Julia – Sida 19 – Julia Eriksson

En vacker dag ska jag ha…

Jag är ingen vidare drömmare, vet inte om jag någonsin varit det. Jag hamnar allt för lätt i realistiska tankebanor, fick alla rätt på rationella provet om ni minns. Men jag övar på att släppa sargen och kasta mig ut i fantasins värld, försöker våga tänka lite större och friare även om det känns skrämmande ibland. Och det finns faktiskt en sak som jag kan drömma tydligt om: ett litet sommarhus någonstans i Sverige.

Den här drömmen handlar inte om några stora ytor eller flådiga punschverandor. Ett rum eller två räcker. Det viktiga är lukten, den där särskilda doften av fukt, trä och myggmedel som slår emot en när man öppnar dörren. Breda plankor på golvet och ojämna mörka hörn. Målad träpanel på väggarna eller nötta tapeter som solblekts. En balja att diska i, en liten kokvrå för att kunna laga sill och potatis, en kaffebryggare som pyser och suckar extra ljudligt.

Jag vill ha smala sängar med fasta madrasser som bäddas med lakanen man tvättat hundratals gånger. De som är mjukare än alla andra, alltid i udda mönster och färger. Och kanske är det naturen eller tystnaden men här behövs ingen överdriven komfort, ändå sover jag bättre än på länge.

I en liten vas på ett bord står en bukett med dikesblommor plockade under promenaden längs grusvägen. I en udda kopp samlar jag smultron som växer på en särskilt solig plats. Kanske odlar jag något i trädgården. Slingerkrasse, potatis och gräslök. Rabarber och krusbär.

I kökssoffan löser jag korsord, läser böcker och tar en tupplur. Frukosten äter jag helst ute på trappan om solen skiner. Inne finns en korg som alltid hänger på samma krok, en regnjacka att klä på sig när skurarna drar in, ett par stövlar redo för promenader. Skåpen fyller jag med loppisfynd och golven med trasmattor. Här ryms ingen tydlig stil, inga trender gör sig påminda. Bara ett stilla lugn som indikerar ledighet och ro.

Kanske ligger havet i närheten. Eller en sjö på cykelavstånd. Det är inte så noga. Framför allt är det här en självklar liten plats att åka till för att vara ledig utan att behöva planera en massa. Ett ställe som ser ut och luktar likadant år efter år. Där tiden får gå långsamt och ibland också stå still. Det drömmer jag om.

Femton råd jag vill ge mig själv

Stryk under dina favoritrader i böcker.

Jämför inte din insida med någon annans utsida.

Bada i havet när du får chansen.

Testa dina tankar, det du tror och tänker är inte alltid sanning.

Håll hårt i pennan.

Öva på att se och berätta om detaljerna.

Var modigare än du faktiskt är.

Läs i offentliga miljöer.

Ta rygg på de kloka och erfarna, snarare än de hungriga och drivna.

Höj volymen och öppna fönstret.

Sök storheten och våga se bortom ytan.

Ta en macka.

Minns att drömmar inte behöver vara rationella.

Turista mer i din egen stad.

Gör saker för att du inte kan låta bli, snarare än för att du måste.

Liveblogg från ett soffhörn

Hej! Det är onsdag och klockans visare står på 18:47 när jag börjar skriva det här. Jag sitter och väntar på att mina föräldrar ska komma upp till Stockholm. Bilen rullar just nu längs E4:an och det är ungefär en timme till deras ankomst. När de är framme ska vi gå ut och äta någonstans och nu funderar jag på vad vi kommer vilja ha för mat. Kanske husman på Pelikan? Eller indiskt på Shanti? Varsin skål ramen? De får välja när de är framme.

I morgon är det Kristi himmelsfärdsdag och vi tre ska åka till Uppsala för att hälsa på min syster och hennes man. Grejer ska fixas, middag ska ätas, födelsedag ska firas i efterskott och just det, jag måste slå in paket också. Det ska bli skönt med en ledig torsdag mitt i allt även om jag jobbar på fredag igen.

Eftersom det är röd dag i morgon arbetade jag halvdag idag och hade därför tid att ägna hela eftermiddagen åt att städa. Jag putsade till och med fönster med största noggrannhet ackompanjerad av Robyn på hög volym. Men innan dess var jag och klippte mig. Här om dagen klev jag upp och tittade på mig själv i badrumsspegeln och insåg att min tidigare page vuxit ut och gav mig en frisyr som förde tankarna till Janne Schaffer. Intressant. Som tur var hade jag redan en klipptid bokad och den här gången tog jag i ännu lite mer och klippte en hak-kort page. Det kändes rätt!

