mode – Julia Eriksson

16 riktlinjer för min höststil

Det är oktober och det är dags att tänka på höststilen på riktigt. Jag har bläddrat i min garderob, gjort ett par second hand-köpt och skrivit en lista som landade i sexton väldigt informella riktlinjer som jag tänkte förhålla mig till.

☙ Till vardags vill jag bära jeans, men inte bara i de klassiska jeansfärgerna som blått och svart, utan också beiga, vita, mörkbruna, vinröda och zebramönstrade. Jeans fast inte jeans liksom.

☙ Ibland får jeansen kombineras med en kavaj på ett lagom missmatchande sätt. Gärna med en t-shirt under och så något roligt smycke till.

☙ Den numera beprövade och etablerade kaiser, jäger och knödel-teorin hänger givetvis kvar och utgör en viktig grundpelare i varje mer genomtänkt outfitkomposition.

☙ På axeln bär jag en stor brun mockaväska som stundtals påminner om en säck för att den är så full av dator, träningskläder och matinköp. På utsidan av den hänger en nyckelring i form av en skev tiger och dinglar, inuti ligger också minst en bok, ett halvtrasigt paraply, en kontorsstulen frukt, en trasslig usb c-sladd, tre läppgrejer och ett par rena strumpor.

☙ På överkroppen vill jag ha långärmade piké- och rugbytröjor med en liten krage, gärna i en rak modell och något för stor storlek. De kombineras bäst med den rosa sportbilagan och en riktigt lång och smal halsduk.

☙ Min färgpalett får gärna gå i brunt, limegrönt, vinrött, klarrött och mörkblått. Tänk dig en skogsdunge med en blandning av färska och skrumpnade lingon och blåbär i lysande grön mossa intill en barrig stig.

☙ Trots kärlek vid första ögonkastet tog det ungefär ett halvår för mig att intala mig att det var värt att lägga en massa pengar på ett par håriga ballerinaskor i ljus päls. Kanske för att de påminde en del om mitt första marsvin Millan… Men så hittade jag ett helt nytt par i min storlek på Tradera, så nu är de införskaffade och kommer att bäras till alla slags byxor men också till kjol och strumpbyxor. Utomhus så länge vädret tillåter och inomhus resten av tiden.

☙ I mina drömmar ser jag hur jag kommer att göra ansträngningar med mitt hår och gå från enbart självtorkande självfall till något lite mer uppstyrt. Fönat i stora mjuka vågor, uppsatt med fina spännen eller inbakat i en fläta.

☙ Vid festligare tillfällen eller när en tråkig tisdag behöver livas upp, vill jag klä mig i roliga och fina byxor. Som mina bruna silkesbyxor med målade blommönster, ett par midnattsblå utsvängda sammetsbyxor eller ett par fladdriga granny smith-gröna i kombination med en stickad tröja eller stor rugbytröja.

☙ Till kjol och klänning vill jag bära tunna svarta eller lite tjockare mörkbruna strumpbyxor. Helst ska de helt mirakulöst hålla hela höst- och vintersäsongen och inte få en enda maska eller hål på tårna.

☙ Jag vill sätta ett skärp i midjan över mina kavajer och knyta en snusnäsduk i halsen som den lilla pricken över i. Mina strumpor får gärna vara i någon fin färg, men helst enfärgade och inte i mellanchefsstil med spexigt pommes frites-mönster.

☙ Färganalys vill jag strunta helt och hållet i. Jag förstår att det kan vara lite kul och ha vissa poänger, men för mig känns det ärligt talat mest som ännu ett sätt att få kvinnor att känna sig fel och fula. Nu ska jag alltså, utöver alla andra tusen ideal, behöva gå runt och fundera på om jag valt fel nyans av gult eller om jag inte ser lite glåmig ut i den här blåa tonen? Nej, pass på det.

☙ Jag vill testa klänning över byxor eftersom det är något jag ofta säger att jag ska men i princip aldrig gör. Främst inte på ett gulligt babydoll-vis utan mer i form av en tightare silhuett över en matchande byxa, som ett set.

☙ Likt en skateboardkille på 90-talet vill jag bära tunna, långärmade tröjor med en t-shirt över. Kanske får t-shirten ibland bytas ut mot ett fint och glittrigt linne. Skateboarden får dock vänta ett tag till.

☙ Jag har storartade tankar om att jag ska hinna rotera alla mina höstjackor som jag köpt på mig under diverse second hand-besök och som är perfekta för temperaturen 10-15 grader, vilket ger ett spelrum på cirka två veckor. På samma vis ska jag försöka lufta mina kostymer någorlunda regelbundet.

☙ Till sist vill jag bära en stickad tröja som ser ut som ett litet konstverk. Jag vill ha klarröd polotröja till beige ormskinnsmönstrad kjol, kleinblå t-shirt till brunmönstrad kavaj och håriga skor till blanka sidenbyxor. Jag vill ha prick noll klädkriser (kommer aldrig att hända), bära samma favoritplagg många gånger och lägga en glänsande brun kastanj i alla mina jackfickor.

