Paris – dag II, andra halvan

Lördagen i Paris fortsätter. Jag strosar mellan butiker och kollar på porslin och lyxiga väskor, dricker kaffe från Café Kitsuné och köper småsaker som ryms i handbagaget.

När klockan närmar sig lunchtid tar jag sikte på Café Charlot, en restaurang jag blivit rekommenderad av flera olika personer. Och jag gillar det. Mycket. Kanske inte för matens skull, den är bra men inte exceptionell. Men stämningen är precis vad jag letat efter. Fransk och livlig, på ett hemtrevligt vis.

De äldre männen vid bordet intill har buskiga ögonbryn och gör sin beställning utan att ens öppna menyn. Från baren hör jag ljudet av champagnekorkar som flyger och någon fyller lokalen med ett högt och hjärtligt skratt. Snett framför mig sitter en familj med två döttrar. Det låter som en klyscha men den franska mamman är verkligen en av de vackraste kvinnorna jag sett. Med oborstat men perfekt hår, dyra solglasögon och en rödmålad mun som ler stort.

Rosévinet i mitt glas är iskallt och utsikten över Rue de Bretagne får mig att sitta kvar länge, länge.

De mer klassiska turistområdena i Paris roar mig inte lika mycket. På Rue de Rivoli är det trångt och stressigt, utanför Louvren hastar folk förbi med selfiepinnar och systemkameror.

Jag söker skydd i Jardin des Tuileries-parken. Tittar på några barn som efter mycket tjat får åka en efterlängtad karuselltur. Äter hallon- och citronsorbet på en bänk i solen och läser ett par kapitel i min bok.

Längs andra sidan floden hittar jag mysiga torg, blomsterklädda fasader och små butiker att kika in i. Jag samlar ögonblick och erfarenheter på löpande band.

På väg hem till hotellet efter två mil på parisiska gator kommer plötsligt regnet. Jag dyker in på ett litet café bara några kvarter bort och väntar ut det över en kopp kaffe. Väl tillbaka ordnar jag min egen förfest. Dricker mineralvatten och målar naglarna till tonerna av Veronica Maggio innan jag ger mig ut på äventyr.

Middagen äter jag sent på en asiatisk restaurang som serverar sin mat fluffiga bao-bröd. Något som verkligen slår mig efter en dag helt på egen hand är hur mycket man hinner tänka. En resa själv känns om tio terapitimmar och jag fortsätter fylla mitt anteckningslock med insikter.

”Vi var bara två personer som saknade någon att hålla om”, skriver jag innan jag bestämmer mig för att gå ut i Paris-natten. Klubben alldeles intill är som en blandning av Trädgården och Yaki-da. En villa med olika rum, kristallkronor i taket och uppstoppade djur på väggarna. I ena hörnet har man rivit upp parketten och planterat ett gäng växter.

Det är säkert 35 grader därinne, alla dansar, jag köper öl. Efter någon timme bestämmer jag mig för att ge upp. Att klubba själv i ett främmande land är svårt, fransmännen envisas med att hålla en i händerna när man dansar och värmen gör mig trött. Så jag kilar hem strax efter midnatt. Från hotellrummet ser jag sedan hur ett åskoväder drar in över staden. Himlen lyses upp av blixtar och regnet smattrar hårt mot rutan. Strax därefter somnar jag lugn.

Läs också:

Paris – dag II, första halvan

Paris – dag I

Paris – Generator Hostel

Jag har viktigare saker för mig än att se till att män skärper sig

Några tankar om att byta plats och varför jag ogillade det som barn…

Spänningen låg över skolgården. Jag visste att när rastklockan ringde in och vi återvände till klassrummet, då skulle inget vara sig likt. Vi skulle nämligen få nya platser. En förväntan fanns i luften, spekulationerna haglade, alla var nyfikna. Alla utom jag.

För jag visste att det skulle bli precis som vanligt. Jag skulle bli placerad intill någon av de stökiga killarna. Tobbe, Danne, Jonte… Någon av de som hade svårt att sitta still, som svor högt under lektionerna och kastade stenhårda suddgummin tvärsöver klassrummet.