Nu ska jag strax resa mig ur soffan och göra två saker. 1. Gå ner i källaren och slänga all återvinning jag samlat i hallen. 2. Promenera till Ica och hämta ut ett paket jag beställt. Det innehåller ett par vandringsskor som jag är mycket peppad på. I sommar ska jag nämligen iväg på en vandring med några vänner vilket ska bli så kul och nu tänker jag att jag ska ägna de kommande veckorna åt att gå in skorna ordentligt. Ser ni någon traska runt på Södermalm i kort page och vandringsskor är det alltså med ganska stor sannolikhet jag.

Då återstår bara att posta detta inlägg – tack för att ni läste och hoppas att ni får en fin fortsättning på veckan. Vi hörs!

Ekonomisk jämställdhet och att inte vara en typisk bankperson

”Du känns inte som en sån som jobbar på bank”, skrev en person till mig här om dagen. Och jag är beredd att hålla med. Jag har noll poäng från Handels, daytradar inga aktier och skriksjunger sällan ränta på ränta efter några öl. Men det är kanske just det som är hela grejen. För vem som jobbar på bank, vem som har koll på ekonomi eller vem som startar ett företag borde inte styras av stereotyper.

Jag jobbar inte på SEB för att jag är överdrivet intresserad av pengar, däremot drivs jag av att göra ekonomi begripligt för fler. För med ekonomisk kunskap kommer makt. Makt att förändra sitt eget liv men också samhället i stort. Jag ser så ofta i övrigt drivna kvinnor prata om att det där med ekonomi är inget de har koll på. Att pensionssparande och fondinvesterande känns tråkigt och läskigt. Och visst, man behöver inte tycka det är särskilt kul, men att inte bry sig blir också en jämställdhetsfråga.

Som på så många andra ställen i världen så är det männen som sitter på den större delen av den ekonomiska makten. Kvinnor har statistiskt sett lägre lön, mindre pension och färre tillgångar jämfört med män. De syns mer sällan på ledande positioner och får sämre finansiering när de startar företag. Men så behöver det inte vara. För genom att bli medveten om sina möjligheter, skaffa sig kunskap och ta aktiva beslut så kan man vara med och påverka statistiken, men framför allt sitt eget liv.

Det här är tredje året i rad som vi gör en kampanj på temat ekonomisk jämställdhet på SEB. Den här gången handlar den om att ge möjligheter till fler. Att öppna dörrar och uppmuntra till en mer jämlik värld. Förutom kampanjfilmen nedan har vi också samlat en hel rad konkreta tips på hur man kan komma igång med sitt sparande, se över sin pension, starta ett eget företag eller investera i fonder som satsar på jämställda bolag, bland mycket annat. Om någon är nyfiken så kan man läsa mer här.

Jag har inte kunnat låta bli att fundera lite på vad som kan hända i influencervärlden nu när vi ser ut att vara på väg in i ett ekonomiskt skifte där folk får mindre pengar i plånboken. Kommer svulstiga fredagsbuketter och lyxiga klänningar snarare kännas världsfrånvänt än eftersträvansvärt? Oavsett om man vill det eller ej så handlar ju influencerbranschen till stor del om att sälja en livsstil med tillhörande produkter. En bransch som gått som tåget i samma takt som allt fler fått mer pengar i plånboken. Men vad händer nu när färre kommer ha råd att måla om varje säsong eller behöver prioritera bort att lägga tusentals kronor på hudvårdsprodukter? Kanske har vi nått en peak eller så är vi påväg in i ett helt nytt skifte. Det ska bli intressant att följa tycker jag.

Jag pratar sällan om mitt jobb här på bloggen. Kanske för sällan egentligen när jag tänker efter. Men ekonomi är svårt att navigera kring, det är ett känsligt ämne fullt av laddade åsikter, svåra begrepp och en del ångest. Ändå tror jag att lösningen är att försöka avdramatisera det. Att göra det mer inkluderande och mindre komplext. Det här inlägget och kampanjen ovan är ett försök till det, från en sån som kanske inte har auran av att jobba på bank.

