Ett år, ett liv – en summering av 2020, del 3

Vi har nått fram till den sista sucken av 2020. September till december. Det har varit en höst som kantats av både hoppfullhet och ovisshet. Nya dörrar som öppnats och gamla som stängts. Jag önskar jag kunde säga att jag kommit ur det här året klokare och starkare men i själva verket känner jag att det varit en berg-och-dalbana av känslor och händelser. Det är svårt att få perspektiv på saker som man fortfarande är mitt i, men i takt med att tiden går tror jag att även år 2020 kommer ha lärt mig något bra.

stockholm kräftskiva kräftskiva

September började med lynnigt väder, ösregn och sol på samma gång, och kräftskiva hemma hos Carro och Fredrik. Hattarna åkte på och varenda bord och stol plockades fram för att alla skulle få plats.

Carl Eldhs ateljémuseum Carl Eldhs ateljémuseum

Dagen därpå promenerade jag till Carl Eldhs ateljémuseum, Stockholms kanske behagligaste plats med sin höga rymd och sitt vackra ljus.

dimma symbios emelie & edda

Sedan drabbades jag av en förkylning och fick tillbringa några isolerade och bokstavligen dimmiga dagar hemma, innan jag fick tillbaka svaret på mitt Corona-test som var negativt. Puh! När jag kände mig frisk igen mötte jag upp Sandra, Karin, Emelie och lilla Edda på Symbios för att äta lunch och prata om allt som hänt sen sist.

juliaeriksson.se

Under samma period satt jag också hemma på kvällarna och försökte koda min nya blogg här på juliaeriksson.se. Det hade blivit dags att lämna gamla prickbloggen och skapa något helt eget och här har vi alltså resultatet. Jag hoppas att ni trivs bra här inne! För mig har det känts lite ovant till en början men mest fint och kul.

SEB From thinking. To Doing. SEB From thinking. To Doing. Spotify Musik & Podcasts Spotify Musik & Podcasts

Jobbmässigt flöt allting på i ett ganska högt tempo och två kampanjer jag varit med och gjort rullade ut samtidigt. En för SEB med fokus på entreprenörer och en för Spotify med tema musik möter podcasts. Jag jobbade fortfarande hemifrån den större delen av tiden, men då och då var jag inne på kontoret med kollegor vilket var väldigt kul och skönt rent kreativitetsmässigt.

överraskningsfest restaurang emmer restaurang emmer restaurang emmer

En helg i slutet av september var jag övertygad om att jag skulle på välkomstkalas för Edda men när jag klev in i deras lägenhet blev jag istället överraskad av några av mina allra närmsta vänner. De hade ordnat ett försenat 30-årsfirande för mig och jag blev förvånad! Efter fördrink hemma hos Emelie åkte vi ut till Ulriksdals värdshus och åt en skördemiddag på restaurang Emmer. Så otroligt fint ordnat och en underbar överraskning!

bar hommage

I samma veva var jag också ute och smygfirade med Sofie på Bar Hommage och Häktet. Tidigare den veckan hade jag nämligen fått ett väldigt spännande samtal med ett erbjudande om att börja jobba tillsammans med ett gäng duktiga kreatörer. Efter att ha arbetat i sju år på samma reklambyrå hade jag varit lite sugen på att testa något annat, men att söka jobb under rådande pandemi kändes inte så enkelt. Så när någon man ser upp till och litar på, ringer och erbjuder en ett jobb, då tänker man att det är meant to be och säger ja, tack.

middag middag

Den följande veckan fylldes av intervjuer, personlighetstest, jakt på referenser och som alltid inför ett nytt och stort beslut: en blandning av pepp och panik. Men efter mycket hemlighetshållande kunde jag skriva på mitt nya avtal och säga upp mig. Efteråt pustade jag ut på middag hemma hos Karin och Fredrik och kände mig väldigt glad. Tänk att det tråkiga året 2020 ändå kunde föra med sig lite förändring och att det faktiskt kommer att hända något, oavsett hur stilla allt annat står.

regn regn

Men bara för att papper som innebär roliga saker blir påskrivna betyder det tyvärr inte att allting är enkelt. Oktober klev in och la sig som en tung filt över oss. Min vän förlorade sin mamma och de allt mer striktare Corona-restriktionerna gjorde att vi inte ens kunde hålla om varandra. Saker gick itu, platser stängdes ner och känslan från i våras, att livet ställs in och sätts på paus, kom tillbaka.

