Julia Eriksson – Sida 100

Påskpackning

Nu har jag packat min lilla weekendväska och hoppat på ett försenat tåg mot Norrköping. I packningen ligger böcker, klänningar och solglasögon – min planering är bara: äta god mat, ta det lugnt och förhoppningsvis få lite vårsol på mig. Utöver tågförseningen och det faktum att en tjej på tåget skalat och ätit tre kokta ägg rakt upp och ned (förlåt, men det luktar verkligen så illa) så har jag verkligen ett otursdygn.

Igår gick jag och tränade med en kompis efter jobbet och sen mötte vi upp en vän till på en liten påsk-afterwork på Riche. Vi satt och pratade, drack öl och hade det trevligt och efter en snabb sväng förbi Bouqeria kilade jag hem för att fixa min påskpackning. Jag gick ner i källaren för att hämta min väska och sen upp för alla trappor till min ytterdörr. Öppnade det övre säkerhetslåset och sedan det vanliga låset, tryckte ned handtaget för att kliva in men dörren gick inte att rubba. Inte en millimeter. Så jag stack in nycklarna och vred om igen. Låste och öppnade säkert tio gånger, ryckte i handtaget, stod och drog med full kraft men inget hände. Här någonstans började jag såklart tvivla på mitt förnuft. Är jag vid rätt dörr? Har jag verkligen öppnat ordentligt? Men efter att ha kikat in genom brevinkastet och konstaterat att det är min skohylla där i hallen, att det står Eriksson på ytterdörren och insett att min telefon kopplat upp sig på mitt wifi så förstår jag att det verkligen är min dörr jag står utanför. Så jag vred om nycklarna säkert hundra gånger till och fick sedan ringa fastighetsjouren.

Totalt någon timme efter att jag klivit in genom porten hade låssmeden Leffe borrat upp dörren i alla fall och jag fick kliva in i mitt hem. ”Dom här låsen har dom gjort om en fem, sex gånger bara den senaste tiden va. Dom håller ju inte. Ren skit. Folk blir in- och utlåsta titt som tätt. Men det ger ju jobb för såna som mig och det är ju bra!” konstaterade Leffe och jag kände mig lättad över att 1. vara inne i lägenheten 2. det inte var mitt fel att låset inte funkade utan faktiskt ett tillverkningsfel. Nåväl, efter mycket om och men fick jag packa min väska och nu sitter jag som sagt på tåget mot mina föräldrar. Hoppas på lite mer flyt framöver, hehe. Glad påsk till er alla!

Lång? Kort? Lång? Kort?

En av de bästa sakerna med att ha en egen blogg är att det är jag som bestämmer över utrymmet härinne. Innehållet är bara mitt och det kan faktiskt spegla den jag är som person. Därför kan jag posta vad ska jag göra med livet-tankar ena dagen för att i nästa inlägg bara prata om en klänning jag tycker om. Lite som det vanliga livet funkar. Allvar och nöje i en enda blandning, sällan med någon röd tråd. Det är också därför jag älskar att läsa bloggar. För det är trots allt är ganska oregisserat och äkta och bara vanliga människors liv.

I vilket fall. Jag har råkat förälska mig i ett plagg, som det så ofta går till när jag köper något. Jag fastnar liksom för en speciell detalj och sedan kan jag inte släppa det. I detta fall var det tyget. Ett fantastiskt sammetsfläckigt sådant som liksom skiftar i mörkblått och koppar beroende på hur ljuset faller, helt magiskt. Så den här klänningen var bara tvungen att flytta hem till mig, trots att jag var lite lite tveksam till modellen. För det är det här med långklänningar… Jag trivs inte riktigt lika bra i dem som jag gör i korta och i och med att de ofta känns väldigt festliga så minskar ju användningsområdena ganska mycket. Min tanke när jag köpte klänningen var alltså att jag skulle korta den ganska mycket, till strax ovanför knät. Men så testade jag den och började vela och tänkte att det kanske jag absolut inte ska göra.