Mina tre sommarstilar

Jag har blivit förkyld vilket irriterar mig eftersom årstiden sommar och företeelsen förkylning inte hör ihop i min värld. I juni ska man ta svalkande dopp, sippa ljus lager och springa på grusvägar, inte skölja näsan, dricka te och knapra halvt verkningslösa hostmediciner. Alltså går jag runt och förnekar förkylningen samtidigt som den gör sig kraftigt påmind och i det här kroppsliga inbördeskriget befinner jag mig nu sedan en vecka tillbaka, ständigt med en pappersnäsduk i handen.

Men ja, likt allting annat är väl även denna förkylning bara en fas och något som snart går över och i väntan på det har jag börjat fundera på sommarstilen. Egentligen har jag alla sommarplagg jag behöver i min garderob redan, med undantag för lite nya badkläder som skulle komma väl till pass. Så utifrån min fantasi och vad jag tycker känns roligt just nu har jag försökt att teckna ned tre olika stilkaraktärer som jag strävar efter att bli i sommar.

I Solblekta farbrorn
Tänk en senig, brunbränd äldre man som sitter i en vit plaststol någonstans vid Medelhavet och spelar kort. Det är sportiga nylonshorts, uppknäppt kortärmad skjorta i någon oklar färg eller mönster och under den ett ribbat vitt linne eller en baddräkt. På huvudet en solblekt keps med reklamtryck. Halvslitna gympaskor med strumpor i, alternativt plasttofflor eller ett par sandaler med kardeborreremmar. Känslan är sportig men på ett högst omodernt vis. Det dricks blaskig öl och spottas körsbärskärnor. Fotbolls-EM finns med som ett ständigt brus och jag låtsas att jag inte bryr mig om att Sverige inte är med men kan ändå inte låta bli att muttra lite varje gång vinjetten hörs.

II Saltstänkta moderligheten
En mild lukt av Nivea är det första som möter en, sedan kommer omfamningen av urtvättad bomull. Luftiga skjortor i bleka pasteller och långärmade pikétröjor. Tunna guldsmycken som skimrar till och som får stanna på även i badet. Vita linne- eller jeansshorts, bruna seglarskor och en kofta som hängt så länge på samma krok att den missformats lätt i nacken. Pastasallad i kylväskan och en liten strandradio som rattas mellan P1 och P2 i takt med dagens gång. Krinklad baddräkt med hög skärning, mjuka hårband, ingådda träskor och en sliten Joan Didion-pocket i väskan.

III Sirliga flumtjejen
Vid en första anblick är det någon som gått ut direkt i nattlinnet, sedan ser man glasstruten i handen och förstår att allt är ett medvetet val. Det är halvtransparenta strumpor i loafers och tunna silkiga klänningar, en del av dem dragna över en t-shirt. En snäcksamling som skramlar runt i väskan tillsammans med två magasin, en poesisamling, en halvsmält snickers och en liten ficklampa som, citat, kan vara bra att ha. Ibland helsvarta kläder till solbrännan, ibland urtvättad leopard. En liten fläta i håret, knarrig läderjacka och en stickande doft av myggmedel och brasa.

En låda med second hand-fynd

Hej! Vill ni packa upp min senaste Sellpy-beställning tillsammans med mig? Det är en liten blandning vårvintriga plagg, totalt nio stycken till det facila priset 585 kronor. Låt oss ta plats framför spegeln och börja!

Först har vi ett par mörkbruna manchesterbyxor. I ett av sina nyhetsbrev i början av året hävdade Leandra Medine Cohen att brown corduroy pants could be the new jeans eftersom de passar med i princip allt, har lite textur, ger en mer avslappnad känsla jämfört med svarta byxor och gör sig bra ihop med andra nyanser. Slutdiskuterat. Jag begav mig raka vägen in på Sellpy och scrollade igenom ett par sidor brun manchester innan valet föll på dessa. Passformen är något lösare än jag tänkt mig, men jag tror jag gillar att de är lite vida, det känns som att det kan bli en fin kontrast till mer dressade överdelar.

Nästa plagg som plockades upp var en klassisk blåvitrandig skjorta i bomull. Verkligen inget speciellt men därför också ett rimligt köp. Fin att ha uppknäppt över en kul t-shirt i sommar, till brunt, beige och ljusgult eller under en stickad tröja.

Ännu mer klassisk är väl denna vita skjorta som jag köpte just för att jag saknar en. Den är helt vanlig, väldigt mjuk, lite lagom lös, men jag vet inte… När ska jag ha en vit skjorta egentligen? Vad passar ens till? Blåjeans? Vissa basplagg inbillar jag mig att jag behöver men sedan är det ändå inte den typen av kläder jag väljer i min garderob. Till exempel har jag ett par svarta kostymbyxor som jag köpte för något år sedan men aldrig använder. De känns liksom alltid lite för tråkiga, för propra eller för skarpa i sin nyans. Samma risk känner jag finns med den här skjortan, men den får stanna ett tag ändå.

