Året som kom och som gick

Livet tickar på. Från 27 till 28. 365 dagar till i kroppen med den höga pulsen, det sneda leendet, det blonda håret. Håret som hunnit växa sig längre nu än det någonsin varit, som solblektes i Montenegro i somras och frös till is när januarikylan vägrade lämna Stockholm. Årstiderna som kom och gick och jag som gick och kom tillbaka till mitt gamla jobb, kontoret på den lilla gatan som mest är en vändplats, det som varit mitt andra hem sedan jag flyttade hit. En känsla av trygghet och en känsla av mod. Det var spännande och läskigt men det här var året då jag började skriva, då jag lärde mig att sätta ord på berättelser som inte bara är mina. Och jag lärde mig om fotbollslag och juridik och fondsparande och kor men kanske mest om mig själv. Att jag trivs i kostym, såpass bra att jag gick från noll till tre stycken, att jag inte ska bry sig så mycket om vad andra tycker för oftast tycker de ingenting alls och att det bästa man kan göra en ledig tisdagseftermiddag i ett snöslaskigt New York är att ta ett hett bad och dricka ett glas rödvin. Och med badkarslugnet och kostymerna och den slumpmässiga visheten vill jag ta mig an mitt nästa år. Året som 28. Ett till synes oplanerat och öppet år och därför ett år som jag tänkte ta för mig av en dag i taget. Jag börjar idag, på min födelsedag.

Att läsa en skrivkurs

Det jag utan tvekan får flest frågor om just nu är min skrivkurs, så därför tänkte jag tillägna den ett helt eget inlägg. Dessutom känns det ju extra aktuellt nu eftersom det är dags att anmäla sig till höstterminens kurser nu.

Det grundläggande

Jag läser en kurs som heter Litteraturvetenskap GR (A), Kreativt skrivande, 30 hp. Det är en distanskurs vid Mittuniversitet som är helt utan fysiska träffar och all kommunikation sker via en studieplattform och mail. Kursen sträcker sig över ett helt år med start på höstterminen men är på halvfart, så jag läser 15 hp per termin.

I beskrivningen till kursen står det att den utvecklar det egna skrivandet och dess estetik i förhållande till litteraturen. Tyngdpunkten ligger på egen textproduktion inom olika genrer.

Jag tar inget studiebidrag eller lån nu när jag läser den här kursen, men själva utbildningen är ju gratis och jag betalar bara för min kurslitteratur. Dessutom har mitt fackförbund Unionen ett bidrag man kan söka för kompetensutbildning som kan täcka vissa utgifter, vilket jag tänkte göra när jag är klar.

Själva skrivandet

Kursen är uppdelad i flera delmoment och ungefär en gång i månaden får vi ett uppgiftsblad som sträcker sig ca 4 veckor framåt. Varje uppgiftsblad består av 4-6 olika uppgifter av lite olika karaktär. Dels är det alltid minst en insändningsuppgift som ska skickas direkt till handledaren, de flesta gångerna har det varit en novell och en dikt som man ska skriva efter olika teman, stilar och instruktioner. Dessa får man sedan personlig feedback på efter ett par veckor.

Utöver detta finns det också ett gäng uppgifter som man gör och diskuterar med sina kurskamrater. Här är vi indelade i mindre grupper om ca 6-8 personer och all dialog sker i ett forum på studieplattformen. Dessa uppgifter innefattar någon form av längre läsning, oftast av romaner eller ibland en poesisamling, som man ska skriva en analys kring enligt ett visst tema. Sedan ska man också läsa och reflektera kring tre särskilda noveller. Slutligen ingår det varje månad en insändningsuppgift i form av dikt eller novell som man delar med sin kursgrupp och där ska man även ska ge feedback på varandras verk.

Varje uppgiftsblad brukar ha ett eget tema, alltifrån personporträtt till berättarvinklar eller miljöbeskrivningar. Vi har också fått testa på olika genrer och skriva alltifrån sonetter och hexameter till noveller helt utan adjektiv. Vissa uppgifter är självklart mer roliga och inspirerande än andra, men det är väldigt nyttigt att testa på att skriva i former som jag aldrig gjort tidigare.

