november 2015 – Julia Eriksson

Monday motivation 27

det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är

Klockan är 01.38 och jag går Hornsgatan fram. Nej, jag går inte. Jag klampar, tar snabba steg med rasande fötter. Orkar verkligen inte vänta elva minuter på tunnelbanan mot Slussen. Så jag struntar i att jag är själv och det är mörkt. JAG GÅR NU.

Handen är hårt knuten i fickan. Jag håller ett fast grepp om telefonen. Förbannar den och dig och allihopa under tiden jag går. Tänker på smsen du skrev och kanske mest de du inte skrev. Du saknar ju konsekvens, konstaterar jag tyst för mig själv.

För varje steg jag tar dyker nya situationer och personer upp. I natt är jag arg på allt och alla. De som på något sätt förminskat mig. Hallå, det där meddelandet du skrev förra veckan. Hur tänkte du ens? Fattar du inte att det gjorde ont? Helvete.

Och samtalen på baren. Spelet, strategierna, metaforerna. Referenserna till litteraturens förlorade hjältar. Vad hjälper de när klockan är 01.44 och jag fortfarande klampar Hornsgatan fram. Hur lång kan ens en gata vara? Vem byggde den här fucking staden?

Jag är förbannad när jag marscherar genom Stockholmsnatten. Vilka tror ni att ni är? Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är. Hör ni det? Akta. Jamen, flytta på dig. Här kommer jag.

Lördag x 5

Jag vaknade igår med någon slags idé om att jag skulle dokumentera hela min lördag. I vanlig ordning gick det utmärkt till en början, de sisådär fyra första timmarna, för att i takt med att mörkret sänkte sig avta och resultera i ett fåtal dugliga bilder. Så därför får det bli fem små lösryckta ögonblick från min lördag istället för en heldag.

Eftersom jag nästan alltid äter frukost på jobbet har jag sällan ”vanlig” frukost hemma i kylskåpet. Så när det plötsligt är helgmorgon och jag inte hunnit handla, får frukosten bli en blandning av vad som finns hemma. Denna gång: stekt ägg, päron, vindruvor & plommon, smoothie med blåbär & hallon, kaffe och en muffin. Gott och dugligt.

Sedan gjorde jag mig i ordning för äventyr. Här är min sminknecessär från Monki, blir alltid så glad av den. 🙂

Utanför fönstret rådde typiskt novemberväder med regn och blåst. Det är förövrigt en av mina värsta känslor: när vinden tar tag i paraplyet och nästan vänder det ut och in. Känns som en sak som händer ofta i Göteborg, jag tror därför jag skulle ha svårt att bo där. Varsågoda att bekräfta eller dementera.

För att liva upp i höstrusket körde jag tema rosa och svart på kläderna. En ljusrosa kappa som jag fått av min kompis Emelie när hon hade garderobsrensning (tackar! har varit på jakt efter en ett tag) och Reebok Ventilators på fötterna. Älskar dessa skor pga extremt sköna och fin färgkombination.

Sedan tog jag en vända på second hand-affären Möjligheternas hus i Skarpnäck där jag köpte ljusstakar och julpynt för 45 kr (typiskt bra). Efter det mötte jag upp Karin vid Sergels torg för att vara smakråd när hon valde glasögon och sedan åkte jag mot Thorildsplan. Där ägnade jag resten av lördagseftermiddagen åt att städa ur min gamla lägenhet som jag nu lämnar vidare. För att peppa mig själv köpte jag en bukett med eukalyptuskvistar på den nyöppnade blomaffären vid Åhléns city. Så bra koncept och fin butik, den rekommenderas! Resten av lördagen ägnades åt julpyntning, tillagning av Janssons frestelse och öldrickande på Pelikan. Klart slut, varulvstjut!

Frågestund

Hej! Jag tänkte att vi drar igång helgen med en klassisk frågestund. Det var säkert ett år sedan sist och jag tänker att ni eventuellt har några roliga frågor på lager. Kanske undrar ni om jag alltid ror utan flytväst, vilka träningsformer jag helst ägnar mig åt, hur länge jag snoozar på morgonen, vad en typisk arbetsdag innehåller eller vad jag absolut inte äter? Ställ era frågor i kommentarfältet nedan så ser jag till att svara (så länge det inte är superduperprivat). Ha en strålande fredag!

