Stockholm – Sida 4 – Julia Eriksson

7 april 2017

Bzzt. Telefonen som ligger intill mitt ben i fåtöljen surrar till.

Bzzt. Igen.

Jag sitter i ett kundmöte och försöker sälja in en ny kampanj. Viktiga saker.

Bzzt. Bzzt. Bzzt.

Det slutar inte så tillslut sneglar jag ned mot knät när jag tror att kunden inte ser.

”Hej sis! Är du på jobbet? Vill kolla så att du är ok, har hänt en olycka i centrala Sthlm. 💕”

”Ingen som är nära Drottninggatan va? 😘❤️”

”Är alla okej? ❤️ ”

Telefonen blinkar av meddelanden. Folk som vill försäkra mig om att jag är okej. Och ännu har jag ingen aning om vad som hänt. Jag vet bara att klockan är strax efter tre och att jag mår bra.

Jag förstår först inte att jag är rädd. Min hjärna har fullt upp med att läsa och processa nyheter, svara på meddelanden, försäkra mig om att alla mina vänner är i säkerhet. Inte förrän jag sätter mig vid skrivbordet och ser ner på mina händer som skakar inser jag: jag är rädd.

Det ringer. Paniken växer i bröstet när du säger ”Men Julia, jag vet inte vart jag ska ta vägen…” och det enda jag kan svara är ”Du måste gå! Ta dig bort från Centralen, nu genast”.

Lättnaden när jag skriver att min syster är på väg mot Kungsholmen utan någonstans att ta vägen och jag fyra minuter senare får en adress och ett telefonnummer i min inkorg. ”Det är till min kompis kontor, hon jobbar i närheten. Ring henne så ser hon till att din syster kommer in i säkerhet.”

Det är det första tecknet jag ser på vad som ska komma att bli en våg av medmänsklighet. En kvart senare sprids #openstockholm som en löpeld. Folk öppnar sina hem och kontor, erbjuder mat, skjuts och sovplatser. Erbjuder kärlek. Som en direkt motverkan på det brutala dåd som skett.

När jag några timmar senare kommer ut på gatan chockas jag. Jag trodde Stockholm skulle ligga öde och tomt. Istället är Götgatan fylld av folk som promenerar hemåt i kvällssolen. Stämningen är dämpad men mild. Jag ser på oss alla som går där. Människofloden som väller fram längs trottoarerna, strömmar sig hela vägen över Skanstullsbron, tar sikte på Globens vita kropp. Vi är så många fler. Det är vi mot dem och de kommer aldrig vinna.

Den här dagen har varit tung på så många sätt. Fruktansvärd för de som drabbats, deras anhöriga och alla som var i närheten. Hemsk på sättet att somliga använder situationen för att sprida politiskt hat. Men det jag tar med mig är den stora mängd medmänsklighet som visats. För det är i slutändan starkare, vackrare och mer övervägande. Kan vi bevara den värmen, om så bara till en liten del, så tror jag vi har en ljusare tid framför oss.

Ta hand om er, de i er närhet och era medmänniskor. ♥

En söndag i februari

Jag tänkte att jag skulle göra som back in the days och bära runt på min kamera under en dag och dokumentera vad jag gör. Det blir ju generellt ganska få sådana här inlägg i den här bloggen nu för tiden, mest för att jag jobbar de flesta dagarna och på mitt reklamkontor finns det inte så mycket att visa upp. Men också lite för att det av någon anledning känns jobbigare att vara ”den där personen med kamera som ska dokumentera allt” nu än vad det gjorde för några år sedan. Jag vet inte riktigt vad det beror på och om det går att bota på något bra sätt. Fråga nummer ett att ställa sig är väl om det ens är värt det – vad tycker ni? Gillar ni den här typen av inlägg och vill ni ha fler? Fundera på det medan ni kikar igenom bilderna och lämna gärna en kommentar sen med vad ni kommit fram till!

Min söndag började oväntat behagligt, trots nattliga eskapader under lördagen (tack resorb!). Jag vaknade pigg till solljus vid tio, klev upp och öppnade fönstret på glänt.

Sedan tvättade jag av ansiktet och la på en mask innan jag kröp ned i sängen igen med telefonen som sällskap och scrollade igenom alla mina flöden. Det kändes som ett rent genidrag att kombinera hudvård med slösurf.

Efter någon halvtimme klev jag upp och dukade fram en frukostbricka av det bättre slaget. Självklart med lite efterrättsgodis.

