Höstdagbok – del 4

Det är en torsdagskväll i oktober. Jag har tagit bussen till IKEA i Kungens kurva och går varv på varv i det spiralformade varuhuset. Framför mig skjuter jag en kundvagn som jag fyller med kuddar och matlådor och ljus. Massor av ljus. 153 stycken för att vara exakt. ”Det behövs för att överleva vintern”, tänker jag när jag närmar mig kassan.

För ja, det gäller att tänka framåt när mörkret sänker sig allt tidigare om dagarna. Trots det bär jag på en känsla av att hösten varit mild och snäll. Inte bara vädermässigt utan liksom i sin framtoning. Hittills har den gått ganska snabbt utan att vara sådär gråtung och trist som jag vet att den kan vara. Kanske är det ett ålderstecken hos mig, kanske är det bara någon som vill oss väl.

Och nu är det tisdag och jag har kokat en soppa och ätit den med surdegsbröd. Ur högtalarna strömmar ett favoritalbum med Jonathan Johansson och idag går visst vartenda ord in. ”Man måste bära en rymd på axlarna. Man måste härma dom som vaknar och vet vad dom vill ha.” Och jag låter orden bli till inspiration för jag har massor att skriva, så jag går in i vardagsrummet och tänder 16 av de 153 ljusen, slår mig ned i soffan med datorn och börjar. Prick nu.

Rött & svart

Jag tävlade mot solen för att hinna ta dessa bilder innan den gick ned. Det funkade… nästan. Innan jag springer iväg på middag vill jag nämligen visa hur jag ser ut ikväll. Inspirationen fick bli 70-tal och Harry Styles – ganska bekvämt och lite knäppt liksom.

Den röda skjortan är ett second hand-fynd som jag gjorde under dagen, lackbyxorna kommer från H&M, bootsen är supergamla från Monki, klockan är en vintage Certina och skärpet från Gucci. Nu ska denna rock-mormor kila, hoppas ni får en fin lördagskväll!

Fyra små pallar i bambu

Jag har ju utvecklat någon slags förkärlek till att buda hem grejer via auktion. Främst för att det finns så många fina gamla föremål att ta hand om men också för att det alltid är härligt att göra ett fynd. För ja, om auktionen drar iväg lite och det inte är något jag verkligen, verkligen vill ha, då brukar jag vara ganska snabb på att vika mig.

Men den här gången hade jag tur och lyckades knipa fyra hopfällbara pallar i bambu med ett slutbud på 200 kronor. Jag var först lite rädd att de skulle kännas för mycket strandbar, men jag tycker ändå jag lyckats undvika den känslan rätt bra.

Min tanke var aldrig att ha alla framme på en gång utan att de skulle få fungera som extrastolar när jag har gäster över. Men vips så har tre stycken redan hittat platser i lägenheten, i alla fall på prov. Två stycken bor exempelvis i hallen under min spegel.

Och en står i mitt vardagsrum och gottar sig i solen i väntan på gäster! Jag måste kanske ha fest snart… 🙂

Jag med. Me too.

Först ilska, sedan frustration och till sist trötthet. Jag. Blir. Så. Trött. På att kvinnor inte får äga rätten till sina egna kroppar. På dessa oändliga historier om övergrepp och övertramp. Att skriva under på initiativet #MeToo är tyvärr det minst förvånande du som kvinna kan göra idag. För det handlar om en regel med ett fåtal undantag, det handlar om djupt rotade strukturer och det är så smärtsamt.

Det krävs inte många sekunder att skriva de sex tecknen som bildar #MeToo, ändå tar det lång tid för mig att orka. För jag drabbas av insikten om att det här är ännu en sak som hamnar på mitt bord som kvinna. Att det är min uppgift att tala om för män när de gjort fel och hur de borde uppföra sig istället. Att jag inte bara är offer utan också den som ska behöva undervisa. Precis som jag gjort sedan jag var liten, genom alla mina skolår och nu i vuxenlivet. Och det gör mig så oerhört trött. Hur kunde allt det här bli vår lott?