The struggle of being a blogger

Saker man troligtvis bara gör när man har en blogg:
Går upp extra tidigt, tar på sig gårdagens kläder, letar fram sitt kamerastativ, möblerar om i vardagsrummet, tar på sig skorna inomhus, ställer sig framför kameran, knäpper av trettiofem bilder, blir missnöjd, ger upp, laddar in bilderna i datorn, redigerar så mycket det går i Photoshop, försöker återskapa någon slags dagsljus, blir missnöjd igen, ger upp, sparar ut de tre minst dåliga bilderna, laddar upp på Flickr, kopierar länken och börjar skriva ett nytt blogginlägg.

Syftet med det här inlägget var egentligen att visa upp min färgstarka, wannabe-kulturtants-kimono som jag sytt enligt Saras eminenta guide. Men alltså, jag ser ju knappt vaken ut på bilderna och även fast klockan var efter åtta var det långt ifrån dagsljus i min lägenhet. Så ursäkta, men bättre än så här blev det tyvärr inte. , liksom.

Men kimonon är jag nöjd med i alla fall. Den känns som en perfekt liten vitamininjektion i novembermörkret och en start på min kulturtantskarriär. Längtar så mycket tills jag är typ 67 och får gå på konstvernissager med mina vänninor och dricka rödvin. Life goals (på riktigt alltså)!

Ugnsbakad sötpotatis med rostade kikärtor, fetaost & koriander

Efter att ha levt utan ugn i nästan ett år vill jag numera laga all min mat på plåt och 175 graders värme. Rostad potatis, lasagne, pizza… Jag känner att jag fått så många möjligheter och då har jag inte ens hunnit baka än! Inspirerad av mitt ägandeskap passade jag därför på att laga en ny ugnsrätt i veckan, nämligen ugnsbakad sötpotatis med rostade kikärtor, fetaost och koriander. Inspirationen till receptet kommer härifrån.

Du behöver:

2 stora sötpotatisar (eller 4 små, som mina var)

1 burk kikärtor

200 g fetaost

1 kruka koriander

½ citron

olivolja

salt

svartpeppar

Gör så här:
Värm ugnen till 200 grader. Dela sötpotatisen i halvor och lägg dem med snittytan nedåt på ett bakplåtspapper. Pensla hela potatisarna med olivolja (även på snittytan) och baka dem i ugnen i 30-40 minuter. När det är ett par minuter tills de är klara, ta ut plåten och häll på de sköljda kikärtorna. Låt de rostas lätt i ugnen samtidigt som sötpotatisen blir klar. När de känns mjuka, ta ut plåten och vänd på sötpotatisen. Gör en liten grop i varje potatis och lägg i smulad fetaost. Salta och peppra allting och sätt in det i ugnen i ungefär 10 minuter till, så att osten hinner mjukna. Servera sötpotatisen och kikärtorna med koriander, pressad citron, olivolja och lite extra kryddor om det behövs. Jag åt dem precis som de var, men de passar nog också bra som tillbehör till ex. lax eller på en buffé.

Hemma i mitt vardagsrum

Hej och välkomna hem till mig! Jag tänkte att vi skulle börja med att kika på vardagsrummet som jag väljer att se mer som ett kreativt rum än ett klassiskt vardagsrum. Kanske mest på grund av den frivilliga avsaknaden av en tv att titta på. Det känns snart som om jag är på väg att bli utfryst är samhället eftersom jag inte ser på Bron, men skulle jag följa alla serier som folk rekommenderar så skulle nog inte denna blogg finnas kvar. Så sorry, not sorry för att jag inte kollar på tv. Nu tittar vi på hur jag bor istället!

Om man står och spanar in i vardagsrummet från hallen så är det här ens utsikt. Två bokhyllor (modellen Hyllis från Ikea) och en stor trälåda.

Lådan köpte jag på Myrorna i Ropsten och den rymmer massor av pysselsaker och kreativt krafs.

Mitt bästa tips när man ställer i ordning sina saker i öppna hyllor är nog att inte ha framme allt. Istället brukar jag rotera saker lite efter säsong och infall. Sedan är det också smart att gruppera saker efter färg för ett lite mer ordnat intryck.

Här blev det till exempel en liten hög med turkosa böcker. Ljusstaken är loppisfyndad och tändsticksasken från Hay.

