Julia Eriksson – Sida 97

Reebok Club C 85 Vintage

Förutom att det återigen är ljust när man går hem från jobbet så är ett av mina bästa vårtecken nya vita sneakers. Känslan av att få lyfta på locket till skokartongen, veckla ut det prassliga papperet och plocka upp två skinande vita skor. De där första dagarna när man alltid är extra försiktig, går omvägar kring lerpölar och aktar sig för grus. Man gör det fastän man vet att några veckor senare är de kritvita skorna ett minne blott och i takt med att sommaren anländer har de blivit sådär perfekt ingådda och lagom slitna. Samma historia varje år, ett klassiskt vårtecken.

I år landade valet på ett par äggskalsvita Reebok-sneakers med namnet Club C 85 Vintage, inspirerade av en klassisk tennissko. Den har ljusblå detaljer och en supermjuk insida.

Förutom det faktum att sneakers är typ det skönaste man kan gå runt i, så tycker jag också att de passar himla bra till de flesta outfits. Allra finast är de nog till ett par brunbrända ben men i väntan på det får jeans och andra byxor duga.

Nu börjar den första försiktiga tiden med välplacerade steg och noga avtorkning, men snart hoppas jag att vi slirar runt på Trädgården, fullt obrydda om smuts, grus och damm. Vilka sneakers sitter på era fötter i vår?

Det räcker så, tack.

Jag kom på mig själv med att nästan inte vilja dela den här spellistan för att jag tycker den är så bra och vill behålla den för mig själv. Men så vet jag hur kul jag själv tycker det är att hitta nya låtar och så tänkte jag att det är väl lika bra att vara snäll och bjuda vidare. Så, här kommer min allra bästa spellista just nu. Den känns så fulländad att jag döpte den till ”Det räcker så, tack.” för det behövs liksom inget mer. 57 minuter perfektion och en blandning av gammalt och nytt. Jag hoppas att ni kommer att gilla den lika mycket som jag gör!

Lyssna genom att klicka på bilden eller i spelaren här nedanför. ↓ Tjing!

[spotify id=”spotify%3Auser%3Asolig%3Aplaylist%3A0P7um0GZVzDqf5YHUb1f3e” width=”300″ height=”380″ /]

Saturday Snapshots

Vaknade upp idag och kände mig ungefär lika själlös som cafékedjan Wayne’s Coffee. Antar att det är en kombination av grått väder, för mycket att göra och förmågan att inte orka göra något utan istället strunta i allt. Nåväl, jag har i alla fall pocherat ägg, köpt rosé, fönat håret och ätit lördagsgodis så snart vänder väl denna dag också. Utöver det har jag fångat några små fragment av min lördag på bild, typ detta:

April betyder vårskor. Har även försett golvet i min hall med en lång matta eftersom jag inte riktigt står ut med känslan av kommunal verksamhet som detta plastgolv framkallar. Önskar jag kunde ha fiskbensparkett överallt som i vardagsrummet.

Fick feeling och hämtade in ett försenat påskris. Har ärligt talat ingen aning om vad för slags kvistar detta är men de hade små gröna knoppar på sig och växte i en dunge utanför mitt hus så jag plockade med några in.

Men den allra bästa känslan måste ändå vara att få gå och lägga sig igen efter frukost. Så skönt.

När jag var på kvistjakt hittade jag också lite snödroppar, var tvungen att plocka med några in och ställa på köksbordet.

Och så här ser mitt vardagsrum ut nu. Passade på att köpa en matta dit också när jag ändå var i farten.