Tacka vet jag basplagget knallgrön rugbytröja istället. Den här känner jag redan att jag vill bära och kombinera på en massa olika sätt. Under brun kostym, till glansig minikjol, med kritvita shorts eller till högmidjade blåjeans. Det är också något med den här nyansen av grönt som jag dras till, fastän jag inte har en aning om den är ”rätt” för mig egentligen. Jag har försökt att förstå mig på färganalys men har lyckats identifierat mig med i princip alla säsonger förutom vinter. Är någon av er expert och kan ge ett utlåtande på vad jag skulle kunna tänkas vara?

I min iver att köpa rugbytröjor fick även den här grönvita följa med då jag tänkte att det kunde vara kul med en randig. Och det är det ju, men så insåg jag att jag ju bor på Södermalm och kommer bli tagen för Hammarby-supporter så fort jag lämnar hemmet i den här och sådana missförstånd vill jag inte råka ut för. Tröjan får åka tillbaka och så får jag hålla utkik efter en blåvitrandig som får mig att se ut som den Peking-supporter som jag faktiskt är.

För ett par veckor sedan såg jag en kille på mitt kontor iförd mörkbruna seglarskor och då insåg jag att det är ett par sådana som jag ska ha i vår. Ett bra komplement till mina svarta loafers som blivit något av ett standardval. Jag gillar att det här är en jätteklassisk sko som ändå känns lite otippad i min garderob. Det känns som de kan bli fina till linnekostym, shorts och stor stickad tröja eller blåjeans. Jag får bara se upp så jag inte förvandlas till en Sandhamns-pappa med piké till och en skål rökta räkor under armen.

Brunt har blivit något av en favoritfärg i min garderob så jag tänkte att en tunn, finstickad rostbrun kofta kunde få följa med i beställningen också. Jag gillar kragen och att den går att ha både istoppad och utanpå om man önskar. Den kommer passa bra till mörkblå kostym, lösa svarta jeans eller olivgröna byxor tänker jag.

Ett plagg jag verkligen såg fram emot att få hem var den här kamelbruna kappan i ull- och mohairblandning med fina knappar. Tyvärr visade den sig ha ett ganska stort hål på baksidan som känns för krångligt att laga på ett snyggt sätt. Och ska man vara krass så är den även lite för kort i ärmarna för mig, så dessvärre får det bli en retur på den. You win some, you lose some bland Sellpy-fynden.

Det sista plagget i lådan köptes lite på en chansning. Jag var nämligen ute efter en halvtransparent kjol som jag kan testa den ack så omtalade no pants-trenden med. Tanken med den här är att ta bort den tunna svarta underkjolen och bara använda den yttre halvtransparenta mönstrade delen, vilket jag tror kan bli bra. Frågan är bara när jag ska bära den? Jag måste nog styra upp en liten drink med trendsäkra vänner som hajar och där jag inte riskerar att få frågan ifall jag glömt klä på mig. Bara att ta fram kalendern!

Fyra outfits till fyra imaginära tillfällen

Ett önskeinlägg kommer lastat, fast med en liten tvist då eftersom bloggarens konstnärliga frihet måste värdesättas högt. Flera skrev och ville ha modeinlägg och Sardellen föreslog att jag skulle skriva om fem outfits till fem påhittade dejter. Jag började där någonstans men sedan blev det visst fyra outfits istället och fyra tillfällen som kanske är dejter men nödvändigtvis inte måste vara det.

I Jazzkväll på KB strax före jul

Kan vi inte gå till KB och ta ett glas? skriver jag. Konstnärsbaren alltså, inte biblioteket, förtydligar jag sedan i ett sms direkt efter fastän det känns lite väl instruerande. Vi enas om att mötas på onsdagskvällen eftersom de brukar ha ett jazzband som spelar då. Jag kommer direkt från jobbet och är för ovanlighetens skull en kvart tidig så jag slår mig ner på en hög pall i baren och läser ett par sidor i boken jag envisas med att alltid bära runt på. Med jämna mellanrum kastar jag en blick mot dörren. Där utanför yr snön men jag känner mig varm i min mellanbruna, lätt oversizade ullkostym. Till den bär jag svarta cowboyaktiga boots, ett svart läderskärp och en tunn krämfärgad t-shirt. I halsen har jag knutit en liten svartvitmönstrad snusnäsduk. Vi dricker två glas vin var och bandet spelar välbekanta jullåtar och jazzstandards. I en av pauserna kommer mannen i baren förbi vårt bord och ställer ner en burk knallgröna oliver. Jag bjuder på de här, säger han innan han återvänder till sin plats bakom disken och vi tar varsin oliv i nyporna, tittar lite förvånat på varandra och ler.

