En fördel med att bo i en ganska stor stad och flytta runt en del är att man alltid får nya områden att utforska. Så ikväll när jag blev rastlös av soffhäng och godisätande tog jag på mig ett par sneakers och började promenera åt ett nytt håll än jag gått tidigare.
Ljumma majkvällar innan solen gått ned, det kan vara bland det bästa som finns.
Det är intressant hur man går på ett annat sätt när man rör sig i oupptäckta områden. Man ser saker man aldrig skulle lagt märke till annars, fastnar för små detaljer. Som när man är på semester och ser fina dörrar, brevlådor, hundar, blommor och kaffekoppar överallt. Det går ju faktiskt att göra i sin egen stad också om man bara kikar lite extra noga.
Det är så fascinerande med våren för det känns som om man väntar och väntar och väntar och så vips är den där över en natt. Helt plötsligt är det grönt omkring mig och jag blir lika förvånad varje gång.
Målet med min kvällspromenad var toppen av Hammarbybacken. För trots att jag bott i Stockholm i över tre år har jag aldrig varit uppe där och nu när jag bor ganska nära finns ingen direkt ursäkt.
Jag prickade in solnedgången perfekt. Stockholm alltså, vilken show off du kan vara ibland.
Och högt däruppe var några på väg någon annanstans.
Kikar man noga kan man nästan se mitt hus där borta vid Globen. Jag gillar tanken på att det alltid är lätt att hitta hem eftersom det finns ett så tydligt riktmärke.
Tio lugna andetag på en plats med fin utsikt, tänk vad det kan göra med en. Jag är ju ganska långt ifrån någon mindfulness-person men då och då känns det som kroppen styr mig ut mot havet, in i skogen eller upp på en topp. Det är något med kontrasterna tror jag. Från neonbelysta dansgolv till svindlande utsikter, jag behöver båda för att må bra.
Och efter en stund paus här sa jag på återseende till Stockholm från ovan. Jag kommer tillbaka.