Zucchini- och quinoaburgare

Här är en ätbar grej som jag lagat den här veckan. Eller för att vara mer exakt, prick den enda grejen jag lagat den här veckan. Så nu har jag ätit fyra stycken och nästan hunnit tröttna (men bara nästan) och resten av tiden har jag haft lyxen och möjligheten att äta ute. Tänk så det kan bli ibland och ändå säger folk ”du lagar alltid så god mat” och ”jag förstår inte hur du orkar laga middag själv varje dag”, hehe… I alla fall, det ni ser på bilden är en zucchini- och quinoaburgare och den är extra älskvärd av tre anledningar:

1. Jättegod

2. Vegetarisk

3. Rolig att stava till eftersom man får använda både z, q och c. Tänk vad många alfapetpoäng det skulle kunna bli!

Ursprungsreceptet kommer från Olive Hummer och jag följde det nästan till punkt och pricka. Det enda jag gjorde annorlunda var att byta ut den stekta löken mot picklad rödlök, cheddarosten fick ersättas av fetaost och så rörde jag även ned lite tryffelolja i gräslöksmajonnäsen för tryffelmajonnäs är ju nästan bättre än livet självt. Testa vettja!

Vårrensa garderoben

Igår ägnade jag nästan hela dagen åt att göra en ordentlig vårrensning i min garderob, något som var både roligt och välbehövligt. Stolt över min intensiva organisering och min numera prydligt färgsorterade garderob satte jag mig och skrev ner mina bästa tips. Här är alltså en guide för er som vill ha en mer strukturerad och kreativ garderob!

✂︎ Börja med att testa alla plagg som inte är basplagg. Beroende på hur ens garderob ser ut och hur mycket kläder man har tar detta såklart olika lång tid, men för mig är detta grunden till en bra struktur. Prova igenom allt och känn efter hur det sitter, fundera på när du hade plagget sist och vad du gillar/ogillar med det. Hitta sedan minst en ny kombination med varje plagg.

✂︎ För att hitta nya kombinationer finns det några enkla tillvägagångssätt. Mitt bästa är nog att tänka lager på lager, få plagg gör sig bäst själva utan det är när du adderar grejer som det blir kul. En klänning kan fungera som kjol om du sätter en långärmad tröja över eller en topp för den delen om du tar på en kjol ovanpå eller stoppar ned den i ett par byxor.

✂︎ Ett annat enkelt tips är att ändra silhuetten på plagget. Testa att spänna åt ett skärp i midjan, rulla upp ärmarna ett par varv, vik in en mudd eller stoppa in kragen på skjortan. Säkerhetsnålar är perfekt för temporära lösningar och jag använder dem ofta för att ändra längd och form på saker.

✂︎ När du bygger kombinationerna: tänk efter hur du anpassar det efter olika säsonger. Hur ändras min look om jag bär plagget nu när det är fem plusgrader ute jämfört med i sommar när det är tjugofem? Många plagg kan man ju faktiskt ha året runt beroende på vad man parar ihop dem med.

✂︎ Ett av mina favorittricks är att klä upp och klä ned plagg. Fina festklänningar går ju utmärkt att ha på jobbet om man dressar ned dem. Ett par jeans till istället för strumpbyxor, en t-shirt under en silkig klänning eller ett par sneakers till gör det mer vardagligt och bärbart. På samma vis kan man ju enkelt klä upp ett enklare plagg genom att addera stora smycken (ju mer desto bättre) och ett par klackar.

✂︎ Det här är ju lite individuellt efter vilken stil man har, men generellt tycker jag att fler borde våga mixa mer. Är man osäker på vad som funkar, välj att utgå från antingen färg eller mönster. En randig tröja till ett par prickiga byxor behöver inte bli galet om båda är svartvita. Och en orange kaftan över en röd klänning funkar fint eftersom de ligger så nära varandra i färgskalan.

✂︎ Under tiden du testar alla plagg och nya kombinationer, passa på att fota av dina outfits. Det behöver inte vara några proffsiga bilder utan snabba snapshots med mobilen funkar bra, det viktiga är att du ser plaggen och kombinationerna. Spara bilderna i ett nytt album i din telefon och ta fram och titta på det när du behöver inspiration.

✂︎ När du väl håller på och provar kommer du hitta hålen i din garderob och nyckelplaggen du saknar. Så under tiden du rensar, gör en inköpslista där du skriver ned sådant du märker att du saknar. På så vis köper du plagg som passar din befintliga garderob och hjälper till att lyfta den. På min lista hamnade sådant som den perfekta grå collegetröjan, ett par nya vita sneakers, en svart baddräkt, sandaler och fler strumpbyxor bland annat.