Sedan stökade jag runt i min lägenhet ett tag. Ni vet, diskade lite kaffekoppar, plockade undan några vilsna klädesplagg, njöt av solen som flödade in genom mina fönster. Min palm Olof (namngiven efter politikern, ja) har sett lite trött ut de senaste veckorna så jag flyttade honom till maximal solplats. Hoppas det hjälper!

Jag passade också på att fixa en bättre upphängning för den här postern som hängt snett det senaste halvåret.

Sedan klädde jag på mig och försökte knäppa av en vettig outfitbild. Jag testade typ alla hörn i vardagsrummet men inget blev bra och minerna blev konstiga och kroppen skev. Ni fattar. Här är den bästa bilden i alla fall.

Med Däggdjur i öronen promenerade jag hemifrån med sikte på Östermalm. Jag älskar att gå över Skanstullsbron och höra på musik. Det är helt klart min bästa lyssnarsträcka.

Stockholm var extra charmigt idag och visade upp sin bästa sida. Hade det varit en person hade jag nog blivit kär i hen.

Jag gick till Hallwylska museet för att kika på utställnigen Colour Emotions som jag läst om. Dock råkade jag komma precis samtidigt som något performance var igång för tio sekunder efter att jag gått in genom porten hörde jag ett argt skrik. Jag hann bli lite orolig innan jag förstod att det var en del av utställningen och inte någon som tappat det helt.

Så jag kikade in lite i ett färgglatt rum under tiden som performancet var igång, det var inte riktigt läge att klampa in mitt i kände jag.

Sedan kollade jag runt lite mer, blev dock inte superimponerad, innan Markus ringde och frågade om jag ville ta en fika. Sagt och gjort, vi stämde träff på Söder.

Jag passerade några badsugna fåglar på vägen dit som såg fina ut genom kameran. En sak ni kanske inte visste är att jag är rädd för väldigt många djur. Svanar till exempel, de känns sjukt aggressiva och farliga med sin vassa näbb och sina stora vingar. Hu! Jag höll mig på säkert avstånd.

Sedan tog jag dagens sista bild för sedan gick solen ned och jag orkade inte fota mer. Och ja, egentligen hände väl inget mer spännande än att jag veckohandlade på Hemköp, åkte hem och lagade en svamp- och grönkålspaj samt läste ikapp hela min blogg-feed. Slut på februarisöndag!

Fem lägenheter jag bott i

Idag är det prick ett år sedan jag flyttade in i lägenheten där jag bor nu. Det kommer med andra ord bli den lägenhet i Stockholm där jag fått bo allra längst och förhoppningsvis blir jag kvar här ett bra tag till. Inspirerad av ett inlägg hos Flora tänkte jag att vi nu skulle titta på hur mina lägenheter sett ut genom åren – häng med!

Vi börjar i Norrköping och lägenheten jag bodde i när jag valt att flytta hemifrån. I samband med att jag började plugga på universitetet kände jag också att det var dags att testa vingarna. Jag fick ta över ett kontrakt från Karins storebror och bodde sedan i ettan på 36 kvadratmeter från 2009 till 2013.

Där lärde jag mig laga mat helt okej, fick uppleva den obligatoriska tentaångesten och hade många kreativa stunder. Efter ett par år flyttade min dåvarande pojkvän Filip in med mig och vi bodde tillsammans i några år.

Jag gillade verkligen sovalkoven, de ljusa trägolven och planlösningen som var väldigt smart. En perfekt första lägenhet att bo i, både själv och tillsammans. Men i Norrköping kunde jag ju inte bli kvar för alltid…

Ett halvår efter min examen fick jag ett jobb i Stockholm och flyttade upp med tre veckors varsel. Jag hamnade i en ganska liten andrahandslägenhet på 25 kvadratmeter i Torsvik på Lidingö.

Jag hyrde lägenheten möblerad och stod ut med de enorma, mörkbruna IKEA-möblerna i serien Lack i några månader innan jag monterade ned bokhyllan och bytte ut soffbordet. Jag är nog fortfarande allergisk mot dessa möbler, de skriker verkligen första boendet! på ett högst opersonligt sätt.

Lägenheten hade världens minsta kök och jag minns att det inte gick att använda ugnen och båda plattorna samtidigt, så man fick vara sjukt planerad i sin matlagning. Men jag trivdes ändå bra och det var väldigt fint att bo på Lidingö med all natur utanför fönstret men en kvart in till city.

