Kategoriarkiv: Skrivet

Jag tycker det är kul när folk berättar saker om sig själva som man kanske inte hade någon aning om. Därför tänkte jag att jag skulle lista tre av mina lite svagare sidor som ni kanske inte visste att jag hade.

Idag fyller min syster år. Min bästasyster, finasyster och storasyster.

Du är den jag känt i hela mitt liv. Det var du som i smyg klippte mitt hår bakom soffan dagen innan mormors stora 60-årskalas. Det var du som lärde mig att hjula, som visade de bästa Spice Girls-låtarna på kasettband och som gjorde alla sju Sound of Music-rollerna tillsammans med mig. Det bästa jag visste som liten var när du hade rensning i ditt rum för det betydde nämligen att några av dina fina saker kunde bli mina. En vacker sten, en nyckelring eller kanske ett brevpapper med hästar på. Det var du som fick mig att börja spela cello, som ibland tvingade mig att öva och som hela tiden uppmuntrade mig. Och jag minns så väl dagarna i mellanstadiet när vi satt tillsammans på eftermiddagarna framför That 70’s show och åt rostade mackor med oboy.

Jag kan sakna att vara hemma, känns mig lite rastlös och gå in till dig. Öppna den knaggliga dörren och bara stå där i öppningen och säga ”hej”. Och du har alltid tid, vill alltid prata, ligga skafötters i sängen ända tills jag börjar kittla dig. Jag kan saknas ditt sätt att berätta historier där du är så noga med detaljerna att jag alltid hinner tröttna halvvägs innan du kommer till poängen. Och att göra karatedans i köket på kvällen som om det vore den mest naturliga saken i världen.

Du har en fantastisk förmåga att bli omtyckt av hela din omgivning. Att prata med människor och få dem att känna sig bekväma och tillfreds. Ditt leende smittar alltid av sig och det finns alltid där, nära till hands.

Varje dag har du gått före mig, visat vägen, lärt mig vad som är rätt och fel. Du har gjort mig trygg och säker och du har fångat upp mig när jag trillat. Du har alltid varit och kommer alltid vara den bästa systern man kan tänka sig. Grattis på födelsedagen!

Du är den jag känt i hela mitt liv. Det var du som i smyg klippte mitt hår bakom soffan dagen innan mormors stora 60-årskalas. Det var du som lärde mig att hjula, som visade de bästa Spice Girls-låtarna på kasettband och som spelade och sjöng alla sju Sound of Music-rollerna tillsammans med mig. Det bästa jag visste som liten var när du hade rensning i ditt rum för det betydde nämligen att några av dina fina saker kunde bli mina. En vacker sten, en nyckelring eller kanske ett brevpapper med hästar på. Det var du som fick mig att börja spela cello, som ibland tvingade mig att öva och som hela tiden uppmuntrade mig. Och jag minns så väl dagarna i mellanstadiet när vi satt tillsammans på eftermiddagarna framför That 70’s show och åt rostade mackor med oboy.

Jag kan sakna att vara hemma, känns mig lite rastlös och gå in till dig. Dra upp den knaggliga dörren och bara stå där i öppningen och säga ”hej”. Och du har alltid tid, vill alltid prata, ligga skaföttes i sängen ända tills jag börjar kittla dig. Jag kan saknas ditt sätt att berätta historier där du är så noga med detaljerna att jag alltid hinner tröttna halvvägs innan du kommer till poängen. Och att göra karatedans i köket på kvällen som om det vore den mest naturliga saken i världen.

Du har en fantastisk förmåga att bli omtyckt av hela din omgivning. Att prata med människor och få dem att känna sig bekväma och tillfreds. Ditt leende smittar alltid av sig och det finns alltid där, nära till hands.

Varje dag har du gått före mig, visat vägen, lärt mig vad som är rätt och fel. Du har gjort mig trygg och säker och du har fångat upp mig när jag trillat. Du har alltid varit och kommer alltid vara den bästa systern man kan tänka sig. Grattis på födelsedagen! ♥

Tre fragment av stunder som passerat i maj.