Gamla och personliga saker tycker jag förtjänar att en hedersplats i mitt hem. De blir dessutom en bra kontrast till de ganska strama och moderna hyllorna. Det anatomiska hjärtat i ramen längst bort har jag gjort själv, väckarklockan hittade jag i mina föräldrars källare och den lilla stadsskissen har min farfar gjort. Lådorna och krukan är från Ikea och bluetooth-högtalaren från Media Markt.

Tidningar och magsin får bo i en plywood-låda från Lagerhaus. Bredvid ligger mitt yatzy-spel i en gammal cigarettask.

Mitt emot hyllorna står min soffa. Den kommer från Ikea och heter Stocksund. Jag tycker att soffor är ungefär det svåraste man kan köpa… För de allra skönaste sofforna är alltid de fulaste och de allra finaste sofforna är ofta ganska osköna. Så här fick det helt enkelt bli en kompromiss – en helt okej snygg soffa som också är mjuk och skön. Soffbordet som jag hade tidigare kommer också från Ikea, men det känns lite underdimensionerat nu så jag funderar på att byta ut det mot ett större. Och en matta vore fint att ha framför soffan så allting ramas in lite, men det får bli en framtida investering. De gröna kuddarna är från H&M Home och den mönstrade i mitten från Åhléns.

I fönstret bakom soffan står min skrivmaskin. Jag älskar att ha djupa fönsterbrädor med gott om plats för saker. Dessutom tycker jag det är fint att blanda upp växter med lite fina prylar (det är också bra för mina icke-gröna fingrar).

När solen väl ligger på (som den tyvärr inte gör jätteofta i november) så är ljuset helt magiskt härinne. Älskar det!

Det tror jag också att dessa små origamidjur gör, fastän de står instängda under en glaskupa. Djuren köpte jag på Hemtex för en tid sedan, brickan är loppisfyndad och glaskupan från Åhléns.

Till höger om soffan finns en dörr ut till min balkong. Den är i nuläget helt ofixad men jag håller mina tummar stenhårt för att jag får bo kvar här över sommaren, då ska jag göra den riktigt fin!

I väntan får man nöja sig med att blicka ut över en kaktus och en trave fina böcker.

Mitt emot balkongdörren står mitt skrivbord. Som jag berättade tidigare så hade min pappa det när han var liten och sedan har det gått i arv och jag fick det när jag fyllde sju. Tycker så mycket om det, det är så enkelt men ändå karakteristiskt.

Stolen vid bordet är också loppisfyndad. Skrivbordslampan har några år på nacken men kommer ursprungligen från Ikea. Trälådorna hittade jag i mina föräldrars källare och underlägget är från Svenskt Tenn.

Till vänster om skrivbordet står den öppna spisen. Eftersom den inte går att elda i får den mest agera förvaring och dekoration, men jag tycker ändå att den bidrar med en fin känsla till rummet.

Istället för att tända en riktig brasa har jag ställt in några stora blockljus som får agera substitut. Sedan kunde jag inte motstå att slänga in några vedträn där också, mest för feelingen…

Och på toppen av den öppna spisen: ett gäng små skott och blad i udda vaser. Så enkelt att byta ut efter säsong och infall men ändå personligt och hemtrevligt – precis som jag vill att hela mitt hem ska kännas. Tycker ni att jag lyckats? 🙂

Westwood Sound

När jag tömde min kamera sist hittade jag några bortglömda bilder från en onsdagskväll i oktober. Lite suddiga och mörka, men ändå charmiga på sitt vis. Vi var nämligen ett gäng som gick i samma klass på universitet som nu hade samlats på Stampen för att höra Westwood Sound spela. Bandet där vår kompis Erik är frontfigur och där Ella och Lovisa är med och körar. Nu hade de dessutom släppt en ny skiva, så förutom att dricka öl och supporta var vi också där för att höra lite nya låtar. Jag är så glad att så många från min universitetsklass i Norrköping nu bor i Stockholm och att vi fortfarande kan ses och hänga. Eftersom vi alla har samma utbildning jobbar vi också med snarlika saker, men det blir sällan konkurrens eller branschprat, utan mest trams och diskussioner som vanligt. En fin men lite bortglömd kväll blev det! Vill ni också lyssna på Westwood Sound så hittar ni dem på Spotify här. Min favoritlåtar från nya skivan är Give It Time och Heal Me or Leave Me.