Jag var lugn och snäll, sade man. Jobbade koncentrerat och hängivet. Skulle ha en positiv inverkan på de som satt bredvid. Det var så man sa. Som att läshuvud och intresse var något som bara smittade, som att det var en gåva jag hade och friskt kunde dela med mig av.

Allt jag ville var ju bara att räkna klart matteboken först av alla, få sitta med ett lexikon uppslaget och forska om sälar eller skriva långa meningar med substantiv, adjektiv och verb. Jag älskade att lära mig saker, hungrade efter kunskap och jobbade under tystnad.

Att sätta mig bredvid någon som när som helst kunde låtsats-smälla igen bänklocket över mina fingrar, ritade snoppar i hörnet av böckerna eller hela tiden sneglade över min axel för att skriva av – det var ett straff för en sjuårig Julia. Ett straff jag kom att tilldelas varje gång det var dags att byta plats.

Och det är konstigt, för lika lite som det var de stökiga eleverna det var fel på utan inlärningsmetoderna som alls inte passade dem, lika konstigt var det att lösningen på problemet skulle vara att sitta bredvid elever som jag. För bådas skull.

Så varje gång jag befinner mig i en liknande situation numera, placerad bredvid någon man för att sprida lugn och trivsel, för att göra hans jobb lättare på min bekostnad (för jo, det händer även idag) – då blir jag irriterad och sedan reser jag mig upp och byter plats. För att jag kan. För den lilla Julias skull. För att jag har bättre saker för mig än att se till att män håller sig i skinnet. Skriva snygga meningar till exempel. Så det så.

Paris – dag II, första halvan

Att vakna upp i en helt ny stad och ha en öppen dag framför sig, det är en ynnest. Att dessutom få tillbringa den på egen hand känns extra härligt. Ingen som säger åt mig vad jag ska göra, vart jag ska gå eller när det är dags att äta. Bara jag som promenerar omkring på känsla.

Jag knyter på mig skorna och tar sikte på Marais. Passerar barn på skateboards, färgglada små gator och vackra hus. Place de la République börjar sakta fyllas av människor och solen värmer upp trottoarerna. Uteserveringarna dukar fram sina bord och stolar, en servitör visslar glatt.

På Rue de Bretagne hittar jag en mysig matmarknad bland husen. Här trängs färsk fisk med ceriserosa rädisor, varsamt staplade morötter blandas med spretande kronärtskockor och apelsinerna doftar solmoget och har sina gröna blad kvar.

Pioner står uppradade i hinkar längs med golvet. Hade jag stannat längre än bara över helgen hade jag köpt mig ett knippe, bara för att de är så fina.

Det är lördag i Paris. Folket på gatorna är trevliga, solen skiner och jag har hela dagen för mig själv. Kameran fylls sakta med bilder, i anteckningsboken gör jag små noteringar och mina tidigare så stilla sinnen fylls nu med inspiration. Här mår jag bra.

Läs också:

Paris – dag I

Paris – Generator Hostel

Helgen vecka 21

När klockan slår 17.15 fredagen den tjugosjunde maj drar jag en lättnadens suck och stänger ned flikarna i webbläsaren. En intensiv jobbvecka är över. Det rätta vore kanske att följa upp den med en stillsam helg, hemma i lugn och ro. Men så fungerar jag ej, särskilt inte i maj. För det är som om det spritter i varenda led, blodet susar snabbt i ådrorna och det kliar på huden av längtan efter att göra något. Och som tur är har jag fyllt helgen med planer.

Så jag tar dubbla steg nedför trapporna, fort ut genom dörren och springer nästan omkull Mauro Scocco som iförd blå regnkappa kliver in på restaurangen i porten intill. Jag tar sikte på Karins jobb och väl på plats lyssnar vi på Lemonade, dricker öl och gör oss festfina. Någon timme senare och efter en halvt vilsen skogspromenad anländer vi till den gamla ombyggda kyrkan i Alvik som numera är kontor. Där jobbar Anna och ikväll ska hennes byrå ha fest.

Med champagnekupor i händerna startar vi lite trevande för att snart låta resten av kvällen passera i supertempo. Whiskey sours och brinnande absint-shots, fotobås och hemliga uppdrag, blinkande dansgolv och pizzaslices i mängder någon gång efter ett. Under taxiresan hem kämpar jag för att hålla ögonen öppna, det är svårt när allting känns så tryggt. Det mjuka lädret i baksätet, huvudet mot fönsterrutan och så gatlyktorna som blinkar förbi när vi åker snabbt genom Stockholmsnatten.

