Till D, där du är nu.

Ett år har passerat. Ett år sedan jag ovetandes gick upp för de tre trapporna till kontoret, precis som varje morgon. Ett år sedan min chef tog mig avsides och sade att du inte fanns mer. Du hade gått bort. Slutat leva. Dött.

Ett år har passerat. Ändå tänker jag på dig så ofta. Inte hela tiden, inte längre varje dag. Men med jämna mellanrum dyker du upp i små fragment. Du är minnesbilder fastpräntade i mitt huvud. Saknaden av dig bor i låtar. I maträtter, situationer och i uttryck…

För ja, jag saknar dig. Och ändå är min saknad nog bara en bråkdel av det som dina närmaste känner. Men hur du när som helst kunde skoja med en. Hur du tittade på ens halvtomma tallrik och frågade om du fick äta upp resten. Hur du visslade högt på kontoret. Hur mycket du kände bära, hur stark du var.

Ja, du var en av de starkaste jag känner. Men inga muskler i världen kunde rädda dig när din sjukdom tog över. Du försökte, du kämpade, du gjorde allt. Men det var som att det bara fanns en väg ut. Och jag ser det som att du blev fri till slut.

Ett år har passerat. Och jag står fortfarande här med känslan av att du försvann alldeles för tidigt. Jag saknar dig, D.

Ballografpenna

När jag var liten gillade jag att följa med mina föräldrar till deras jobb. Kanske allra mest för att det fanns så mycket fina kontorssaker där – gem i en massa färger, tjocka whiteboardpennor, neongula postit-lappar… Allt som var drömmen för en pysslande sjuåring. Nästan bäst av allt minns jag ballografpennorna med den tunna rasslande silverkedjan, det var liksom kontorsgrejernas hjälte. Så nu, tjugosex år gammal, kände jag att det var dags att önska mig en egen till mitt hemmakontor. Och jag blev verkligen glad när jag öppnade en av mina presenter och hittade den här rosa ballografpennan!

Så fin och rosa och nästan omöjlig att tappa bort tänker jag. Just den här kommer från Ballografs samarbete med HAY.

Nu ska den stå stadigt på mitt skrivbord och användas till kom ihåg-lappar, signaturer på viktiga papper och annat kontorigt.

Stockholm från ovan

En fördel med att bo i en ganska stor stad och flytta runt en del är att man alltid får nya områden att utforska. Så ikväll när jag blev rastlös av soffhäng och godisätande tog jag på mig ett par sneakers och började promenera åt ett nytt håll än jag gått tidigare.

Ljumma majkvällar innan solen gått ned, det kan vara bland det bästa som finns.

Det är intressant hur man går på ett annat sätt när man rör sig i oupptäckta områden. Man ser saker man aldrig skulle lagt märke till annars, fastnar för små detaljer. Som när man är på semester och ser fina dörrar, brevlådor, hundar, blommor och kaffekoppar överallt. Det går ju faktiskt att göra i sin egen stad också om man bara kikar lite extra noga.

Det är så fascinerande med våren för det känns som om man väntar och väntar och väntar och så vips är den där över en natt. Helt plötsligt är det grönt omkring mig och jag blir lika förvånad varje gång.

Målet med min kvällspromenad var toppen av Hammarbybacken. För trots att jag bott i Stockholm i över tre år har jag aldrig varit uppe där och nu när jag bor ganska nära finns ingen direkt ursäkt.

Jag prickade in solnedgången perfekt. Stockholm alltså, vilken show off du kan vara ibland.

Och högt däruppe var några på väg någon annanstans.

Kikar man noga kan man nästan se mitt hus där borta vid Globen. Jag gillar tanken på att det alltid är lätt att hitta hem eftersom det finns ett så tydligt riktmärke.

Tio lugna andetag på en plats med fin utsikt, tänk vad det kan göra med en. Jag är ju ganska långt ifrån någon mindfulness-person men då och då känns det som kroppen styr mig ut mot havet, in i skogen eller upp på en topp. Det är något med kontrasterna tror jag. Från neonbelysta dansgolv till svindlande utsikter, jag behöver båda för att må bra.

