Färgglad inspiration, del I

Just nu tycks mina ögon dras extra mycket till färgstarka saker. Kanske är det den knallgröna naturen utanför fönstret som förstärker begäret eller bara längtan efter pastellrosa jordgubbsglassar? I vilket fall tänkte jag presentera några färgglada saker som inspirerar mig lite extra mycket just nu. Det här inlägget höll på att bli superlångt så för att rädda er från scroll-kramp delade jag in det i två delar, nummer två kommer senare i veckan!

Först ut är Tommy Ton’s bilder från Guccis vår- & sommarkollektion 2016. Så färgglatt, galet, retro och genialiskt stylat. Jag älskar färgskalan, alla detaljer och lyx-nörd-looken! Ganska långt från den svartvita Acne-uniform man ser på Stockholms gator och kanske därför extra snyggt. Bilderna här ovan är bara ett litet urval (som var väldigt svårt att göra), kolla in hela fotoserien här.

Min andra inspirationsdos tror jag kan bero lite på en begynnande semesterlängtan – jag har nämligen fastnat för allt som känns pooligt. Rosa flamingos, solstolar i långa rader och klordoftande vatten. Allra mest gillar jag den där turkosgröna poolfärgen just nu. Mina föräldrars hus har alltid haft en pool och när jag var liten var duken sådär härligt grönskimrande. Sedan renoverade vi poolen och bytte mot en mer blåturkos variant, men just den där gröna nyansen kan jag sakna och inspireras lite extra av just nu.

Och slutligen lite mer klädinspiration. Man Repeller (en av mina favoritbloggar) brukar nämligen med jämna mellanrum lyfta personer och de outfits de bär under en vecka. Senast ut var Jessie Willner som jag inte hade hört talas om innan men vars stil direkt föll mig i smaken. Snyggt, välklätt och självklart… färgglatt! Läs mer om henne och se alla hennes outfits här.

Sunday Snapshots

Nu får ni hänga med på en söndag i Julias liv. Jag börjar ofta ibland mina dagar med någon slags ett foto i timmen-vision men sen blir det ju så extremt tråkiga bilder när jag gör vissa vardagssaker, typ dammsuger, åker tunnelbana, scrollar instaflödet… så det resulterar alltid att det bara blir ett gäng bilder och de där klockslagen är bortglömda. Nåväl, följ med på min söndag ändå!

Dagen började faktiskt ganska ovanligt – jag vaknade nämligen av mig själv strax efter åtta. Det händer typ aldrig, för är det någon som älskar sovmorgon så är det jag! Eftersom jag hade tvättid bokad vid tio låg jag vaken en stund i sängen och drog mig innan jag klev upp vid nio. Då gick jag till Ica Globen för att handla Vanish till en srirachasås-fläck jag ville få bort (anteckna noga), samt ingredienser till en extra god helgbrunch. Utanför fönstret regnade det och mina klädambitioner var inte så höga så jag drog på ett par tights, en klänning, varm tröja och min röda regnjacka.

Efter en kylig promenad i ett väder som kändes mer lämpligt för november än maj, så kilade jag ned i tvättstugan och började fylla maskinerna. Söndagar är helt klart min bästa tvättdag och det bästa som finns är ju när man får krypa ned i en renbäddad säng sen på kvällen. (Förresten, ser inte alla tvättstugor typ exakt likadana ut? Har bott på fem olika ställen och de är typ identiska.)

Mellan två springa ned i tvättstugan och lägga i ny tvätt-timmar passade jag på att köra ett träningspass. Man är ju sällan lika motiverad hemma som på gymmet, men idag gick det faktiskt rätt bra. Och ja, jag tvivlar på att jag någonsin kommer börja älska träning helhjärtat men jag köper känslan av att det är skönt efteråt och att min kropp mår bättre när den får stärka upp sina muskler.

Efter det smakade min lilla brunch extra gott. Idag blev det vinnarmackan – summer edition. Surdegsfrallor i botten, sedan romansallad, majonnäs, rädisor, persilja och ett pocherat ägg på toppen. Kaffe till det, tack så mycket!

När tvätten var klar dammsugade jag hela lägenheten (så himla hurtig söndag, lovar att jag inte är så här jämt). Sedan for jag in till stan med två uppdrag: leta klänning till sommarens bröllop och köpa växter till balkongen. Båda misslyckades dock. Jag provade säkert tolv olika klänningar men ingen kändes helt rätt i färg, form eller kvalitet. Och till blomsteraffären hade jag kollat fel på öppettiderna för de hade visst redan stängt när jag kom dit, nåväl.