Morgonen därefter medicinerar jag mig själv med resorb, kaffe och ipren. Det dekadenta livets baksidor, bilderna som sällan syns i den polerade bloggvärlden. Sedan ordinerar jag mig själv en långpromenad till Enskede där jag strosar omkring bland färgglada hus. Egentligen på jakt efter second hand-fyndade krukor men det har jag visst glömt vid det här laget. Så jag nöjer mig med ett halvt kilo smågodis och sju par H&M-strumpor som byte innan jag vänder fötterna hemåt igen.

Pling. Ett meddelande. ”Någon som vill hitta på något ikväll?” Det var ju det där med de sprittande lederna och det rastlösa blodet… Så jag svarar ja och vi bestämmer oss för en enkel öl på Häktet. Du och jag och några andra vänner. Men stämningen är god och sällskapet trevligt och nya bekantskaper uppstår. En enkel öl är inte längre en enkel öl, det är mer än så. Så efter ett tag när klockan är nära midnatt och någon säger ”Ska vi till Natten?” är det inte bara jag som bär på längtan utan snart sitter vi alla i taxibilar på väg dit.

”Och under discokulan orkar vi att skratta igen” sjunger Jonathan Johansson i en av mina bästa låtar och helt plötsligt står han där framme på scenen. Han sjunger ”Vem vänder vindarna” och folk ylar med och jag skrattar där under den gigantiska discokulan. Omgiven med några av mina bästa vänner, bland neonljus och glitter, sådana här lördagsnätter är rakt igenom vackra. När jag vandrar hem från tunnelbanan färgar soluppgången himlen rosa och fåglarna kvittrar och syrenerna doftar mer än någonsin.

Söndagens uppvaknande är oväntat smärtfritt och jag tackar mig själv och mitt stundtals befintliga omdöme. Med kurrande mage anländer jag till Berns Asiatiska där brunch står på schemat. Prick 11.32 startar vi ätandet med ostron följt av sushi och dumplings och vårrullar och sashimi och nudlar och sedan all världens efterrätter. Prick 13.32 slår vi oss lamslaget ned på gräset utanför, blundar mot solen och pratar om framtida eskapader.

Och sedan, framåt eftermiddagen, känner jag äntligen hur mitt rastlösa blod har stillat sig. Hur allt jag önskar nu faktiskt bara är lugn och ro. Så jag åker hem och sätter mig i solstolen på balkongen. Slumrar till välbekanta låtar och skrattar åt minnen från gårdagen. En helg är förbi och den var bara magisk.

Right now

Thinking of:

Vad ska jag göra på min semester i sommar? Hur ska jag fördela veckorna och vart ska jag åka?

Watching:

Varken hinner eller har lust att kolla film eller tv-serier just nu. Det enda jag studerar noggrant är väderprognosen.

Reading:

Nattfilm av Marisha Pessl. Mycket spännande hittills!

Planning:

Min balkong! Har köpte ett gäng plantor som jag nu försöker ta hand om på allra bästa vis.

Wearing:

Så mycket barbent och sneakers jag bara kan. Idag blev det en randig långklänning och svart och mörkblått plus vita sneakers.

Listening to:

Chance The Rappers album Coloring Book, särskilt Summer Friends! Och Kent också. Deras nya album är ju svinbra, sträcklyssnade det så många gånger på kontoret i veckan. Ovanligt av mig att lyssna så mycket på album, är ju verkligen en spellisteperson annars.

Eating:

Smågodis från Hemmakväll. Brukar inte köpa mitt godis där och blev helt blown av utbudet så jag spårade ur och köpte typ ett kilo…

Wanting:

Bra försommarväder och någon slags struktur på mitt känsloliv. :)))

Looking forward to:

Midsommar! Vi är ett stort gäng om ska till min kompis Maddes familjegård i Hälsingland.