Weltschmerz

Jag tror jag drabbats av weltschmerz. Det första jag gör när jag vaknar och det sista jag gör innan jag somnar är att läsa nyheterna. Grubbla över hemskheterna i världen och tänka vad är det för tid vi lever i egentligen? Jag vet, det är helt tvärtemot vad jag skrev i mitt förra inlägg, men jag har verkligen försökt. Loggat in här så många gånger och tänkt att jag ska skriva om något fint och bra och inspirerande. Men alla ord blir dåliga. Jag jobbar med en stor kampanj på jobbet och meningarna vägrar falla på plats. Alla bilder jag tar med tanke om att visas upp här känns dyster novembergrå. Som om det aldrig blir riktigt ljust längre. Helst av allt vill jag bara ligga hemma i soffan och ägna mina djupaste tankar åt intrigerna i Paradise Hotel. Se Zlatan göra helt sjuka frisparksmål. Få lägga oändligt med timmar på att hitta de där rätta orden. Kanske baka en kaka på sin höjd, men inget mer än så.

Äh, vet ni vad. Jag är säkert tillbaka här snart med något recept på en god middag eller ett låttips. Under tiden ska jag ägna mig lite till åt tysk melankoli. Kan Lord Byron så kan jag. Auf Wiedersehen!

Monday motivation 26

Igår var jag på konsert. Jag hade inte reflekterat så mycket över det innan, tänkt i min naivitet att jag är trygg här på vanliga platser. Men i konsertlokalen rådde förhöjda säkerhetsregler. Utanför Berns cirkulerade poliser, alla som gick in visiterades noggrant och ett strikt förbud mot alla former av väskor och ytterkläder rådde. Jag uppskattade verkligen den tilltagna säkerheten men samtidigt lämnade den mig med en olustig känsla i bröstet. Är det här vår framtid nu? Oro inför offentliga platser, rädsla för det som förenar människor.

De offer som omkom under attackerna i Paris gjorde det på helt vanliga platser under helt vanliga situationer. Ätandes middag på en restaurang, kollandes på fotboll på en idrottsarena, lyssnandes på ett band i en konserthall… De var där för nöje och för umgänge.

En av de första texterna jag läste efter attentatet var Viktor Bankes krönika. Orden handlade om vad vi gör nu. Att vi måste fortsätta leva. Inte låta våldet och ondskan ta livet ifrån oss. ”Våld är så otroligt effektivt. De som gjorde det här hatar allt som är roligt och vackert. Och nu är det enkelt för oss att säga att vi inte får låta oss tystas eller hindras, att vi måste fortsätta att värna det öppna samhället. Allt det där vi sa de andra gångerna. Allt det där vi sa så sent som i januari, när beväpnade terrorister gick in på Charlie Hebdo och sköt mot allt som var roligt och fritt. Terroristerna som hatade det fria ordet men dog på ett tryckeri.”

Det bär jag med mig denna måndag. Vi kan inte sluta med sånt som är fint nu. Det får de inte ta ifrån oss. Därför fortsätter jag gå på konserter, äta på restauranger och fylla den här platsen med inspiration. För det är vad vi måste göra. Fortsätta med det som är roligt och vackert. Att leva.

Saker man kan göra på söndagar

√ Ta sovmorgon.

Äta brunch, hemma eller ute på något fik.

Gå på bio.

√ Dricka kaffe med påtår.

Gå ut i skogen.

√ Planera kommande veckans matsedel.

Möblera om.

Se en tv-serie.

√ Gå länge i mataffären.

Baka bröd, bullar eller kakor.

Plantera om krukväxter.

√ Duscha länge och lägga en ansiktsmask.

Ringa en släkting eller vän.

√ Läsa bloggar, lyssna på poddar och samla inspiration.

Rensa i skåp och lådor.

Läsa en bok eller tidning.

√ Gå på konsert.

Göra storkok.

√ Börja fundera på julklappar.

Söndagar kan ju lätt kännas som en lite ångestig och jobbig dag. Helgen är snart slut och man har kanske inte gjort allt man borde. Men då är mitt tips att bara ägna sig åt sådana där livsnjutiga och carpe diem-aktiga saker. Liksom omfamna söndagen och dess lugn. Så därför skrev jag en lång lista på alla bra söndagsgrejer jag kom på och alla förbockade saker är sådant jag har gjort idag. Vilka punkter har ni checkat av idag och har ni några mer förslag till listan?