Jag skrev ett blogginlägg med titeln Det gör inget. Inget gör något. Jag gör inget. som känns som en tydlig summering av den här tiden.

mitt badrum mitt badrum

För att göra något vettigt av all tid hemma bestämde jag mig för att fixa i ordning mitt badrum och göra det lite extra trivsamt.

pasta pasta rubiks kub

Jag började också veva egen pasta i min pastamaskin och lärde mig att lösa Rubiks kub. Två ypperliga karantän-aktiviteter som håller hjärnan och händerna lagom sysselsatta.

filminspelning filminspelning Spotify Kids

Innan allt stängde ner totalt hann jag faktiskt med att ha två filminspelningar. Dels en för SEB med ett gäng små filmer som kommer ut i början av nästa år och så den för Spotify Kids som jag visade upp nyligen. Jag är så glad att jag har fått göra så mycket reklamfilm och roliga kampanjer det här året, trots pandemi och justerade planer hos många kunder. Och ja, mer lär det bli även under 2021.

grön kostym julias julkalender saffransbullar soffbord

För att få tiden att gå tog jag till alla verktyg jag kunde. Jag klädde mig jättefärgglatt, bakade saffransbullar, skapade en egen julkalender, budade hem ett nytt soffbord och gick på promenader oavsett väder. Men mest var jag hemma och jobbade och väntade.

Untitled julafton

Ju närmare julen kom, desto mer nervös var jag att jag skulle bli sjuk. Men jag höll mig frisk och isolerad i en liten bubbla och tog också det snabbtest vi erbjöds via jobbet precis innan jul för att vara på den säkra sidan. Till slut kunde jag pusta ut och precis som i somras kom mina föräldrar och hämtade mig och körde mig hem till landet. Det blev ett julfirande med familjen, ett litet och stillsamt sådant, men alldeles tillräckligt för mig.

tomtebloss

Och nu återstår bara några skälvande timmar av 2020. Har det här året lärt mig något så är det att livet inte går att planera, för man vet aldrig vad som händer, men jag hoppas ändå att den närmsta tiden blir lite som jag tänkt mig. Att jag om knappt två veckor kommer kliva in på min nya arbetsplats, som inte är helt ny eftersom den är en av mina tidigare kunder, nämligen banken SEB. Där vill jag fortsätta göra kommunikation jag kan vara stolt över och lära mig en massa nya saker från människor som är långt mer erfarna än jag. Jag hoppas kunna bidra med nya perspektiv och få chanser jag aldrig hade fått förut. Och jag hoppas att de uppskattar anställda i knallgröna kostymer och rosa strumpor…

Självklart önskar jag också att 2021 bär med sig den ljusa känsla som vi i perioder kunde känna under detta år. Jag hoppas på bättre resurser till alla de som kämpar och sliter, på klokare politiska beslut och en större förståelse och omtanke för varandra.

Det har varit ett motigt år men jag är tacksam att jag kommit såpass lindrigt undan. Att jag fått hålla mig frisk och att ingen av mina närstående blivit allvarligt sjuka. Att jag har kunnat träffa vänner och familj även om det inte skett i den utsträckning och på det sätt som jag önskat. Att jag fått jobba med det jag gillar och kunnat göra det hemifrån förhållandevis enkelt. Att jag lever i ett tryggt land, omgiven av människor som bryr sig om mig. Det är helt klart en ynnest.

Med den lilla vågen av tacksamhet i bröstet vill jag bara önska er ett gott nytt år! Tack för att ni läser och kommenterar och gör att det känns tryggt att ställa känslodörren på glänt då och då. Ta hand om er och varandra.

Ett år, ett liv – en summering av 2020, del 2

Det är dags att fortsätta summeringen av 2020. Jag vill nästan sätta en varningstext på det här inlägget för det innehåller så pass många sommarbilder. Soliga dagar, salta dopp, middagar med vänner, mjuka klippor och milsvida åkrar. Allt som känns långt borta nu men som kommer tillbaka, för det gör det alltid, på ett eller annat sätt.