Och efter en stund paus här sa jag på återseende till Stockholm från ovan. Jag kommer tillbaka.

Tre smaker

Något som fick mig att känna att matlagning är kul, var när jag började tänka i smak och konsistens istället för den klassiska kostcirkeln med kolhydrat + protein + vitamin som man fick lära sig på hemkunskapen. Det blir liksom lite öppnare då, och också mycket lättare om man vill laga vegetarisk mat utan att bara byta ut korven mot sojakorv (förvisso helt okej det med, men inte så spexigt). Så istället för potatis + köttbullar + lingon eller ris + korv stroganoff + ärtor brukar jag välja tre mer karakteristiska smaker och sedan bygga runt dem. Konsistensen är lite mer sekundärt men där gillar jag att tänka kontraster med mjukt, hårt, lent, krispigt, gräddigt eller chunky (vad är förresten den svenska översättningen på detta – tuggigt…?).

Här är några goda grejer jag lagat och de tre smakerna jag utgått ifrån. Hur brukar ni tänka när ni lagar mat?

Lime + koriander + chili = ramensoppa

Halloumi + mango + avokado = halloumitacos

Valnötter + parmesan + vitlök = pasta Alfredo

Sötpotatis + fetaost + koriander = ugnsbakad sötpotatis

Ägg + svamp + persilja = vegetarisk pyttipanna

Äpple + strömming + dill = strömmingswrap

Jordnötter + kikärtor + lime = kikärtscurry

Rödbetor + chèvre + honung = rotfruktssallad

Grönkål + nötter + ädelost = grönkålspasta

Konversationsguide vecka 17

Med risk för att låta som jordens största douche, men: Jag kom på mig själv med att bli så trött på att prata om vissa ämnen att jag kände för att skriva en guide över sånt jag vill och inte vill prata om just nu. Kanske printar jag den och delar ut till folk jag träffar i förebyggande syfte (nä, skoja bara), men när jag ändå punktat ned den tänkte jag att den kunde vara kul att dela med er. Som en ämnes-version av What’s hot and What’s not om ni minns den klassikern? Varsågoda att hugga in, med en liten nypa salt.

Saker jag helst inte pratar om just nu

↓ Politik. Alltså, det politiska läget i Sverige just nu, jag vet inte ens var jag ska börja. Känner mest att varje dag är en ny skandal på något vis, i något parti. Jag vet liksom inte vad jag ska diskutera, det känns mest som jag står vid sidan och blickar ut över en fotbollsplan där folk är i full fart med att kasta gammal frukt på varandra och att gå in där och delta är inte superlockande. Jag känner mig dock mycket tacksam över att 1. jag inte är politiker 2. det inte är val nu, för jag har ingen aning om vad jag skulle rösta på.

↓ Game of Thrones. Jag förstår att det är en stor grej att det är tillbaka och jag är glad för er skull osv osv men jag har inte sett ett enda avsnitt och bryr mig således väldigt lite om drakar, kungar och skäggiga män (gäller för övrigt även utanför serievärlden). Generellt är det ju rätt vanskligt att diskutera serier med mig eftersom jag är väldigt selektiv med vad jag ser, men vill ni göra det så pratar jag gärna om Girls eller Sveriges yngsta mästerkock.

↓ Vädret. Nog för att SMHI-appen tar upp 80 % av min batteriförbrukning på iPhonen eftersom jag är besatt av att kolla både dagsprognosen timme för timme och 10-dygnsprognosen minst en gång om dagen (men oftast 3-4). Men det betyder dessvärre inte att jag orkar diskutera väder för jämnan, mest eftersom jag är så trött på aprilvädret som råder just nu. Var är värmeböljan? När får jag slänga strumpbyxorna längst in i garderoben? Varför freaking snöade och haglade det supermycket i söndags SAMTIDIGT som solen sken och jag var ute på promenad. Herregud, give me a break asså (för att citera mig själv när jag gick i gymnasiet).