Kombinera med jobb

Eftersom kursen är på distans och halvfart tycker jag det funkar rätt bra att kombinera den med mitt heltidsjobb. Det är beräknat att man ska lägga ca 20 timmar i veckan och det går nog absolut att göra det, men jag brukar kunna klara uppgifterna på lite mindre tid. Detta beror nog på att jag sänkt min ambitionsnivå något för att hinna med kursen samtidigt som jag jobbar, bloggar och försöker ha ett socialt liv. Det flesta uppgifterna gör jag på helgerna och så lägger jag några timmar ett par kvällar i veckan dessutom. Mitt jobb som copywriter innefattar ju en del kreativt skrivande, men sällan i den längre och mer strikta formen. Därför tycker jag att den här kursen är ett perfekt komplement till mitt jobb och jag tror på sikt också att den stimulerar mig mer i mitt arbete.

Det bästa!

Jag har alltid varit lite av en pluggis och haft en förkärlek till det akademiska, så jag tycker det är väldigt roligt att läsa en kurs. Det finns något härligt i det konkreta lärandet med inlämning av uppgifter, skrivande av analyser och feedback från en handledare. I arbetslivet lär man ju sig saker hela tiden men det blir sällan så här tydligt. Dessutom gillar jag att vissa uppgifter är mer utmanande och tvingar mig att gå utanför mina bekväma skrivramar. Jag tycker också det är bra att jag tack vare kursen får in läsandet i min vardag på ett naturligt sätt, vilket är något jag verkligen värdesätter men kan ha svårt att få till annars. Sen kanske jag inte alltid hade valt alla böcker själv, men det är kul att upptäcka något nytt också.

Jag känner redan att jag lärt mig massor och att jag blivit mycket tryggare även i mitt andra skrivande, både i jobbet men också här på bloggen exempelvis. Även om jag tog min examen för sex år sedan känns det härligt att då och då få dyka ner i den akademiska världen igen och jag kan absolut tänka mig att läsa fler kurser i framtiden.

Prövningarnas tid

Februari i Stockholm, det är prövningarnas tid. De pratar om sibiriska oväder som drar in och kylan får kinderna att isa, benen att skaka och axlarna höjs i takt med att snön täcker varenda millimeter av min jacka. Jag har fört en mental nedräkning i mitt huvud, haft månadsskiftet februari/mars som en hemlig deadline. Klarar jag mig dit så har jag vunnit och räkningen har tickat från tre veckor till elva dagar till två dygn, snälla stå ut bara. Och jag läser rapporter om inställda plan och igensnöade startbanor och knyter näven i fickan, håller tummarna för tur. Ikväll ska jag släpa upp min stora gröna väska ur förrådet och sakta fylla den med plagg för ett något snällare klimat, för andra vyer, för nya intryck. På onsdag lämnar jag kort, nycklar, dator, säger tack och adjö, vi kanske hörs igen, sen stänger jag dörren efter mig och går stentrappan ned för sista gången.

Det är prövningarnas tid och jag står på tunnelbanan med smältande snöflingor i ansiktet, andra människors prasslande jackor omkring mig, vi rullar sakta, står tidvis helt stilla och jag försöker dra mig till minnes varför jag bor i det här landet. Rabblar allt som är bra: skolgången, sjukvården, det sociala skyddsnätet, teknologin, allemansrätten, skärgårdsklipporna, att ens tänka på sommarnätterna känns som ett straff nu men någonstans inom mig bor de, bär på ett hopp. Och under Skanstullsbron ligger isen tjock i Årstaviken, ett mörkgrått hårt täcke, en hänsynslös bäddning och jag tänker på min egen säng, önskar jag kunde krypa ner under lagret av dun, gömma mig där tills februari blir mars, tills semestern träder in, tills jag klarat mig över den gräns jag satt upp.