Untitled

Maj kom och allt blev grönt. Jag tittar på bilderna och ser det soliga, det fina, det som var värt att ta kort på. Men jag minns också känslan av saknad och oro. Ovissheten och prestationsångesten. Sådant som är svårt att visa på bild men som sipprar igenom raderna när jag går tillbaka och läser blogginläggen. Gehöret jag fått när jag vågat vara ärlig och personlig i mina texter i år har varit otroligt. Under ett år som varit turbulent för oss alla på olika sätt tror jag det har varit extra viktigt att visa våra svaga sidor för att förstå att vi inte är ensamma. Jag är glad att jag gjort det i alla fall, även om jag önskar mig lyckligare år framöver.

yatzy yatzy

En sak jag garanterat kommer koppla till 2020 framöver är yatzy. Jag och några vänner startade en yatzyklubb under våren och sågs för middagar och spelomgångar. Efter ett tag började vi läsa om olika strategier och räkna ut vårt gemensamma snitt för att kunna tävla tillsammans mot oss själva.

rotselleri, sparris, varmrökt lax, forellrom Morotskaka med kanderade syrenblommor loppisfynd

Förutom att spela yatzy lagade jag ambitiösa maträtter och kakor samt fyndade på loppis.

årstaviken hund

Jag gick varv efter varv runt Årstaviken och träffade kompisar och hundar i parker. Att kunna ses och hänga utomhus var otroligt tacksamt.

sy en väst sy en väst

I juni fortsatte jag att sy. En blårutig sommarklänning som kom att bli en favorit och en liten quiltad, vändbar väst som tog en evighet att få till och som jag tyvärr använt alldeles för sällan. Jag ska bättra mig på den fronten.

allt kommer att bli bra årstaviken

En kväll i juni tog jag på mig min rosa linnekostym och gick på picknick med jobbet. Det var första gången vi sågs sedan i mars och vi var alla som ivriga barn, helt vilda. Jag började också springa korta rundor utomhus och avsluta med morgondopp i Årstaviken, en perfekt liten rutin som jag längtar efter att ta upp igen nästa försommar.

balkong drink loppis väska balkong

Andra helgen i juni var något av en drömhelg. Jag minns det som en av höjdpunkterna, allt hade börjat lätta och livet såg lite ljusare ut. På fredagen sågs vi på Julias balkong i Årsta för en fördrink innan vi några timmar senare promenerade ner till torget och Två små svin för att äta smørrebrød. På lördagen åkte jag, Julia & Karin på loppisrunda där alla lyckades göra otroliga fynd. Efteråt stannade vi på ett dopp i Långsjön som var ljummen fastän sommaren precis börjat. På söndagen återvände jag till Julias balkong och där såg vi IFK Norrköping spela sin premiärmatch i allsvenskan och inleda vad som skulle bli en oerhört stark start på säsongen (hur det gick mot slutet behöver vi inte gå in på…).

midsommar i hälsingland midsommar i hälsingland midsommar i hälsingland midsommar i hälsingland midsommar i hälsingland

Sedan blev det midsommar och den firades i Hälsingland. Det var den första planen som inte ställdes in under 2020 och vi var så glada att kunna samlas ett gäng och fira tillsammans som vi alltid gjort. Vädret var strålande så vi kunde vara ute konstant och ligga på stranden hela midsommardagen innan vi rundade av med vedugnsbakad pizza.

spegel bada

Som alltid när det är ett par veckor kvar till semester så hade jag supermycket att göra på jobbet. Jag slet långa dagar framför datorskärmen inne i min varma lägenhet men på helgerna åkte jag och badade och klädde upp mig för middag med kompisar. Alltid med en ständig nedräkning till semesterveckorna i juli och augusti.

skåp skåp

Någonstans där mitt i allt köpte jag ett skåp också och målade det citrongult. Blev mycket nöjd när det var klart!

ön ön

En av de sista kvällarna i Stockholm, innan jag lämnade stan för att åka på semester, var vi ett stort kompisgäng som gick och åt middag på Ön. Det var ganska kyligt och regnet började sedan att ösa ner, men maten och sällskapet var perfekt.

skärgård blommor skärgård skärgård

Sedan var det mitten av juli och dags för semester. Mamma och pappa kom och hämtade mig och körde hela vägen ner till Misterhults skärgård. Det var första gången vi sågs på hela året och det var så fint att få landa där ute tillsammans med dem. Vädret var sisådär, som hela juli varit, men bättrade sig sakta men säkert.

rosa klänning rosa klänning allé

Efter en knapp vecka i skärgården åkte vi hem till landet utanför Norrköping. Där firade vi min mammas och mosters 60-årsdag med kalas i trädgården.

hästö hästö hästö hästö

Sedan åkte jag ut till Annas landställe i Arkösund under några dagar för att hänga med henne, Julia och Karin. Det var så mysigt och vi bastade, badade, åkte båt och spelade spel hela dagarna.