PS. För tydlighetens skull. Inlägget är skrivet helt på mitt eget initiativ, från min synvinkel och utifrån min roll som reklamkreatör och är alltså inget samarbete med min arbetsgivare SEB. : )

Alla rätt på rationella provet

Det är söndag och jag
skriver en lista över saker jag ska försöka göra rätt framöver.
Om maten jag ska äta och initiativen jag
borde ta. Och jag borde också träna
i alla fall tre gånger.
Skriva lite kanske,
skulle jag kunna göra det tack.

Veckan innan har vi suttit intill varandra i baren, på restaurangen.
Det är första gången på mycket länge som det bara är
vi två.
Och jag frågar henne hur hon gör för att vara modig.
Hur man vet och hur man vågar.
Jag vet så lite om vad jag vill och
så mycket om vad jag borde.
Fick alla rätt på rationella provet.

Benen är tunga och asfalten prickig.
Ett majregn faller över mig när jag
tuggar backen i små tuggor.
Viskar för mig själv
”uppåt, uppåt, uppåt
mata på, mata på, mata på”
knaprar kilometer mot huvudbry.

Jag får låna en ryggsäck till sommarens vandring.
Promenerar sedan hem med den på axlarna
bron över vattnet
raksträckan mot gatlyktorna.
Och tanken slår mig,
vad skulle hända om jag fortsatte?
Om jag bara gick och gick och
gick hur långt som helst.

Men så gnager samvetets hamster i sin bur.
Två vita tänder som säger att jag
borde ringa henne.
Och henne.
Det är så många hon jag borde ringa.

Och morgonen därpå tar jag backen ner mot Slussen
viker in i den stora klungan som
rör sig över Guldbron.
Har ljus kostym under trenchcoaten
fem timmars sömn i kroppen och
plötsligt i huvudet:
Vad håller jag på med?
Var det så här livet blev?
Är det allt?

Kanske borde jag byta valspråk
i mitt liv.
~~Plikten~~ framför allt.
Flykten framför allt.
Vart jag ska?
Den som ändå visste.

Från pizzabullar till banana split – maten jag lagat de senaste veckorna

Hej hallå! Ska vi kika på vad som ätits den senaste tiden? Det tycker jag att vi gör.

När jag kom hem från några dagar av påskfirande var jag sugen på att plocka fram min pastamaskin och veva ihop en pastarätt. Jag gjorde ganska breda remsor eftersom jag gillar när det finns lite tuggighet kvar och för tunn färsk pasta blir lätt lite sladdrig tycker jag.

Till pastan gjorde jag en citronsmörsås med brynt smör, crème fraîche och citron som kokas ihop snabbt. Min grundplan var att ha sparris till men den var slut i affären så det fick bli gröna ärtor istället. Lite rom på det och så ett pocherat ägg som pricken över i. Vårigt och matigt!

En kväll hade jag Karin på besök och då lagade jag veganska dandan-nudlar med sichuanpeppar. Jag använde Gustavs recept men hoppade över surkålen eftersom jag inte hade det hemma. Det blev mycket gott, lite som en bolognese men med andra smaker.

En klassisk vardagsrätt för singelhushåll: snabbpizza på libabröd. Den här gången med potatis, salladslök, rom och dill. Till det en pizzasallad på färsk vitkål och lite crème fraîche.

Ett annat klassiskt sätt att fixa middag: laga smårätter på sånt som finns i kylen. I detta fall ett ägg, fem sparrisar och lite parmesan. Det innersta på en färsk vitkål, crème fraîche, citron och dill. Ett plommon, en halv mozzarellaboll och olivolja. Jag sotade kålen, stekte sparrisen och ägget, klyftade plommonet och grillade det i panna.

Jag har nog alltid varit en sillätare. I min familj har det liksom varit standard att ha en eller ett par sillburkar stående i kylen, men det var först som 20-nånting som jag förstod storheten i matjessill. Nu är det något jag äter varje vår och sommar oftast tillsammans med potatis, gräslök, gräddfil, brynt smör och ägg. Ibland med lite rädisor, finhackad rödlök eller tärnad gurka som här. Och tänk, snart kan man ha svensk färskpotatis till utan att bli helt rånad av inköpet, längtar!