Så ja hjälp mig nu. Ska jag behålla klänningen så fin som den är och kanske inte använda den så ofta? Eller ska jag korta den ungefär som på bilden till höger ( minus allt det där korviga som jag nu bara samlat ihop i midjan, såklart) och förhoppningsvis använda den lite oftare men med risk att det blir en helt annan sorts klänning?

Lång? Kort? Lång? Kort? Säg gärna vad du tycker i kommentarsfältet och hjälp mig lösa mitt största icke-problem just nu. Tack och puss!

Det måste hända något

Jag kommer på mig själv med att stirra tomt ut, rakt fram. Trots att kalendern är fullbokad med saker så kvarstår känslan. Det måste hända något. Något annat. Något stort. Nu snart.

För jag menar, allting är bra. Jobbet går toppen, lägenheten börjar snart komma i ordning. Jag mår prima, kroppen är pigg, hjärnan levererar skämt. Mina vänner är omkring mig, min familj ett samtal bort. Allting är bra. Men. Det. Händer. Ju. Inget.

Och jag dras automatiskt till allt som är nytt, spännande, annorlunda. Nya restauranger, nya fester, nya sneakers, nya möbler, nya läppar, nya möten, nya jobbuppdrag, nya låtar. Vissa saker stannar längre än andra, ger större avtryck. Andra glöms bort några minuter senare.

Kvar är ändå alltid känslan av att detta är allt. Nu är det såhär. Och jag vet att min trygghet och mitt liv är värt så mycket för så många. Att klaga på allt detta är så privilegierat. Men vad ska jag göra när det enda jag känner när jag klämmer in mig i den överfulla tunnelbanevagnen vid Östermalmstorg är: Jag står inte ut. Det måste hända något. Nu.

Hur gör man när det känns som allting flyter på men man samtidigt letar efter så mycket mer? Var börjar man? Var landar man? Jag vet inte, men jag tror jag måste ta reda på det.

Light box

Jag har köpt mig en kombinerad leksak och inredningspryl, nämligen en light box (eller ljuslåda om man gillar svenska direktöversättningar). En liten låda att skriva budskap på – en ytterst beroendeframkallande grej om man är copywriter och älskar att pyssla runt med bokstäver och ord.

Lådan hittade jag efter lite googlande på Bluebox så jag klickade hem den och redan nästa dag fick jag en avi om att den fanns tillgänglig att hämta ut. Sjukt snabbt och nej, jag är inte sponsrad men jag gillar smidiga e-handlare, helt klart.

Stoppar man i ett gäng batterier så går den även att tända upp och ha som lampa. Så fint och roligt och en väldigt Julia-typisk pryl! Enda minuset är att det inte finns några Å, Ä eller Ö med så vill man skriva något på svenska blir man lite begränsad. Men det borde gå att fixa ihop på något eget vis… Nu ska jag skriva något nytt, hej så länge!

Tio saker ni kanske inte visste om mig

☞ Jag har ganska dåligt morgonhumör och behöver helst en timme för mig själv när jag vaknat. För man konversationer med mig direkt när jag klivit upp får man ofta ganska korthuggna svar, även om jag inte har något emot personen i fråga. På kvällarna och nätterna däremot, då babblar jag gärna på. Om jag delar rum med någon annan kan jag ofta vara den som säger ”jag kom bara att tänka på en sak till…” precis när man släckt lampan och sagt godnatt.

☞ När jag var liten var jag småkär i André Pops. I övrigt brydde jag mig inte särskilt mycket om killar utan tyckte att de flesta bara var osmarta och störiga. Jag var mer intresserad av att komma långt fram i matteboken och sånt…

☞ Jag har 190 egna spellistor på Spotify (och då räknar jag inte andras listor som jag prenumererar på). 75 av dem är publika och finns här. Även om jag inte lyssnar på mina äldsta spellistor särskilt ofta så älskar jag att de finns där, som ett minne och en emotionell tillbakablick. Jag har ett eget sätt att sortera listorna och skulle mycket hellre dela tandborste med någon än att låta den använda mitt Spotify-konto. Det är enbart mitt!