torp blåbär och smultron gördis kalkbrottet

Halvvägs in i semestern reste jag uppåt, till Norrtälje där jag hyrt en stuga tillsammans med några kompisar. Katten Gördis var självklart med och vi grillade, badade och åkte på små utflykter. På kvällarna värmde vi upp bastun och spelade Catan.

svartsö svartsö svartsö svartsö svartsö

Min sista semestervecka tillbringade jag själv ute på Svartsö i en stuga jag hyrt för andra året i rad. Vädret var helt perfekt så jag låg på klipporna vid havet och läste varje dag, gick långa promenader längs grusvägarna, satt i kökssoffan och skrev och levde ett enkelt skärgårdsliv.

kostym rebu

Sedan var semestern slut och jobbet rivstartade med kavaj och filminspelning, även om sommarvädret höll i sig.

coco & carmen coco & carmen coco & carmen

En kväll i slutet av augusti när jag, Anna och Julia egentligen hade planerat att ha vår 30-årsfest (för tredje gången, men ja även nu fick det ställas in) kompenserade vi med att gå på Coco & Carmen tillsammans med Karin och Sofie. Efteråt åkte vi alla på karaoke och sjöng oavbrutet i två timmar.

neon

Och sedan var augusti plötsligt slut och kvällarna började skymma allt tidigare. En sommar av lättnad och glädje hade passerat, en sommar då det kändes som jag levde ordentligt igen. Många fina saker hände och bilderna här ovan rymmer minnen som jag kapslat in och bär inom mig. Det blev ett otroligt långt inlägg, det har tagit hela min tvättid att skriva och lite till, men det var det värt. I morgon kommer den sista delen av 2020, vi hörs då!

Ett år, ett liv – en summering av 2020, del 1

Vilket år det har varit. Så otroligt märkligt på alla sätt och vis. För första gången på länge känner jag att det krävs en ordentlig summering av allt som skett. Dels för att minnas alla fina stunder som faktiskt hände men också för att kunna stänga året och säga tack och hej. Så min förhoppning är nu att under 2020s tre sista dagar summera vad som hänt, några månader i taget. Hoppas att ni vill följa med!

Paris Paris Nyår

2020 inleddes i Paris. Vi var ett stort kompisgäng som samlats där under några dagar för att fira nyår tillsammans. Dagarna flöt på det bästa av vis när vi åt oss genom restaurangerna, drack oss runt barerna, strosade omkring bland sevärdheterna och skålade in det nya året i champagne för att sedan ta över ett dansgolv.

Biáng biáng-nudlar pasta

När jag kom hem igen lagade jag biáng biáng-nudlar och pasta, helt ovetandes om hur mycket tid jag skulle tillbringa vid det där köksbordet de kommande månaderna.

gult semlor

Jag skaffade nya sneakers, klädde mig färgglatt, köpte tulpaner och semlor… ja sådant man gör i januari för att få tiden att gå lite snabbare.

födelsedag födelsedag

Madde fyllde 30 och vi firade henne med fördrink på Savant och middag på Hantverket. Och sedan fyllde Karin 29 och då åt vi middag på Copine. Gott, gott, gott!

Handmålad taklampa sy klänning

Jag fick syfeber (som alla andra under 2020) och sydde min första klänning. I samma kreativitetsanda målade jag en taklampa som skulle vara en temporär lösning men som absolut hänger kvar fortfarande…

februari 2020 februari 2020

En februarilördag hade jag, Linn & Sofie dags-bar-runda. Ett strålande koncept där vi avverkade olika barer och restauranger på löpande band. Note to self: gör om så fort världen är lite mer som vanligt igen. Jag gick också på Liljevalchs vårsalong och fick vårkänslor ute vid Rosendals trädgårdar.

filminspelning

Under en vecka var jag på en rolig filminspelning med en ny kund som kom att visa sig vara intressant för fortsättningen av året. Här är klockan 06:50 och det var iskallt ute, jag minns att det tog flera timmar att få upp värmen sen. Men kolla, det är ljust fastän klockan inte ens är sju i februari. Något att se fram emot!