En av mina bästa vänner fick sin bebis här om veckan så inför det första besöket bakade jag en plåt med pizzabullar för dem att stoppa i frysen. Jag fyllde bullarna med mozzarella, skinka och soltorkad tomat. För bullutseendets bästa blev det kanske lite väl mycket fyllning, men man vill ju inte ha en torr tugga tänkte jag.

Förra helgen fick jag ett akut sug efter banana split så då ordnade jag en sådan. I en riktig banana split ska det dock vara tre sorters glass: vanilj, choklad och jordgubb men jag nöjde mig med de två första. Det blev mycket gott och festligt ändå!

Och idag… ja då lagas det inte mycket mat här hemma. Istället blev det upphämtning av min signaturpizza: en hawaii med bearnaise och pizzasallad. Iskall fanta till. Jo man tackar.

Tre saker-listan

Flora, drottning av internet, gjorde en lista som jag så ödmjukt lånade. Tack!

Tre saker jag skjutit upp

Att blogga. Allt jag egentligen vill skriva om känns för privat, för brännande. Och då blir det som blir kvar för banalt, för ytligt. Så istället har det blivit: inget.

Att bära min hellånga turkosa paljettklänning från H&M Studio som jag lyckades lägga vantarna på efter typ ett halvårs sökande och budande. Den kräver ju onekligen sin fest, kanske är det jag som ska ordna den?

Att bära ner resväskan i förrådet. Den har stått i ett hörn sen jag kom hem från Palma.

Tre saker jag längtar efter

Att känna mig fin. Det här är väl en sådan sak man egentligen inte ska säga, men nu har jag känt mig ful och töntig ett tag och det suger. Egentligen vill jag ju tänka att det är strunt samma, det viktiga är väl inte hur man ser ut utan vad man gör, men samtidigt hoppas jag att det går över. (adlink till Självkänsla nu! av Mia Törnblom, nej skoja)

Ljumma försommarkvällar med lite förnuft och mycket känsla.

Någon som säger ”vet du vad, idag är det min tur att ta disken”.

Tre saker jag har lagt märke till

Min Sleep Cycle-app ger utslag på att det är någon som pratar tidigt om morgnarna, men när jag lyssnar av inspelningen så är det bara fåglarna som kvittrar högt utanför fönstret.

Att matpriserna har gått upp och lär fortsätta göra det.

Att 14 grader är perfekt väder för att springa i shorts och t-shirt. Men vad sjutton ska man ha på sig när det blir varmare?!

Tre saker som gör mig glad

Att sitta på en restaurang och beställa allt som är gott och fylla glasen med roliga viner.

Tanken på att jag ska bli fastern/mostern med den absolut bästa utklädningsgarderoben. Det ska rassla och glittra när man öppnar dörren, man får prova allt man vill och sen har vi show i min lilla lägenhet.

Att biblioteket finns och att man bara får gå in där och plocka på sig bland alla böcker. Samla några romaner och lite poesi in en trave och sedan gå hem med orden i väskan.

Tre saker jag vill rekommendera

Det är halva priset på all glass på Pressbyrån i en vecka till. Fyll frysen och välj glädjen.

Jag köpte Maybellines The Colossal Curl Bounce-mascara av en slump för att jag tyckte förpackningen såg lite kul ut och den var på rabatt på H&M. Nu gillar jag den supermycket! Ger långa fransar, kladdar inte och sitter bra hela dagen.

Köp en majblomma! Så fint på jackan och ett viktigt ändamål att stötta.

Tre saker jag vill göra snart

Testa en skål med nudlar på SIN Ramen.

Baka en god kaka. Jag blev sugen på sådana chokladkakor som vissa kallar kärleksmums (jordens töntigaste namn som jag vägrar använda) men som alltid hetat mockarutor i min värld.

Använda mitt presentkort på Centralbadet och gå dit för att simma, basta och få massage.

På besök i Joan Mirós studio

Det regnade så mycket den dagen. När vi klev av bussen vid hotellet färgades mina linnebyxor mörka av stora droppar. Vi började promenera upp för trapporna. Uppåt uppåt. Stannade till för att titta på utsikten eftersom det inte spelar någon roll om man står och blir blöt när man redan är dyngsur. Nedanför oss låg stranden tom på solstolar men med parasollen kvar i ensamma rader, havet grönturkost med den gråmulna himlen ovanför. Vi gick vidare längs de smala trottoarerna. ”Det ska vara här någonstans, jag lovar, vi är nästan där”. Och runt ett hörn, ett museum.