Efter ett år i lägenheten var jag dock tvungen att flytta eftersom mitt kontrakt tog slut. Det var såklart lite jobbigt men också något av en lättnad. Ett par månader tidigare hade nämligen flera kvinnor blivit brutalt överfallna av en man, mitt på dagen och precis i närheten av där jag bodde. Polisen rekommenderade att man inte skulle gå själv (lättare sagt än gjort…) och eftersom ingen greps gick jag runt och var extremt nojig så fort jag lämnade hemmet. Fy, nog för att jag är ganska paranoid när jag går hem själv om kvällarna nu också, men det där var verkligen påfrestande.

2014 flyttade jag alltså från Lidingö och hamnade nu tvärsöver stan i Skarpnäck. Där hyrde jag en relativt nybyggd etta i andrahand och hade massor förvaringsutrymme och fyra plattor på spisen som fungerade samtidigt som ugnen – hurra!

Även denna lägenhet hyrde jag möblerad men här matchade det mesta min stil desto bättre och med alla mina personliga prylar på plats så kändes det riktigt hemma.

Jag hade också en egen liten uteplats för första gången. Det var dock en del av en loftgång så jag kände mig aldrig helt bekväm med att hänga där, men det var ändå rätt hemtrevligt.

Skarpnäck som område tyckte jag var helt okej. Det fanns inte så jättemycket kul precis i närheten och min lägenhet låg lite långt (tio minuters promenad) från tunnelbanan. Dock ligger Nackareservatet och Skogskyrkogården intill och det är båda två fina platser att besöka.

Efter ett år i Skarpnäck löpte även det kontraktet ut och jag flyttade nu till min minsta lägenhet: 19 kvadratmeter på Thorildsplan på Kungsholmen. Gissa vad? Även den hyrde jag möblerad och i andra hand, ett återkommande tema när man flyttar runt i Stockholm.

Den här lägenheten älskade jag på grund av att den hade så charmiga detaljer och låg perfekt nära tunnelbanan och min bästa mataffär: Ica Maxi Lindhagen. Dock var den ju väldigt liten och jag förstår inte riktigt hur alla mina saker fick plats. Att huset var ganska lyhört och att min lägenhet låg längst ned innebar också att jag kunde höra och räkna in alla grannar som klev in genom porten om kvällarna.

Det här köket satte dock mitt matlagningsintresse på prov rejält. Två spisplattor, världens minsta kylskåp (tänk typ sådant som finns i husvagnar), minimalt med arbetsyta, ingen frys och ingen ugn. Men det gick och jag fick verkligen utveckla mitt kreativa tänk kring mat. En gång hade jag till och med femton vänner över på födelsedagsbrunch, extremt trångt men väldigt trevligt!

I knappt ett år bodde jag på Kungsholmen innan jag blev tvungen att flytta igen. Vid det här laget var jag ganska van att jaga lägenheter även om det aldrig är en härlig process. Som tur var lyckades jag snubbla över ett evakueringskontrakt i Skärmarbrink. Det betyder att värden jag hyr av kan komma att behöva min lägenhet om de renoverar någon av sina andra fastigheter och måste flytta hyresgästerna där. Dock har jag tre månaders uppsägningstid så jag kan inte bli utslängd bara sådär och hittills har jag fått bo kvar.

Att flytta från 19 möblerade kvadratmeter till en tvåa med 54 omöblerade var helt klart en omställning. Jag var tvungen att köpa säng, köksbord, stolar och soffa direkt för att göra det möjligt att bo här. Som tur var hade jag en del saker sedan innan, typ hyllor, soffbord, skrivbord och byrå så jag kunde fylla ut lite. Men den första tiden var mitt hem väldigt luftigt och ska jag vara ärlig känner jag mig fortfarande inte helt klar.

Dock tycker jag det är rätt skönt att ta det lugnt och sakta forma mitt hem. För ja, även om det inte är något förstahandskontrakt eller en bostadsrätt jag sitter på, så är det här lägenheten som mest känts som hemma i Stockholm. Kanske för att det bara är mina egna grejer eller för att efter fyra år i staden så är jag ännu mer van vid Stockholmslivet.

Jag har också en egen balkong här som jag älskar. I somras både åt, sov och hängde jag på den under flera dygn och även om den inte är så stor så är den väldigt trevlig.