Ett.
Klockan är halv fyra på natten och vi är tjugo personer som trängs i ett kök på femte våningen. Paul Simons I know what I know spelas ur högtalarna och vi dansar. I soffor, på golv och runt pingisbord. Helt plötsligt har ännu en timme passerat och någon kommer på att ”vi borde kanske gå hem nu” så vi vandrar nerför alla trapporna och ut på gatan. Där är det ljust och fåglarna kvittrar. Den tidiga morgonsolen värmer försiktigt och vi går lyckliga hem över mjuk asfalt och kullerstenstorg.

Två.
Det är läggdags men du är bortrest så sängen känns bara konstigt stor och tom. När jag lägger huvudet på kudden tar det en sekund innan tankarna är där. ”Vad ska det bli av mig? Vad händer sen? Hur ska det gå? Vart ska jag ta vägen?”. Jag saknar ditt sätt att klia mig på ryggen och viska att allting ska bli bra, det ordnar sig, det gör det alltid.

Tre.
Det är en av de där första riktigt varma dagarna, då när man kan vara ute i shorts utan att frysa. Vi sitter på trädäcket vända mot solen och bara njuter. Köper en isglass och försöker fånga ännu lite mer sol. När jag kommer in på kvällen känns huden fortfarande varm och luktar sol. Över bostadsområdet sprider sig en välbekant doft från nytända grillar och barnen cyklar upp och ned längs med gatorna. Jag sluter ögonen för en kort sekund och tänker ”Vi klarade det. Vi överlevde vintern i år igen”.

Vårens nummer av Lithanian, tidningen för alla studenter på tekniska högskolan på Linköpings universitet, har landat i brevlådan och därmed har jag också skrivit min sista krönika för dem. Denna gång handlar den om jämställdhet och den klassiska uppfattningen om att tjejer inte tar för sig ordentligt. Jag hoppas att ni gillar den!

Nu har det kommit ännu ett nummer av Lithanian, tidningen för alla studenter på tekniska högskolan på Linköpings universitet där jag sitter med i redaktionen. Den här gången är det min tredje krönika som publicerats och jag tänkte att ni i vanlig ordning skulle få ta del av vad jag skrivit, så här kommer den!

Om dåtid, nutid och framtid

– Eller; Det var faktiskt inte bättre förr

Det var bättre förr. Exakt hur många gånger har vi inte hört den trötta frasen? Och hur många gånger har vi inte själva råkat uttala den? Det här evinnerliga tjatet om att någon annan tid, någon annan sak och någon annan situation tydligen var så mycket bättre, jag har fått nog nu. Varför ska vi hylla dåtiden och längta tillbaka när det ändå är omöjligt för oss att ta oss dit? När vi har hela livet fyllt av en helt opräglad framtid och en nutid som är påverkbar på mängder av sätt.

Jag menar inte nu att ni ska uppsöka närmaste inredningsaffär för att införskaffa varsitt exemplar av en snidad träfigur som bildar orden ”Carpe Diem” och som ni sedan spikar upp på er vardagsrumsvägg. Eller gå till en tatuerare och skriva det permanent på foten eller varför inte svanken med typsnittet Lucida Handwriting. Nej, det kan ni gärna låta bli, den uttjatade shabby chic-klyschan kan vi gömma i förrådet. Men, bakom dessa ord ligger trots allt ändå ett budskap som kan få följa med oss även efter år 2006.

För oavsett vilket årtionde vi befinner oss i kommer situationen att se likadan ut. Vi kommer bara kunna påverka vår nutid och vår framtid. Sluta därför att bittert blicka bakåt. Ta in det nya! Och visst, det blir ett himla liv varje gång Facebook byter layout och man hatar allt nytt och konstigt men ge det två veckor. Förändringar sker förhoppningsvis av en god anledning, även om vi kanske inte märker det direkt. Låt det nya få ta plats och se till att påverka det själv.

