædnan är ingen vanlig bok. Den är ett epos. En över sjuhundra sidor lång berättelse på vers som biter sig fast och lämnar avtryck. Den är omöjlig att ta med sig på resor, till stranden eller på tunnelbanan så därför läser jag den bitvis hemma i sängen. Med några få ord på varje sida går det snabbt, men ideligen stannar jag upp för att spara på orden, läsa dem igen och känna hur de sjunker in.

Ædnan är gammal nordsamiska och betyder landet, marken och jorden. Här får vi följa två samiska familjer vars historia sakta vävs fram. Vi får följa dem längs betesmarker och i livslånga kamper. Det är rörande vackert och svidande ärligt. Äkta och innerligt och framför allt: viktigt.

Ju mer jag läser, desto mer inser jag hur fäst jag är vid den här typen av text. Det poetiska, ständigt flödande, med tomrum att själv få fylla.

År 2018 tilldelades Linnea Axelsson Augustpriset för Ædnan. Att det priset ges till en poet är ovanligt, men i detta fall högst lämpligt.

Som ni säkert förstått är jag väldigt tagen av Ædnan och kan varmt rekommendera den. Läs den om ni får chansen!

Samla sig

Vad ska man säga? Livet kom emellan. Och med livet menar jag tysta tårar i en biosalong klockan tre på eftermiddagen krossade revben och ett samtal från sjukhuset första bilderna på ditt nyfödda barn doppa huvet under ytan i Sicklasjön be my once in a lifetime hudlösa dansföreställningar i Vitabergsparken bästa vänner runt ett matbord som om tiden stått still som om allting har hänt sömnlösa nätter med poesi och så jobbet alltid jobbet det roliga det krävande den kreativa ångesten springa snabbt genom Enskededalen musiken på väg hem i natten som en följeslagare du på dansgolvet jag på dansgolvet vi härhärhär orden som bor inuti och skälver en ton som fyller rummet en cellosträng i vibration och den där sentimentaliteten som alltid drabbar en i september när allting förändras när saker tar slut.

Puh. Jag är kvar. Jag ska bara samla mig lite.

En omväg hem

Jag är sist kvar på kontoret

har släckt lampor

stängt fönster

låst dörrar

larmat

Är på väg ned i tunnelbanan när jag plötsligt ångrar mig

Nej

jag vill inte hem än

måste nollställa hjärnan på något sätt

lämna jobbtankarna utanför lägenheten

Så jag går

promenerar

längs Nybrokajen

över Skeppsbron

genom Slussen

luften smakar salt

som om det vore ett riktigt hav och inte bara Mälaren

som flöt under mina fötter

Smiter in i en bokhandel

granskar hyllorna

uppifrån och ned

vänster till höger

väljer en pocket

betalar och går

In på en tvärgata

en bar med stora fönster

glittrande takkronor

bruna träpaneler

dämpad belysning

dyra material

Sätter mig vid marmordisken

väntar

beställer:

ett glas rött

lyssnar till sorlet

en pappa och hans dotter

ett gäng amerikanska turister

någon som vill ha is till sin whisky

Öppnar boken

sippar vinet

läser

två

sjuttio sidor

tills glaset är tomt och klockan är nio

När jag kliver ut är asfalten prickig

solen har gått ned

ett mjukt regn faller över staden

jag åker hem

Sensommarstilen

Hallihallå. Jag vill bara titta in och slå ett slag för det underbara konceptet sensommar. Alltså perioden då ens semesterminnen börjat blekna bort men när det fortfarande återstår drygt en månad innan hösten börjar. För så är det faktiskt, det är gott om tid kvar.

Just nu bjuder väderprognoserna i Stockholm på 20-23 grader och sol om dagarna. Luften är krispig och klar, solen värmer men inte på ett sådär svettframkallande sätt som i juli. Det är en ljuvlig tid att göra sina klädval i om ni frågar mig. Nu kan man nämligen få till de bästa kombinationerna och det utan att behöva täcka allt under en kappa.

Så jag gräver runt i min garderob och tänker långärmad blus och kjol, klänning och kängor, stickad tröja och shorts, väst eller kavaj istället för jacka, strumpor i skorna och en massa accessoarer. Det blir lekfullt och färgglatt och fint. Heja sensommarstilen, vad jag gillar dig! Här kommer lite inspiration till er som önskar.

Källor till alla bilderna hittar ni här.

Spellista: Old Music Friday

Jag älskar ju att leta och upptäcka ny musik, det är knappast någon nyhet. Men nästan lika mycket gillar jag att hitta favoriter bland äldre låtar. Att fördjupa sig i någon artist med oändlig diskografi för att musikaliskt snubbla över den där låten som får en att känna ”var har du varit i hela mitt liv?”. Genom åren har det blivit ett antal sådana upptäckter och det är något visst med den typen av musik för den går liksom inte att tröttna på. Kanske för att den redan är gammal och har den lyckats överleva tills nu känns den helt enkelt tidlös, vad vet jag?

Nu har jag i alla fall samlat en rad av mina bästa upptäckter i en nästan tre timmar lång spellista. Det är en blandning av årtionden, mest 60-, 70- och 80-tal, och låtar som betyder något extra för mig. Självklart hoppas jag att ni ska upptäcka något som tilltalar er här också, om så bara en endaste låt, det hade gjort mig väldigt glad. Varsågoda, här har ni lite Old Music Friday!