25 minuter utanför Palma ligger Fundació Pilar i Joan Miró, ett museum tillägnat konstnären och skulptören Joan Miró. Här var han verksam under sina senare år och hade sin ateljé och studio som enligt hans önskan lämnades orörda efter hans död.

Vi klev in i ateljén som var fylld av tavlor, möbler och föremål. Som om tiden en dag stannat upp och allting lämnats i all hast.

Jag kunde titta i en evighet. På stolar med flätade ryggar, surrealistiska målningar i grundfärger, små anteckningslappar som satt upptejpade, dukar med graffitiliknande motiv, ljuset som föll in från sidan och taket.

På ett bord en trave papper och en bok av Picasso, som också var en vän. På ett annat bord en pennvässare, en samling stenar och en kotte. Slumpvisa föremål som påminner om att allt kan vara inspiration. Korkskruven på väggen med uppsträckta armar, en månes olika faser.

Utanför regnet som en stadig kuliss. Och huset en påminnelse om att grundfärger kanske är de finaste ändå? Vem behöver pudrigt rosa och krämvitt när det finns blått, gult och rött?

I den senare tillbyggda museidelen pågick en renovering vilket innebar att några av utställningarna var stängda, men en del verk fanns att se ändå. Jag blev lite sugen på att köpa en av litografierna ovan, tyvärr hade jag inte budgeterat för konstköp under semestern.

Det fick bli konst för kamerarullen och minnet istället. Och avslutningsvis ett besök i Mirós intakta skulpturstudio där man tyvärr inte fick fotografera. Med sinnena fulla av inspiration återvände vi sedan ut i regnet igen. På bussen tillbaka immade rutorna igen och vi hoppade av några stationer innan vi var hemma för att stanna på ett café och dricka en kopp varm choklad.

Elva saker just nu

En god stund:
Jag bjöd in ett gäng bästa vänner till födelsedagsmiddag på Främmat, min absoluta favoritrestaurang i Stockholm just nu. Jag har ätit där ett par gånger och det är alltid lika gott, kul och avslappnat. Den här gången åt jag bland annat ostron med tigermjölk, ceviche på långa med blodapelsin och avokado, ostpuffar, varmrökt regnbåge med mynta och tomat, hjärtmusslor i xo-sås, murklor med kycklingmousse och rödräka med majs och bearnaise.

En längtan:
Att ha en hel dag då jag bara ligger kvar i sängen och kollar på dokumentären om Bodil Malmsten, läser böcker och äter smörgåsar. Ingen annanstans att vara, inga andra förpliktelser. Tack.

En stark kulturupplevelse:
Förra torsdagen såg jag Natthärbärget på Dramaten. En 120 år gammal pjäs i ny tappning som med sin bombade scenografi och sina trasiga karaktärer kändes mer aktuell än någonsin. Tre timmar flög förbi och lämnade mig med tårar i ögonen.

En bra låt:
Här om dagen släppte Jamie XX låten Let’s do it again och fastän min första lyssning skedde halv nio en onsdagsmorgon så fick jag ett akut sug efter att stå i en skogsglänta i gryningen och stampa mossa till den. Den åkte rakt in på min spellista med de 20 bästa nysläppen.

En ny tradition:
I söndags var jag hemma hos Karin och Fredrik på vad som mest troligt kommer att bli en ny tradition, nämligen en landgångslunch. Under en kväll då vi åt plankstek kom vi att tänka på andra maträtter som behöver föras upp i ljuset och då dök landgången upp. En lång macka med hundraårig historia som går från hav till land i sina pålägg. Fredrik hade preppat en massa toppings och så fick alla bygga sin egen landgång med allt ifrån skagenröra, ägg och gravad lax till rostbiff, leverpastej och pepparrot för att avslutas med fikon, brie och cheddar. För att få plats med hela mackan hade specialbyggda tallrikar tejpats ihop på mitten. Vi åt glatt och konstaterade att landgången är den perfekta uppvärmningen inför påskbordet, så nu har vi en ny vårtradition.

En sak som gör mig glad:
Efter en lång och mörk vinter så har kvällssolen har börjat att leta sig in i min lägenhet igen och fyller hela vardagsrummet med ett gyllene ljus.

