En söndag i sol

Jag insåg idag att det var en halv evighet sedan jag fotade med min ”riktiga” kamera och lade upp några sådana bilder här. Av någon anledning har det blivit mycket mobilfoton, tillbakablickar och annat innehåll på sistone. Men det är ju mycket roligare med nya, skarpa, fina bilder och även om redigeringen tar lite längre tid så är den ju rätt kul att pilla med. Jag måste kanske börja förlika mig med att vara ”hon med kameran som ska fota allt” igen. Om inte annat så är ju sommaren en tacksam period att vara den personen. Idag var särskilt en sådan dag.
 
balkong
Jag började min dag på balkongen. Eller rättare sagt: jag tillbringade merparten av dagen där ute. Jag älskar min balkong! Den ligger högst upp och har sol från 11 till 18 så här års. Dock har jag inte riktigt hunnit fixa i ordning den för säsongen än. Det otroligt svajiga vädret har gjort att jag velat vänta lite med att köpa växter, men nu hoppas jag att värmen håller i sig någorlunda så jag kan sätta igång. Så här såg den ut förra året och jag tänkte behålla samma möbler men testa lite andra växter och kanske fixa en tålig matta också.
 
balkong
Under förmiddagen växlade jag solstolshäng med filtvilande, slurpade vatten med is och lime och läste böcker.
 
sill
När jag blev hungrig lagade jag sillunch till mig själv. Några tankar om det:
 
1. Sill alltså, så underskattad grej. Det kräver ju minimalt med tillagning och smakar himla gott.
2. Snart kan man också köpa färskpotatis utan att bli ruinerad. Älskar färskpotatis + att det går ännu snabbare att koka.
3. Hade fått för mig att jag inte gillade matjessill men ville lära mig äta det så jag köpte en burk. Öppnade den och insåg att det visst var gott, så den inlärningsprocessen gick väldigt snabbt. Kanske har något med åldern att göra?
4. Har man ingen gräslök kan man ta persilja istället, det blir också bra.
5. Lite brynt smör på potatisen gör den ännu godare.
 
sill
Slut på silltankar men definitivt inte slut på sillätande för mig i år. Tänker att det är dags att make sill great again, fast på ett trevligt och sympatiskt sätt då såklart.
 
gullmarsplan
När min kropp tröttnat på balkonghäng så bestämde jag att det var dags för en promenad i kvällssolen. Jag satte sikte mot Gullmarsplan och Årstaviken. Det här lummiga, gröna området heter Kolerakyrkogården och användes tydligen för att begrava mängder av kolerasjuka stockholmare under 1800-talet. Dagens historialektion.
 
årstaviken
När jag kommit ned till Årstaviken satte jag mig en stund på en klippa vid vattnet och kände mig extremt tillfreds.
 
årstaviken
Stockholm alltså. Det ÄR svårt att inte romantisera den här staden. Jag är inne på mitt femte år här nu och hittar fortfarande nya magiska platser.
 
årstaviken
Eftersom jag inte hade bestämt någon direkt rutt för min promenad så fortsatte jag bara gå så länge utsikten var fin och benen orkade och till slut var jag i Liljeholmen. Då kom jag på att jag lika gärna kunde traska över bron till Hornstull och gå längs andra sidan vattnet och hem igen. När det gäller promenader kan jag gå typ hur länge som helst så länge jag undviker skoskav och dåligt humör. Det är ju också mycket roligare att ta en ny väg än att behöva vända och gå tillbaka, eller hur?
 
gullmarsplan
Jag köpte en glass halvvägs och var sedan tillbaka vid Gullmarsplan lagom tills att solen började gå ner. Fortfarande tillfreds och med elva kilometer i benen. Tycker det är så skönt med sådana här lugna söndagar på egen hand emellanåt. Det är liksom det perfekta sättet att fylla på med energi och göra sig redo för nya upptåg och bravader.

Alone, not alone

djurgården
Igår gjorde jag något sjukt revolutionerande: jag tog en promenad på lunchen. Jag gör verkligen det alldeles för sällan, på sin höjd springer jag till & Other Stories och köper en tvål liksom, men nu kände jag att det var dags. Så jag styrde stegen mot Djurgården, gick runt där lite och sedan tillbaka igen.
 
djurgårdenFörutom den ganska uppenbara anledningen som stavas frisk luft så gjorde jag det för jag kom på att jag ville hinna se Djurgården i höstfärger. Jag åker ju nämligen till Tokyo snart och när jag kommer hem sen är det typ november och då tänker jag att träden har tappat alla sina löv. Så det var carpe hösten som gällde helt enkelt.
 
djurgården
Jag passade också på att rasta mina kanske konstigaste skor. Ett par svartvitprickiga boots i ponyhair. 30 % fina, 20 % clown, 25 % fashion och 25 % knäppa, skulle jag vilja kategorisera dem som. Ändå kul!
 
djurgården
I öronen hade jag en ny spellista som jag knåpat ihop och som passar extra bra för höstpromenader. Vill ni lyssna på samma sak som jag så kan ni prenumerera på den här eller klicka play här nedanför. Ha det fint och ta hand om er!
 
[spotify id=”spotify%3Auser%3Asolig%3Aplaylist%3A4IeSCWzlyXuwyjrtKZ2c28″ width=”300″ height=”380″ /]

Stockholm från ovan

skymning
En fördel med att bo i en ganska stor stad och flytta runt en del är att man alltid får nya områden att utforska. Så ikväll när jag blev rastlös av soffhäng och godisätande tog jag på mig ett par sneakers och började promenera åt ett nytt håll än jag gått tidigare.
 
skymningLjumma majkvällar innan solen gått ned, det kan vara bland det bästa som finns.
 
träd
 
träd
Det är intressant hur man går på ett annat sätt när man rör sig i oupptäckta områden. Man ser saker man aldrig skulle lagt märke till annars, fastnar för små detaljer. Som när man är på semester och ser fina dörrar, brevlådor, hundar, blommor och kaffekoppar överallt. Det går ju faktiskt att göra i sin egen stad också om man bara kikar lite extra noga.
 
vitsipporDet är så fascinerande med våren för det känns som om man väntar och väntar och väntar och så vips är den där över en natt. Helt plötsligt är det grönt omkring mig och jag blir lika förvånad varje gång.
 
stockholm
Målet med min kvällspromenad var toppen av Hammarbybacken. För trots att jag bott i Stockholm i över tre år har jag aldrig varit uppe där och nu när jag bor ganska nära finns ingen direkt ursäkt.
 
stockholmJag prickade in solnedgången perfekt. Stockholm alltså, vilken show off du kan vara ibland.
 
flygplan
Och högt däruppe var några på väg någon annanstans.
 
stockholmKikar man noga kan man nästan se mitt hus där borta vid Globen. Jag gillar tanken på att det alltid är lätt att hitta hem eftersom det finns ett så tydligt riktmärke.
 
skymning
Tio lugna andetag på en plats med fin utsikt, tänk vad det kan göra med en. Jag är ju ganska långt ifrån någon mindfulness-person men då och då känns det som kroppen styr mig ut mot havet, in i skogen eller upp på en topp. Det är något med kontrasterna tror jag. Från neonbelysta dansgolv till svindlande utsikter, jag behöver båda för att må bra.
 
stockholmOch efter en stund paus här sa jag på återseende till Stockholm från ovan. Jag kommer tillbaka.