II Långpromenad på Djurgården

Det sidledsregnar på ett göteborgskt vis fastän vi befinner oss i Stockholm. Jag funderar på om jag ska höra av mig och försöka ändra våra planer men beslutar mig för att hålla fast vid det som bestämts. Istället trycker jag den bruna skinnmössan med pälskant långt ner på huvudet och drar på mig min stora svarta ullkappa. Under den gömmer jag en tjock krämvit stickad tröja som min mamma köpt på Irland. Den är så tung att den nästan kan stå av sig själv. Till den bär jag ett par bruna 501:or, svarta chelseaboots med tjock sula och en klarröd mini-kånken med ljusrosa och olivgröna detaljer. Vi möts upp för att ta båten över till Djurgården och hinner knappt gå i land förrän en av oss kliver i en stor vattenpöl. Tregradigt smältvatten sipprar in och kyler tårna. Vi börjar promenera längs vattnet och en annan dag hade de gamla ekarna och de fallna löven nog sett fina ut, men nu liknar allt mest en gråbrun sörja. Jag försöker ivrigt att kommentera alla djur jag ser för att hålla modet uppe, tyvärr tar mina faktakunskaper om ekorrar slut ganska fort. När vi nått Biskopsudden stannar mitt sällskap plötsligt upp och vänder sig mot mig. Ska vi inte ge upp det här och gå och äta ramen istället? säger han. Jag trodde aldrig att du skulle fråga, svarar jag. Kom, jag vet ett bra ställe.

III Sorlig middag på Racamaca

Jag står emot frestelsen att dra fingret mot de immiga fönstren och skriva mitt namn så som jag alltid gjorde i baksätet som barn. Ur högtalarna strömmar Ventura Highway och Right Down the Line. Den lilla tapasbaren vid Mariatorget är som alltid fylld av människor, ändå behöver vi inte vänta mer än tjugo minuter innan vi lyckas få ett bord. Med en neonrosa färgpenna duttar vi för de rätter vi vill ha och jag som varit där flest gånger guidar oss genom menyn. Vinet i glasen är mineraligt, nästan salt, och vi dricker det i stora klunkar i väntan på att få in de olika tallrikarna. Jag bär ett par mörkbruna utställda byxor i silke och en svart body med v-ringning och tunna axelband. Över den har jag dragit på mig en olivgrön viskosskjorta som jag under kvällen låter falla ner en aning från axeln i ett försök att verka härligt avslappnad. Den önskade sensuella effekten avtar dock något när jag inser att jag tappat en stor bit kronärtskockshjärta med dijonnaise i knät.

IV Glöggmingel med vänner

Jag ska ha en liten glöggkväll hemma hos mig på fredag, du kan väl komma förbi om du vill? säger jag och låtsas som att den spontana frågan inte analyserats i detalj hela den föregående veckan. Ungefär lika noga har jag planerat menyn med fyra sorters glögg, äggtoddy och negronis, skurna pepparkakor med mandel, stora ostar att karva bitar av, färska fikon och rostade lussekatter med vispad färskost. Det enda jag inte hunnit ägna lika mycket tid åt är mina kläder, men i sista sekund drar jag på mig en svart sammetsklänning med trekvartsärm och hjärtformad urringning. Till den bär jag ett par djupröda strumpbyxor och svarta klackskor i Mary Jane-modell. Fem minuter innan jag egentligen är färdig ringer det på dörren. Jag ordinerar min tidiga vän att gå runt i lägenheten och tända alla ljus hon kan hitta medan jag drar på ett lager läppstift och trycker in en hög med kläder i garderoben. Ser det bra ut? frågar jag henne. Du strålar, svarar hon. Jag menar uppläggningen såklart, säger jag och pekar på de stora brickorna som jag förberett. Snart ringer det på dörren igen.

Hur jag vill klä mig i december

Jag önskar mig ett inlägg med tema vinterfest i julklapp av dig, skrev Sardellen till mig, och vem är jag att inte leverera på önskningar? För är det någon gång man vill vara extra fin så är det ju nu, under en månad av julbord och jobbmingel, glöggdrickande och granklädning. Men också snöslask, minusgrader och produktionstunga dagar på kontoret. Det är en tid då jag vill känna mig festlig men gärna lite uppstyrd, glittrande men kanske inte konstant självlysande. Helt enkelt något av en balansgång, så därför satte jag mig ner och försökte att komma fram till en lista med idéer om hur jag vill klä mig från och med nu och ända fram till jul.

Rött, brunt, isblått, grangrönt, beige, svart och glittrigt.
Låt oss börja med färgerna. Efter att ha haft stilen 90-talsmamma som ledord ett tag känns det självklart att gå åt samma håll även under december. Och vad skulle en 90-talsmamma ha på sig under julen om inte rött? Det är alltså nu den helröda klänningen åker fram och det med besked. Rött är också väldigt fint att kombinera tillsammans med brunt och beige, två andra favoritnyanser. I min vinterpalett hittar vi också isblått och grangrönt. Svart bär jag helst tillsammans med krämvitt eller glitter.

