mars 2021 – Julia Eriksson

Tre färgklickar

I väntan på strålande vårsol och spirande natur får man tillsätta lite egna färgklickar i sitt liv. Här är tre saker som gjort intåg i mitt hem den senaste veckan.

I helgen sydde jag klart min väggbonad och spikade upp den ovanför sängen. Den är helt och hållet gjord av stuvbitar som jag hade hemma, men jag tycker att de olika färgerna passar fint ihop i sina kombinationer. Kollar man noga så ser man ju att den inte är särskilt millimeterrak eller perfekt, men jag intalar mig att det är positivt att det syns att den är handgjord, haha.

Nästa hemmaprojekt hoppas jag blir ett nytt, rutigt köksgolv som jag haft på span ett bra tag nu, men jag väntar fortfarande på att golvfabriken ska återuppta sin produktion som legat nere på grund av pandemin. Kanske hinner jag något litet sidoprojekt däremellan, fortsättning följer.

Den här klädhögen med nya Sellpy-fynd blandat med garderobsfavoriter såg jag från min säng när jag vaknade i söndags morse. Kanske kan man se den som ett slumpmässigt utsnitt av min palett för våren med färger som limegrönt, orange, ljusgult och brunt. Hej 70- och 90-tal.

På tal om vårstil hörrni, så känner jag mig lite… lost. Ena dagen töntig millenial med för smala jeans, andra dagen tråkig låtsasvuxen i trenchcoat och loafers. Jag måste hitta någon slags rolig, färgglad medelväg tror jag. Det blir till att ägna påskledigheten åt Pinterest och moodboards.

En väg dit är kanske denna? Jag, som helt ransonerat bort sminkningen under hemmajobbandet, kom nämligen på att det vore kul med jättefärgglad ögonskugga. Så i påskpresent till mig själv köpte jag den här lilla asken som känns som det närmaste godis man kan komma utan att behöva tillsätta socker. Känner jag mig själv rätt kommer jag inte kunna låta den vara länge utan gör nog snart entré i zoom-mötena med orange ögonlock…

Guide: så kan du göra fynd på Sellpy

På efterfrågan kommer här en liten guide till hur man lyckas fynda på Sellpy. Bara för att klargöra ordentligt så är det här inget samarbete med dem i någon form, när jag har handlat på Sellpy så har det varit helt och hållet på eget initiativ och för mina egna pengar. Anledningen till att jag började var för att jag strax efter årsskiftet gav mig själv i uppdrag att sluta köpa nyproducerade kläder under en period. Och i kombination med pandemi som innebär mycket mindre spring på loppisar och i second hand-affärer ville jag hitta ett smart sätt att göra små uppdateringar i min garderob.

Till en början kände jag mig lite avskräckt av det enorma utbudet och hur jag skulle lyckas navigera i det. Men med en dos tålamod och lite testning lyckades jag göra ett par riktiga kap och då tändes det där fyndsuget som jag har inom mig. Jag har bara handlat där tre gånger hittills, så jag är långt ifrån någon expert, men några goda råd vill jag ändå försöka dela.

Först och främst, jag tror att det är med Sellpy som det är med second hand i allmänhet: vissa personer är superbra på att göra fynd och andra tycker det är jättesvårt. Det går såklart att träna upp, men jag tror man måste ha lite av en fynd-gen i sig och tycka att det är värt att rota runt en stund i jakt på en skatt. Till en viss del handlar det nog om att se potential i saker som tycks tråkiga vid en första anblick eller att man kan använda sin fantasi för att visualisera en färdig look i ett visst scenario.

Det första tricket för att lyckas manövrera Sellpy är att vara ganska specifik i vad man letar efter. Att bara klicka sig runt bland flikarna går ju, men det blir snabbt väldigt övermäktigt. I min telefon har jag en lista där jag skriver ner saker jag är sugen på klädmässigt. Det kan vara en specifik look eller ett visst plagg, till exempel en stor färgglad herrskjorta att ha i sommar när jag har badat och hänger på terassen för att dricka en drink. Jag brukar sedan utgå från listan och försöka hitta det jag letar efter.