För varför romantiserar vi egentligen dåtiden så mycket? Varför skrockar vi om att ”det var bättre förr” och ”när jag var ung då minsann…”? Kanske beror det till stor del på vårt fantastiska selektiva minne. Det som gör att vi bara minns goda saker och förtränger allt det negativa som en händelse innebar. För varför skulle det annars födas mer än ett barn i de flesta familjer? Och varför skulle man annars åka på fjällsemester flera år i rad, fastän det är både trångt, dyrt och kallt?

Ett typiskt det var bättre förr-exempel utspelar sig varje år kring den första december. Då märker jag hur de flesta i min generation alltid måste hävda sig och gnälla på årets julkalender. ”Det var minsann bättre på min tid” muttrar de bittert och vet ni vad? Det kanske var bättre julkalendrar i början av 90-talet och visst, Disneyfilmerna var också roligare då. Men det beror inte på programmen, det beror på att man själv var sju år och i målgruppen. Programmen skapades ju för att passa barn i den åldern och då är det väl självklart att man tyckte det var bättre då än vad man gör idag?

Trots att vi nog förstår denna insikt tror jag att det kan vara svårt för oss att sluta hävda att vi minsann hade det bättre på vår tid. På samma sätt som ens föräldrar hävdar att när de var unga, då var det mycket bättre. Då rökte man inomhus, lyssnade på samma knastriga album i flera år och fick brevväxla för att hålla kontakten. Det låter ju fantastiskt! Inte sant? Nej, vi kanske måste inse att världen inte ser likadan ut nu som den gjorde då och att var tid har sin sak. Att vi nu måste släppa taget om romantiseringen av just vår tid och vår barndom.

Det är inget fel med att minnas men när det övergår till ältande och bitterhet är det dags att tänka om. Vem vet hur lång tid vi har kvar? Enligt mayafolket tycks det ju vara knappt ett år, även om jag med stor övertygelse tror att vår tid på jorden ska bli längre än så. Hur många år eller dagar det nu än kvartstår så hoppas jag att vi inte tillbringar dem med att sakna dåtiden. Det som var förr kan vi inte längre styra, låt oss därför lägga det bakom oss. Låt oss fokusera på den tid där våra möjligheter finns. På nutid och framtid. På vår tid.

Ett nytt nummer av Lithanian, tidningen för alla studenter på tekniska högskolan på Linköpings universitet, har kommit ut och i vanlig ordning är det jag som skrivit krönikan. Denna gång handlar det om att allt det där som man borde och vill göra men som man aldrig gör, något jag tror att många (studenter) kan känna igen sig i!

Om visioner som aldrig blir till verklighet

Idag landade den här tidningen på min hallmatta. Tidningen för alla studenter på tekniska högskolan på Linköpings universitet. Och gissa vem som fått vara med och skriva krönika? Jo, jag! Från och med nu är jag nämligen krönikör och skribent i tidningen och jag tänkte att ni skulle få läsa vad jag skrivit i första numret:

Mobilabonnemang, el-avtal, bredband, Elle-prenumerationer eller 60 månaders avbetalning på en 52 tums plasma-tv. Vår generation tycks ha blivit nästintill synonym med att signa upp oss på olika avtal (Viasat Gold för bara 199 kronor i månaden, fantastiskt!). Vi kan binda upp oss på allt ifrån dagstidningar till gymkort utan att tveka. Men det stora undantaget heter förhållanden. Vi tycks vara så rädda för att binda oss till varandra att vi var tvungna att mynta uttrycket ”friends with benefits”.

Visst, det är ju inte mer än rätt att ett så pass utbrett fenomen ska ha ett namn. Frågan är snarare hur fenomenet i sig är rätt i ett större perspektiv och under en längre tidsperiod? Jag är varken extrem traditionalist eller evolutionsexpert men jag känner att vi har ett litet problem här. I alla fall om vi vill föra jordens befolkning vidare men samtidigt väljer att se på varandra som enbart vänner med fler, eller färre, fördelar.

Handlar det hela om att man är rädd att förlora någon sorts heder? Är det kanske så att vi är generationen som är så måna om vårt ego och oss själva att vi inte vågar dela med oss till någon annan? Visst kan jag förstå att det har sina fördelar att inte behöva vara bunden till någon, men på längre sikt blir det mer förvirrande än givande.