Istället åkte jag hem och lade mig på soffan med den här häggkvisten som utsikt. Sedan tog jag en mycket behaglig tupplur på en timme som kompensation för den tidiga uppstigningen. Och efter lite middagsfixande, bloggläsande och hemmapysslande så var visst söndagen slut. Hej!

Girl Gang

Så fort vi möts upp i Skanstull är det som om något lättar. Fasader skalas av när vi kramar om varandra och säger hej, hur mår du? I takt med att varukorgen fylls så tar vårt samtal fart, det blir till ett stegrande crescendo som bara kommer att fortsätta öka kvällen igenom. För så gör vi när vi ses. Vi pratar. Mycket och om allt.

Någon timme senare har vi klämt ihop oss runt mitt middagsbord som kvällen till ära står i vardagsrummet. Jag håller spontantal, bara för att jag är så glad för alla som sitter där. Och sen äter vi och skrattar och pratar och skrattar ännu mer. Att få vara i detta sällskap gör mig trygg, energisk och lycklig. Det är en ynnest.

Ibland ser jag oss utifrån och blir nästan full i skratt. Hade det gjorts en ny variant av svt-serien Boys men med namnet Girls (utan att för den delen bli amerikanska Girls) så hade den handlat om oss. För vill du veta något om hur livet i Stockholm är som tjugo-nånting och tjej, då har du kommit rätt.

Alla ämnen passerar. Löneförhandlingar, armhår, klubbar, framtid och relationer. Men mest pratar vi nog om oss själva. Och i detta sammanhang är det helt tillåtet. Inga anpassningar, inga regler. Bara åtta personer som talar rakt ut om vad de vill. Som fyller min lägenhet med kloka ord och tankar. En soffa med ett gäng genier.

Någon springer maraton, en annan håller föreläsningar i genus och reklam. Någon gör performance art, en fjärde hjälper människor. Och senare på kvällen, när klockan närmar sig midnatt och jag står i köket med diskberget från middagen, så känner jag bara en enorm tacksamhet. Över att få ha dessa personer i min närhet, att vara en del av deras gäng.

För jag tror att det är i dessa sammanhang som självförtroende och förändringsvilja gror. Det är sådana som de som får mig att kämpa, ändra, orka, vilja och på något vis landa rätt i livet. Och jag är säker på att vi i framtiden kommer ta över världen, om så bara för en dag. Se upp, här kommer jag och mitt gäng!

Tre majmorgnar före klockan nio

Barbentväder är bästa vädret om ni frågar mig. Därför tyckte jag det var extra kul att klä på mig om morgnarna i början av denna vecka. Så roligt att jag bestämde mig för att ställa upp mig framför öppna spisen och dokumentera min klädsel tre dagar i rad innan jag gick till jobbet. Här ser ni hur jag såg ut:

Veckan startade med god hållning iförd sweatshirt-grå klänning från Uniqlo, mingröna sneakers från Reebok, svart mockajacka från Monki och en supergammal ljusrosa scarf.

Sen slängde jag adidas-ryggsäcken på axeln och skyndade till jobbet så snabbt att jag blev suddig.

Tisdagens look kallar jag preppy möter kulturtant. På mig har jag en svart kortärmad polo, mockajacka och leopardfläckig kjol, alltihopa från Monki.

Till det solglasögon och svarta snörskor med strumpor i, båda från & Other Stories. Bandet i håret hittade jag hemma i en låda och knöt fast lite snabbt.

Under onsdagen bjöd jag på mitt allra bästa/värsta resting bitch face (detta är på riktigt den bild med minst sur min av 24 st) och nyduschat hår som inte riktigt hunnit torka. Det matchade jag med fusk-skinnbyxor från adidas, ljusgrå skjorta från Weekday, lite random guldhalsband och svart skinnväska från Whyred.

På fötterna bar jag ett par gyllene skor (Eurovision-veckan till ära, diggi-loo diggi-ley). Dessa guldespadrillos har jag köpt på Asos och de är sådär perfekt galna, folk kan verkligen inte låta bli att kommentera dem. Till och med mannen i kassan på Mezefabriken frågade var de kom ifrån och alla tycks älska dem, så även jag!

Slut på klädrapport – vilken dag var er favorit? Min är nog nummer två. Och guldskorna såklart!

Era bästa Paristips, merci!

Om nio dagar hoppar jag på ett flyg mot Paris, alldeles själv. Jag bestämde mig ju, efter support från er, för att testa på att resa någonstans ensam och gav således mig själv en weekend i Frankrikes huvudstad som present när jag fyllde år. Nu börjar det alltså dra ihop sig och jag är fylld av förväntan!