När jag vaknade idag ville en del av mig bara stanna kvar i sängen. Dra täcket över huvudet och blunda för verkligheten. Men istället gick jag upp, tog på min argaste t-shirt och fortsatte kampen. Jag med. Me too.

Höstdagbok – del 3

Fonus – Säg det. 6 av 10 önskar att de oftare sa "jag älskar dig" till sina nära.

Flowet kommer aldrig på beställning. Flowet kommer kl. 23.54 efter att jag väntat hela kvällen. Det är först nu jag finner ro att samla tankarna, kan formulera orden, får allting att falla på plats. Min aviga dygnsrytm har alltid varit både en last och en tillgång. Så många försummade nätter jag tillbringat i skenet av datorn, så många kreativa och viktiga saker det mynnat ut i. Tusentals gånger har jag tänkt att jag ska förändra mina rutiner, lika många gånger har jag misslyckats. Det går bara inte.

Så klockan är 23.54 och jag slår på ett lugnt album, plockar fram papper och bläckpenna och börjar göra listor. Över sådant jag undrar, rädslor jag har och det som är viktigt. Det är svårt. En stor del av mig har alltid sett framtiden som ett jobbigt ämne och jag tror det beror på att min rationella sida tar över alldeles för mycket. För någon som måste kunna svara på hur vägen dit ser ut är det svårt att drömma iväg. Även om det inte är någon annan än jag själv som avkräver mig på exakta svar så hindrar det mig från att måla upp bilder. Sakta, sakta tvingar jag mig att göra det ändå. För att det som är svårt oftast är det som är nyttigt.

Flow och framtid och kreativitet är komplicerade saker. Men ibland händer det att det bara klaffar och känns bra. Som i den där annonsen jag skrev för Fonus. Den tycks ha landat rätt och när jag ser den på tunnelbanan sent en onsdagskväll på väg hem kan jag inte låta bli att stolt fota av den i smyg. För man vet aldrig med idéer. Ibland blir de bra, ibland bara skräp. En sak är i alla fall säker: de kommer inte på beställning, de kommer när de själva vill. Oftast sent om nätterna för min del och då får det väl vara så.

Min söndag i bilder

Hej! Idag vaknade jag upp och det första som hände var att jag blev riktigt rasande på Apple. Efter att jag uppdaterade min telefon till det nya operativsystemet har den blivit så seg och nu ville den inte ansluta till mitt wifi. Trots att jag startade om den hittade den inte ett enda nätverk hur många gånger jag än försökte. Till slut gav jag upp, klev ur sängen och gick in i badrummet – som var helt mörkt. Det visade sig att halva söderort hade strömavbrott, vilket också förklarar att det inte fanns ett enda nätverk att ansluta till. Förlåt Apple.

Här någonstans förstod jag också att jag är världens sämsta prepper som inte klarar mig bra alls utan ström. Att steka pannkakor, koka ägg eller bara tina bröd var ju helt plötsligt omöjligt, så jag insåg att jag skulle få äta kall äppelpaj med vaniljsås till frukost (ändå gott!).

Men precis när jag förlikat mig vid tanken på äppelpajsfrukost kom strömmen tillbaka… Fast eftersom jag är en person som har svårt för plötsliga förändringar höll jag fast vid min plan men njöt lite extra av att kunna göra kaffe till.

Sedan kände jag för att ta vara på det strålande höstvädret utanför fönstret så jag drog på kängor, mjuka kläder plus en jacka och tog sikte på Nackareservatet.

Inspirerad av allas dignande svampplockarbilder på Instagram hoppades jag också på att hitta lite av skogens guld, men icke. De enda svamparna jag hittade var högst svåridentifierade och troligtvis inte ätbara.

Men det gjorde inte så mycket. Det var ändå mysigt att gå omkring bland gulnande löv och fuktig mossa och riktigt insupa höstluften.

Jag kunde dock sakna mina lugna Vikbolandsskogar lite när jag höll på att bli överkörd av två medelålders män på mountainbikes. Stockholm är verkligen så mycket… Stockholm ibland.