Meiji jingū

Livet flöt på, men ute i världen var det något som inte stämde. Det första sättet som pandemin drabbade mig på var att jag beslutade mig för att ställa in min resa till Japan. Jag hade planerat att åka dit med två kompisar i mars som en 30-årspresent till mig själv och vi velade ett tag med hur vi skulle göra. Flygen gick fortfarande och UD hade ännu inte avrått från resor dit, men det kändes inte rätt att åka på en lång semester till ett land som var under nedstängning. Så med stor besvikelse valde vi att avboka, med en förhoppning att kunna åka dit under hösten istället. Inte visste vi vad som väntade då…

steam

Istället för att åka på semester fick jag åka på jobbkonferens till Steam Hotel. Västerås är ju typ Sveriges Tokyo, hehe. Så här i efterhand förstår jag att det måste varit landets kanske sista konferens? För samma vecka, den 11 mars, började vi jobba hemifrån och helt plötsligt var Corona något som påverkade oss alla.

tårta guldbron

Nu började en tid av besvikelser. Jag och mina vänner ställde in vår 30-årsfest, eller nej, vi sköt upp den. Först till maj, sedan juni och sist augusti utan att den ännu blivit av. Men förhoppningen om att pandemin skulle pågå i någon månad eller två fanns och faktum är att jag är glad att jag inte visste då vad som väntade. Jag försökte liva upp mig genom att äta schwarzwaldtårta i sängen och se Guldbrons ankomst, men det hjälpte föga.

Untitled körsbärsblom

Dag efter dag jobbade jag hemifrån och såg träden slå ut i realtid utanför mitt fönster. För trots att allt kul ställs in så kommer ju ändå våren och det var en lättnad!

födelsedag födelsedag

Påskafton firades utomhus med kompisar och korvgrillning och sedan fyllde jag 30 på påskdagen. Jag fick jättemånga fina blombud och en väldigt härlig middag hemma hos Sofie med mina närmsta vänner, så det blev en bra födelsedag även om den blev långt ifrån som jag tänkt mig.

cykel stockholm

Och april fortsatte i nedstängt läge och med mjuk vårvärme och jag lämnade in min cykel på service och sa tack adjö till mitt SL-kort för resten av året. Under mina kvällspromenader såg jag staden blomma mer för varje minut och allt var vackert men sorgligt och overkligt. En känsla som får sammanfatta den första delen av 2020.

Sänk dina vita vingar

julafton julafton julafton julafton julafton julafton julafton

Det blev julafton i huset på landet. Vi vaknade till sol och frost, till glittrande träd och gräsmattor som såg spraymålade ut. Det var mamma och pappa och syster och jag. En liten skara, en sluten enhet. Vi kramades genom att slå våra egna armar kring oss själva och titta på varandra och säga kram. Handspriten hade fått ett rött sidenband och granen röda kulor och glitter och ljus. Efter frukosten promenerade vi längs tusenåriga fornlämningar och nyfällda träd, vi vände näsorna mot solen, lät de tunna isflaken krasa under fötterna och när vi kom hem klev jag ner i det kalla vattnet, sänkte axlarna under ytan, andades fem snabba andetag och såg huden färgas röd. På julbordet fanns nio sorters sill och utanför dörren stod plötsligt sex luvklädda personer och sjöng julsånger försedda med glöggtermos och pepparkakor. Julefrid gick före tv-tid och vi insåg att Kalle Anka inte gick att se i efterhand så det blev A Charlie Brown Christmas istället, tecknat som tecknat när maten ska smältas och ögonen slutas en liten stund i soffan. Och sedan sällskapsspel och skumtomtar och sänk dina vita vingar, signade jul, tack för att vi fick fira dig.

Molntäcket lyfter och någon visslar jingle bells

skymning skymning

Jag matar kroppen med sömntimmar. Behovet tycks vara oändligt för om nätterna ligger jag vaken. Ständigt på min vakt efter minsta feltecken. Känner: pannan, halsen, näsan, huvudet. Sväljer. Men allt är som vanligt, hur nu som vanligt känns, jag har glömt. Jag lägger termometern under tungan så fort jag blir en aning varm, får alltid svaret trettiosex komma åtta. En gång trettiosju och ett. Aldrig mer än så. Konsekvenserna av en nysning känns gigantiska, men på den nionde dagen av överdriven vaksamhet tänker jag att nu måste jag ändå ha klarat mig, för den här stunden. Nu måste jag kunna sova som vanligt igen. Utan ett malande tänk om i huvudet, utan ovissheten om att behöva tillbringa den kommande tiden isolerad själv. Och när söndagen kommer rullar bilen tryggt längs de välbekanta vägarna. Åkrar och skog, ridhus och runstenar. Vi sjunger med till julmusiken på radion. Jag matar fortfarande kroppen med sömntimmar, men sängen är en annan och de vakna nätterna minskar och i köket utanför mitt rum hör jag kaffebryggaren knäppa och någon visslar jingle bells.