Klänning fast inte klänning.
Det är ju snyggt med klänning, strumpbyxor och skor med klack, men det kan också bli lite väl uppklätt och piffigt ibland. Låt mig då slå ett slag för konceptet klänning fast inte klänning. Det vill säga, att istället bära en lång, knäppt figurnära kavaj eller en stor, lös stickad tröja till ett par strumpbyxor. Man kan också bära sin vanliga klänning men över ett par byxor eller till ett par tights med slits i fotändan. Alla sätt utom det vanligaste är toppen!

Mikrodosera julen.
Ett knep för att successivt bygga upp julkänslan är att smyga in något litet festligt varje dag. Ett par röda strumpor i mina loafers, en sammetsrosett i håret, en stor krage över tröjan eller en knuten tunn rosett i halsen på skjortan. Jag överväger också att ta med ett gäng inneskor till kontoret för att kunna byta mina varma boots mot låga silverklackar, svarta ballerinaskor eller ett par fina tofflor.

Polo som bas.
Ett av mina bästa trick för att hålla sig varm hela vintern ut är att ta på en tunn långärmad tröja under allting. Jag har tre polotröjor i rött, vitt och svart som jag planerar att bära under skjortor, blusar och kavajer. Det är också fint under ärmlösa klänningar eller stickade tröjor med lägre ringning.

Sammet, glitter och stickat.
Materialmässigt så är det ju under december som ens inre sammetsfantast vaknar upp. Det är något med det mjuka, lätt dammiga, skimrande tyget som väcker barnet inom en. Själv kommer jag plocka fram en tight sammetsklänning med trekvartsärm och min svarta sammetskostym ur klädkammaren. Till det bär jag gärna något lite glittrigt och/eller transparent. Jag är också sugen på att rota fram några paljettplagg och matcha dem med en rejäl stickad tröja. Överlag så är det kul att bryta av finkläder med något stort och stickat, så det tänker jag göra så ofta jag får chansen.

Det var mina samlade tankar just nu. Sorry om det här inlägget inte blev enbart vinterfest utan december överlag, men det kändes roligare att tänka på månaden som helhet. Att skriva den här listan gjorde mig också så pass inspirerad att jag började göra upp en plan för 24 olika outfits som jag ska bära från och med i morgon och fram till jul. Som en liten julkalender fast för mig själv och där luckan som öppnas varje morgon är den till min garderob. Vi får väl se om jag lyckas hålla mig till mina planer eller om jag börjar frångå konceptet någonstans runt den femte, det vore nämligen inte helt osannolikt…

Höstens stilstrategi: kaiser, jäger och knödel

Allt började egentligen i Österrike. Efter att ha vandrat längs leden Kaiserkrone fick vi varje kväll in menyerna som erbjöd i princip samma rätter. Det var kaiserschmarrn, jägertoast, jägerte och knödel. Någon av oss konstaterade skämtsamt att allting i Österrike kan delas in i dessa tre kategorier: kaiser, jäger och knödel. Kaiser, som betyder kejsare, är det fina och lyxiga. Jäger är det klassiska och lite sportiga. Och knödel…det är knödel. Det knäppa, det som sticker ut, det som känns kul.

Teorin började rota sig i våra samtal på skoj. Vi kunde peka på en hund och säga kolla vilken sjukt jäger hund eller se något riktigt vackert och säga äkta kaiser. Ett par dagar senare åkte vi till Berlin och kanske var det effekten av att ha gått runt i vandringsskor och samma två svettiga t-shirts i en vecka, men vi upplevde att alla vi såg hade så bra stil. Liksom snygga och genomtänkta, men också med något helt eget. Sedan insåg vi varför: det är för att de är så bra på att få in knödel i deras looks.

Där och då lanserades min strategi bakom höstens stil. Den perfekta outfiten består nämligen av alla tre delar: av kaiser, jäger och knödel. De kan vara olika viktade och mer eller mindre subtila, men helst vill jag att alla tre ska finnas med. Om jag översätter det till min garderob kan det bli ungefär så här.

Kaiser är det fina och lite uppklädda. En hel kostym eller en silkig blus, ett par guldörhängen, skor med klack, en glansig kjol, en bra kavaj eller en fin klänning.

Jäger är de typiska basplaggen men också det lite sportiga och moderna. Ett par jeans och en t-shirt, en läderjacka, en stor collegetröja, ett par converse, en klassisk skjorta eller en ulltröja.

Knödel är det roliga och lite konstiga. Ett par fulsnygga sneakers eller en otippad keps, ett par snabba solglasögon, en midjeväska, en stor ring, något komönstrat, ett limegrönt armband eller ett par tubsockor.