En duktig grej:
Jag gick till specialisttandläkaren kl 07:45 på min födelsedag. Här fyller jag 32 och det första jag får veta är att jag ska få protes… Åldrandet tar ut sin rätt. Nej men jag ska påbörja en lång behandling för att få en ny framtand eftersom min nuvarande är en lagning med skadad rot och bokstavligen på väg att trilla ut. Tyvärr innefattar processen käkbenstransplantation, titanskruvar och tillfälliga tänder. Estimerad tid: 1,5 år. Estimerad kostnad: vill inte ens tänka på, men jättejättemycket (och eftersom tänder inte räknas till övriga kroppen så hjälper ju sjukförsäkringar föga). Nåväl, nu är jag igång i alla fall och det är ju bra.

En läsupplevelse:
Just nu läser jag PUR av Erik Lindman Mata och jag gillar den så mycket. Den är stark och sorglig och biter sig fast mellan raderna. Utöver det håller jag på med två böcker till och det är lite förvirrande för i vanliga fall brukar jag bara läsa en bok i taget och det är nog så jag gillar att läsa egentligen. Så i påsk ska jag försöka få lite rätsida och inte påbörja flera nya böcker innan jag hunnit klart med de andra.

Ett tv-program:
Gift vid första ögonkastet är äntligen tillbaka och med det också tv-cirkeln jag och mina vänner har där vi diskuterar och analyserar avsnitten tillsammans.

En milstolpe:
På söndag är min Instagramfasta över och då har 40 dagar passerat. Visst har det varit nyttigt och lärorikt, men faktum är att jag längtar lite efter att få komma tillbaka. Mest för att jag saknar att vara kreativ själv på plattformen, att få dela fina och roliga saker med andra. Och det tänker jag är positivt för då betyder det ju att all min tid där inte varit bortslösad, men det evighetslånga scrollandet utan syfte hoppas jag kunna fortsätta vara utan.

En helgplan:
I morgon åker jag till Norrköping för att träffa familjen och fira påsk. Det ska bli mysigt! Jag håller tummarna för att vi får lite sol så vi kan sitta ute och fika och ta en och annan härlig promenad. Glad påsk på er!

Jag vill berätta för någon om hur apelsinblommorna doftar

Jag vill berätta för någon om hur apelsinblommorna doftar precis när de slår ut. Hur havet antar en blågrön nyans när himlen mulnar ovanför. Att rödvinet i mitt glas kostar fyra euro och är det godaste jag druckit på länge. Hur bussen kränger längs kustvägarna när vi rör oss mot museet.

Om de stora färgglada tavlorna och det magiska ljusinsläppet som kastar skuggor mot en svunnen tid. Att badrummet har handmålade glasfönster och oljemålningar på väggen. Hur de hala gatstenarna känns under mina fötter när jag springer genom staden med sikte på havet. Om den lilla bodegan med svartvita foton på baren och stora glasflaskor längs väggarna. Där ölen kostar två euro och mannen bakom disken är mer intresserad av sin bok än av oss.

Att jag ligger vaken på nätterna och lyssnar till ljuden utifrån. Hör höga röster, backande lastbilar och din lugna andning alldeles intill. Hur vi blev utmanade att göra något oväntat och därför gick baklänges hela vägen hem. Om det vitkalla ljuset och den starka lukten av rengöringsmedel från supermercadons högblanka golv där vi rullar vår kundvagn och fyller den med chips, frukt och tandkräm. Hur vi hämtar varsitt täcke och kryper upp i soffan och kollar på tv en hel eftermiddag och kväll bara för att vi kan.

Om torget med det 600 år gamla olivträdet som sträcker sina grenar upp mot himlen. Att den lilla tapasbaren spelar Elvis och vi sjunger med i take my hand, take my whole life too. Om uteserveringarna på torget nedanför vår franska balkong där turisternas skådespel pågår och vi turas om att gissa vilka de är och vad de känner. Hur vi sitter sida vid sida på den läderklädda bänken i hörnet och läser varsin bok under överenskommen tystnad.

Och jag vill berätta för någon om caffe con leche och pulpo och patatas bravas och albarino i glasen. Att det är något med ljuset här, hur det faller i mjuka stråk, kastar en vilsam skugga över allt. Om allt jag sett, om hur minnen och smaker och stunder ankrar sig fast för att stanna kvar, för att bäras i en evighet.