skymning skymning

Någon sa att molntäcket var en hel kilometer tjockt. Jag såg framför mig hur det låg som ett gigantiskt mikrovågsugnslock över hela landet. En blockering av solen från alla håll. I början räknade jag grådagarna, men efter några veckor tappade jag bort mig. Väderprognosens falska löften om solchanser fyra dagar framåt hade slutat att göra mig besviken. Jag tror det när jag ser det, tänkte jag och bet ihop. För sedan kom ju stunden. Till sist. En lördag med stråk av blått i himlen, då det kändes som om någon hade lyft på locket. Och jag knöt på mig skorna och vandrade längs vattnet. Såg båtarna och löparna och hundarna i solen. I takt med att skymningen föll färgades himlen i pasteller och längden på mina steg ökades för att hinna till kajen på andra sidan. På en tom parkeringsplats av inget, belägen mittemot allt, doppades staden i ett skimmer och jag kände för första gången på länge ett litet uns av hopp.

Furu forever – ett lyckat auktionsköp

soffbord soffbord

Här om veckan satt jag och scrollade igenom min favoritauktionssida, så som jag har för vana att göra med jämna mellanrum, när jag plötsligt fick syn på ett knubbigt soffbord i massiv furu. Kolla på mig! skrek det och jag klickade snabbt på länken. Jag hade varit lite sugen på ett nytt soffbord ett tag, men inte vetat riktigt vad jag velat ha, inte förrän jag såg det rakt framför mig. Raskt la jag ett bud på utgångspriset som var 100 kronor och sedan väntade jag. Självklart var jag övertygad om att någon skulle buda över, furu känns ju som något av en hype just nu, men inga fler bud trillade in och sex dagar senare hade jag vunnit det för det totala priset av 183 kr. Som hittat!

soffbord soffbord

Så här ser det ut när det kommit på plats hemma hos mig ett par dagar senare. Ytan är lite sliten och jag funderar på att slipa och lacka om det på sikt, men jag tror jag väntar med det till 2021. Något säger mig att jag lär ha lite tid över även då… Jag är i alla fall mycket nöjd med mitt köp, det är så kul att man fortfarande kan fynda på auktionssiterna om man har lite tur. Dessutom är det mycket bekvämare att ha fötterna på när jag börjar bli trött framåt eftermiddagen på hemmakontoret, jämfört med glasbordet jag hade tidigare. Bara en sådan sak, fem av fem poäng!

Saker som har hänt i en tid då inget händer

Man kan ju inte påstå att det händer särskilt mycket just nu, men på något vis slingrar sig tiden framåt ändå. Och några små ögonblick har faktiskt lyckats fastna i kameran, mikroskopiska upplevelser i en tid då inget händer. Man får ta vara på det lilla helt enkelt.

södermalm

Det har såklart blivit många kvällspromenader runt gatorna på Södermalm. Ibland får jag till och med lite julkalenderfeeling bland kullerstensgatorna, det är bara snön som saknas…

advent

På första advent sågs vi ett litet gäng utomhus med glöggfyllda termosar och lussebullar. Jag tände några marschaller och så fikade vi i +2 grader och regn. Efter någon timme var vi alla småfrusna och nöjda, även lilla Edda här ovan, så då gick vi hem åt varsitt håll igen.

janssons frestelse janssons frestelse

En kväll plockade jag fram den snyggaste matvaran: ansjovisburken och lagade en Janssons frestelse som jag åt med vegetariska köttbullar och grönkålssallad, en riktig pangmiddag! Jag vet att många inte är så förtjusta i julmat men jag älskar det. Särskilt sillen och laxen! Jag är faktiskt lite ledsen i år för att jag inte får fortsätta traditionen med klassiskt julbord på Gyldene Freden som inleddes förra året, det var ju så mysigt och gott.

allhelgonakyrkan

En annan grej som jag kommit att sakna är stämningen som infinner sig när man får sjunga julpsalmer i kyrkan på advent. Det är ändå något visst med orgeln och de fladdrande lågorna och hur alla tar i från tårna i Bereden väg för Herran… Jag känner mig extremt konservativ nu, men december är ju ändå traditionernas månad.