☞ En av de värsta sakerna jag vet är när folk pratar högt om hur deras mage mår. Jag får panik av att tänka på tarmar och magsäcken och saker som vandrar omkring där inne. Bara början på meningen ”jag känner mig lite orolig i magen…” får min blick att bli helt tom och inom kort har jag ofta lämnat rummet. (Mår lite, lite dåligt bara av att skriva denna punkt.)

☞ Jag dricker ganska sällan läsk och när jag gör det så ”misshandlar” jag drycken (enligt många). Jag gillar inte när läsken är sådär iskall och stickig som den är när man häller upp den direkt ur flaskan utan låter gärna den stå och lufta sig en kvart eller så. Min bästa läsksort är Fanta Lemon.

☞ När jag var tio skulle jag hänga knäveck i en stång på skolgården men ramlade ner och skrapade upp ansiktet. Sedan dess tycker jag det är sjukt obehagligt att hänga upp och ned eller stå på huvudet/händer. Jag håller mig gärna på marken med huvudet upp och fötterna ned.

☞ Jag tycker det är ganska obehagligt med katter och håller mig väldigt reserverad om jag inte känner djuret väl. Ser jag en katt ute får jag småpanik av tanken på att den ska komma fram och stryka sig längs mina vader och nafsa mig i hälsenorna. Jag skulle aldrig sätta mig på huk och locka fram en främmande katt, så läskigt!

☞ En hemlig expertis hos mig är min förmåga att reklamera saker. Det började när jag var elva och hade samlat en massa Marabou-koder för att få en såndär uppblåsbar badfåtölj. Eftersom den tog så lång tid att få och inte dök upp förrän i oktober när sommaren var slut för länge sedan, satte jag mig ned och skrev ett långt men artigt brev om hur besviken jag var. Sedan dess har jag reklamerat tryffelchips som smakade för lite tryffel, kolasås som vägrade lämna sin förpackning och flygresor som blivit superförsenade, för att nämna några saker…

☞ Fastän jag älskar musik och har jobbat som dj så tycker jag det är rätt jobbigt att välja musik på hemmafester. Jag får sån extremt prestationsångest och vill välja något som pleasar alla men som samtidigt är lite nytt och creddigt och som jag själv också gillar såklart. Inte alltid helt enkelt. Så oftast håller jag mig långt från stereon och låter andra styra istället, det blir roligare så!

☞ Jag är egentligen en ganska okramig person om det inte gäller personer jag känner väldigt väl och verkligen tycker om. Den här grejen med att om man har träffats en två-tre gånger så är det plötsligt kutym att kramas stör mig lite. Det blir liksom svårt att kramas innerligt när man inte känner varandra och sånadär halvslappa kramar är ju ofta rätt stela. Det känns som om killar kommer lättare undan genom att göra någon *skön high-five* istället eller en ryggdunk, så jag funderar på att börja med det jag också.

Balkongtankar

I lägenheten jag bor i nu har jag min första, egna balkong. Högst upp på tredje våningen och i söderläge. Jag har spanat lite under några soliga helgdagar när jag varit hemma och det känns som om solen ligger på där från förmiddag till eftermiddag – hur bra som helst för en livsnjutare som jag! Dessutom är den ganska stor, kanske en 5-6 kvm om jag får gissa. Detta innebär ju inte bara ett till rum att hänga i under varma dagar utan också ett nytt inredningsprojekt. Kul och trixigt men ungefär så här går mina tankar just nu:

Eftersom jag inte vet riktigt hur länge jag får bo här så vill jag ju inte lägga en halv miljon på balkonginredning (inte för att jag har de pengarna heller, men ändå). Prio ett är i alla fall något att sitta på och gärna ett bord att äta vid. Som av en slump har jag råkat tycka allra bäst om IKEAs billigaste möbelset Tärnö (hur ofta händer det ens?), så det tänkte jag slå till på. Jag tror det blir fint med ganska cleana trästolar som grund i alla fall. För att väga upp de enklare cafémöblerna med något glassigare tänkte jag fixa mig en hoppfällbar solstol. Rödrandigt semestertyg ger ju den bästa semesterkänslan så just nu är Mysingsö en kandidat.

Är det någonstans man ska gå loss med färg så är det ju på balkongen, tycker jag. Därför vore det kul med en balkongmatta i någon lite mer knallig färg. Jag vet att för ett eller två år sedan så hade Habitat jättefina solgula varianter i plast och jag håller tummarna för att de dyker upp igen. En annan given färgklick är ju såklart växter! Här skulle jag vilja landa någonstans mellan djungel och Rosendals trädgård. Hur bra mina halvgröna fingrar levererar återstår dock att se… Önskedrömmen är ju dock många ätbara saker, typ örter, tomater, chili och sånt plus lite fina blommor.

Till växterna tänker jag att det vore fint med stora krukor, ett par balkonglådor och en sånhär piedestal från IKEAs PS-kollektion. Lite mysiga ljus och lyktor, någon filt och ett gäng böcker så är det mesta på plats! Men innan jag slutar balkongplanerna så måste jag ju addera den ultimata drömmen. Tänk en såndär varm, tropisk natt i slutet av juli. Att då släpa ut en madrass, kuddar och täcke och sova under stjärnorna, men ändå i stan. Det vore ju det allra bästa!

Julles vinnarmacka

En sak som står på min lista för saker jag ska göra i mars är: pochera ägg. Så i lördags när jag vaknade tidigt och hade höga frukostambitioner kände jag att det var dags. Och hallå, det var ju superenkelt? Typ lättare än att koka ett bra löskokt ägg. Med det pocherade ägget som grund lagade jag sedan en mycket delikat smörgås, eller ”Julles vinnarmacka” som den numera heter.

Till vinnarmackan behöver du: två skivor surdegsbröd, färskost, fem brysselkåls…bollar?, ett ägg, lite ättika, olja samt salt och peppar.

Så här gör du: Börja med att pochera ägget. Fyll en stor kastrull med vatten, tillsätt en nypa salt och lite ättika. Låt vattnet koka upp och sänk sedan värmen så det sjuder. Knäck ägget i en liten kopp. Skapa en virvel i vattnet med en slev och tippa sedan ner ägget i det virvlande vattnet. Koka i ungefär 3 minuter och lyft sedan försiktigt upp det.

Hetta upp en stekpanna och rosta brödet på båda sidor. Ansa brysselkålen och plocka av de fina stora bladen, ungefär de fem yttersta lagren. Stek dem i pannan i lite olja tills de får fin färg. Bygg din macka genom att bre brödet med färskost, strössla över brysselkålen och toppa med det pocherade ägget. Smaka av med salt och peppar.

Tada! Vinnarmackan är klar. Servera med en kopp kaffe och lite god litteratur.

Instagram XXIX

Här är några extra fina ögonblick och bilder som fastnat på mitt Instagramkonto den senaste tiden. Vill ni se fler bilder som dessa, följ mig gärna under namnet solig (jag valde namn efter mitt favoritväder).

Konsten att återvända

I helgen ska jag åka på en liten universitets-reunion-fest i Norrköping. Äta middag och träffa ett gäng vänner, kanske en utgång på det – bara ett dygn av roligheter liksom. Men ändå har det varit något som skavt när jag tänkt på den här helgen. Jag har inte kunnat sätta fingret på vad, inte förrän igår kväll förstod jag varför.