När jag kom hem fortsatte jag dagen i lugnt tempo med ansiktsmask från The Ordinary. Den här kallas ”blodmasken” på grund av sin färg och är en härligt stickig liten sak.

Sedan lagade jag middag genom att tömma kylen. Det blev morots- och halloumibiffar, bulgur, smörtstekt brysselkål, körsbärstomater och sås på grekisk yoghurt och vitlök. Ändå gott för att vara hopplock!

Resten av dagen läste jag lite kurslitteratur till min skrivkurs, kollade på We Can’t Do It, skrev ihop en bandbiografi till min kompis band, läste bloggar och pratade i telefon med mamma.

Sen passade jag också på att uppdatera min spellista Julia väljer: 20 bästa nysläppen, där jag samlar nya favoritlåtar varje vecka. Så nu finns det tjugo nya spår att lyssna in för er som önskar. Hoppas att ni haft en fin söndag!

Höstaccessoarer

Bara för att vädret vänt och blivit gråare än grått behöver man ju inte göra samma sak själv. Nej, jag tänker tvärtom och försöker liva upp min yttergarderob med lite extra färg. Så här ser ni några nya saker som fått flytta in i min hall under de senaste veckorna.

Den smaragdgröna väskan med prägling kommer från Zara och rymmer mer än vad man tror, så den har redan gått och blivit en favorit. Även den röda baskern kommer därifrån och bidrar till att jag känner mig 200 % mer fransk. Eftersom jag fått för mig att jag inte passar i vanliga mössor är jag glad att ha ett gäng baskrar i olika färger att välja på istället. Den knallrosa halsduken är stor som en filt, värmer ordentligt och kommer ifrån H&M.

De blanka oxford-skorna från Monki är ju inte så färgglada men ganska nya och funkar till nästan allt. Sulan är lite tjockare utan att de blir jobbiga att gå i, så de passar perfekt till kjol eller klänning och strumpbyxor. Mockakängorna till vänster är ifrån en limited edition-kollektion av Zara och den ultimata kombinationen av friluftsliv och mode. Jag älskar den rosa klumpiga sulan och de gula skosnörena som gör att de känns som ett par vanliga Timberlands på väg till rave. Lite bekvämt och lite galet – typiska Julia-skor helt enkelt!

Fyra onsdagstips

Dags att fylla på inspirationsbanken lite? Här kommer fyra tips att konsumera – helt gratis.

Titta på

I fyra år har Louis Vuitton renoverat sin ursprungsbutik och nu har den öppnat igen. Jag tycker att utsidan är helt fantastisk med den gyllene solen som sträcker sig över hela huset. Här om dagen sa jag att jag inte hade något behov av att åka till Paris, nu har jag nog ändrat mig igen…

Lyssna på

Min favorit Ane Brun har släppt ett album där hon gör covers på sina guilty pleasure-låtar. På Leave Me Breathless får vi höra bland annat I Want To Know What Love Is, Hero och Show Me Heaven i nya tappningar. En perfekt skiva att ha på i bakgrunden under en mörk höstkväll.

Läs

New York Magazine har skrivit en artikel om Maryellis Bunn som har grundat Museum of Ice Cream. Ett museum som snarare är en interaktiv miljö anpassat för att besökarna ska kunna ta perfekta Instagram-bilder.

Jag tycker det är oerhört intressant att fundera över hur våra nya beteenden förändrar vårt sätt att konsumera kultur och vad man plötsligt värdesätter som besökare. Ta bara Yayoi Kusamas och Olafur Eliassons utställningar på Moderna Museet förra året som instagrammades rejält, det är ju absolut en del av den här nya trenden och jag som bloggare och användare av sociala medier bidrar också till den. Jag skulle kunna prata mycket mer om detta, men rekommenderar er att läsa artikeln till att börja med.