För sedan blir klockan kvart i tre och man står där på dansgolvet och bevittnar detta moderna Shakespeare-drama fullt av Hamletkaraktärer som frågar sig ”att vara eller icke vara?”. Alla dessa par som egentligen bara är vänner kastar flackande blickar mot varandra och hela rummet osar av osäkerhet blandat med viljan att inte vara den som ger sig.

Just då i den stunden kan jag inte låta bli att fascineras av att vi är generationen som hellre binder upp oss i två års tid hos någon mobiloperatör med otrevlig kundtjänst än med en person vi dejtat i ett halvår. För hur farligt kan det vara att ta det där steget? Att bli någon annan än den som bara följer med hem vid tresnåret?

Fler skulle vinna än förlora på att chansa. Och i värsta fall så är det lättare i dagens samhälle att avsluta ett förhållande än att säga upp sitt mobilabonnemang. Tro mig, jag har provat och kundservicen hos 3 är inte att leka med…

Kära vänner, bered er på det längsta blogginlägget i prickbloggens historia! Här är alla svar till de frågor ni ställde gällande min utbildning och hur det är att plugga på Linköpings universitet i Norrköping. Hoppas det reder ut alla eventuella frågetecken! För enkelhetens skull väljer jag att förkorta Grafisk design & kommunikation till GDK i frågorna och svaren.

ATT KOMMA IN

Hur kommer man in på GDK?
Eftersom GDK är en universitetsutbildning tar man endast in elever på betyg och inte arbetsprover. Man kan söka in på gymnasiebetyg utan komplettering, gymnasiebetyg med komplettering eller resultat från högskoleprov. Som jag förstått det tar man in ca en tredjedel av eleverna på deras högskoleprovresultat och i princip resten på gymnasiebetyg utan komplettering. Ett fåtal med komplettering tas också in.

Vilka poäng behövs?
När jag sökte och kom in år 2009 fanns inte hela systemet med meritpoäng så då var högsta resultat man kunde ha 20.0. Då krävdes det minst 18.21 för att komma in på gymnasiebetyg eller 1.2 på högskoleprovet. Jag har för mig att jag hade 19,78. I år verkar poängen ligga på 19.40 utan komplettering, 18.02 med och 1.2 på högskoleprovet.

Hur många tar man in?
Det finns 60 platser på programmet men som jag fattar det gör man alltid ett överintag och tar in fler, detta eftersom det alltid är några som hoppar av i början.

Krävs det några förkunskaper?
Nej, det som krävs är Grundläggande behörighet och områdesbehörighet 4 (engelska B, matematik C och samhällskunskap A). Dispens för matematik C för sökande med matematik B. Som jag förstår det behöver man alltså inte ha läst matte C så länge man läst matte B. Dessutom klarar man sig nog utmärkt med bara matte B-kunskaper för det är inte särskilt mycket matte någonstans. Jag hade inte direkt läst något med inriktning på design eller kommunikation innan utan kom direkt från gymnasiet där jag läste musik med yrkesinriktning. Visst finns det fördelar med att ha läst exempelvis media innan men det är absolut inget krav och man lär sig snabbt grunderna i början om man bara vill.

OM SJÄLVA UTBILDNINGEN

Vilka är det som går utbildningen?
I min klass finns det människor från i princip hela Sverige, både storstäder och småstäder är representerade. Åldrarna varierar också en del. Det finns en del som är över 30 och jag som började direkt efter gymnasiet är en av de yngsta med mina 21 år, men de flesta är någonstans mellan 20 och 30 kan man säga.

Hur är din klass?
Jag trivs superbra i min klass och gillar verkligen alla mina klasskamrater. Det är bra stämning på föreläsningar och lektioner och jag har verkligen fått många fina vänner.

Hur är andan mellan studenterna?
Linköpings universitet har Sveriges bästa studentmottagande och jag trivdes direkt när jag kommit på plats. Andan mellan alla studenter är väldigt god och i början finns många där bara för att du ska känna dig så välkommen som möjligt. Mellan de olika klasserna är det också bra anda tycker jag, även om man inte känner alla lika väl som de i sin egen klass. Man kan alltid fråga någon om man behöver hjälp och det är bra stämning mellan eleverna.

Hur lång är utbildningen?
GDK är en kandidatubildning på 180hp och man läser på heltid i tre år.

Vilket material behövs?
I skolan finns det två ganska stora datasalar med iMacs som är avsedda för oss GDK-studenter. Ofta finns det alltid någon ledig dator men i bråda tider kan det vara fullsatt 24/7. Jag tror att i princip alla elever har en egen dator också, väldigt många har laptops som de kan ta med sig. De flesta använder Mac men det är absolut inget krav. Det är mest att det blir enklare eftersom man jobbar på Mac i skolan och det funkar väldigt bra när man jobbar med just design. Jag köpte min MacBook Pro efter några veckor på GDK eftersom jag ändå behövde en ny dator och såg det som en bra investering. Utöver detta så måste man såklart ha vissa böcker. Vilken litteratur som behövs får man reda på vid varje kursstart och det är bra att försöka skaffa dessa böcker så fort som möjligt. Ofta kan man köpa av eleverna i årskursen över eftersom man läser samma kurser och ofta har samma litteratur.

Vilka kurser läser man?
GDK är en ganska bred utbildning och man läser en mängd olika kurser, ett flertal av dem är inriktade på kommunikation och design – så som typografi & layout, marknadskommunikation, online-produktion, förpackningsdesign, visuell retorik och digital bildhantering. Utöver det tillkommer kurser som immaterialrätt, företagsekonomi, konstvetenskap, retorik och vetenskaplig metod. Under utbildningen finns också en del valbara kurser där man kan välja vad man vill rikta in sig på mer. Alla kurser man läser hittar ni på hemsidan.

Kan du ge exempel på några uppgifter?
Nu, efter två år och inne på det tredje, har det ju hunnit bli en hel del olika uppgifter, men jag kan ta och ge några exempel. Under första året fick vi göra en del photoshopuppgifter där man bland annat skulle redigera en porträttbild på sig själv till en 90-årings utseende. Man skulle också klippa in sig i en historisk bild. Vi hade några uppgifter i layout och typografi där man fick göra foldrar, tidningsuppslag, loggor, annonser, affischer osv. Utöver detta hade vi också projektarbeten i grupp där vi fick jobba med ett riktigt företag och ta fram trycksaker åt dem. Under andra året fick vi bland annat producera och spela in vår egna film. Vi hade också en kurs i varumärkesbyggande där vi fick bygga vårt egenpåhittade varumärke från grunden. Sedan har det blivit en del rapportskrivande, kampanjpåhittande, undersökande och designande genom terminerna.

Hur ser en vanlig dag på GDK ut?
För att använda mig av en klyscha; ingen dag är den andra lik! Det är faktiskt sant och det är det jag gillar så mycket med att plugga, för det är faktiskt väldigt variationsrikt och ofta flexibelt. Vissa dagar har vi föreläsningar från 8 till 17, det är vanligast i början av en ny kurs att man har mycket föreläsningar. Andra dagar är helt tomma på schemat men innebär att man kanske ska jobba med sin grupp i ett projekt, sitta hemma och läsa till någon tenta eller vara i macsalen och jobba i Photoshop till klockan tre på natten. Det är helt enkelt väldigt varierande vad man gör, men det är ändå heltidsstudier man sysslar med så man är upptagen med skolan i princip varje dag. Något de flesta dagar har gemensamt i alla fall är att jag skrattar mycket och dricker minst en kopp kaffe!

Hur är examinationerna?
Examinationerna ser olika ut beroende på vad det är för kurs man läser. Vissa kurser har enbart en stor tenta i slutet av kursen, andra kan bestå av en dugga (en mindre tenta) och en rapport som ska lämnas in. Ibland är det bara inlämningsuppgifter och ofta är det presentationer av något slag.

Vad är huvudinriktningen?
Huvudinriktningen är egentligen det som programmet heter, nämligen Grafisk design & kommunikation. Du får lära dig sådant du bör kunna som formgivare men också det du behöver veta som kommunikatör, projektledare eller produktionsansvarig till exempel.

Hur är utbildningen upplagd i teori vs praktik?
På schemat hittar man en del olika sorters aktiviteter och beroende på dess karaktär kan man säga att de är mer eller mindre teoretiska/praktiska. En föreläsning är exempelvis väldigt teoretisk där du sitter i en stor föreläsningssal och lyssnar och antecknar. Lektioner är mer avslappnade och kan ofta innefatta något praktiskt moment. Seminarier är ofta till för diskussioner och det krävs ofta att man studerat visst material innan. Sedan har man också laborationer (ja, det heter så på universitetet även om man inte sysslar med kemi och har labbrock på sig) där man nästan alltid sitter i macsalen (även kallat maclabbet av denna anledning) och jobbar rent praktiskt på dator. De flesta kurserna är en blandning av både teori och praktik, men jag tror generellt att det kan vara lite mer teori ibland jämfört med andra designutbildningar som inte ligger på universitet.

Har man någon praktikperiod?
Under fjärde terminen på utbildningen (dvs under våren i tvåan) så har man något som kallas för arbetsplatsförlagt projekt vilket är detsamma som praktik. Då får man vara på en arbetsplats i fem till sju veckor. Personligen tyckte jag att detta var väldigt roligt och utvecklande, det var kul att testa vad man lärt sig ”på riktigt”. Jag hade min praktik på SAS marketingavdelning i London.

Kan man åka iväg som utbytesstudent?
Ja, under femte terminen (på hösten det tredje året) finns möjlighet att göra en utbytestermin med någon av skolorna som Linköpings universitet har avtal med. Detta är ett begränsat urval och det finns också ett begränsat antal platser som man söker till. De länder som är aktuella nu tror jag är Kanada, Skottland, Tyskland, Frankrike, Belgien, Danmark, Kina och Italien. Ofta krävs det att man kan det språk som talas i det landet. Jag är inte superinsatt i detta eftersom jag inte sökt själv, men man får mer info allt eftersom.

OM LINKÖPINGS UNIVERSITET

Hur är skolans lokaler?
Campus Norrköping är det näst största campuset på Linköpings universitet och deras lokaler ligger väldigt centralt i Norrköping. I princip allt är helt nybyggt så det är väldigt fräscht och fint. Det finns många mindre klassrum och grupprum som man kan boka vid behov samt en mängd datasalar. Dessutom finns det ett ganska stort universitetsbibliotek och en cafeteria/restaurang. Det mesta man kan behöva hittar man på skolan och gör man inte det så är det väldigt nära till stan.

Hur många studenter finns det i Norrköping?
På campus Norrköping finns det ca 5 500 studenter.

Vad gör man i skolan mer än bara pluggar?
I Norrköping finns kårhuset Trappan där många av studenterna jobbar ideellt. På så sätt kan man lära sig något nytt och samtidigt ha väldigt roligt. Exempelvis kan man jobba som bartender, dj, entrévärd, kock eller med marknadsföring. Dessutom finns det väldigt många organisationer att engagera sig i på skolan. Jag själv var med i Tryckbar som är festeriet för GDK, vars uppgift är att se till att alla elever där har roligt, ordna fester, ta emot nya elever osv. I år ska jag vara med som skribent i tidningen som ges ut till alla studenter på tekniska högskolan på Linsköpings universitet. Vill man hitta på mer saker än plugga så finns det mycket att välja på!

Vad vet du om de andra utbildningarna?
Jag känner att jag har alldeles för dålig koll för att kunna ge något rättvist uttalande om hur de andra utbildningarna är. Men kika in på LiUs hemsida för där finns det mycket info och man kan också ställa frågor direkt till studenter.

OM NORRKÖPING

Hur är Norrköping som studentstad?