julia folksamhuset

En kväll pressade jag ner håret innanför kragen, tryckte på en lurvig hatt och promenerade i regnet hem till Karin för att äta middag. Hon och Julia är mina social bubble-vänner sedan slutet av oktober, dvs de två jag träffar inomhus just nu för att inte bli helt isolerad i mitt singelhushåll.

brun & grön

Att ta på sig riktiga kläder varje dag är min viktigaste rutin i hemmajobbet. En dag blev det bruna byxor och ärtgrön skjorta. Vid närmare eftertanke en perfekt klädsel för någon som älskar julbord och julpsalmer, haha.

promenad

Varv 376 på Söder. En positiv sak med dessa oändliga promenader är att jag har slutat bry mig nämnvärt om vädret när jag går ut och går. Att sitta och vänta in ett härligt, inspirerande väder känns nämligen lönlöst, så därför traskar jag ut även om det regnar och blåser och är mörkt. Stort tack till min vattentäta, halvtjocka dunjacka med reflexluva som jag fick av Didriksson för två år sedan. Den är perfekt för denna säsong och jag använder den så gott som jämt.

fish & chips

En kväll hade jag Julia och Karin över på middag här hos mig och då lagade jag fish & chips. Det blev så gott! Jag gjorde egen remouladsås till och en stor sallad med grönkål, fänkål, äpple, citron & dill. Plus gröna ärtor såklart!

promenad promenad promenad

I lördags gick jag på långpromenad ut till Djurgården och runt hela den och sedan tillbaka hem. Jag värmde mig med ramen sen och såg på filmen Mustang som finns på Svt Play. Den var toppen, jättefint foto och bra skådespel. Tips!

present pasta

En till sak jag gjorde i helgen var att laga pasta och dricka vin. På fredagseftermiddagen ringde nämligen Karin och Fredrik på min dörr och räckte över en påse med etiketten Julias helgkasse aka ”en aktivitet som inte är en promenad”. I den låg ingredienser till tryffelpasta, en liten flaska vin, kakor och ansiktsmask. Hur gulligt av dem? Jag blev så glad!

måsar

Igår skymtade en första solglimt förbi och nu är det bara nio dagar kvar till jul. Läget ser dock fortfarande rätt mörkt ut och många inom vården är extremt slutkörda, så snälla snälla ta ansvar och gör allt vad ni kan för att följa rekommendationerna. Jag vet att många kämpar på och jag liksom alla andra önskar att det här skulle vara över. Att livet får vara lite händelsefattigt just nu är ett ganska litet pris att betala för den som kan, så låt oss fixa det här. ♥️

Mitt senaste reklamjobb: en kampanj för Spotify Kids

Spotify Kids

Kolla kolla, jag har gjort en ny reklam som syns runt om i landet just nu! För ett tag sedan fick nämligen jag och några kollegor i uppdrag att hitta på en lanseringskampanj för Spotify Kids. Det är en egen app som riktar sig till barn i åldern 3-7 år och den är fylld med handplockad musik och sagor för de yngsta lyssnarna. Spotify Kids ingår i Premium Family och är toppen om man som förälder kanske inte vill få sin statistik infiltrerad av Babblarna och Bamse eller bara kunna låta sitt barn välja musik fritt utan att riskera att hen hamnar bland opassande YouTube-videos…

Med den här informationen i bakhuvudet var det alltså dags för oss att hitta på en idé och ganska snabbt landade vi i att vi ville låta barnen stå i fokus – på riktigt. Därför lät vi helt enkelt ett gäng riktigt unga kreatörer illustrera och beskriva Spotify Kids och vad de lyssnar på. Resultatet av deras obegränsade fantasi blev sedan innehållet i vår kampanj.

Spotify Kids Spotify Kids

Vi gjorde stora utomhustavlor, skärmar, banners och korta videoannonser med teckningar och citat från barnen. För att visa på hela processen hur kampanjen kom till gjorde vi också en film där man får följa med i barnens kreativa tankar. Filmen spelade vi in under en dag i en studio med noga restriktioner och en del anpassningar.

Spotify Kids Spotify Kids Spotify Kids

Jag är ändå väldigt glad att vi kunde genomföra hela produktionen och få ihop kampanjen, trots rådande omständigheter. Det är alltid väldigt mycket pusslande bakom kulisserna för att få alla bitar på plats och det här projektet var verkligen något som kändes fint att få vara med och göra. Så himla kul att jobba med barn också, deras sätt att tänka och uttrycka sig är otroligt och det blev många skratt under hela processen. Hoppas ni gillar det! Det här är i alla fall sådan reklam som jag blir glad av, både att se och att göra.