Skärmarbrink som område är ganska trevligt, det känns som det är nära till det mesta och med tunnelbanan är man på söder på fyra minuter. Det enda minuset är avsaknaden av trevliga restauranger och affärer i närheten, här finns mest bostadshus. Annars trivs jag ypperligt och hoppas på att få bo kvar länge till!

Det var min bostadsresa (än så länge), hoppas ni tyckte det var kul! Jag tycker ändå det är härligt att fastän jag flyttat omkring mycket så har varje lägenhet haft sin charm och det har alltid känts som att jag bytt upp mig på något sätt. Om inte i storlek så i läge eller i köksmöjligheter. Det gäller att se det fina i varje boende och göra det till sitt så mycket det går. Jag tycker också det är kul att se hur vissa av mina saker fått hänga med genom alla flyttar, typ den rosa pennvässaren som dyker upp i fem bilder, haha… Vilken lägenhet var er favorit?

Jakten, skriket, vi:et & regnet

Stockholm, Stockholm, Stockholm. Du är:

De sena kvällarnas jakt. På någon, på något. Vi letar efter nyckeln som ska ta oss till månen. Avverkar Escalier → Grodan → Östermalmsgrillen → Riche → Laika → Urban Deli → Under Bron innan vi till slut når vårt mål bakom trädörren på Lästmakargatan. Flyger iväg upp i rymden, bland röda väggar, technoljud och heltäckningsmattor.

Den nyfödda bebisen i lägenheten bredvid min. Först tänker jag att vi är osynkade, hen och jag. Den vaknar och gråter just när jag ska sova, varje natt. Men sedan inser jag att det är precis tvärtom. Vi lever i symbios. Hen slår upp ögonen på andra sidan och skriker till mig, som för att säga ”det är dags att sova nu”. Och då gör jag det. Lägger mig i sängen på min sida väggen, släcker lampan och blundar, samtidigt som skriket alltid tystnar.

Känslan när jag kliver in hos mina kompisar och det är som att komma hem. Det är ju vi, vi som hängt med varandra sedan högstadiet och som fortfarande umgås. Vi som lagar så mycket mat att vi måste fälla ut extraskivan till bordet för att få plats. Vi som kan prata om allt, allt, allt utan några spärrar. Det Vi som ger mig en varm känsla i bröstet när jag går därifrån. Vi:et som alltid kommer bestå, som varken hav eller landsgränser kan skilja åt.

De gråtunga morgnarna med regnsmatter mot rutan. Beckmörker utomhus, skarpt ljus i badrumsspegeln. Jag har börjat med strumpbyxor igen, sväljer d-vitamintillskott över diskhon och burrar in mig i jackan. Styr stegen mot en lägenhet i Vasastan där det bjuds på kaffe och avokadomackor. Högläsning och samtal. Jag sjunker ned i soffan bredvid några av de bästa jag vet. Snart åker vi på semester tillsammans. Bort från Stockholm och allt det är.

Persikoträdet

Det är ljummet

en torsdag

sen kväll

nästan natt

en av de sista sommardagarna

Jag har aldrig sett dig innan

men du säger till oss

”kom med”

”jag ska visa er nåt”

”vet ni att det finns ett träd

mitt i stan

med stora, mogna persikor?”

Vi tror dig inte

förrän vi klättrat

över staketet

in på gården

upp på bordet

och tittar mot toppen

Där!

Stora ludna frukter

nedtyngda grenar

vi sträcker oss högt

plockar ett par

tar nyfikna tuggor

förundrade, förvånade, förtrollade

Sparar tre i väskan

mest som ett minne

klättrar

över staketet

ut på gatan

in i natten

Går hemåt längs Skeppsbrokajen

tänker:

”så här vill jag minnas

sommarnätterna i Stockholm:”

mjuka

lite ludna

söta

och nästintill

overkliga

På båttur genom Stockholm

För några veckor sedan fick jag ett meddelande från Anna på GoBoat som undrade om jag var sugen på att låna en av deras båtar i några timmar och åka på utflykt i Stockholms vatten. Eftersom jag gillar både havet och utflykter och desutom har en liten grupp vid namn Onsdagsklubben som jag brukar hitta på saker med, slängde jag ut en fråga till alla medlemmar där i och tackade sedan ja. Så i söndags fick vi låna en båt (tusen tack för det!) och gav oss således ut på sjön.