✂︎ Laga trasiga kläder och tvätta/vädra det som hängt inne i garderoben under en lång tid. Här är det också bra att skriva en lista på vad som behöver fixas på varje plagg under tiden du provar och sedan sätta dig och göra alla ändringar på samma gång. Skor som behöver sulas om lämnas till skomakaren och större ändringar kan en skräddare göra.

✂︎ Rensa ut alla plagg som inte känns rätt, där du inte hittar något bra användningstillfälle eller en ny kombination. Skänk vidare, sälj eller lägg i förrådet om det är sådant du tror att du vill ta fram senare.

Slutligen, en liten pedagogisk gif som visar hur det kan gå till när jag sätter ihop en ny klädkombination. Den blommiga klänningen är ju ett typiskt sommarplagg som jag haft på bröllop, midsommar och båtfester. Inget självklart marsplagg med andra ord men det går att lösa. Steg 1: sätt ett skärp i midjan och dra åt för att skapa ny silhuett. Steg 2: addera ett par slitna jeans för att inte frysa ihjäl och ge lite kontrast till det söta och blommiga. Steg 3: en lång kofta tar också ner looken en del. Steg 4: på med jacka, skor och solglasögon. Klart!

Påskpackning

Nu har jag packat min lilla weekendväska och hoppat på ett försenat tåg mot Norrköping. I packningen ligger böcker, klänningar och solglasögon – min planering är bara: äta god mat, ta det lugnt och förhoppningsvis få lite vårsol på mig. Utöver tågförseningen och det faktum att en tjej på tåget skalat och ätit tre kokta ägg rakt upp och ned (förlåt, men det luktar verkligen så illa) så har jag verkligen ett otursdygn.

Igår gick jag och tränade med en kompis efter jobbet och sen mötte vi upp en vän till på en liten påsk-afterwork på Riche. Vi satt och pratade, drack öl och hade det trevligt och efter en snabb sväng förbi Bouqeria kilade jag hem för att fixa min påskpackning. Jag gick ner i källaren för att hämta min väska och sen upp för alla trappor till min ytterdörr. Öppnade det övre säkerhetslåset och sedan det vanliga låset, tryckte ned handtaget för att kliva in men dörren gick inte att rubba. Inte en millimeter. Så jag stack in nycklarna och vred om igen. Låste och öppnade säkert tio gånger, ryckte i handtaget, stod och drog med full kraft men inget hände. Här någonstans började jag såklart tvivla på mitt förnuft. Är jag vid rätt dörr? Har jag verkligen öppnat ordentligt? Men efter att ha kikat in genom brevinkastet och konstaterat att det är min skohylla där i hallen, att det står Eriksson på ytterdörren och insett att min telefon kopplat upp sig på mitt wifi så förstår jag att det verkligen är min dörr jag står utanför. Så jag vred om nycklarna säkert hundra gånger till och fick sedan ringa fastighetsjouren.

Totalt någon timme efter att jag klivit in genom porten hade låssmeden Leffe borrat upp dörren i alla fall och jag fick kliva in i mitt hem. ”Dom här låsen har dom gjort om en fem, sex gånger bara den senaste tiden va. Dom håller ju inte. Ren skit. Folk blir in- och utlåsta titt som tätt. Men det ger ju jobb för såna som mig och det är ju bra!” konstaterade Leffe och jag kände mig lättad över att 1. vara inne i lägenheten 2. det inte var mitt fel att låset inte funkade utan faktiskt ett tillverkningsfel. Nåväl, efter mycket om och men fick jag packa min väska och nu sitter jag som sagt på tåget mot mina föräldrar. Hoppas på lite mer flyt framöver, hehe. Glad påsk till er alla!

Lång? Kort? Lång? Kort?