Tolv dagar av gråmulet väder

grön kostym

Vädercentrum, 27 november, 15:37.
– Du Kenneth, jag måste kila nu! Har lovat att handla till fredagsmyset.
– Ah okej. Det är lugnt, men du Stockholm…
– Stockholm?
– Ja, Stockholm. Huvudstaden. Hur gör vi med den?
– Just det… Jag har inte hunnit fixa nåt, men vi kan väl köra samma väder rakt igenom?
– Samma… du tror inte att någon märker det?
– Nej nej, kör på! Folk har så mycket annat att tänka på ändå, nu med coronan och allt.
– Okej, så då kör vi konstant molntäcke och tre grader framöver då?
– Perfekt! Och lite duggregn också. Typ när som helst.
– Skitbra!
– Skitbra. Trevlig helg då!
– Detsamma. Ses på måndag!

grön kostym

Det har varit den solfattigaste december på 86 år i Stockholm. Exakt noll soltimmar har vi haft och prognosen framåt ser lika grå ut den. Molnen ligger som ett tjockt täcke över stan och taklampan i min lägenhet står tänd hela dagarna för att jag ska se något. Bristen på sol gör en dyster period om möjligt ännu dystrare, det går ju inte komma undan att vi, eller i alla fall jag, styrs av vädret. Så vad gör man när rastlösheten får en att klättra på väggarna och allting är grått-grått-grått? Jo, man tar på sig något riktigt färgglatt och inspekterar lägenheten från alla tänkbara vinklar. Sedan samlar man sitt tålamod och kämpar lite till.

grön kostym grön kostym

Längtan efter E-Type

köpenhamn dec 2019 köpenhamn dec 2019 köpenhamn dec 2019 köpenhamn dec 2019 köpenhamn dec 2019

Ett minne. Den här dagen för ett år sedan. Det är kväll och vi åker taxi genom Köpenhamn, ber chauffören spela E-Type, höjer volymen och sjunger med. Kommer fram till restaurangen där vi bokat bord för flera veckor sedan. Har den sena sittningen och i kroppen känns redan ett välbekant pirr. Fem bästa vänner runt bordet, fem små egna världar nu sammanslagna till en. Jag bär en prickig klänning, diadem och kängor, känner mig fin när jag får syn på mig själv i spegeln på toaletten. Vi dricker vin och äter pasta. Slickar skålarna som på film för att det är så gott. Får feeling och beställer amaro averna som avec. Går sedan några kvarter bort till en liten bar med jultema. Det känns som att vara i någons fina källare, hela stället är inrett med vintagemöbler och udda tavlor på väggarna. Vi dricker eggnog och glöggdrinkar och just denna dag är allting som det ska. Inombords nynnar jag på This, this is the way, this is the way I want to live och jag vet att det är sant. Så som livet är nu, så vill jag leva det.

Och ett år senare så är allting monumentalt annorlunda. Håll i och håll ut manar alla och jag vill skrika att jag gör ju det, jag håller i men vissa dagar känns det som om det inte finns något att greppa taget om. Tiden går så långsamt och dagarna flyter ihop till en enda sörja. Jag saknar konturer, någon att förhålla mig till, något att fokusera tankarna på. Vill bara ha något så banalt som en restaurangbokning gjord flera veckor i förväg att klamra mig fast vid. Och jag frågar främlingar om råd, för vad ska man göra när man har ännu en dag framför sig, när man ser ett tomt blad som återigen ska fyllas på egen hand. Svaret från samtliga blir: ta en promenad. Det är det kollektiva förslaget och jag vet och jag går och i höjd med Ringvägen kommer tårarna. Jag förstår att saker kunde vara tusen gånger värre men jag vill inte att livet ska bestå av ensamma promenader runt samma kvarter. Det räcker inte. Det finns så mycket liv i den här kroppen som inte får ta vägen någonstans. Det bor så mycket längtan i mig som bara vill sippra ut. Jag har så många hjärtslag som måste få delas med någon annan. Och jag inser hur banalt det är att ha en E-Type-låt som ledmotiv till livet, men jag längtar efter att få fyllas av den där känslan igen, att få ta sats från djupet av min bröstkorg och vråla med till This is the way I want to live och då faktiskt mena det igen. Helt och fullt.