Ämnen ni gärna får diskutera med mig

↑ Semester. Här behöver jag nämligen massor av inspiration. Sommaren närmar sig med stormsteg (även om det inte märks vädermässigt) och snart är det dags för semester. Mina planer är hittills ganska luftiga med undantag för tre B:n. Bröllop, Beyoncé och Bröllop. Jag kan tänka mig att hänga en del i Sverige men något nytt är ju också kul att se och det skadar inte om det är relativt solsäkert med tanke på föregående somrar. Så vart ska man åka, när ska man åka och med vem ska man åka?

↑ Mat. En stor del av mina dagar går ut på att jag funderar på mat, på ett positivt sätt. Vad ska jag äta härnäst? Kan jag göra något av den halva zucchinin som ligger i min grönsakslåda i kylen? Ska man svänga ihop något extra gott i helgen? Mat är kul att äta och roligt att prata om. Särskilt om man håller det på en inspirerande och hyfsat okomplicerad nivå. Matsnobberi med krångliga recept och restauranger som ska bokas ett halvår i förväg är inte riktigt min grej. Några som gör det roligt och snyggt är killmaterskan och olivehummer på Instagram, två favoritmatkonton (tips!). De skulle jag gärna träffa IRL och prata mat med.

↑ Musik. Älskar typ jämt att prata om musik, men denna vecka har jag visst vevat igång lite extra på ämnet. Dels har vi ju Beyoncés Lemonade som jag gärna analyserar och pratar om. Sedan kan jag också tipsa om denna intressanta artikel i DN som handlar om att musik mer och mer bara blir PR och mindre… musik. Så sjukt spännande område, särskilt om man som jag jobbar i reklambranschen och en del musikrelaterade kunder. Bara det faktum att artister idag i princip inte släpper album längre utan snarare ”projekt” där en skiva med 12-13 låtar är en del, men en ny look, videolanseringar, hemliga spelningar, pressintervjuer, Instagramkampanjer och annat helt plötsligt blivit en lika stor grej… Sånt kan jag gå igång på länge!

Så nu vet ni vad ni ska prata med mig om, dels om ni springer på mig men också här i kommentarsfältet om ni så önskar! Hej!

Behind the scenes – reklamfilmsinspelning

Jag hittade de här bilderna på min dator idag och kom på att jag inte visat dem för er. Mest för att jag inte kunnat göra det tidigare på grund av icke-lanserat projekt, men nu så! I mitten av mars var jag nämligen med mitt jobb på inspelning av en reklamfilm vi beställt och då passade jag på att ta lite behind the scenes-bilder.

Filmen gjorde vi för Reebok (som är en av de kunder jag jobbar allra mest med) och den var en del i en serie med filmer som lyfter människor som trotsat motgångar, vägrat ge upp och fortsatt – mot alla odds. I bilderna jag fotat filmar vi de allra sista delarna som utspelar sig i ett gym. Klockan börjar närma sig midnatt (inspelningsdagar är ofta lååånga) och för att få till ljuset har vi öppnat en stor garageport och belyst utifrån samt använt rökmaskin. Det blev iskallt men riktigt, riktigt snyggt.

Här har vi filmens huvudperson, Karl Dyall, vars historia vi skulle berätta denna gång. Han har haft en superlång karriär som dansare, skådespelare och musikalartist, men mitt i hans karriär drabbades han av ett allvarligt diskbråck och blev förlamad i ena benet. Läge att ge upp för många, men istället började han träna CrossFit och blev så pass bra på det att han placerade sig som trea i världen. Och tack vare den träningen kan han nu vara tillbaka på dansscenen igen. Kalle kan vara en av de trevligaste människorna jag träffat, så ödmjuk och proffsig och god på alla sätt och vis. Det var verkligen kul att göra en film med honom!

