Vilket år det har varit. Så otroligt märkligt på alla sätt och vis. För första gången på länge känner jag att det krävs en ordentlig summering av allt som skett. Dels för att minnas alla fina stunder som faktiskt hände men också för att kunna stänga året och säga tack och hej. Så min förhoppning är nu att under 2020s tre sista dagar summera vad som hänt, några månader i taget. Hoppas att ni vill följa med!
2020 inleddes i Paris. Vi var ett stort kompisgäng som samlats där under några dagar för att fira nyår tillsammans. Dagarna flöt på det bästa av vis när vi åt oss genom restaurangerna, drack oss runt barerna, strosade omkring bland sevärdheterna och skålade in det nya året i champagne för att sedan ta över ett dansgolv.
När jag kom hem igen lagade jag biáng biáng-nudlar och pasta, helt ovetandes om hur mycket tid jag skulle tillbringa vid det där köksbordet de kommande månaderna.
Jag skaffade nya sneakers, klädde mig färgglatt, köpte tulpaner och semlor… ja sådant man gör i januari för att få tiden att gå lite snabbare.
Madde fyllde 30 och vi firade henne med fördrink på Savant och middag på Hantverket. Och sedan fyllde Karin 29 och då åt vi middag på Copine. Gott, gott, gott!
Jag fick syfeber (som alla andra under 2020) och sydde min första klänning. I samma kreativitetsanda målade jag en taklampa som skulle vara en temporär lösning men som absolut hänger kvar fortfarande…
En februarilördag hade jag, Linn & Sofie dags-bar-runda. Ett strålande koncept där vi avverkade olika barer och restauranger på löpande band. Note to self: gör om så fort världen är lite mer som vanligt igen. Jag gick också på Liljevalchs vårsalong och fick vårkänslor ute vid Rosendals trädgårdar.
Under en vecka var jag på en rolig filminspelning med en ny kund som kom att visa sig vara intressant för fortsättningen av året. Här är klockan 06:50 och det var iskallt ute, jag minns att det tog flera timmar att få upp värmen sen. Men kolla, det är ljust fastän klockan inte ens är sju i februari. Något att se fram emot!
Livet flöt på, men ute i världen var det något som inte stämde. Det första sättet som pandemin drabbade mig på var att jag beslutade mig för att ställa in min resa till Japan. Jag hade planerat att åka dit med två kompisar i mars som en 30-årspresent till mig själv och vi velade ett tag med hur vi skulle göra. Flygen gick fortfarande och UD hade ännu inte avrått från resor dit, men det kändes inte rätt att åka på en lång semester till ett land som var under nedstängning. Så med stor besvikelse valde vi att avboka, med en förhoppning att kunna åka dit under hösten istället. Inte visste vi vad som väntade då…
Istället för att åka på semester fick jag åka på jobbkonferens till Steam Hotel. Västerås är ju typ Sveriges Tokyo, hehe. Så här i efterhand förstår jag att det måste varit landets kanske sista konferens? För samma vecka, den 11 mars, började vi jobba hemifrån och helt plötsligt var Corona något som påverkade oss alla.
Nu började en tid av besvikelser. Jag och mina vänner ställde in vår 30-årsfest, eller nej, vi sköt upp den. Först till maj, sedan juni och sist augusti utan att den ännu blivit av. Men förhoppningen om att pandemin skulle pågå i någon månad eller två fanns och faktum är att jag är glad att jag inte visste då vad som väntade. Jag försökte liva upp mig genom att äta schwarzwaldtårta i sängen och se Guldbrons ankomst, men det hjälpte föga.
Dag efter dag jobbade jag hemifrån och såg träden slå ut i realtid utanför mitt fönster. För trots att allt kul ställs in så kommer ju ändå våren och det var en lättnad!
Påskafton firades utomhus med kompisar och korvgrillning och sedan fyllde jag 30 på påskdagen. Jag fick jättemånga fina blombud och en väldigt härlig middag hemma hos Sofie med mina närmsta vänner, så det blev en bra födelsedag även om den blev långt ifrån som jag tänkt mig.
Och april fortsatte i nedstängt läge och med mjuk vårvärme och jag lämnade in min cykel på service och sa tack adjö till mitt SL-kort för resten av året. Under mina kvällspromenader såg jag staden blomma mer för varje minut och allt var vackert men sorgligt och overkligt. En känsla som får sammanfatta den första delen av 2020.
Så roligt med en årsresumé ska försöka ge mig på det jag också, =D
Din blogg är bäst! Flera gånger under året har jag gått tillbaka i ditt arkiv och läst inläggen från 2020. Tycker de skildrar Stockholm under den här tiden så fint. Ser fram emot att läsa kommande två inlägg!
Oerhört fint skildrat! <3