Utkast vintern 2018

De är lite färre nu. De där utkasten med lösryckta meningar som samlas i min telefon. Kanske för att de flesta blir till innehåll till skrivkursen istället. Till längre noveller, strukturerade dikter och textanalyser. Men rätt vad det är så dyker de upp – en rad eller kanske flera. Några ord som måste ut, ner, in, fram. Så här kommer en till samling med utkast från vintern som gått och som är, plus en liten sonett på slutet bara för att den förtjänade sällskap.

PS. Om du gillar det och vill läsa fler, så hittar du dem här: del 1, del 2, del 3, del 4 & del 5.

Hamsterdramatik på hexameter

Hej! Jag tänkte att vi skulle ha en liten poesifredag här och läsa hexameter. Ja, jag är seriös men gör detta endast efter påtryckningar från vänner och twitterföljare (lovar att det inte ska bli en vana). I höstas fick jag nämligen uppgiften berätta en rolig historia på hexameter, längd 1-1,5 sida i min skrivkurs. ”Inga problem!”, tänkte jag absolut inte. Snarare hade jag ågren i flera veckor inför denna uppgift. Vad är ens en rolig historia? Och hur bemästrar man hexameter? Till slut beslöt jag mig för att scrolla bland mina gillade tweets och hittade faktiskt en ganska kul story som jag valde att återberätta. Här är originaltweeten och efter den följer min lilla hexameter. Ett tips inför läsningen är att läsa i en slags valstakt, dvs 1-2-3, 1-2-3, 1-2-3 med betoning på första stavelsen så blir det rätt. Trevlig poesifredag!

Originaltweet här

Hamsterdramatik på hexameter

Hamstern i buren satt stilla i hörnet och stirrade sorgset.

Senaste tiden så hade den inte ens rört sig ur fläcken.

Maten stod orörd och skålen var full utav kvarlämnad sallad.

Hjulet av plast som ju annars var ständigt i snurrande tempo,

vilade dystert på sågspånets ljusgula, fluffiga matta.

Timmar passerade, inte ett ljud från det harmlösa djuret.

Morgonen efteråt började alla att bli lite rädda.

Tänk om det faktiskt var någonting allvarligt med deras hamster?

Barnet i hemmet var ledset och sörjde sin livfulla kompis,

Coco som jämt var så hungrig och snabb på att springa…

Dags att de uppsökte någon som visste vad som inte stämde.

Bilen for tryggt längs de slingrande vägarna, stan var i sikte.

Bakom ett höghus låg veterinären som brukade hjälpa

hundar och katter och andra små fyrbenta skadade vänner.

Uppe på britsen var Coco så pigg och så lycklig som alltid.

Maten gick lätt ner och ingenting verkade fel eller konstigt.

Veterinären såg tveksamt på djuret som sprang längs med bordet.

”Finns det nåt särskilt som hänt det de senaste dagarna kanske?”

frågade hon med sin blick fäst på pappan och hans lilla dotter.

”Måndagen bjöd på en snabb eskapad när vår Coco blev frisläppt

ut på det högblanka köksgolvet fick hon sen springa helt ensam.

Dock smet hon in bakom kylskåpets vägg men blev utlockad snarast.”

Hamstern såg lurigt på veterinären som granskade henne.

Pälsen var guldbrun och nosen ljust rosa med milslånga morrhår.

Kinden till höger i ansiktet buktade aningen utåt.

Fingrar med handskar fick leta sig in där och tänk vilken upptäckt!

Kylskåpsmagneten i kinden på Coco var boven i dramat.

Burens metall hade gjort att hon fastnat i gallret på sidan.

Veterinären brast ut i ett gapskratt som spred sig i rummet.

Pappan och barnet gick glatt från kliniken med buren i handen.

Åh en sån lättnad att allting var bra med den älskade Coco!

En påminnelse till mig själv

För att vissa saker kan vara bra att skriva ned och återkomma till. Och kanske kan de vara till inspiration för någon annan också. Livet behöver inte alltid vara så avancerat och stort, ibland räcker det lilla nog.

