Det måste hända något

birds
 
Jag kommer på mig själv med att stirra tomt ut, rakt fram. Trots att kalendern är fullbokad med saker så kvarstår känslan. Det måste hända något. Något annat. Något stort. Nu snart.
 
För jag menar, allting är bra. Jobbet går toppen, lägenheten börjar snart komma i ordning. Jag mår prima, kroppen är pigg, hjärnan levererar skämt. Mina vänner är omkring mig, min familj ett samtal bort. Allting är bra. Men. Det. Händer. Ju. Inget.
 
Och jag dras automatiskt till allt som är nytt, spännande, annorlunda. Nya restauranger, nya fester, nya sneakers, nya möbler, nya läppar, nya möten, nya jobbuppdrag, nya låtar. Vissa saker stannar längre än andra, ger större avtryck. Andra glöms bort några minuter senare.
 
Kvar är ändå alltid känslan av att detta är allt. Nu är det såhär. Och jag vet att min trygghet och mitt liv är värt så mycket för så många. Att klaga på allt detta är så privilegierat. Men vad ska jag göra när det enda jag känner när jag klämmer in mig i den överfulla tunnelbanevagnen vid Östermalmstorg är: Jag står inte ut. Det måste hända något. Nu.
 
Hur gör man när det känns som allting flyter på men man samtidigt letar efter så mycket mer? Var börjar man? Var landar man? Jag vet inte, men jag tror jag måste ta reda på det.
0

Delta i diskussionen

8 kommentarer

  1. Tack, jag har precis samma känsla just nu! Skolan rullar på, sommarjobb är fixat, jag trivs i min lägenhet och i min nya stad. Men något måste hända. Jag känner igen mig så väl i det du skriver, prick på!
    Om du kommer på hur man tar sig ut det, dela gärna med dig!

  2. Hej, så här har jag alltid känt typ. Har alltid haft en rastlös känsla, småångest över att vilja så mycket, upptäcka världen, få det bästa jobbet osv. Mitt tips till dig är att skriva ner vad du drömmer om på ett papper och ställa dig frågor som, vad vill jag? Vad behöver jag göra för att komma dit? Måste det ske nu? Om inte lägg det åt sidan som om du la det i en burk som du kan plocka fram när som helst. Behöver du kompromissa? Kommer det vara värt det? Oavsett vad du drömmer om eller om du helt enkelt inte vet vad du vill just nu så tror jag detta är helt normalt. Om allt känns trist, testa något helt nytt, en träningsform, en resturang, starta en middagsklubb eller bara ta långa promenader varje dag för dig själv och fundera. Kanske vill du spara till något? Det finns så mycket härligt i livet, men det kommer inte gratis och man måste ha tålamod! Något som jag jobbar med varje dag typ haha:) Önskar att allt händer NU, men samtidigt uppskattar man det nog mer när man har väntat länge på saker. Tänk positiva tankar – Allt är möjligt och det är bara en tidsfråga innan roliga och spännande saker kommer hända i ditt liv.

  3. Jag känner ofta ungefär samma sak. Och i grund och botten är det nog en nyttig känsla, om den går att styra rätt. Jag tänker att den känslan beror på att jag måste ändra på något i mitt liv, för som jag lever just nu är uppenbarligen inte helt rätt för mig. Då ändrar jag på något, litet eller stort och känner efter. Ibland blir det bättre, ibland inte alls, i värsta fall sämre. Men då har jag åtminstone testat. Det mest omvälvande är väl att flytta till ett helt nytt ställe där en inte känner någon, byta karriär och liknande. Det har jag gjort, och det har gett mycket mycket. Men jag har också ändrat på små vanor, som att ta en kvällspromenad varje dag, att koka gröt till frukost istället för bara mackor, att tacka ja till fler saker som erbjuds.

    Jag hoppas att den känslan du bär på avtar snart.