Här har vi min kollega Tjingen, eller Markus som han egentligen heter men alla kallar honom Tjingen. Jag tror det nästan är premiär för honom här i bloggen vilket egentligen är konstigt för han är en av de människorna jag umgås allra mest med. Vi jobbar tillsammans på byrån som ett kreativt team (han som art director och jag som copywriter) och lägger en stor del av våra jobbdagar på att komma på idéer och förverkliga dem. Här under inspelningen var vårt ansvar att se till att allt blev som vi tänkt oss (det är ju inte vi som filmar, utan ett produktionsbolag med regissör, kamerateam, ljussättare osv.) och att det kändes Reebok (i allt ifrån kläder och smink till övningar och rörelser), så att vår kund blev nöjd.

Sådana här filminspelningar är en ganska liten del av mitt jobb, men väldigt roligt när det sker. Dock är det rätt skönt att det inte är alltför många, för att spela in film tar mycket tid, resurser och energi. Men det är alltid lika kul när man sitter där med slutresultatet och kan tänka ”det här har jag varit med och gjort” om en film. Och på tal om resultat, nu tycker jag vi tittar på hur det blev!

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=oHKTPA26t-w?rel=0]

Lemonade

Varför älskar jag allt Beyoncé gör? Jag vet inte. Kanske för att det är alltid är något extra, något nytt, något som verkligen känns. Idag har jag suttit som klistrad vid Lemonade – The Visual Album. En kortfilm på en timme där musik växlas med monolog till poetiska och starka bilder. Lika delar musikvideos, lika delar konst. För det finns något extremt inspirerande med Lemonade. Jag vill se den om igen, ha på den i bakgrunden, spela musiken på repeat… Om ni inte sett den än så kan ni göra det på Tidal eller här. Helt klart helgens bästa inspirationsdos.

15 auktionsönskningar

Jag har ett nytt beroende. Det stavas Bukowskis Market. Förut trodde jag att allt som såldes där var superdyrt och sådana där uråldriga grejer man sett på Antikrundan. Och visst, det finns ju sjukt dyra saker (typ som en guldtärning med prickar av äkta diamanter) men också en massa fina saker som kostar lika mycket som nya grejer gör, men som är tusen gånger charmigare.

Mitt första köp därifrån var en köksgrupp med bord och fyra stolar, ursprungligen från Danmark och troligen från 50-talet. Jag fick alltihop för drygt en tusenlapp och tycker om det jättemycket, mer än jag troligtvis skulle gilla ett IKEA-set för samma peng. Dessutom är jag nu relativt ensam om att ha ett sådant och det är ju extra kul.

Just nu är jag på jakt efter den perfekta drinkvagnen (som inte är för dyr, för halva grejen är ju att man vill känna att man gör ett fynd) så därför hamnar jag på Bukowskis titt som tätt. Och när jag ändå var där kunde jag inte låta bli att samla ihop en liten lista på saker jag skulle budat hem om jag hade obegränsat med pengar (och plats). Se det som min futuristiska önskelista eller tips på vad jag tycker ni ska leta efter när ni går på second hand- och loppisjakt!

1. Cognacsfärgad karmstol – tycker det är så fint med fläckat läder, särskilt i kombination med metall

2. Soffbord från Svenskt Tenn – enkelt och tidlöst, det känns som det passar flera olika slags soffor vilket är smidigt

3. Butterfly-chair i läder – som sagt, fläckat naturfärgat läder gillar jag extra mycket just nu

4. Fiskbestick med gröna detaljer – så galna, så onödiga (inte direkt prio ett med fiskbestick för mig just nu), men så fina!

5. Serveringsvagn i mässing – ett värdigt alternativ i drinkvagnsjakten

6. Golvlampa i mässing – enkel och extra fin med den lilla läderdetaljen på

7. Skrivbord i teak – älskade detaljerna på detta, som den svarta skivan med mönster och de små handtagen

8. Svart koffert – jag gillar den bastanta utformningen och känslan av att den har varit med om massor av saker

9. Vitt läkarskåp – industriskåp har alltid varit en svaghet för mig, en dröm sedan barndomen är att få ha sådana klassiska skolskåp i plåt i hallen. Det här skulle vara fint att fylla med böcker eller porslin kanske.