När det gäller höstens stil försöker jag alltså att utgå från kaiser/jäger/knödel-teorin och få in något från varje del. Jag har testat i ett par veckor och tycker hittills att det känns bra, men jag är inte helt där än, kanske för att min tid om morgnarna är lite för kort. Tricket tror jag är att planera något mer i förväg samt att låta någon av de tre delarna vara ganska subtil för att inte få en allt för spretig look. Låt oss kolla på några exempel.

Kaiser: sidenscarf i håret och guldörhängen. Jäger: vita jeans och brun blus. Knödel: träskor. Den här outfiten blev jag rätt nöjd med. Hade jag bara haft jeansen och blusen till ett par converse och utan sjalen i håret hade det blivit ganska tråkigt. Nu kände jag mig både fin, bekväm och lite kul.

Kaiser: svart glansig kjol och bucketbag. Jäger: stickad tröja och sneakers. Knödel: tubsockar och keps. En typiskt glida runt på stan en lördag-outfit. Jag gillar att den har lite mer färg i sig samt kontrasten mellan kjolen och tröjan. Samtidigt känns den inte helt hundra, kanske skulle jag valt ett par andra skor.

Kaiser: blanka loafers, trenchcoat och guldörhängen. Jäger: mörkburna mockabyxor och ulltröja. Knödel: snusnäsduk. Direkt från idag, en ösregnsfredag. Jag velade lite kring huruvida trenchcoaten är kaiser eller jäger, vissa plagg känns som att de byter kategori beroende på helheten. Den här looken hade kanske mått bra av lite mer knödel i form av något kul smycke eller ett udda skärp, men i övrigt kände jag mig nöjd, varm och bekväm.

Kaiser: Bucketbag och mockastövlar. Jäger: mockajacka och collegetröja. Knödel: komönstrad kjol. Låt oss avrunda med en look där knödelinslaget är mer än bara en accessoar. Det här gillar jag för det känns kul och eget, men samtidigt fint. Jag tänker också att det är ett bra exempel på att kul inte behöver betyda en massa färg, även om jag kan gilla det också.

Förutom att det här känns som ett roligt sätt att tänka på kläder så är det bästa att jag i princip redan har alla plagg jag behöver i min garderob för att experimentera med detta. Jag måste inte köpa en massa nytt utan kan utgå från det som finns. Det enda jag insett att jag kanske saknar är lite fler smycken som känns knödel, exempelvis stora ringar eller roliga armband, vilket är som gjort för att rota fram second hand.

Avslutningsvis, vad vore ett höststilinlägg utan lite tankar kring vad jag är sugen på att bära framöver? Självklart sedan tillämpat i outfits komponerade enligt den numer etablerade kaiser/jäger/knödel-teorin. Mvh professor Eriksson.

I tankarna kring höststilen: Dressad liten jacka med jeans. Blått och brunt. Sidenscarf i håret. Väst som linne (både i stickad och mer dressad version). Mockabyxor med sidenskjorta. Färgglada strumpor i loafers. Stor tröja/skjorta/kavaj till kort kjol (tänk 80/20-proportion). Roliga byxor med långärmad t-shirt. Partytopp till stora jeans och skor med klack. Rosa, rött och beige. Zebramönstrade byxor med boots. Smal men riktigt lång halsduk. Rejäl stickad tröja till en glansig nederdel. Jättestor väska fylld med böcker, papper, något att knapra på och, såklart, en basker.

Saker, saker, saker.

Jag läser en artikel som handlar om sopberg i tredje världen. Om hur våra bortrensade, knappt utslitna kläder hamnar där och bildar enorma högar, skapar en landyta gjord av gamla sandaler och jeans. Varje år produceras runt 100 miljarder nya plagg läser jag. 100 miljarder. Det är svårt att inte äcklas.

När jag läst klart kastar jag en blick på mitt vardagsrumsgolv. Där står en stor oöppnad kartong märkt Sellpy. Det är inte samma sak, tänker jag. Jag köper ju i princip inte nytt sen ett par år tillbaka, det är second hand, det är genomtänka materialval, då är det okej. Men ett par av plaggen i lådan har lapparna kvar från butiken och grundproblemet är fortfarande detsamma. Inom mig finns ett hål som jag tror att jag kan fylla genom att införskaffa och bära en, för mig, ny tröja. Men hålet fylls inte, istället töjs det bara, blir ett expanderat tomrum där ljud kan eka fritt.

I huvudet går jag igenom de slarvigt staplade högarna i min garderob, travarna som svämmar ut över hyllplanen. Plagg efter plagg, alla lite olika, för ”just en sån här har jag ju inte”, men de fyller ingen funktion. När jag tänker på dem blir det bara jobbigare att andas. De är så många och visst fanns det något jag gillade med dem en gång, men det är svårt att säga exakt vad, det är ju bara kläder.