Laga mat till

Il Podino beskriver sig själva som en italiensk matpod på svenska. Här får vi följa med kocken Anders Strand och journalisten Jonas Malmborg in i köket där de lagar mat och spelar in pod samtidigt. Har man kärlek till italiensk mat så är det ljuv lyssning, om än lite köttig ibland. Varje avsnitt innehåller minst ett nytt recept och man får också lära sig mycket om matens och råvarornas historia. En väldigt trivsam podcast att ha på i bakgrunden när man själv lagar mat (det rekommenderas eftersom i alla fall jag blir hungrig av att lyssna på den).

Höstdagbok – del 2

Det är måndag och jag tänker på resmål. Paris, Köpenhamn och Rom. Något i mig kliar och längtar efter att åka iväg. En weekend på egen hand i en annan stad. Ett par dagar av ännu oupptäckta restauranger, färgglada trånga gator, nya miljöer att fylla kameran med. Jag vill ha höstens sista solstrålar i mitt ansikte, en resväska i handen. Det är en vision som känns helt perfekt.

Men så tvekar jag, för igår fann jag mig ståendes på en konstutställning som jag inte ville vara på. Jag gick omkring och läste på några av skyltarna, tittade med spelad entusiasm på verken, försökte känna något. Men det var som att själva tanken på att gå på konstutställning var mer givande än att verkligen vara där. Jag gillade bilden av mig själv som någon som klär sig i röd basker, trotsar gråtungt söndagsregn och tillbringar eftermiddagen på museum. Fast i själva verket ville jag bara kura ihop mig inomhus, långt därifrån. Efter fyrtiofem minuter gav jag upp, ringde och beställde pizza och åkte hem till en vän. Slut på fasad för stunden.

Och tänk om det skulle bli samma sak där i något annat land. Att jag skulle inse att jag plötsligt stod där bara för att gillade tanken på det så mycket. Långt mer än själva verkligheten. Nej, jag vet inte om det är värt att chansa. Kanske ska jag hålla mig till Stockholms gator under oktober. Nöja mig med att testa ett nytt café, åka till en stadsdel där jag aldrig varit och strosa omkring bland främmande hus. Flykten behöver inte alltid bli så lång, för när risken finns att man ångrar sig är det skönt att ha nära hem.

Titta! En ny design!

Ja, som den uppmärksamme redan har noterat så har min blogg fått nya kläder under natten. Det låter ju väldigt enkelt när man skriver det så, men jag har på riktigt slitit mitt hår i veckor för att få allt på plats. Min förra bloggdesign byggde på en hundra (nja, men åtminstone fem) år gammal layout från blogg.se som hade sett sina bästa dagar, så när jag väl kände att det var dags för en uppdatering valde jag att göra det ordentligt. Mot slutet fick jag också hjälp av min fantastiska bror som jobbar med kod, tusen tack för det.

Jag begär inte att ni ska ha närstuderat min gamla bloggdesign på samma vis som jag gjort de senaste åren, så därför har jag gjort en liten lista med saker som jag ändrat.

Nyheter

☾ Anpassning för små skärmar. Nu ser allt mycket bättre ut för de som läser i mobilen (vilket faktiskt är ganska många, nästan hälften av alla besökare till och med).

☾ Meny i överkant som följer med när man scrollar nedåt.

☾ Nya inlägg läses in i takt med att man scrollar. Man kan alltså inte komma till botten på bloggen på samma vis som man gjorde förr.

☾ Överlag en mer avskalad layout. En spalt i mitten med allt innehåll där bild och text får vara i fokus, färre knappar och inte en massa stökigt innehåll runt omkring.

☾ En stor grafisk header som jag kan byta ut och anpassa efter tema och säsong eller bara när jag får feeling.

Om ni tycker om hur det ser ut får ni gärna lämna ett tryck på gilla-knappen så blir jag glad! Skulle ni fullkomligt avsky allt behöver ni inte säga något (skoja), men saknar ni någon väsentlig knapp, hittar något som inte funkar eller bara vill skicka allmänna hurrarop är ni såklart välkomna att göra det. Hoppas ni ska trivas!