Steg två är att filtrera. Här ställer jag in storlek, färg och pris. Eftersom jag vill åt fyndkänslan brukar jag dra ner maxpriset till runt 100 kr, om det inte är något väldigt särskilt jag letar efter och som jag är beredd att betala mer för. De flesta saker jag köpt har kostat 30-50 kr styck. Ibland filtrerar jag också på ett visst märke eller olika material för att slippa gå igenom de enorma mängder trötta polyesterplagg som finns. För materialen väljer jag ofta bomull, silke, viskos, linne eller lyocell. Man kan också sortera på skick. Här tycker jag faktiskt att de är duktiga på att berätta om det finns några slitage, typ lösa trådar, och allt jag fått hem har känts helt och fräscht.

När du filtrerat lär du fortfarande ha ett antal sidor att bläddra igenom, såvida du inte valt något oerhört specifikt, och nu börjar själva sållandet. Jag brukar scanna igenom sidorna ganska snabbt och så fort något lite intressant dyker upp öppnar jag det i en ny flik. Sedan när jag har kanske tio öppna flikar går jag igenom dem mer noggrant, kollar på alla bilder, läser beskrivningen och ser om det fortfarande är intressant. I så fall sparar jag plagget i min favoritlista. Många plagg går bort här, men rätt vad det är springer man på ett guldkorn.

Sedan upprepar jag proceduren ovan men med lite olika plagg och några olika sökningar beroende på vad jag är sugen på. Till sist har jag ett gäng saker i min favoritlista som klarar den slutgiltiga sållningen och får hamna i varukorgen. Ibland väljer jag att chansa lite, för bilderna är ju inte alltid tipptoppbra och det är kanske svårt att veta hur kläderna sitter på. Men för 30 kr känner jag att det kan vara värt det och hittills har det bara varit ett plagg som inte riktigt var som jag hade tänkt.

Bland mina inköp hittills finns ett gäng färgglada skjortor, en linnekostym, några roliga vintageskor, en prickig långklänning, svarta kostymbyxor, ljusa bomullsbyxor och en rutig kavaj.

En av de bästa och sämsta sakerna är ju det enorma utbudet, men jag tycker det är intressant ur en till aspekt. För faktum är att när jag sitter och bläddrar igenom sida efter sida med svarta kostymbyxor från Lindex och H&M så infinner sig en mättnad. Det är absurt hur många byxor som inhandlats i butik, använts ett par gånger och sedan hamnat här. Jag är i högsta grad skyldig jag med och vill inte kasta sten i konsumtionsglashuset, men för mig blir det i alla fall en tankeställare. Mycket av det jag på rutin går och köper i butik finns redan här, i princip oanvänt.

Skulle jag få önska något så hade det varit lite bättre bilder och beskrivningar på plaggen, men jag har förståelse för att det inte är helt enkelt med de stora volymerna. Jag önskar också att det gick att söka specifikt på de plagg som är mer ”vintage”, dvs från typ 60-90-tal eftersom jag tycker att de ofta har fina snitt och färger eller är i bättre material.

I morgon anländer min tredje beställning och den innehåller bland annat ett par kortärmade skjortor och några shorts som sommaroptimisten i mig slog till på. Jag håller tummarna för att de sitter bra och är så fina som jag tror. Hoppas att den här guiden gav er lite mer hjälp till att våga bläddra loss och fynda på Sellpy. Hojta gärna till om ni har några frågor så ska jag försöka att svara!

Livet rakt upp o ner va

Hej och välkomna till livet rakt upp o ner va. Jag kände att ett sådant inlägg kunde vara på sin plats, liksom bara hallihallå, inget riktigt tema, bara lite högt och lågt från hjärnbarken, eller det kanske inte alls är där tankarna kommer ifrån, jag orkar inte kolla upp hjärnans uppbyggnad, orkar inte återvända till högstadiets biologiklass, vi går vidare istället.