Jag försöker greppa vad problemet egentligen är. Är det ytligheten i att jag tycker att kläder faktiskt är kul? Att mode är ett intresse och att kombinationen jag väljer ur garderoben varje morgon blir ett sätt att uttrycka mig. Är det faktumet att jag inte har en tidlös klassisk stil med ett par handplockade favoriter, för om jag bara hade det skulle allt vara enklare? Eller är dilemmat större än så? En avsaknad av något i mitt liv. En själslig tomhet som jag försöker dämpa med saker. Det är lättare att köpa en blårandig skjorta än att meditera. Enklare att klicka hem ett par limegröna solglasögon än att gå på en konstutställning.

Mitt hem är fullt. Jag äger så många saker. Inte bara i min klädgarderob utan även i mina skåp och lådor. Saker, saker, saker. Frågan är om det inte också är de som äger mig? Hur förklarar jag annars känslan av att inte kunna släppa tanken på ett särskilt kuddfodral eller en färgkombination mellan två plagg? Jag tror knappast att jag är ensam, men ändå blir jag skamfylld. Det finns något pinsamt i att konsumera, i att känna behov av grejer, i att anpassa sig efter vad som gäller just nu. Vem är jag att skriva ett blogginlägg om mina 10 second hand-fynd från Rom för att sedan lägga in dem överst i en redan fylld garderob?

Jag önskar att jag kunde bli kvitt känslan av att vilja ha mer, ha annat, ha nytt. Är den enda vägen att gå att bli extrem minimalist, avfölja alla Instagramkonton, göra sig av med allt utom en handfull plagg? Eller kan jag ägna mig åt någon slags kapselgarderob fastän jag har långt ifrån en klassisk stil? Finns det en gyllene medelväg där kläder får fortsätta att vara kul, men där jag kan nöja mig med det jag har och komplettera med något enstaka plagg. Där det finns luft i garderobens hyllor och alla tröjor är sådana som jag älskar att bära om och om igen. Det måste det ju göra, allt annat känns sorgligt. Jag behöver bara hitta dit på något vis.

10 second hand-fynd från Rom

När jag åkte till Italien hade jag ansträngt mig för att packa en liten och flexibel garderob, men när jag reste hem hade den fått viss påfyllning. Det visade sig nämligen att Rom var en utmärkt stad för att göra bra second hand-fynd. Låt oss ta en titt på sakerna jag köpte under min tid där.

Mitt allra första köp gjordes redan första heldagen som jag var där. Jag hade nämligen bestämt mig för att om jag hittade något fint direkt så skulle jag inte strunta i att köpa det bara för att ”jag ska vara här länge och kommer säkert hitta bättre grejer”, för det misstaget har jag gjort förut. Så när jag och Nina gick på den stora loppmarknaden i Porta Portese och jag hittade den här gula blusen i siden, bestämde jag mig för att slå till.

Mitt andra köp gjordes helgen därpå och blev ett riktigt fynd. En tröja i ull med roliga broderier, glittertråd och fluff till det facila priset 3 euro. Först tänkte jag att det var onödigt att köpa en varm tröja i ett vårigt Rom, men den kom faktiskt till användning flera gånger under resan och även här hemma.

Ett till ljusgult köp blev den här kortärmade klänningen i vad jag tror är råsiden. Den sitter som en smäck och har redan fått följa med på ett dop och blir kanske årets midsommarklänning om vädret är på rätt sida. Jag gillar att bryta av det snälla gula med en läderjacka, tänker alltid på den ikoniska scenen i En kärlekshistoria då, vilket är en favorit.

Flera av mina fynd gjorde jag på Humana som har flera butiker runt om i centrala Rom. När jag var där hade de olika erbjudanden som blev bättre och bättre för varje dag. De började med allt för 12 euro och gick sedan ner till 10, 8, 5 och 3. I takt med det blev ju utbudet såklart mer utplockat och lite mindre fina grejer, men fortfarande med bra chans till fynd. Klänningen ovan köpte jag för 5 euro och jag tycker den är så fin med sin djupa ringning och den lilla fluffiga dekorationen som påminner om spritsad grädde.

Den här vaniljfärgade blusen påminner mig om all gelato jag åt. Det ser nämligen ut som den har små stänk av pistageglass på sig. Det i kombination med scalloperade kanter och skimrande knappar gjorde att den fick följa med hem.

Några mer färgglada köp blev det också. Två stickade pikétröjor, en med lång ärm i den perfekta bubbelgumsrosa nyansen och en kortärmad ljusturkosblå. Jag köpte också ett grönrandigt linne för ett par euro. Just linnen är inget plagg jag känner mig jättebekväm i, men jag tänker att det här är bra för att vänja mig. Extra fint blir det till vita, höga shorts och tygskor. (PS. Kan någon skicka mig på en kurs i strykning, tack?)