Vädret var disigt men varmt när vi lämnade kajen, alla mycket peppade! Jag måste bara passa på att slå ett slag för det här med kompisklubbar. Onsdagsklubben består av ett gäng nära vänner som jag pluggade med på universitet och som alla bor i Stockholm nu. Eftersom vi insåg att det vore kul att ses och göra mer aktiviteter och inte bara då och då ses för middag och öl, bestämde vi oss för att forma en liten klubb. Så nu ses vi varannan onsdag och gör alltifrån att gå på konserter till att besöka museum eller spela kubb i en park.

Först satte vi kurs mot Djurgårdskanalen och gled längs med Djurgården, förbi Nordiska Museet och ett gäng svanar. Båten tuffade på sakta men säkert och den lilla elmotorn var nästan helt tyst så vi kunde prata på om allt möjligt precis som vi alltid gör.

Efter en stund hade vi lärt känna båten ordentligt och bestämde oss för att duka upp vår picknick. Så perfekt med ett stort bord i mitten att sitta och äta kring, för en som tycker att maten är en viktig del av upplevelsen är ju sådant viktigt.

Emelie hade packat med hallonlemonad och ostar, chark, caprese, oliver och kex… Ja, typ allt som är gott helt enkelt. Sådan här mat är nog min allra bästa snabbmat, bara att slänga upp på fat och plocka det man vill ha.

Djurgårdskanalen var verkligen supervacker att åka igenom. Det disiga vädret och de klargröna träden fick hela omgivningen att kännas som en maffig oljemålning. Helt klart ett instamoment på det. Jag kan bara tänka mig hur fint det skulle vara att åka här igen om några veckor när träden skiftar i gult, orange och rött. Måste kanske ta mig tillbaka då…

Efter två och en halv timme till sjöss var vi fyllda med havsluft och ny energi, så vi avslutade vår lilla tur med ett varv kring Skeppsholmen och förbi Gröna Lund. Sedan var det dags att lämna tillbaka båten och kliva i land igen, mycket nöjda och välbelåtna efter en perfekt söndagsutflykt. Stockholm är ju verkligen vackert i sig men det blir något alldeles extra när man upptäcker det från vattnet kunde vi konstatera. Och jag kan verkligen rekommendera att samla ihop ett gäng kompisar, packa en god picknickkorg och åka iväg på en utflykt, det är så kul!

Stockholm från ovan

En fördel med att bo i en ganska stor stad och flytta runt en del är att man alltid får nya områden att utforska. Så ikväll när jag blev rastlös av soffhäng och godisätande tog jag på mig ett par sneakers och började promenera åt ett nytt håll än jag gått tidigare.

Ljumma majkvällar innan solen gått ned, det kan vara bland det bästa som finns.

Det är intressant hur man går på ett annat sätt när man rör sig i oupptäckta områden. Man ser saker man aldrig skulle lagt märke till annars, fastnar för små detaljer. Som när man är på semester och ser fina dörrar, brevlådor, hundar, blommor och kaffekoppar överallt. Det går ju faktiskt att göra i sin egen stad också om man bara kikar lite extra noga.

Det är så fascinerande med våren för det känns som om man väntar och väntar och väntar och så vips är den där över en natt. Helt plötsligt är det grönt omkring mig och jag blir lika förvånad varje gång.

Målet med min kvällspromenad var toppen av Hammarbybacken. För trots att jag bott i Stockholm i över tre år har jag aldrig varit uppe där och nu när jag bor ganska nära finns ingen direkt ursäkt.

Jag prickade in solnedgången perfekt. Stockholm alltså, vilken show off du kan vara ibland.

Och högt däruppe var några på väg någon annanstans.

Kikar man noga kan man nästan se mitt hus där borta vid Globen. Jag gillar tanken på att det alltid är lätt att hitta hem eftersom det finns ett så tydligt riktmärke.

Tio lugna andetag på en plats med fin utsikt, tänk vad det kan göra med en. Jag är ju ganska långt ifrån någon mindfulness-person men då och då känns det som kroppen styr mig ut mot havet, in i skogen eller upp på en topp. Det är något med kontrasterna tror jag. Från neonbelysta dansgolv till svindlande utsikter, jag behöver båda för att må bra.

Och efter en stund paus här sa jag på återseende till Stockholm från ovan. Jag kommer tillbaka.