Idag har det varit strålande sol och fjorton grader ute, vilken ynnest, en sån glädje. Jag premiäranvände mina låga converse på lunchpromenaden och hade egentligen tänkt ha min beiga trenchcoat till men den hade legat slarvigt ihoprullad i jacklådan och var alldeles skrynklig från topp till tå, så den fick vänta lite. Jacklådan förresten, jo jag har en sådan under sängen där jag lägger undan alla ytterplagg som varken är i säsong eller får plats i hallen och när jag drog ut den idag drabbades jag av en liten pinsam välbehagsrysning då jag såg alla fina jackor som väntar, på mig och på varmare väder. Det är absolut en svag punkt hos mig, att köpa jackor, helst en i varje färg, men så gör de ju mig glad också. Jag njuter av att tänka på att jag snart får plocka fram den ljusblå boxiga, den gula i mockaimitation, den svarta med fransar, den vita ulliga, den vinröda stiliga, den orangea i sammet, den olivgröna praktiska… Ja, ni hör ju, det är inte rimligt, men där har de legat och väntat hela vintern och är nu redo för ännu en säsong i mitt sällskap.

Det har inte bara varit vår utanför mitt fönster utan jag bestämde mig också för att flytta in den i kylskåpet igår när jag var och handlade. Jag slog upp mina blå på morgonen med ett otroligt sug efter mat som kändes vårig och skrev en inköpslista med magkänslan i fokus. Det blev bara saker som rädisor, sparris, potatis, fänkål, spenat, citron, dill, spetskål, krasse, hollandaisessås, rom, gravad lax, ägg, färskost, rågbröd och räkor (varsågod att skriva av och ta med till affären om ni vill). Gissa om jag ska veva egen pasta och servera med citronsmörsås, dill och forellrom i veckan? Det var en otroligt dåligt ställd retorisk fråga, jag ber om ursäkt, men det ska jag i alla fall.

Idag hände två saker som kändes väldigt signifikanta för att vara 30 år och liksom lite ung och lite gammal på samma gång. Först hade jag bolånemöte med min rådgivare på banken och förhandlade räntor och joxade med bolån och sånt supervuxet och viktigt och ganska tråkigt. Strax därefter fann jag mig själv joggandes efter glassbilen för att lyckas komma ikapp den, vilket jag tyvärr inte gjorde. Jag upptäckte nämligen sent igår kväll att de har fått in en ny sorts glassbåtar med smak av lakrits och viol, vilket är min favoritkombination när det gäller glass, så då var det bara att kolla upp tidtabellen och försöka pricka in när glassbilen skulle vara på min gata. Men tydligen hade jag missat detaljen att man måste stå redo med skorna på och plånboken i högsta hugg när den anländer, för när jag kastat på mig jackan och sprungit mina tre trappor ner såg jag den bara bränna iväg, varpå jag kubbade efter en kort stund innan jag insåg att jag är en vuxen person med bolån som inte borde springa efter glassbilen. Men nästa gång den kommer förbi är det jag som köar på trottoaren för att få fylla frysen med glassbåtar. Lite pengar på amortering, lite pengar på glass, det är min filosofi.

Annars då? Jo, jag är sugen på att börja på en ny bok efter att ha tragglat mig igenom Lena Nymans dagböcker och brev. Inte för att den var dålig, nej det fanns en del fina saker med den, men det blev bara väldigt mycket med 460 sidor av personligt dagboksskrivande och killar som heter Janne, Bosse, Rolf och Stig osv. Jag borde kanske växelläst den med något annat samtidigt, men jag brukar nästan aldrig göra så, här är det en sak i taget och fullt fokus åt ett håll. Det här fick mig förresten att tänka på att det var länge sedan jag skrev om vad jag läst i bloggen. Nog får det bli ett litet uppsamlande bokinlägg snart tror jag, stanna kvar och håll utkik så kommer det när ni minst anar, lite som glassbilen, fast ni slipper jaga den, jag lovar.