  4. Jag känner oxå igen mig Julia. Jättemycket faktiskt. Allt är fint, jg mår bra, det har hänt saker som kommer innebära förändringar, men ibland är det som att den enda lilla sekunden, minuten, timmen, dagen, som det inte händer nåt är det värsta som finns. Trots att det hänt mycket och kommer hända mycket. Det är skönt att veta att jag inte är ensam om de här känslorna. Kram

  5. Hejsan,
    Stunder av tristess kommer och går och jag känner också igen mig i det du skriver. För två år sedan så hade jag allting "upplagt"liknande så som du beskriver, samtidigt hade jag en extrem ångest över att jag vill att livet skulle vara mindre inrutat och bjuda på mer äventyr. Det slutade en dag med att jag bestämde mig för att lämna allt. Två gånger till och med: en höst i Australien 2014 som gav mig mersmak, vilket ledde till att jag tog ett studieuppehåll och bodde i Paris i höstas. Nu är jag återigen tillbaka till studierna i Lund och just nu kan jag inte riktigt relatera till det du skriver lika starkt. Det är som att Paris bjöd på händelser (både positiva och negativa) så att det räcker och blir över för några år nu. Sedan tror jag också det är vetskapen att om jag vill: då kan jag få ett spännande, händelserikt storstadsliv men just nu väljer jag aktivt att satsa på studierna och vara i en trygg studentbubbla istället.

    Ska försöka ge lite tips:
    Har du några drömmar likt myggbett som inte vill försvinna? Prova på det! Paris m dess sällskap var ett sådant myggbett för mig och nu när jag fått uppleva det så är det också avdramatiserat.
    Ibland när jag tycker att livet är ganska mediokert så brukar jag titta på VICE News på youtube, det ger mig rätt mycket perspektiv i vardagen.
    Utforska nya caféer: det är min hobby! Att sitta ensam på caféer och skriva.
    Attenda något random event på facebook och gå dit.
    Skaffa tinder och gå på dejt med en främling som verkar spännande.
    Sist men inte minst: kallbada! Detta provade jag för första gången i helgen och det ger en härlig adrenalinkick att gå från bastun ner i det iskalla vattnet.

    Vill avsluta med att säga att din blogg är extremt bra, började läsa den i somras och jag blir alltid lika glad när det dykt upp ett nytt inlägg. kram!

  6. Precis som alla andra känner jag också väldigt väl igen mig i känslan du upplever. På samma gång som jag kan önska att jag slapp gå igenom den där fasen när en ifrågasätter allt och alla i sitt liv, är jag också så himla tacksam för att den dyker upp i emellanåt. Det är den som har fått mig att våga testa nya saker, att lära känna nya människor och att flytta utomlands. Med andra ord kliva ur min "comfort zone". Framförallt har den fått mig att utvecklas. Jag är så mycket stoltare över personen som jag är idag och allting jag varit med om hittills.

    Du har ju fått många bra tips i kommentarerna och du vet helt säkert saker du skulle vilja testa redan. Det behöver ju inte vara revolutionerande förändringar, utan de kan ju vara rätt små. I för sig kan ju även de små förändringarna bli revolutionerande. Mitt bästa tips är att skriva en lista på saker, som någon nämnde. Förutom att konkretisera idéerna är det ju väldigt tillfredsställande att gå tillbaka och pricka av saker en gjort!

    Cyberhugs, det kommer bli fantastiskt!

  7. Jag känner verkligen igen mig. Det är rutinen som är farlig, vardagen, slentrianen. Man behöver bryta den ibland. Det jag brukar göra är att testa något nytt. En ny promenadväg, en ny outfit, ett nytt café, en ny måltid eller ett nytt bakverk. Jag brukar skriva listor med mål och drömmar, och försöka uppnå någon av dem. Jag brukar åka på en resa om ekonomin tillåter det. Och så brukar jag försöka arbeta mycket med acceptans, och med meditation. Det hjälper mig att känna mig okej med att bara vara i det som är.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *