En kärlekshistoria

Idag är det exakt fyra år sedan jag gick på promenad med en främling. Det är fyra år sedan någon klev in i mitt liv och i fyra år och för all framtid tänker jag inte låta honom gå ut igen. Det här är berättelsen om hur vi träffades, nedtecknad sommaren tjugohundratio. Ett guldkorn sparat i den här bloggen. Ett litet fragment av något mycket större. Detta är början av vår historia.
 
 
 
 
 
 

Om bloggande

När jag kom hem från min korta semester i Italien väntade mig en hel rad med olästa blogginlägg. Jag följer och prenumererar på ganska många bloggar, så det är helt naturligt, men jag lade märke till något särskilt denna gång. Efter att ha ögnat igenom en sisådär 300 inlägg (jag sa ju att jag följer många!) insåg jag att det var väldigt lite innehåll som var unikt.

Inredningsbloggarna visade samma dyra vas i en stilren miljö, vintagebloggarna hade gått på samma piffiga champagnefest, dagboksbloggarna hade fyllt i samma lista om sin favoritmat, modebloggarna visade samma bilder på en bröllopsklänning ur H&Ms nya kollektion och så vidare i en smärre evighet…

När jag tog in allt i en stor mängd blev det ganska tröttsamt och näst intill ironiskt att se hur generiskt mycket av innehållet var. Vad ger det här för bild till läsarna? frågade jag mig. Och framför allt, är även jag en del i detta?! Någonstans känner jag ju att det inte är det jag vill vara…

Jag gillar verkligen bloggar som medie därför att de ofta är unika med en tydlig personlighet bakom. Det är det som gör dem tusen gånger roligare att läsa än ett vanligt magasin! Men när alla skriver om väldigt lika saker försvinner den här unikiteten och där med en stor del av läsglädjen.

Så, för att försöka undvika att hamna i detta generella fack och för att förnya mina källor till inspiration, har jag några frågor till er som ni kanske kan hjälpa mig med:

1. Vilka är era bästa ”unika” bloggar? Tipsa mig gärna om sådana ni tror att jag inte läser i nuläget. Och med unika så menar jag sådana som inte är så typiska för sin genre. Exempelvis är The Man Repeller en av mina favoritbloggar inom modekategorin och den skiljer sig ju ganska mycket åt från ”klassiska” modebloggar.

2. Vad gillar ni bäst med min blogg? Har ni någon favoritkategori som ni vill att jag ska skriva mer om? Tycker ni att det ska vara mindre bilder och mer texter här inne, eller kanske tvärtom? Vill ni ha fler små personliga inlägg eller kanske större genomarbetade inlägg men inte lika många?

Jag är supertacksam för alla svar, jag vill ju att det här ska vara en lika kul plats för er att hänga på som det är för mig! Och för att förtydliga, jag vill verkligen inte peka ut någon blogg som råkat skriva om det jag nämnde ovan, alla bloggar jag läser gillar jag ju! Däremot kunde jag inte låta bli att notera och fundera över denna lilla trend. Fridens!

Varför skulle våren annars tveka?

 

Går barfota i skorna fastän kylan ännu biter.
Räknar timmar vi ses och timmar vi är ifrån.
12 respektive 876, ingen statistik att skryta med.

Färdas på tunnelbanetåg från punkt A till punkt B.
Lämnar min sittplats till någon som behöver.
Står upp i ett vakuum men håller mig hårt fast.

För visst gör det ont när knoppar brister.
Och ibland undrar jag varför det går så långsamt.
Vem brister fortast, knoppar eller jag?

Kära vår, det är dags att vakna nu.
Med mjuka solstrålar och grusiga trottoarer.
Krokus i rabatten och kaffe på en parkbänk.

Jag väntar här på dig, bara ett litet tag till.
Med barfotafötter i skorna och hopp i hjärtat.
Räknandes timmarna tills någonting händer.

Frågor & svar om mitt jobb

Nu har jag svarat på alla era frågor om mitt jobb! Vad kul att ni undrade så mycket och var nyfikna på vad jag jobbar med. Jag hoppas att jag lyckats besvara allting, några frågor som var väldigt lika varandra slog jag ihop. Nu kör vi!

Hur ser en vanlig dag på jobbet ut?
Jag kommer till kontoret vid 9, häller upp en kopp kaffe, öppnar mailen och kalendern och sen kan egentligen vad som helst hända. Det låter verkligen som en klyscha men ingen dag är den andra lik. Vissa dagar har jag ganska mycket möten och då sitter vi och jobbar i olika grupper, träffar kunder eller får nya uppdrag. Andra dagar är mer öppna och då sitter jag oftast vid mitt skrivbord och skriver på olika grejer. Man kan säga att det är ungefär 50/50 mellan kreativt idéarbete och mer basic skrivande. När jag skriver kan det vara allt från ett manus, till ett manifest eller en liten instagrampost, det varierar verkligen från dag till dag. Kring 18-tiden brukar jag gå hem, ibland lite senare.

Hur ser det ut på din plats?
Jag sitter i ett stort rum tillsammans med alla andra kreatörer (dvs copywriters, art directors, designers och creative directors) på byrån. Vi har varsitt skrivbord och på mitt står en 27”s skärm som jag har min dator kopplad till. Förutom alla datorprylar har jag alltid minst en kaffekopp, ett block, en hel hög med pennor, massor av lösa papper och annat krafs omkring mig. Jag försöker hålla hyfsad ordning och lyckas väl ibland…

 

 Första soliga vårdagen i glashuset förra året


Är det sant att vi har ett glasväxthus och vad gör vi i så fall med det?
Ja, vårt kontor ligger högst upp i ett hus och till det har vi en terass. Från terassen kan man sedan gå upp för en trappa och där uppe på kontorets tak står ett litet glashus. Där kan man sitta och ha möten eller bara äta lunch under våren och hösten (på sommaren blir det supervarmt och på vintern är det för kallt). Perfekt om man vill få lite dagsljus! På vår sommarfest byggde vi om det till ett tyskt technorum med massor av rökmaskiner, också ett bra användningsområde…

Hur kommer det sig att kontoret ligger i en så fin lokal?
Det har jag inget direkt svar på faktiskt, många byråer brukar ha rätt fina lokaler tycker jag. Vi har haft vårt kontor här i ett par år och det som avgör är väl främst läget och att det finns tillräckligt med plats för oss alla.

Vad och var har du pluggat?
På gymnasiet läste jag musik med yrkesinriktning men framåt studenten kände jag att jag ville hitta på något annat. Eftersom jag alltid varit designintresserad så hittade jag en utbildning i Grafisk Design & Kommunikation vid Linköpings universitet som jag sökte. Jag kom in, gick där i tre år och tog min kandidatexamen år 2012. Tidigare har jag skrivit ett ganska utförligt med massor frågor och svar om min utbildning så undrar ni mer om den kan ni läsa här.

Vilka kunskaper hade du sedan tidigare?
Jag har ju min utbildning i grunden så klart, sedan var jag också projektanställd i olika kommunikationsuppdrag under sommaren och hösten innan jag började jobba som copywriter. Jag tror man alltid tjänar på att vara intresserad och nyfiken, att ha en blogg har exempelvis varit ett väldigt bra sätt att få utlopp för min kreativitet och öva mitt skrivande.

 

Hur fick du ditt jobb som copywriter?
Jag skickade faktiskt en spontanansökan i form av ett kärleksbrev. Jag tänkte att det bästa sättet att ta kontakt med någon man inte alls känner men som man gillar väldigt mycket är att göra precis som man gjorde i lågstadiet. Så jag skrev helt enkelt en digital lapp med ja [ ] nej [ ] kanske [ ] som alternativ. Tillsammans med detta bifogade jag en länk till min portfolio och mitt cv. Sedan fick jag komma på intervju och berätta mer om mig själv och vad jag kunde. Just då hade de dock inga lediga platser på byrån men några månader senare ringde de och frågade om jag ville börja och då sa jag ja såklart!

Hur är reklambranschen egentligen?
Oj, det beror helt på vad man har för bild av den men min generella uppfattning är att ju mer man vistas i den, desto mindre märker man att den är. Reklamstockholm är ganska litet även om det finns ett helt gäng byråer här. Reklambranschen kan vara sjukt spännande, kreativ och nytänkande i ena stunden men sedan finns det såklart en ganska snäv, trångsynt och trist del också. Jag tror att en stor nackdel är att det är väldigt mycket samma typer av människor i branschen. Människor med samma kulturella ursprung, som tillhör samma priviligierade klass och som gått precis samma utbildningar. Det är ju ganska ironiskt med tanke på att reklambyråer ofta ska göra reklam till en hel del sorts olika människor, då tror jag absolut det är en nackdel att vara alltför lika. Dock känner jag att jag hamnat i en rolig del av reklambranschen och på en bra byrå. Jag tycker det är väldigt kul att vi är en digital byrå för det innebär att vi gör många nya grejer och jobbar med saker som känns moderna och ligger i framkant.

Hur ser processen ut från första mötet med kund till slutresultatet?
Först kommer kunden med en brief (alternativt att vi kommer med en idé som vi tycker att de ska göra). Sedan lämnar vi en de-brief, det vill säga att vi presenterar hur vi tolkat briefen. Efter det kommer idéstadiet där vi hittar på massor av idéer som sedan tas ner till 2-5 stycken som vi presenterar för kund. Kunden väljer vilken idé de gillar bäst, tillsammans spikar man budget och alla detaljer. Sedan börjar produktionsfasen där vi gör ut allting, ibland tillsammans med andra produktionsbolag (typ en webbyrå om det ska byggas en hemsida till exempel). Till sist godkänner kunden och feedbackar och sedan är allt klart att rullas ut. Ungefär så här går det till, men självklart finns det undantag också.

Vilken är din roligaste grej att göra på jobbet?
Jag tycker alltid det är kul att börja på ett nytt uppdrag! Ta sig an en ny spännande kund, få en inspirerande brief (ett ”problem” att lösa) och sitta och komma på idéer i grupp. Hela framtagandet av en idé som ska landas i en snygg presentation och sedan säljas in hos en kund är nog min favoritgrej.

Hur mycket skriver du i ditt jobb?
Som jag nämnt tidigare är det cirka 50/50 mellan skrivande och kreativitet. Vissa dagar sitter jag och skriver nästan jämt, andra är det mycket mindre. Men ja, det blir ju en del ord per dag även om det oftast är ganska korta texter man skriver, det är sällan det blir någon novell liksom…

 

En heldag i studio på plåtning med en kund

Får du skapa mycket och vara kreativ?
Ja! Och detta är det absolut bästa med mitt jobb. Jag kan kolla på knäppa youtubeklipp, kasta ur mig helt befängda idéer, surfa internet varv efter varv, täcka hela whiteboards med planer och leka i fotostudios på en jobbdag. Värsta lyxen när man tänker på det!

Jobbar du med layout och textfördelning?
Nja, jag har ju lite designkunskaper i och med min utbildning men vi har designers och art directors på byrån som är mycket bättre på det än vad jag är. Dock händer det att jag gör lite mindre presentationer och sådant ibland, men det hör inte till mina vanligaste uppgifter.

Hur hittar man praktikplats?
Det bästa är om man har någon kontakt på någon byrå, det är alltid lättare att få en fot in då, även om jag också tycker att hela den här ”nätverksgrejen” är rätt trist ibland. Har man inte det skickar man ett trevligt mail och länkar till sin portfolio. Förhoppningsvis får man komma på kaffe och intervju. Och det bästa är nog att skicka mail till flera ställen! Tänk på att det finns massor av byråer och det är inte alltid de största som är roligast att vara på. Ofta kan man få göra mer grejer om man är på ett mindre ställe.

Hur kom du på att du ville bli just copywriter?
Det tog ganska lång tid innan jag fattade det. Jag har alltid tyckt det varit kul att skriva och just reklam och marknadsföring har jag också gillat, men jag tänkte liksom inte att jag skulle jobba med det. Det var nog först under mitt tredje år på universitetet som jag insåg att det ju är tusen gånger roligare att skriva schyssta meningar än att sitta och flytta pixlar i Photoshop. Ganska länge var jag också inne på själva strategibiten och tänkte att jag kanske skulle bli planner. Men så insåg jag att det fanns ett jobb som innebär att man får skriva, komma på idéer, jobba med varumärken och göra smart kommunikation = mitt drömjobb!

Finns det en press på att vara stereotyp reklamig?
Nej, det tycker jag inte, även om många kan uppfattas som just stereotypt reklamiga. Som tidigare nämnt så tror jag reklambranschen behöver många olika sorters människor för att kunna skapa bra reklam. Så mindre stereotyper och mer individer om jag får önska!

Hur mycket jobb är det? Måste man jobba dygnet runt?
Det är väldigt olika, vissa veckor kan det vara väldigt mycket jobb. Då hjälper det såklart att man tycker att jobbet är roligt även om det inte är hållbart att jobba över varje dag. Som alltid när man är relativt ny på en arbetsplats vill man ju visa framfötterna och vara ambitiös men jag tror inte jag jobbar mer än någon annan på mitt jobb. I och med att arbetet är kreativt och inte ett vanligt kontorsjobb krävs det ibland att man lägger lite extra tid. Så ja, jag jobbar över en del ibland men definitivt inte dygnet runt.

Hur många är ni på ditt jobb?
Jag tror vi är 17 stycken i nuläget. Jag tycker det är ganska lagom för man har bra koll på allesammans samtidigt som man inte behöver vara involverad i alla projekt som pågår.

 

 

Vad är bäst och sämst med jobbet?
Det bästa är att man får vara kreativ på arbetstid och göra massor av roliga saker. Plus mina jobbarkompisar som är superbra och fina människor hela högen. Det sämsta är att reklambranschen ibland är ganska omoralisk och sänder ut sjuka budskap, jag försöker dock undvika att skapa sådan reklam och att jobba med sådana företag.

Hur jobbar ni tillsammans i projekt?
Det beror väldigt mycket på vilken kund och hur stora projekten är. Men vi har olika projektgrupper med olika kunder så det finns inte bara ett fåtal personer jag jobbar med utan jag jobbar med nästan alla på något vis. Oftast är det en projektledare, en kundansvarig, en art director, en copywriter och en designer i varje grupp men det är väldigt olika som sagt.

Hur vet man om copywriter är rätt yrke för en?
Man gillar att skriva, man gillar att vara kreativ och man gillar att komma på idéer! Sedan får man kanske testa sig fram för att inse om det verkligen är ens grej, men så är det ju med allt här i livet. Man kan inte riktigt veta förrän man provat.

Hur viktigt är det att gå på en fin skola som exempelvis Berghs?
Inte så viktigt, eller jag har inte gjort det i alla fall. Vissa byråer vill ju typ bara anställa Berghs-folk och på ett sätt kan jag fatta det för nivån på utbildningen är hög och man ”vet vad man får”. Men samtidigt missar man ju massor av människor om man tänker så och då sitter man där med ett likriktat kontor igen. Det viktiga är att man visar vad man kan, att man har rätt tänk och att man gillar att jobba med reklam.

Hur mycket tjänar man som copywriter på en byrå?
Det är väldigt olika, men reklambranschen har ju generellt hyfsat höga löner. Så typ allt mellan 20-50.000 kanske? Jag ligger dock i nedre delen av den här skalan, hehe. 

Vilket är ditt drömuppdrag som copywriter? Vilken är din personliga drömkund?
Åh, detta är en supersvår fråga ju men jag gillar egentligen alla företag som tänker framåt och vill göra något digitalt och nytänkande. Efter min praktiktid på SAS tycker jag att det vore jättekul att jobba med ett flygbolag. Sedan gillar jag ju musik väldigt mycket så Spotify vore ju lite av en dröm. Och kanske något glassföretag – bara för att jag älskar glass!

Ett år på The Viral Company

Idag är det exakt ett år sedan jag började jobba som copywriter på The Viral Company, tänk vad tiden går fort! Året i Stockholm har passerat på nolltid och jag trivs alldeles ypperligt, både i staden och på reklambyrån. Innan jag började hade jag någon vision om att livet som copywriter skulle gå ut på att man satt på caféer och skrev välarbetade manus och manifest. Det visade sig vara ganska så fel… I alla fall på min byrå och tur är väl det! Istället omges jag ständigt av kreativa och fantastiska människor, jag får bolla idéer och inspiration så fort jag vill samt hugga tag i nya uppdrag titt som tätt.
 
Eftersom jag har fått några frågor och antar att det också kan finnas lite oklarheter i vad man egentligen gör som copywriter på en digital reklambyrå, så tänkte jag att vi kör lite frågestund med jobbtema. Undrar ni vilken utbildning jag har, hur jag fick tag på mitt jobb, vilka kunder jag jobbar med, vilket som är mitt bästa skrivprogram, om det är sant att vårt kontor har ett glasväxthus högst upp på taket eller något helt annat så är det bara att fråga! Jag tänker att jag samlar alla frågor och svar (samt några eventuella bonusinsikter jag fått) och postar alltsammans senare i veckan. Fråga på!

Hur man gör matlagning roligare

 

Jag har tänkt ganska mycket på det här med folk som inte tycker det är kul att laga mat. Det är ju faktiskt rätt vanligt och med tanke på att man äter en sisådär 3-5 gånger om dagen i alla fall så måste det ju vara rätt deppigt att inte tycka matlagning är kul. Det är klart, alla kan ju inte vara intresserade av allt, det förstår ju jag också. Men matlagning är ju ändå så himla primärt att det är svårt att undvika.

Jag tror att en av de främsta anledningarna till varför folk tycker det är tråkigt att laga mat (och varför jag själv också tyckte det för några år sedan) är att man lagar för trist mat. Jag menar, inte en enda människa kan väl bli intellektuellt stimulerad av att stå och koka snabbmakaroner? Och det är just det som är problemet. För att matlagning ska bli kul tror jag att man behöver använda hjärnan lite. Liksom utnyttja dess kapacitet för att göra innehållet i kylskåpet roligare. Och våga använda den för att tänka, planera och experimentera.

Om jag har suttit och letat och tänkt ut ett riktigt bra middagsrecept som jag ska laga på kvällen så blir ju matlagningen mycket trevligare när det väl är dags. Har jag dessutom planerat lite i förväg och har allting hemma, då blir det ännu mer skoj. Och får jag också tillfälle att lägga till lite egna idéer, kanske komplettera med en krydda eller addera ett tillbehör, då kan matlagningen bli dagens höjdpunkt.

Mitt första tips om man vill göra matlagningen roligare är att börja planera. Det låter ju rätt mossigt men jag kan sitta länge på Pinterest och bara samla alla recept som ser goda och inspirerande ut. Sedan väljer jag ut en mix av dem, planerar ungefär vilken dag jag ska äta vad och skriver en inköpslista. På så vis vet jag vilken mat jag ska laga när jag kommer hem och då blir det kul.

Mitt andra tips är att man ska utmana sig själv. Det är så himla lätt att fastna i en matloop där man bara äter samma sak hela tiden. När jag känner att jag gjort det brukar jag komma på små veckoutmaningar till mig själv. Typ en vecka med bara vegetariskt, en vecka där jag bara lagar nya recept, en vecka där jag istället för pasta, ris och potatis testar bulgur, quinoa och matvete, en vecka där jag lagar massor av goda smårätter och så vidare… Matbutiken är full av grejer man aldrig smakat och en vecka är en ganska lagom tid att hålla på.

Mitt sista tips är nog att bjuda på middag oftare. Det är alltid roligare att laga till flera och att bjuda hem vänner på middag är bland det finaste man kan göra tycker jag. Dessutom får man chans att testa sina rätter på andra och har man tur kan man få lite beröm också!

Vill ni ha ännu mer tips på hur matlagning blir kul tycker jag att ni ska läsa Lotta Lundgrens bok Tio lektioner i matlagning. Och vill ni se vilka recept jag samlar på hittar ni min mat-board på Pinterest här.

Om att gråta

 

Jag kom på att jag glömde en punkt på min saker som jag gjort 2013 som jag aldrig gjort tidigare-lista. Jag har lärt mig att gråta. Det låter simpelt men det har faktiskt varit något av en konst.

För om åren grät jag aldrig, eller kanske inte aldrig, men extremt sällan i alla fall. Jag hade liksom gjort det till en prestigesak att inte gråta. Inga tårar skulle spillas i onödan, det var bara ett tecken på att något var riktigt dåligt. Och ja, få saker var jag väl med om som var så eländiga att jag kunde tänka mig att fälla några tårar. Det var kanske någon begravning. Något enstaka farväl. Men knappast mer än så.

Fast sedan så insåg jag, sent omsider, att inget knappast blir bättre av att man håller in tårar. Vem bryr sig om sparad gråt? Varför skulle det vara fint med tillbakahållna känslor? Egentligen är det ju tvärtom. För de sällsynta fallen då man väl gråter blir ju bara ännu jobbigare om det sker så sällan. Så därför bestämde jag mig för att lära mig gråta. Inte tvinga fram några tårar i onödan så klart, men inte heller tvunget hålla dem tillbaka.

Och ja, fy tusan vad skönt det kan kännas ibland att gråta över att man är trött. Att man ser något fint. Att man saknar någon. Att mjölken är slut. Att man hör en bra låt. Att man är nostalgisk.

Det är inte som att jag gråter konstant numera. Bara lite oftare. Tårar kan vara något fantastiskt ibland och jag gillar mitt nya lite mer gråtmilda jag. Nu ska jag bara lära mig gråta sådär stillsamt och snyggt som på film och lite mindre snörvlande och snorigt som i verkligheten…

Ovisshet och ensamhet

 

Det är inte så att jag alltid är ledsen. Att jag gråter hela tiden. Att jag tänker på det varje minut, varje timme eller ens varje dag. Det finns stunder då jag skrattar högre än någonsin, då jag höjer basen och dansar oavbrutet, då jag skulle kunna skrika för att livet är så vackert.

Och så finns det måndagskvällar då jag sitter ensam kvar på jobbet. I en, två, kanske tre timmar. Allt för att skjuta på känslan av att komma hem, vrida om nyckeln i dörren och kliva in i en helt tom lägenhet. Eller de gånger då jag lagar en portion till middag. Kokar tre ensamma potatisar och lägger upp på ett fat. Äter i tystnad och tänker för mig själv ”ja, det här var ju gott”.

Det finns stunder då ovissheten tar över. Då den greppar hjärnan och allt känns hopplöst. Då det bara finns tårar. För är det något som gör så förbannat ont så är det att inte veta. När vi ses nästa gång, var vi ses nästa gång, hur vi ses nästa gång. Ens veta vem jag är då vi ses nästa gång. Och hur länge allt ska hålla på.

För jag tror på framtiden. Jag tror på förändring. Jag tror på vikten av att uppfylla sina drömmar. Jag vet att det inte kommer vara så här för alltid. Att det bara är en tid, bara en period, bara en mikroskopisk del av livet. Jag vet att det snart kommer vara någon som ropar hej när jag kommer hem.

Men när jag är sist kvar på kontoret för tredje gången den här veckan. När jag distraherar mig på tunnelbanan för att inte börja gråta. När jag vrider nyckeln i dörren och kliver in i tystnaden. Då känns det bara väldigt långt borta.

Lördag 21.58

 
Jag fäller ut det loppisfyndade perstorpsbordet. Låter ett vitt lakan agera duk. Ställer tallrikarna tätt intill varandra. Någon får visst en udda. Drickglasen tar slut allt eftersom kvällen fortlöper. Våra trettiosex kvadratmeter fylls snabbt. Av människor, musik och rödvin.
 
Allt är långt ifrån perfekt. Men vi behöver inga stora salar. Inga sjurättersmenyer. Inga matchande bestick. Där och då har vi allt vi kan önska. En gryta boeuf bourguignon mitt på bordet, vin i glasen och dessert i ugnen.
 
En vacker dag kanske vi kommer ha en matsal med tolv likadana stolar. Kemtvättade linnedukar. Kaffe och avec. Men just nu spelar det ingen roll. Ikväll har vi allt vi behöver och då gör det inget att det är trångt, varmt och udda. Så länge man är omgiven av fina vänner kan detaljerna få vara.
 
Jag tror att i framtiden kommer vi se tillbaka på våra middagar. Skratta åt vår naivitet. Vår trängsel. Vår uppfinningsrikedom. Älska att vi redan då gjorde det vi gillar bäst. Och kanske sakna tiden då det inte fanns några regler, hämningar eller måsten. Då lördagskvällarna var magiska timmar fyllda med allt som är bra.
 
Låt dem aldrig ta slut.

Fyrahundra timmar

Vi ses i två timmar på sjutton dagar.
Av över fyrahundra timmar tillbringar vi endast två tillsammans.
Och den ena ägnar jag åt att gråta på din bröstkorg.

Men du torkar alltid mina tårar.
En efter en.
Och du säger att allting blir bra.
Och jag tror dig. Det gör jag.
För det finns ju liksom inget val.

Utanför fönstret tappar träden sina blad.
Och inuti mig slår hjärtat lugna slag.
Skelettet knakar och bröstkorgen värker.
Jag tror det är något som gror.

En längtan, en oro, en blandning av salta droppar.
Från hav, från svett, från tårar.

Och de fyrahundra timmarna tickar sakta ned mot noll.
Snart ses vi igen.
Om så bara för en kort minut.