Just det, en till anekdot innan jag slutar, jag lovar att det ska bli den sista. Igår var jag och tog den tredje dosen av mitt TBE-vaccin. Jag kom på det på morgonen, att det nog var dags att ta den där sista sprutan nu för att få fullgott skydd, för hur var det, 9-12 månader efter, jo men det var verkligen dags. Så jag bokade en tid på vaccinmottagningen redan samma kväll, smidigt värre, och travade dit till 18:30. Eftersom det var dagens sista tid var det bara jag i väntrummet och efter lite knappande på datorn för att intyga att jag var jag och inte var allergisk eller sjuk blev jag visad in till sköterskan. Hon lyste upp när hon fick se mig och utbrast glatt ”jaha, dagens sista covid-dos då!” varpå jag för en tusendels sekund fick min moral kraftigt testad innan jag skakade på huvudet och svarade henne att ”nej nej, jag är här för en TBE-spruta, det lär nog dröja ett bra tag innan det är min tur att vaccineras mot covid”. Så nära men ändå inte. Nåväl, en vacker dag är det nog också min tur att få den där efterlängtade sprutan, till dess ska jag rulla runt i gräset och vandra genom de snårigaste skogarna utan någon fästingskräck.

Okej, nu är klockan tio och jag undrar lite vad jag skrivit men tänker att det är lika bra att trycka på publicera innan jag ångrar mig. Kanske finns det något kul ändå med det ofiltrerade rakt upp och ner, utan bilder och puts, bara lite vanligt liv, en tisdag år 2021. Vi säger så, berätta något om er dag vettja, hej på er!

En helg vid havet

Skepp ohoj! Här kommer några bilder från en helg vid havet. Vi åkte dit med den närmsta lilla bubblan för att fira min kompis Julia som fyllde år och det var verkligen härligt att lämna stan för en stund. Att slippa promenera i samma gamla kvarter och istället få fylla ögonen med nya intryck och lungorna med frisk luft.

När jag, Karin & Anna kom ut till ön på fredagskvällen hade Julia och hennes kille Erik varit där sedan dagen innan för att värma upp den lilla stugan. Tur det, för när de kom dit hade olivoljan på köksbänken frusit, men ett dygn senare var det i alla fall varmt och härligt. Vi samlades runt köksbordet och fick nygräddad pizza bakad på surdeg. Sedan satte vi oss vid brasan och drack vin och spelade spel innan vi kröp ner i våningsängarna och slumrade gott.

På lördagen åt vi en långsam frukost innan vi gav oss ut för en rundtur på ön. Vi gick till den lilla affären som hade öppet under två timmar dagen till ära. Där träffade vi en hundvalp och köpte tvål och bakplåtspapper.

Sedan gick vi tillbaka till stugan och eldade igång bastun. Ivrigt påhejade av varandra turades vi om att ta svalkande dopp i det fyragradiga havet och värma oss inne i bastun. Rena och behagligt trötta på det sätt som man bara kan bli av att utsätta kroppen för temperaturmässiga chocker, sjönk vi ner i soffan med varsin bok en stund och läste till det sprakande ljudet från brasan. På kvällen firade vi Julias födelsedag med presentöppning och en trerättersmiddag inklusive årets första grillning och en otrolig tiramisu till efterrätt.

På söndagen blåste det kulning men det hindrade oss inte från att gå ut. Vi gick på upptäcksfärd längs strandkanten och stod och blundade mot solen så fort vi hittade en plats i lä. Jag har svårt att förklara men det är något med havet som gör att jag känner mig väldigt grundad. Att bara sitta och blicka ut över det gör mig lugn och trygg och i kombination med släta klippor och friska vindar känner jag hur kroppen fylls på med energi.

Efter en rejäl dos av hav åt vi grillad korv och resterna av tiramisun innan det var dags att packa ihop och städa ur stugan. Sedan väntade en gungig båtresa i 20 m/s för att ta oss tillbaka till fastlandet och så åter till stan och söders trottoarer. Lite lugnare, lite mättare och lite mer saltstänkta.

Sy och snickra

Jag har kommit in i en period då jag är så trött på att sitta framför en skärm att jag nästintill äcklas av den. Det är ju lite jobbigt eftersom väldigt mycket av ens liv utspelar sig digitalt numera, kanske allra främst jobbet, men också många sociala interaktioner och även den här bloggen. Därav blir det vissa oplanerade pauser här då och då som ni kanske märker (sorry!). De senaste dagarna har jag i alla fall stängt ner datorn vid 18 och som en motreaktion börjat pyssla med analoga, kreativa saker.

En sak jag gjort är att bygga hyllor till det här skåpet. Nu syns ju det dåligt på bilden eftersom det är stängt, men ni får använda er fantasi. Jag köpte skåpet second hand förra året och då var det i rätt risigt skick, men jag målade om det, satte dit en ny låsanordning och så dröjde det sisådär sju månader innan jag orkade ordna hyllplan inuti. Fixandet av hyllorna medförde att jag var tvungen att köpa en fogsvans och när jag sågade med den blev jag så glad för att den var så bra, så nu vill jag genast såga fler saker! Jag måste bara komma på vad först.

Igår kväll påbörjade jag ett nytt, lite oklart syprojekt. Jag har länge haft en tanke om att jag vill ha någon slags väggbonad ovanför sängen. Obs kanske inte riktigt en sådan man tänker på först när man hör ordet ”väggbonad” utan något lite mer modernt och grafiskt, fast fortfarande i textil. Så jag bestämde mig för att öppna lådan med stuvbitar och skapa en på känn. Här ovan ser ni någon slags work in progress-bild. Jag kom en bit på väg men har nog ett par goda timmar kvar innan jag blir klar. Tur det, för min skärmskräck kommer nog att fortsätta ett litet tag till, men rätt vad det är så är jag tillbaka med scrollsugen tumme och fyrkantiga ögon, hehe. Vi hörs då!

Spegelstilen x 6

Ibland vill jag dokumentera vad jag har på mig lite snabbt och enkelt. Då blir det bilder i den ovala furuspegeln med soffan i bakgrunden, lite plottrigt men ganska härligt också. Här är ett urval av bilderna och kanske också lite inspiration till hur man kan klä sig i den envisa övergången mellan vinter och vår.

En dag var jag Södermalmscowboy i vintagefyndad western-skjorta med silverbroderier. Till det en gammal scarf från & Other Stories, jeans jag fått av min kompis Graziella när hon rensade sin garderob och vita boots från H&M.

I söndags åt jag brunch iförd en mörkblå klänning med prickar som jag köpt second hand och kortat lite. Förutom den bar jag bruna mockastövlar och en chunky guldkejda (som jag skrev att jag var på jakt efter här) och sedan lyckades hitta på Myrorna.

En av de där första dagarna i mars då man trodde att det var vår klädde jag mig i ljusblå prickig klänning och stickad väst med broderade blommor. Båda från Monki men för ett tag sedan.

I början av den här veckan testade jag en kombination som kändes lite märklig i huvudet men som blev fin på, tycker jag i alla fall. Den blå- och rödrandiga tröjan är från H&M och den olivgröna silkesskjortan är köpt second hand. Jeansen är från Monki.

I tisdags åkte den rutiga kavajen på. En second hand-fyndad sådan till ingens förvåning. Till den bar jag supergamla jeans, svarta loafers och gula strumpor från Monki. Under hade jag en långärmad stickad pikétröja från Zara.

Och igår såg jag ut så här med prickar och rutor i en mix. Kavajen är ett gammalt second hand-köp, midjeväskan kommer från Cos och Gucci-klockan har jag köpt på auktion. Den prickiga långklänningen är ett Sellpy-fynd. Under mitt köpstopp av nya kläder har jag upptäckt hur extremt mycket som finns där och vilka kap man kan göra om man har lite tålamod. Kanske att det får bli ett eget inlägg om det ifall ni är intresserade?

Nu ska jag såga till några hyllplan och äta halloumitacos. Hoppas att ni har en fin helg!

På tallriken på sistone

Igår åt jag korv med mos framför Sveriges mästerkock. Kanske inte så kulinariskt, men precis vad jag var sugen på. Som tur är så är inte alla dagar korv med mos-dagar och därför tänkte jag att vi skulle göra några nedslag och se vad jag lagt på tallriken den senaste månaden.

Vi börjar ambitiöst med bao buns fyllda med rödkål, gurka, salladslök, koriander och så stjärnan: friterad blomkål i gochujangmajo. Receptet hittade jag på Instagram hos Gottigheter.

Efter att ha ätit det i några dagar var mina bao-bröd slut men jag hade friterad blomkål kvar. Den fick dyka ner i en matig sallad tillsammans med svartkål, gurka, krutonger, caesardressing och parmesan.

En solig söndag gick jag till Garba och åt deras tagliatelle i gravad citronsås med stracciatella, kronärtskocka och salvia. Den var helt otroligt god! Till efterrätt delade jag och Sandra på en vaniljmunk och en briochebulle med tonkakaramell som också var 5 av 5.

Efter den kulinariska utflykten återvände jag hem till köket där jag körde in en bit lax i ungen tillsammans med en skvätt vatten och lite kryddor som chiliolja, ingefära, paprikapulver & lime. Den åt jag sedan i tortillabröd med en mangosalsa, pico de gallo, chilimajo och koriander.

Sedan närmade sig fettisdagen och då åt jag semlor såklart.

Alla hjärtans dag firade jag med kompisar hemma hos mig. Det är även Annas födelsedag så hon hade fått önska mat och valde skaldjur. Det bästa man kan välja! Vi gick all in och började med ostron, chips med löjromsdip och ett par ostar.

Sedan fortsatte vi med gratinerade havskräftor, räkor & aioli och moules frites. Det fanns inte en centimeter bordsyta kvar när vi dukat upp allt och efter ett tag var det omöjligt att pilla i sig en enda räka till.

Men efter lite paus plockade jag fram efterrätten som var en blodapelsinkaka med brynt smör och muscovadosocker från Garbas kokbok. Den serverades med lättvispad grädde och italiensk likör. Diskberget i mitt minimala kök efteråt tog sin tid att jobba sig igenom, men det var det värt!

Sedan hade jag en vecka med filminspelning och produktion då jag åt mat på jobbet eller ospännande saker hemma som snabbnudlar och rostad potatis (inte tillsammans dock). Men vips var det fredag eftermiddag och då välkomnade jag helgen med lite chips och en snygg-öl.

Oftast består mina hemmaluncher av mat från dagen innan som jag värmer på, men ibland hinner jag laga något på den där snabba timmen mellan 12 och 13. Ett säkert kort är råraka. Bara att riva och steka två stora potatisar och under tiden hackar man lite rödlök, skär upp citron samt plockar fram crème fraîche, dill och rom.

I förra veckan lockades jag av matbutikens rabatt på Oumph och bestämde mig för att testa några kebabstrimlor som jag inte smakat förut. Jag bakade ett snabbt stekpannebröd, rörde ihop en vitlökssås och skar upp sallad, gurka, tomat, rödlök och koriander. Till sist lade jag på de stekta kebabstrimlorna och vek ihop allt. Gott och snabbt!

En inte riktigt lika snabb rätt, men väldigt god, var den här vegetariska tikka masalan som jag lagade med paneer. Det blev typ tre liter gryta så jag åt den under ett antal dagar den veckan. Märkligt nog har jag inga problem med att äta samma mat flera dagar i rad, jag tycker tvärtom att det nästan kan vara lite tråkigt att inte få äta samma sak igen om jag åt något riktigt gott. Men med kläder däremot skulle jag aldrig ha samma outfit två dagar i rad, det är knappt att jag vill ha samma kombination två gånger på en månad för att det känns tråkigt. Hur funkar ni på den fronten? Är ni likadana eller tvärtom?