Med tanke på hur svårt det är att köpa jeans blev jag mycket glad när jag hittade dessa som passade perfekt. Det är ett par chokladbruna Levi’s 501:or med hög midja och raka ben. Ett prima tillskott till min stil som jag kallar 90-talsmamma.

Sist men inte minst hittade jag den här lilla bucketbagen i svart och brunt läder som jag började använda direkt. Den rymmer utan problem pocketbok, kamera, paraply, vattenflaska och allt annat nödvändigt man behöver ha med sig för en dag på stan.

Det var alla mina Italien-fynd! Har ni någon favorit?

Några butiker med bra second hand i Rom:
Porta Portese – stor loppmarknad på söndagar med både gammalt och nytt.
Pifebo Vintage Shop – otroligt välsorterade butiker som finns på två ställen. Den i Valeri är min favorit.
Humana Vintage – kedja med tre butiker i centrala Rom, jag besökte alla frekvent. Stor chans till bra fynd, särskilt när de har rea.
Mercatino Usato Roma Garbatella – stor second hand med möbler, porslin och kläder. Ligger en bit utanför centrum.
Stravaganze Romane – litet hål i väggen men med fyndpotential.
Vesti di Messalina – ganska liten men välsorterad butik i Monti, extra bra på herrkläder.

Vårstilen i Rom

Efter att ha blivit snuvad på allt vad vår heter och istället ha fått genomgå den längsta av vintrar är jag nu redo att kapitulera. På fredag hänger jag in min vinterkappa för säsongen och fyller resväskan med plagg som andas vår. Lite så här är min plan att se ut.

Som ni ser dras jag starkt till det trygga, klassiska 90-talet. Det som känns som något en mamma skulle kunna ha på sig år 1996. Brunt, beige och grönt. Randigt, smårutigt och blommigt. Svart, vitt och blått. Stora skjortor, shorts i linne och den figursydda västen. Skärp i midjan, tubsockor i gympaskorna och ett par ovala, sköldpaddsfärgade solglasögon på huvudet. Rent och klassiskt men också lite sportigt. Tänk H&M-plagg från den tiden då det stod Hennes i nacken och materialen var 100 % bomull eller viskos. Breda, mjuka hårband, en rymlig praktisk väska och stora tjocktröjor med långa ärmar.

Eftersom min packning kommer att vara begränsad tänker jag att några av mina mest färgstarka plagg får stanna hemma till förmån för sådant som är mer enkelt att matcha med varandra. Det blir kanske lite mer klassiskt och lite mindre cirkus än vanligt, även om några roliga saker såklart får följa med också.

Här är några nyckelplagg som står på packningslistan:
Beige kostym i linne
Brunrandig skjorta
Vita linneshorts
Ljusgul kort kjol
Svart kavaj i läder
Vit collegetröja
Svarta byxor med fransar
Mörkblå liten väst
Svart satinkjol
Olivgröna utsvängda byxor
Lång svart slipklänning
Kofläcksmönstrad kort kjol
Mörkbrun mockajacka
Mönstrade scarves

På plats i Rom hoppas jag kunna hitta de perfekta vintage-solglasögonen med låga, ovala glas. Sedan är jag också lite sugen på att införskaffa en hatt, för jag tänker att är det någonstans jag ska bära det så är det när jag sitter på ett torg i Italien. Heja våren, snart möts vi!

Julia syr: byxor med fransar

Nämen hej, vad har vi här om inte ett stycke byxa med frans! Ända sedan jag skrev ett inlägg i höstas om stil har jag haft en vision om att jag skulle fixa en franskant på ett par av mina byxor och för någon helg sedan kom jag äntligen till skott.

Projektet inleddes med att jag kilade förbi Tygverket och köpte en meter svart frans i längden tolv centimeter. Eller, först letade jag en god stund innan jag bad expediten om hjälp och blev pekad i riktning mot hörnan för möbeltapetsering där det fanns ett helt skåp av fransar. Det är ändå kul att tänka att jag stilmässigt är lite som en sån där gammal rokoko-fåtölj i röd sammet.

Sedan var det bara att traska hem och plocka fram symaskinen och ett par gamla byxor. Just de här kommer från H&M från början men köptes via Sellpy för något år sedan. Jag tycker de är fina med den lilla slitsen men har alltid irriterat mig på att de är för croppade och något korta på mig. Alltså kändes det som en perfekt byxa att addera en lång frans på. Att mäta, nåla och sy fast med raksöm tog ungefär åtta minuter vilket kändes som en lagom insats rent tidsmässigt.

Nu har de seglat upp på listan som en av mina favoritbyxor och jag är otroligt nöjd med mitt garderobstillskott som känns väldigt mycket jag. Så här på vintern har jag tunna strumpor under och boots till, men framåt vår och sommar tänker jag att de blir fina till sandaler eller en liten klack. Ser ni någon som rasslar fram på stan och svänger lite extra på fötterna för full effekt så är det förmodligen bara jag och mina fransar.