Små planer börjar sakta ta form i mitt huvud och jag försöker spara ned alla tips jag springer på. Men självklart finns det säkert många guldkorn jag missar och därför vill jag gärna ha er hjälp. Vilka är era bästa Paristips? Restauranger, museum, caféer, områden, affärer, parker, barer… allt! Jag undviker gärna de största turistfällorna (typ åka upp i Eiffeltornet eller kika på Mona Lisa, det känns bara ovärt), så ge mig gärna de där insidertipsen jag lätt skulle missa annars.

Mitt hotell ligger nära Saint Martin-kanalen i 10:e arrondissementet (vilket inte säger mig så mycket egentligen), men finns något fint i närheten så är det alltid en bonus. Jag är säker på att ni sitter inne på grymma tips, så hjälp mig nu. Som tack så lovar jag att leverera det allra bästa från Paris, direkt till er sen. Bisous!

Scroll & stopp

Nu ska vi leka en rolig lek, låt oss kalla den scroll & stopp. Den är mycket enkel: plocka bara fram din telefon, gå till bildmappen, scrolla en gång och sätt ned tummen. Bilden du stannar på måste du lägga upp. Fortsätt sedan och scrolla från din nuvarande position och djupare in i flödet. Upprepa en 6-7 gånger och posta alla bilder i ett inlägg med en liten story bakom. Fusk är ej tillåtet! Här kommer mina bilder:

Vi börjar ofarligt med en fin solnedgångsbild från min skärgårdshelg. Det här är liksom utsikten från vardagsrummet och varje kväll var solnedgången lika enastående. Tröttnar aldrig på denna vy!

Bild två: en snabb snap-selfie i spegeln innan jag skulle på middag och fest. Detta var på Valborgsmässoafton och vi skulle till Natten som är en klubb som bara spelar tryckare och 80-talsballader. Mycket bra grej!

Mina föräldrar var här för några helger sen för att fira min födelsedag. Med sig hade de en stor låda med gamla foton som vi kollade igenom och jag fotade såklart av alla där jag var extra gullig (gäller ju att bygga upp sitt TBT-arkiv). Här är midsommarafton 1992, jag står längst till vänster och håller min syster i handen.

Och på tal om födelsedag så är nästa bild från min födelsedagsmiddag på Nook. Så god mat där, men boka i god tid om ni vill gå dit! Väntetiden är rätt lång.

Här ser vi verklighetens Julia. Lyckligt skuttandes upp för trappan efter att ha hämtat kartonger från Onlinepizza-budet. Extremt bra söndagsfrisyr också…

Och nu börjar vi närma oss slutet och är alltså några månader tillbaka i arkivet. Här är en behind the scenes-bild från en filminspelning med jobbet som jag berättade mer om nyligen.

Om någon av er var på Liljevalchs vårsalong så vet ni att utsikten från utställningshallarna var magnifik. Här är Stockholm ovanifrån fångat genom min kamera.

Och avslutningsvis en liten selfie-snap med konstigt filter. Vill ni följa mig på Snapchat förresten? Jag har precis börjat bli lite mer aktiv där, känner mig som 43 men har äntligen fattat grejen och postar lite små ögonblicksgrejer i My Story om dagarna. Måste dock skämmas lite nu när jag berättar vad jag heter för jag råkade slinta på tangentbordet när jag registrerade mitt namn och sen går det tydligen inte att ändra användarnamn och jag är för lat för att göra ett nytt konto. Så vill ni följa mig ska ni söka upp julia_erikssob, haha… Gör det vettja!

Skärgårdslivet

Vi glömmer veckodagarna i takt med att huden blir solkysst och saltstänkt. Det är lördag idag va? frågar jag rakt ut i luften där vi sitter på terassen i varsin stol. Några hummanden till svar och så återgår vi till helgens huvudsakliga aktivitet: att göra ingenting. Däremellan fyller vi tiden med sysslor som ser likadana ut varje dag. Stora frukostar med pannkakor, yoghurt, bär, smörgåsar och vattenmelon. Bokläsning i bikini och iskalla gin tonics varje dag efter klockan fyra. Tio timmars-nätter nedbäddade under fluffiga täcken och rafflande yatzy-omgångar. Varje kväll tänder vi grillen när det är dags att laga middag och under hela helgen har vi den trofasta och lyckliga labradoren Valle omkring oss. Tänk att livet kan vara så enkelt ibland. Fyra dagar av lugn och ro, på en avskild udde i skärgården, det var precis vad jag behövde.