Lista lånad från Sandra

Paris – dag I

Efter att ha landat i Paris på fredagskvällen plockar jag upp min telefon, öppnar anteckningar och tar fram en ny sida. Där skriver jag ned allt jag kommer att tänka på under resans gång. Det här är ett utdrag från dag 1.

Att vara i en helt främmande stad och inte känna någon är spännande. När folk frågar vem jag är och vad jag gör här kan jag svara precis vad som helst. Ingen vet om det är rätt eller fel. Än så länge har jag bara sagt sanningen.

Att gå in på en restaurang och fråga om ett bord för en person var inte så jobbigt. Så nu sitter jag här i baren på Ober Mama och väntar på min mat: bruschetta och mini-pizza. Drinken är god, volymen är hög. Kvällen till ära har de något slags banantema så bardisken är klädd i gröna blad och från taket hänger gula klasar.

Det svåra är att veta vad man ska göra under tiden man väntar. Den annars så tvångsmässiga instagram-scrollen funkar inte nu utan wifi. Inte heller har jag någon att småprata med. Istället skriver jag ner dagens tankar hittills här. Det får mig kanske att se lite mindre ensam ut i alla fall. Och så har jag ju en bok i väskan. Det finns något härligt klyschigt med att vara en person som sitter själv i en bar och läser en bok på ett främmande språk. Jag gillar det.

Resan hit gick bra. Att resa själv är inte svårt, snarare enklare än med sällskap. Ingen grupp att hålla ihop på flygplatsen. Ingen som sitter och är rädd på planet. Ingen att dividera med hur man ska ta sig till hotellet när man väl har landat. Med bara sig själv och sitt handbagage går allt ganska smidigt.

Lista över saker jag älskar just nu:

– Drinkar

– Pizza

– Paris

– Mig själv

Det är som att jag fysiskt kan känna hur jag åldras, nej inte åldras – mognar – när jag sitter här i baren själv i Paris. Jag gjorde det. Shit vad grym jag är. Och det här är bara början. Hade någon frågat om jag kunde ta över världen nu hade jag sagt ja.

Luften är ljummen, barerna är stimmiga och fastän klockan närmar sig midnatt är det fullt av folk längs kanalen. Här går jag på främmande gator, sicksackandes mellan cyklister och cigaretter, och njuter av att vara en okänd iakttagare till alltihop.

Paris – Generator Hostel

Detta inlägg är ett samarbete med Generator Hostel

När jag fick för mig att jag skulle åka till Paris i början av april hade jag ingen aning om var jag ville bo. Men så tipsade en vän mig om Generator Hostel som öppnade sitt Paris-hotell i början av 2015 och som bland annat beskrevs med orden ”Create innovative traveling for the Millennials”, vilket jag tyckte lät trevligt. Så jag mailade dem och berättade om min blogg och resan jag skulle göra samt frågade om jag fick komma och bo hos dem. Och då lät de mig få testa ett av deras dubbelrum under helgen, tusen tack för det!

Generator Hostel är väldigt stort och ligger i Paris 10:e arrondissement, nära Saint Martin-kanalen. Så här såg receptionen ut när jag checkade in på fredagskvällen.

Mitt rum var ett dubbelrum på sjätte våningen. Ville man lyxa till det lite extra fanns det även dubbelrum med egen terass och eftersom det är ett hostel har de även mindre sovsalar. De kunde jag dock inte kika in i, men eftersom allt är väldigt nybyggt och fräscht så tror jag att de håller ganska hög standard.

Mitt rum var naturinspirerat och gick i tonerna vitt, grönt och brunt. En av väggarna var klädda i trä och en annan i något slags fejkgräs, ganska spexigt men fint. Ett tips förresten, gympapåse är världens bästa grej när man är ute och reser! Det tar ingen plats i packningen men är perfekt när man ska gå runt länge och bära på paraply, extratröja, karta och annats krafs. Dessutom är det svårt för tjuvar att öppna och plocka ut något (i jämförelse med en ryggsäck) eftersom man då måste dra i snörena som sitter kring ens axlar. Ett litet sidospår, nu fortsätter vi rundvandringen…

I badrummet fanns det franskt kakel (såklart) och ännu mer inspiration från naturen. Pluspoäng för extremt bra sminkbelysning också.