Något som alla mina klasskamrater från olika delar av Sverige sagt är att Norrköping är en väldigt fin stad. Här finns vattnet som rinner rakt igenom, många fina parker och grönskande alléer, gamla tegelhus, spårvagnar och vackra byggnader. Norrköping är väldigt smidigt på det sättet att det är lätt att ta sig överallt och det mesta ligger på nära avstånd. Här finns de flesta affärerna man behöver (och är man inte helt tillfredsställd så är det knappt två timmar till Stockholm) och det finns nästan alltid något att hitta på. Som studentstad tycker jag att det är en riktigt bra stad, jag kanske skulle tröttnat om jag gick en femårig utbildning, men tre år här klarar man lätt!

Hur är Norrköping vs Linköping?
I Linköping finns ca 20 000 studenter vilket är något fler än i Norrköping så givetvis händer det lite mer där. Men samtidigt ligger städerna så pass nära varandra att det inte är något problem att ta sig dit (Campusbussen går gratis däremellan på skoldagar) och vill man vara med på någon större fest där så är det inget problem. Jag kan nästan tycka att det är praktiskt att gå i Norrköping eftersom man inte försvinner i mängden på samma sätt här och uttråkad blir man ändå inte i första taget.

Är det svårt att hitta lägenhet i Norrköping?
Nej, inte särskilt skulle jag säga, verkligen inte om man jämför med exempelvis Stockholm. I Norrköping så har alla studenter bostadsgaranti vilket innebär att alla nya studenter är garanterade en bostad i korridor eller lägenhet senast från 1 september. Vill man inte bo i studentlägenhet är det relativt enkelt att hitta en vanlig lägenhet också, man kanske inte kan göra det direkt vid skolstarten men de flesta av mina vänner bor i egna lägenheter nu exempelvis. Jag har också en egen etta som jag fick tag på när skolan började.

VAD JAG SJÄLV TYCKER

Är du nöjd med din utbildning?
Ja, jag är väldigt nöjd hittills faktiskt. Mycket därför att jag själv valt hur jag vill se på min utbildning och vilka krav jag kan ställa på den. Jag ser det inte som en utbildning där jag går därifrån efter tre år och visar upp lite av vad jag gjort i skolan och sen får ett grymt jobb. Jag ser snarare min utbildning som ett ställe där jag får alla verktyg jag behöver och sedan är det upp till mig att göra något av dem. Det blir mycket vad man själv gör det till (som med nästan allt) och för mig har det här varit ett perfekt steg in i en bransch som jag vill jobba i i framtiden.

Har du någonsin ångrat dig?
Självklart har det funnits stunder då man undrat vad man håller på med och vad detta ska vara nödvändigt för, men så är det nog alltid någon gång vad man än väljer att studera. Då är det bara att bita ihop, peppa varandra och köra på. För sen när man står på andra sidan det där jobbiga inser man att det kanske var nödvändigt att lära sig för att man skulle kunna göra det där roliga efteråt.

Vilka kurser tycker du har varit roligast?
Jag har nog gillat de mer kreativa kurserna mest, såsom Typografi & layout, Manus, storytelling & copy och On-line produktion. Samtidigt tyckte jag att andra delen av kursen Grafisk profilering & varumärken var väldigt rolig och Konstvetenskap och visuell kultur som vi läste första året var väldigt intressant. Det finns mycket som jag gillat!

FRAMTIDEN

Vad kan man bli sen?
GDK är en väldigt bred utbildning och som jag skrev tidigare så tror jag det är mycket upp till en själv vad man vill bli. Men några exempel på yrken som ges är projektledare, produktionsansvarig eller formgivare. Detta innefattar ju väldigt mycket, alltifrån att jobba på ett tryckeri till att koda hemsidor till att illustrera till att anordna events, så vart man vill hamna sen får man nästan avgöra själv.