10. Safari-fåtöljer i läder – de här fåtöljerna av Arne Norell blir alltid så himla dyra och verkar extremt populära just nu. Jag förstår nog varför…

11. Golvlampa i mässing – tar upp ett halvt rum men i rätt miljö tror jag den är superfin

12. Paraplyställ i mässing – en sådan sak jag kunnat leva utan (hittills i alla fall) men som är väldigt fint och charmigt

13. Amerikanskt trafikljus – snyggt och kul och den perfekta färgklicken

14. Leksaksget med bräkfunktion – kan inte bestämma mig för om den är gullig eller vansinnig, men något är det med den här lilla geten. Hade säkert blivit livrädd för den om jag väl haft den hemma…

15. Biostolar i björk – perfekt för hemmabion eller bara som väntstolar i hallen om man har en stor sådan

Torsdag 17:58

» Jag kunde inte låta bli att ta fram min iPhone när jag gick förbi Kungsträdgården idag och såg hur allting fullkomligt badade i solljus och rosa blad. Det är ju lika magiskt varje år och hur många bilder man än ser på det så kan man inte låta bli att ta ett par egna själv. Det är en sån intressant mekanism det där, som att det är en mänsklig instinkt att plocka fram kameran när man ser det, på samma vis som man reagerar med ett ”ååh” när man ser en gullig hundvalp. Det måste ju typ finnas en latinsk term för den känslan, visst?

» Tack för era tankar i inlägget nedan. Det är så intressant det där, för så fort jag hade skrivit inlägget så kändes det genast bättre och egentligen är det ju självklart. För på samma sätt som man i relationer ibland måste prata om saker som skaver lite för att komma över dem, så måste ju jag få ventilera och prata med er ibland. Det här kanske är första tecknet på galenskap, men bloggen är ju trots allt någon slags relation som kräver öppenhet och kommunikation. Så från och med nu ska jag börja behandla den som en gammal partner, hehe.

» Och eftersom några av er sa att ni verkligen gillade mina musiktips (ja, vad kul!) – här är tre låtar jag lyssnar extra mycket på just nu: Commodores – Nightshift, Fruit Bats – Absolute Loser och Drake, WizKid, Kyla – One Dance.

En inblick i Julia Erikssons tankar

Alltså, hej, sorry, förlåt hörrni. Det känns som om all min inspiration valsade ut samma dag som jag fyllde tjugosex och sen valsade en massa jobb in och efter det den där himla magsjukan och nu vet jag inte riktigt vad som är kvar och dansar härinne längre. Mest känner jag att mina senaste inlägg är så… tråkiga och så känner jag att jag inte riktigt vet vad jag vill skriva om heller. Kom på mig själv med att påbörja ett inlägg om vitsippor i hjärnan, men alltså ärligt, nej. Nog för att vitsippa är min favoritblomma men någon måtta får det ändå vara.

På äkta millenials-vis har jag också nu fått ångest över att jag inte förändrar världen på något positivit sätt. Har börjat ifrågasätta sånt jag skriver och postar om huruvida det är ”content” som har något ”värde” för andra eller om det bara är ”fina saker” som spär på den ytliga bilden av samhället vi lever i. Ni hör, mycket djupa tankar som jag säkerligen inte är ensam om. Jaja. Egentligen vill jag ju bara att den här platsen ska vara fylld med inspirerande innehåll (som inte alltid måste vara särskilt djupt) och som uppmuntrar till kreativitet och väcker någon slags känsla hos er på andra sidan skärmen. Och det är jag säker på att den kommer vara snart igen. Kanske är nyckeln bara att skriva det här inlägget – mina tankar rakt upp och ned – för att få det ur mig och sedan gå vidare. Låt oss testa.

Men ja, en sista grej innan jag klickar på ”publicera” och får lite ågren över att jag skrivit det här extremt konstiga inlägget: har ni några tankar och önskemål på sådant ni vill se eller läsa om härinne så säg till! Kan inte lova att jag uppfyller allt men ska såklart göra mitt bästa. Puss & kram & slut på onsdagsrant!