En av de bästa sakerna med att ha en egen blogg är att det är jag som bestämmer över utrymmet härinne. Innehållet är bara mitt och det kan faktiskt spegla den jag är som person. Därför kan jag posta vad ska jag göra med livet-tankar ena dagen för att i nästa inlägg bara prata om en klänning jag tycker om. Lite som det vanliga livet funkar. Allvar och nöje i en enda blandning, sällan med någon röd tråd. Det är också därför jag älskar att läsa bloggar. För det är trots allt är ganska oregisserat och äkta och bara vanliga människors liv.

I vilket fall. Jag har råkat förälska mig i ett plagg, som det så ofta går till när jag köper något. Jag fastnar liksom för en speciell detalj och sedan kan jag inte släppa det. I detta fall var det tyget. Ett fantastiskt sammetsfläckigt sådant som liksom skiftar i mörkblått och koppar beroende på hur ljuset faller, helt magiskt. Så den här klänningen var bara tvungen att flytta hem till mig, trots att jag var lite lite tveksam till modellen. För det är det här med långklänningar… Jag trivs inte riktigt lika bra i dem som jag gör i korta och i och med att de ofta känns väldigt festliga så minskar ju användningsområdena ganska mycket. Min tanke när jag köpte klänningen var alltså att jag skulle korta den ganska mycket, till strax ovanför knät. Men så testade jag den och började vela och tänkte att det kanske jag absolut inte ska göra.

Så ja hjälp mig nu. Ska jag behålla klänningen så fin som den är och kanske inte använda den så ofta? Eller ska jag korta den ungefär som på bilden till höger ( minus allt det där korviga som jag nu bara samlat ihop i midjan, såklart) och förhoppningsvis använda den lite oftare men med risk att det blir en helt annan sorts klänning?

Lång? Kort? Lång? Kort? Säg gärna vad du tycker i kommentarsfältet och hjälp mig lösa mitt största icke-problem just nu. Tack och puss!

Det måste hända något

Jag kommer på mig själv med att stirra tomt ut, rakt fram. Trots att kalendern är fullbokad med saker så kvarstår känslan. Det måste hända något. Något annat. Något stort. Nu snart.

För jag menar, allting är bra. Jobbet går toppen, lägenheten börjar snart komma i ordning. Jag mår prima, kroppen är pigg, hjärnan levererar skämt. Mina vänner är omkring mig, min familj ett samtal bort. Allting är bra. Men. Det. Händer. Ju. Inget.

Och jag dras automatiskt till allt som är nytt, spännande, annorlunda. Nya restauranger, nya fester, nya sneakers, nya möbler, nya läppar, nya möten, nya jobbuppdrag, nya låtar. Vissa saker stannar längre än andra, ger större avtryck. Andra glöms bort några minuter senare.

Kvar är ändå alltid känslan av att detta är allt. Nu är det såhär. Och jag vet att min trygghet och mitt liv är värt så mycket för så många. Att klaga på allt detta är så privilegierat. Men vad ska jag göra när det enda jag känner när jag klämmer in mig i den överfulla tunnelbanevagnen vid Östermalmstorg är: Jag står inte ut. Det måste hända något. Nu.

Hur gör man när det känns som allting flyter på men man samtidigt letar efter så mycket mer? Var börjar man? Var landar man? Jag vet inte, men jag tror jag måste ta reda på det.

Light box

Jag har köpt mig en kombinerad leksak och inredningspryl, nämligen en light box (eller ljuslåda om man gillar svenska direktöversättningar). En liten låda att skriva budskap på – en ytterst beroendeframkallande grej om man är copywriter och älskar att pyssla runt med bokstäver och ord.

Lådan hittade jag efter lite googlande på Bluebox så jag klickade hem den och redan nästa dag fick jag en avi om att den fanns tillgänglig att hämta ut. Sjukt snabbt och nej, jag är inte sponsrad men jag gillar smidiga e-handlare, helt klart.

Stoppar man i ett gäng batterier så går den även att tända upp och ha som lampa. Så fint och roligt och en väldigt Julia-typisk pryl! Enda minuset är att det inte finns några Å, Ä eller Ö med så vill man skriva något på svenska blir man lite begränsad. Men det borde gå att fixa ihop på något eget vis… Nu ska jag skriva något nytt, hej så länge!