Stiltje

”Skriv en dikt i valfri form där du utgår från en bild som du väljer fritt” säger uppgiften och jag kommer att tänka på fotot av kundvagnen på isen. Sedan skriver jag om januari. Hur tiden tycks stå stilla, hur ingenting händer, hur dagarna långsamt kryper framåt. I mitt kök hänger fortfarande kalendern med december månad uppe. Jag har inte haft anledning att vända blad.

Det är söndag och vi möts upp i Slussen. Promenerar genom ett iskallt Stockholm, längs vatten och broar. Ser solen gå ner över Årstaviken, hur himlen färgas gul, rosa, lila, blå. Allt är så vackert och det här är det enda vi har, den enda höjdpunkten just nu. Man är så tacksam för minsta lilla i januari. Ska det behöva vara så här? År efter år?

I frustration skriver jag en lista på saker att göra. Vill fylla varenda kväll med innehåll, se till att det händer något. Nu vänder jag blad. Nu fyller jag januari.

Skrivuppgift: en dikt om nåd

Jag läser ju en skrivkurs vid sidan av mitt jobb och ni är flera som frågat om vad det är för uppgifter och vad jag skrivit. Det mesta är rena skrivövningar fokuserade på att man ska lära sig något särskilt, exempelvis gestaltning genom att skriva en berättelse utan adjektiv eller berättarperspektiv genom att skriva samma text ur två olika vinklar. Ibland är det också något friare uppgifter där man får ta ut svängarna lite mer. I senaste inlämningen fick vi bland annat uppgiften Skriv en dikt i obunden form under rubriken ”Nåd”. Inte helt enkelt, kände jag till en början och gick och klurade ganska länge. Vad betyder ens nåd liksom? Men efter ett tag beslutade jag mig för att fokusera på den nåd man kan ge till någon i en relation genom att förlåta dens beteende. Ibland kanske också lite för många gånger. Så här blev i alla fall resultatet.

PS. Så läskigt att dela en dikt då det är första gången jag skriver något i den formen. Men eftersom jag fick fint omdöme av min lärare tänker jag att den kanske inte är helt värdelös…

Jag med. Me too.

Först ilska, sedan frustration och till sist trötthet. Jag. Blir. Så. Trött. På att kvinnor inte får äga rätten till sina egna kroppar. På dessa oändliga historier om övergrepp och övertramp. Att skriva under på initiativet #MeToo är tyvärr det minst förvånande du som kvinna kan göra idag. För det handlar om en regel med ett fåtal undantag, det handlar om djupt rotade strukturer och det är så smärtsamt.

Det krävs inte många sekunder att skriva de sex tecknen som bildar #MeToo, ändå tar det lång tid för mig att orka. För jag drabbas av insikten om att det här är ännu en sak som hamnar på mitt bord som kvinna. Att det är min uppgift att tala om för män när de gjort fel och hur de borde uppföra sig istället. Att jag inte bara är offer utan också den som ska behöva undervisa. Precis som jag gjort sedan jag var liten, genom alla mina skolår och nu i vuxenlivet. Och det gör mig så oerhört trött. Hur kunde allt det här bli vår lott?

När jag vaknade idag ville en del av mig bara stanna kvar i sängen. Dra täcket över huvudet och blunda för verkligheten. Men istället gick jag upp, tog på min argaste t-shirt och fortsatte kampen. Jag med. Me too.

Utkast sommaren 2017

Jag samlar på ord och meningar. Ibland för att jag vill, men oftast för att jag måste. Ett plötsligt behov uppstår, jag behöver få ur mig orden och därför fyller jag min telefon med obegripliga anteckningar som i stunden känns livsviktiga. Jag har skrivit på dansgolv på nattklubbar, på tunnelbanan om morgnarna, under långsamma möten på jobbet, i baksätet på taxibilar. Det finns ingen rutin, det är bara vad jag gör, vill och måste.

Här är sådant som hamnat i mina anteckningar den senaste tiden. Ord staplade på varandra, helt utan röd tråd. Sådant som bara behövde hitta ut. Om ni gillar det hittar ni fler utkast här: del 1, del 2, del 3 & del 4.