Den senaste gången jag var i Norrköping hade sommaren precis börjat. Men det var den där sommaren som liksom aldrig blev, den som bara regnade bort till en början. Och den sommaren då jag kände mig så olycklig. Det var som att någonting låg i luften och stod ristat i gatornas kullerstenar. Insikten om att allt var annorlunda.

Och sen gjorde vi slut en natt och dagen därpå satt jag och grät i en park över en bägare med polkagris- och lakritsglass. Sedan packade jag ihop min rullväska och drog den till stationen. Hoppade på ett tåg mot Stockholm och flydde ett par dagar senare tvärs över jordklotet till Tokyo. Och sedan dess har jag inte återvänt till Norrköping.

Mina föräldrar bor en bit utanför stan så när jag var där i julas höll jag mig på landet. Lade pussel och åt julmat och träffade bara släkten. Jag gick inte på de där eländiga kullerstensgatorna, trängdes inte i galleriornas vimmel eller satte ens foten på något av de ställen vi delat tillsammans. Det gick inte, jag ville inte, jag behövde inte. Så jag lät bli.

Men nu ska jag alltså återvända. Och den här gången kan jag inte riktigt välja. Jag måste besöka några av våra gamla platser, men jag måste faktiskt inte bli den personen jag var då. För någonting är annorlunda nu. Jag är inte olycklig längre. Det är en ny Julia som kliver av tåget idag. Och jag hoppas att allt går bra. Ni kan väl hoppas det också? Bra, då tar vi oss an den här helgen. Puss.

Halloumi-tacos

Låt mig presentera ett stycke världsgod tacos! Eller för att vara exakt: öldoppad, pankopanerad och friterad halloumi med mangosalsa, avokado, koriander, rödlök och jalapeñomajonnäs, invirad i ett mjuk tortillabröd. Ja, jag sa ju världsgod!

Steg ett i denna ljuva taco är mangosalsan. Den blir extra god av att stå och dra till sig, så därför är den bra att börja med. Till den behöver du: 1 färsk mango (eller en liten förpackning fryst), ½ finhackad chili, saften från ½ lime, ½ msk råsocker och 1 finhackad salladslök. Så här gör du: Dela mangon i bitar och hacka lök och chili fint. Strö över råsocker och pressa i limen, rör om och ställ åt sidan.

Tacons huvudperson är såklart den friterade halloumin. Receptet på den hittade jag här, tusen tack! För att laga detta behöver du: 1 pkt halloumi, 1 dl vetemjöl, 1,5 dl öl (går också att byta ut mot mineralvatten), 2,5 dl pankoströbröd, 1 tsk cayennepeppar, 1 tsk spiskummin, 1 nypa salt och rikligt med naturell olja (ex. raps eller solros) till fritering. Så här gör du: Vispa ihop mjöl och öl i en skål. Blanda pankoströbröd, cayennepeppar, spiskummin och salt i en annan skål. Skiva halloumin och doppa den först i ölsmeten och sedan i pankoblandningen. Hetta upp rejält med olja i en stekpanna och fritera sedan halloumin där i, ett par minuter på varje sida. Ta upp och låt rinna av på hushållspapper.

Längst upp i hörnet ser vi en ganska blygsam men extremt härlig komponent: jalapeñomajonnäsen. Till den behöver du: Inlagd jalapeño och majonnäs. Gör så här: Dela jalapeñon i småbitar, välj mängd efter smak men börja lite försiktigt för det blir ganska starkt. Jag hade ca 2 msk till slut tror jag. Blanda med majonnäs och smaka av. Klart!

Slutligen plockar du fram andra goda saker du vill ha i din taco. Jag använde: avokado, limeklyftor, koriander och rödlök (orkar man pickla så är det ju en bonus).

Sedan är det bara att bygga ihop allt, äta och njuta. Det här blir SÅ gott, det vågar jag nästan lova. Laga det nu i helgen vettja!