Slutbilden här får bli en klassisk helgfrukost i sol med allt gott samlat på en bricka. Och så kaffe och lemonad vid sidan av. Det är mycket möjligt att det blir en repris på det nu i helgen.

Ekonomi, jämställdhet och varför jag jobbar på bank

När jag valde att ta ett reklamjobb på en bank fanns det flera anledningar men en var extra tydlig: jag älskar pengar. Nej, jag skojar bara. Däremot tycker jag att pengar är otroligt intressant ur ett kommunikationsperspektiv. Det är något alla människor berörs av, vare sig man har mycket eller lite. Det skapar känslor – av glädje, ångest, trygghet, förvirring och frihet. Det bidrar till makt, och till utanförskap. Vårt samhälle bygger till stor del på pengar och vi alla måste förhålla oss till det, vare sig vi vill eller inte.

Jag vill tro att det går att prata om pengar och sprida ekonomisk kunskap på fler sätt än vad man gjort tidigare. För det är och har varit en exkluderande värld, ett område som skrämmer många, som får dem att backa undan. Jag är universitetsutbildad och har varit heltidsanställd i snart tio år, ändå lät jag mitt orange kuvertet stå oöppnat på hatthyllan förra året för att jag kände att jag inte orkade ta tag i det. Jag skulle nog ändå inte fatta vad siffrorna betyder…

Och det är till stor del därför jag vill jobba med reklam på en bank. För att göra ekonomi enklare och mer tillgängligt. Jag vill skapa kommunikation som fler kan förstå, som tar upp viktiga saker och som når ut till många. Det låter kanske naivt och godtroget, men jag vill i alla fall försöka.

Idag den 8 mars, på internationella kvinnodagen, släpps den första kampanjen som jag har varit med och skapat tillsammans med mina otroliga kollegor. Den handlar om kvinnligt ägande och varför statistiken ser ut som den gör. För i Sverige äger kvinnor hälften så mycket som män, de får 30 % lägre pension och 10 % lägre lön. Det är siffror som talar ett tydligt språk, men som går att förändra. Mycket till stor del med ökad kunskap, genomtänkta beslut och en förändrad syn på hur en typisk ägare ser ut. Det här är ett litet steg på vägen.

Mest jobb och lite annat

De senaste veckorna har mitt liv i princip bara bestått av jobb. Jag vet inte om det är en av få saker som är positiva med pandemin – att det inte finns så mycket annat som pockar på min uppmärksamhet gör att jag kan lägga nästan all min tid på jobbet. Särskilt nu när kontoret också är mitt hem och hela tiden finns tillgängligt. Då är det lätt att sitta sent in på kvällarna och klura på olika formuleringar eller tillbringa en söndag på detaljnivå i klippningen av en film, utan att få fomo för att jag missar något kul. Samtidigt förstår jag ju att det inte är hållbart i längden och självklart längtar jag också tills kvällarna och helgerna kan bestå av något mer än timmar framför skärmen. Men det är ju ofta kul att jobba och herregud vad svårt det är att göra något kreativt utan att vilja lägga ner hela sin själ i det. Kommer jag någonsin att lära mig? Jag tvivlar på det.

Och med det sagt, låt oss titta lite på hur de senaste veckorna varit, med en förvarning om att de mest bestod av jobb, jobb, jobb och lite annat däremellan.

Under två långa dagar i mitten av februari var jag på filminspelning. Vi spelade in på fyra olika locations och avslutade med en scen som skulle utspela sig på ett dansgolv. Vi fyllde lokalen med rök, färgat ljus, blinkande strobar och musik med en bas som fick rutorna att vibrera. För en liten stund kändes det som att faktiskt vara på klubb, men sedan blev det tisdag kl 19 igen i en värld utan fest. Det kändes fint ändå att veta att det sitter kvar i muskelminnet, känslan av att stå på ett dansgolv och vara uppslukad av kvällen.