Reebok Furylite

Min hall börjar mer och mer likna en fritidsgård. Sneakers i långa rader, huller om buller och ibland staplade på varandra. Men det är ju något härligt med dem. Att man kan gå hur långt som helst, springa snabbt, inte behöva tänka igenom varje steg man tar. Och så passar de nästan till allt, i alla fall om man har dem i flera olika färger, intalar jag mig och beställer hem ett par mintgröna…

Här är alltså det senaste tillskottet på skohyllan – Reebok Furylite. I mintgrönt med spräcklig sula plus gula och rosa detaljer. Lagom knäppt och väldigt fint.

Och skosnören man inte ens behöver knyta. Bara att hoppa i och dra ut på äventyr. Som en sjuåring.

Välkommen till fritidsgården skohyllan. Ni ska slitas flitigt i sommar!

2-5 maj

Måndag

Jobbade till midnatt. ”Bra start på veckan”. ”Skönt att känna att man lever” osv osv. Nej, sånt är bara lögner, jag hade hellre varit hemma och lagat någon vegetarisk biff. Hann i alla fall klämma in ett träningspass där på kvällen innan jag vände tillbaka till kontoret. En sådan intetsägande dag i mitt annars så oerhört fascinerande liv.

Tisdag

Vaknade upp efter för lite sömn och på dåligt humör. Nästintill vansinnig. En känsla som satt i hela förmiddagen. Sen frågade du om jag ville äta lunch på Riche och jag sa ja. Vi åt köttbullar och drack cava, det var ju ändå din födelsedag. Satt på uteserveringen och hälsade på folk till höger och vänster. Vaktparaden red förbi med trumpeter och hästar. På eftermiddagen gick jag på ett företagsevent. Fri rosé, tack så mycket. Den okända mannen intill skålade med mig sju gånger inom loppet av tjugo minuter. Jag fick hans visitkort sen, han fick inte mitt. Veronica Maggio spelade några låtar för den halventusiastiska företagspubliken och jag tyckte nästan lite synd om henne. Gjorde mitt bästa för att visa äkta uppskattning.

Onsdag

Solsken när jag vaknade och jag bestämde mig för att det var årets första dag med bara ben. Matchade med prickiga strumpor och nya sneakers. Jag måste verkligen köpa en större skohylla nu. Jobbade stressat hela dagen. Långhelg i all ära men när det resulterar i att man måste få in fem arbetsdagar på tre så känns det sådär. Dessutom D’s dödsdag, inget direkt påtagligt men ändå hela tiden närvarande. Som ett doftljus som står i ett hörn och luktar lite för sött och lite för tungt men som ingen släcker. Basal liknelse, men ändå. Födelsedagsmiddag på kvällen. Jag åt ohämmade mängder snittar och skrattade. Åkte hem halv elva och packade en väska.

Torsdag

Började dagen med kapselkaffe och bake-off-croissanter. Som en halvfabricerad fransos. Sedan tunnelbanan mot Karlaplan, väskan fylld med vin, böcker och kläder. Vi möttes upp och packade in oss i Range Rovern. Hund, mat, vänner – alla med och sedan ut mot landet. I samma stund som jag klev i båten kände jag lugnet. Öppet hav och en hel helg framför mig. Vad mer kan jag begära? Vi fick några lata timmar i solen, yatzy på terassen och sedan grillning på kvällen. Vin, film och godis i soffan innan vi somnade som barn strax efter midnatt. Tack livet.

Till D, där du är nu.

Ett år har passerat. Ett år sedan jag ovetandes gick upp för de tre trapporna till kontoret, precis som varje morgon. Ett år sedan min chef tog mig avsides och sade att du inte fanns mer. Du hade gått bort. Slutat leva. Dött.

Ett år har passerat. Ändå tänker jag på dig så ofta. Inte hela tiden, inte längre varje dag. Men med jämna mellanrum dyker du upp i små fragment. Du är minnesbilder fastpräntade i mitt huvud. Saknaden av dig bor i låtar. I maträtter, situationer och i uttryck…

För ja, jag saknar dig. Och ändå är min saknad nog bara en bråkdel av det som dina närmaste känner. Men hur du när som helst kunde skoja med en. Hur du tittade på ens halvtomma tallrik och frågade om du fick äta upp resten. Hur du visslade högt på kontoret. Hur mycket du kände bära, hur stark du var.

Ja, du var en av de starkaste jag känner. Men inga muskler i världen kunde rädda dig när din sjukdom tog över. Du försökte, du kämpade, du gjorde allt. Men det var som att det bara fanns en väg ut. Och jag ser det som att du blev fri till slut.

Ett år har passerat. Och jag står fortfarande här med känslan av att du försvann alldeles för tidigt. Jag saknar dig, D.