Här har vi gräsväggen bakom klädställningen och ett litet skrivbord att sitta vid. Det hann jag dock aldrig göra pga fullt schema och för att jag ändå alltid sitter med min dator/bok/telefon i sängen, men det gör väl alla?

Det jag gillade allra mest med hotellet var att allting var väldigt fräscht och genomtänkt. Det kändes också ganska ungdomligt och anpassat efter det, bland annat med kul utflykter som man kunde signa upp sig på, en reception som var öppen 24/7 och flera hang out-areas. Trots det var det varken stökigt eller lyhört på min våning och allt kändes väldigt tryggt. Mina enda minus är att jag tyckte sängen var lite hård och att frukosten var väldigt basic, men det hade jag nästan väntat mig för svenska hotellfrukostar gör en alltid bortskämd tycker jag. Läget nära Saint Martin-kanalen var riktigt bra, jag gillade det området jättemycket och med ytterligare några minuters promenad var man snart även i Marais som också är mysigt.

Med förebehåll för att jag inte testat några andra hotell i Paris kan jag ändå varmt rekommendera detta om man vill bo på ett fräscht och prisvärt ställe i trevliga kvarter. Så tack igen Generator Hostel för att jag fick bo hos er!

Sportig tisdag

Idag vaknade jag upp och kände för att klä mig i looken sportig tjej. Så jag letade fram min gamla Fred Perry-piké som jag köpte i London för nästan fem år sedan och matchade med min mest tennisaktiga kjol innan jag kilade iväg till jobbet. På kvällen mötte jag upp ett gäng vänner, bland annat Karin, och vi märkte att vi klätt oss nästan identiskt. Så fint att omedvetet BFF-matcha med någon! Sedan åt vi pizza och drack bubbel i Vitabergsparken till tonerna av Lemonade och så skrattade vi en massa och pratade om sommaren och galna dejter och annat spännande. Bättre tisdag än så kan man inte ha!

Jag har alltså på mig pikétröja från Fred Perry, svart kjol från Monki, solglasögon ifrån & Other Stories och Reebok Furylite på fötterna. Den prickiga jackan har jag fått av min kompis Emelie, vet faktiskt inte var den kommer ifrån ursprungligen.

Jag vet inte alls vad som hänt med mina ben i år men de bara suger åt sig allt solljus de kan få och har blivit bruna på en halv sekund. Tror det kan vara min farmors pigment som äntligen landat hos mig, hon blev alltid pangbrun även den regnigaste av somrar. Och ja, jag är supernoga med att inte bränna mig – solkräm ftw, kom ihåg det ni med!

Hemma igen

Hej vänner, jag är hemma igen från Paris! Det var:

1. Magiskt

2. Lärorikt

3. Sjukt kul

Det känns som om jag hann med massor av saker under mina 48 timmar i staden och jag tankade precis in 500 foton i datorn som jag nu ska gå igenom. Men innan jag visar dessa för er tänkte jag bara säga ett extra tack! till er som sa att jag skulle testa att resa själv, utan er hade jag nog inte vågat.

Jag har såklart tusen insikter, tips och tankar kring detta som jag tänkte dela med er i ett inlägg snart – håll utkik! Men är det så att ni redan nu har frågor om ämnet som ni tror att jag kan svara på, passa på att ställa dem nu så tar jag med dem.

Godnatt och kram, vi hörs mer i morgon!

Bon Voyage!

Väskan är packad och passet ligger noga nedstoppat. I telefonen har jag sparat kartan där jag markerat ut alla tips på caféer, museum, butiker och restauranger. I vanlig ordning är det alltid flygkaos och/eller olyckor dagen innan jag ska resa någonstans, men jag känner mig ändå lugn. Ikväll landar jag i Paris, redo att upptäcka staden på egen hand och kanske samtidigt en liten del av mig själv.

Självklart kommer jag dela med mig av min resa till er. Blogginläggen med alla tips och bilder dröjer nog lite men några Instagrambilder kommer ni garanterat hitta om ni följer mig, solig, där. Förhoppningvis blir det ännu fler uppdateringar via Snapchat, där hittar ni mig under namnet julia_erikssob (historien om det udda namnvalet kan ni läsa här, haha).

Ha en underbar helg så hörs vi från Frankrike!