Sökes: lägenhet i Stockholm

Vissa blogginlägg avskyr jag att skriva. Det här är tyvärr ett sådant…

Idag vaknade jag tidigt för att vara en söndag – utvilad och på gott humör. Jag hade bestämt mig för att storstäda min lägenhet och var redo att sätta igång direkt. För även om det bara är 21 kvadrat så tar det sin lilla tid. Hyllor ska dammtorkas, skåpsdörrar gnuggas, dammsugaren swishas runt och alla golv tvättas med grönsåpa. När jag äntligen var klar och till och med hade avkalkat kaffebryggaren slog jag mig ned framför datorn, öppnade mina meddelanden och möttes av en mycket dålig nyhet. Jag måste flytta. Lägenheten som jag varsamt söndagsstädat och polerat ned till minsta golvlist kommer snart vara ett minne blott…

Stockholms bostadmarknad är rent utsagt ett helvete. Ändå har jag lyckats ha hyfsad tur och klarat mig bra varje gång, förhoppningsvis även denna. Att köpa en lägenhet är i nuläget omöjligt för mig. Det spelar ingen roll att jag har fast anställning, bra lön och besparingar på banken när det är närmare en halv miljon i kontantinsats som krävs och bostadsmarknaden skenar värre än någonsin. Så i väntan på fler dagar i bostadskön och ännu fler tusenlappar på sparkontot är det andrahandskontrakt som gäller.

I december måste jag flytta ut ur min nuvarande lägenhet och då behöver jag ett nytt ställe att ställa mina saker på. Helst en etta eller möjligtvis en liten tvåa till och med. Centralt belägen eller längre ut på någon av tunnelbanans linjer, det spelar ingen större roll.

Som hyresgäst är jag en utmärkt person, rent av exemplarisk om jag får säga det själv. Jag har sedan 2013 fast anställning som copywriter på en reklambyrå i centrala Stockholm och betalar min hyra på pricken den 25:e. Jag röker inte, har inga husdjur och min inredningsstil är modern, uttänkt, skandinavisk… ja, riktigt fin faktiskt. Vill du ha intyg på allt detta (utöver bilderna i bloggen) ställer mina tidigare hyresvärdar gärna upp som referenser.

Lägenheten jag flyttar in i kan vara helt, delvis eller inte alls möblerad, på den punkten är jag rätt flexibel. Men jag bor gärna på samma ställe i minst 6 månader och jag delar helst inte lägenhet med någon jag inte känner. I övrigt finns varken krav på balkong i söderläge eller lyxiga bubbelbad.

Så… Ska du finna dig själv i Asien och behöver någon som kan hålla ditt kylskåp vid liv? Vill du testa att bo ihop med den du är kär i? Äger du världens bästa lägenhet som bara står tom och väntar på mig? Hör av dig! Skicka ett mail till prickbloggen[@]hotmail.com så är jag dig förevigt tacksam!

Snabbsummering:

Sökes: 1:a eller 2:a i Stockholm

Område: Spelar ingen större roll men centralt är ett plus

Inflytt: Början eller mitten av december

Max-hyra: 8000 kr

Tillgänglig: Helst 6 månader eller längre

Rosendals Trädgård & Skeppsholmen

Igår var mina föräldrar uppe i Stockholm för att hälsa på, så vi bestämde oss för att göra en utflykt till Rosendals Trädgård ute på Djurgården.

Min syster Vendela som bor i Uppsala var också med dagen till ära.

Vädret var perfekt med solsken och en klarblå himmel. Dessutom var det förvånansvärt lite folk där ute så vi slapp trängas vilket jag hade befarat.

Vi hittade en labyrint som vi såklart blev tvungna att testa.

Sedan blev vi fikasugna under äppelträden och satte fart mot caféet.

Så fint därinne! Växthusljus är bästa ljuset tror jag.

Vi drack kaffe och åt bullar i den här omgivningen och passade på att ge lite födelsedagspresenter till mamma som fyllt år under semestern.

Sedan lämnade vi blommor och odlingar och promenerade mot Gröna Lund istället.

Därifrån tog vi Djurgårdsfärjan mot Skeppsholmen. Jag älskar verkligen att åka båt i Stockholm, så mysigt!

På Skeppsholmen anordnas något som heter Matholmen varje helg under sommaren. Då kommer massor av foodtrucks dit och så har de ställt upp bord, stolar och parasoll. Perfekt tips om man är lunchhungrig och vill äta olika slags saker.

Sedan promenerade vi mot Slottet för att kolla in Slottskyrkan och efter det genom stan i jakt på den perfekta glassen. Det slutade dock med vanlig pinnglass i Observatorielunden vilket i och för sig inte var så illa och så kramades vi hejdå och avslutade den soliga Stockholmsdagen.