Tio saker ni kanske inte visste om mig

☞ Jag har ganska dåligt morgonhumör och behöver helst en timme för mig själv när jag vaknat. För man konversationer med mig direkt när jag klivit upp får man ofta ganska korthuggna svar, även om jag inte har något emot personen i fråga. På kvällarna och nätterna däremot, då babblar jag gärna på. Om jag delar rum med någon annan kan jag ofta vara den som säger ”jag kom bara att tänka på en sak till…” precis när man släckt lampan och sagt godnatt.

☞ När jag var liten var jag småkär i André Pops. I övrigt brydde jag mig inte särskilt mycket om killar utan tyckte att de flesta bara var osmarta och störiga. Jag var mer intresserad av att komma långt fram i matteboken och sånt…

☞ Jag har 190 egna spellistor på Spotify (och då räknar jag inte andras listor som jag prenumererar på). 75 av dem är publika och finns här. Även om jag inte lyssnar på mina äldsta spellistor särskilt ofta så älskar jag att de finns där, som ett minne och en emotionell tillbakablick. Jag har ett eget sätt att sortera listorna och skulle mycket hellre dela tandborste med någon än att låta den använda mitt Spotify-konto. Det är enbart mitt!

☞ En av de värsta sakerna jag vet är när folk pratar högt om hur deras mage mår. Jag får panik av att tänka på tarmar och magsäcken och saker som vandrar omkring där inne. Bara början på meningen ”jag känner mig lite orolig i magen…” får min blick att bli helt tom och inom kort har jag ofta lämnat rummet. (Mår lite, lite dåligt bara av att skriva denna punkt.)

☞ Jag dricker ganska sällan läsk och när jag gör det så ”misshandlar” jag drycken (enligt många). Jag gillar inte när läsken är sådär iskall och stickig som den är när man häller upp den direkt ur flaskan utan låter gärna den stå och lufta sig en kvart eller så. Min bästa läsksort är Fanta Lemon.

☞ När jag var tio skulle jag hänga knäveck i en stång på skolgården men ramlade ner och skrapade upp ansiktet. Sedan dess tycker jag det är sjukt obehagligt att hänga upp och ned eller stå på huvudet/händer. Jag håller mig gärna på marken med huvudet upp och fötterna ned.

☞ Jag tycker det är ganska obehagligt med katter och håller mig väldigt reserverad om jag inte känner djuret väl. Ser jag en katt ute får jag småpanik av tanken på att den ska komma fram och stryka sig längs mina vader och nafsa mig i hälsenorna. Jag skulle aldrig sätta mig på huk och locka fram en främmande katt, så läskigt!

☞ En hemlig expertis hos mig är min förmåga att reklamera saker. Det började när jag var elva och hade samlat en massa Marabou-koder för att få en såndär uppblåsbar badfåtölj. Eftersom den tog så lång tid att få och inte dök upp förrän i oktober när sommaren var slut för länge sedan, satte jag mig ned och skrev ett långt men artigt brev om hur besviken jag var. Sedan dess har jag reklamerat tryffelchips som smakade för lite tryffel, kolasås som vägrade lämna sin förpackning och flygresor som blivit superförsenade, för att nämna några saker…

☞ Fastän jag älskar musik och har jobbat som dj så tycker jag det är rätt jobbigt att välja musik på hemmafester. Jag får sån extremt prestationsångest och vill välja något som pleasar alla men som samtidigt är lite nytt och creddigt och som jag själv också gillar såklart. Inte alltid helt enkelt. Så oftast håller jag mig långt från stereon och låter andra styra istället, det blir roligare så!

☞ Jag är egentligen en ganska okramig person om det inte gäller personer jag känner väldigt väl och verkligen tycker om. Den här grejen med att om man har träffats en två-tre gånger så är det plötsligt kutym att kramas stör mig lite. Det blir liksom svårt att kramas innerligt när man inte känner varandra och sånadär halvslappa kramar är ju ofta rätt stela. Det känns som om killar kommer lättare undan genom att göra någon *skön high-five* istället eller en ryggdunk, så jag funderar på att börja med det jag också.