När vi väl filmat allt material började nästa del i skapandet av en reklamfilm. Först lägger man några dagar på att klippa ihop allting. Man bestämmer exakt vilka bilder som ska vara med, hur lång varje scen ska vara, vilka vinklar man vill ha, hur de olika versionerna av filmen ska bli osv osv. När klippningen väl sitter och har godkänts av alla så börjar fas två. I den sätter man musik och ljudeffekter, spelar in voice over och lägger på, justerar grade (det vill säga filmens färgtoner, kornighet och sånt), retuscherar bort oönskade föremål, lägger på grafik och gör klart allt. Det låter kanske enkelt men varje steg innefattar en eller flera människor som är experter på just det och så ska det löpande godkännas och tas beslut. I slutänden är det ofta många personer och många timmars jobb som ligger bakom en film som kanske bara är någon minut lång, så även i detta fall. Varsågoda för en liten oombedd inblick i reklamfilmsbranschen.

En dag när jag inte jobbade gick jag på en liten second hand-runda på Södermalm. Jag har haft en fas när jag känt mig trött på alla prylar och färger i min lägenhet och tänkt att jag ska börja med någon slags japansk minimalistisk inredning. Men så står jag på Röda korset och dras till den här tavlan som är allt annat än avskalad med sina kladdiga blommor och inser att jag nog faktiskt måste ha den.

En fredag när jag suttit i ljudmixning hela eftermiddagen och skulle gå hem till min tomma, mörka lägenhet för att tillbringa kvällen där, drabbades jag av den totala uppgivenheten och en första gradens tredje vågen-ångest. Jag minns att jag hade känt mig fin och glad, det var en dag med sol och vårkänslor i luften och i kontrast till ännu en kväll hemma själv kändes det nog extra hårt. Jag vet inte ens varför jag skriver om det nu som att det var en specifik händelse, men kanske för att jag någon dag i framtiden ska kunna gå tillbaka hit och minnas hur hopplöst det kunde kännas.

En lördag som också var fylld med sol tog jag årets första löptur. Fem trevande kilometer på isfria gator.

Sedan drack jag vin, sydde om två klänningar i garderoben och läste Ocean Vuong. Rekommenderar alltsammans.

Förra söndagen bjöd på tio grader och strålande sol. Jag följde med Karin och Fredrik på utflykt till Flatenbadet och vandrade runt sjön. Karin hade gjort muffuletta-mackor till oss som var otroliga och det gick att sitta utan jacka en stund. <3

I onsdags var jag på kontoret. Vi samlades där i vårt lilla team på fem personer för att slutföra en massa saker kring kampanjen vi jobbar på nu, sådant som är svårt att göra över länk. Eftersom hemmajobb är starkt rekommenderat just nu har jag bara varit på kontoret tre gånger under de två månader som jag hunnit vara anställd. Det innebär att jag ännu inte lärt mig hitta alls i de gigantiska lokalerna. Som tur är finns det gott om konstverk utspridda, så förutom att man får en liten kulturell upplevelse som man annars är så svältfödd på nu, så är de också bra för hjälpa en att hitta rätt.

Tillbaka på hemmakontoret så har jag stått i fönstret och jobbat, ätit lite blodapelsinkaka för att hålla energinivån uppe och strukit punkt efter punkt på att göra-listan. Och i parken utanför mig börjar våren sakta att anas. Dunkandet från basketplanen ekar i kvällen och om några veckor kommer de första träden att knoppas. För snart prick ett år sedan började jag jobba hemifrån och såg under våren hur parken sakta slog ut i blom, dag för dag, timme för timme. I år kommer jag stå på samma plats och bevittna samma sak. Det känns både hopplöst och hoppfullt, så som livet tycks vara just nu.