Vad vill du bli?
Denna eviga fråga som man ställt sig sedan man började lekis, vad ska man bli när man blir stor? Jag känner att mycket kommer nog framtiden få utvisa och det är svårt att från första början hamna precis där man vill vara. Men jag skulle gärna vilja jobba på en byrå och antingen inrikta mig mer på modern marknadsföring, gärna mycket med sociala medier och nytänk. Eller så vill jag jobba mer med varumärkesbyggande och varumärkesprofilering. Eller kanske något med bokstäver för det vore också hemskt roligt!

Hur känns framtiden?
Just nu känns framtiden spännande och lite stressig. Jag får 21-årskris och framtidsångest titt som tätt men försöker att ta en dag i taget och satsa på att göra det som jag tycker är kul. Jag tror allt kommer bli bra!

Några länkar

Den senaste tiden har det trillat in lite frågor bland bloggkommentarerna och jag vet att jag har varit ganska dålig på att svara ibland. Men nu har jag i alla fall samlat ihop de senaste och skrivit fina svar, så håll till godo! Undrar ni något mer kan ni ju lämna en kommentar så ska jag försöka svara lite snabbare än tidigare.

Hur gör du dina tygpåsar?
Jag designar trycken i Photoshop/Illustrator/InDesign beroende på vad det är för motiv. Sedan printar jag dem med bläckstråleskrivare på ett särskilt papper som man sedan stryker fast på tygpåsen. Tygpåsarna köper jag från pencraft.se

Jag har tappat bort tvättråden till min tygpåse, hur ska man tvätta den?
Vänd den ut och in och maskintvätta den kallt (eller handtvätta), undvik att tvätta den tillsammans med andra saker. Så fort tvätten är klar ska du hänga upp kassen på tork, men var försiktig med att sträcka ut trycket för hårt för då kan det gå sönder. Tänk också på att ta det lugnt med strykjärnet, inget strykande på den tryckta ytan.

Vad är du rädd för?
Jag är faktiskt ganska orolig som person även om det kanske inte märks så mycket här. Jag är rädd för olyckor och att det ska hända mina nära och kära något, så om någon inte svarar i telefonen när jag ringer tänker jag nästan direkt att det hänt dem något. Eller om jag får ont någonstans så tror jag direkt att det är någon allvarlig och kronisk sjukdom. Sedan är jag ganska rädd för djur också faktiskt. Ungefär alla djur som finns i skogen såsom älg, björn, räv, varg, vildsvin, grävling, orm och massor fler. Lite fånigt kanske med tanke på att jag är uppväxt på landet…

Vilken artist är din absoluta favorit, den du alltid kommer gilla?
Svår fråga, men en som varit med länge, länge är Ted Gärdestad. Funkar alltid på sommaren!

Vad lyssnar du helst på en solig försommardag?
Förutom Ted Gärdestad då så lyssnar jag gärna på något glatt, lite som den här listan kanske.

Säg tre saker du gärna vill hinna göra innan du dör?
Skaffa familj, jobba med mitt drömjobb, se massor av spännande platser runt om i världen.

När mår du som allra bäst?
När solen skiner, det är varmt, man har fint sällskap och är sådär virrigt sommarlycklig!

Varför kan vi inte få se mer av Filip i bloggen?
Det kanske ni kan få, men jag försöker alltid vara noga med hur mycket jag ”hänger ut” mina nära och kära här. Jag vill inte vara alltför privat hela tiden, men visst lite mer kanske jag kan ordna. Om ni vill så kan ni ju läsa hans blogg, fast den handlar mest om golf så den kanske är roligast för de som är intresserade av det.

Varifrån kommer dina alfapetmuggar?
De är köpta på Oliver Bonas i London, men man kanske kan köpa dem på internet också.

Var har du köpt brickan med fåglar på?
Den är köpt på IKEA för drygt ett år sedan tror jag.

Hur ordnade du med boende och allt i London, var det inte dyrt?
Jag bodde hos min kompis Karin och hennes flatmates, så boendet ordnade sig väldigt bra och det blev inte jättedyrt även om boendekostnaderna är mycket högre i London än i Norrköping. Just nu ligger det ute en intervju med mig på Londonsvenskar där ni kan läsa mer om hur jag ordnade min praktik och så.